Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
Logga in
KaptenjennyW

KaptenjennyW

Kvinna ·

Berätta åt föräldrar bröstförstoring.

Bröstförstoring

Hej! Nu har jag bokat tid för att göra en bröstförstoring och jag är så glad. Både min sambo och syster stöttar mig i mitt val. Mina bröst försvann helt efter jag ammat mitt yngsta klart. Men nu kommer min fråga hur berättar man något sådant åt ens mamma, mostrar te.x. Min mamma är väldigt hård och tycker att sånt bara är onödigt slösande av pengar, ytligt mm.. Har försökt värma upp henne med å förklara att jag mår väldigt dåligt över att mina bröst försvann. Att det är jobbigt att gå på badhuset med barnen, att jag klarar inte av att se mig naken, jag vill inte att min sambo ser mig naken, att jag ser osymmetrisk ut. Har ganska bred rumpa. Men hon lyssnar inte.... Jag behöver berätta det åt henne eftersom jag vill ha med min sambo på op dagen och hade behövt hjälp med barnen. Hur berättade ni åt era familjer ?

16

Sortera efter

Hannnsan

Hannnsan

Kvinna ·

Jag har inte vågat berätta för min mamma... Bara farmor och min kollega+ chefen Men jag har egentligen inga komplex för mina bröst.. Jag vill bara ha större vilket min mamma inte skulle backa :D Men i ditt fall så hade jag struntat i din mammas stöd eftersom att du vill trivas i din kropp liksom :) lycka till <3
Gilla
Jojo83

Jojo83

Kvinna ·

Jag är i precis samma sits som dig. Har också bokat op men inte sagt något till mina föräldrar. De har ungefär samma åsikter som din mamma så gruvar mig att berätta. Överväger för och nackdelar att berätta över huvud taget. Men vi har en så bra relation annars så vill gärna vara öppen med det. Har du några bra argument för att dra för henne? Jag tänkte säga att pengar är redan löst, och att det är mitt val. 50 000 är ju relativt vad man lägger dom på. Jag investerar i mig själv. Vilket leder till att jag blir gladare, lyckligare och får bättre självkänsla.
Gilla
KaptenjennyW

KaptenjennyW

Kvinna ·

Jojo83 skrev:

Jag är i precis samma sits som dig. Har också bokat op men inte sagt något till mina föräldrar. De har ungefär samma åsikter som din mamma så gruvar mig att berätta. Överväger för och nackdelar att berätta över huvud taget. Men vi har en så bra relation annars så vill gärna vara öppen med det. Har du några bra argument för att dra för henne? Jag tänkte säga att pengar är redan löst, och att det är mitt val. 50 000 är ju relativt vad man lägger dom på. Jag investerar i mig själv. Vilket leder till att jag blir gladare, lyckligare och får bättre självkänsla.

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Hamnade i en hetsig diskussion med henne i somras om det. Jag försökte förklara att jag vill ha tillbaka det jag hade före mina barn. Bra självkänsla, att trivas med min kropp. Jag är 25 år men har inga bröst. Hon valde att gå ut ur huset så sur blev hon. Jag måste ju berätta åt henne eftersom jag vill att hon är med barnen så slipper jag åka ensam till Umeå. Bor ganska långt ifrån Umeå. Tänkte försöka med att säga att det är inget extremt ovanligt att folk väljer att operera sig. Tänker också att om jag väljer att inte berätta så kommer hon ju ändå att se det.
Gilla
KaptenjennyW

KaptenjennyW

Kvinna ·

Hannnsan skrev:

Jag har inte vågat berätta för min mamma... Bara farmor och min kollega+ chefen
Men jag har egentligen inga komplex för mina bröst.. Jag vill bara ha större vilket min mamma inte skulle backa :D
Men i ditt fall så hade jag struntat i din mammas stöd eftersom att du vill trivas i din kropp liksom :) lycka till

Hur var det att berätta för chefen ? Jag måste berätta åt min chef snart men tänker att man behöver inte berätta vad det är för operation man ska göra. Tack :)
Gilla
skogsrå

skogsrå

Kvinna ·

Rakt på rödbetan är mitt råd. "Hej mamma! Jag har bestämt mig för att operera brösten. Har fått nog av att må dåligt över något som är så enkelt åtgärdat. Hoppas att du med tiden ska förstå mig."
Gilla
Hannnsan

