Jag tar ut implantaten och transplanterar fett...

Kom på att jag missade att svara på den sista frågan. De känns som vilken fettvalk som helst, som det man nyper i på magen, eller som jag har för mig att det kändes att ha naturliga bröst. Det tar lite tid för fettet att mjukna, eftersom det trots allt blir svullnad och läkning etc, men den var klar efter tre månader och då var de små brösten jättemjuka. Nu efter fyra veckor (imorgon) post-op-2 är de helt underbara att känna på, synd att de inte är lika fina att SE. Mjuka, men ändå fasta, om man säger så, och ingenstans nåt som man "lagt inuti" brösten, som implantat. Allt känns likadant, om man nu inte använder tumme och pekfinger, för då känns det ju fastare vid mjölkörtlarna förstås. 

Jag är dock übernöjd med hur de känns, det är det som får mig att tro på den här metoden, fast den är omständligare än allt i mitt fall och tar en jäkla tid.

Tack för beskrivningen. Helt fantastiskt att man an göra på detta vis egentligen. Men det låter som en extremt dyrt sätt att få bröst. Jag hoppas nu att det här ska bli bra så du äntligen kan få känna dig nöjd mé även hur de ser ut och inte enbart mé hur de känns.

Deppig dag. Magen ser ut som en valkig vetedeg, naveln är ett lodrätt streck och huden rynkar sig runt den och lite varstans.

Brösten ser mindre och mindre ut, kan nu ha 75C i flera modeller och trots försök med bröstband har jag ingen skidbacke och fortfarande dubbelkontur, men jag får väl försöka lite till. C låter kanske inte så litet, men jag är ju faktiskt själv 84 cm runt om så det ser inte stort ut alls... Och det är mindre än jag haft av naturen själv före alla turer.

Skrev till Per och bad om uppmuntran, för att våga tro att det nån gång blir bra, och undrade om han visste nåt som verkligen funkade mot slapp hud. Han uppmanade i princip bara till tålamod och rekommenderade en kur LPG, nu igen, 6 ggr, (får jag ju betala ord paketpris 3300 kr för, jag orkar inte tjata om implantatsgarantin jag inte får ut något operationsbidrag på, pga att det var repor i implantatet, men jag hade ju uppskattat gesten stort om de bjudit på LPG:n istället...)

Jag tycker jag har haft tålamod länge redan, men det är lättare när det ser lovande ut... Jag vet att det bara var en månad sen jag op'ades, men magen ser så hemsk ut att jag inte kan föreställa mig att den blir bra.

Och nu kommer sommaren, jag ville ju njuta av den, men den här magen kan jag inte med att visa, jag har inte accepterat den än.

Och brösten har krympt så jag måste krångla med att maskera mig igenom sommaren på nåt sätt, med vaddering i BH:n eller ngt. Vill inte visa mig för pojkvännen heller, med den här dubbelkonturen och degmagen.

Och dessutom har jag 3-4 kg att gå ner i största allmänhet, kanske mer om jag har förlorat i muskelmassa också. Har ju knappt tränat på ett halvår.

Så - deppig dag... 🙁

Jag förstår dig till fullo att det känns deppigt just nu, man vill ju bara att saker sa bli färdigt över natten, helst igår. Jag tycker det är starkt av dig att kämpa på även om det är ditt "enda val" för att få ett utseende som du kan känna dig glad över. Nu har inte jag haft en lika tudbolänt och lång resa som dig, men det tog mig 4år atfå mina drömbröst och jag tror att det även kommer hända för dig, att du får ett slutligt och bra resultat. Nu ska man ju egentligen vara glad nä vi äntligen fått underbart väder. Ypperligt tillfälle för att motionera lite 😉Själv var jag ute och promenerade 3h idag och fötterna är inte glada på mig 💋

Jag sänder dig styrkekramar för att du ska få tillbaka lite mera hopp! Jag hejjar på dig 👍

Tack!

Kan behöva några såna!

Det är du och Frodo i Sagan om ringen 😉 Svår krokig väg med massa svåra val men fram kommer man slutligen. 🤭

Heja Marina!

Du är så underbart stark och en fin förebild för alla oss här på POF! Hoppas att du "bara" hade en dålig dag och att du idag vaknat med nya krafter... Jag hoppas och tror att du kommer bli nöjd till slut! (Håller alla tummar jag har).

Styrkekramar!

