Bröstförstoring december

Hej alla söta,

Precis hemkommen från Reformkliniken och mår så himla bra! Är otroligt lättad över att ha det gjort :) och att jag mår mycket bättre än jag trodde att jag skulle göra. Ifrågasatte allt igår innan op, att jag överhuvudtaget skulle operera mig, storlek på implantat, form, etc. Blev nervös över att jag hade läst här på POF att Ergonomix runda 500cc inte blev bra, kunde ge häng etc, inte blev det bättre av att det var en åsikt uttryckt av en väl remitterad kirurg, som jag förstår det...Tog upp frågan när jag kom till Reformkliniken, men Tuve bara log och sa att det var inte hans erfarenhet, det är vilken överpol man vill ha (däremot är tydligen de implantaten dyrare...). I alla fall så har jag lagt in Ergonomix full 500cc och inte Motiva runda 550cc som tänkt från början...och jag är supernöjd över resultatet så här långt!!! Blir intressant att följa :). Värst igår/inatt var krampen i vänster sida mellan skulderbladen, men det verkar ha berott på en grop i madrassen, för så fort jag kasade över åt höger och fick stöd under vänster skinka släppte det. Bygeln i BHn mellan brösten tryckte och den böjde Tuve ut nu på morgonen, så då försvann det trycket :). BHn sitter som en smäck och bröstbandet med, märkte att det är viktigt med injusteringen, sitter det inte riktigt blev det lite obehagligt. Lycka till alla!

Ska operera mig imorgon. Jag dör av nervositet just nu. Stor klump i magen. Vad gör tanten? Lägger in plast i kroppen? Skär dessutom i bröstmuskeln? Har alltid varit emot att lägga in ngt i kroppen men sen tänkte jag: nu har jag gått å tänkt på detta i 25 år. Ska jag fortsätta 25 år till? Jag är inte ute efter att se sexig ut, vill inte framhäva ngt utan det ska vara naturligt, så naturligt det går med icke naturliga bröst. Dock valde jag bakomplacering då jag är lite nojjig över texturerade implantat. Pga den där cancerrisken som ändå var minimal. Men ja...nu är jag istället nojjig över alla andra komplikationer man kan få. Bara för jag vill kunna ha klänning, omlottströjor eller ja, vad som utan att tänka: nej, det där blir inte snyggt på mig. Försökte mig på fettransplation 2017 men knappt synligt resultat. Inser att jag behöver detta för att förhoppningsvis bli nöjd. Men är oxå rädd för att jag ska vara däckad 1 vecka eller ha alldeles för ont för att fungera. Ja fy, allt är en enda röra just nu. Ska snart duscha å torka ut huden ännu mer, haha. Hua. Vad håller jag på med??😀😀😲

Ska operera mig imorgon. Jag dör av nervositet just nu. Stor klump i magen. Vad gör tanten? Lägger in plast i kroppen? Skär dessutom i bröstmuskeln? Har alltid varit emot att lägga in ngt i kroppen men sen tänkte jag: nu har jag gått å tänkt på detta i 25 år. Ska jag fortsätta 25 år till? Jag är inte ute efter att se sexig ut, vill inte framhäva ngt utan det ska vara naturligt, så naturligt det går med icke naturliga bröst. Dock valde jag bakomplacering då jag är lite nojjig över texturerade implantat. Pga den där cancerrisken som ändå var minimal. Men ja...nu är jag istället nojjig över alla andra komplikationer man kan få. Bara för jag vill kunna ha klänning, omlottströjor eller ja, vad som utan att tänka: nej, det där blir inte snyggt på mig. Försökte mig på fettransplation 2017 men knappt synligt resultat. Inser att jag behöver detta för att förhoppningsvis bli nöjd. Men är oxå rädd för att jag ska vara däckad 1 vecka eller ha alldeles för ont för att fungera. Ja fy, allt är en enda röra just nu. Ska snart duscha å torka ut huden ännu mer, haha. Hua. Vad håller jag på med??😀😀😲

