Dödsångest

Chanserna att något skulle gå så snett är ju inte det största, men klart man blir orolig. När man är nedsövd med narkos så övervakas man ständigt just för att det inte ska gå snett!

Många tankar och funderingar när man väl står där... Det ska gå bra ska du se! =) Lycka till

Haha, ja det beror ju på hur man ser på det hela...

Klart dör man så är det ju inte värt det...Men hur stor chans är det?! 

Knappast...

Men om du ska gå och vara missnöjd över dina bröst hela livet blir du kanske inte världens gladaste mamma, jag har gått o varit lessen över mina i flera år. Ibland nästan sur på mina barn för vad amningen gjorde...

Men nu när jag äntligen är påväg till nya tuttar så känner jag mig lycklig!

Det märks på hela mig, även min man och mina barn har sagt att dom märkt en stor skillnad i min levnadsglädje bara sen datumet blev satt...

Var inte så orolig. När man tänker efter, man kan dö mitt på gatan i ngn olyka, eller drabbas av ngn sjukdom.. Det kan ju hända när som helst om vi tänker på det. Men man ska INTE tänka på det!

Du verkar vara lycklig i ditt liv annars. Har allt en kvinna skulle vilja ha, men det "lilla" med brösten är ngt du vill ändra. Och du KAN göra det. Du kommer att bli ännu lyckligare o nöjdare med dig själv o ditt liv.

Klart blir man oroligt om ngt kommer att gå snett, men tänk på det positiva mer:-))

Men sluta..du kan inte tänka så...klart det går bra...det är ju fullständig koll på allt under op och det går ju så fort, som sagt du kommer bli mycket gladare om du bestämmer dig för att göra det, och sluta fundera på vad som kan hända, lev livet här och nu!!KRAM

Jag förstår precis hur du känner... När min minsta var två månader åkte jag på blindtarmsinflammation och var tvungen att sövas och ta bort den. Under hela dagen var jag jätteledsen och trodde att jag skulle dö under narkosen och undrade hur det skulle bli för barnen. Nu är det bara tre dagar kvar till min bröstförstoring och än så länge längtar jag mest bara :) Jag tror att jag känner mig lugnare den här gången eftersom att jag har varit sövd förut och allt gick bra då.

Du får försöka tänka bort att du kan dö under operationen och istället tänka på hur många bröstoperationer som görs i Sverige varje år och hur sällan man hör talas om att någon faktiskt avlider under operationen...

Ni har helt rätt allihopa :) Men som ni vet åker många tankar genom huvudet, vilket säkert är helt bra innan man tar ett såpass stort beslut ändå. Jag har också varit nersövd under en galloperation för några år sedan, och den gången gick ju allt bra. Nu är det ju bara en annan operation. :) Behövde bara få det ur mej. Tack för att ni lyssnade och tog er tid att "trösta"!

Känner precis samma sak. Nu när det inte lång tid kvar för mig så tänker jag att det kanske var sista gången jag såg olika vänner varje gångs vi skiljs åt (ingen vet däremot om något). Att man skulle bli den som går och dör för fåfängan. Så hemska tankar!

Men chansen att något ska gå fel  under är verkligen minimal om man är ung och frisk för övrigt. Jag tränar stenhårt just nu för att vara i extra bra kondition :) Kommer gå bra, lycka till!

Lycka till själv Fridi81! Blir spännande att höra din story sen.

Tack :)

Läste en sköterska som berättade precis vad som händer och vad vi får i oss för sömnmedel, lustgas (tror jag det var) och hur teamen är uppdelade under operationen, att några personer hela tiden står och övervakar oss precis vid våra huvuden. Kändes så himla bra att läsa allt det. Mycket handlar nog om att jag har ett kontrollbehov och hela tiden vill bestämma vad som händer med mig :)

Vore kanske bra om du kunde få allt förklarat för dig, vad som händer med vår hjärna etc. så du inte bara går in och får för dig en massa hemska idéer precis innan operation. Det här kommer gå så bra för oss!

Jag känner igen det där jag med!! Nu när man är mamma tänker man helt annorlunda mot när man var utan barn. Vi får hoppas det går bra för oss alla!

Det var "skönt" att hitta den här tråden då jag ska på operation om ca 1 ½ vecka och huvudet går i spinn heeeeela tiden och har samma oro. Dock har jag inga barn men skräcken finns för min egen skull.

Jag har sedan innnan många år med panikångest och att bli nedsövd är jag så vettskrämd inför så det liknar inget.

Har gått lite i vågor med rädslan. En dag kan jag vara helt tokig av rädsla tills ena dagen tänka"eh, det är ju världens mest vanliga sak, som att borsta tänderna."  Efter sista konsultationen berättade jag återigen för min kirurg hur rädd jag är då han förklarade hur milda medel dom har nuförtiden för nedsövning och förklarade lugnt och sansat hur lätt man vaknar när man väl är färdigt pga av snälla preparat.

Då blev jag återigen lugn. Men rädslan kommer där igen.

Skönt att höra att man inte är "ensam" som man säger. Man får bita i det sura äpplet och lita på alla lugnande ord. :)