Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
Marabou

Marabou

Kvinna ·

Orolig att inte acceptera nya tuttar

Bröstförstoring

Hej!

Jag drömmer om att "skaffa" större bröst för att känna mig kvinnligare och mer proportionelig och för att kläder ska passa bättre.

Men jag är lite orolig att jag inte riktigt skulle acceptera mina nya bröst, och känna att de är mina eftersom jag ändå är van att mina bröst är små. Har nu själva känt den oron? Och i så fall, hur har det sedan känts efter operationen?

9

Sortera efter

MEIE

MEIE

Kvinna ·

Känner precis som dig, är orolig för att man skulle känna sig vulgär och fake, men mestadels tycker jag man nojjar över storleken. Man vill de ska passa en kropp och det är svårt att inga jämföra med andra som fixat sig i en viss storlek och tänka. Själv Op:as jag den 6 feb hos Johan Nordquist på Citadell och jag hoppas verkligen han har öga för de då jag verkligen förtydligat att jag vill se prop. ut. Har flera vänner som op:s där o de har blivit fantastiska reslutat. Men så länge allt går bra och komplikationsfritt är jag lycklig, för mest av allt är man ju givetvis rädd att få men för livet. Egentligen så är frågan man själv ska ställa sig, vad skulle kännas värst, och vakna upp o tycka dom är för stora eller för små. De är mkt funderingar....
Gilla
Malin88

Malin88

Kvinna ·

Jag hade med den oron innan. Att de skulle kännas konstigt och fake. Men jag har aldrg känt mig otrygg eller som om de inte är mina. Känns som brösten alltid suttit där. De känns inte som naturliga men oftast vänjer man sig väldigt fort. Sen finns de tyvärr de som aldrg accepterar sina bröst och ångrar det. Men det är väldigt sällan. Huvudsaken är att man tänkt över det riktigt och är medveten om alla risker
Gilla
Jatropha

Jatropha

Kvinna ·

Känner igen mig i hur jag tänkte innan op, både i anledningarna att göra den och oron. Jag är ju med mina 30 år en av de äldre här, så jag har haft gott om tid att vänja mig vid brösten jag hade. Trodde jag skulle nojja mycket över att de blivit för stora och att de skulle kännas främmande. Och visst, 100% som mina känns de inte än efter två månader, men det har varit mycket lättare än jag trodde. Redan efter några veckor kändes mina förebilder helt främmande, och jag kunde knappt fatta att det var jag. I kläder tänker jag knappt på att brösten är större, och de i omgivningen jag inte berättat för har inte tyckts märka nåt direkt, trots att skillnaden i storlek är rätt stor - jag antar att det beror på att storleken är proportionerlig och inte "sticker i ögonen" på nån. De ser helt enkelt normala ut, inte som ett par fristående bröst. Jag tror att det handlar om att vara mentalt förberedd på ändringen - så gott det går - vara ordentligt påläst, och hitta en storlek som känns rätt. Gå mycket med ristest i ungefär den storlek du vill ha, under kläder och gärna ute om du vågar. Vänj ögonen vid det nya - det är förändringen i hjärnan som tar längst tid. :)
Gilla
Marabou

Marabou

Kvinna ·

Skönt att höra att det finns fler som har/haft den oron, och skönt att höra att den gått över för er som opererats. Hoppas att det går bra för dig MEIE.

Det är väl som ni säger en vanesak.

Jathropa, ska använda mig av ditt tips, är nog väldigt viktigt att vara mentalt förberedd på förändringen. Nu brukar jag ju gå runt i en för stor BH som jag fyller med gelkuddar, haha, vilket känns bättre när jag tittar i spegeln än utan. Men ska nog pröva ristestet istället, det lär ju lägga sig lite bättre än kuddarna ;P

Vilken känsla det måste varasedan att brösten finns kvar även efter att man klätt av sig :)

Gilla
Juli11

Juli11

Man ·

Jag kan ju själv se och när jag känner på dem att de inte är naturliga men jag var orolig att jag skulle "känna" att de inte var äkta liksom inifrån eller hur man ska säga men det känns inte som om jag har ett främmande föremål i kroppen alls nu. Dvs jag tänker inte på det om jag inte tar på dem (har fastare implantat) eller liksom synar dem i spegeln. Men känslan är att de är riktiga

Gilla
Marabou

Marabou

Kvinna ·

Det är precis det jag är orolig för, att inte känna "i mig" att de är äkta. Så vet vad du menar. Skönt att det inte känns som du har ett främmande föremål i kroppen

Gilla
Rosamoln

Rosamoln

Kvinna ·

5 dagar efter op och det känns som de alltid funnits där och absolut inte som nåt främmande föremål:)

Gilla
smålandstös

smålandstös

Kvinna ·

Jag har inga bröst idag och har väl egentligen på något viss accepterat det. Men nu är jag sugen på att op för att äntligen få känna mig kvinnlig och lite mer propotionelig. Jag fyller 33år i år och när man fick bröst i början av tonåren hoppades man på stora men det blev det inte, sen hoppades jag att de skulle växa när jag blev gravid men det blev precis tvärtom efter amning och nu är det två taxöron man har. 🤭  Så egentligen har jag varit missnöjd i ca 20 år och det vore inte fel att få vara nöjd nästa i nästa 20...!

Jag tror att gör jag inga "jättebomber" så kommer jag bara att jag kommer vara tacksam att jag gjorde en op!

Gilla
myplasticboobs

myplasticboobs

Kvinna ·

det är 3 veckor efter op för mig och det känns som mina alltid suttit där, jag vet ju att dom är fake, men dom ser varken ut som det eller känns som det.

Jag tyckte om att massera och guppa med mina gamla bröst, dom var så mjuka och gosiga haha. Det var jag rädd för att jag inte skulle kunna göra efteråt, men det kan jag :D

Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem