Casiopeia
Kvinna ·
28 feb, 2013
Det räcker! Implantat ut, fett in.klinikbyte. " op 2"
BröstförstoringDet här är en ganska lång historia om hur det kan vara. Många får fint resultat på en gång, andra får inte alls det. Jag är varken vanlig eller ovanlig. Men jag är. och såhär kan det vara. Det här handlar inte om att anklaga eller skylla ifrån sig. Inte om ett skräckexempel och inte om någon rosenhistoria. Men det här är min historia. Läs den fördomsfritt så skall jag försöka skriva den lika fördomsfritt.
Någonstans längs vägen så måste man säga stop!
Jag började min resa mot en kropp jag kunde känna mig fin i för flera år sedan.
Jag hade i stort sett inga bröst alls innan och drömde om att få fina kurvor sen jag var ca 16 år. Men dom infann sig aldrig, (inte blev det senare heller bättre efter ammning.) Jag läste, läste, läste, på forum, på nätet, artiklar, böcker. Gick på en konsultation i stockholm 1998, men de implantat som då fanns tyckte jag inte verkade bra nog, så jag avstod faktiskt och inväntade bättre möjligheter och försökte acceptera mna bröst. Men åren gick och jag kännde mig fortfarande lika missnöjd.
2008 satt jag så äntligen på konsultation på Citadellkliniken hos Dr Peter Cosmo och 2009 gjordes slag i saken och jag genomgick min första operation.
Föga anade jag då vad jag gett mig in på. Det där fina resultatet som man drömde om rycktes undan under mina fötter och istället fick jag fula veck, ojämn höjd, olika stora, det spännde, rörde sig. Jag läste och läste och lärde mig att jag fått både db, bo, rippling, mfd, tenting... En operation blev på ett par år till 4 operationer.Istället för glädje så blev det år av ångest, skam över min kropp. Jag hade faktiskt själv betalat för att se ut såhär. Det gjorde skammen värre. Och till det ångesten över att man säger nej. Nej när barnen vill gå till badhuset, nej när barnen vill gå till stranden, nej till att rida, nej till semester nej nej nej... Jag skämdes. Visst efter 4e operationen blev det ändå bättre och från citadellkliniken har dom ju hela tiden varit villiga att korrigera kostnadsfritt. Men det kostar ändå.
Det kostar i smärta, det kostar i ångest, det kostar i lögner och dolda sanningar då jag inte velat berätta detta för omgivningen. Det kostar i resor, operation, konsultation, återbesök. Fram och tillbaka från stockholm till malmö och landskrona. Det kostar i egen bekostad sjukskrivning 4gånger om. Och smärtan av tortyrbh´n som jag aldrig mer vill återse.
Var gång har det varit en kamp. Kamp för att försöka förstå, acceptera, orka, komma överens med kirurgen om vad som skall göras.
Min ork har mer än en gång tagit slut. Mitt hopp flög ut genom fönstret för länge sedan när kirurgen ännu en gång föreslog att man skulle sy om fickorna och skära lite i muskeln.
Första operationen så hade jag en tilltro till att det skulle bli bra. andra korrigeringen skulle vi lägga framför muskeln, men jag vaknade ändå upp och hade fått dom placerade bakom. Besvikelsen var total och förtroendet åkte ner i botten. Likväl stog jag där inför en 4e operation, desperat efter att få känna mig normal igen så drog jag ihop lite av mina sista krafter och tänkte, måtte det bli bättre den här gången.
I början var det faktiskt rätt fint, mjukt, ganska naturligt, mindre och inte så ont. Men när dom läkte så hittade mina muskler återigen sin styrka. Och nu står jag här igen med muskelpåverkan, olika höjd, konstiga veck och dubbelkontur och lite fula ärr.
Nä, nu får det vara nog.
