
milla77
Kvinna ·
26 nov, 2011
Snart min tur...
BukplastikPå tisdag är det dags för min stora bukop, och jag börjar bli väldigt nervös!!
Inte kanske för smärtan osv. utan för eventuella risker som operationen för med sig (om än minimala)
Eftersom jag har två små barn så tänker jag, då och då, att jag är oansvarig och självisk som utsätter dem för denna risk. Eftersom operationen inte är "livsnödvändig", utan kosmetisk... Jag tänker "tänk om barnen blir moderslösa, pga. att jag vill ha en platt mage!"
Förnuftet säger ju däremot att riskerna ÄR SMÅ. Glad mamma=glad barn osv. osv.
Men ändå börjar dessa "förbjudna" tankar komma krypandes mer och mer... ju närmre op-datum jag kommer...
Antar att jag bara ville skriva av mig lite, och dela med mig av mina tankar... I grund och botten är jag jätteglad för denna opertion, och känner mig positiv och taggad, men jag skulle vilja slippa de hemska tankarna :(
Sortera efter
tezzanjansson
Kvinna ·
27 nov, 2011
MissM
Kvinna ·
27 nov, 2011
Jag kände också likadant. Men jag är verkligen så himla glad att jag vågade!!
Det kommer att gå bra för dig! Lycka till!!
milla77
Kvinna ·
27 nov, 2011
Tack för stöttande ord!! Jag tror och hoppas att jag också kommer tycka att det är värt det.
TezzanJansson- Fantastisk fint resultat du fått förresten!
Stort grattis till fina magar!
kram till er båda!
aliice
Kvinna ·
27 nov, 2011
Jag tror alla känner oro inför operationer, egentligen helt naturligt. Man är ju i andras människors "händer" och har ingen kontroll över sin kropp! Jag var också väldigt nervös, orolig för narkosen, smärtan och resultatet. Men så här 3 veckor efter kan jag bara konstatera att operationen gick superbra, smärtan betydligt mindre än vad jag förväntat mig och resultatet super. Jag är så nöjd :-) Drt kommer att gå bra för dig också. Lycka till!
Anonym användare
30 nov, 2011
Anonym användare
30 nov, 2011
Jag kände precis samma sak som ni andra och TS beskrivit. Konstant oro (speciellt inför narkosen) och dåligt samvete. Jag var rädd för att inte vakna, inte komma hem till mitt barn och alla andra möjliga och omöjliga händelser. Kände mig fånig som ville utsätta mig för risken bara för att dona till ytan på min kropp. Samtidigt var alternativet, att göra ingenting, inte heller något riktigt val. Jag har mått så dåligt sedan graviditen som förändrade min mage (det har gått många många år) och det har påverkat samt begränsat mitt liv enormt mycket. Jag har försökt att se förbi det, men inte lyckats. Jag har försökt andra mindre riskabla alternativ, som träning, viktminskning och laserfettsugning utan att nå hela vägen fram. Beslutet var därför långt ifrån ogenomtänkt.
Nu sitter jag här dagen efter operation. Jag vaknade. Jag kom hem. Jag känner mig pigg och har inte speciellt ont. Nu kan jag istället börja nojja över resultatet för om det vet jag inget än :) Magen är väl dold under bandagering. Läkaren så dock att han var nöjd med resultatet och att han lyckats åstakomma det han ville. Jag får väl försöka lita på det.
Om slutresultatet blir bra (vågar knappt ta till mig tanken) kommer det att vara värt allt och jag kommer faktikst att må bättre. Att känna sig komfortabel i sin egen kropp är oherört viktigt och inte bara "ytligt". Det handlar också om hälsa...
Jag önskar dig all lycka till!
milla77
Kvinna ·
06 dec, 2011
ÄNTLIGEN fungerarPOF igen! Typiskt när man känner att man behöver forumet som mest... så stängs det ner.
Nu är man op-ad, och nej, mina barn blev inte moderslösa ;)
I det stora hela så har allting gått över förväntan! Jag blev lite dålig direkt efter operationen, och fick "ta emot" lite blod. Men hämtade mig väldigt snabbt efter det.
Visst har man lite ont då och då, men definitivt en smärta man kan leva med, tycker jag. Klarar mig bra på Panodil.
Bodde en natt på sjukhuset, och sedan två nätter hos min mamma. Ett litet tips för er med småbarn... har ni möjlighet att bo någon annanstans efter op, ett par dagar, så kan det vara ganska skönt! Visst, man längtar ihjäl sig efter småttingarna, men man behöver lite lugn och ro. (Jag behövde det iaf).
Och idag skall jag på återbesök till Lossing, och ta bort bandaget/tejpen. Har försökt tjuvkika lite på resultatet, men det har varit helt omöjligt.... Så jag är lite nervös inför vad som gömmer sig under... Hur kommer ärret se ut? Hur ser naveln ut? Var sitter naveln?
Jag återkommer med svar :)(och lite bilder så småningom också)
Tack för gulliga, stöttande ord tjejer!
MissM
Kvinna ·
06 dec, 2011
Vad spännande! Hur gick det?
milla77
Kvinna ·
07 dec, 2011
Vad spännande! Hur gick det?
Det gick bra! Jag känner mig redan väldigt nöjd med resultatet, och är sååå glad att jag vågade gå igenom detta!
Med lite reservation för två saker... jag är fortfarande väldigt svullen runt höfterna (där han fettsög). Enligt läkaren så kommer kroppen ta hand om detta själv, och svullnaden kommer gå ner.
Sedan måste jag vänja mig vid naveln.... Den blev ganska platt, och lite småkonstig, men helt ok ändå (har sett värre!)
Jag måste försöka lägga ut lite bilder, så får resultatet tala för sig själv, tror jag :)
japp
Kvinna ·
07 dec, 2011
Härligt att det gick bra :) Jag operarades i måndags, bröstförstoring, ankarylyft och fettsugning.... Var orolig och hade ångest innan med tanke på mina barn... Förstår precis hur du kände det. Nu är jag så glad att jag vågade! Väntar nu på att få bort bandaget och se resultatet.. nästa onsdag, 14/12 åker det av:) Jag är också svullen runt höfterna där han fettsög, ska ta bandaget idag själv och köpa en korsett... Ser fram emot att få se dina bilder, funderar också på bukplastik framöver.... Är du nöjd med Lossing? Var på konsultation hos honom, det "klickade" inte direkt mellan honom och mig så jag valde en annan...men han är duktikg har jag hört. Ha en bra dag!
milla77
Kvinna ·
08 dec, 2011
Japp- Spännande för dig att se resultatet på onsdag!
Bukplastik är en omfattande operation, och man har ganska ont en tid efter. Men jag känner redan nu att jag tycker att det är värt det!
Vad gäller min uppfattning av Lossing, så vet jag inte riktigt vad jag skall säga... Jag valde honom/ Carlanderska eftersom det var ett "riktigt sjukhus" (på sätt och vis) ifall det skulle hända något. Sedan har ju Lossing specialiserat sig på just Buk-op. Så för mig var han ett givet val. Jag har varit på konsultation tidigare på Art Clinic också.
Personlighetsmässigt så tyckte jag nog att Lossing var lite... burdus. Lite som en sträng chef... Men jag valde att bortse ifrån det. Kände mig aningens överkörd ibland av hans sätt. Men han var ju inte direkt otrevlig...
Ha en bra dag!