Fråga kirurgen

Hej!
Det är svårt att säkert avgöra på en bild om det verkligen rör sig om ett keloidärr eller ett hypertrofiskt ärr. De kan se ganska lika ut, men det finns en viktig skillnad. Ett hypertrofiskt ärr är ett för tjockt och upphöjt ärr som håller sig inom området där såret eller operationen varit. Ett keloidärr växer däremot utanför det ursprungliga ärret, som att ärret fortsätter att breda ut sig i frisk hud.

Den skillnaden spelar roll för behandlingen. Hypertrofiska ärr kan ibland lugna sig med tiden och blir ofta på behandling som kortisoninjektioner, silikon och ibland tryckbehandling. Om ärret efter mognad fortfarande är mycket tjockt eller besvärande kan det vara värt att prova att operera bort ärret.

Keloidärr är ofta mer svårbehandlade. Där stämmer det att enbart kirurgisk borttagning innebär en stor risk att keloidbildningen kommer tillbaka. I värsta fall blir det värre än innan.

Därför brukar man vara försiktig med att operera ett misstänkt keloidärr utan en plan för tilläggsbehandling. För att minska risken för återkomst kombinerar man ofta kirurgi med till exempel fortsatta kortisoninjektioner, silikonbehandling, tryckbehandling och i vissa utvalda fall annan förebyggande behandling.

Utifrån det du beskriver med klåda, ömhet och att kortison hjälpt något men inte tillräckligt, tycker jag att en läkare med erfarenhet av ärrbehandling borde titta på det. Det kan vara en plastikkirurg men det finns även hudläkare som är specialintresserade av att behandla ärr.

Det viktigaste först är att försöka avgöra om det mest liknar ett hypertrofiskt ärr eller ett keloidärr, eftersom det påverkar både om operation är lämplig och hur man bäst minskar risken för att det kommer tillbaka.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Det går ofta att kombinera bröstoperation, bukplastik och ibland fettsugning i samma operation, och i många fall kan det göras säkert. Det är dock inte automatiskt rätt för alla. Det man framför allt brukar ta hänsyn till hur omfattande ingreppet behöver vara. Om det räcker med en liten bukplastik och bröstförstoring så är det ett mindre omfattande ingrepp jämfört med om man ska göra en stor bukplastik kombinerat med bröstlyft samt förstoring och fettsugning av midja/ryggslut. Här spelar också andra faktorer roll såsom allmänt hälsoläge, eventuell rökning, viktstabilitet, eller andra sjukdomar.

Många plastikkirurger arbetar utifrån en generell begränsning att en operation inte bör ta med än 6h totalt för att kunna utföras säkert, men även andra faktorer som hur stor mängd fett som man tas bort vid en fettsugning som kan vara begränsande. Här är det dock viktigt att påpeka att det finns faktorer hos den enskilda patienten som gör att säkerhetsgränsen både kan vara kortare och längre än 6h - det är ALLTID den plastikkirurgen som utför ingreppet som tillsammans med ansvarig narkosläkare som ansvarar för säkerheten och avgör vilka åtgärder som kan kombineras och hur lång tid en operation bör ta ur ett säkerhetsperspektiv.

Själva tanken med att kombinera ingreppen är att man får en narkos och en sammanhållen återhämtning i stället för flera separat ingrepp. Nackdelen är att operationen blir längre och att belastningen på kroppen blir större. Det är till exempel fler och längre hudsnitt som ska läka, och risken för att det blir något läkningsproblem är större ju mer man opererar. Det är enligt min åsikt ofta bukplastiken som avgör hur återhämtningen blir, mer än bröstlyftet, men om bröstlyftet kombineras med implantat så kommer detta också i sig begränsa hur mycket du kan lyfta, framför allt om implantatet läggs bakom bröstmuskeln.

Hur pass begränsad man blir efter en operation beror på hur omfattande den är. Efter stor bukplastik I många fall brukar man räkna med att de första 1–2 veckorna är tydligt begränsande, och att det sedan gradvis blir lättare. Däremot bör man vanligtvis undvika tunga lyft i ungefär 6 veckor. Det är därför svårt att säga att du kommer vara så pass återhämtad efter tre veckor att du kommer kunna återgå till en normal vardag med ett litet barn hemma som kan kräva att man lyfter det eller på annat sätt måste "rycka in" för att ta hand om. Min gissning är att du efter en stor "mommy makeover" som innebär en stor bukplastik, fettsugning och bröstingrepp t ex med implantat behöver hjälp mer än tre veckor, och i så fall kan det vara bättre att dela upp det. Att dela upp kan också vara rimligt om man vill hålla nere operationstiden av säkerhetsskäl, och detta måste du diskutera med din plastikkirurg utifrån din hälsosituation..