Var på återbesök idag. Det blev rätt stressat, stackars Per hade blivit en halvtimme sen inne på operation och det ringde på honom medan vi pratade, så jag glömde visa de fettsugna områden på benen och höra om jag kunde slippa mina kompressionsplagg snart... Men jag åste säga att det ju trots allt är bra att de tar den tid som behövs inne på operation, hellre än att hafsa till det för att nån väntar på konsultation!

Per tyckte som jag, att vänster bröst blivit mindre än det högra, att underpolen fortfarande är ganska tom och att ärrvävnaden gjort dem gropiga/ojämna. Jag hade med mig en pyttekoppa, som jag köpt för ändamålet, och demonstrerade den på Pers underarm. Jag fick godkänt att köra med den och vacuum-massera ärrvävnaden i ett försök att göra den smidigare och förbättra blodcirkulationen, för att resultatet ska bli jämnare (de gamla bröstvecken sitter kvar och det är fortfarande rätt gropigt i största allmänhet).

Vi ska nog fylla på en omgång fett till i höst, det finns kvar att ta av bak på höfterna... Håhåjaja, även om jag får BRA pris, som stamkund/korrigeringskund el vad vi ska kalla det, så blir det en jäkla massa pengar som jag skulle vilja resa nånstans för istället. jag får väl komma igång med träningen men inte gå ner för mycket i vikt då misstänker jag. Men jag känner ju inte riktigt min kropp längre, vet ju inte var jag kommer att gå ner resp lägga på mig...❤️

Det kan ev bli aktuellt med ett lyft efter det också, och isåfall blir det bara ett sk donut-lyft/vårtgårdslyft. Då frågade jag faktiskt själv om man kan göra det i lokalbedövning, och det skulle man nog kunna sa han, och skrattade gott åt mig, som själv frågat efter det. Jag är NYFIKEN! Jag vill ju veta vad som händer.😀

Åh Marina! Läste den här tråden först nu! Herregud vad jag liiiider med dig!

Vilken resa!

Jag hejar på dig och skickar dig alla styrke kramar och kämpesparkar i världen !!!! Heja heja!👍

Jag måste bara fråga. Hur klarar du den psykiska pressen? Du måste ha ett psyke gjort i diamant! Tror ändå att du gör rätt som satsar på fettet istället för implantaten då du haft så mycket problem med dessa. Jag var själv inne på den metoden från en början då jag egentligen var väldigt motsträvig till just implantat. Om några år tror jag (hoppas) att de utvecklat "fettmetoden" såpass att de kan få in både mer åt gången och att mer stannar kvar.

Jag önskar dig all lycka till Marina och hoppas verkligen att du någon gång får ett par bröst som du trivs med och utan alla dessa komplikationer!

Tack tjejer!

Jaa du, Rosenknopp, den psykiska pressen har jag väl lärt mig hantera, tyvärr - jag har levt med den så länge nu att jag inte riktigt vet hur det blir den dag jag INTE längre måste lägga vare sig tid, energi eller pengar på att "hantera" mina bröst.💋

Men jag ska säga att jag har blivit bra på att se det jag har fått också - jag har TUR som bor i Sverige, som har kunnat få hjälp med en kass rygg (fått en diskprotes sedan ett diskbråck till slut tömt en disk på innehåll och gjorde konstant ont), jag har fått en förlossningsskada reparerad och vi tillhör dem som har det bäst materiellt i hela världen.

Hur hade det gått med mig ifall jag bott i en liten by i Kongo Kinshasa med den ryggen, åtta ungar (när det räckte med EN för att ställa till mig ganska duktigt) och fem km till närmaste brunn, och kanske varit beroende av en man för min försörjning?? Nää, jag har trots allt tur. Så jag har skaffat en liten fadderflicka, och det påminner ju lite också, just om att sätta saker i rätt perspektiv. OK, jag har inga fina bröst. Hon har ingen toalett, elektricitet eller rinnande vatten!

Visst finns det tillfällen då det ändå bara blir för mycket, det gör det. Men vad är alternativet, lägga mig ner och dö, för ett par vanställda bröst? Jag får väl gråta lite om det behövs, tigga min kirurg om uppmuntran och ta nya tag sen, och lägga upp en budget inför nästa op. ;-/

Jaa som du säger allting är relativt och när man fastnar i den där fällan kan det nog vara bra att påminna sig om vilka futtiga bekymmer det är i det stora hela! Men att genomgå så många bekymmer med brösten måste verkligen ha tärt på psyket. Eller kanske det vid det här laget har stärkt det....😉 Hoppas det löser sig för dig nu så du slipper fokusera mer på brösten en tid! 