Åh vad jag känner igen mig i din beskrivning! Har op planerad 30/12 och börjar också fundera på om jag ramlat och slagit mig i huvudet eller vad jag håller på med? Har dessa bröst funkat genom tonåren och allt dejtande och en bra bit i vuxenlivet, varför ger jag mig på detta nu? Med en man som älskar mig oavsett och inte alls tycker att det är nödvändigt att ändra på mina bröst på något sätt och en liten dotter som en dag ska bli stor och förhoppningsvis trygg i den hon är och hur hon ser ut, hur ska jag förklara detta för henne när hon blir större?

Samtidigt inser jag att jag aldrig varit nöjd med brösten, alltid gått runt i superobekväma jättevadderade bhar som jag är så trött på, alltid känt mig osäker och begränsad i klädval. Jag vill bryta dessa tankemönster.
Idag kan jag verkligen säga att jag gör detta för min egen skull, för att återta kontrollen över min kropp som jag inte är nöjd med efter graviditeten, att jag inte varit tillräckligt trygg i mig själv för att våga göra detta tidigare fastän tanken funnits med mig sedan tidiga tonåren. Nu har jag mod, pengar och möjlighet, varför stoppas av vad 'alla andra' eventuellt kommer att tänka när jag vet att de antagligen är så upptagna med sitt att de aldrig ens kommer att märka något.

Men det är ett stort beslut. Saker kan gå fel och fler operationer kommer behövas någon gång framöver, har jag förhastat mig?
Hur känner du dig efter operationen Nyfiken? Lättad att det är gjort? Hoppas att du mår bra så här kvällen efter!

Nyfiken123 skrev:

Ska operera mig imorgon. Jag dör av nervositet just nu. Stor klump i magen. Vad gör tanten? Lägger in plast i kroppen? Skär dessutom i bröstmuskeln? Har alltid varit emot att lägga in ngt i kroppen men sen tänkte jag: nu har jag gått å tänkt på detta i 25 år. Ska jag fortsätta 25 år till? Jag är inte ute efter att se sexig ut, vill inte framhäva ngt utan det ska vara naturligt, så naturligt det går med icke naturliga bröst. Dock valde jag bakomplacering då jag är lite nojjig över texturerade implantat. Pga den där cancerrisken som ändå var minimal. Men ja...nu är jag istället nojjig över alla andra komplikationer man kan få. Bara för jag vill kunna ha klänning, omlottströjor eller ja, vad som utan att tänka: nej, det där blir inte snyggt på mig. Försökte mig på fettransplation 2017 men knappt synligt resultat. Inser att jag behöver detta för att förhoppningsvis bli nöjd. Men är oxå rädd för att jag ska vara däckad 1 vecka eller ha alldeles för ont för att fungera. Ja fy, allt är en enda röra just nu. Ska snart duscha å torka ut huden ännu mer, haha. Hua. Vad håller jag på med??😀😀😲

Åh vad jag känner igen mig i din beskrivning! Har op planerad 30/12 och börjar också fundera på om jag ramlat och slagit mig i huvudet eller vad jag håller på med? Har dessa bröst funkat genom tonåren och allt dejtande och en bra bit i vuxenlivet, varför ger jag mig på detta nu? Med en man som älskar mig oavsett och inte alls tycker att det är nödvändigt att ändra på mina bröst på något sätt och en liten dotter som en dag ska bli stor och förhoppningsvis trygg i den hon är och hur hon ser ut, hur ska jag förklara detta för henne när hon blir större?

