teeny
Kvinna ·
21 jul, 2010
behöver ventilera mig, op eller inte op?
BröstförstoringEfter mycket grubblande har jag nu kommit fram till att jag nog helst av allt skulle slippa opa mig, och få höra att jag duger som jag är... Vet inte riktigt hur jag ska göra nu.. så ni är välkomna att komma med tips och idéer för nu har jag kört fast!
Jag har ju funderat på bröstop sen slutet av amningen när jag såg vad som höll på att hända mina boobies.. säg sedan jan-feb nån gång, så ett halvår ungefär. Jag har även märkt att min kille är annorlunda mot mig i sängen, han tar gärna inte i dem längre, aldrig med munnen osv. Så när jag frågade honom rakt ut när vi hade druckit lite öl, så fick jag det ärliga svaret att -de har ju försvunnit... Han berättade att han saknar mina gamla fylliga bröst. Efter att vi snackat lite runt det faktum att de knappt längre existerar, och jag inte vill visa mig utan bh för honom längre.. så verkar ju en operation en god idé. Bröst som bröst tycker han, spelar ingen roll om det är silikon eller vanliga, bara det är bröst och gärna ganska stora, så tycker han.
Efter denna diskussion så börjar jag att läsa på. Jag blir medlem på pkf, och senare här.. och läser allt jag kommer över i ämnet. Killen är trött på mitt ständiga bröst-tjat (max en gång om dagen?) och fattar inte varför det är så mycket att fundera över. Jag har lite svårigheter med vad min omgivning ska tycka osv.. och han tycker ju bara -gör som du känner för, skit i andra... Inte så lätt dock, så jag kanske varit tjatig..vet inte.
Eftersom planen är att vi ska flytta till annan stad har jag också kännt mig stressad med operationen, vill ha den fixad innan ev.flytt i oktober.. Han tycker jag kan fixa det senare i stället.. men jag vill ju inte det ska märkas på mitt nya jobb osv.
Efter att ha funderat fram och tillbaka i morse, så inser jag att jag vet inte om jag verkligen vill detta.
Jag berättar det för honom, att anledningen att jag tänker opa mig egentligen bara är för att han ska tycka om mig, och börja ta på mig igen när vi har sex. Jag saknar verkligen den biten rent sexuellt..sex är inte alls lika kul längre! =( Så tanken om att få känna mig sexig för honom är det som gör att jag har svårt att släppa idén. Det känns som att så småningom kommer han va med nån annan eftersom jag inte kan erbjuda vad han vill ha, och han vill ha bröst. Detta är självklart inte något han säger själv.. Jag vet ju dock att det är så.. Jag känner mig som en halv tjej med mina nuvarande skitfula bröst. Som jag skulle kunna leva med, ifall han hade gillat dem.
Jag har inga problem med att de är små, men de är fula när jag är varm, då blir det för mycket skinn... Fryser jag så är de ok, ganska söta till och med, fast väldigt små ju! Och ingen fyllnad upptill alls.. så snyggt är det knappast! Sexigt? hahaha absolut inte någonstans! Så jag förstår honom fullt ut. Är absolut inte arg på honom. Jag är sur på min kropp för att den blivit såhär!
Han föreslog att jag kan ju testa p-piller och se vad som händer.. Jag berättade att jag hade väldigt stora bröst som tonåring, pga p-piller. Vi ska inte ha nåt mer barn ännu, så kanske skulle va idé att testa det först? Se vad som händer, kanske blir de lite snyggare, för de brukar ju svälla upp av hormoner.. Så jag kan stå ut ett tag framåt, och se om jag kanske fixar en op i framtiden.. Dumt att kasta mig in i det iaf, och det håller min kille med om. Han tycker jag har utvecklat ett maniskt beteende vad det gäller att söka info och prata om bröstförstoringar, och han har nog rätt... drömmer ju om det på nätterna också..
Alla säger hela tiden att de gör bröstforstoringar för sig själva, inte för pojkvännen... Jag känner ju tvärtom. Säkert kommer vissa tycka att jag tänker fel, och han får digga mig som jag är... Fast det är faktiskt inte möjligt, två tomma påsar går inte digga! Och det är ju inte hans fel, ingen kille hade velat mysa med dem så som de ser ut!
Självklart vill jag ju ha större bröst igen, det saknar jag.. men jag gillade aldrig när folk stirrade i min uringning eller på brösten förrut, blev illa till mods av det, så det har jag inget behov av nu heller. Men jag vill ha ett par jag vågar visa för min egen kille.. slippa ha sex i bh resten av livet..
Usch vad splittrad jag är, för det känns som jag inte har nåt val. Jag känner mig stressad också eftersom jag är 27 nu och yngre blir man knappast. Man vill ju vara och känna sig snygg nu, inte när man närmar sig 45..eller haha, jo då också, men nu har man ju fortfarande goda chanser att kunna vara och känna sig snygg utan ålderstecken iaf..
Hoppas ni hängde med på mitt svammel!
Någon som känner igen sig, eller vill säga sin åsikt om mitt bekymmer?
Någon som tror att p-piller kan fixa bekymret tillfälligt åt mej? Eller är det bara när man är tonåring som kroppen funkar så?
Sortera efter
teeny
Kvinna ·
26 jul, 2010
teeny
Kvinna ·
26 jul, 2010
Oj gumman... Ett litet barn och en deprimerad man att ta hand om. Ingen lätt sits.
Jag har själv haft en relation med en man som inte var i balans med sig själv och livet (också denne man mycket attraktiv), och upplevt hur man kan ösa hur mycket som helst ur sin egen brunn och ändå är det bara torrt runt omkring en. Mitt råd är därför, ös inte så att din brunn sinar. Ge och stötta så länge du känner att du kan och orkar, men när du nästan går på knäna måste det finnas plats för dina behov också..! Det gynnar ingen att ni tar knäcken på dig med. Ta paus, som nu, och kom tillbaka när du orkar.
Hämta självkänsla ur att du gör något helt fantastiskt just nu, fast det kanske inte känns så mitt i vardagen. Det är ju vardagen som utgör livet, till 90%! Ingen av de tjejer din kille ev sneglar efter med "finare" bröst kan ge honom det du ger; en trygg, fast grund att stå på, kärlek och samhörighet att vila i, det vill säga den bästa tänkbara grund han kan få för att bli frisk och hitta tillbaka till mening och glädje i livet!
Fina tuttar ger inget av allt det. Men dina har gett ert gemensamma barn sin bästa start i livet, och jag är helt säker på att när din kille orkar ut ur den kokong som depressionen har slutit in honom i, kommer han att se allt det med en helt ny ömhet, och älska dem och dig, som ni är - ännu mer än innan, därför att du har bevisat att du är äkta, du finns där genom nöd och lust, som det heter -inte bara när han är "stor-och-stark", och inte bara för hans vackra yttres skull, utan för de andra sidor av honom som du känner, förmodligen bättre än de flesta.
Förvånansvärt nog tror jag att det vackra skalet, som säkert varit till stor nytta många gånger, blir ett tveeggat svärd för en del killar, speciellt för dem som inte haft den uppväxt de skulle ha behövt - de vet att "skalet" funkar för att hitta tjejer, så de använder det gärna med självsäkerhet - men ser tjejerna nåt mer hos dem, tillmäts de något egenvärde för dem de är? Såna frågor tror jag tär mer och mer på deras självkänsla, som är nåt helt annat.
De behöver bekräftelse, men vet inte hur de ska få den, för de har ju hela livet spelat sina kort på samma "fungerande" sätt - genom ytlig charm, vilket i sin tur bara spär på den dåliga självkänslan - jaha, ett streck till på sängstolpen, men hon kom också hit bara för mitt utseendes skull... Fan, vad jag måste vara kass som person, bäst jag drar innan hon inser att allt bara är yta. Jag måste se om jag inte kan hitta nån annan bra tjej, för hon här är ju inget att ha, hon föll för ytan bara. Och så börjar cirkusen om.
En riktigt otrevlig effekt av deras dilemma är att deras oförmåga att i sin tur bekräfta sin partner kräver en sällsynt god självkänsla hos henne. Det är ju ett av de känsligaste kapitlen i livet, att man är så sårbar för vad han tycker som man älskar. Det är så mycket lättare att värja sig för kritik eller bristande uppskattning från andra, men från den man själv har gett sitt hjärta... Det är inte lätt.
