MiniSmurfan
Kvinna ·
Vad orkade du med de första två veckorna efter op?
Vad orkade du göra de två första veckorna efter operationen? Gjorde det konstant ont eller mest när du rörde på dig? Var du trött så att du bara orkade halvligga i soffan och titta på film eller kunde du hålla dig sysselsatt med annat?
Hur lång tid tog det för dig innan du kände att du kunde återgå helt till vardagssysslorna utan att ha ont och/eller vara trött?
Jag förstår att det är olika för alla, men uppskattar om du kunde dela med dig av dina erfarenheter.
Sortera efter
Sockervadd
Kvinna ·
Vill också veta! :)
Gilla
Candycane
Kvinna ·
Jag la framför och var fullt rörlig från dag 1 och kunde ta mig upp och ner själv. Dock gick jag som en 90-årig tant i en vecka och hade ont i magen som var svullen och öm. Dag 3 fyllde min sambo år så jag försökte ta mig ner till mataffären för att handla födelsedagsfrukost men jag fick hålla i brösten hela tiden och var helt svimfärdig av ansträngningen. Bar ganska lätta matkassar hem. Dag 5 var jag tvungen att åka iväg på ett jobbärende i stormoväder vilket var väldigt jobbigt, kunde inte stänga jackan ordentligt för att brösten var så svullna och stumma. Gick lite i affärer efteråt. Gick små promenader från dag 1 och var ute på en lugnare powerwalk efter en vecka. Efter 2 veckor var jag tillbaka på jobbet och städade hemma som vanligt och så! Hade lite ont de första dagarna i fickorna och snitten, var väldigt noga med att ta medicinerna och morfinet regelbundet. Tog en innan jag la mig, när jag vaknade på natten tog jag tabletterna igen, så slapp alla smärttoppar och var lite smågroggy för att somna utan problem. Var sjukt sömnig de första dagarna minns jag. Sen svullnade jag ner väldigt snabbt och brösten sjönk för att jag åt galet mycket ananas som är bra för läkningen(innehåller bromelain). Åt 1-2 ananaser om dagen haha, kommer att göra samma sak den här gången också 💋
Gilla
missZ
Kvinna ·
Bara gått en vecka för mig, men jag har absolut inte gjort något alls. Sovit hur mkt som helst och kollat film hela dagarna.
Jag bor hemma än så mina föräldrar har hjälpt mig jätte mkt med allt, min mamma fick duscha mitt hår dag 3, då jag får panik när jag inte kan duscha håret. Men redan dag 5 kunde jag duscha själv och jag känner redan hur mkt bättre jag mår, inte sådär jätte ont längre men skulle absolut inte kunna gå tillbaka till jobb än, och har inte än vågat sätta mig i en bil och köra.
Kan hålla dig uppdaterad vad som kommer hända en vecka framåt, om du vill? :)
Gilla
MiniSmurfan
Kvinna ·
Candycane skrev:
Jag la framför och var fullt rörlig från dag 1 och kunde ta mig upp och ner själv. Dock gick jag som en 90-årig tant i en vecka och hade ont i magen som var svullen och öm. Dag 3 fyllde min sambo år så jag försökte ta mig ner till mataffären för att handla födelsedagsfrukost men jag fick hålla i brösten hela tiden och var helt svimfärdig av ansträngningen. Bar ganska lätta matkassar hem. Dag 5 var jag tvungen att åka iväg på ett jobbärende i stormoväder vilket var väldigt jobbigt, kunde inte stänga jackan ordentligt för att brösten var så svullna och stumma. Gick lite i affärer efteråt. Gick små promenader från dag 1 och var ute på en lugnare powerwalk efter en vecka. Efter 2 veckor var jag tillbaka på jobbet och städade hemma som vanligt och så! Hade lite ont de första dagarna i fickorna och snitten, var väldigt noga med att ta medicinerna och morfinet regelbundet. Tog en innan jag la mig, när jag vaknade på natten tog jag tabletterna igen, så slapp alla smärttoppar och var lite smågroggy för att somna utan problem. Var sjukt sömnig de första dagarna minns jag. Sen svullnade jag ner väldigt snabbt och brösten sjönk för att jag åt galet mycket ananas som är bra för läkningen(innehåller bromelain). Åt 1-2 ananaser om dagen haha, kommer att göra samma sak den här gången också 💋
Ska se till att bunkra upp med ananas här hemma då! :)
Gilla
MiniSmurfan
Kvinna ·
missZ skrev:
Bara gått en vecka för mig, men jag har absolut inte gjort något alls. Sovit hur mkt som helst och kollat film hela dagarna.
