Dumförklad pga bröstförstoring.

Jag fick precis samma reaktion av min pappa! Kom med lite kommentarer "jag trodde inte du var sådan..." men vadå sådan? att fixa något på sin kropp är inte någon speciell människotyp, det är högst indviduellt och jag är så glad över att jag ska göra mina bröst. Pappa får acceptera mitt beslut och inget mer med det, men jag håller med om att det är som ett slag i magen. 

Det är väl naturligt att ens föräldar inte tycker att det är en bra idé! Försök att inte ta åt dig, när de vant sig vid tanken kommer se säkert att acceptera ditt beslut. Själv har jag inte berättat för mina föräldar! Det känns jobbigt faktiskt, hade tänkt säga det men kunde inte och tänkte att jag då skulle berätta efter op istället (trodde att det skulle vara enklare). Nu efter op känns det ännu svårare, 2,5 mån har gått och jag har fortfarande inte sagt nåt!!!! De har inte märkt det heller!

Jag berättade för min pappa i förrgår och hans reaktion var typ "Jaha oj..! Jag trodde inte sånt låg för dig" ..Hehe. Jag förstår att han blev lite förvånad, men jag förklarade att det inte skulle bli några superbomber och att jag tänkt på detta i flera år o.s.v. Tror bara det är lite chockartad precis i början..Men som fler har sagt, det är ju bara för föräldrarna att acceptera liksom. Det är ju vårt eget val..!:)

Hoppas din pappa kommer vänja sig med tiden. Man får tänka på att vi har haft detta i huvudet i flera år, medan det för våra föräldrar kommer som en helt ny grej. Lycka till!

Ja jag känner igen mig i ditt resonemang - MYCKET. Du satte huvudet på spiken när du skrev lyxoperation, precis så är det för mig oxå. Jag gråter inte över dem, det är okej men formen kommer jag aldrig gilla eller älska, men jag accepterar dem. Så min operation är helt och hållet bara för att jag kan skaffa mig snyggare bröst, inte för att jag behöver eller måste.

Angående din pappas reaktion så tänker jag mig en kombination av förändrade ideal - naturlig är vackrast etc, visst, naturlighet i all ära men om man nu inte blir nöjd då med sitt "naturliga" utseende så är det ju en lyx att kunna ändra det idag. Den möjligheten fanns ju inte förr.

Sen detta med att han förminskar dig, ja, kanske är det någon slags reaktion där han tror att du inte känner att du duger som du är och han känner sig misslyckad som pappa etc. Sen är han väl matad med en ganska speciell medialbild av hur kvinnor och silikonbröst är och ser ut ?!

Jag sitter lite i samma båt som dig, jag har inget stöd eller "trygghet" att hämta hos min pojkvän som är den enda som vet om att jag bokat min operation. Han accepterar det men anser att det är TOTALT onödigt och vårt förhållande har faktiskt krisat lite pga av påverkan från den inplanerade operationen. Men jag hoppas att vi rider ut stormen tillsammans. Jag har betsämt mig att det finns tusen anledningar att avboka operationen men om jag avbokar så ska det vara av rätt skäl. Inte att det saknas stöd från min/mina närmaste, jag vill vara så stark att jag gör det ändå, trots noll support. Jag har oxå valt att inte säga något till någon, det är endast min pojkvän som vet och hoppet och önskan om stöd därifrån som aldrig kom gjorde verkligen att jag inte vill eller orkar med att involvera andra i detta.

Hoppas du står på dig och finner din väg, backa inte för att någon annan inte tycker lika, sånt är livet.

Jag måste försvara din pappa en bit då ingen här förmodligen tänker som honom, då alla är här av en anledning.

Han kommer garanterat stötta dig i ditt beslut men det som han ser som korkat är att slänga ut 30-40 laxar för ett par bröst.

Du har ju ingen egentlig anledning att operera dig som du nämner själv och det är väl "korkat".

Det är ungefär lika korkat som att slänga ut 400.000 för en bil som man inte behöver fast man vill ha, menbilen kan man sälja och få pengarna tillbaka, ett ingrepp på/i kroppen är inte lätt och göra ogjort utan att det kostar mer pengar.

Du kommer dessutom bli äldre och kanske då total-ångra ditt beslut och inte förstå hur du ens tänkte tanken och då kanske du sitter i en annan situation där du vill få bort dem men där ekonomin inte är den bästa.

Min egna tanke ang detta är att saker man vill ha men om man egentligen rannsakar sig själv inte behöver är en dum investering.

Det ska ligga mer hjärna bakom ett beslut än att köpa en sak bara för man kan. Hoppas jag belyst saken från ett annat håll.

Tack för alla era kloka ord verkligen!

Nu har det gått 1 månad sedan min bröstop. Jag pratade med min kära far någon vecka innan open och han hade förlikat sig lite mer med tanken och kände att det var okej, att han inte var upprörd något mera. Och sedan drygt 2 veckor efter open så berättade han att han var väldigt glad för min skull då jag var väldigt nöjd med brösten och erbjöd sig att sponsra med 5000 kr!

Så det var som många av er sa, att han var tvungen att smälta situationen. Jag tror att han har gått runt och funderat mkt över detta. Men just då, när jag först berättade nyheten för honom, tog jag hans ord väldigt hårt. Och jag insåg inte riktigt att jag behövde ta det med en nypa salt, då han blev väldigt ställd.

Och sen vill jag bara meddela att jag nu kan gå runt o tänka "helvete vilka snygga tuttar jag har!" ;D

Kram på er!

