Varför gick allt fel för just mig? *ledsen*

Åh, vad kul! Man får gratulera! :)

Grattis... och jag håller verkligen tummarna att Du hinner läka innan bröllopet!

Kram

Hihi. Ja det hoppas jag med, men det viktigaste för mig är bara att få det gjort. Den här resan har gjort oss starkare och nu är det bara dags känner jag. Lite nu eller aldrig haha :-)

Idag fick jag höra för första gången av sjukvårdspersonal att jag kommer behöva lägga in bröstprotes.

Vilket jag förstått redan när jag låg inne på sjukhuset för längesedan.

Men att höra de orden...svider. Det känns inget bra.....inte bra alls.

Och så ska jag tydligen vänta ett år minst, jag trodde ett halvår!

Ska jag se detta urholkade gropiga bröst i ett års tid?

Så fort jag läkt kommer ju dom "släppa" mig så ska allt flyta på som vanligt, jag ska jobba, leva och allt det där som vanligt.

men det är ju inte som vanligt. Och jag känner sorg...och ilska och besvikelse...

Och ja jag är bara villrådig hur jag ska tackla allt.

Mallory - det är kanske inte absolut nödvändigt? Har du fett nånstans på kroppen, kan det gå att fylla ut med det! Då får du ändå naturliga bröst i slutänden.

Marina: Trebarnsmorsa som jag är har ja ju lite ja ;-)

Jo jag tänkte på det också, men är det något som håller? Fått för mig att det ej är permanent?

ÅH! I lördags bestämde jag mig för att börja trappa ned tramadolen jag käkar varje dag sedan operationen.

Im in hell!! Vilket jävla gift.....huja!!

Sovit en halv timme inatt, i förrgår sov jag tre timmar sammanlagt men ej sammanhängande. Jag har konstant kallsvettning, och myrkrypningar deluxe i benen, hela nätterna....gah!! Diarre och illamående....tjofadderittan vilken bra ide jag kom med....

Men i slutändan kan jag ju inte mosa i mig dem för resten av mitt liv. Om ja inte slutar nu kommer d ju bara bli värre.

Annars knallar d på med min "kaffekokare" i väskan och imorn skall jag till sjukhuset för att se hur d gått.

Det fett som väl har fäst är lika permanent som ditt eget - går du ner i vikt kan det förstås krympa, men inte "oprovocerat".

Heja, bit ihop!! Tänker på dig, du fixar det!

Be nån klia dig på ryggen eller nåt, så du får behagligare nervimpulser som distraherar när det känns som värst!

Update: Erkänner, allt kryper på mig och stressar mig nu, abstinens, chef som ringer o tjatar, folk som tjatar om vad som hänt, folk som skvallrar för hela byn om vad som hänt. Så man blir pådykt när man är ute....känner mig psykiskt urlakad.

Försökt prata med min gubbe om d...han verkar inte orka han heller.

Kännt mig bitter och ledsen de senaste dagarna, och arg. De går fram o tillbaka med såren/hålen... först lite bra, sen lite dåligt o så håller d på.

Går fortfarande med pumpen....sover dåligt och har ondare nu än innan för jag slutade med tramadolen.

Livsgnistan är inte hög...ångesten präglar dagarna nu...rastlöshet...om jag inte gör något av dagen med barnen är jag inte värdig dem, dem har sommarlov, gubben jobbar ständig kväll..de får lida på grund av mig....FAN.

Har inget bra att säga, önskar att jag kunde säga eller göra något. Många, många kramar!

Mitt humör är såpass lågt att d kanske inte ens blir något bröllop i sommar, allt känns så nattsvart just nu, pengarna känns ju inte rätt att lägga ut på bröllop när jag inte kan jobba o få andra pengar...

ja..trött på situationen, plus att jag tror tramadolen hållt mig uppe för mycket, nu kommer efterchocken... :-/

Gumman - det här är en period i livet, för dig är den evighetslång men för barnen kommer den att vara ett blekt minne inte alltför långt efter det att den är slut. Det är okej att du inte "räcker till" för dem just nu, fullt ut, lägg inte det på dig också - barn har i alla tider underhållit sig själva med lek, det är ett modernt påfund att vuxna måste se till att barnen alltid är stimulerade och har kul. Det kan faktiskt vara nyttigt för dem att tvingas lära sig att aktivera sig själva!

Och till din kamp - det viktiga är du, inte vad andra säger och tycker, säg att du har läkarintyg, att du ska förklara sen men inte orkar just nu, utan de får tro dig, och du önskar inget hellre än att du kunde komma tillbaka, men just nu "dras du med en elak infektion som de inte lyckas häva" eller nåt annat du vill säga. Ingen behöver veta vad för infektion.

Sen vill du ägna dig åt dig själv igen och din läkning. Det är prio ett. Kan det gå lite bra ibland, betyder det ju att kroppen vill ditåt, den jobbar redan på det! Försök att SE varje steg åt rätt håll, fokusera på dem, tänk "YES, mera sånt" och skjut undan andra tankar. Glöm inte att hålla kroppen välnärd och andas frisk luft, ta promenader.

