Hallontossing
Kvinna ·
07 maj, 2012
Pojkvännen tycker annorlunda - suck
BröstförstoringHej igen alla....
(Vill redan nu säga att sorry för det långa inlägget, har en förmåga att skriva långt - hoppas någon orkar igenom texten.)
Samma velande som sist, nästan. Denna gång handlar det ju inte om hurvida jag vill genomgå någon operation eller inte - har faktiskt bestämt mig efter 5 års velande att det är det jag vill. Så det var ju duktigt av mig :)
Men så dök det upp ett annat litet hinder nu i helgen. För er som läst min(a) senaste trådar så hinta jag ju om att jag skulle göra salg i saken och presentera min nya ide för min andra hälft. Han är både klok och vettig så det som kommer ur hans mun brukar ha effekt på mig. Och jag hade nog förbisett en liten datalj - storleken.
Själv trodde jag att diskussionen skulle handla om huvida jag var i behov eller ej av en operation, så det var egentligen det jag var mest rustad för. Det va/är oxå viktigt för mig att jag får höra hans egna tankar om detta, vad han verkligen tycker. Visst är det jag som bestämmer i slutändan men vad han anser spelar ändå en viss roll, för mig. Kanske någon som känner igen sig?! Så vi redde ut huvida han skulle få en förändrad syn på mig/oss, och de verkade högst osannolikt (vettig pojkvän älskar en ju för den man är, inte för hur man ser ut)....
Men så kom vi till storleken. Jag har prata med honom om detta med bröstförstorning tidigare, så ämnet är inte på något sätt nytt. Men vi har inte rikigt prata storlek. Jag är ju 170 lång och väger 54 nu. Ca 72 runt bröstkorgen och är INTE på jakt efter några slitz-bröst. Det är min skräck. Jag tycker fortfarande att stora bröst är fint, men har nog funnit att 350cc är max för mig, vilket oxå passar min bröstbredd. Men han tappa bokstavligt talat hakan - och jag skämdes som ett djur.
Han är ju inte på något sätt en expert på bröst, vilket jag oxå förstod när han fick ur sig att d-kupa, det han ju flickor på 80kg (vet inte vart den studien kommer ifrån ;) Och det vet ju jag att det inte rikigt är sanningen. Han blev nog mest chockad när jag förklarade att jag inte vill bli en bröstdrottning och verkligen vill kunna dölja mina bröst. Och när jag säger 3,5 dl BRÖST så låter det kanske mycket för någon som inte är insatt?!
Min drömbröst finns bland många av er här på forumet, celnius, Joyce, zzofia, Jatropha etc.
Hur lätt/svårt är det för Er med ca 350 cc att "klä" ner era bröst?! Jag har blivit ororlig för att jag har tagit i alldeles för mycket. På konsultation hos bla Per Windh så känns såklart 350 STORT, men det känns okej - kanske en aning för stort men jag har ju tagit till mig tipset att lite för stort är bra. Dessutom började jag min resa med att tro att 400cc bakom skulle vara min grej, finns bilder i mitt arkiv på 400 med ris, och jag tycker inte själv att det ser fruktansvärt porrigt ut?! Och om det blir en op, så blir det max 350,vilket är mindre än ris-test-bilderna.
Hjälp!
Sortera efter
AnnaKarin13
Kvinna ·
24 jul, 2013
Hallontossing, får jag bara fråga vad din pojkvän tycker nu när brösten är på plats? Min pojkvän är lite skeptisk till att jag ens ska opereras, han tycker inte det behövs och är rädd att jag ska bli missnöjd och ångra mig, han är även lite tveksam till storleken (350/375 cc) så det skulle vara intressant att få veta hur det gått för dig! :)
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
25 jul, 2013
Hej AnnaKarin 13!
Ja du, det har väl i det stora hela gått bra. brösten närmar sig ett-årsdagen nu, jag är nöjd, och skulle ja ha ändrat något så skulle det vara till en mindre strl. Men det är inget som jag går och tänker på dagligen. Pojkvännen kommer nog "aldrig" älska dessa mer än de som fanns innan. Dock så märker han ju på mig, att jag känner mig finare och mera tillfreds med mig själv och det i förängningen är ju attraktivt, så det är en process kan man säga.
Ångrar inte min operation, gjorde den av rätt anleningar och är väldigt glad och stolt att jag vågade stå pall för mig själv utan någon vidare support. Valde även att bara dela detta med min pojkvänn och ingen annan, vilket gjorde att jag kände mig väldigt ensam i min beslutprocess.
