Att berätta eller inte berätta för mamma och pappa

Jag kommer berätta för mamma när allt är klart, för jag gör det för mig själv och vill inte ha åsikter innan dess.

Jag tror mammor förstår bättre och det kommer säkert gå bra för dig. Jag tror inte hon tar det som ett misslyckande av uppfostran, kanske har hon själv funderat på bröstoperation någongång men aldrig sagt det för att vara en förebild.

Sådär har jag också tänkt, att jag inte berättar för dom förens typ efter, men som sagt tänk om det händer något då vill man ju gärna att dom ska veta. Men sen känner jag bara att jag kommer vara 25 när jag gör operationen, det är mitt val och mitt liv och visst dom kommer ha en åsikt om det men det är ändå det här valet jag gjort och som föräldrar borde dom ändå stötta mig i något som jag tänkte på länge och sen äntligen tänker göra. Jag tycker du borde berätta för dom, tror det kommer kännas bättre för dig efter!

Stort Lycka till!!

Känner igen mig i din relation till föräldrarna, vi har samma, men jag väntade med att säga till idag, 11 dagar efteråt. Tänkte att jag skulle bespara dem oron, förstår hur du tänker men för mig kändes det bra att vänta. Nu kunde jag säga att det är gjort, det gick bra och jag läker fint. Inget att oroa sig över. Mamma tyckte att jag gjorde rätt i att vänta med att säga det. Så släpp hon gå med ångest över att jag ev skulle dö i flera veckor (jag har fått min drama queen gen av mamma) Känn efter i magen vad som känns bäst, det blir nog bra vilket som🙂

Det känns som att detta inlägg du skrivit är tagit från mig :) Det är nämligen precis likadant för mig. Har också försökt ett par ggr med mamma men då säger hon något i stuk med att dom misslyckats och att det är deras fel att deras dotter känner som hon gör. Så är det ju självklart inte men jag vet precis hur du känner!

Jag ska ringa för konsultation i morgon och än så länge vet bara min pojkvän och syster om mina tankar.. Jag tänker gå på konsultationen och om jag sedan bestämmer mig för operation så kommer jag berätta för föräldrarna innan. Men tills dess håller jag tyst. Så jag tycker du kan göra likadant, såvida så inte redan varit på konsultation?

Jag berättade för mina förädrar eter operationen. Alla har reagerat helt oki förutom min mamma som började prata om att det finns viktigare saker att lägga pengar på å blaha blaha. Jag sa att hon inte har en aning om hur jag mått av mina bröst så hon kan inte avgöra vad som är viktigare att lägga pengar på. Hon svarade att ja alla gör ju som dem vill. Sen har vi inte pratat mer om det och hon har inte frågat nått om det. Att hon kommer "beklaga" sig för hur onödigt det är till alla jag känner lär säkerligen hända och det känns väl lite sisådär. Men samtidigt bryr jag mig inte om folks åsikter. Känns det bättre för dig så tycker jag du ska berätta men sug inte åt dig om någon har negativa åsikter :)

Jag har berättat för båda två redan nu trots att jag inte ska göra op förrän i oktober. Mamma tog de ok men hon är nog mest orolig över hur de ska gå under operationen. Jag ska gå på två konsultationer och förmodligen ska mamma följa med på den sista. Pappa däremot gruvade jag mig nåt enormt för. Men nu är de så att jag har tubulära bröst och de räknas som en missbildning så jag "spelade" lite på de. Han blev väl lite fundersam såg jag men vi har inte pratat nå mer om de än och jag berättade för 2 veckor sen kanske. Tror han känner att de kanske är lite privat på nåt sätt och inte vill vara för på. Men jag vet inte. Jag ska liksom bo hos dem de närmsta dagarna efter op då jag inte bor i sthlm och därför kändes de som om jag inte kunde hålla de hemligt. För mamma hade jag inte kunnat hålla de hemligt även om jag inte skulle bo där hehe mamma är verkligen min själsfrände! Hoppas du kommer fram till ett beslut i frågan. De är verkligen inte lätt :)

Jag berättade för båda min föräldrar innan op, mamma tog det ganska bra och ville till och med följa med mig på konsultation för att höra mer om hur allt går till och om implantatval och så. Pappa tog det inte lika bra, han tyckte det var helt onödigt att göra en bröstförstoring (det handlade mest om narkosen). Måste tillägga att min pappa är en toffel och det är inte alltid hans åsikter som kommer ut, utan hans fru och det gör det nästan ännu jobbigare då hon är ganska dömande av sig.

Men det är ju ändå ens föräldrar och nästan alla stöttar en nog innerst inne, även om inte de alltid visar det utåt! :)

Jag berättade för min mamma igår! Opas i september. Var JÄTTEOROLIG för hur hon skulle reagera, trots att jag är 30 år och har 2 barn. Men jag förklarade att jag var så ledsen över att ha förlorat min kropp och att jag mådde dåligt av att se mig själv i spegeln och då sa hon bara "Jaha, men då är det klart att du ska göra det" och så var det inte så mycket mer med det. Hon ställde knappt några följdfrågor, vilket min syster gjorde. Men nu har jag berättat för dom jag ska berätta för och dom har alla varit väldigt stöttande och inte alls reagerat som jag trodde (och som jag själv kanske hade reagerat tidigare), så det känns fantastiskt skönt! Jag berättar dock inte för min pappa. Vi har en bra relation, men jag tycker att det är för privat. Mina föräldrar är skilda och jag vill verkligen inte att hans nya och hennes barn ska veta och jag tror i och för sig inte att han skulle fördöma mig, men som det känns nu så är det att jämställa med att han skulle berätta att han skulle göra en penisförstoring. Och det tycker jag inte att jag behöver veta, och jag skulle förstå om han inte ville berätta det, op eller inte.

Jag står också mina föräldrar (och släkt) sjukt nära.

Opade mej för över en och en halv månad sen i Oslo där jag bor. Har inte sagt något till dom för jag vet att dom skulle bli besvikna.

Lite det du beskriver "Vad gjorde vi för fel, kan du inte vara nöjd med den du är?".....

Ska inte berätta förrän dom frågar om det (vilket jag hoppas dröjer).. Men kommer ju från en småstad och har berättat för några vänner.. så ryktet sprider sej väl säkert.. 

Men egentligen, man gör det ju bara för sin egen skull, så varför ska andra bry sej?

Men jag förstår dej verkligen!! 

Mamma tycker tom att tatueringar är fy skam 💡 haha...

Lycka till Kram!

Har inte berättat för min mamma att jag opererat mej för två veckor sen. Hon kanske ser det när vi träffas....😀

Om du har en nära relation med dina föräldrar så skulle jag nog rekomendera dig att berätta för dom, om du inte gör det så skulle dom kunna känna att du inte litar på dom eller att du inte vill att dom ska vara delaktiga i ett beslut som faktiskt kommer påverka resten utav ditt liv. Berättar du så visar ju de att du har stor tillit till dom och att du bryr dig om vad dom tycker och tänker och framför allt, att du delar med dig av dig själv, dina tankar, även dom som man oftast annars helst håller för sig själv.

Jag o mina föräldrar står varandra väldigt nära och jag känner verkligen mig glad över att jag berättade för dom innan och de har känts enormt skönt att ha deras stöd och mina föräldrar har iaf varit väldigt tacksamma för att jag berättade för dom.

Jag har också varnat min mamma att jag skulle vilja göra ett par ggr (trodde nog aldrig riktgt själv att det nån ggr skulle bli av). Då har hon mest suckat o ojat sig! =) Nu när det blev dags så har hon ojat sig massor- mest för stt det ska hända något o hon tycker jag är fin som jag är.. =P Men sa bara att : Jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha bröst! =D Och hon har sagt att hon förstår mig.

Jag ville bara berätta för min syster, men hon skvallrade för min mor som berättade för min far och nu har jag faktiskt ingen aning om dom har kunnat hålla käften eller om halva stan vet om mina planer =/ känns inte riktigt ok