Tycker det var lite märkligt tänkt, då det enda man egentligen Behöver är väl mat,kläder,bostad. Isåfall är ju Ingenting förutom de sakerna nödvändiga att köpa enligt din tanke??

Och självklart gör man inte bara en operation Bara för att man kan. Det är ofta en lång tankeprocess innan där man stöter på många fördomar på vägen, man får ständigt förklara varför os.v. Inget lätt val alltså, och det ligger mycket hjärna bakom!

miss_madness; Vad skönt att allt löste sig med din pappa!=) Grattis till din nya bröst:))

Jag tror att man innerst inne mår dåligt över rätt många andra saker, och den ytliga är oftast bara en liten bi-sak.

Ett lysande exempel är Linda rosing som i dag 20 år efter hon börjat med operationer är att hon ångrar sig enormt mycket.

Det finns perioder i livet då man känner sig nere och vill förändra. Man måste se detta i ett större perspektiv att lyckan inte sitter i materiella saker däremot vill man tro att om jag gör såhär kommer mitt liv bli lyckligt, ja för stunden kanske men vi lever ändålängre än för stunden. De flesta som opererar sig för sitt egna ideal/självbild osvhar en snittålder runt 18-30. Om vi tar alla er och sätter er ner tillsammans när nifyllt 40 och diskuterar samma ämne igen kommer det nog vara helt andra åsikter för då har man fått helt andra förutsättningar, man har helt andra krav,en annan självinsikt osv osv.

Det vore kul med någon härinne som är 40 eller äldre och se era åsikter som kan kasta lite mer ljus över diskussionen.

De flesta som opererar sig är faktiskt kvinnor mellan 35 och 40 som vill återställa sin kropp efter graviditet och/eller amning. Men eftersom dessa kvinnor sällan visar upp sina behag offentligt för att få uppmärksamhet är det inte många som lägger märke till dem heller. Att de flesta som opar brösten är unga osäkra tjejer med psykiska problem eller mkt dåligt självförtroende är en fördom som har skapats av medierna. Självklart finns dem men de är inte majoriteten. Man ska aldrig ta för lätt på en skönhetsoperation men man ska inte heller automatiskt tolka den som ett tecken för mental ohälsa.

Btw, undrar jag precis som Malin vad du gör här om du själv inte har några planer på att operera dig?

Jag är inte emot plastikirurgi,tvärtom välkommnar jag den. Dock med reservation för eftertänksamhet och uppmaning till att besluten skall styras av lite andra saker än de saker man ser blint framför sig för tillfället inte skall styra resten av sitt liv.

Art clinic som tydligen är en av de största(enligt dem själva) så hänvisar dem till att de oftast opererar folk som är över 35 pga det finns för mycket ideal och annan problematik med de som är yngre som inte tänkt hela vägen. Jag hävdar inte att ni är mindre begåvade på något sätt men det känns som att så fort man ens nämner något negativt om bröstförstoring så får man en bunt kvinnor på sig som är mellan 18-30 som nyligen har opererat sig eller ska operera sig som tycker man vill styra deras liv med negativa åsikter.

Och man får fundering, vad gör du här,varför kom du hit, och det enda jag vill ha gjort i denna diskussion är att som ovan nämnd skriver ge en åsikt på varför reaktionen var som den var från hennes pappa, belysa saker från annat håll än den "normala" reaktion man ska möta, för som jag ser det söker honbekräftelse på att hennes beslut inte är felaktigt med tanke på hennes fars reaktion.

Nej, det handlar inte om at jag söker bekräftelse om att mitt beslut inte är felaktigt. Jag och min far står väldigt nära varandra och vi pratar i mångt och mkt om det mesta. Jag kände det som en självklarhet att jag skulle berätta om mitt beslut för honom. Hans reaktion gjorde mig stött då han förminskade mig genom att påstå att jag var svag psykiskt, och just det att det kom från honom som står mig så nära gjorde det mkt värre.

Malin, tydligen är medelåldern för alla bröstoperationer på Art Clinic betyligt högre: 😲

"Bröstkirurgin (förstoring, lyft, reduktion samt rekonstruktion) dominerar stort vad det gäller plastikkirurgiska ingrepp på Art Clinic. Totalt genomförde klinikerna 28,87 % fler privatfinansierade bröstkirurgioperationer under 2011 än året innan. Av dessa bröstoperationer var 16,75 % bröstlyft och 9,92 % bröstreduktioner.

Om man dessutom inkluderar plastikoperationer som är Landstingsfinansierade samt Försäkringspatienter i beräkningen så står Bröstkirurgin för 39,53 % av Art Clinic’s totala antal operationer. Snittåldern på en patient som genomgår en Bröstoperation på Art Clinic är 52 år."

källa: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/art-clinic/pressrelease/view/art-clinic-presenterar-trender-tillvaext-inom-plastikkirurgin-2011-751195

Jag vet att Akademikliniken alltid pratar om mammorna i 35-40 åldern som den statistiskt sett största gruppen, så visst skulle det ju kunna vara samma för Art Clinic. Men att de skulle tacka nej till yngre tjejer det tror jag inte heller. Det ska nog mkt till för att en klinik tackar nej till en patient som är villig att betala. Tror under alla år som jag har hängt med så har jag kanske läst om 2-3 tjejer som har blivit nekade. Och här på forumen är nog snittåldern bra mkt lägre än 35-40 eller t o m 52. :P