Saken är den att om han börjar vara dum mot dig, måste du markera att det inte är okej - för om den som har dålig självkänsla och dålig insikt om situationen märker att han tillåts trampa på sin partner, finns risken att han nervärderar henne till ännu lägre än sig själv. Det ligger en del i det där om att man måste älska sig själv för att älska nån annan - annars tycker den deprimerade lätt "Hon måste vara riktigt värdelös om hon älskar nån som mig". Medan man istället som tjej gärna ursäktar honom för att han ju har det svårt just nu - och inte säger så mycket. Jag tror det bästa för hela relationens skull, och inte minst för din egen, är att du vänligt säger ifrån, "Det där var ojuste och det vet du", eller "Det är inte mitt fel att du känner så, så låt det inte gå ut över mig, som älskar dig". Samtidigt gäller det ju att balansera upp det så man inte får honom att känna sig än mer misslyckad; och det är ingen lätt uppgift. Hur man än vänder sig, har man ändan bak. Men om någon har redskapen för att nå fram till honom på ett konstruktivt sätt, är det ju du!
Jag hoppas att du kan hitta ett sätt att inte tappa din självkänsla, trots att han inte förmår bekräfta dig nu, när du verkligen skulle behöva det, i din nya situation som småbarnsmamma och på okänd mark. Våga tänka lite kaxigt - så många andra kvinnor har känt sig lika osäkra som småbarnsmammor, och det har man all rätt att känna, det gör en inte sämre på något sätt. Det minskar inte ditt värde, tvärtom, och du håller dessutom just på att ta er båda igenom den nya terrängen. En eloge är vad du ska ha!
Att du sen kan vilja ha dina bröst tillbaka är en annan sak. Så kan man visst känna, utan att det behöver vara något konstigt med det - men jag tycker du gör helt rätt i att ta er igenom relationskrisen först. Du vill ju inte heller känna att du blivit vald för ditt yttre!
Har ni skaffat barn ihop, finns där nåt mer, och det är det ni behöver hitta tillbaka till först. Ett par ev nya bröst kan senare bli ett plus i kanten, men de ska inte utgöra nån grundpelare i ert förhållande.
Jag håller med om det som tidigare sagts, att fysisk närhet är ett bra hjälpmedel. Inte nödvändigtvis sex, även om det inte behöver uteslutas😉 - det bidrar ju faktiskt till både samhörighet och livskvalitet (visste du föresten att "kåt" ursprungligen betydde "levnadsglad"?) - men man utsöndrar en mängd "må-bra-hormoner" när man bara ligger sked, kramas och gosar. Får man inte så mycket gos tillbaka, kan man kanske nöja sig med en stilla omfamning, för att inte öka på pressen om ett gensvar han inte förmår ge. Men att du ligger på hans arm och håller om honom, trots att han kanske befinner sig i svåra tankar nån annanstans, tar udden av hans smärta och jag vill gärna tro att det ger honom känslan av att han trots allt är värd att älskas, vilket i sin tur så småningom borde kunna vända båten på rätt kurs.
Önskar lycka till på alla sätt och hoppas att jag inte trampat på några tår genom att skriva mina tankar om saken!
Ta bara till dig de delar du själv vill, om det finns några.
Kram,
Marina
Hej Marina,
Du säger så mycket bra, fina och kloka saker. Detta inlägget kommer jag gå tillbaka till och noga läsa vad du skrivit, varje gång jag känner att jag håller på att ge upp. Ett jättestort tack för att du tagit dig tid. Mycket av det du skrivit ska jag verkligen sätta mig och fundera över, och verkligen försöka ta till mig!
Jag blir helt rörd över vilka goa och vänliga tjejer som är medlemmar på detta forumet. Jag har ingen kompis som jag litar tillräckligt mycket på för att jag ska kunna prata om dessa problem med min pojkvän och vårt liv. Jag låtsas utåt att allt är som det ska.. Är därför extra glad att jag hittade hit, så man kan ventilera sig lite.
Kramar
Anonym användare
27 jul, 2010
Anonym användare
27 jul, 2010
Snälla du, detta handlar om att man INTE ska operera sig för att förbättra ens livsituation, eller känna sig tvungen för sin partners skull. En operation kommer inte göra livet lättare eller göra något i känslomässig obalans med tillfreds. Det kommer inte hjälpa någon vars partner har andra problem. Ditt inlägg gör mig väldigt irriterad & jag får hoppas att du inte brydde dig om att läsa TS histora innan du svarade.
Anonym användare
27 jul, 2010
Anonym användare
27 jul, 2010
Du ska absolut inte op dig för han skull! Han ska älska dig för den du är. Och du ska absolut inte äta p-piller för att få större bröst, finns så mycket biverkninger. Jag har vart med om otroligt hemska saker pga p-piller. Om du själv ogillar dina bröst och inte vill visa dem, så skulle väl en op vara ett alternativ för att trivas bättre med dig själv, du behöver ju inte göra dem så stora, bara fylla ut lite som du hade innan du ammade. Lycka till med va du än kommer fram till. Jag hade nog op mig om jag va du, om du nu känner att det är fula som du skriver flera gånger. Man lever bara en gång, varför gå runt å känna sig missnöjd när du kan fixa till det. Men som sagt gör det bara för din egen skull och inte för någon anans!
Marina
Kvinna ·
27 jul, 2010
Hej och välkommen till POF!
När du lär känna Hannibal, som är en mycket uppskattad medlem, kommer du att se att hon faktiskt är bra på att låta folk tycka som de vill, även om hon också har ganska bestämda åsikter - precis som du🤭.
I det här fallet har alla trådens inlägg fram till ditt handlat just om trådstartarens situation, varför jag tycker Hannibals undran om ifall du har läst hela tråden är berättigad, för om man ska se ditt inlägg mot bakgrund av den, är det lätt att reagera lite negativt.
Däremot förstår jag absolut din tankegång om man ser den som helt fristående, utanför just den här trådens innehåll. Du är i din fulla rätt att tycka så. Jag tror heller ingen har invändningar emot att du känner så, utom just som sagt att tråden hittills har handlat om en mycket speciell situation.
Anonym användare
28 jul, 2010
Jo, du har rätt Marina. Jag läste bara rubriken på denna tråd och läste nästan inget om innehållet. Läste efteråt vad det stod och tyckte det var lite pinsamt att jag skrev just detta inlägg i denna tråd. hehe
Förstår att folk reagerar negativt när de läser just detta inlägg i denna tråd. Jag tycker egentligen väldigt synd om teeny och hennes situation, själv hade jag inte klarat av den måste jag bara säga. Tycker absolut inte att hon skall operara brösten för sin killes skull, absolut inte. Om man själv tycker att man duger som man är så tycker jag absolut inte att man skall göra en operation. Hade det varit så att hon också ville göra något åt sina bröst så skulle jag säga "go for it, you got nothing to loose".
mvh
Alexandra
linalisa
Kvinna ·
28 jul, 2010
Teeny: jag tycker ej du ska förstora brösten! Och p-piller behöver inte göra så brösten blir större. Din kille ska acceptera dig oavsett hur dina bröst ser ut, om du gör brösten för någon annan så blir du ändå ej lycklig i slutändan. Lägg det på hyllan, eller gör det för din egen skull och ej för någon annan!!!
Flowerz
Kvinna ·
28 jul, 2010
Ursäkta mig men han ska få dig att känna dig som världens vackraste även om du har minibröst. Du har offrat din kropp för ert barn, och jag blir bara irriterad när du skriver att han säger till dig att det inte finns några bröst längre och du kanske ska börja äta p-piller för att få större?!
Du har gjort det finaste man kan göra för en man, dvs att ge honom en familj. Han borde vara så stolt över dig att han inte vet vad han ska ta sig till!
Och DU måste inse att du är fin som du är, och det ska vara DU som vill operera dig. Att du inte blev vansinnig??!!! jag hade blivit skogstokig på min kille.
Ne, det handlar inte bara om 1 person utan det handlar om 2 st. Man är ett team som ska hålla ihop, och man ska aldrig få någon känna sig underlägsen, stå på dig och vänta med operationen.
Lägg pengarna på en psykolog till honom istället!
(förlåt att jag var brutalt ärlig, men män får ju tänka lite ibland)
kram
Håller med. Jag hade blivit tokförbannad på min kille om han sagt ngt sådant eller agerat på ett sådant sätt. Snacka om att underminera en persons självkänsla.
teeny
Kvinna ·
24 aug, 2012
Nu är jag tillbaka här inne i forumet igen, ett par år senare.. =)
Nu har jag en liten dotter också, som blir ett år gammalnästa månad. Så nu är det slut på barnafödandet för min del, två barn duger finfint härhemma =)
Och brösten.. haha, ja vad ska jag börja? Med tanke på hur de såg ut efter ett barn, så går det väll gissa ;) Min dotter är väldigt fäst vid amning, då hon inte ville ha napp som liten bebis.. så hon ammar fortfarande på kvällar och nätter. Hoppas dock att hon vill sluta med det snart, annars måste vi göra någon form av avvänjning. Det är bara det vänstra bröstet som har haft mjölk de senaste månaderna, så min kropp ser ju inte klok ut i dagsläget! Ena bröstet kan vara enstor och spänd Dkupa, medan det andra knappt är en A ens. Borde nästan visa foto, ser helgalet ut!=/ Så jag har ju svårt att få kläder att sitta snyggt, mycket meckande med att stoppa grejjer i bh:n för att fejka ett så stort bröst! Men, så fort jag slutat amma så kommer ju det högra bröstet att göra ett förfall det också, så står jag där med två platta tomma bröst igen =(
Så en operation måste bli av, nu även för min egen skull. Jag läste igenom tråden, och blev nästan lite ledsen när jag såg hur dåligt jag mådde då för två år sen när jag skrev här inne. Jag har dålig självkänsla fortfarande, det går ju inte över bara sådär.. Men jag och min kille har pratat mycket sen dess, så jag känner mig ändå tryggare i relationen nu än vad jag gjorde då.
Jag känner fortfarande att jag gärna gör en bröstoperation för att vara sexig inför honom, men ändå inte bara.. Jag skulle ju tycka att det kändes väldigt bra,och vore väldigt roligt att få känna mig snygg och sexig också.. överhuvudtaget, inte bara i sängen.. Nu närmar jag ju mig 30, så att behöva stå ut med tantbröst redan nu känns ju inte ok. Vill känna mig snygg ett tag till... Och det är ju då även för min egen skull..
Så nu blir det till att hänga här inne i forumet igen, och läsa på inför kommande operation! =)
Det är bra att du väntar med en op tills både du och han mår bättre. Hans depression kommer inte försvinna bara för att du skaffar fina bröst, men det vet du nog redan. Kanske det är bra som du skriver att ni behöver lite paus då och då. Så du gör rätt i att åka hem till dina föräldrar ett tag. Se till att få mycket kramar av din familj och dina vänner. Det är inte riktigt samma sak som att gosa med sin partner, men det känns jättebra när man verkligen saknar kärlek och att någon ska ta i en. Visste du förresten att sorg, smärta och antagligen depression till viss del kan lindras genom beröring? Man behöver inte göra något, bara ligga bredvid varandra och kramas eller hålla varann i handen. För någon som har stängt in sig blir det jobbigare att hålla uppe muren när någon tar i en, kanske man får den att rämna så allt det dåliga i en kommer ut. Vissa som har depression kan verkligen behöva ventilera sig, inte bara för en psykolog, utan även för sin partner så man vet vad det är som pågår.
Bara några tankar från mig. Tänker på dig! Och se till att ta körkort :) det ger en verkligen en självförtroende-kick när man klarar det. Plus att man känner sig mycket mera fri och självständig när man kan ta sig vart man vill, när man vill. :) Det kan också vara ett tips. Att göra saker du inte trodde du klarade av, på så sätt kanske du återfår din självkänsla!
Lycka till med allt!
Tack för ditt svar! Nej du har ju helt rätt i att hans depression inte försvinner för att mina bröst blir snygga... Att jag ens kan tänka så snett? Någon del av mig har verkligen trott att om jag får snygga lagom stora bröst, så kommer allt annat också att lösa sig... typ? Det knasiga är också att jag fortfarande faktiskt inte helt kan skaka av mig den känslan..trots att jag vet att det inte funkar så. En del av min hjärna tänker fortfarande att om jag bara var mer nöjd med mitt utseende och kände mig sexig igen, då skulle allt bli såå mycket bättre. Om han skulle börja "titta" på mig igen så skulle jag må bättre... Men tänk så gör han inte det sen när jag slängt ut 40000 på en operation. För han helt enkelt inte bryr sig just nu om jag så vore snyggaste bruden i världen... Suck! Är iaf glad att jag kommit till insikt med detta, även om det samtidigt känns lite som att förlorat ett hopp.
Det du nämner om beröring håller jag med om! Mår sååå mycket bättre de kvällar jag lyckas övertala honom om att hålla om mig en stund, bara för närhetens skull. Tyvärr måste jag tjata även om sånt. Han lider även av nån slags beröringsskräck... Han känner sig kvävd av att vara nära typ. Detta sa han redan när vi nyss träffats att han led av, så jag vet ju att det inte beror på mig. Men klandrar ju mig själv ändå såklart!
Jag försöker lösa det genom att ge honom mys som jag vet att han gillar, exempelvis ryggkli. Brukar säga till honom att jag tror han är mest bortskämd med ryggkli i hela världen, då han oftar får det innan hans ens vaknat, och ofta somnar när han får det på kvällen (eller så somnar jag iofs). Vet inte om han egentligen uppskattar det, men jag får ju lite närhet iaf..och sålänge han inte klagar så är det nog ok.
Jupp nu ska jag ta tag i körkortet! =)