Hannnsan

Kvinna ·

Jag ansökte om ledigt för att undersöka brösten sa jag först, hon trodde att det var bröstcancer undersökning osv.. Så jag märkte att hon inte fatta.. Då ritade jag en teckning åt henne (mig med jättestora bröst) och skrev så här kommer jag se ut efter 9\9 och då blev hon lite stött.. För hon är en fin dam i 75 års åldern. Haha.. , men hon vet fortfarande inte att det är sjukskrivning minst en vecka.. Och det finns ingen som kan göra mitt jobb eftersom att jag ä guldsmed lite sällsynt oså :) så vi får se hur det går :)
Gilla
AnnaSofia

AnnaSofia

Kvinna ·

Jag tror (utan att generalisera) att många i den äldre generationen, speciellt den som är uppväxt och bor på ute i landet har svårt att acceptera att man vill bättra på sitt utseende genom operation, de behöver kanske lite mer tid för att förstå och låta det smälta in. Om du och din mamma har en bra relation i övrigt så kommer hon säkert acceptera ditt beslut med tiden även om hon inte håller med. Ser inte fram emot att berätta för mamma, men eftersom jag kommer vara nyopererad till jul när vi ska sesså måste jag det. Min taktik kommer vara att berätta för henne typ en vecka innan, det minimerar perioden innan som hon kan klaga, för det kommer hon tyvärr göra, och sen gå på samma raka linje som Skågsrå föreslår.
Gilla
Erriia

Erriia

Kvinna ·

Jag berättade för mamma ett tag innan innan jag hade bokat konsultationen. Min mamma gav ingen direkt reaktion. Berättade för min pappa för en vecka sen alltså en månad innan operation. Då får jag veta av han att min mamma också gjort för ca 20 år sen. Blev rätt chockad haha :P
Gilla
Plum

Plum

Kvinna ·

Jag berättade till min mamma i våras, att det här är något som jag bestämt mig för sen fem år tillbaka.. Jag har bara väntat på att barnaskaran är fulländad och nu är den det. Så, jag tog upp det och först trodde hon att jag kommit in i en kris (??!) och tyckte bara det var onödigt. Eftersom jag berättar i princip allt till henne (men inte allt) som jag funderar och grubblar över. Jag övertygade dock henne om att jag detta var en sådan sak, att det inte finns något kvar.. Livet lever vi bara en gång, så varför gå och må dåligt över någonting som man faktiskt kan göra någonting åt. Så, nu sitter jag här,om en månad opereras jag och hon ställer upp som barnvakt. Inga problem, de måste nog få lite tid bara att smälta det hela.. Det är ju ändå mammor vi snackar om, från en annan generation. Så, prata, förklara, visa, visa att du är påläst och är medveten om risker men att det tar du för att du verkligen ska göra detta, och det underlättar ju om hon skulle stötta dig. Det är ju trots allt DIN kropp. Lycka till! :)
Gilla
Jojo83

Jojo83

Kvinna ·

Har berättat för min mamma nu och hon tog det mycket bättre än vad jag kunnat hoppas på. Även pappa tog det bra. De sa att de skulle stötta mig i detta om jag vill det, även att de är mycket pengar som de sa. Så skönt att höra! Nu kommer allt kännas så mycket bättre. Har du berättat än Kaptenjennyw?
Gilla
tuttkalas

tuttkalas

Kvinna ·

Jojo83 skrev:

Har berättat för min mamma nu och hon tog det mycket bättre än vad jag kunnat hoppas på. Även pappa tog det bra. De sa att de skulle stötta mig i detta om jag vill det, även att de är mycket pengar som de sa. Så skönt att höra! Nu kommer allt kännas så mycket bättre. Har du berättat än Kaptenjennyw?

Härligt!
Gilla
AnnaSofia

AnnaSofia

Kvinna ·

Skönt Jojo83! Det är ju den reaktionen man hoppas på.
Gilla
KaptenjennyW

KaptenjennyW

Kvinna ·

Jojo83 skrev:

Har berättat för min mamma nu och hon tog det mycket bättre än vad jag kunnat hoppas på. Även pappa tog det bra. De sa att de skulle stötta mig i detta om jag vill det, även att de är mycket pengar som de sa. Så skönt att höra! Nu kommer allt kännas så mycket bättre. Har du berättat än Kaptenjennyw?