Visst har kliniken på sätt och vis ställt upp, dom har korrigerat, jag skall inte klaga på det. Men någonstans måste jag säga stop. Jag kan inte fortsätta dunka huvudet mot samma vägg om och om igen. Jag kan inte gå igenom en operation till och sy om fickorna och skära i muskeln och ha kvar implantaten bakom muskeln. det funkar inte för mig.
Även om min kirurg inte alls håller med så är det detta som min kropp säger till mig om och om igen. Det här funkar inte. det räcker nu.
Och det är dags att jag lyssnar.
Det kommer att kosta, det har varit dyrt på många sätt, både fysiskt, psykiskt, smärtsamt, ekonomisk.... osv...
Men nu räcker det. Nu skall implantaten ut!
Jag vet att dom kommer bli mindre, jag vet att jag säkert kommer få gå igenom både smärta och ångest och tårar. Men att ha kvar implantaten är inte längre ett alternativ.
*** EDIT 03-04-26***
en jämförelse mellan 17 och 44 dagar postop. Har förlorat lite volym, brösten känns genommjuka, ingen svullnad. Har förlorat merparten av volymeni klyftan och lite ovanpå. Men dom känns ändå väldigt fina, naturliga. Huden fortsätter att dra ihop sig, känns bra.
Sortera efter
Pepparkakan
Kvinna ·
15 mar, 2013
Hej Casiopeia!
Såg precis den här tråden!
Så otroligt glad för Dig att du äntligen känner dig tillfreds med
det du ser! :)
Lycka till med allt, ska hålla alla tummar och tår för att
det blir lyckat! :)
Kram!
Gilla
Maninna
Kvinna ·
15 mar, 2013
Så skönt att höra att det känns bra! Jag tänker på dig och hoppas att utvecklingen också kommer gå bra.
Det är du värd efter allt du gått igenom.
Kram!
Gilla
Smarrig
Kvinna ·
15 mar, 2013
Man blir mkt glad av att höra det gick bra!:) kommer nog bli super!
Gilla
twinky
Kvinna ·
15 mar, 2013
Yey! Kul att allt har gått bra och att du inte har så ont. Hoppas du kommer bli helnöjd! Kramis
Gilla
Marina
Kvinna ·
16 mar, 2013
Vad roligt att höra , nu håller vi tummarna för att allt blir så bra det bara går!!
Gilla
Rosenknopp
Kvinna ·
16 mar, 2013
Vad skönt att allt gick bra! Hoppas du får behålla massor av det men 400 i varje e ju alltid en bra start!!!
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
16 mar, 2013
Tack!!!
Dag två nu efter op. Känner mig stel och stram överallt där man fettsugit. Inte så ont, mer ömt och stelt. Tog en promenad till affären idag och det gick utmärkt.
Jag binder mycket vätska i kroppen och är allmänt svullen, får fortfarande inte på mig mins ringar.
Jag duschade idag igen. En varm dusch är som balsam för min ömma kropp, och jag tänker att det varma vattnet måste vara bra för det nytransplanterade fettet. Värme + micromassage.
Har fått riktigt ilskna blåmärken på låren, så jag smorde med hiroduid salva där.
Jag har inte läckt mer vätska efter bodyjetten, så jag tog bort alla kompresser och satte enbart mepitac över de små stygnen.
Jag fotade även brösten idag. Dom e fina o naturliga, dock såg jag en del asymmetri, men det kan ju även bero på ojämn svullnad. Så än så länge nöjjer jag mig över att va fortsatt så nöjd över att implantaten är ute och hoppas att mycket fett överlever.
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
17 mar, 2013
Dag 3 postop
När jag vaknade idag, kännde jag, oj, jag har ju inte ont längre, sen försökte jag sätta mig upp i sängen och kom genast tillbaka till verkligheten, skojja bara, stelheten definitivt kvar, och ömheten.
Det är inte en smärta som skriker, utan som finns där och är uttröttande istället. När man böjjer sig framåt så stramar det på ryggen, i sidorna, på låren så man tror att huden skall spricka.
En del svullnad har börjat lägga sig, brösten är lite lite mjukare och mindre idag. Blåmärkena som igår va en ilsken mörklila blå ton har idag börjat få en gröngul skugga och det mörklila-blå har dämpats lite. Men det ser ju fortfarande ut som om jag varit i ett redigt slaggsmål. Det största blåmärket är på ena låret och är i storlek ungefär 35*20cm stort heltäckande. Då kan ni tänka er själva omfattningen.
Även om svullnaden generellt har gått ner i kroppen, kanske mycket pga att jag dricker mycket flädersaft så har ändå magen blivit mer svullen nu. För nu kommer ju som ett brev på posten det väntade magkrånglet.
Det är ju så, och det vet ju alla som gått igenom en bröstoperation av något slag att man vanligen blir rätt förstoppad efter. det finns ju olika saker som ökar risken, dom är operation, sövning, smärtlindring, antibiotika, att man rör sig mindre.... ja ni kan slå ihop själva och förstår ju snabbt att efter en bröstoperation så har man alla dessa faktorer och magen börjar snabbt att krångla.
Så nu e jag svullen av magen istället. Men hoppas ju att det snart börjar vända när jag rör på mig mer och återfår orken.
Gilla
LadySS
Kvinna ·
17 mar, 2013
Casiopeia skrev:
Dag 3 postop
När jag vaknade idag, kännde jag, oj, jag har ju inte ont längre, sen försökte jag sätta mig upp i sängen och kom genast tillbaka till verkligheten, skojja bara, stelheten definitivt kvar, och ömheten.
Det är inte en smärta som skriker, utan som finns där och är uttröttande istället. När man böjjer sig framåt så stramar det på ryggen, i sidorna, på låren så man tror att huden skall spricka.
En del svullnad har börjat lägga sig, brösten är lite lite mjukare och mindre idag. Blåmärkena som igår va en ilsken mörklila blå ton har idag börjat få en gröngul skugga och det mörklila-blå har dämpats lite. Men det ser ju fortfarande ut som om jag varit i ett redigt slaggsmål. Det största blåmärket är på ena låret och är i storlek ungefär 35*20cm stort heltäckande. Då kan ni tänka er själva omfattningen.
Även om svullnaden generellt har gått ner i kroppen, kanske mycket pga att jag dricker mycket flädersaft så har ändå magen blivit mer svullen nu. För nu kommer ju som ett brev på posten det väntade magkrånglet.
Det är ju så, och det vet ju alla som gått igenom en bröstoperation av något slag att man vanligen blir rätt förstoppad efter. det finns ju olika saker som ökar risken, dom är operation, sövning, smärtlindring, antibiotika, att man rör sig mindre.... ja ni kan slå ihop själva och förstår ju snabbt att efter en bröstoperation så har man alla dessa faktorer och magen börjar snabbt att krångla.
Så nu e jag svullen av magen istället. Men hoppas ju att det snart börjar vända när jag rör på mig mer och återfår orken.
Gilla
twinky
Kvinna ·
17 mar, 2013
Ananasjuice är bra för matsmältningen och mot svullnad. Mjölksyrebakterier återställer normalfloran i mage och tarm, jag tycker Lactiplus ger bäst effekt
Kör gärna på maxdos i några dagar, d gör bara nytta just nu. Plommonjuice är bra mot förstoppning. Drick ett stort glas på kvällen så bör du märka effekt på morgonen ;). Linfrön är oxå bra o så mkt vatten, gärna med lite citronjuice i.
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
18 mar, 2013
LadySS skrev:
Har inte pratat något med kliniken om LPG, men skall på återbesök 2 veckor efter op. Hoppas att vi talar om sånt då.
Skall fråga, tack.
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
18 mar, 2013
twinky skrev:
Ananasjuice är bra för matsmältningen och mot svullnad. Mjölksyrebakterier återställer normalfloran i mage och tarm, jag tycker Lactiplus ger bäst effekt
Kör gärna på maxdos i några dagar, d gör bara nytta just nu. Plommonjuice är bra mot förstoppning. Drick ett stort glas på kvällen så bör du märka effekt på morgonen ;). Linfrön är oxå bra o så mkt vatten, gärna med lite citronjuice i.