Jag bor hemma än så mina föräldrar har hjälpt mig jätte mkt med allt, min mamma fick duscha mitt hår dag 3, då jag får panik när jag inte kan duscha håret. Men redan dag 5 kunde jag duscha själv och jag känner redan hur mkt bättre jag mår, inte sådär jätte ont längre men skulle absolut inte kunna gå tillbaka till jobb än, och har inte än vågat sätta mig i en bil och köra.
Kan hålla dig uppdaterad vad som kommer hända en vecka framåt, om du vill? :)
Är det för att du har haft ont eller för att du varit trött som du inte har orkat göra något?
Ja, det vore jättesnällt om du vill uppdatera löpande hur det går! :)
Gilla
missZ
Kvinna ·
MiniSmurfan skrev:
missZ skrev:
Bara gått en vecka för mig, men jag har absolut inte gjort något alls. Sovit hur mkt som helst och kollat film hela dagarna.
Jag bor hemma än så mina föräldrar har hjälpt mig jätte mkt med allt, min mamma fick duscha mitt hår dag 3, då jag får panik när jag inte kan duscha håret. Men redan dag 5 kunde jag duscha själv och jag känner redan hur mkt bättre jag mår, inte sådär jätte ont längre men skulle absolut inte kunna gå tillbaka till jobb än, och har inte än vågat sätta mig i en bil och köra.
Kan hålla dig uppdaterad vad som kommer hända en vecka framåt, om du vill? :)
Är det för att du har haft ont eller för att du varit trött som du inte har orkat göra något?
Ja, det vore jättesnällt om du vill uppdatera löpande hur det går! :)
Alltså jag har haft jätte ont, så ont att man verkligen inte vill göra något, men jag bestämde mig för att åtminstone göra något litet varje dag. Tog någon promenad, eller följde med mamma och handla ex. Tror man återhämtar sig bättre då. Men ont kommer du ha. Plus att man är trött, alla mediciner som gör det. Jag sov flera gånger under dagen sen på natten också. Kan fortfarande inte hålla mig vaken mellan 16-18 på dagen.
Att ta tabellet regelbundet, så ofta du får under de första dagarna är ett måste. Onödigt att ha mer ont när du inte behöver.
Jag uppdaterar dig gärna.
Jag gjorde ju på Citadell och där måste man ha en speciell bh med ett bröstband, och även snittet sitter i armhålan.
Så jag vet inte riktigt om det kanske är bättre eller sämre angående smärtan.
Jag tyckte jag hade jätte ont, men när jag läste om vissa andra så tror inte jag att hade i närheten av deras smärta, då jag som sagt duschade dagen jag kom hem och rörde på mig varje dag. Vissa har bättre smärtgräns än andra, men sen är jag väldigt gnällig, haha.
Gilla
Sidney88
Kvinna ·
Jag har framförplacering och mina nya vänner fyllde 3 veckor igår ;) Min smärta var aldrig särskilt intensiv, jag tog bara alvedon dag 2-3 och sedan inga smärtstillande alls. Däremot var jag såklart öm och stel, svårt att röra armarna osv och fruktansvärt trött den första veckan. Kunde duscha själv ungefär efter en vecka men det var fortfarande svårt att tvätta håret och så, fick hitta konstiga ställningar så att det funkade. Sov sittandes de första fyra nätterna men det var mest pga tortyr-BHn som gjorde så ont att jag kunde skrika rakt ut om jag låg ner raklång (fick blåmärken av den på revbenen så hårt den satt).
Efter ganska exakt 1,5 vecka började jag känna att det lättade. Blev piggare, mer rörlig och mindre stel. Gick små promenader från dag 3 men det var riktigt tufft i början (andfådd, gjorde ont, kände mig som en 100-åring) men det blev också lättare efter drygt en vecka. Däremot har jag gått in i olika "smärtfaser", t.ex hade jag vansinnigt ont i ryggen i 4-5 dagar efter första veckan, antagligen för att man spänner sig jättemycket och går konstigt. Vissa dagar spände och stack det i brösten och under ett par dagar hade jag jätteont i snitten.
Efter ca 2,5 veckor började jag känna mig som mig själv på riktigt igen, alltså ganska nyligen. Kan duscha nu utan några problem alls, göra alla rörelser som krävs när man tvättar håret, smörjer sig med lotion osv. Kan gå långa promenader utan några konstigheter. Det enda jag har svårt med är att sträcka armarna långt ovanför huvudet, då spänner det lite. Självklart är brösten fortfarande ömma om jag trycker hårt eller hoppar till, men de känns absolut ingenting i övrigt. Kan göra allting i hemmet, köra bil osv utan problem nu.
Det är säkert väldigt individuellt hur man reagerar men man kan nog räkna med i alla fall 2 veckor innan man är fit for fight igen. För vissa tar det säkert längre tid och för andra lite kortare, men efter vad jag har läst här verkar det vara det vanligaste.