Hej ! Ja äntligen har jag berättat och till min förvåning tog hon det hela bra. Hon accepterade direkt men ville inte riktigt prata om det . Så det känns bra . Men min chef har börjat krångla och håller massa möten med personalavdelningen hur man ska hantera en sån här sitiuation. Har sagt åt henne att dom kan inte neka eftersom jag kommer in med ett läkarintyg. Att dom egentligen inte ens får fråga vad för operation jag ska göra.
Gilla
Jojo83

Jojo83

Kvinna ·

KaptenjennyW skrev:

Jojo83 skrev:

Har berättat för min mamma nu och hon tog det mycket bättre än vad jag kunnat hoppas på. Även pappa tog det bra. De sa att de skulle stötta mig i detta om jag vill det, även att de är mycket pengar som de sa. Så skönt att höra! Nu kommer allt kännas så mycket bättre. Har du berättat än Kaptenjennyw?

Hej !

Ja äntligen har jag berättat och till min förvåning tog hon det hela bra.
Hon accepterade direkt men ville inte riktigt prata om det .
Så det känns bra .

Men min chef har börjat krångla och håller massa möten med personalavdelningen hur man ska hantera en sån här sitiuation.
Har sagt åt henne att dom kan inte neka eftersom jag kommer in med ett läkarintyg.
Att dom egentligen inte ens får fråga vad för operation jag ska göra.

Skönt att hon tog det bra! För mig kändes det som en sten föll när jag fick mina föräldrars stöd. Denna vecka har min mamma t.o.m hjälpt mig med barnen pga min operation. Tråkigt att din chef inte bara kan acceptera att detfinns ett läkarintyg. Dra in facket om det blir nödvändigt. Du har rätt till sjukskrivning.
Gilla
MrsBlah

MrsBlah

Kvinna ·

Min pappa som är sveriges mest snåla man (snål mot sig själv) och alltid tänker ekonomisk var jag livrädd för att säga någonting till. Och eftersom vi bor grannar och träffas varje dag var det ingenting jag kunde smussla med heller. För att smörja upp honom sa jag att jag skulle försöka få det av landstinget (vilket ju var en lögn såklart), för att vänja honom vid tanken, och han som har åsikter i precis ALLT sa ingenting. Jag sa efter några dagar att jag lägger ner den planen då det inte kommer gå ändå och att jag får bekosta det själv. Han tyckte att det var en bra idé ändå, så jag får må bra och trivas med mig själv osv, det hade jag ju aldrig kunnat tro! Det slutade med att han betalade operationen, han ville inte att jag skulle behöva ta lån för det, men mot att dom pengarna finns på ett konto till min son om 15 år. Fair enought verkligen! Han har stöttat mig hela vägen och har aldrig sagt någonting negativt alls, vilket han annars är duktig på. Han har stöttat mig och varit positiv hela vägen Min mamma som själv opererats på samma klinik (bröstförstoring) var väl lite mer avig, "Nej du behöver inte operera dig, bla bla bla". Från det till du ska MAX ta 150 cc, du får inte ta för mycket, du får inte får inte får inte....." Efter konsultationen sa jag att det blir 310 och mamma drog igång nån kampanj där hon ringde mig varje dag och gnällde. Samt gnällde varje dag vi sågs på jobbet (vi jobbar i samma hus).. Storleken jag valde passar min kropp, och eftersom jag hade väldigt lite egna bröst innan så ser det ju inte jätte naturligt ut, och det gillar väl inte hon. Hon fick kika och man såg på henne vad hon tyckte, haha. Så jag har hennes stöd oxå så, men hon hade gärna sett lite mindre implantat. Skönt att din mamma tog det så bra, men tråkigt att din chef gör en grej av det =( Min arbetsplats hade aldrig krånglat om det, men jag sparade semester och tog ut för att ha det safe så att säga.
Gilla
Denise

Denise

Kvinna ·

Har pratat med min mamma att jag är intresserad av att göra en bröstförstoring under 3 års tid och hon har alltid varit lite skeptisk o alltid sagt att "men du är fin som du är..". Hon har accepterat det nu dock även om hon fortsätter att vara skeptisk. Vågade inte säga något till pappa så mamma fick prata med honom vet inte alls vad han tycker egentligen. Håller med ovanstående verkligen skönt att din mamma tog det bra o var förstående! :-)
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem