De psykiska känslorna som uppkommer efteråt !!

Tänk va olika man kan vara..... =)

Själv så har jag blivit helt kär i mina nya tuttar, hahahaha. Bara måste titta på dem flera gånger om dagen och tycker att de är sååååå fina (dock lite små). Jag bara ÄLSKAR dem!!!

Är dock inte färdigläkt än......och väntar på att kunna sova på mage jag med.....men jag hoppas att känslan inte går över =D

Det är precis som du säger, alla känner vi olika :)
men det är just därför man är inställd på det värsta möjliga, jag trodde jag var det..

hade läst mycket om de som hade ånger i veckor efteråt osv osv.

Trodde aldrig jag skulle hamna där själv eftersom jag längtat i 8 år för de här,

första dagarna var himmelriket,allt var så perfekt men vipps så satt jag där själv med gråten i halsen och bröst som kändes som jordglobar under tröjan :P

men nu.. oj vad nöjd jag är :D

samtidigt så har du en annan bakgrund än mig, du har haft de där brösten och din ledsenhet sitter istället i att du inte har något du hade och nu fått tillbaka, medans för mig är det såå längesen och nu något betydligt större än någonsin varit :P

hej pepsi. känner verkligen igen mig i det du skriver.. mitt humör svänger upp och ner konstant och precis när det började kännas lite bättre hände det där som ja skrev om i en tråd..
känns skönt att veta att man inte är ensam om att känna sig som en silikon-bimbo typ..
 

ja ville oxå typ ta ut dom igår av hur ont de gjorde.. dom har gjort mig orörlig, beroende av att ngn annan hjälper mig och lidandes. men som du säger de tar väl tid tills man vant sig. trodde aldrig ja skulle bli en sån som blir helt nedstämd av detta, och vågar inte riktigt prata om detta med mina vänner för känns lite som att dom kommer tänka 2"du får skylla dig själv, du gör detta helt frivillig". ja trodde ja var jätteberedd, men det var ja tydligen inte, jaa var mest beredd på att de skulle göra jätteont första dagarna, vilket de inte heller gjorde, men hade inte alls förberett mig på att vara nedstämd och må dåligt över dom och sitta och ångra detta och verkligen önska att ja skulle ta ut dom.. nu minns ja bara de goda  med mina små förebröst, menförsöker påminna mig om de faktum varför ja gjorde detta.. HATADE visa mig i bikini för de första, och gick alltid runt med pushup bh och inlägg innan, det var mitt fängelse, och efter 2 år med mig ex vågade ja ändå aldrig visa mina bröst för ja tyckte dom var såå små.. och har ju hört massa killar påpeka det på tjejer "JÄVLAR VILKA SMÅ BRÖST HON HADE, MAN HADE KNAPPAST KÄNT NGN SKILLNAD MELLAN FRAM OCH BAKSIDAN PÅ HENNE"  ingen visste hur små ja själv hade tack vare de att ja alltid hade inlägg i bhn.. 
hade ja fått ens en fyllig b-kupa ahde ja aldrig ens övervägt detta, men just det att såfort ja tog på mig en tröja utan bh så var det heeeelt platt :S (inte för att ja ngnsin skulle gå ut med det)

oj vad långt dettsa blev :D

Tack pepsi för att du delade med dig av dina erfarenheter! Nu vet jag vad jag kanske har att vänta mig då... Kan tänka mig att det känns lite som en förlossningsdepression.. (efter 3-4 dagar blev jag jättenedstämd och bara grät, trots att vi äntligen hade fått världens finaste bebis som vi längtat sååå efter). 

Tycker det är bra att ni skriver om den psykiska process som också hör till en bröstop! Det är lätt att tro att man blir "fixad" och mår finfint när man väl fått sina tuttar man velat ha så länge. Tror också liksom Cosmolly att det kan liknas vid en förlosningsdepp.. Men som sagt, man vet aldrig i förväg hur man kommer hantera förändringen.

Min op är om två veckor, kunde tagit det efter sommaren och jobbat ordentligt, men eftersom jag ska börja plugga till sjuksköterska i aug. så ville jag ha hunnit "smälta brösten" och koncentrera mig på skolan helt. Utifall jag också trillar dit ;)

Jyborn: Jag förstår precis vad du känner, och du genom gick din operation väldigt nydligt.

alla känner vi olika och tar processen på olika sätt, men jag tror oftast att vi som varit "helt" platta tar det jobbigare än de som fått barn och därefter brösten försvunnit.
de får ju helt enkelt bara tillbaka den kroppen de är vana vid och de blir oftast fgrid och fröjd i huvudet av det.
medans för oss är det en fantasi och dröm som blivit till sann, och man börjar då ist fundera över,

var det verkligen det här jag ville ?!

Och "JA DET VAR DET, VARFÖR SKULLE VI ANNARS GENOM GÅ ALLT ???"

Smärtan du känner kommer komma och gå lite, så gjorde den iaf för mig, jag hade knappt ont alls första 4 dagarna men däremot så kunde jag inte komma upp ur sängen själv.. kunde inte ens rulla ur den :P så ja klev upp kl halv 5 varje dag då min sambo for på jobbet bara för att inte vara FAST i sängen :P

de onda var som värst i 3-5 dagar sen blir det lindrigare, försök röra lite på dig så går det över fortare, även om det gör ont.

eftersom blodcirkulationen kommer igång bättre!!

Och du.. skriv gärna om du har funderingar om något, vare sig det är fysiskt eller psykiskt :)

Cosmolly:    Jag tror precis som jag skrev i ovanstående inlägg att eftersom du fått barn, (nu vet jag dock inte hur du såg ut vare sig nu eller före :P ) så tror jag att det kan vara lättare för dig att genomgå en bröstförstoring.

Med tanke på att du redan sett dig själv och levt med den kroppen och brösten som du nu ännu en gång väntas få :)
naturligtvis tar vi alla det på olika sätt, läste på din sida att du även tänkt göra en bukplastikoperation.

Jag hoppas verkligen att du kommer bli nöjd över resultatet och att du känner att du gjort rätt val efteråt !! :) men det tvekar jag inte på.

Jag tror inte att någon egentligen väljer att lägga sig under kniven utan anledning alls, utan att det är något som sitter så djupt inne i oss som gör att modet och hoppet finns där och resultatet är det vi väntat på :)

Lycka till och stor kram från mig!!

tjo: Jag tror du gjorde helt rätt i att lägga operationen nu innan du ska plugga för det är precis som du säger, svårt att veta i förväg hur allt kommer bli :)
precis som jag skrev i de tidigare två inläggen så tror jag att ni som fått barn klarar av det hela lite lättare, då ni redan fått se eran kropp i bröst och har levt med dessa, så när ni får tillbaka dessa är det förrns då ni finner eran frid i tankarna.

medans vi som bara drömt om det, ger huvudet ett rejält spratt...

Nu vet jag dock inte hur du såg ut innan du fick barn eller så, men jag hoppas du förstår vad jag menar !!

Stort lycka till från mig och är det något så bara fråga :)
jag svarar så gått jag kan :)

Som du svarade förut, helt rätt att jag fick tillbaka det som  jag har haft en gång......

Jag tror också att det är jättebra att tala om att man kan känna som du har gjort, men att det går över. Bra tråd!!!!

ja kan fortfarande inte heller ta mig ur sängen på egen hand, eller jag gjorde det dag 2 och 3 en g¨ång och det högg till som fan, så kan vara att ja inte riktigt vågar, fast n'r ja vaknat mitt i natten och legat med huvudet i 90graders vinkel har ja verkligen försökt utan större framgå¨ng..
och som du säger, ja tänker precis ibland "var detta verkligen vad ja ville?!" det är klart som fan, de var inte direkt så att ja var ute och gick och råka gå förbi en drop-in plastikkirurgiklinik och tänkte "åh bröst, nice, ett par blir bra tack"

utan man har ändå känt att man inte trivs med sin kropp länge, ja försöker påminna mig själv om det även fast mitt huvud bara säger "men vad var det för fel på mina bröst innan? finns ju hur många som helst som har små bröst som faktiskt inte gör ont eller skapar obehag eller kan få en miljon olika kostsamma komplikationer". 
 

och som du säger, det är en mental omställning hjärnan måste hinna göra, och sånt tar tid..tycker bara synd om min pojkvän som blir neddragen i mina hormonsvängningar, han kan ju inte veta hur detta känns, tror faktiskt inget som inte gått igenom ngt liknande kan förstå hur det känns, alla tänker  ju "nu har ju du fått det du önskat dig hela livet, du borde ju vara överlycklig istället för att sitta här och gnälla"

fast idag måste jag ändå säga att allt kändes bättre, jag duschade helt själv, schamponera håret helt själv och smörjde in mig efteråt... känns så sjukt underbart! och idag ska ja göra fruktsallad själv :D

tack så mycket pepsi, du anar inte hur lugnande det är att höra det du säger :))

Jyborn: För mig tog det nästan 1½ vecka innan jag kunde sätta upp mig från liggandes själv, då igenom att dra mig upp med hjälp utav något, om de så skulle vara att sätta fötterna under sängen och häva upp mig :P

annars fick min sambo sätta sig bredvid mig och dra upp mig samt trycka på min rygg för att det skulle gå :P

Men det kommer gå över, det hugger och det gör sååå ont men, det är inget fel.
tänker man logiskt så förstår man, de har ju trots allt skurit loss bröstmuskeln från dess fäste och ist lagt den över (delvis och helt över är samma lika) implantatet.

Jag såg ett jätte bra mode program här om dagen som fick mig på ännu bättre humör och som vände mig mer mot att jag gjort rätt.

Det handlade om en tjej som tyckte hon hade sååå stora bröst och skämdes över dem så hon klädde sig i "lakarn".
och då ställde sig mode tjejen sig bakom henne tittade rakt ner i hennes klyfta och sa,

"Ja om man ser dig från det här hållet så är det mer än Bröst... "

MEN och så gick hon och stälde sig 3 meter framför henne och sa,

"ser man dig här ifrån som alla andra förutom du gör, så ser man dem knappt! Det finns så mycket annat vacker på dig att titta på att brösten inte alls hamnar i fokus, så länge du själv inte väljer det vill säga."

Jag kände verkligen igen mig i det hon sa, för jag tyckte att mina bröst var alldeles förstora och att jag borde valt en mindre storlek.. men jag ser ju också bara mina bröst upp ifrån och inte alls så som alla andra gör det. :P

Du e gullig Pepsi! :) 

Jo som du säger, jag har haft stora bröst då jag var gravid och ammade och kommer *förhoppningsvis* känna mig hemma med bröst igen. Annars så skriver jag till dig! Hehe! ;P

Tack för lyckönskningen!

tjo: Åhh, tack det var snällt sagt :)

Du är välkommen att skriva oavsätt anledning, om du är nöjd, missnöjd ar ont eller om allt bara går på räls :)

alltid "roligt" och framför allt intressant att höra hur andra genom går allt och hur tankarna hos andra rullar.

Kram från mig!!