Samtidigt inser jag att jag aldrig varit nöjd med brösten, alltid gått runt i superobekväma jättevadderade bhar som jag är så trött på, alltid känt mig osäker och begränsad i klädval. Jag vill bryta dessa tankemönster.
Idag kan jag verkligen säga att jag gör detta för min egen skull, för att återta kontrollen över min kropp som jag inte är nöjd med efter graviditeten, att jag inte varit tillräckligt trygg i mig själv för att våga göra detta tidigare fastän tanken funnits med mig sedan tidiga tonåren. Nu har jag mod, pengar och möjlighet, varför stoppas av vad 'alla andra' eventuellt kommer att tänka när jag vet att de antagligen är så upptagna med sitt att de aldrig ens kommer att märka något.

Men det är ett stort beslut. Saker kan gå fel och fler operationer kommer behövas någon gång framöver, har jag förhastat mig?
Hur känner du dig efter operationen Nyfiken? Lättad att det är gjort? Hoppas att du mår bra så här kvällen efter!

Hilo skrev:

Nyfiken123 skrev:

Ska operera mig imorgon. Jag dör av nervositet just nu. Stor klump i magen. Vad gör tanten? Lägger in plast i kroppen? Skär dessutom i bröstmuskeln? Har alltid varit emot att lägga in ngt i kroppen men sen tänkte jag: nu har jag gått å tänkt på detta i 25 år. Ska jag fortsätta 25 år till? Jag är inte ute efter att se sexig ut, vill inte framhäva ngt utan det ska vara naturligt, så naturligt det går med icke naturliga bröst. Dock valde jag bakomplacering då jag är lite nojjig över texturerade implantat. Pga den där cancerrisken som ändå var minimal. Men ja...nu är jag istället nojjig över alla andra komplikationer man kan få. Bara för jag vill kunna ha klänning, omlottströjor eller ja, vad som utan att tänka: nej, det där blir inte snyggt på mig. Försökte mig på fettransplation 2017 men knappt synligt resultat. Inser att jag behöver detta för att förhoppningsvis bli nöjd. Men är oxå rädd för att jag ska vara däckad 1 vecka eller ha alldeles för ont för att fungera. Ja fy, allt är en enda röra just nu. Ska snart duscha å torka ut huden ännu mer, haha. Hua. Vad håller jag på med??😀😀😲

Åh vad jag känner igen mig i din beskrivning! Har op planerad 30/12 och börjar också fundera på om jag ramlat och slagit mig i huvudet eller vad jag håller på med? Har dessa bröst funkat genom tonåren och allt dejtande och en bra bit i vuxenlivet, varför

Känner igen mig till 100% i dina funderingar.
Kände som dig ända fram tills jag låg på operationsbordet.
Patrik var otroligt lugnande och narkossköterska var den tryggaste och varmaste person jag mött på länge.
Kände mig direkt att jag var i trygga händer.
Jag vaknade upp utan ånger, tack och lov.
Är nu tillfreds med att jag gjort brösten, som jag inte direkt skämts för, men nog har de varit deppigt att ha de där minipåsarna när man vill se lite snygg ut på stranden eller inför sin partner.
Tänker att om jag inte gjort detta hade jag fortfarande velat göra det. Om jag nu ångrar mig i framtiden så går det ju faktiskt att ta ut implantaten.
Ska ärligt säga att just idag (dag 6 efter op) så är inte brösten särskilt perfekta än. De är höga och svullna. Den värsta smärtan är iallafall borta.
Nu ser jag fram mot att de faller ned på rätt plats och det verkar man behöva lite tålamod till. Är iallafall nöjd med storleken jag valde.
Jag vill iallafall önska dig lycka till.
Kram

Jag insåg idag att jag har använt en och samma bh-modell dagligen i ca 8 års tid, vadderad med geléfyllning som visuellt ska förstora två kupor. Är så innerligt trött på dem nu, känns som att gå runt med en protes. Det ska bli en sån befrielse att kunna välja mer fritt om jag vill klä upp eller klä ner, att kunna ha på sig en 'mjuk' bh utan att känna sig som ett barn.
Lägger in 320 cc så jag vill verkligen inte heller ha för stora. Är dessutom väldigt tunn på överkroppen så jag oroar mig lite över rippling men av de dryga 50 kg jag väger sitter nog hälften på rumpa och lår så jag behöver balansera upp lite för att inte se ut som en trekant.
Litar på min kirurg och längtar efter att se kvinnligare (vuxnare) ut och slippa vara så kroppsmedveten. Men jobbigt att skära och förstöra friska muskler.
Ska bli kul att följa dig, du får hålla tummarna för mig sen när det är dags!

Nyfiken123 skrev:

Ska operera mig imorgon. Jag dör av nervositet just nu. Stor klump i magen. Vad gör tanten? Lägger in plast i kroppen? Skär dessutom i bröstmuskeln? Har alltid varit emot att lägga in ngt i kroppen men sen tänkte jag: nu har jag gått å tänkt på detta i 25 år. Ska jag fortsätta 25 år till? Jag är inte ute efter att se sexig ut, vill inte framhäva ngt utan det ska vara naturligt, så naturligt det går med icke naturliga bröst. Dock valde jag bakomplacering då jag är lite nojjig över texturerade implantat. Pga den där cancerrisken som ändå var minimal. Men ja...nu är jag istället nojjig över alla andra komplikationer man kan få. Bara för jag vill kunna ha klänning, omlottströjor eller ja, vad som utan att tänka: nej, det där blir inte snyggt på mig. Försökte mig på fettransplation 2017 men knappt synligt resultat. Inser att jag behöver detta för att förhoppningsvis bli nöjd. Men är oxå rädd för att jag ska vara däckad 1 vecka eller ha alldeles för ont för att fungera. Ja fy, allt är en enda röra just nu. Ska snart duscha å torka ut huden ännu mer, haha. Hua. Vad håller jag på med??😀😀😲

Åh vad jag känner igen mig i din beskrivning! Har op planerad 30/12 och börjar också fundera på om jag ramlat och slagit mig i huvudet eller vad jag håller på med? Har dessa bröst funkat genom tonåren och allt dejtande och en bra bit i vuxenlivet, varför ger jag mig på detta nu? Med en man som älskar mig oavsett och inte alls tycker att det är nödvändigt att ändra på mina bröst på något sätt och en liten dotter som en dag ska bli stor och förhoppningsvis trygg i den hon är och hur hon ser ut, hur ska jag förklara detta för henne när hon blir större?

Samtidigt inser jag att jag aldrig varit nöjd med brösten, alltid gått runt i superobekväma jättevadderade bhar som jag är så trött på, alltid känt mig osäker och begränsad i klädval. Jag vill bryta dessa tankemönster.
Idag kan jag verkligen säga att jag gör detta för min egen skull, för att återta kontrollen över min kropp som jag inte är nöjd med efter graviditeten, att jag inte varit tillräckligt trygg i mig själv för att våga göra detta tidigare fastän tanken funnits med mig sedan tidiga tonåren. Nu har jag mod, pengar och möjlighet, varför stoppas av vad 'alla andra' eventuellt kommer att tänka när jag vet att de antagligen är så upptagna med sitt att de aldrig ens kommer att märka något.

Men det är ett stort beslut. Saker kan gå fel och fler operationer kommer behövas någon gång framöver, har jag förhastat mig?
Hur känner du dig efter operationen Nyfiken? Lättad att det är gjort? Hoppas att du mår bra så här kvällen efter!

I morse gjorde jag min operation. Äntligen! Men tror jag har mått rätt dåligt jämförelse med vad andra har berättat. Hade ju aldrig klarat åka hem idag. Kunde inte hålla mig vaken mer en korta stunder under hela dagen. Först nu jag lyckas hålla mig vaken 1h. Men är såå lycklig att det äntligen är gjort och dom här på Citadellkliniken har varit/är helt fantastiska! Vilken upplevelse fast man känner sig helt överkörd över brösten ?