Bröstförstoring jun 2015 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - Karin123

Tycker fortfarande det känns overkligt att jag gått igenom detta! Allt har gått över förväntan och jag är superglad. Opererades av Örjan Gribbe på Proforma Clinic. Lade i 325cc, high profile. Det känns som en bra storlek i jämförelse med mina 155 cm och 48 kg.

Jag opererades 11 juni 2015. Jag skulle vara på kliniken klockan 12. Kvällen innan planerade jag att stanna uppe länge så att jag kunde sova så länge som möjligt dagen då operationen skulle ske. Detta eftersom att jag på morgonen inte ville gå runt flera timmar hemma och bli nervös.

Sent på kvällen den 10 juni duschade jag med Descutan, vilket jag hade hört kunde svida och kännas obehagligt mot huden. För mig kändes det ingenting förutom när jag råkade få in tvålen i näsan, haha. Efter duschen tog jag på mig rena kläder, la mig i en nybäddad säng och sov hela natten. Gick upp cirka en timme innan avfärd, för att duscha en sista gång, dubbelkolla betalningen till kliniken samt packa väskan lite snabbt. Jag packade inte ned något speciellt faktiskt; id-kort, kläder, mobil och mobilladdare, hörlurar.

Fick skjuts till Proforma Clinic av pappa. Min syster följde med som stöd och det kändes väldigt lugnande. Väl framme på kliniken fick jag mitt rum på en gång. Delade inte med någon. Bytte om till tofflor och morgonrock samt fyllde i papper. Sen fick jag och min syster vänta inne på rummet i cirka en och en halv timme. Nervositeten gjorde mig konstig och jag fick för mig att köra yoga och dansa runt i rummet under tiden vi väntade. Plötsligt kom min kirurg Örjan in och han ritade på mina bröst. Örjan var jättetrevlig! Han var rolig också; när han ritade på mig så skrattade jag till eftersom det kittlades. Då kittlades han ännu mer och sa "killikill!". Haha allt gjorde mig faktiskt mindre nervös. Sedan gick Örjan ut och strax därefter kom en sjuksköterska in för att sätta in slangen i armvecket på mig. Hon berättade att patienter egentligen brukar få slangen i armen inne i operationssalen, men jag fick den inne på mitt rum eftersom det skulle bli mindre dramatiskt. Jag tillhör de som hatar nålar och det märke nog sjuksköterskan. Hon var jättesnäll och lugnande. Att sätta i slangen var inte så farligt trots allt.

Ungefär 15 minuter efter att sjuksköterskan satt i nålen i armvecket på mig så kom narkosläkaren in på rummet. Han gav mig massa tabletter mot smärta och illamående. Därefter gick jag på toa en sista gång. Sen fick jag en slags mössa att stoppa in allt hår på huvudet i, och plötsligt låg jag på operationsbordet. Jag låg på rygg, armarna utsträckta och tittade upp i rutorna i taket. Narkosläkaren var jättetrevlig och han sa att han endast skulle ge mig lite sömnmedel till en början. Han förklarade att det skulle kännas som om jag hade tagit en stark drink utan att ha ätit på hela dagen. Precis så kändes det också! Fast ännu roligare. Hela taket började snurra samtidigt som jag och narkosläkaren samtalade om något jag nu inte minns. Under tiden vi pratade måste han ha gett mig mer sömnmedel. Jag kommer inte ihåg det sista jag sa innan jag somnade, men det kändes väldigt behagligt i alla fall.

Jag vaknade upp ganska snurrig i huvudet, men mådde inte illa och hade inte ont. Det första jag frågade sjuksköterskan på uppvaket var "fick implantaten plats?!" Örjan hade berättat på min konsultation att 325cc kaaanske inte skulle få plats, men det fick det som tur är. Jag berättade även för sjuksköterskan att jag hade drömt en så vacker dröm under operationen; jag hade drömt om en fin sommardag. Jag låg på uppvaket och halvsov. Det kliade i mitt ansikte och lite under sporttoppen jag hade på mig, vet inte varför. Fler sköterskor kom förbi och frågade hur jag mådde och alla var supergulliga mot en. Jag svarade glatt att jag mådde över förväntan, för det gjorde jag verkligen! Jag blev inrullad på mitt rum och tog mig själv över till min säng. Jag ringde direkt till min pojkvän, smsade min familj och vänner. Min mamma, pappa och syster kom och hälsade på en kort stund efter att jag rullats in på mitt rum. Kände mig då väldigt pigg. Fick en macka av sköterskan.

När mitt besök hade gått och jag skulle försöka sova en stund så började jag må illa. Då var det lätt att kalla på sjuksköterskan som gav mig medicin mot illamående genom slangen i armvecket. Det hjälpte och jag behövde aldrig spy. Kunde sova ett tag.