När det gäller strl, så kan man aldrig och kommer aldrig kunna prata strl med någon som inte är insatt i ämnet rent tekniskt. Så det bästa man kan göra är att visa, med rispåsar i sportbhn. Tar otroligt lång tid att lära sig och förstå hur det hänger ihop. Och 350 kan låta gigantiskt, samtidigt som jag har vänner som inte ens fattat att jag opererat mig!
Ser att du ska ha bakomplacerade... Jag är ju inget stort fan av det, pga komplikationsrisken mfd och sättet att korrigera det, men samtidigt kan resultatet bli kanonfint. Hur tänker du? Och hur har det gått med din andra häft? Kan ni prata om detta obehindrat?
Gilla
Leyaana
Kvinna ·
25 jul, 2013
Hallontossing, jag tycker att du ska vara nöjd, tycker det ser jättebra ut! :)
Gilla
AnnaKarin13
Kvinna ·
25 jul, 2013
Hallontossing skrev:
Hej AnnaKarin 13!
Ja du, det har väl i det stora hela gått bra. brösten närmar sig ett-årsdagen nu, jag är nöjd, och skulle ja ha ändrat något så skulle det vara till en mindre strl. Men det är inget som jag går och tänker på dagligen. Pojkvännen kommer nog "aldrig" älska dessa mer än de som fanns innan. Dock så märker han ju på mig, att jag känner mig finare och mera tillfreds med mig själv och det i förängningen är ju attraktivt, så det är en process kan man säga.
Ångrar inte min operation, gjorde den av rätt anleningar och är väldigt glad och stolt att jag vågade stå pall för mig själv utan någon vidare support. Valde även att bara dela detta med min pojkvänn och ingen annan, vilket gjorde att jag kände mig väldigt ensam i min beslutprocess.
När det gäller strl, så kan man aldrig och kommer aldrig kunna prata strl med någon som inte är insatt i ämnet rent tekniskt. Så det bästa man kan göra är att visa, med rispåsar i sportbhn. Tar otroligt lång tid att lära sig och förstå hur det hänger ihop. Och 350 kan låta gigantiskt, samtidigt som jag har vänner som inte ens fattat att jag opererat mig!
Ser att du ska ha bakomplacerade... Jag är ju inget stort fan av det, pga komplikationsrisken mfd och sättet att korrigera det, men samtidigt kan resultatet bli kanonfint. Hur tänker du? Och hur har det gått med din andra häft? Kan ni prata om detta obehindrat?
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
30 jul, 2013
Hej igen, nog tog det tid med ett svar ;)
Ang att du vill fylla ut så antar jag att du läst trådar om just framförplacering och att det ska passa bra ihop med utammade bröst som behöver fyllas...Som jag förstått det så kan en bakomplacering göra att man löper risken att det egna bröstet/vävnaden hänger över implantatet och det blir inte alls mycket till lyft (?) men jag har aldrig haft några egna så jag har inte engagerat mig i den diskussionen nåt vidare.. Kan med andra ord vara ute och cykla.
Sen detta med att vela, är ju bara sunt, det betyder ju att du månar om dig själv och vill ditt eget bästa! Låt det ta tid, för det går inte att få ogjort även om man tar ut och jag tror att vi har tjejer här på forumet som fått bra resultat efteråt oxå. Gå gärna på flera konsultationer, hos flera kirurger, de säger ju så olika. Lite som att testa frisörer lixom ;)
Jag vände verkligen ut och in på mig själv i min evighetslånga diskussion...Och pojkvännen kunde jag inte rikitgt gå till och ville inte heller då han inte var för utan emot det hela, men jag vill oxå tillägga att han accepterade och stöttade...men att ha honom som bollplank när han va så rak i sin åsikt gangnade inte någon av oss... Detta gjorde att vissa stunder va tunga. Men då återkom jag hela tiden till en punkt: att det är inte pengarna det handlar om, jag har råd att betala in dem, och sedan ångra mig på op-dagen och ställa in. Och är det "det" som krävs för att jag ska veta vad jag vill, ja då betalar jag och så har jag min möjlighet att blåsa av allt i sisa sekund, till en kostnad av ca 40-50 000. Och ett väldigt viktigt OCH - om jag ska ställa in då ska det vara av en anledning som jag själv har bestämt! Inte pga åsikter eller tycke och tänkande från andra = att pojkvännen är emot duger inte som orsak utan det ska vara bågot i sil med: jag vill ha mina gamla bröst för att jag tycker om dem, jag kan inte stå för denna operationen när mina framtida barn frågar mig, jag väljer bröst pga av att självkänsla är svårare att fixa (den sista om självkänsla va aldrig något jag behövde fundera över då detta aldrig varit ett problem för mig men jag vill visa på exempel som är "giltiga" för att ställa in op:n)
Och jag insåg att det som skrämde mig mest, va att jag var rädd för att andra skulle se på mig annorlunda, förakta eller inte respektera. Och då är dessa personer oavsett om jag har silikon eller ej, inte värda mitt sällskap. Min pojkvän sa tom i stridens hetta vid ett tillfälle att han skulle "skämmas för mig" och det gjorde ont, på riktigt. Men om det nu skulle vara så/är så (vilket det inte är) då skulle vi ändå aldrig kunna leva lyckliga i alla dagar, för då hade han nog hitta fler anledningar att skämmas för mig = det skulle ta slut oavsett. Så för mig blev detta med brösten en viktig grej, en investering i mig själv för mig själv! Och dem som inte kan acceptera eller vill respektera det dem gör jag mig "av" med. Det blev med andra ord ett effektivt sätt för mig att inte bara få snygga bröst utan även testa den enda person, vars åsikt jag bryr mig om: pojkvännens! Och han är fortfarande kvar och lär nog stanna.
