Vi mammor, vad säger vi till våra barn?

Tycker du tar upp en mycket intressant frågeställning som jag vet att jag grubblade mycket på inför min op. Mina barn är iofs inte lika gamla som dina men jag valde att föra ett resonemang till min store som är 9 år om att jag gilat mina bröst tidigare men att de idag av olika anledningar inte var sig lika. Detta skulle jag åtgärda med ett relativt enkelt ingrepp 💡 Minstingen som är 6 har alltid varit bröstfokuserad och var väl medveten om mina små påsar så jag var lite nyfiken på hur hon skulle reagera. Jag vet att jag vid de tillfälle hon kommenterade mina bröst sa att de snart skulle bli större eftersom jag tränade brösten ..... som ett trolleri förvandlades de och för en tid sedan utbrast hon "oups mamma du har verkligen tränat mycket" 😇 .....

Nä det är verkligen svårt att veta var man ska lägga sig i dessa samtalen. Jag har berättat för min store att jag inte vill att han säger det till någon då det är något jag inte vill att alla ska veta. Resonemanget knöt jag till honom själv och lyfte fram saker som egentligen är ganska ofarliga men som han inte vill att alla hans vänner ska veta. Tror att det gick hem då vi fick ett bra prat om samtal som förs inom familjoch samtal som förs utanför.

Det ska bli mycket intressant och se vilka funderingar och tips som finns ute i landet!

Själv var jag öppen med min bröstförstoring till min store son på 4½år, vilket jag ångrar nu i efterhand. Vill ju inte att alla ska veta att jag gjort det, så det sa jag till han, att det var vår hemlighet. Det gick  bra i 1 vecka sen sa han till fröken på dagis att jag hade gjort det.. och till min pappa.

Hade jag nu varit smart innan så hade jag aldrig sagt något till honom, och sagt att jag sov över hos nån den natten jag var på kliniken, och sen inte visat mig naken för honom sålänge jag hade bandage och blåmärke. Om han hade sagt något om att dom e större så hade man ju kunnat säga att man tränat, om han över huvudtaget hade märkt det..

Jag har små barn. Den äldsta 4½ år. Jag har inte sagt något alls till honom. Han frågade "vad är det" och peka på tejpen under brösten. Det är plåster svarade jag. Sen var det bra med det. När jag låg och vila mycket efter operationen sa jag att jag hade ont i ryggen. Vilket han accepterade helt och hållet eftersom jag även hade det som gravid med hans lillasyskon. Jag kommer nog aldrig säga något om min operation till dom om dom inte direkt frågar när de blir äldre. Vill liksom inte göra någon grej av det hela.

Jag funderar på att vara öppen med det men samtidigt be dem vara tysta om det utanför familjen. Allting behöver ju inte diskuteras med obehöriga, faktiskt, det gäller ju en massa detaljer om ens privatliv, så det är väl inget konstigt. Funderar mycket på om man ska säga något innan, men jag tror att det bästa är att inte göra det, med tanke på vad som stått i medierna det sista ang dödsfall osv, så vill man ju inte oroa dem i onödan. Möjligen funderar jag på att vara mer öppen mot min stora tjej än mot min lilla, det känns inte som om det är samma frågeställningar hos en elvaåring som hos en fjortonåring när det gäller sånt här. På gott och ont!

Jag kan tänka mig att det ligger närmare till hands att de gör ingrepp själva när de blir stora, jag vet inte om det stör mig så mycket. Det som stör mig lite är nog att allt det här med att utseendet inte ska spela någon roll, som man försökt tuta i dem sen dom var små, plötsligt bara är en stor lögn?? Eller hur kommer det uppfattas? Samtidigt så är jag ju inte särskilt fåfäng (hmmm), jag har ju inga problem med att "vara ful" och gå till affären utan smink eller sådär.

Ja, det känns som att mina tankegångar är snåriga och luddiga... Men ni fattar säkert ändå :)

Är det dina bröst på bilden? Jag ska lägga in 475 framför nästa vecka med är osäker på storlek..dina ser jättefina ut i så fall!

Jag sa att jag skulle operera mig, sen kom hon och det enda hon tittade på var mina bröst. Sen tordes hon inte fråga så jag sa att i våran familj pratar vi om allt så hon fick säga att dom såg större ut. Berättade sen att jag ville ha fina bröst som min kompis erica har (eftersom min dotter såg henne i badkaret en gång, och berättade att hennes bröst var mycket finare än mammas) och sen var det inget mer med det. Hon är 5 nyss fyllda. Tror inte hon gått sagt till alla heller, tror hon har nån slags kännsla för att det inte är nått man pratar med om alla. Men då vi åt lunch med en kompis idag som själv började prata om det då pratade ju hon om det med.

Intressant fråga! Jag har också tänkt på det här mycket, att vad förmedlar man.. Har också tjatat om att utseendet inte spelar roll osv, lite lättare då mina barn är yngre än dina, 6 1/2 resp 2 1/2 år gamla, båda tjejer. Minstingen är ju inga problem men min stora tjej lär väl märka det.. Jag har funderat hur man ska säga och vad, och diskuterat med min mamma och svärmor som vet om att jag ska göra detta. Jag tycker hon är för öiten ändå för att prata öppet med, utan kommer nog ta det lite eftersom, har inte heller tänkt göra några "bomber" så om hon märker det så förklarar jag lite "light-version"då tror jag.

Jag håller med ovanstående inlägg, att vara öppen med det iaf till stora tjejen, och prata och bemöta frågor. Till den yngre hade jga själv nog inte sagt något om hon inte märker det själv, och isf ta det då.

Hejsan! Min dotter är idag 13 år. Då 2006 inför min första operation var jag öppen, men hon reagerade iinget på de. Tyvärr lev den en korr

och massor med tjafs med kliniken och kirurger, så hon fick vetskap om de vart efter då jag tvingades ringa till kliniken e.t.c.

Idag vet hon men är inte glad åt de!!!!!!  Så de är olika på hur dem reagerar!

Nu har jag inga tonårsbarn och sa inget till min son (som är 4 år) om min bröstförstoring men första gången han såg brösten tittade han länge på dem innan han utbrast - WOW! De är mycket större nu!