Roligheter första tiden! ;)

Kopierar in ett av mina inlägg från en annan tråd:

Mitt värsta minne från första dagarna va den dagen jag grät... Massor! Men inte av smärta eller rädsla! :) Utan av frustration.. Jag va sååå kaffesugen tror det va dag 2 o givetvis ensam hemma just då, så jag kämpade som attan för o öppna överskåpet i köket, fick släpa fram stol o kämpa mig upp på för o nå ända upp o in på andra hyllan (min pojkvän tänkte sig inte riktigt för gällande det där med anpassning o tillgänglighet av vardagsprylar för min skull), fick efter mycket om o men ner både kaffebönor o kaffefilter, tog mig ner från stolen, släpade den genom heeeela köket tillbaka till bordet, lyckades efter ett par försök fylla bryggaren med vatten (orkade bara lyfta kannan med nån dl vatten åt gången) men skam den som ger sig! Äntligen va allt klart o det enda kvar att göra va att trycka på knappen... Trodde jag! Det va helt omöjligt! Höjden o vinkeln på bryggaren gjorde att jag i rörelsen fick direktkontakt med bröstmuskeln vilket va stelt, obehagligt o omöjligt att genomföra. Den jävla bryggaren är en sån med termos som automatiskt stänger av sig efter bryggning, så den där knappen är jättetrög att trycka in o den flög tillbaka till offläge om o om o om o om igen. Gjorde nog 100 försökt! Till slut blev jag så arg att jag tryckte hela bryggaren mot väggen där den stod i ett vilt försök att med min kroppstyngd trycka in knappen.. Nu är det en grov tegelvägg på den sidan av köket o knappen hamnade i skarven mellan stenarna. För brast det totalt för mig. Storgråtandes i soffan - där hittade pojkvännen mig, han va halvt hysterisk eftersom han trodde något hänt o att jag hade jätteont. "JÄVLA SATANS KAFFEBRYGGARE!" Va min enda kommentar. Han försökte dölja sitt skratt så gott det gick o jag kände mig otroligt fånig o skämdes massor när han fick vända sig om för o dölja ett flin från öra till öra.. Hahahhahahahhaaa!

Man är ju lite känslig o omtumlad första tiden, tror det beror mycket på att spänningar som byggts upp under veckor innan OP plötsligt släpper o gör att man lätt överdriver känslomässigt åt alla håll. Jag personligen tror att många skräckhistorier härstammar från just sådana dagar, då man varit lite överkänslig o gjorde en hönan av en fjäder. :)))
 

Åh gud va jag skrattar! Följer :'D

(lovar att dela med mignär jag har opats)

Haha! Smart! :D Ja man får vara lite finurlig. T-REX va ju bästa beskrivningen. HAHAHA! :P O säkerligen kommer någon POF-tjej finna din lilla uppfinning ovärdelig den dag de själva står hungriga framför en kyl som vägrar öppna sig! :))

haha! Gud så roligt. :D Tur man kan skratta åt sig själv. :P

Det där med byxorna känner jag igen. :S Har bara haft jeans på mig en gång på 9 dagar tack vare det problemet o svullen mage hjälper ju inte direkt. :)

Världsbäst initiativ - tycker det är hur kul som helst när man kan bjuda på sig själv!  😀

Tyvärr har jag däremot inget att bjuda på för egen del eftersom jag aldrig är pinsam, aldrig gör något fel och inte heller tappar tålamodet för småsaker. 😇 Näää, förstås inte! Skulle mer än gärna delat med mig men kan inte minnas något tyvärr. Pruttljuden från brösten gick över efter bara några dagar, men skulle nog ha varit ytterst genant om det hänt under arbetstid eftersom jag har kundrelaterat arbete 😉.

Hihi, underbart! :P Det där med o hålla i dem kändes viktigt i många lägen. :))))

hahah som jag har skrattat åt era berättelser, på jobbet dessutom (dom måste ju undra vad jag skrattar åt för inte är det arbetet som är så roligt:P ) Följer definitivt!