Det va bra tips, tack, får kolla vad som finns i affären här.
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
18 mar, 2013
Dag 4 postop
min vana trogen tog jag en dusch på morgonen och smorde in blåmärkena med hiroduidsalva, förutom på brösten såklart.
Passade även på att tvätta gördeln idag, det va inte en dag för tidigt, phiu. Man bar ju i plagget dygnet om, så det skulle egentligen behöva tvättas nästan dagligen, men man vill ju inte heller vara ur plagget för länge, så lite får man stå ut.
Blåmärkena börjar uppvisa nya gulgröna toner, tar mig sakta igenom hela färgskalan, men det är ändå positivt att se förändringarna, det betyder ju att det går frammåt.
Har fotat brösten varje dag senaste dagarna och jämför jag bilderna från dag 2 och 4 så kan jag se att dom har minskat i storlek. känns lite läskigt, vet ju inte hur längre minskningen kommer fortsätta.
Dom har även mjuknat en hel del. Lutar man sig frammåt så blir det en fin naturlig klyfta och det finns tyngd i brösten. Inte den där känslan av att ett implantat sitter fast och mitt bröst rör sig över implantaten, utan nu är det en enda helhet som rör sig som ett naturligt bröst.
Har försökt titta efter min gamla db. den som varit mitt hatobjekt i flera år från det att jag började min resa. Jag vet ju exakt vart den alltid suttit, där den både käntns och synts, men nu är den helt plötsligt som bortblåst, känns lite konstigt, tittar och tittar, men är den inte där?
Jag har ju varje dag sedan 2009 tittat flera gånger på brösten ur olika vinklar, lutat mig frammåt, åt sidorna och sett det där förhatliga vecket, det gjorde mig så ledsen, arg och frustrerad, jag hittade alla möjliga små knep för att dölja brösten och deras skavanker och veck.
Nu helt plötsligt är vecken borta, jag tittar tiitar, finns där inte ändå en skugga. Känner med ett finger, helt slätt, blundar och känner med toppen av ett finger igen, finns där inte minsta lilla veck? Nä, det är verkligen borta, jag kan knappt tro det.
Just nu ser mina bröst ut på ett sätt, men mina tankar hinner inte riktigt med ännu, jag förväntar mig att se det jag stört mig på i så många år och kan inte riktigt förstå att jag inte ser det längre. Och samtidigt kan jag inte riktigt ännu ta till mig dom nya brösten då jag inte vet hur mycket av dom jag får behålla.
Gilla
Pepparkakan
Kvinna ·
18 mar, 2013
Casiopeia skrev:
Dag 4 postop
min vana trogen tog jag en dusch på morgonen och smorde in blåmärkena med hiroduidsalva, förutom på brösten såklart.
Passade även på att tvätta gördeln idag, det va inte en dag för tidigt, phiu. Man bar ju i plagget dygnet om, så det skulle egentligen behöva tvättas nästan dagligen, men man vill ju inte heller vara ur plagget för länge, så lite får man stå ut.
Blåmärkena börjar uppvisa nya gulgröna toner, tar mig sakta igenom hela färgskalan, men det är ändå positivt att se förändringarna, det betyder ju att det går frammåt.
Har fotat brösten varje dag senaste dagarna och jämför jag bilderna från dag 2 och 4 så kan jag se att dom har minskat i storlek. känns lite läskigt, vet ju inte hur längre minskningen kommer fortsätta.
Dom har även mjuknat en hel del. Lutar man sig frammåt så blir det en fin naturlig klyfta och det finns tyngd i brösten. Inte den där känslan av att ett implantat sitter fast och mitt bröst rör sig över implantaten, utan nu är det en enda helhet som rör sig som ett naturligt bröst.