Det är ganska vanligt att patienter har önskemål om att göra så mycket som möjligt på en gång. Det är naturligt att det för en lekman kan kännas som det bästa alternativet. Man ser framför sig endast en sjukskrivningsperiod, och att "bli klar" så snart som möjligt, och i vissa fall också ekonomiska aspekter om man erbjuds kombinationsrabatt på flera ingrepp/åtgärder samtidigt. Men det viktigaste är alltså inte att göra allt samtidigt, utan att välja en omfattning som är medicinskt rimlig och praktiskt hanterbar. Man måste tänka på att det är resultatet i slutändan som är det viktiga, även om man behöver fördela det på ett par operationer.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej!

Det du beskriver är en vanlig situation vid kvarstående gynekomasti efter puberteten, och för många handlar det minst lika mycket om livskvalitet som om själva bröstets storlek.

Inför en operation kan man behöva kontrollera hormonprover så att det inte finns någon bakomliggande sjukdom som orsakar gynekomastin. Den klinik som utför fettsugningen brukar kunna hjälpa till med hänvisning till t ex vårdcentralen för provtagning. Om förändringen är ensidig, nytillkommen, ömmande eller om det finns sekretion från bröstvårtan bör det bedömas medicinskt innan man planerar kirurgi, och då kan det vara bra att man som patient börjar med att vända sig till sin vårdcentral för att få hjälp innan man går till en plastikkirurg. Nästa steg är att bedöma hur mycket som är körtel, hur mycket som är fett, och hur huden kommer att dra ihop sig.

Om det mest är fett kan fettsugning ibland räcka. Om det finns tydlig körtelvävnad bakom bröstvårtan behövs ofta också ett kirurgiskt avlägsnande av körteln. I många fall kombinerar man därför fettsugning för att jämna ut konturen med ett snitt i kanten av vårtgården för att ta bort den fasta körtelvävnaden. Precis som vid annan fettsugning så är ofta uppmjukning av fettet med t ex VASER en fördel, och i vissa fall kan även efterföljande huduppstramning med radiofrekvens (Quantum) eller J-plasma (Renuvion) vara aktuell. Detta avgörs från fall till fall och är också beroende av vilken teknologi kliniken som utför ingreppet har tillgång till.

Exakt hur operationen utförs avgörs av storleken. Vid mycket omfattande gynekomasti med stort överskott av hud så kan det behöva göras ett större ingrepp som leder till större ärr. Detta är dock ovanligt och oftast endast nödvändigt för patienter som har genomgått massiv viktnedgång eller liknande förändringar.

Ärr kan aldrig bli osynliga men vid "vanliga" gynekomastioperationer som genomförs med fettsugning +/- borttagning av körtelvävnad via ett litet snitt i vårtgården så brukar ärren oftast bli relativt diskreta. Det vanligaste är ett ärr i övergången mellan vårtgården och omgivande hud, där det ofta syns ganska lite när det läkt. Om fettsugning görs tillkommer ibland små ärr vid sidan av bröstkorgen. Hur synliga ärren blir beror bland annat på hudtyp, läkning och hur omfattande ingreppet är.

Riskerna vid ingreppet är inte stora men man behöver känna till dem innan man bestämmer sig. De är beroende på omfattningen och individuella faktorer, men till exempel så är infektion, blödning/svullnad, sidoskillnad, ojämnheter, s k disc deformity (när det blir en grop bakom vårtgården där körteln har suttit) mm saker som plastikkirurgen som utför ingreppet bör informera om.

Efter operationen brukar man bära en kompressionsväst under de första veckorna. Lättare aktivitet och promenader går vanligtvis tidigt, medan gymträning får trappas upp successivt. Många kan börja med lättare kondition efter cirka 2 veckor, men tyngre styrketräning och särskilt bröstträning brukar man oftast vänta med i ungefär 4–6 veckor. Observera att detta beror på faktorer såsom hur omfattande ingreppet är och hur läkningen går.

Slutligen så är det viktigt att ha rätt förväntningar på vad man kan uppnå med en gynekomastioperation. Ingreppet syftar till att minska konturen, inte ta bort all vävnad helt och hållet. I princip har alla män någon form av bröstvävnad även om man är magerlagd, och att vara helt platt på bröstkorgen påverkar ofta helhetsintrycket på ett negativt sätt.

Utifrån din beskrivning och de besvär som du beskriver så brukar det dock vara ett ingrepp som leder till en klar förbättring av både utseende och livskvalitet.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Preservé är inte bara en teknik, utan snarare ett mer konservativt sätt att se på bröstförstoring, där målet är att i största möjliga mån bevara den naturliga anatomin.

Den används oftast när patienten har god mjukdelstäckning och en bra hudkvalitet, vilket gör det möjligt att placera implantatet ovanför muskeln.

Om täckningen däremot är mer begränsad och risken för rippling är högre, väljer många kirurger i stället en dual plane-teknik, eftersom den ger bättre täckning av implantatet upptill.

Man kan i princip kombinera mer “konservativa” metoder som Preserve’ med en dual plane-teknik, men då handlar det tekniskt sett inte om en rent Preservé, utan snarare om ett snällare dual-plane. En relevant fråga att ställa är:

“Om muskeltäckning planeras, på vilket sätt skiljer sig detta ingrepp från en klassisk dual plane”.

Hej,

Det du beskriver är tyvärr ett ganska komplext problem och beror oftast på att planeringen inte varit helt optimal från början. Att enbart öka implantatstorleken löser inte alltid positionen av bröstvårtan, vilket du själv har märkt.

Det finns dock kirurgiska lösningar för detta, men de kräver en noggrann och individuell bedömning. Jag har opererat många patienter med liknande problem.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Otte

Hej,

Jag förstår att detta känns väldigt jobbigt just nu – och du är inte ensam om att reagera så här tidigt efter en operation, särskilt när resultatet inte motsvarar förväntningarna.

Det viktigaste att veta är att det du ser nu inte är slutresultatet. Vid 2–4 veckor är brösten fortfarande svullna, högt sittande och ofta “hårda/klumpiga”. Det kan förändras ganska mycket över de kommande månaderna.

Samtidigt hör jag tydligt att detta inte känns rätt för dig, och det är viktigt att ta på allvar.

I praktiken rekommenderar man att vänta minst 6 månader innan man gör en ny operation, för att vävnaden ska stabiliseras och ge bästa möjliga resultat. Undantag finns, men planerade korrigeringar görs nästan alltid senare.

Det positiva är att det du önskar – mindre implantat och eventuellt ett lyft – går att korrigera och ofta med mycket bra resultat, men det kräver noggrann planering.

Du ska inte behöva känna så här, och du ska definitivt känna dig trygg i din kirurg.

Du är varmt välkommen att boka en konsultation hos mig, så kan vi titta på det tillsammans, gå igenom dina alternativ och lägga upp en plan som känns rätt för dig.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Otte

Hej,

Du tänker helt rätt – det är en balans mellan form och naturlighet.

Generellt gäller att ingrepp i detta område (t.ex. canthopexy eller temporala lyft) har låg risk för bestående nervskador, men risken beror mer på teknik och kirurgens erfarenhet än på själva metodnamnet. 

Det du beskriver – en lätt uppstramning av yttre ögonvrån utan att påverka ögonbrynens position – är något jag själv arbetar mycket med genom en egenutvecklad brow lift-teknik som just syftar till ett naturligt, diskret lyft utan “cat eye”-effekt.

Samtidigt finns det flera vägar att nå ett bra resultat – det viktiga är en individuell planering utifrån din anatomi och mål.

Du är varmt välkommen att boka en konsultation hos mig så går vi igenom alla alternativ tillsammans och vad som passar bäst i just ditt fall.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Otte

Hej,

Det är en mycket bra och relevant fråga. Generellt gäller att risken för nervpåverkan – både motorisk och känsel – är låg vid ansiktslyft när det utförs korrekt, oavsett teknik. Tillfällig påverkan kan förekomma, men bestående skador är ovanliga.

Tekniker som arbetar i de djupare planen (t.ex. deep plane eller avancerade SMAS-tekniker) ger i regel mer hållbara och naturliga resultat, men kräver också stor erfarenhet för att minimera risker. Det är därför inte så mycket valet av “namn på teknik” som avgör risken, utan kirurgens erfarenhet och precision.

Endoskopiska tekniker används främst för övre ansiktet (panna/ögonbryn) och är sällan tillräckliga för att behandla nedre ansiktet och käklinjen på ett effektivt sätt.

Om målet är att förbättra nedre ansiktet, käklinje och eventuellt nasolabiala veck, krävs oftast ett lyft som adresserar de djupare strukturerna för ett långsiktigt resultat. Samtidigt måste detta alltid planeras individuellt utifrån din anatomi och dina önskemål.

Mitt råd är att välja en kirurg med gedigen erfarenhet som kan visa många realistiska före- och efterbilder på liknande fall.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Otte

Hej,

Efter bröstlyft med implantat brukar man generellt rekommendera att använda kirurg-bh i minst 4–6 veckor, men exakt tidpunkt för byte till en mjuk bh är alltid individuell och bör avgöras av din opererande kirurg.

Ömhet i bröstvårtorna efter 3 veckor är vanligt och beror på nervpåverkan och läkning – det brukar successivt förbättras.

Jag rekommenderar att du stämmer av med din kirurg innan du byter bh, så att det sker vid rätt tidpunkt för just din läkning.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Otte

Hej,

Trådlyft kan ge en snabb och relativt diskret uppstramning, men effekten är begränsad och oftast kortvarig. Det kan fungera som en tillfällig förbättring, till exempel inför ett bröllop om några månader, men ersätter inte ett mer långsiktigt resultat.

Ett kirurgiskt ansiktslyft ger däremot en mer stabil och naturlig repositionering av vävnaderna, vilket ger ett betydligt mer hållbart och förutsägbart resultat över tid.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att valet av behandling alltid bör baseras på en individuell bedömning – hudkvalitet, anatomi och dina egna önskemål spelar stor roll för vilket alternativ som är mest lämpligt.

Med vänliga hälsningar,

Maximilian Ott