Tänker på dig, finns på chatten lite nu och då om du vill prata!

Tack kära du, känns som att alla runt omkring tror att allt är så himla bra.

Vilket det inte är, inte inom mig, spelar liksom ingen roll om jag säger att jag mår skit, jag ser ju inte så sjuk ut...suck...är väl inte så sjuk heller men känner mig långt ifrån den jag var liksom.

O så sjukt deppig...så mycket ångest och mardrömmar varje natt, det tär...på humör och psyke.

Men ska försöka tänka på det du säger Marina, du är så himla gullig och omtänksam!! Tusen tack!

Mallory... Har Ni någon samtalsterapeut i närheten?  Inte helt billigt heller kanske... men det ÄR jätteskönt att gå och prata med någon som man verkligen kan berätta vad som helst för, och som har tystnadsplikt.

Jag hade en lite jobbig period för några år sedan, och ingen jag kände att jag kunde prata öppet med, och bara att kunna prata ut var otroligt skönt!

Styrkekramar!

Sweedie, tänkt samma tanke, men semestertiderna gör att man får vänta ändå, dock kanske värt o kolla upp...med tanke på hur jag mår.

Finns akut några mil bort...men känns helt galet eftersom jag är inom det yrket själv o några kan känna igen mig....töntig som jag är.

:-(

kram

Rosenknopp: Ja du, försöker med promenader, det är mitt knep att få sinnesro, läsa med, men då måste jag ju ha en bra bok, kanske ska ta o låna el köpa en, det var en bra ide, då kan man fly undan lite! Älskar att läsa men inte ens tänkt på d på flera månader nu. Får skärpa mig :)

Tack så jätte mycket!!

Ska till sjukhuset imorgon och få domen om jag kommer gå med min pump över midsommar...eller om jag är fri...

Äcklig fakta: Tycker det luktar ruttet ifrån pumpen...förut har d luktat på ett spec vis, ingen annan säger dom känner , men är ju precis vid min näsa. Men idag...luktar det ruttet kött...jag har drömt mardrömar om att pumpen fylls med var och mer vävnad rinner ut, jag springer för att få hjälp men ingen går att få tag i...ja...är livrädd nu att pumpen legat fel och tagit på frisk hud eller något...

Får se imorgon på sjukhuset...

Fast något som ger mig ångest, vilket är konstigt, är att jag är rädd för att bli friskförklarad...väldigt knepigt!

Men Du.... spelar det verkligen roll om någon känner igen Dig? Det kan ju bli jobbigt om det är Din närmsta kollega Du ska prata ut hos... men annars spelar det väl inte så stor roll, eller? Du har ju inte gjort någonting skämmigt, så Du har ju inget att skämmas för! Vem skulle inte må dåligt efter det Du går igenom. Försök i alla fall att få en tid... jag lovar.. det är balsam för själen att få prata ut.

Hoppas Du hittar någon bra bok! Själv har jag just lyssnat på Dan Browns sista bok... men blev lite besviken på slutet.

Kram

Nej du har rätt jag är super fånig, och skäms jätte mycket över allt, fast jag inte vet att det är mitt fel eller så...suck...

Men vissa är nog trötta på mitt svängande humör...och ärligt, jag klandrar dom inte egentligen, det far upp och ned som en jävla berg och dal bana. ena sekunden tänker jag, JA jag lever i alla fall, det löser sig, och sen nästa så gråter jag i panik och ser mitt fula bröst.

Den tredje så är jag förbannad och skulle kunna slå sönder lämplig sak....suck....

Fast det värsta är när jag är helt apatisk...brukar bli d när jag mår dåligt, och det är svårt att komma ur, så peppar peppar att de ej blir så...

Update: SSk ville ha pumpen mera, Läkaren tyckte vi skulle testa över helgen utan o se om kroppen kan hantera själv nu. Så läkaren vann. Både glad och ledsen, vill ju inte ha en björntjänst heller...men jag är orolig o fånig jag vet.

De pratar om proteser, de pratar om tatueringar, korrigeringar...de tre senaste ggr nu...därav är jag mer deppig nu när det är verkligt...

Såg tutten idag, stod upp för dom skulle fota, sen gick jag över till spegeln...hade jag sett någon annan med detta hade jag förfasats, jag hade inte tyckt att det inte var så farligt, jag hade lidigt med personen, men hade ju inte kunnat förstå...ser man skillnaden...alltså...tyvärr är det mitt....ångra mig och va tvungen att sitta ned...bajs.

hej alla underbara människor som stöttar mig här inne.

Ville bara önska en glad midsommar!!! Jag ska försöka släppa allt detta idag och bara vara med familjen och vänner och försöka att inte tänka så mycket på allt som varit och som komma skall! Ska försöka :-)

Hoppas ni har en bra midsommar <3

Glad midsommar Mallory! Hoppas du kan koppla av lite och njuta av familj och vänner!