Lång utläggning om en liten grej, oavsett så är nog budskapet: stå på dig och gör det som du vill. Och fundera inte så mycket på vad andra ska tycka, för det finns alltid dem som "vet bäst" utan att veta egentligen ;)
Kram
Gilla
AnnaKarin13
Kvinna ·
31 jul, 2013
Hallontossing skrev:
Hej igen, nog tog det tid med ett svar ;)
Ang att du vill fylla ut så antar jag att du läst trådar om just framförplacering och att det ska passa bra ihop med utammade bröst som behöver fyllas...Som jag förstått det så kan en bakomplacering göra att man löper risken att det egna bröstet/vävnaden hänger över implantatet och det blir inte alls mycket till lyft (?) men jag har aldrig haft några egna så jag har inte engagerat mig i den diskussionen nåt vidare.. Kan med andra ord vara ute och cykla.
Sen detta med att vela, är ju bara sunt, det betyder ju att du månar om dig själv och vill ditt eget bästa! Låt det ta tid, för det går inte att få ogjort även om man tar ut och jag tror att vi har tjejer här på forumet som fått bra resultat efteråt oxå. Gå gärna på flera konsultationer, hos flera kirurger, de säger ju så olika. Lite som att testa frisörer lixom ;)
Jag vände verkligen ut och in på mig själv i min evighetslånga diskussion...Och pojkvännen kunde jag inte rikitgt gå till och ville inte heller då han inte var för utan emot det hela, men jag vill oxå tillägga att han accepterade och stöttade...men att ha honom som bollplank när han va så rak i sin åsikt gangnade inte någon av oss... Detta gjorde att vissa stunder va tunga. Men då återkom jag hela tiden till en punkt: att det är inte pengarna det handlar om, jag har råd att betala in dem, och sedan ångra mig på op-dagen och ställa in. Och är det "det" som krävs för att jag ska veta vad jag vill, ja då betalar jag och så har jag min möjlighet att blåsa av allt i sisa sekund, till en kostnad av ca 40-50 000. Och ett väldigt viktigt OCH - om jag ska ställa in då ska det vara av en anledning som jag själv har bestämt! Inte pga åsikter eller tycke och tänkande från andra = att pojkvännen är emot duger inte som orsak utan det ska vara bågot i sil med: jag vill ha mina gamla bröst för att jag tycker om dem, jag kan inte stå för denna operationen när mina framtida barn frågar mig, jag väljer bröst pga av att självkänsla är svårare att fixa (den sista om självkänsla va aldrig något jag behövde fundera över då detta aldrig varit ett problem för mig men jag vill visa på exempel som är "giltiga" för att ställa in op:n)
Och jag insåg att det som skrämde mig mest, va att jag var rädd för att andra skulle se på mig annorlunda, förakta eller inte respektera. Och då är dessa personer oavsett om jag har silikon eller ej, inte värda mitt sällskap. Min pojkvän sa tom i stridens hetta vid ett tillfälle att han skulle "skämmas för mig" och det gjorde ont, på riktigt. Men om det nu skulle vara så/är så (vilket det inte är) då skulle vi ändå aldrig kunna leva lyckliga i alla dagar, för då hade han nog hitta fler anledningar att skämmas för mig = det skulle ta slut oavsett. Så för mig blev detta med brösten en viktig grej, en investering i mig själv för mig själv! Och dem som inte kan acceptera eller vill respektera det dem gör jag mig "av" med. Det blev med andra ord ett effektivt sätt för mig att inte bara få snygga bröst utan även testa den enda person, vars åsikt jag bryr mig om: pojkvännens! Och han är fortfarande kvar och lär nog stanna.
Lång utläggning om en liten grej, oavsett så är nog budskapet: stå på dig och gör det som du vill. Och fundera inte så mycket på vad andra ska tycka, för det finns alltid dem som "vet bäst" utan att veta egentligen ;)
Kram
Tack för svaret :)
Jo jag har läst en hel del om just framförplacering och urammade bröst osv, men jag känner inte riktigt att jag faller i den kategorin som måste ha en framförplacering för ändamålet, så hängiga är dem inte! Och om jag hade valt en framförplacering hade jag gått ner ganska rejält i storlek, minskat på putet 1.5 cm i alla fall, så jag tror att en bakomplacering med hög profil kan fylla ut lika bra som en framförplacering med mellanprofil! Sen att risken finns för db osv, det är jag medveten om! Jag oroar mig mest för resultatet men man kan ju aldrig veta hur det blir, jag har fått tänka efter riktigt ordentligt vad jag är ute efter och kommit fram till att jag i första hand vill ha en bakomplacering, och OM det skulle krävas så kan jag ju flytta fram! :)
Jag förstår vad du menar med att tänka igenom vilka anledningar man har till att vela. I mitt fall handlar det mest om att jag börjar tycka mina bröst är helt okej som de är, jag har lyckats gå upp några kilo i vikt efter lång tids kämpande och det har satt sig en del på brösten, jag tror jag gillar dem bättre därför :P Sen är jag inte nöjd för det, men det är liksom.. okej! Så då börjar jag känna, ska jag verkligen lägga ner så mycket pengar på något som jag inte MÅSTE göra.. Å andra sidan känner jag mig ju inte bekväm naken, dels för brösten och dels för min hemska mage efter graviditeten så jag känner att det kanske skulle kunna göra mig lite mer stolt över min kropp om jag hade boobs jag ville visa upp :P Skulle jag kunnat få bli garanterad ett bra resultat hade jag ju aldrig tvivlat, handlar om att jag är rädd att jag ska sitta sen och känna "fan, de gamla var bättre..", men risken för det känns rätt liten! Angående pengarna så har jag pengarna, har inte sparat ihop dem utan fick 45 tusen innan sommaren från patientförsäkringen för en förlossningsskada som hanterades fel, så pengarna finns, men det finns också många andra ställen där pengarna skulle göra nytta.. men så är det ju alltid! Nu om någon gång, när jag har pengarna, kanske jag ska passa på för annars lär det inte bli av!
Så svårt att veta vad som är rätt och fel :( Men så skönt att kunna dividera med folk på detta forum, just för jag känner mig så ensam i det här.. Min pojkvän har sagt att jag kan prata med honom när jag vill om det men han visar väldigt måttligt intresse.. Jag frågade honom om jag skulle visa bilder på tjejer som lagt i lika mycket som jag ska göra "Nej, det är lugnt" svarade han då, inte så intresserad med andra ord! :(
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
31 jul, 2013
Hej igen!
Ja men det låter ju som att du har bra koll på vad du vill och varför - om än lite velande. Men de är bara sunt ;)
Ang pojkvännen så tar det tid, för mig gjorde det de. Och han kommer väl som sagt aldrig säga att dessa är bättre än de gamla men han fick ju mycket annat på köpet nu med de nya så det kommer ordna sig. Men har du försökt visa din hur dina börst skulle kunna se ut med en annan strl ? (rispåsetestet?)
Bilder har han säkert redan kollat på nätet, haha...Det hade min när vi väl skulle sätta oss och jag skulle förklara lite tekniska grejer och profiler, då hade han banne mig försökt sig på en snabbkurs - hahah....;) Men de ska ha lite creed för att de tror att man "kan" läsa in allt på en kväll.
Om det är så att det inte kommer gå att bolla med honom, släpp det, du kommer inte få ut något av det hela utan gå tillbaka till dig själv. Varför du funderar på detta, för och emot, anleningar, tvivel...Ingen ide att diskutera tvivel med någon som redan bestämt sig för att det är en dålig ide ;)
Stå på dig!
Gilla
AnnaKarin13
Kvinna ·
02 aug, 2013
Hallontossing skrev:
Hej igen!
Ja men det låter ju som att du har bra koll på vad du vill och varför - om än lite velande. Men de är bara sunt ;)
Ang pojkvännen så tar det tid, för mig gjorde det de. Och han kommer väl som sagt aldrig säga att dessa är bättre än de gamla men han fick ju mycket annat på köpet nu med de nya så det kommer ordna sig. Men har du försökt visa din hur dina börst skulle kunna se ut med en annan strl ? (rispåsetestet?)
