Hjälp! Ska jag verkligen göra det här? Ångest...

Jag tror att det är naturligt att dessa funderingar dyker upp när operationen närmar sig... Jag har själv operation inbokad 12/12 och funderingar/frågor kommer upp varje dag från och till... Jag försöker verkligen tänka på anledningarna till varför jag vill operera mig... Att det finns risker och komplikationer med en operation är ju inget man kommer ifrån... Kram och lycka till...

Vi har samma mått nästan, dvs längd och vikt.. Även två barn! Vad har du tänkt för implantat? Du har ju tänkt på detta hur mkt som G helst antagligen och jag förstår att det är tufft utan stöd. Jag har en stöttande sambo men det är ändå ett svårt beslut. Om du innerst inne vill så strunta i alla andra och gör det bara. Tänk igenom storleken ordentligt så blir det säkert bra tillslut!! Vad funderar du mest på? Bokade operation 21 jan i torsdags och det känns så skönt men nervöst.

Hej där! Ja du kanske har rätt, så mycket tvivel som forsar fram ena dagen, nästa dag känner jag mig helt lugn och lycklig över att det äntligen är dags... Så himla svårt alltså,.. Kram och tack det samma, opereras också av Örjan men den 19/12 :)

Hej! Aha okej, jag har bestämt 300/325 cc moderate profile framför muskeln. Är inte beredd att ta de risker som bakomplacering innebär med muskelsmärta mm. Har inte den möjligheten att drabbas avser i och med barnsituationen så att säga :) Har ju rätt så urammade bröst, du kan se innanbilder på min profil! Ska även flytta bröstvecket på ena bröstet vilket ökar risk för db... Så overkligt mycket att tänka på, önskar verkligen att jag inte vore ensam om allt detta även om Beslutet såklart är mitt, men lite stöttning vore fint :) möter snarare motsatsen... Funderar mest på... Hm, absolut mest rädd för att dö! Därefter risken att få ett icke lyckat resultat samt svårigheterna att få en bröstförstoring försvarbar rent moraliskt på nå vis... (Bidrar jag till ett sämre samhälle etc...) samt rädsla för att jag inte ska trivas med plast i kroppen. Detta är absolut mina främsta tvivel... Samtidigt som jag längtar... Så dubbelt och svårt...

Tack för ditt svar. Jag tänker lite som du gör.. Men samtidigt så vet jag inom mig att jag verkligen vill göra detta. Jg har ju min dödsångest, kan ha svårt att åka tåg på vintern t ex till och med... Så jag är ju lite knäpp liksom, känns så otroligt egoistiskt att ta en faktiskt onödig risk med narkos mm för att göra ett skönhetsingrepp. Tänk om mina barn förlorar sin mamma för att hon ville ha snygga tuttar, det låter ju inte rimligt någonstans. Ser att du har barn, har du ingen sådan känsla? Alt tveksamhet över vad man sänder för signal till dem? Hur ska man lära dem att vara nöjda med sig själva när man lägger sig under kniven? Mycket sånt som spökar hos mig...

Jag vet precis hur du känner! Har 11 dagar kvar till operation och började nu i veckan fundera på om det verkligen är detta jag vill? Kommer det se bra ut? Kommer jag verkligen må bättre? Kommer jag någonsin sova gott igen! Smärtan? Komplikationer? Ja allt! Har en dotter på 18 månader och missar antagligen hennes första lussefirande på dagis för att jag kommer från operation samma dag. "mamma är inte här för att hon har opererat brösten" känns så där.... Men jag vill ju göra detta! Bokade operation i slutet av augusti så det är verkligen inget spontant! Inga kläder sitter bra efter att vi fått dottern. Fyller inte ens ut en bombshell bh i 70A upptill, sorgligt! Tröjorna åker in i bhkupan liksom! Och försöker jag ha någon form av push up ser det verkligen äckligt ut! Detta är ett måste för att jag ska få vara lite kvinnlig och normal men nu när jag betalade allt i början av veckan blev det så verkligt.... Börjar bli sjukt nervös!

Risken att bli överkörd av en bil när man går ut är ju större än att man ska dö i narkos fast jag är också lite rädd för det, har aldrig blivit sövd...