Har försökt titta efter min gamla db. den som varit mitt hatobjekt i flera år från det att jag började min resa. Jag vet ju exakt vart den alltid suttit, där den både käntns och synts, men nu är den helt plötsligt som bortblåst, känns lite konstigt, tittar och tittar, men är den inte där?
Jag har ju varje dag sedan 2009 tittat flera gånger på brösten ur olika vinklar, lutat mig frammåt, åt sidorna och sett det där förhatliga vecket, det gjorde mig så ledsen, arg och frustrerad, jag hittade alla möjliga små knep för att dölja brösten och deras skavanker och veck.
Nu helt plötsligt är vecken borta, jag tittar tiitar, finns där inte ändå en skugga. Känner med ett finger, helt slätt, blundar och känner med toppen av ett finger igen, finns där inte minsta lilla veck? Nä, det är verkligen borta, jag kan knappt tro det.
Just nu ser mina bröst ut på ett sätt, men mina tankar hinner inte riktigt med ännu, jag förväntar mig att se det jag stört mig på i så många år och kan inte riktigt förstå att jag inte ser det längre. Och samtidigt kan jag inte riktigt ännu ta till mig dom nya brösten då jag inte vet hur mycket av dom jag får behålla.
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
18 mar, 2013
Pepparkakan skrev:
Hej C! Så himla kul och läsa att det går så bra för dig med de nya brösten! :) Är så glad för din skull att du äntligen känner dig tillfreds med dina bröst! Ska fortsätta att hålla tummarna för dig! Kram! P.S. Följer din utveckling med ett leende på läpparna D.S.Hej !
Ja det är verkligen så skönt att implantaten är ute, och riktigt kul att se att det händer så mycket dag till dag. Det känns redan mycket bättre. Har inte tagit några smärtstillande alls idag och tycker mer att det spänner än gör ont nu.
Jag tänkte att jag fortsätter skriva ett tag till så mycket jagf orkar, så får vi se hur det slutar upp. Kanske någon annan längre fram får glädje av mina anteckningar. För det är än så länge inte så lätt att hitta information om Bodyjet och fettransplantation på svenska.
Kramar
Gilla
LadySS
Kvinna ·
18 mar, 2013
Jättebra att du skriver om detta tycker jag, tror absolut att tjejer kommer ha nytta av din berättelse. Vi är många som följer din resa och önskar dig allt gott, så låt oss följa dig :-) kramar
Gilla
Anonym användare
18 mar, 2013
Jättejobbig historia du haft :-(.. Kramar till dej
Gilla
Tj123
Kvinna ·
18 mar, 2013
Skönt att du verkar komma ur denna onda spiral.
Jag genomförde min operation i torsdags. Jag är inställd på att jag kommer att få korrigera för då kan jag bara bli positivt överraskad. Då kommer jag att göra det och om det inte hjälper kommer jag att ta ut mina implantat.
Jag har nu gett det ett försök och jag slipper därför tänka "tänk om jag vågat" men det kommer inte vara värt det om det ska krångla för mig.
Du gjorde rätt i som sa nej och det är bra att du delar med sig.
Styrkekramar från mig! Jag hoppas allt löser sig:)
Gilla
MissM
Kvinna ·
18 mar, 2013
Vilken resa du har gått igenom! Det är väldigt intressant att läsa om din fett transplantation. Det verkar vara få som gör det. Det är "enklare" för kirurgerna att lägga in implantat. Jag är väldigt sugen på att transplantera fett så det är så intressant att läsa om andra som gör det. Får man fråga hur mycket du fick betala?
Hoppas att så mycket som möjligt av fettet överlever!!
Gilla
Casiopeia
Kvinna ·
18 mar, 2013
LadySS skrev:
Jättebra att du skriver om detta tycker jag, tror absolut att tjejer kommer ha nytta av din berättelse. Vi är många som följer din resa och önskar dig allt gott, så låt oss följa dig :-) kramarTack!
Det känns skönt att ha erat stöd i ryggen, och kan mina texter hjälpa någon annan så är det bara bra.
Kramar
Gilla