Bilder har han säkert redan kollat på nätet, haha...Det hade min när vi väl skulle sätta oss och jag skulle förklara lite tekniska grejer och profiler, då hade han banne mig försökt sig på en snabbkurs - hahah....;) Men de ska ha lite creed för att de tror att man "kan" läsa in allt på en kväll.
Om det är så att det inte kommer gå att bolla med honom, släpp det, du kommer inte få ut något av det hela utan gå tillbaka till dig själv. Varför du funderar på detta, för och emot, anleningar, tvivel...Ingen ide att diskutera tvivel med någon som redan bestämt sig för att det är en dålig ide ;)
Stå på dig!
Jag har haft ristuttarna på mig en gång tillsammans med honom, det var innan jag bokade operationen, då verkade han tycka att det var lite kul att se osv, tyckte att jag skulle gå ut på stan med dem osv. Sen när jag hade varit på konsultationen och ringde honom efter och berättade att jag bokat operation vart han helt förvånad "Jag trodde du lutade mer mot att inte göra det?", vad han nu hade fått det ifrån.. jag hade sagt att så länge kirurgen inte trodde att jag hade ett för dåligt utgångsläge så skulle jag köra.. Men det blev väl verkligt helt plötsligt :P
Men ja som du säger är det väl klokast att släppa tanken om att jag ska kunna använda honom som bollplank.. Synd bara, för jag vet inte vem annars!
Jag hoppas i alla fall att han gillar dem när de väl är på plats, men det lär han väl göra så länge jag gillar dem :)
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
02 aug, 2013
Åh vilka lika upplevelser vi haft! Precis så blev det för mig och min pojkvänn oxå. En total kovändning ;)
Jag tog mod till mig efter jag varit på konsultation ett och två (då hade jag redan bestämt mig för att köra) och berättade att jag skulle göra operationen. Vi hade tidigare berört ämnet från och till, och allt gick väldigt bra tills jag sa strl - 350... Hahaha, hans min va obetalbar! Helt chockad blev han, för han hade läst in saker i det hela som jag aldrig hade sagt : som att jag skulle göra otroligt små bröst (för att han vill att jag skulle göra otroligt små bröst) och då helt enkelt förutsatte att det måste jag oxå vilja... Ja, det blir jul lite tokigt.
Tror du ska fortsätta att visa och prata lite om det, på ett sånt sätt där du inte söker hans "förståelse/acceptans m.m." men att han får känna att han oxå får uttrycka dig. Givetvis väger din åsikt tyngre och du ska inte ändra dig för att ni inte tycker samma, du får helt eneklt vara den vuxna ;)
Han får "gnälla" och visa vad han tycker medans du står palla och lyssnar, så gjorde jag en stund, tills jag eneklt sa att nu orkar jag inte prata mer med dig om detta för det ger mig så negativa känslor. "Jag kommer gå igenom denna operationen oavsett vad du tycker/tänker och jag kommer inte ändra mig (för din skull) och jag tycker det är tråkigt att jag inte kan prata med dig om detta, för det hade jag behövt".... ja du behöver ju inte köra på min ordagranna variant men ibland kan det hjälpa att vara tillmötesgående en stund. El iaf, ge honom chansen att lätta sitt hjärta och får sätta ord på det han känner, om han kan. Då kan du mer gott samvete senare säga att nu är diskussionsforumet slut - och bara tänka på dig själv och din operation. Då har du ryggen fri ang om han fick delta och uttrycka sig kring din operation - hjälpte mitt samvete !
Kommer han hjälpa dig efter operationen? (hämta/köra/kuddar/täcken/diska/mat/sopor)
Ett annat tips, ju närmare du kommer operationen ju mer sugen kan man bli på att berätta för någon närstående : ex tjejkompis - i hopp om att få lite stöttning och support som man egentligen skulle ha fått från ens respektive (tycker jag)...men gör inte det, det är ingen ide att inviga någon i ett sånt laddat/komplext ämne om du själv är lite osäker på ditt resonemang, det stjälper mer än det hjälper skulle jag kunna tro. Jag är i efterhand väldigt nöjd över att jag endast delade det med min pojkvän och hade faktiskt inte orkat möta kritiken/tankarna från någon tjejkompis ifall de inte hade varit enbart positiva!