Gilla
miqela
Kvinna ·
Jag har bakomplacering 410cc och jag opererades i onsdags förra veckan. På fredag morgon duschade jag själv och tvättade håret. Har egentligen inte haft några problem med något. Att komma upp från sängen/soffan de tre första dagarna var väl det som var jobbigast. Jag är överraskad att det gick så bra för mig, det tackar jag för. Ärren brände och sved på fredag och lördag sen var det okej igen. Brösten ömmar hela tiden och man är försiktig. Var tillbaka på jobbet på tisdagen efter, men jag sitter på kontor och tar det väldigt väldigt lugnt :) Inga lyft alls. Lycka till :)
Gilla
miqela
Kvinna ·
Vill även tillägga att det är olika såklart. Har nog haft väldigt tur (än så länge) Det är verkligen olika från person till person. Jag förberedde mig på det värsta, för att sen inse att det inte var så farligt hehe. Men första andra dagen tyckte jag det var jobbigast.
Gilla
MiniSmurfan
Kvinna ·
Sockervadd skrev:
Vill också veta! :)Skönt att det inte bara är jag som undrar :)
Får jag fråga vad du planerar att lägga in?
Gilla
MiniSmurfan
Kvinna ·
Tack så jättemycket för att ni delar med er!
Jag är ganska raströs av mig och hoppas jag inte får så ont eller blir för trött så att det blir frustrerande att inte kunna göra saker. Dessutom har jag en minst lika rastlös ettåring hemma... Som tur var har jag också en pappaledig man som kan ta hand om vår son, men jag har förstått att jag inte kommer att kunna lyfta sonen och så. Det är väl det enda som gör mig lite ledsen.
MissZ: Jag har också alltid vara väldigt "ömtålig" (låter trevligare än att säga gnällig haha), men jag tror jag har tuffat till mig litegrann när jag blev mamma :)
Gilla
missZ
Kvinna ·
MiniSmurfan skrev:
Tack så jättemycket för att ni delar med er!
Jag är ganska raströs av mig och hoppas jag inte får så ont eller blir för trött så att det blir frustrerande att inte kunna göra saker. Dessutom har jag en minst lika rastlös ettåring hemma... Som tur var har jag också en pappaledig man som kan ta hand om vår son, men jag har förstått att jag inte kommer att kunna lyfta sonen och så. Det är väl det enda som gör mig lite ledsen.
MissZ: Jag har också alltid vara väldigt "ömtålig" (låter trevligare än att säga gnällig haha), men jag tror jag har tuffat till mig litegrann när jag blev mamma :)
Hahah, aaa de lät väldigt mkt trevligare. Kan tänka mig att de blir så, då är man själv inte i centurm längre och ens egen smärta är inte lika illa.
Gilla
Sockervadd
Kvinna ·
MiniSmurfan skrev:
Sockervadd skrev:
Vill också veta! :)Skönt att det inte bara är jag som undrar :)
Får jag fråga vad du planerar att lägga in?
Gilla
Tjejjen85d
Kvinna ·
Jag la framför och har kunnat göra allt. Tvättade/fönade håret osv 2:a dagen, var absolut lite stelt men gick bra. Varit ute med hunden sen dag 2 (sov på klinik) har henne dock inte i koppel. Tog smärtis 2-3 första dagarna fast jag inte hade direkt ont, mer som ordentlig träningsvärk. Aldrig sovit sittande utan som vanligt fast på rygg såklart. I 1-1,5 vecka kändes det som att brösten skulle ramla ut när man gick promenader, frustrerade mig oerhört. Jag hade inte ont, och var inte trött men höll i dom för glatta livet när jag gick med hunden haha. Är jätte glad att jag inte haft ont så inget att klaga på direkt. Till skillnad från de flesta var jag inte trött alls så tiden gick långsamt. Var uppe nästan 24h första dygnet, gick sedan och la mig runt 12 på natten och upp vid 8. Om man tar smärtis blir man nog segare, men det är bara skönt att vara seg tror jag eftersom mina dagar kändes oändligt långa. Är väldigt olika hur ont man har men efter max 2 veckor borde du vara okej :)
Gilla
Firebird
Kvinna ·
Hej alla och tack för att ni delar med er!! 😀
Det verkar som man får mer ont när man lägger in dem bakom muskeln än framför. Självklart är ju
smärtan individuell för alla. Jag skall op mig nu den 20 mars hos Patrik Höijer. Är supernervös redan nu.
Exakt vad jag är nervös över vet jag inte riktigt.. ❤️ Kanske för att jag aldrig har op mig förut.
Gilla