Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
3barnsmamman

3barnsmamman

Kvinna ·

Berätta eller inte?

Bröstförstoring

Vill göra en bröstförstoring men är så osäker på om jag vill berätta för familj och vänner eller bara strunta i det och om dem reagerar och frågar så berättar jag kanske då isf. Har tänkt mig naturliga och inte alltför stora, som jag haft innan barn och under graviditeterna/amning. Inte så att man skäms men vill inte riktigt skylta med det heller ;P Hur har ni andra gjort?

19

Sortera efter

fanukel

fanukel

Kvinna ·

Jag har valt att berätta för min sambo och två av mina närmsta vänner nu innan. Jag har gått i tankarna att göra en bröstförstoring i ca 1,5 år och planerar en operation i början av nästa år och dessa personer har vetat hela tiden just för att jag vill kunna bolla och ventilera tankar och känslor mm. Jag drar mig verkligen för att berätta för min familj eftersom jag tycker dom är lite väl kritiska och har svårt att se ur en annans perspektiv och i detta valet så vill jag inte ha någon annans negativa åsikter, om du förstår? Jag planerar att göra större bröst än vad jag har nu och antar att min familj och andra i min omgivning kommer att märka i framtiden och då får jag ta det där ifrån men just nu vill jag inte ha deras åsikter inblandade. Däremot känner jag att det kanske är lite respektlöst av mig om jag frivilligt genomgår en operation helt utan att ens nämna detta för mamma och syskon men man kan ju inte tänka att det ska gå åt skogen heller så att säga.
Gilla
kurrrrr

kurrrrr

Kvinna ·

Är i samma sits som er! Ena stunden tänker jag att jag bara ska berätta och sen säga till dem att jag hade vart tacksam om de inte försöker få mig att ändra mig. Känns inte riktigt bra attimte säga ngt alls och bara göra det
Gilla
fanukel

fanukel

Kvinna ·

Jag har också funderat på om man bara ska gå rakt på sak och berätta att man ska göra en operation och varför man vill göra den och sen liksom förklara att det är ett beslut som jag har tagit och funderat över en längre tid och det jag behöver är positiv peppning och stöttning inför detta och kan man inte bidra med det så säg inget istället (min mamma är extremt kritisk och har åsikter om precis allt man gör!) och isåfall droppa detta närmre inpå operationen när jag har ett bokat datum och betalt typ. Det handlar ju inte om att jag inte bestämt mig eller tror att någon kan ändra hur jag vill göra men jag känner att inför en sån här stor sak som jag gör för mig själv så ska jag få vara lycklig och inte behöva förklara mig eller övertala någon annan som inte ens ska göra det. Jag tänker också att berättar jag så berättar jag annars inte, det får bli som det blir och det man väljer blir ju det man tycker känns bäst iallafall för stunden!
Gilla
kurrrrr

kurrrrr

Kvinna ·

Jo men visst! I mitt fall är det min pappa :O! Mamma stöttar mig till hundra procent. O då tänker jag så här: 1. Det är en "kvinnogrej" (pappa kan ibland bli väldigt fyrkantig med vad som är "manliga" och "kvinliga" grejer :P) 2. Eftersom att det är en "kvinnogrej" så har han inget med det o göra :P 3. Det han inte vet skadas han inte av hahah
Gilla
snutt

snutt

Kvinna ·

Jag har vart rak från början till vänner och familj. Det är ju för min skull jag gjort det och ingen annans. Är endast min syster som inte "förstår" typ. De andra förstår mig och är stöttande 🙂. Sen får folk tycka och tänka vad dom vill. Det är min kropp och mitt välmående inte andras 👍❤️
Gilla
fanukel

fanukel

Kvinna ·

Vet din mamma redan om? Då har hon ju koll på läget om det skulle vara något så det måste ju ändå kännas bättre än att ingen vet :) Ja men precis och jag känner själv att ska dom va så tråkiga jämt när man ska göra något dom tycker är onödigt eller inte vill göra själv så får dom skylla sig själva att man aldrig vill dela med sig innan! :) Jag har en vän som berättade för sin mamma långt innan men också hade svårt att låta sin pappa veta, hon berättade för honom kvällen innan op bara för att ha berättat för nästa dag skulle han ju ändå märka det(hon bodde hemma hos sina föräldrar på den tiden).
Gilla
Ok-Lee

Ok-Lee

Kvinna ·

Har nästan bara berättat för de som jag vet gjort det själva. Inte mina föräldrar. Faktiskt inte ens för personer som jag träffade dagen efter, jag mådde redan som vanligt och det syntes inte direkt genom kläderna. Såvitt jag vet.
Gilla
kurrrrr

kurrrrr

Kvinna ·

fanukel skrev:

Vet din mamma redan om? Då har hon ju koll på läget om det skulle vara något så det måste ju ändå kännas bättre än att ingen vet :)
Ja men precis och jag känner själv att ska dom va så tråkiga jämt när man ska göra något dom tycker är onödigt eller inte vill göra själv så får dom skylla sig själva att man aldrig vill dela med sig innan! :)
Jag har en vän som berättade för sin mamma långt innan men också hade svårt att låta sin pappa veta, hon berättade för honom kvällen innan op bara för att ha berättat för nästa dag skulle han ju ändå märka det(hon bodde hemma hos sina föräldrar på den tiden).