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
02 aug, 2013
Vill bara tillägga att acceptansen och gillandet ang de nya tuttarna har ökat marknat sista tiden faktiskt... jag har jobbat mycket på att gömma och inte visa men nu är det ju badsäsong och eftersom de nästan på dagen är ett år så har jag slutat med tejpen undertill - det har varit väldigt uppskattat...Tror att får killen bara lite tid så kommer hans hjärna ikapp. Kan finnas mycket pinsamma tankar som att "ska du förändras i huvudet nu för att du gör silikonbröst / ska du börja gå på krogen varje helg?" - ja du vet, killar lixom!
Om min pojkvän kan börja gilla silikontuttar då har alla andra killar en god chans att gör det med, för min är väldigt enkelspårig med vad han tycker ang skönhet (naturligt är vackrast.... hahahah vilken klyscha)
Gilla
AnnaKarin13
Kvinna ·
02 aug, 2013
Ja det är väl en stor omställning för dem med.. och man kan väl till viss del förstå deras osäkerhet och oro kring om tuttarna kommer förändra något. För min del som har fått barn (vet inte om du har det också?) och har tuttar som blivit "förstörda" känns det till viss del som jag förväntar mig att folk ska vara mer förstående av någon anledning :P Men så har det inte riktigt varit! Men min pojkvän säger ändå att han förstår att jag vill göra dem, när jag säger att det inte är så kul att ha en 40årings bröst som 23åring, så det förstår han ju.. Jag kanske ska be honom förklara mer vad det egentligen är som gör honom negativ. Han säger att det är för att han är rädd att jag ska ångra mig men jag känner att det inte är hela sanningen.. kan tänka mig att han vill att jag ska vara nöjd med att HAN tycker mina bröst är fina, men det handlar ju inte om att andra män ska gilla dem utan att jag ska gilla dem.. sen tror jag också att det handlar om pengarna, att det är mycket pengar att lägga på mig själv och något "onödigt". Går kanske aldrig att helt förstå var skon klämmer, han kanske inte kommer säga HELA sanningen någonsin..
Vad kul att höra att han accepterar och gillar dem nu! Låter hoppfullt :D Det kanske är lite av en principsak också, när han varit emot, att det tar lite tid innan det släpper och han kan visa att han fakitskt gillar dem :P Klart att naturligt är vackert, men alla föds inte med kroppar de är nöjda med eller så förändras de vid graviditet eller liknande och det vackraste borde ändå vara en kvinna som är NÖJD med sin kropp, oavsett naturlig eller ej. Tänk om man hade kunnat få ha sin drömkropp naturligt, vem hade tackat nej till det liksom!
Gilla
AnnaKarin13
Kvinna ·
04 aug, 2013
Igår tog han upp bröstförstoringen själv på ett lite klantigt vis kanske..
Vi var ute i ett köpcentrum och helt plötsligt säger han "På tal om de där jättebrösten den där tjejen hade (någon vi gick förbi som jag inte ens såg), hur går det med din tuttoperation?". Märklig fråga tyckte jag så jag svarade att operationen är 27 augusti. "Vågat!" svarade han då. Jag undrade då vad han menade. "Jag skulle i alla fall aldrig våga göra något sånt, det är vågat!". Jaha? svarade jag då. "Varför måste du ta allt så negativt?" blev då hans svar. Jag förstod inte riktigt vad han ville få ut av att säga sådär :S i efterhand är jag lite ledsen att jag ändå inte pratade lite mer om det när han ändå tog upp det, det kanske var något försök från hans sida att engagera sig.. Men jag blev så snopen, dessutom blev jag lite stött av att han sa så.. jag är nervös nog som det är, jag vet väl att det är vågat! :(
Gilla
via_dolorosa
Kvinna ·
04 aug, 2013
Jag hade aldrig låtit en partner bestämma om jag skulle eller inte skulle operera mig. Min kropp och jag bestämmer över den. Visst kan en partner ha åsikter men denne ska acceptera mina val över min kropp. Om personen älskar mig på riktigt så skulle inte plastuttar kunna försöra det.
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
04 aug, 2013
Förstår dig AnnaKarin13!!!!!
Om det är så att han inte är dum i huvudet (vilket han sannolikt inte är då ni har barn ihop ;) så tycker jag att du kan tolka hans uttalande som om att han har "väldigt" svårt att tala om detta men egentligen vill - han hittar inte orden.
Tycker du åter igen, trots att det är skitjobbigt, ska försöka sätta dig ner och visa på ett demonstrativt sätt hur dina bröst ser ut nu (man kan ta en bild på sig själv och visa på datorn - tyckte jag funka bra ist för att rycka av mig alla kläder och stå naken i sovrummet) Prata om vad man vill ändra och såklart varför.
Visa bilder på andra bröst som du är intresserad av och på ett pedagogiskt sätt försöka förklara hur implantatsstorlek hänger ihop med profiler, placeringar, vad din kirurg sagt och hur det hela går till väga. Sannolikt så tror väl han att alla opererade bröst blir som utviksmodellers (utseendemässigt) eller så som "tjejer på krogens ser ut" - OCH om fallet är så : kan du ju verkligen upplysa honom om att enligt statistiken så är snittpersonen som väljer dessa operationer en kvinna i din ålder pga sönderammade bröst - och dessa vill ju sällan ha slitz-tuttar!
Du kan oxå tipsa honom om att bli med på konsultation : du kan boka en extra innan operationen och ta med honom, så får han träffa kirurgen och ställa frågor. Gick själv på en extra konsultation innan op, dock utan min andra hälft, men tror det hade varit bra om han fick bli med.
Har inget annat tips än att du försöker kämpa på, och försöker förklara! Låter lite som om att ni överlag har lite svårt att tala om detta, då han enligt din text inte ens verkar förstå att hans ord/klumpighet sårar dig. STÅ PÅ DIG!
Jag vet verkligen hur tufft det är när man vill något, och mest av allt vill ha stöd och acceptans men står helt själv. Man blir lätt hård och kall då, men samtidigt är det ju såhär (tycker jag): Att kan man inte acceptera varandras val och ändra uppfattning, ja då hade ju inte relationerna kunnat vidareutveckls eller leva kvar. Menar inte att det kommer ta slut, men detta är ju ett väldigt effektivt sätt att se om man finns där för varandra och stöttar varandra. Och tar det slut eller krisar pga ett par plasttuttar, ja då hade det ju såklart lika väl kunnat paja för något annat oxå. Finns ju större utmaningar i livet än plastbröst!
Viktigt är här att försöka skilja på om han visar intresse (om än lite klumpigt) för din operation - och den andra sidan: om han gillar ideén som helhet att du ska skaffa silikon.
Min teori: är att det är värre om han inte ens visar intresse för ditt val! Att han har svårt att acceptera, komma till rätta/förlika sig etc - det får man kanske ta i starten och anser jag inte vara lika förödande för dig/relationen. Men finns det inget intresse ens, för att förstå dig och varför du vill detta - då tror jag det är svårt för honom även efter operationen att vakna upp en dag och gilla de nya brösten. Så viktigt med kommunikationen innan... Ta allt jag säger med en nypa salt, alla har vi ju olika relationer och olika bagage!
Glöm inte att kunskap är makt = du kan allt, han kan nog knappt något vilket gör att han kanske känner sig en smula underlägsen och överkörd. (?) Okunskap leder ju lätt till skeppsism och sedan vidare till förakt...
Samtidigt förstår jag svårigheten med att försöka utbilda någon i ett ämne som denne inte verkar vilja disskutera nåt vidare.
Har du nåon vänninna som du kan anförtro dig åt, som kan sätta sig in och förstå dig och ditt resonemang - utan att backstabba dig?
Gilla
AnnaKarin13
Kvinna ·
04 aug, 2013
Till att börja med har vi inte barn ihop :P Han är inte min dotters pappa, vi separerade när hon bara var några månader. Men han är inte dum i huvudet för det ;) Jag tror han försöker visa intresse/förmedla sina känslor och tankar men vet inte riktigt hur han ska göra.. men jag vet inte heller riktigt hur jag ska möta det! Skitsvårt verkligen! Men som du säger är det nog ändå ett gott tecken att han visar någon slags intresse, även om det är lite och inte speciellt positiv. Han bryr sig ju i alla fall! Jag tror och hoppas att han kommer acceptera och gilla dem så länge jag gör det! Han är inte direkt någon "tuttkille", kanske därför intresset är lite svalt för större tuttar också :P Han är mer en rumpkille, hade det varit tal om rumpimplantat hade intresset säkerligen varit större haha :D
Nu är det bara tre veckor kvar drygt och jag känner att jag kommer köra på det här, jag kämpar mer med min egen oro och velande än med hans intresse och ointresse men det är klart att det är knepigt när han inte vill prata om det.. Hade kanske varit enklare om jag känt mig 100% säker på allt kring operationen men eftersom jag är så orolig själv så påverkas jag ju mer av andras negativitet!
Jag hade tänkt fråga honom om jag kan bo hos honom veckan efter operationen (vi bor inte ihop), för sällskap och hjälp, får se vad han säger om det :P Min dotter ska vara hos sin pappa och jag kommer bara ligga på sängen och tycka synd om mig själv om jag är hemma själv :P och han kan inte bo hos mig för han har katt hemma han inte kan lämna så länge!
