rädd att jag inte kommer bli nöjd

Följer

tack för era svar. De fick mig att må lite bättre, även om det går väldigt mycket upp och  ner. Jag försöker göra som ni skrivit; föreställa mig hur det skulle vara om jag inte gjort op:en och varför jag ville göra den från första början. Det hjälper, faktiskt. Jag trivdes ju verkligen inte med mina bröst innan, har aldrig gjort. Men på nåt sätt var de ju ändå MINA, om ni förstår vad jag menar? men jag hoppas att det ska bli som för mig som det blev för dig, solvindochvatten, att jag vänjer mig med tiden. Det är ju trots allt en stor förändring och även om man tycker att man är förberedd innan op:en så kan det ändå bli en liten chock när det väl är gjort. 

En sak som slår mig när jag läser vad du skriver är, att du säkert fått höra i olika sammanhang och av olika människor i din omgivning saker i stil med "du måste lära dig älska dig själv" "alla duger som naturen skapt dem" "du skall vara glad att du inte har stora bröst för det är sååååå mkt problem det" "du måste jobba med ditt självförtroende" osv... det fick jag, i hela mitt liv.

De som säger sånt menar ibland väl, ibland inte. I vilket fall så är det lätt att man börjar tro på det om man får höra det tillräckligt ofta, samtidigt som man mår mkt sämre för att man ändå är missnöjd med brösten. Det du kanske har hamnat i nu, tillsammans med vanlig hedlig post OP depp, är att ngn del av dig tror på sådana kommentarer samtidigt som du varit stark att göra det du ville. Och att det liksom krockar med varandra i psyket.

Du har genomfört ngt som DU ville, för att DU skall må bättre, något som inte är så enkelt att bestämma sig för. Men samtidigt fortsätter kommentarerna att trycka ned dig och berätta för dig hur du "borde" må och tycka, och de säger i huvudet på dig att du gjort fel nu, att du har dåligt självförtoende och inte älskar dig själv... Men buck up, du har inte gjort fel! =) Förhoppningsvis kommer tiden att få dig att känna att du gjorde vad du behövde göra, och se kommentarerna för vad det är.

Lång text som kanske inte alls stämmer in på just dig, hihiii, men just sådana tankar brottades jag med i typ 10 år innan jag bestämde mig. Och just pga andra folks åsikter som likställde operation med en massa som jag inte kände igen mig i.

I vilket fall så har du fått vrålsnygga bröst nu! Hoppas du mår bättre snart.

tack än en gång för era kommentarer :) meride, jag tror du träffat mitt i prick! det ligger mycket i det du säger. Jag har haft mycket problem md självbilden under åren, men för ett tag sedan började det förändras och jag blev alltmer kritisk till "skönhetsidealen". Så jag började trivas mer i min egen kropp, men om det var något jag inte kunde acceptera, så var det brösten. Jag kände mig så obekväm i dem. Tillslut bestämde jag mig för en operation, och nu står jag här idag och värjs mellan två sidor; den ena, som fortfarande maler allt jag hört om kroppsacceptans och den andra, som bara är glad att jag har nya bröst. 

Vilken röra, haha!

Ja, det är rörigt och mkt känslor! =) Med tiden lägger sig vissa känslor, och andra träder fram tydligare. Så tråkigt men sant, bara att vänta och tiden får utvisa hur du egentligen känner innerst inne. Jag läste ett råd ofta när jag var rätt nyopad: att packa in brösten i vad stöd man skall ha och inte tänka så mkt på dem på ett par veckor. Funkar bra när man ändå inte kan påverka ngt just nu. =)

Följer inlägget:) känner också att jag inte vågar göra något riktigt just pga att det skulle kännas lite som man svinker kroppen och inte kan acceptera det naturliga... Men vill verkligen göra nya fina bröst! Kanske bättre att ta en mindre storlek så att det inte blir för stor förändring?