Casiopeia
Kvinna ·
28 feb, 2013
Det räcker! Implantat ut, fett in.klinikbyte. " op 2"
BröstförstoringDet här är en ganska lång historia om hur det kan vara. Många får fint resultat på en gång, andra får inte alls det. Jag är varken vanlig eller ovanlig. Men jag är. och såhär kan det vara. Det här handlar inte om att anklaga eller skylla ifrån sig. Inte om ett skräckexempel och inte om någon rosenhistoria. Men det här är min historia. Läs den fördomsfritt så skall jag försöka skriva den lika fördomsfritt.
Någonstans längs vägen så måste man säga stop!
Jag började min resa mot en kropp jag kunde känna mig fin i för flera år sedan.
Jag hade i stort sett inga bröst alls innan och drömde om att få fina kurvor sen jag var ca 16 år. Men dom infann sig aldrig, (inte blev det senare heller bättre efter ammning.) Jag läste, läste, läste, på forum, på nätet, artiklar, böcker. Gick på en konsultation i stockholm 1998, men de implantat som då fanns tyckte jag inte verkade bra nog, så jag avstod faktiskt och inväntade bättre möjligheter och försökte acceptera mna bröst. Men åren gick och jag kännde mig fortfarande lika missnöjd.
2008 satt jag så äntligen på konsultation på Citadellkliniken hos Dr Peter Cosmo och 2009 gjordes slag i saken och jag genomgick min första operation.
Föga anade jag då vad jag gett mig in på. Det där fina resultatet som man drömde om rycktes undan under mina fötter och istället fick jag fula veck, ojämn höjd, olika stora, det spännde, rörde sig. Jag läste och läste och lärde mig att jag fått både db, bo, rippling, mfd, tenting... En operation blev på ett par år till 4 operationer.Istället för glädje så blev det år av ångest, skam över min kropp. Jag hade faktiskt själv betalat för att se ut såhär. Det gjorde skammen värre. Och till det ångesten över att man säger nej. Nej när barnen vill gå till badhuset, nej när barnen vill gå till stranden, nej till att rida, nej till semester nej nej nej... Jag skämdes. Visst efter 4e operationen blev det ändå bättre och från citadellkliniken har dom ju hela tiden varit villiga att korrigera kostnadsfritt. Men det kostar ändå.
Det kostar i smärta, det kostar i ångest, det kostar i lögner och dolda sanningar då jag inte velat berätta detta för omgivningen. Det kostar i resor, operation, konsultation, återbesök. Fram och tillbaka från stockholm till malmö och landskrona. Det kostar i egen bekostad sjukskrivning 4gånger om. Och smärtan av tortyrbh´n som jag aldrig mer vill återse.
Var gång har det varit en kamp. Kamp för att försöka förstå, acceptera, orka, komma överens med kirurgen om vad som skall göras.
Min ork har mer än en gång tagit slut. Mitt hopp flög ut genom fönstret för länge sedan när kirurgen ännu en gång föreslog att man skulle sy om fickorna och skära lite i muskeln.
Första operationen så hade jag en tilltro till att det skulle bli bra. andra korrigeringen skulle vi lägga framför muskeln, men jag vaknade ändå upp och hade fått dom placerade bakom. Besvikelsen var total och förtroendet åkte ner i botten. Likväl stog jag där inför en 4e operation, desperat efter att få känna mig normal igen så drog jag ihop lite av mina sista krafter och tänkte, måtte det bli bättre den här gången.
I början var det faktiskt rätt fint, mjukt, ganska naturligt, mindre och inte så ont. Men när dom läkte så hittade mina muskler återigen sin styrka. Och nu står jag här igen med muskelpåverkan, olika höjd, konstiga veck och dubbelkontur och lite fula ärr.
Nä, nu får det vara nog.
Visst har kliniken på sätt och vis ställt upp, dom har korrigerat, jag skall inte klaga på det. Men någonstans måste jag säga stop. Jag kan inte fortsätta dunka huvudet mot samma vägg om och om igen. Jag kan inte gå igenom en operation till och sy om fickorna och skära i muskeln och ha kvar implantaten bakom muskeln. det funkar inte för mig.
Även om min kirurg inte alls håller med så är det detta som min kropp säger till mig om och om igen. Det här funkar inte. det räcker nu.
Och det är dags att jag lyssnar.
Det kommer att kosta, det har varit dyrt på många sätt, både fysiskt, psykiskt, smärtsamt, ekonomisk.... osv...
Men nu räcker det. Nu skall implantaten ut!