Hehe. gjorde en egen variant på BH imorse, klippte hål just där huden/ärrvävnaden efter de gamla vecken skulle behöva tänjas ut, och lämnar resten av tyget i kupan - får se om det funkar. Fast utanförhemmet vill jag helst ha vadderat ännu, då jag dels har minksat i kupa rätt mycket och dels planerar att få tillbaka lite av den volymen igen sen, helst utan att det märks speciellt mycket. Och så envisas jag med min lilla koppa...

Nu har jag haft min tillklippta BH i en vecka drygt, och gjort en ny - och det bästa är att det verkar funka!! 
Det är inte slätt under brösten, inte alls, men det går åt rätt håll, och även om jag inte skulle få det slätt, så känns det ju som om även en minskning med hälften av groparna/vecken gör förutsättningarna bättre för ett slätt resultat efter nästa transplantation. :) Och huden rodnar direkt och kraftigt så fort jag börjar koppa, så blodcirkulationen måste bara vara bra!

Om Per nu lyckas fylla ut underpolen ordentligt och det fäster så kan det kanske bli bra innan året är slut..! Kan tänkas behövas ett vårtgårdslyft, men vi får väl se hur jag gör om det blir en hyfsad underpol... Det är ju inte samma stuns och form på fettbröst som på implantatsbröst, men jag gillar ju känslan av att allt är "samma".

Tack! :)

Oooh, nu har jag läst. Blev verkligen tagen av din berättelse..🙁

Saknar såna "kloka ord".. Vill bara ge dig en stor kram och tack för att du orkat skriva och berätta om allt.
Nu hoppas vi att du ska få lite lugn och ro och få njuta av livet också. <3 <3

Mailade Per igårkväll sent, om att jag hade min sista LPG-behandling hos dem idag och gärna hade fått 5 min med honom om han kunde komma loss nån gång uner den tiden. Han kunde det, och jag demonstrerade min sönderklippta BH och visade resultatet efter koppning. Han tyckte det var bra tänkt och att man får våga testa lite. Han trodde också att en transplantation till skulle täcka de ojämnheter jag har kvar och att det förhoppningsvis inte ska bli fler synliga ojämnheter sen, även om jag går ner i vikt. NÅT kilo kan jag gå ner nu utan att det ska bli för lite kvar att ta av, och det ska jag försöka göra, tänkte jag.

Men efter 6 ggr LPGför 3300 kr kunde varken jag eller terapeuten se nån skillnad, vi fotade idag. Surt!

Såg också mina bilder från just-före-op i december och vill ju bara gråta. Jag vill ha tillbaka min gamla figur!!

Var kom det här bulldegiga månlandskapet ifrån??

Men det bästa av allt var att Per ansåg sig kunna göra ett halvmånelyft samtidigt med fettransplantationen, eftersom det ska göras upptill och vi bara vill fylla på i underpolen! :) Det skulle flytta upp vårtgården med kanske 1,5-2 cm och kanske bespara mig ett senare separat lyft (som det går åt mer semester och träningslös tid för)! Hoppas det lilla räcker för att få till en skidbacke, ihop med påfyllning i underpolen..!! Förvisso har jag lite olika stora vårtgårdar, och det är svårt att åtgärda med bara ett halvmånelyft, men mer omfattande snitt vill vi inte ge oss på ihop med transplantation. Hur som helst är det nåt som kan göras i lokalbedövning om det måste bättras på. Just nu hoppas jag att jag ska opereras för sista gången i september!

Jag har helt missat den här tråden innan, och jag måste bara säga att jag lider med dig!

Inte någon ska behöva gå igenom ett sånt här helv*te rent ut sagt! Du är en fruktansvärt stark människa ska du verkligen veta och vilket driv att du orkar fortsätta. Det får mig verkligen att se upp till dig!

Hoppas hoppas allt tillslut blir bra för dig och att du kan få bli nöjd! Det förtjänar du verkligen!

STOR kram till dig och lycka till!!

Så det är i september det smäller! Jag bara önskar att det ska blir bra den här gången nu. Så du ska slippa dessa jobbiga turer. Det är starkt av dig att kämpa på och komma mé nya lösningar och ideér, men i ett sådant läge har man väl inte mycket till val...

Nu blev även jag förväntansfull till dagen i september🙂