Under kvällens gång kom det in olika sjuksköterskor och alla var väldigt snälla. Jag fick tabletter var sjätte timme. Smärtan var absolut hanterbar. Det var aldrig så att jag grät eller skrek av smärta. Jag fick fråga en sjuksköterska om bröstgympan. Hon visade övningarna och berättade att det var bra om jag gjorde dem cirka en gång i timmen. Under kvällens gång fick jag även middag; jag valde chili con carne. Jag såg även till att dricka mycket. Har hört att man bör dricka något med socker i för att motverka blodtrycksfall.

Efter middagen somnade jag om igen. Plötsligt kom nattsköterskan in och berättade att hon tänkte ha ett informationsmöte för alla patienter. Vi fick i uppdrag att själva ta oss ut till receptionen samt fylla på våra glas med dricka.

Informationsmötet i receptionen var en jättebra idé tycker jag. Det var trevligt att få se de andra patienterna. Jag kan säga att alla verkade väldigt pigga! Vi satt där och ställde frågor till nattsköterskan i våra morgonrockar och tofflor. Det kändes som vi hade samlats för att gå på spa, speciellt eftersom Proformas reception är så mysig!

Efter mötet tog jag mig en till macka, ställde alarmet på den tiden jag skulle ta tabletter och drack både vatten och juice. Jag valde att sova väldigt upprätt eftersom det då skulle göra mindre ont att resa sig upp. När jag skulle sova så började det ändå hugga till lite i bröstet, men smärtan var fortfarande väldigt hanterbar. Jag sov bra trots att jag vaknade flera gånger av att jag behövde gå på toa. Jag förväntade mig att jag skulle vakna pga smärta, men det gjorde jag aldrig. Då jag vaknade för att på på toa passade jag på att göra bröstgympa.

Natten på kliniken gick alltså bra. Jag blev väckt 06.30 av nattsköterskan. Jag fick resa på mig och hon öppnade min sporttop jag hade på mig. Fick se brösten i spegeln... Jag visste att de då skulle ha en väldigt ful form, men det var ändå spännande att se. Därefter åt jag frukost ute i receptionen tillsammans med en annan tjej och nattsköterskan. Anledningen till att vi kunde göra det i receptionen var att det inte skulle ske några operationer den dagen (gör inte det på fredagar hos Proforma). Både jag och den andra patienten var pigga och glada. Vi satt där ett tag och lyssnade på nattsköterskan som berättade många roliga historier hon varit med om i sitt liv.

Efter frukosten gick jag tillbaka till mitt rum. Tog tabletter och väntade ett tag innan en sköterska kom in för att ta ut slangen ur armvecket på mig. Trodde det skulle göra ont, men det kändes inte. Medans jag väntade på att få bli utskriven så lyssnade jag på podcasts och gjorde bröstgympa. Jag pratade en snabbis med Örjan och bokade återbesök i receptionen innan jag fick skjuts hem.

Bilresan hem gick bra. Kunde göra ont då pappa körde hastigt i svängarna, då gällde det att vara beredd. Kom hem superglad och pigg. Jag började städa undan kläder jag hade lämnat på mitt rum, la även undan alla gamla bh:ar och bikiniöverdelar (!). Första dagen hemma gick galant. Jag vet inte om jag fortfarande hade lokalbedövning kvar i kroppen, men jag var förvånadsvärt rörlig. Jag försökte dansa runt i huset så gott jag kunde, det gick dock i slow motion haha.

Smärtan kändes mest som ett tryck mot bröstet. Enda gången jag fick riktigt ont under första dagen var när jag skrattade. Fick säga åt alla i min familj att INTE vara roliga, vilket var lättare sagt än gjort. Jag sov bra första natten här hemma. Jag sov i princip sittandes med massa kuddar bakom ryggen. På morgonen hade smärtan och stelheten minskat. Kunde göra fler saker utan att det gjorde ont. Kände mig försvånadsvärt pigg. Tog en promenad på två timmar, men det gjorde mig väldigt trött. Somnade i soffan. Under dagen började det sticka lite i brösten. Lade märke till att jag faktiskt har känsel i bröstvårtorna.

Idag är vi inne på dag tre! Jag vaknade upp några gånger utav att det stack till i bröstet, vilket jag tror beror på att nerverna börjar hitta tillbaka till varandra. Lokalbedövningen är säkerligen också borta. Känner mig mer stel idag, det gör även ondare att utföra bröstgympan. Fortfarande inte sån smärtan man skriker av. Jag har lyckats ta en försiktig dusch.

För att avsluta det hela: jag verkar ha haft en väldans tur med smärtan. Eftersom det inte är bra att ta smärtstillande i onödan så försökte jag redan igår trappa ned på tabeltterna. Igår tog jag två Alvedon på morgonen och två Alvedon under dagtid. Innan läggdags tog jag däremot en Tradolan och en Alvedon. Jag kör på samma dos idag.

Jag har under tiden här hemma inte mått illa någon gång. Jag ser till att alltid äta något innan jag tar mina tabletter, men vet inte om det har något med saken att göra. 

Till sist vill jag bara säga att jag VERKLIGEN rekommenderar Proforma Clinic och Örjan Gribbe!