Jag vet att dom kommer bli mindre, jag vet att jag säkert kommer få gå igenom både smärta och ångest och tårar. Men att ha kvar implantaten är inte längre ett alternativ.
*** EDIT 03-04-26***
en jämförelse mellan 17 och 44 dagar postop. Har förlorat lite volym, brösten känns genommjuka, ingen svullnad. Har förlorat merparten av volymeni klyftan och lite ovanpå. Men dom känns ändå väldigt fina, naturliga. Huden fortsätter att dra ihop sig, känns bra.
Sortera efter
Vikram
Kvinna ·
28 feb, 2013
Åå vet inte vad jag skriva. Såå tråkigt när man från början bara har en önskan att få ett par bröst. Verkligen tråkigt när det inte blir som man tänkt sig!
Jag önskar dig all lycka till o hoppas att du kan vara stolt över att du ser ut som gör!
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
28 feb, 2013
Tack.
Jag har börjat återfå lite hopp. Det har varit tungt många gånger om. Men nu har jag lite hopp. Om 2 veckor kommer implantaten att plockas ut och jag skall göra en fetttransplantation som jag hoppas kan bli ett steg närmare målet att våga gå till badhuset med mina barn igen.
Gilla
Maninna
Kvinna ·
28 feb, 2013
Fint av dig att dela med dig av din historia. Styrkekramar till dig och lycka till!
Gilla
josita
Kvinna ·
28 feb, 2013
Jobbigt att höra hoppas att det löser sig och blir bra i slutändan.
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
28 feb, 2013
Tack.
Ja jag tänkte att min historia ligger i en del av operationslandet som inte alla möter eller tänker på.
Att operera brösten kan bli något mycket större än man tror, det kan vara svårt på andra sätt än att det är fysiskt smärtsamt.
Jag hade verkligen tänkt och läst på, men hamnade ändå i en situation som jag inte önskar någon.
Jag valde en klinik som varit villiga att korrigera, en stor och känd klinik. Men det blir fel ändå.
Det här är ändå risker man bör känna till, att såhär kan det bli.
Ibland kan jag vara riktigt ledsen och arg på min kirurg för att jag ser ut såhär och för att vi inte är överens om hur det kan korrigeras. Samtidigt får man inte glömma att han ändå har korrigerat utan ny kostnad för operation flera gånger.
Så avsikten är inte att anklaga utan bara att berätta rakt av, såhär är det, såhär kan det vara.
Jag har ju funnits på det här forumet från dess start och även på ett annat forum innan POF fanns.
Vad jag hade gjort utan pof vet jag inte. Har fått oerhört mycket fint stöd härifrån och det tackar jag för.
Jag har under årens lopp sett många som kommer in med en ganska naiv inställning, i tron att man väljer ett utseende och sedan blir allt bra. Jag tänker att tur i oturen så har jag ändå haft bra stöd härifrån och av min man. För detta är något som verkligen kan vara mentalt slitigt. Jag hoppas att man läser min historia och tänker en gång till innan man genomgår operationen. Inte att man avstår, men att man tänker en gång till och är medveten om vilka risker som finns och att man har en mental beredskap att möta dom om dom uppstår.
Jag hoppas att ingen annan behöver uppleva den resa jag gått igenom. Men samtidigt vet jag att jag är långt ifrån ensam. Det är många andra som jag pratat med genom åren som har fått vara med om liknande upplevelser, både på den kliniken jag är opererad och på andra kliniker runt om i sverige.
Gilla
Lovely Lily
Kvinna ·
28 feb, 2013
Bra inlägg, och jag är berörd av din story o håller tummar och tår att det ska bli bra i slutändan. Men den här sidan tänker man inte på "det händer inte mig" mentalitet råder... Jag trodde inte att jag skulle behövs korrigera men det fick jag och jag skulle behöva korrigera igen men känner att det får vara bra nu för jag vill leva igen. :) Lycka till och jag hoppas du kan finna kraft och styrka till detta! Styrkekramar!
Gilla
Annika98
Kvinna ·
28 feb, 2013
Verkligen gripande. Förstår vad du kommer ifrån och tråkigt över all smärta det har gett dig och din familj. Dock tycker jag att det är bra att du har kommit underfund med vad som gäller nu. Eftersom jag själv har barn kan jag relatera till dina "nej",
dom är jättejobbiga och man får så dåligt samvete. Men jag önskar dig all lycka och hoppas att det blir bra för dig. KRAM
Gilla
hallonbär
Kvinna ·
28 feb, 2013
Trist att det har gått så illa för dig. :( Önskar dig ett stort lycka till med allt!
Gilla
Smarrig
Kvinna ·
28 feb, 2013
Känns sorligt att höra:( hoppas innerligt att det kommer bli bra!
Gilla
LadySS
Kvinna ·
28 feb, 2013
Tråkigt men viktigt att läsa, lycka till nu med transplantation och uttag. Håll oss uppdaterade! Tänker på dig, kramar
Gilla
Taxörat
Kvinna ·
28 feb, 2013
Hoppas verkligen att bästa Patrik kan hjälpa dig! Det var ingen rolig resa du haft 😢
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
28 feb, 2013
Tack tjejjer. Det värmer med alla era fina ord och lyckönskningar. Det är som ett varmt plåster på ett slitet psykiskt sår efter detta.
Tack...
Gilla
Katja
Kvinna ·
28 feb, 2013
Usch vad jobbigt det måste varit att behöva gå igenom allt detta. Hoppas du får ett gott slut på alla operationer!
Massor av lycka till!!!
Gilla
annzz
Kvinna ·
28 feb, 2013
Gud vad jag känner igen mig i det du skriver. För mig blev det 5 operationer och här är det stopp för mig. NU är det nog oavsett hur mina bröst blir, till slut orkar man inte mer.. Otroligt bra skrivit också! Dessutom uppskattar jag våra samtal eftersom vi har/har haft liknande historier angående våra bröst. Kram vännen!
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
28 feb, 2013
annzz skrev:
Gud vad jag känner igen mig i det du skriver. För mig blev det 5 operationer och här är det stopp för mig. NU är det nog oavsett hur mina bröst blir, till slut orkar man inte mer.. Otroligt bra skrivit också! Dessutom uppskattar jag våra samtal eftersom vi har/har haft liknande historier angående våra bröst. Kram vännen!
[/quote=annzz]
Många kramar till dig också. Det är en tuff resa att gå igenom och vi behöver verkligen hålla i varanda i denna resa som man genomgår både fysiskt och psykiskt. Jag hoppas innerligt att du känner dig bekväm och verkligen kan få känna att ditt stop är ok. För ens prioriteringar ändras ju verkligen med åren. Det man från början önskade finns inte riktigt längre. Jag förstår så väl att 5 operationer är mer än nog för din del. Jag står ju inför 5e nu och skulle verkligen ha kännt att det var stop och nog om det va en vanlig korrigering igen. Men just eftersom jag helt byter spår och även läkare så kan jag med stöd av er goa tjejer här och stöd av den nya kirurgen och det nya hoppet som tänds ändå känna att det är värt att göra ett till försök och även ytterligare ett för en påfyllning om jag känner att op nr 1(5) blir bra men det behövs lite mer påfyllning.
så återigen. Kramar, uppskattar verkligen våra samtal också, även om jag givetvis egentligen önskar att vi aldrig hade behövt ha dom.
Gilla
Kitty62
Kvinna ·
28 feb, 2013
Förstår att du fått nog av operationer, man kommer till en punkt där utseendet inte spelar någon roll längre, man vill bara ha tillbaka sitt liv.
Jag har ju bara genomgått tre operationer hittills men vågar inte tro att detta blir den sista och hade jag vetat innan vad som kan hända så hade jag aldrig opererat mig från första början.
Lycka till nu med den nya operationen och hoppas att du vill uppdatera och berätta hur det går!
Gilla
NaeNae
Kvinna ·
28 feb, 2013
Casiopeia, fick du nånsin testa på att ha implantatet framför? Funkade inte det heller?
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
28 feb, 2013
Tack. Exakt så e det. jag vill ha mitt liv åter, känns som om så mycket berövades mig. Så på sätt och vis känns det som en oerhörd lättnad att silikonet skall ut.
Tre operationer är jobbigt nog, särskilt när man själv ser och upplever att det inte är klart än.Hoppas ändå att det inte behöver bli fler för dig.
Gilla
Linnnn
Kvinna ·
28 feb, 2013
Mycket modigt av dig att dela med dig! Det är nog många som du säger som behöver läsa det här för att kanske tänka efter. Det är inte "bara att operera in implantat och sen poff är dem perfekta!". Jag hoppas verkligen allting löser sig för dig och att du mår bättre snart!
Gilla
m_22
Kvinna ·
28 feb, 2013
Ja, det finns ett högsta pris för skönhet. om det blir handikappande att leva är det inte längre värt det. tänk på dina barn, de älskar dig lika mycket om du har små bröst. för dem är det viktigare att ha en mamma som kan vara aktiv med dem. :) jag tycker du gör rätt.
Gilla
Visar 1 till 20 av total 200 objekt