Jag har berättat för några av mina närmsta vänner, en av dem har själv implantat men har fått göra flera omoperationer och säger bara att hon inte skulle råda någon att göra operationen. Men henne har jag ändå kunnat prata med en del. Sen en annan vän är bara stöttande men inte så insatt i hela djungeln. En annan vän är rätt negativ, frågar om jag inte kan göra annat med pengarna istället och när jag visade bilder tyckte hon alla såg så hemskt stora ut. Hon har dock erkänt att hon är avundsjuk haha, så jag tar hennes negativitet som avundsjuka mest! :P
Tack så mycket för alla dina tips, det är så mycket värt att få prata lite med någon som har varit i liknande situation!
Gilla
AnnaKarin13
Kvinna ·
04 aug, 2013
via_dolorosa skrev:
Jag hade aldrig låtit en partner bestämma om jag skulle eller inte skulle operera mig. Min kropp och jag bestämmer över den. Visst kan en partner ha åsikter men denne ska acceptera mina val över min kropp. Om personen älskar mig på riktigt så skulle inte plastuttar kunna försöra det.
För min del har det aldrig handlat om att han ska få bestämma eller inte, handlar bara om svårigheten att prata om det med någon som inte är positiv och att det är jobbigt inför en så stor grej som en plastikoperation! Klart att man vill ha stöd av dem man älskar mest, även om beslutet är ens eget!
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
04 aug, 2013
Du gör helt rätt! Är det bara 3 veckor kvar så känns det ju inte så aktuellt att lägga energi på honom och hans ev funderingar, det får ni väl ta sen helt enkelt. Du behöver såklart få landa i det hela så gott det går innan och det gör du nog bäst genom att "prata med dig själv" ;) Skönt att du har lite stöttande folk ikring dig trots allt, kan kännas bra antar jag!
Tror nog att han "ställer" upp på att ha dig hemma en vecka, det kommer lösa sig.
Haha, avundsjuka tjejkompisar är verkligen något som piggar upp, på gott och ont ;)
Stort lycka till nu, och hoppas allt kommer gå bra. Både med tuttar och mannen! Skriv gärna en rad sen om hur det blev.
:)
Gilla
AnnaKarin13
Kvinna ·
04 aug, 2013
Tack så jättemycket för hjälpen :) Det ska jag absolut göra! Dessa tre veckor lär springa iväg så snart är det ju dags :D
Gilla
AnnaKarin13
Kvinna ·
29 sep, 2013
Hallå igen Hallontossing! Nu har det gått en månad sen min op och måste säga att det gått över förväntan med pojkvännen! :) Ett par veckor innan op började han ändra attityd lite (förmodligen för att han insåg att jag blev sårad och att jag behövde stöd), han stöttade och sa att han trodde det skulle bli bra och då och då kunde han säga saker som tydde på att han såg fram emot det lite grann. Första veckan efter op bodde jag hos honom, han hjälpte mig men då tyckte jag han var rätt ointresserad av mig i allmänhet. Jag var ju hög på operationshormoner och superkänslig så jag började till och med gråta vid ett tillfälle för jag kände att jag inte fick någon sexuell uppmärksamhet och kände mig avvisad, kände att han inte tände på mig längre efter operationen typ :P trots att jag egentligen visste själv att jag överdrev, men man är ju lite känslig! Men sen efter det har det gått bra :) Tycker det är precis som vanligt, han visar hyfsat mycket intresse för brösten, om han inte sett dem på några dagar kan han påpeka hur de ändrats och han tar på dem när vi har sex osv, så det är i alla fall inte så att han avvisar dem som något främmande med min kropp eller hur man ska säga :P Förhoppningsvis kanske han tycker dem är ännu mer intressanta när de läkt mer, blivit mjukare och snyggare och mindre ömtåliga! :)
Hoppas att allt har fortsatt gå bra för dig, tack igen för stödet här i tråden det var till väldig stor hjälp när jag var som mest velig och ensam i grubblandet! Allt har gått bra hittills och jag ångrar inte alls att jag gjorde operationen :)
Gilla
Onlyme
Kvinna ·
29 sep, 2013
Hej!
Jag har 400 och är 167 lång. I kläder syns det verkligen inte att jag har lagt in utan de passar till min kropp och det är ingen som reagerar och ser att de är fejk. Avklätt syns det ju lite mer men är så glad att jag inte tog mindre. Hade garanterat ångrat mig då!
Lycka till och hoppas du hittar rätt tillslut:)
Gilla