Tack för svaret, du har så rätt i det men ja... Du vet ju hur det känns ändå :) just att det är en utseendegrej gör att det känns än mer svårt att försvara för min del, så dum man är emot sig själv. känner igen mig sååå mycket i det du beskriver, precis så är det för mig med när jag köper kavaj, kofta, skjorta etc, det är sytt efter lite former som Inte finns och ser därför helknas ut. Så skönt att höra att det är fler än jag som känner såhär... Jag sr blivit sövd gång tidigare (blindtarmen) och det gick hur bra som helst mem ändå nojjar jag!

Tusen tack, jag hoppas så att du har rätt i att det är sååå värt det efteråt :)

Tror bara att det är sunt att tänka efter både en och två gånger när man tar ett så stort beslut. Däremot har du inte någon anledning att vara så orolig. :) Jag bokade av en operation dagen innan för att jag kände att jag ville läsa på och fundera på beslutet ett tag till. Kostade mig 4000, men det slutade med att jag har en helt annan kirurg, helt andra implantat och fick göra en operation som jag kände mig 100% trygg med. Det kändes viktigt för mig, men jag vet många andra här som hade jätteångest som är nöjda nu också. Du får helt enkelt fundera på vad det är som tar emot och om du oroar dig i onödan. Lycka till!

Åh vad jag känner med dig <3 jag vill inte råda dig till något utan bara berätta hur det har varit för mig.. Så hoppas det kanske ger lite stöd i ditt val. Jag har velat op i 16 år men har inte gjort det pga av sån Dödsångest och kanske att jag lyssnade för mycket på andras åsikter när jag var yngre. Jag är inte i samma läge som du men har ett barn och min sambo varit sjuk. Har inte heller en familj som skulle kunna ta hand om vårt barn. Jag opererades i måndags och jag är bara såå lycklig att jag gjort det. Jag hade sån ångest innan och tänkte bara jag vaknar så är det en bonus om jag har fina bröst också. Ju närmare op jag kom var jag också så rädd för resultatet. Nu är jag en av dom som Skulle kunna skriva att det var faktiskt skönt att bli sövd och omhändertagen av alla Gullig personal (trodde aldrig jag skulle skriva det). Jag var också en av dom aom Mådde bra efter narkosen... Har sedan haft fruktansvärt ont i några dagar (gjort bakom) men det var värt all smärta för jag är Så himla lycklig över mina nya bröst. De är så fina och äntligen känner jag att kroppen är hel och ska se ut som Den skulle gjort från början :))!!! Hoppas du kommer fram till ett beslut och vad det än är så är det rätt För dig. Lycka till <3

Tycker också att en av de svåraste frågorna är vad man ska säga till sina barn, har två flickor. Vad sänder jag för signaler till dem. Ändå känner jag att det inte kan vara detta som avgör. Jag vet att jag duger som jag är och allt det där. Förutom brösten har jag bra självkänsla.. Men jag saknar en kroppsdel och jag tycker det är jobbigt att inte hitta kläder osv.. Kan inte vara fel att ta till hjälp om det går?

Ja det verkar ju onekligen vara vanligt, det är ju skönt ändå :) jag hoppas (och tror) att jag kommer att känna så som du beskriver, har känt så sedan konsultationen och fram tills nu...

Tack för ditt svar, klokt att dig att följa den känslan! Jag känner så himla olika bara, har känt mig tvärsäker och lugn/lycklig inombords ända fram till nu när det vänt till denna mindre trevliga känsla :) Skönt att det blev så bra för dig, hippas känna samma!

Tusen tack för ditt svar, så skönt att läsa om en positiv upplevelse av operationen trots all oro och ångest innan. Tänk va stört att andras tyckande ska spela in också... Tror mest att det är pga egna osäkerheten, ju mer man älskar sina egna beslut desto mindre behöver man ju att andra älskar dem heter det ju.. Mycket sanning i det :) jag älskar beslutet men har uppenbarligen en del tvivel också och däri nästlar sig andras tyckande in på nåt vis :) Grattis till en sä positiv upplevelse och tack för ett svar som lugnar dessa skakiga nerver ;)

Så sant som du säger, jag ser det faktiskt snarare som en rekonstruktion än något annat eftersom det ju faktiskt ÄR det. Jag vill återställa det som varit... Hade man varit sjuk och behövt återskapa ifrågasätts det inte men allt som händer med kvinnor vid graviditet och amning är så naturligt och sådanta man så självklart ska leva med sen, "man har ju faktiskt valt att skaffa barn-grejen"... Är i samma känsla som du och trivs otroligt bra med mig själv i övrigt mem det vore trevligt att någon gång emellanåt känna sig ok med att vara utan bh... Svår fråga som bara den!