Jo då :)! Att mamma vet känns ju bra! Jag umgås rätt mkt med familjen så jag får bara gömma det under pösiga kläder helt enkelt :P iom att jag ska op'as i mars så kommer det inte vara så konstigt om jag skulle gå runt med stora hoodies som jag brukar göra när jag fryser :)! Det är tiden precis efter op som jag nojjat över då de kmr vara svullna o grejer. Men vi får se hur det blir :)! Annars är jag väldigt förväntansfull och kan knappt vänta :)!!
Gilla
Skruttann

Skruttann

Kvinna ·

Jag skall spendera en vecka med familjen OCH svärmor o svärfar i en fjällstuga 3v efter op... Tänker INTE berätta för dem, svärisarna då, utan köra med bylsiga kläder jag med. Exciting times.. :-I
Gilla
Lobble

Lobble

Kvinna ·

Förstår precis hur du känner. Går fortfarande bara i tankarna, fast jag ändå har bestämt mig att jag ska göra det inom snar framtid. Här är det bara min sambo och mina vänner som vet om det. Än så länge är det ingen panik att berätta men gruvar mig för när den dagen kommer. Varken min familj eller sambons familj tycker att man ska ändra på sina kroppar osv osv.. Men jag gör det för min egen skull, endast! så dom får väl tycka som dom vill. Men vet inte hur dom kommer reagera när dom får reda på det.
Gilla
kurrrrr

kurrrrr

Kvinna ·

Skruttann skrev:

Jag skall spendera en vecka med familjen OCH svärmor o svärfar i en fjällstuga 3v efter op... Tänker INTE berätta för dem, svärisarna då, utan köra med bylsiga kläder jag med. Exciting times.. :-I

Haha jösses! Så skönt att man inte är den enda som kommer gömma sig i stora kläder :P Kan ni förstå att jag nästan är 30 år, gift och har två ungar och är FORTFARANDE rädd för mina föräldrar (mest pappa då) hahahaha man slutar väl aldrig att känna sig som en tonåring :P
Gilla
Emmaaaa

Emmaaaa

Kvinna ·

Jag har valt att berätta för min man, mamma, syster, och mina närmaste arbetskamrater. Att jag berättat för arbetskamraterna är pga att jag inte vill ljuga om varför jag kommer vara sjukskriven i två veckor.... mina barn är 4 och 5 år, och jag tror inte att jag kommer vara helt ärlig mot dem.
Gilla
Tjejen94

Tjejen94

Kvinna ·

Jag har bestämt att jag ska berätta för min mamma, syster, närmsta kollegor och min pojkvän vet redan. Och min bästa vän ska med på konsultation. Tycker de är skönt att ha nån att bolla tankar och sånt med. Mitt problem är bara att jag vet inte HUR och när jag ska berätta de för min mamma. På tal om vad liksom? Tänker hela tiden att jag ska berätta men sen backar jag ut. Hur berättade ni andra?
Gilla
Kajj

Kajj

Kvinna ·

Jag o min man prata igenom det hela. Sen berätta jag för mina systrar o mamma. O så berätta jag till min svärmor oxå för jag behöver hjälp o hon ställer upp alltid. Och så fick min mans syster reda på det. O nu är det helt öppet Hahahhaha jag har inget emot för att berätta det. Så länge det känns bra och det är mitt val så hat jag inte emot att alla känner till det! Jag är sån person som bryr mig inte vad andra tänker o tycker. Det är min kropp o det jag som bestämmer över den!!
Gilla
linizen

linizen

Kvinna ·

Alla vet. Jag har sagt att jah ska göra det. Och varför. Att andra inte tycker det behövs etc o att man ska älska sig själv ändå. Blablabla. Jag älskar mig själv och ser det snarare som min lön för mödan efter att ha fött fram och fött upp 4 barn. Som levt i och utav min kropp. Kan inte min kropp få lite credd tillbaka då? Jag är inte öppen för att diskutera något som i min värld är självklart. Man tränar för att hålla sig frisk o se hälsosam it. Var är skillnaden? Säger man åt folk som behöver banta att låta bli? Förstår inte att det är så känsloladdat. Är det för att det är just brösten? Mina barn vet om detta också. Äldste är 16 o yngsta 7. Jag tror på ärlighet. Och Vad händer om någon frågar? Att man är mindre äkta då? Så mitt löshår, mina ögonfransar, mina tuttar, min bukplastik, min botox vad säger det om mig? Att jag är ytlig? Eller att jag faktiskt tar hand om mig själv och visar mina barn att bara för att man fått barn o åldras så behöver man träna, äta rätt och fortsätta ha mål. Min personlighet sitter väl förhoppningsvis inte i mina silikonbröst. Jag har inget behov av att vara avklädd bland folk. Men jag är jäkligt snygg undertill och det ger mig en boost. Jag säger till kidsen att eftersom de ätit upp mina bröst och oavsett hur mkt jag tränar så hittar de inte tillbaka. Jag har aldrig tyckt att de varit fula eller haft komplex. Min mamma har varit mest kritisk o hennes åsikt var väl den som spelade roll. Men jag sa till henne, hennes ENDA bröst är ju dubbelt så stort som båda mina. Jag har ju uppenbarligen inte fått generna från hennes sida för alla har rejäla tuttar. Och att jag för en gångs skull vill kunna köpa en bh utan att det ekar i den. Och sen var det slut på den diskussionen o hon står bakom.
Gilla
Kajj

Kajj

Kvinna ·

Linizen!!!! Grymt sagt!!! Så är det bara!!
Gilla
kurrrrr

kurrrrr

Kvinna ·

linizen skrev:

Alla vet. Jag har sagt att jah ska göra det. Och varför. Att andra inte tycker det behövs etc o att man ska älska sig själv ändå. Blablabla. Jag älskar mig själv och ser det snarare som min lön för mödan efter att ha fött fram och fött upp 4 barn. Som levt i och utav min kropp. Kan inte min kropp få lite credd tillbaka då? Jag är inte öppen för att diskutera något som i min värld är självklart. Man tränar för att hålla sig frisk o se hälsosam it. Var är skillnaden? Säger man åt folk som behöver banta att låta bli? Förstår inte att det är så känsloladdat. Är det för att det är just brösten? Mina barn vet om detta också. Äldste är 16 o yngsta 7. Jag tror på ärlighet. Och Vad händer om någon frågar? Att man är mindre äkta då? Så mitt löshår, mina ögonfransar, mina tuttar, min bukplastik, min botox vad säger det om mig? Att jag är ytlig? Eller att jag faktiskt tar hand om mig själv och visar mina barn att bara för att man fått barn o åldras så behöver man träna, äta rätt och fortsätta ha mål. Min personlighet sitter väl förhoppningsvis inte i mina silikonbröst. Jag har inget behov av att vara avklädd bland folk. Men jag är jäkligt snygg undertill och det ger mig en boost. Jag säger till kidsen att eftersom de ätit upp mina bröst och oavsett hur mkt jag tränar så hittar de inte tillbaka. Jag har aldrig tyckt att de varit fula eller haft komplex. Min mamma har varit mest kritisk o hennes åsikt var väl den som spelade roll. Men jag sa till henne, hennes ENDA bröst är ju dubbelt så stort som båda mina. Jag har ju uppenbarligen inte fått generna från hennes sida för alla har rejäla tuttar. Och att jag för en gångs skull vill kunna köpa en bh utan att det ekar i den. Och sen var det slut på den diskussionen o hon står bakom.

Amen!! Asso de ekande bh'rna är så klockrent och det roligaste jag läst! Ska SÅ använda det själv hahaha! Och som du säger, ja man ska älska sig själv. MEN det är så lätt för de som redan har bröst, rumpa, snygg midja etc etc att säga. I mitt fall så undrar jag om de som säger så hade älskat sina bröst så mycket om de hade gått runt med en missbildning som gör att man antingen inte kan eller knappt kan amma.. Fatta o känna sig så okvinnlig o helt värdelös som jag gör med dessa bröst asso. Och kudos till er andra som inte har missbildning och gör det för er själva som Linizen säger :)!
Gilla
hhells

hhells

Kvinna ·

Jag tänker berätta för dem närmsta. Mina föräldrar, min bästa vän och svärmor. Och självklart min man också ;-) Om någon sen skulle fråga efter operationen kommer jag ju berätta men bara om dem frågar
Gilla
Madz

Madz

Kvinna ·

Jag har valt att berätta för mina närmaste vänner + pojkvän och mamma. Min pappa har jag inte berättat för men jag känner att det är bäst så!
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem