Hej tjejer!!! Den 3 november gjorde jag en bröstförstoring hos Patrik. Under konsultationen bad jag om ”droppformiga, naturliga” bröst. Motiva ergonomix demi 355/375 blev det för mig. Är väldigt petit av mig så att stoppa in mer skulle se onaturligt ut. Tips 1= lyssna på läkarens förslag. Opererades kl 11.30 och var jätte nervös när jag skulle till kliniken. Men när man väll kommer ditt blir man sjukt lugn och TAGGAD!!? Tips 2 = andas och tänk långsiktigt när du börjar bli nervös, de hjälper. Det som hände var att fick sitta i ett omklädningsrum och vänta tills en sköterska kom och gav mig tabletter och vägde mig. Snabbt efter kom Patrik och vi ritade på brösten. Tips 3 = vill du något, SÄG DE. De kan inte läsa dina tankar oberoende till deras erfarenheter. Jag visade en bild och då valde vi en mer fylligare storlek. Narkosläkaren kom och pratade sen gick vi till op-salen. Blev bra omhändertagen. Va ej orolig. När jag vaknade blev jag bortskämd med lite smärta och har inte haft SUPERSTORA problem. Svimmade på NK när vi skulle på toa, eftersom jag hade näringsbrist. Sen spydde jag på morgonen 2 dagar efter. Utöver det tar jag inte mått så brutalt dåligt utöver ryggont och medelont i brösten. Om det är smärtan som gör dig mest orolig bör du inte vara orolig enligt mig. Nu är det 6 dagar efter op och jag har inte rygg ont. Skapligt ont i brösten. Kan gå till toa själv utan problem men allt går långsamt. Brösten är fortfarande skit hårda. Väldigt ömt. Men mår bra psykiskt.

Jag anlände till kliniken strax innan 8. Där möts jag av en väldigt trevlig receptionist och en lika trevlig sjuksköterska. Sjuksköterskan visar mig till omklädningsrummet. Ett litet gulligt rum med fåtöljer och tv. Jag kände mig väldigt lugn där. Sköterskan går iväg och hämtar morgonrock och tofflor och låter mig byta om ifred. Hon kommer sedan tillbaka med en våg för att kunna ge mig rätt mängd mediciner inför operationen. Efter en stund kommer narkosläkaren in. En lugn och saklig man som direkt berättar för mig att allt kommer gå bra när han ser min påbörjade nervositet. Jag lugnas då direkt. Därefter kommer plastikkirurgen in och hämtar mig. Han börjar med att ta lite förebilder och fråga sedan hur det var jag ville ha mina bröst. Efter att vi gått igenom det börjar han mäta och rita på mig. Vi går sedan vidare till operationssalen. Där inne står narkosläkaren och en ny och snäll sköterska. Jag meddelar dem direkt att jag börjar bli ganska nervös. Dem lugnar mig med att berätta att allt kommer gå bra och att jag bara kan lägga mig ner på britsen. Därefter söver narkosläkaren mig ganska direkt inpå. Det kändes ingenting. Allt blev blurrigt och sen somnar jag direkt. När jag sedan vaknat är jag ganska trött, jag är nerbäddad med tjockt täcke och kudde. Jag ringer på klockan och ber om något att dricka. Jag har nog själv inte insett att jag faktiskt har fått mina efterlängtade nya bröst. Jag fpr sedan en bricka med yoghurt, färska bär, müslin, macka, äppeljuice och kaffe. En riktig luxfrulle. Jag ber sedan om lite extra smärtstillande. Vilket jag får direkt. Jag har inte jätteont, men lite under mitt vänstra bröst. Alla sjuksköterskor tar väl hand om mig och pysslar om mig med allt jag behöver. När det väl är dags att lämna informerar jag dem att jag har en 6 timmars resa hem. De skickar då med mig lite spetsar och illamående-tabletter. 10/10 till denna kliniken i allt, profession, trygghet och glädje. Jag skulle rekommendera denna kliniken varje gång.

Vilken upplevelse det var att operera sig! Var skitnervös dagarna innan, var så spänd, och hela jag blev påverkad. Var så nervös inför Hibiscrub duschen också, då många sagt att man blir torr som fnöske! Men till och med mitt slitna, torra hår klarade det jättebra. På morgonen tog jag taxi till kliniken, vädret var så vackert, solen sken och jag åkte förbi stadshuset med allt vatten runt sig. Helskotta vad vackert sthlm är på sommaren! Jag var så spänd när jag kom till kliniken och jag möttes av en ganska tystlåten receptionist, och blev visad in till ett litet rum på kliniken. Gillade att det var en ganska lyxig känsla, fick en nice morgonrock, tofflor och hårmössa. Sedan kom narkosläkaren och till min stora glädje fick jag OVE, den omtalade OVE som alla har sådant förtroende för. Han satt lugnt och sansat och förklarade allting. Och jag kände mig väldigt trygg med att bli sövd. Jag var kanske inte så nervös för narkosen, men det var skönt att träffa en person man faktiskt fick kontakt med, kunde ställa frågor till och att höra att man är i trygga händer. Dock flög ju skräcktankar i huvudet av och till, ska jag förstöra min kropp? Jag gillar ju mina bröst osv osv. Men accepterade det som just "sista sekunden" tankar. Efter att ha svalt lite tabletter så väntade jag en stund på Patrik som dök upp tystlåtet och sa att jag kunde följa med honom. Jag var på väg att låsa in mobilen men hejdade mig och bestämde mig för att påminna om mina önskemål. Så jag visade upp referensbilder igen för att konfirmera att han är med på vad jag vill ha. Och han konstaterade att dem var åt det fylligare hållet och att Full profil blir bra då. Jag rekommenderar verkligen att visa upp referensbilder och säga målbild en sista gång INNAN ni lägger er på operationsbordet, så kirurgen verkligen påminns om vilket resultat du vill ha. Sedan var det in i hans rum där vi fotade, där ritade han blixtsnabbt upp på bröstet och mätte. Det var ju inget utrymme att diskutera storlek osv, utan här var det rita, punkt! Det funkade ju för mig som gjort sådan jäkla research och gjort så mycket övervägningar i flera månader, så 450 cc it WAS. Och sedan 425 på vänstra bröstet som är lite större från början. Men är ni veliga om storlek så gör klart för er innan att ni vill testa storlek igen osv, man vinner på att vara väl förberedd. Därefter sa Patrik att jag kunde följa med honom och vi stegade in i en operationssal där mycket ventilation var på, så coolt att ens gå in i en operationssal. Och jag fick hälsa på en operationssjuksköterska som noga såg mig i ögonen vilket fick mig att känna mig trygg :). Jag la mig på britsen fick infart i armen av Ove, och jag insåg att nu börjar sövningen. Jag såg Patrik komma in med en låda med implantat som han räckte till sköterskan. De 2 sekunder då jag insåg att jag började sjunka bort så fick jag lite panik! ”Nej nej, blir verkligen storleken rätt? Vill inte förlora medvetandet!” Och när dem skräcktankarna kom så hann jag också tänka ”Skärp dig! Tänk på något fint så du drömmer bra” och snabbt plockade jag fram en rosa bild i huvudet =). Vaknade av att sköterskan väckte mig och jag låg i en dvala där jag drömde att jag hörde Patrik prata i en podcast och att jag lyssnade på musik. Så min första fråga när jag vaknade var ”Lyssnar jag på podcast? Lyssnar jag på musik?”. Och sköterskan svarade med ljus röst ”Ja”. Fast det gjorde jag ju inte! Haha. Troligen hade jag väl hört Patrik prata under operationen eller något, och musiken kom från något rum bredvid. Det gjorde ärligt talat ont när jag vaknade, svårt att andas. Fick frågan på en skala 1-10 hur ont jag hade. Min skala är ju ganska stor, så svarade 5. Men 5 är verkligen inte skönt då! Jag är så glad att dem kollade till en och var snabba med smärtstillande, det snålades inte. Jag fick även en väldig frossa efter narkosen och fick en SÅ SKÖN värmefilt av sköterskan som lugnade kroppen. När jag låg där så insåg jag hur glad och tacksam jag var att jag hade gjort all denna research och valt Nordiska Kliniken. Man är så otroligt sårbar när man ligger där nyopererad, och det var så skönt att veta att det är utbildad, vänlig personal som tar hand om en före, under och efter. Det var faktiskt väldigt skönt att ligga i ett rum med endast draperi runt, var tryggt att höra sköterskorna glada, skrattande och pratandes med varandra. Jag var otroligt trött och sov flera gånger av och till, hade verkligen ingen aptit men en av sköterskorna uppmuntrade mig att äta så jag åt av den goda frukostbrickan man fick. Jag hade operationstid kl 08.30 på morgonen och var nog redo att åka hem vid 17.00 om jag minns rätt. Min rekommendation till dig som ska göra bröstförstoring: - Var väldigt klar med vilken storlek, profil osv du vill ha. Eller stäm av med kliniken att du kan testa storlek en sista gång på OP-dagen utfall du vill det. - I efterhand hade jag nog velat läsa av storleken på lådorna med implantaten innan jag sövs ner för att vara 100% säker på att det är rätt implantat som plockas fram. Nu blev det helt rätt, men jag tycker det är en bra rutin. - Jag klarade verkligen inte att åka hem själv, så ha en person som kan komma och hämta dig. - Välj en klinik där du får förtroende för eftervården och personalen. Patrik --> Grym kirurg jag är 4 veckor post op. och mina ärr läker fint, dem är korta och jag känner inga problem alls med mina bröstmuskler! Och sköterskorna på uppvaket hade så positiv och bra energi

Det började med att jag var på kliniken strax innan 7 för jag var så sjukt nervös skrev in mig fick sätta på mig morgon rock hetta och tofflor fick också lite lugnande innan? sen kollade jag på nyhetsmorgon och typ halv sov lite sen kom en sköterska in mer ännu mera piller? och efter en stund kom Ove och därefter Patrik så vi gick till hans rum å han fotade mig först sen ritade han efter det var det dax att gå in på operation fick lägga mig på mage för han ville börja med ryggen somnade på typ ja du 1 sekund gick så bra den här gången sen på uppvaket så fick jag veta att jag hade lågt blodvärde så dom ville att jag skulle sova kvar så himla underbart hade görden drenaget och en kateter skulle fått två drenage men slet av den ena men lika glad och lycklig över operation ändå på kvällen åt jag deras goast köttfärs paj med sallad.sen försöka sova jo hej du de gick ju inte kan knappt sova nu heller när jag är hemma typ orörlig öm stel och så sjukt trött blir nog snart bättre men är överlycklig att jag gjorde det jiiiipppiiii tack Patrik och alla på nordiska kliniken ni är bäst ?

Jag vaknade och var superexalterad och nervös, men samtidigt väldigt glad för min efterlängtade operation. Lite jobbigt var att min operation var på eftermiddagen och jag skulle fasta hela dagen. Att inte äta var inget problem, men jag blev himla törstig. Väl på kliniken var receptionisten jättegullig och sa att jag inte behövde vara nervös, de skulle ta hand om mig. Jag fick sitta i ett litet rum och byta om till morgonrock och fick en stund för mig själv. Efter 10 minuter kom en sköterska med medicin och pratade väldigt lugnande och förklarade hur det brukar gå till. Kändes jättebra att hon var så sympatisk och snäll. Sen kom Marcus och målade på mig och vi tog bilder. Vi pratade en sista gång om storlek och kom överens om att det fortfarande känns bra! Inom 5 minuter kom narkossköterskan och han lyssnade på exakt allt jag sa, kändes betryggande. Jag sa att jag lätt blir illamående och att morfin har påverkat mig tidigare, och han sa att han skulle hjälpa mig med det. Sen skulle vi helt plötsligt sätta igång! Narkossköterskan tog med mig in i OPsalen där två sköerskor preppade. Jag lade mig på bordet, fick kanylen i armen och hörde ett "en minut, sen sover du" sen fick jag världens skönaste känsla. Kändes som det hade gått 5 minuter så väcktes jag på uppvaket. Jag hade knappt ont alls och var väldigt ivrig att vara vaken och jag fick äntligen dricka vatten!! Sköterskan sa att jag fick vila en stund till och jag låg halvvaken i ungefär en timme. Sen fick jag världens godaste frukostbricka och fick hjälp att gå upp av en jätteduktig sköterska som hette Fanny. Fanny gav mig all information att tänka på efter operationen och svarade tålmodigt på alla mina 100 frågor och var väldigt stöttande när jag kände mig redo att åka hem. Hon hade glatt humör och hjälpte mig med tröjan och jackan när jag skulle gå och till och med stötte mig när jag skulle ut genom dörren. Blev nästan tårögd vad snäll hon var! Jag kunde gå som vanligt över Segels torg men jag kunde känna varenda gupp och potthål på vägen hem, inte smärtsamt, men det spändes. Nästa morgon spändes det rejält över bröstet och jag fick ta både smärtstillande och morfin, men jag klarade av att vara uppe och gå och behövde inte hjälp av min sambo på hela dagen.Efter lunch kändes det ingenting. Smärtan avtog helt efter 3 dagar och jag tog aldrig hela dosen morfin. Summan av kardemumman: Var det värt det? JA! Gjorde det ont? Nja, jag tycker att mensvärk gör ondare. Skulle jag rekommendera Nordiska kliniken? Ja, ja, ja!! Är jag nöjd med resultatet? 100% ja!!

Operationsdagen Lägger upp i steg Då är de ute. Implantaten. Bakom muskel 320 vänster 300 höger ( tror jag) Mentor runda high profile Och lyft Just nu har jag en öm känsla. Inte ont. Öm. Känns i musklerna som om de har extrem träningsvärk. Pirrande känsla. Kommer bli såå intressant att se hur de ser ut om en vecka!! Personalen: grymma!! Tydliga i svaren vid frågor, fixar, vänliga

Opererade mig hos Patrik Höijer. Fick fruktansvärda resultat som extremt synliga ärr. De säger att de jobbar för att få små och nästan osynliga ärr men mina är riktigt hemska. Gjorde en sekundär operation pga att han gjorde fel första gången. Jag har numera ingen känsel i mina bröst och de är fortfarande deformerade. Snälla, jag skriver här för att jag vill varna andra kvinnor för honom. Han är misogyn och en narcissistisk hemsk människa. Akta er och ta hand om er. Granska kirurger noggrant. Jag har gjort två bröstop och en näsplastik. Det var när jag gjorde näsan jag förstod att det finns anständiga kirurger. Sök er inte till NK.

Vill dela min berättelse då jag fick mycket ut av att läsa andras :) Hade tid kl 08 i Stockholm, skulle vara där 30 min innan. Det var riktigt dåligt väglag och snöade och vi hade ca 1,5 timmes körning. Jag hann bli rejält stressad och orolig för tiden, så var lite illamående och uppe i varv när jag kom fram bara 5 min sent. Blev trevligt bemött i receptionen och blev efter 10 minuter visad in till omklädningsrummet. Jag fick byta om, lämna saker i skåpet, ta tre tabletter och sedan vänta ca 30-40 minuter. Sedan kom Ove narkosläkaren in och berättade hur det skulle gå till. Jag sa att jag var nervös över illamående på uppviket då jag lätt blir illamående vid stress. Han sa sedan att Patrik brukar anlända runt 8:30, så jag väntade en stund till och så kom Patrik och hämtade mig. Han fotade och mätte, vi talade om storlek. Jag hade bestämt mig för den större av de rekommenderade men då jag sa att jag är rädd för att bli för bred och se ”bufflig” ut då jag vill ha kvar mitt petita utseende om det går. Då sa Patrik att vi får ta den mindre storleken ändå för säkerhets skull. Hoppas att jag inte kommer tycka de är för små. Sedan gick vi direkt in till salen, jag fick lägga mig på britsen, fick blodtrycksmätare på vänsterarm och Ove satte infart i höger, kändes inte alls. Jag blev nervös och tittade upp på Ove och sa Du tar hand om mig nu va, jaaa sa han jag är här hela tiden. Sedan sa han att nu börjar jag släppa in sömnmedel. Jag kände mig lite trött och snurrig, tre- fyra sekunder bara sedan svartnade det. Vaknade på uppvaket, tror jag var själv, kändes lite overkligt. Jag försökte tänka men det gick trögt. Började krampa i käkarna och överkroppen lite. Låg så en stund. En urgo sköterska kom in, hon lugnade mig vi småpratade lite. Minns inte helt men jag fick vila en stund, slumrade lite. Ringde sen på klockan och bad om te, fick min bricka efter en stund. Jättegott! Låg o lyssnade på vad som hände runt mig. Bad om mobil också o meddelade närmsta. Min sambo fick roa sig i bilen med Netflix under dagen. Inte så roligt men med tanke på Corona ville vi inte han skulle springa runt. Jag åt lite och behövde gå på toa. Tog lång tid då jag var yr och fick ledas i snigelfart. Efter det var det att ligga med mobilen, småblunda, lyssna på fler tjejer som rullades in och ut. En tjej grät och var borta, tyckte synd om henne. Jag klarade mig från att kräkas vilket kändes underbart. Kikade ner på brösten och tänkte ” Jag har klyfta! Och put! Hoppas de inte blir för små. Vänsterbröstet var större innan och även nu, så känns som de lade in lite för lite i höger, vi får se när det läkt och isåfall lever jag nog med det. De lade in 30 cc mer i höger men räckte kanske inte. Jag lämnade vid 13 typ, var hög och gick snigel över segels torg hållandes i min sambo. Såg att folk tittade på mig och trodde jag var en junkie haha. Min sambo hade roligt åt mig. Fick med en oxynorm som jag tog i bilen, var klokt. Inte jätteskönt att åka bil. Blev tipsad av sköterska att fälla sätet lite, sitta rakt upp gör ondare, bra tips!! Väl hemma landade jag i soffan med massa kuddar. Kunnat göra enklare saker som lyfta glas, borsta tänderna försiktigt mm. Behöver annars hjälp med typ allt! På kvällen började de svullna upp, jag ser implantatet vid armhålan, hoppas jag inte råkat få framför muskeln, blir lite nojig :/ Råkade också sträcka mig lite bakåt, inte meningen och kändes som ärren gick upp, kom lite nytt blod på ett ställe och svider som tusan. Sträck inte på er bakåt för mycket! Nu är det dag 2, klockan är 09:30. Sovit lite iallafall inatt. Har ont i ärren och sidorna. Bubblar lite och trycker jag på bröstkorgen knastrar det men jag vet att det är normalt. Hoppas nu att dag 2-4 inte blir för jobbiga smärtmässigt och att de inte svullnar ännu mer då sprängs de snart haha. Väldigt glad och nöjd, nu spänd inför läkning och hoppas allt går vägen som jag vill :) Fråga om ni undrar något!

4 dagar sedan jag gjorde en bröstförminskning och fettsugning av Patrik på Nordiska kliniken. Ligger i sängen med dubbelgördel och läkbh och mår väl sådär faktiskt. Kl 8 hade jag tid - Patrik kom ca 0845 och började rita på mig. Då hade jag fått träffa Ove - den fantastiska lugna narkosläkaren som stod ut med en liten snabb gråtattack jag hade i mitt lilla väntrum. Ove förklarade precis allt med narkosen så jag kände mig lugn - jag har varit så nervös för den ! Men nu i efterhand så är jag inte alls rädd längre utan kan göra om det utan problem :) Jag gjorde en bröstförminskning- Patrik tog bort lite mer än 400gr på varje bröst och fettsög 4,5 liter från ryggen. Det lilla jag ser är att brösten är små och fasta. Svullna och spänner men gör inte så ont. Fettsög hela ryggen , sidor och övre magen. Kan säga att det gör såååå ont ! Som att skinnet är för litet och måste dras isär såfort man rör på sig!! Jag är helt blå på hela ryggen och sidorna. Tyvärr så blev det en chockartad upplevelse efter operationen då jag ligger på uppvaket och upptäcker efter några timmar att dränet inte fungerar. Kroppen valde att dränera allt genom ett annat hål än det som dränet satt i. Det läcker ur ett hål som sitter precis i rumpskåran vid ryggslutet. Så när jag äntligen vågade mig upp för att gå på toaletten inser jag att jag ligger i en pool av blodfärgad bedövningsvätska och sårvätska.. som sen börjar rinna ut på hela golvet ! Golvet fylls ! Dom hade sprutat in 5 liter i kroppen ! Jag får en chock , börjar gråta och får ett hemskt blodtrycksfall och vill kräkas. Dom fantastiska sjuksköterskorna tar hand om mig och lugnar mig tack o lov ! Skickade blombud igår som tack :) Patrik kom och tittade och sa att det var bättre att hålet var öppet än att sy igen - så nu rinner det hela tiden och gjort sen jag kom hem. Tur jag hade köpt super stora kiss underlägg från Tena att ha i sängen - Allt blir äckligt och genomblött med rödfärgad vätska som luktar sår...Det gör att allt blir lite jobbigare ... byta kompresser som är genomblöta. Man är inte direkt värdig just nu :( Tur att maken tar hand om mig - Hade inte klarat mig själv !! Tar massor av smärtstillande och sprutor mot blodpropp - Det ska jag göra i 10 dagar. Jag hoppas det vänder snart .. Jag kom kl 0715 och åkte därifrån 20 00. Fettsugningen gör galet ont och det blev inte lättare av att dränet inte funkade så att hasa runt i äckliga pyjamasbyxor och blöta trosor över en äcklig gördel är inte direkt super trevligt! Som tur var fick jag 1 extra gördel som gör att maken tvättar 1 varje dag och jag byter på morgonen. Lärt mig att öppna upp båda gördlarna ( en brun och ett vitt gördelbälte) nu liggandes i sängen en stund innan så jag slipper värsta blodtrycksfallet. Sen får maken byta kompresserna på ryggen när jag står upp över en handduk ( eftersom det rinner ) Kan väl säga att han får se mycket han nog aldrig trodde han skulle få se;)! När det rinner från hålet ... När kompresser ska klämmas in på alla möjliga ställen för att stoppa rinnet och tejpas på omöjliga ställen.. det måste han göra för jag kan knappt röra mig ! Det läskiga är att huden är lös på ryggslutet och släpper när han drar av tejpen - det ger en lite läskigt känsla ( blir då lätt illamående och måste sätta mig ner när han är klar ) !! Jag blir väldigt ”drogad” av medicinerna och det gör att jag inte orkar så mycket. Försöker upp och gå runt i huset några gånger så jag rör på mig men har ganska låg energi. Köpt en nackkudde som räddar mig i sängen - får bara ligga på rygg så sova är ganska jobbigt men kudden får mig att ligga någorlunda bekvämt. Gördlarna sitter super hårt och trycker - det gör ganska ont och speciellt över revbenen. Man har svårt att andas djupt. Man får lite klaustrofobi av att veta att man inte får ta av den på så länge. Men när man väl tar av den så vill man ta på den igen för det är läskigt att vara utan:) upptäckte en annan lite läskig känsla och det är att jag har nog luft under huden som knastrar. Det sitter upp på halsen och ner över brösten och nyckelbenen. Låter som kramsnö. Sen känner man vätska som flyttar på sig under huden på ryggen - och det är inte så mysigt det heller. Igår lyckades jag göra nr 2 på toaletten och det var en upplevelse bara det ... dessutom var jag super rädd att få bakterier in i hålet som sitter ovanför - så jag torkade med 10000 tvättservetter och sen desinficerings servetter. Man är rätt rädd för bakterier och komplikationer ... Hoppas det vänder snart och jag känner mig starkare och ser hur det läker - för just nu känns det lite tungt och man känner sig rätt liten och lite nervös :( Tips - Var beredd på det värsta och blir det inte det så är det en bonus !

Hej, Tack för alla informativa operationsberättelser! Eftersom jag skulle operera mig den 23/12 så var det rätt mycket julplanering hela veckan innan op. Planerad op tid var 13.45 och jag fick skjuts in av min sambo så jag var där som planerat 30 min innan. Vid receptionen visade jag legitimation och lämnade över medgivandeblanketten och sedan visades jag in i mitt omklädningsrum och fick klä av mig allt utom trosor och sätta på mig morgonrock, tofflor och mössa. Det drog ut lite på tiden, Patrik kom och hämtade ca 14.15. Han bad mig ta av mig rocken och han ritade och mätte och fotade, därefter fick jag vänta på narkosläkaren Ove som berättade vad som skulle hända. Han visade mig in i operationsrummet och jag fick ta av mig rocken igen och lägga mig på britsen. Narkosläkaren tog ena armen och satte en port i den och den andra tog en annan sköterska och satte blodtrycksmanchett på. Fick sömnmedel och slocknade på studs. Operationen tog ca 45 minuter . När jag vaknade hade jag inte speciellt ont, kände mig lite mörbultad. Fick två jättegoda smörgåsar med ost och kalkon, äppeljuice och lite yoghurt med granola och KAFFE. Så gott!! Var ju jättehungrig efter att ha varit fastande hela dagen. Eftersom jag kände mig pigg och ville komma hem så frågade jag efter all info direkt och klädde på mig och åkte hem ganska snart efter att jag ätit upp. Hade lite ont de första 3 dagarna men behövde inte ta de starkaste tabletterna OxyNorm. Jag har tagit 2 Gabapentin och 6 Celecoxib Krka totalt förutom Alvedon förstås. Har känt mig uppblåst i magen på nätterna, är inte van att bara ligga på rygg. Antar att antibiotikan påverkar. Fick en lite för liten bröstbandsBH så den har skavt över ärren och irriterat. Har ringt idag och sköterskan ska skicka en större storlek. Håller tummarna för att detta inte gör att ärren blir fula. Idag är det den 28:e december och brösten har börjat mjukna lite grann men är fortfarande väldans höga. Efter vad jag förstår så tar det ett bra tag innan de sjunker ner. Resultatet så här långt ser iaf mycket lovande ut.

Var väldigt nervös kvällen innan och under förmiddagen till operationen. Dagarna före har varit en bergodalbana av tvivel och panik, men eftersom jag betalat och inte vill slänga pengar i sjön kände mig tvingad att genomgå operationen. Kanske var lika bra ändå. Vi får se. Jag kom in till kliniken där jag fick ett omklädningsrum där jag skulle klä av mig till trosorna och ta på mig badrock, tofflor och op-mössa. Jag fick en cocktail med piller (antibiotika och smärtstillande) och hämtades sedan av Patrik. Jag hade bestämt mig ett par dagar före op för att placera inläggen framför muskeln just för att jag tränar mycket och ändå ska ha små implantat. Blev rekommenderad som minst 260cc bakom muskeln men precis framför operationen och med mitt nya önskemål tyckte Patrik att 220cc skulle bli bra med placering framför bröstmuskeln. Det kändes dock inte helt bra eftersom Patrik verkade stressad vilket gav en starkare känsla av osäkerhet hos mig, än hur jag blev bemött under min konsultation. Hur som helst så sprang Patrik ut ur rummet efter att han ritat på bröstkorgen, fotograferat och anestesiläkaren kommer då in och frågar hur jag mår och om jag har några frågor. Han går igenom proceduren och vi beger oss in mot operationssalen. Där får jag lägga mig på en brits med morgonrocken över mig och mina armar spänns fast likt korsfästelse. Jag kände mig extremt utlämnad och nervös vilket de förmodligen kände av, så nedsövningen gick i ett nafs. Jag blir väckt på uppvaket och är extremt trött och vimsig men kan heller inte sova då någon granne snarkar och den andre lyssnar högt på en ljudbok. Extremt irriterande så i min förvirring ber jag sköterskan säga till dem att vara tysta. Piggnar sakta till men kan inte resa huvudet upp utan att bli illamående. Fick yoghurt och smörgås som tog evigheter att äta upp. Tänkte att jag vill ligga kvar tills jag känner mig säker på benen eftersom jag inte har någon som kommer och hämtar mig. Låg kvar i ca 6 timmar innan jag kände att jag började bli kissnödig och stadigare med yrseln. Ungefär nu började smärtan bli starkare så jag bad om mer att äta och mer Alvedon. 3 timmar senare kunde jag röra mig hemåt med taxi. Gick och la mig direkt efter jag fick i mig dom tabletter jag fått utskrivna. Dagen efter var värst förmodligen för jag tänkte försöka ta så lite smärtstillande som möjligt vilket var en dålig idé. Jag tog allt som ordinerat förutom oxinorm som jag mådde pyton av. Var dum nog att kila hur brösten såg ut och det skulle jag inte ha gjort. Fick panik av att de såg helt mörbultade, svullna och som plastiga silikonbröst. Såg långt ifrån naturligt ut. Inte hjälpte det med spritpennan som de ritat överallt med. Såg så vanhelgat ut på ett sätt. Fick bara hoppas på att det skulle bli bättre. Dag 3 tog jag mig ut för en sakta promenad men hade fortsatt ganska ont. Dag 5 räckte det med Alvedon någon enstaka gång. Det mest smärtsamma var de tusen nålar som strålade mellan armhåla och vänster bröst. Fick andas igenom vissa smärt-”attacker” och har promenerat varje dag. I början kändes det sååå obehagligt att känna att något ligger och trycker bakom bröstvårtorna. Det ilade som bara den allt eftersom känseln började komma tillbaka. Ett par dagar innan 10-dagars återbesöket släppte smärtan och det har blivit bättre med varje dag. Det enda som gör ont nu är om bh-n trycker mot op-snitten under brösten. Känseln är tillbaka i bröstvårtor och huden runt omkring. Nästan så huden är ännu känsligare nu, vilket jag bara välkomnar. Nu efter 2 veckor får jag byta bh till en något sportigare och svullnaden/hårdheten börjar sakta avta. Det jag tampas med nu när chocken lagt sig är att bara bekanta mig med att jag ser annorlunda ut och skicka dem lite kärlek så kroppen ska acceptera dem.

Då ska vi se, här kommer min operationsberättelse. Ni vet ju hur långa dessa kan bli så, brace yourself! Och jag går fortfarande på medicin och är lite dåsig så det kanske blir lite svamlande.. Jag opererades tisdagen 8 december av Mattias Elmer på Nordiska Kliniken i Stockholm. Eftersom att jag bor i en stad 3h bort så hade jag bokat hotellövernattning måndag-onsdag för att det kändes skönt att vara i närheten efter operationen ifall det skulle hända något och om jag skulle må dåligt efter min operation. Men jag hade läst så många som mådde bra efter uppvaket på sin operation och sämre dagen efter, så jag var lite orolig om jag gjort rätt beslut.. Men jag hade operationstid 9.15 och var på plats 8.40. Jag fick direkt komma in och byta om till morgonrock, tofflor och hårnät. Mattias kom in nästan direkt och tog mig till hans kontor för att fota, mäta och rita. Jag ville prova min storlek som jag valt igen för att vara säker (jag hade gått i tankarna om att gå ner en storlek) och han var lugn och pratade med mig om valet. Men kände att det var rätt beslut, 360 cc skulle det bli! Jag skymtade klockan när den var 9.00 då var Mattias klar och narkosläkaren kom in. Han frågade mig några kontrollfrågor och jag sa att jag var ganska nervös och rädd för nålar. Han lugnade mig och sa att vi var redo att gå in till operationssalen. Och alltså, det hela gick så fort! När jag kom in i salen var det 4 stycken där och musik på i bakgrunden. En kvinnlig sjuksköterska som var SÅ trevligt, Mattias, narkosläkaren och en till snubbe som jag inte visste vad han gjorde, DJ kanske. Britsen var uppvärmd när jag la mig ner och fick morgonrocken som täcke. Sedan satte narkosläkaren in infarten och han var jätteduktig, jag kände nästan ingenting! Sjuksköterskan frågade hur jag mådde och jag hann säga att allt hade gått så fort. Sen vaknade jag på uppvaket av en annan fantastisk sjuksköterska. Amanda såg jag att hon hette. Hon sa att operationen hade gått jättebra och frågade om jag ville ha något. Jag bad om vatten och min telefon, gud vad törstig man är efteråt kan jag säga! Jag vaknade vid 10.30 ungefär och mådde då ganska bra. Jag var trött och väldigt dåsig. Efter en stund fick jag en bricka med frukost som var så fin med smörgås, yoghurt, te, blommor och pepparkakor. Jag fick i mig all mat och bad om flera glas vatten. Jag började få ganska ont och bad om smärtstillande som jag fick direkt i infarten. Det hjälpte lite men efter det började jag må ganska illa. Jag hörde andra bredvid mig spy och då mår man inte heller så prima. Jag fick en tablett mot illamåendet och låg sen och halvsov i kanske en timme. När Amanda sen kom in igen så bad jag om mer smärtstillande. Vid 14 skrev jag till min mamma att jag var redo att gå hem. Men när jag ställde mig upp då var jag väldigt illamående igen. Jag fick en tablett och satte mig en stund. Men jag var så fast besluten om att jag inte skulle spy och jag ville till hotellrummet. Så jag tog på mig kläderna och gick ut. Väl på hotellrummet så la jag mig i sängen och lyckades sova 1.5h. Så vid 17-tiden så tänkte vi att vi skulle gå och köpa lite mat så jag fick en liten promenad också. Men jag kunde inte stå upp utan att bli illamående så mamma fick gå iväg själv. Jag hamnade i ett sånt där läge där man vet att det kommer bli bättre efteråt om man spyr nu, men jag ville verkligen inte. Men tillslut hade jag inget val, det kom ändå. Och det var inte nådigt, men det gick bra och det var värt det! För efter det så kunde jag äta ordentligt och har inte varit illamående sedan dess! Vad gäller smärta så kändes det som en kraftig ihållande träningsvärk konstant första dagen. Jag kunde sova hela natten och när jag vaknade dagen efter mådde jag helt okej, lite stel och ont vid första rörelserna. Vi gick ner och åt frukost och tog sedan en promenad innan vi satte oss i bilen och åkte hem. Så ni kan ju tänka er att jag var glad att jag stannade en extra natt! Denna dag hade jag inte konstant ont utan bara när jag gjorde vissa rörelser, stängde bildörren till exempel! På kvällen försökte jag gå en liten promenad efter att jag tagit sista dosen medicin för dagen, men det sprängde så mycket i brösten och ner mot såren så jag vågade inte gå mer. Utan jag gick hem och la mig istället. Idag, dag 2, känner jag mig helt okej. Har varit ute på en promenad runt huset och klarar mig väldigt bra. Lite snurrig av medicinerna och det spänner ganska mycket. Samt kliar så mycket på brösten?! Antar att huden töjer sig. Men i övrigt inga problem. Over all tycker jag att allt har gått bra! Ja, det är inte kul att må illa och det trodde jag faktiskt inte att jag skulle göra heller men det var inte så farligt. Och smärtan är definitivt överkomlig! Man måste känna efter vad man klarar och jag tycker att jag klarar mig bra själv med det allra mesta. Det viktigaste för mig är att inte överanstränga mig, för jag är väldigt van vid att göra saker själv. Jag är så otroligt nöjd med min upplevelse på NK, alla som jag träffade under dagen var så snälla och omtänksamma! Och brösten känns SÅ bra, vill ta på dem hela tiden och kika hur det ser ut. Jag är nästan känslosam när jag känner på dem för jag har längtat så mycket. Det här är jag nu och jag är så glad! Tack om du orkat läst allt, och fråga på om du undrar något :)

Här kommer mina ocensurerade upplevelser och tankar kring den fettsugning och fettransplantation till brösten som jag gjorde den 7/12 2020.

Innan operation
Var på konsultation för fettsugning och fettransplantation till brösten den 13/10. Det jag ville fettsuga var magen (bulan längst ner samt en valk under brösten är det som alltid stört mig oavsett vikt). Min läkare Marcus tyckte det fanns en del fett att ta på mina höfter också och han sa att det oftast är det som kvinnor blir mest nöjda med vid fettoperationer, att få en mer framträdande midja. Där och då lät det såklart bra. Vi pratade också om att fettsuga mina armar då jag har lite komplex för dem också. Marcus sa dock att det ofta är väldigt svårt att få till armarna bra men att vi ändå skulle preliminärbestämma det. Blir lätt att man liksom bara går med på allt läkaren säger när man sitter där för man tänker att han vet ändå bäst vad som blir bra. Innan min konsultation hade jag gått ner ca 13kg under året och jag sa till Marcus att jag planerade att gå ner lite till innan operation, kanske 4-5kg och frågade om det var bra eller inte. Det sa han att det bara var bra om jag gjorde det. Bokade in en operation till den 7/12 så jag skulle ha lite tid på mig att gå ner de där sista kilona som jag ville.

Operationen
När det väl var dags för operation hade jag gått ner ytterligare 7kg. När jag sa det till Marcus på operationsdagen blev han lite chockad och svarade typ "varför då?" och så frågade han sen om jag fortfarande ville gå igenom med operationen (medan han står och ritar på min kropp). Men vad ska man säga när man redan har betalat massa pengar och det är för sent att avboka och man står där halvnaken och blir ritad på? Gjorde att jag fick en klump i magen och kände mig väldigt osäker men när jag satt i omklädningsrummet sen och väntade på att bli hämtad för operationen så övertalade jag mig själv att det ändå var det här jag ville. Hade ju gått och längtat och väntat i så många månader (redan i början på detta år hade jag bestämt mig för att jag ville göra en fettsugning och fettransplantation). Vi kom också fram till att han inte skulle kunna få ut något fett ur armarna, men däremot tyckte han att han kunde ta lite på ryggen istället. När man är där inne med läkaren känner jag som sagt att jag har ett förtroende för honom och att han vet vad som blir bäst, jag litar på honom. Men såhär några veckor efter operationen får jag en känsla av att jag kanske har blivit övertalad att fettsuga mer än vad som egentligen var "nödvändigt" ur egen synpunkt...det var ju trots allt bara magen som störde mig. Men vill ju samtidigt att det ska bli ett jämt resultat över hela kroppen och se så naturligt ut som möjligt. För övrigt sa Marcus innan operationen att han räknade med att kunna sätta in 250ml fett i vardera bröst, men det slutade med att han satte in 350ml/bröst. Totalt fettsögs 2700ml.

Efter operationen
Hade ganska ont första veckan och tyckte väl inte att de smärtstillande tabletterna hjälpte särskilt mycket. Det som har varit jobbigast för mig är att jag absolut inte får ligga på sidan första månaden pga fettransplantationen till brösten. Jag sover normalt alltid på sidan, så att bara få sova liggandes på rygg har varit väldigt svårt för mig och jag har inte sovit särskilt bra under denna perioden. Att jag dessutom har fettsugit ryggen har också gjort att det inte varit särskilt behagligt att ligga på rygg heller. Sov de första dagarna med det där lilla skyddet på sängen som man får med sig hem ifall de vätskar någonting från ingångshålen men de gjorde de aldrig för mig som tur var. De hade också läkt fint utan några infektioner när jag var på mitt återbesök för att ta bort stygnen.

Har nu under de första veckorna haft väldigt svårt att vara utan gördeln, det ska man ju inte vara men t o m att öppna upp den kortare stunder har varit väldigt svårt för mig. Första gången jag knäppte upp den mer än för någon minut var när jag skulle byta plåster vid samtliga ingångshål, och höll då på att svimma. Så vågade mig inte på att duscha förrän ett par dagar efter jag varit på mitt återbesök för att ta av stygnen den 18/12. Duschade för första gången ca 2 veckor efter operationen och även när jag duschade så höll jag på att svimma flera gånger. Vet inte om det var för att jag då var utan gördeln en lite längre stund eller om det var för att jag höll på att ta på kroppen på ställen där den fortfarande var väldigt öm och saknade känsel osv. Men det var väldigt obehagligt så jag vågade mig inte på att duscha igen förrän häromdagen (31/12), då det gått drygt 3 och en halv vecka sedan operationen. Då kunde jag duscha utan att svimma och för första gången kändes det faktiskt ganska skönt att vara utan gördeln. Jag har fått instruktioner om att ha den dygnet runt i 3 veckor, sedan under dagtid i 3 veckor. Egentligen får jag sova utan gördel redan nu men jag väljer att fortsätta sova med den lite till.

På grund av att jag fettsugit både rygg, mage och höfter har jag totalt ingångshål på 8 ställen (eftersom varje ställe har två ingångshål), inklusive de två för brösten. Två stycken nere på magen, två stycken precis ovanför rumpan och två stycken mitt på ryggen. Det har varit väldigt svårt att plåstra om de 4 jag har på ryggen, framförallt de som är mitt på ryggen (sitter ungefär i höjd med bh-bandet). Har under v 3 börjat använda silikonstiftet på de ärr som är vid brösten, men de på magen har fortfarande sårskorpor kvar. Det ena ärret vid brösten ser väldigt fint ut, syns typ knappt, men det andra har blivit som en liten grop, så det syns ganska tydligt. Jag hoppas att det kommer bli finare med tiden men jag överlever ändå. De på ryggen ser ganska fina ut men det är som sagt väldigt svårt att komma åt dem med stiftet så hoppas att de kommer läka fint ändå. Ska dock vänta någon vecka innan jag börjar använda stift på de som är vid rumpan, tänker att jag gör det när jag väl börjar sova utan gördel. Vill inte hålla på att ta av den varje morgon och kväll annars.

Ryggen
Upplever att det område som gett mest besvär så att säga är ryggen. Var öm där längst och de första 2 veckorna gjorde det ont varje gång jag skulle lägga mig eller resa mig. Sen blev det bättre allt eftersom. Nu efter nästan 4 veckor har jag inte ont längre mer än om jag trycker någonstans, då känns det fortfarande ömt. Det stramar också ganska mycket på ryggen när jag tex böjer mig ner så man känner sig på något vis väldigt stel. Det som är absolut jobbigast är dock att jag är väldigt avdomnad på ryggen, ner mot svanken har jag nästan ingen känsel alls. Det är något som jag personligen tycker är väldigt jobbigt och obehagligt. Sen också efter drygt en vecka så började de klia väldigt mycket på kroppen, och nu efter nästan 4 veckor så kliar det fortfarande väldigt mycket. Det är väldigt jobbigt när det kliar på tex ryggen där jag inte har någon känsel, då hjälper det liksom inte om jag kliar där för kroppen känner ju inte det så det slutar inte klia och jag kan inte göra någonting åt det. Att det kliar så har också bidragit till att det varit svårt att sova. Resultatmässigt känner mig väldigt nöjd med ryggen. Vid en första blick ser jag kanske inte någon jätte stor skillnad men hur mycket jag sen vrider och vänder på mig så får jag inte någon minsta valk någonstans. Innan operationen hade jag helt klart en bh-valk och den är alltså som bortblåst nu. Däremot så såg jag den 31/12 att jag fått en mindre bula/ojämnhet vid svanken.

Magen
Magen har jag inte haft några större problem med, den har ändå känts ganska bra hela tiden. Men den är väldigt hård när man känner på den, och lite mindre känsel än vanligt. Såhär 4 veckor efter operationen ser jag en viss bula/ojämnhet ovanför naveln och själva bulan på magen som jag ville bli av med är inte borta helt, den är helt klart mindre än den var förut men den är fortfarande där. När jag böjer mig fram ser jag också att huden är väldigt rynkig. Men Marcus trodde att huden skulle dra ihop sig bra på mig så jag hoppas verkligen det blir så.

Venusberget
Fettsög också venusberget men såg först ingen skillnad alls där och då jag inte fick några speciella trosor att ha eller så blev jag först väldigt osäker på om han ens hade fettsugit där. Fick fråga på mitt återbesök och fick då ändå bekräftat att han har fettsugit venusberget. Men fick ganska snabbt blåmärken över hela könet och varit väldigt öm där. Sen efter ca 2 veckor fick jag en svampinfektion och även fått något slags skav i vecket mellan venusberget/könet och låren. Tänker ändå att det beror på att allting blir så instängt där i och med att gördeln klämmer ihop allting ganska bra. Men det har varit ganska jobbigt faktiskt och känns inte jätte kul att ha röd och irriterad hud med skavsår kring underlivet.

Höfterna
Har i nuläget svårt att säga så mycket om resultatet kring höfterna. Är dock lite mer öm där, precis som ryggen och känseln försvinner mer och mer ju närmare ryggen jag känner.

Brösten
Som jag nämnde ovan så fick jag 350ml fett insatt i vardera bröst. Det jag inte hade förstått innan operation var att brösten skulle vara väldigt svullna och väldigt mycket större direkt efter operationen. Naivt trodde jag att brösten mer eller mindre direkt skulle ha den storlek som de alltid kommer ha sen. Så jag fick mig en smärre chock när jag kom hem och såg mina enorma bröst. För jag vill inte ha stora bröst. Min önskan är att få lite större bröst, kanske gå upp en storlek (har idag A-kupa och skulle gärna ha en B-kupa. Dock har jag typ 80A då jag har ganska bred bröstkorg, så skulle ju motsvara en B-kupa på en mindre storlek) men inte så mycket mer än så. Vill framförallt att det ska se helt naturligt ut, därav att det är just fettransplantation jag varit intresserad av och valt att göra. Så jag fick ju verkligen panik när mina bröst väldigt mycket såg ut som två extremt onaturliga stora silikonbröst. Det satte igång tankar hos mig om vad sjutton har jag gjort egentligen och jag började väldigt snabbt få ångest och ångrade mig djupt att jag utsatt min kropp för detta, att jag förstört min kropp på detta vis. Nu vet jag dock att brösten troligtvis kommer krympa med uppemot 50% de närmaste månaderna. Efter 4 veckor kan de nu möjligtvis vara så att brösten har krympt en aning, men inte särskilt mycket, men jag är osäker på om de verkligen har krympt eller om det bara är jag som börjat vänja mig vid deras storlek. Den information jag har fått från sköterskorna är att jag kan förvänta mig ett hyffsat ungefärligt slutresultat efter 3 månader, så får se vad mycket som händer de kommande 2 månaderna. Försöker att inte ta på brösten alltför mycket men känner att de börjar kännas mer mjuka nu, i början kändes de typ stenhårda. Dock verkar det som att ena bröstet är mer svullet än det andra för jag tycker mig se en markant skillnad i storlek på brösten (ett bröst har alltid varit lite mindre än det andra men inte så att det varit direkt uppenbart). Men mailade kliniken om detta och de sa att det inte är någon risk att man får ett ojämnt resultat, men just att det kan vara så att det ena bröstets svullnad avtar senare än det andra och att det därför kan vara skillnad på storlek just nu. Tycker också den stödbh jag har är sjukt obekväm, den skär in väldigt hårt och ger mig röda märken på kroppen. Det kliar väldigt mycket också just kring bygeln. Mellan brösten måste jag ha en bit bomull för att inte bhn ska trycka och skava direkt mot bröstbenet för det gör så ont. Mina instruktioner var att ha stödbh dygnet runt i 4 veckor. Sedan får jag ha "vilken bh jag vill" enligt sköterskan på återbesöket. Men har mailat med kliniken och man ska ju inte ha något som trycker mot brösten de första 3 månaderna så ingen bygel-bh eller push-up bh tex. Så det där med "vilken bh jag vill" var tydligen inte helt korrekt. Det är dock aldrig något jag använder ändå, använder ändå alltid bara bygellösa bhar med lätt vaddering eller ingen vaddering alls. Så fr o m nästa vecka kan jag använda vanlig bh igen. Tänker dock att jag kanske ska sova med stödbh på iaf eftersom jag planerar att börja sova på sidan igen så kanske den kan vara bra att ha då för att ge brösten lite extra stöd.

Tankar kring operationen
Fick som sagt en rejäl dipp i mitten på andra veckan när paniken över brösten kom. Fick höra på mitt återbesök att det dock är ganska vanligt att man blir lite deprimerad när man slutar med de smärtstillande tabletterna så intalade mig själv att det delvis berodde på det också. Allting började kännas lite bättre igen sen efter jag varit på mitt återbesök. Innan operationen tog jag massa "Före" bilder på mina bröst, men jag tänkte aldrig på att ta bilder på resten av kroppen, för jag tänkte liksom att jag kommer ju ändå inte kunna se något resultat där direkt i och med att jag visste att jag skulle vara svullen och så efter operationen. Så på mitt återbesök bad jag att få de "före" bilder som Marcus tog på mig på operationsdagen. Dessa fick jag sedan mailade till mig under v 3. Då kom nästa dipp. För när jag såg bilderna på mig själv kände jag bara att så illa var det ju faktiskt inte som jag själv upplevt när jag tittat på min kropp eller i spegeln. Det jag såg på "före" bilderna var ju absolut något jag kunde leva med, det var ju inte särskilt illa. Så då kom ångesten tillbaka och tankarna om hur mycket jag ångrar att jag gjort det här. Jag tänker att jag har förstört min kropp, och varför har jag utsatt den och mig själv för detta trauma. Från början var verkligen mitt huvudsyfte att bli av med fettet på magen, Marcus frågade mig på operationsdagen vilket som var viktigast "brösten eller magen". Magen svarade jag då. Då tänkte jag att får jag lite större bröst på kuppen så är det bara en bonus. Nu försöker jag snarare lugna mig själv genom att tänka att om jag blir nöjd med brösten så har det varit värt det, att fettsugning snarare har varit ett "nödvändigt ont" för att få större bröst, och inte att jag gjort den för fettsugningens skull i sig. Och trots att jag nu lämnar den värsta perioden bakom mig, att jag snart kan börja sova på sidan igen (redan om ett par dagar faktiskt) , att jag då inte längre behöver ha den obekväma stödbhn, att det bara är några veckor kvar av gördeln och att kroppen sakta men säkert börjar återhämta sig så är det kanske nu jag mår som sämst psykiskt. Nu har rädslan över resultatet kommit. Tänk om ojämnheterna inte försvinner? Tänk om huden förblir rynkig? Tänk om kroppen kommer se värre ut efter operationen än före? Tänk om jag tappar allt fett från brösten? Just nu känner jag bara att jag saknar min gamla kropp, jag saknar att känna min kropp, jag vill bara att allt ska kännas som vanligt igen. Jag vill inte vara utan känsel, jag vill inte känna mig stram, jag vill inte ha en stenhård och bucklig mage. Jag hoppas att det inte tar alltför lång tid innan kroppen börjar kännas mer normal igen och att jag då samtidigt kan bli kvitt dessa hemska tankar.

4 veckor post-op
Har gått 4 1/2 vecka nu sen min operation och denna veckan började jag både sova utan gördel samt att jag slutade använda stödbhn. Det har gjort så mycket för mitt välmåeende! Brösten är dessutom mycket mindre svullna nu, känns mer mjuka och mer som vanliga bröst igen. Så skönt! Från att för ca 2 veckor sen tycka det varit läskigt och obehagligt att vara utan gördeln så längtar jag nu till kvällen då jag får ta av mig den. Har också märkt att den ojämnhet jag har på magen beror på att gördeln skapar ett veck mitt på magen när jag sitter ner som gör att det uppstår en liten bula precis nedanför detta veck. Men på morgonen när jag vaknar och magen har fått vara fri ett tag så syns denna bula knappt. Så jag hoppas verkligen att den kommer försvinna av sig självt ganska snabbt när jag väl slutar med gördeln helt. Har förstått att vissa får som en skum-gummi platta att sätta mellan magen och gördeln just för att undvika att detta ska se, tycker det är märkligt och tråkigt att inte jag också fått det. Är fortfarande lite orolig för att gördelns veck ska skapa som ett permanent veck på magen där även om ojämnheten försvinner.

Tänkte också börja massera mig själv denna vecka, införskaffade en massageapparat för celluliter som rekommenderats av användare här på forumet. Men sen säger sköterskorna på NK att de inte är något de rekommenderar, även om Patrik Höijer på NK har godkänt denna apparat enligt en annan användare. Blev nojjig av detta och osäker på hur jag ska göra så har börjat med att bara massera med händerna. Har ändå känts ganska skönt att liksom vänja sig vid att ta på kroppen igen och att det inte är farligt. Och har märkt när jag masserar ryggen att jag ändå har fått tillbaka lite känsel där vilken är en enorm lättnad, även om det går sakta. Upplever också att ojämnheten på magen blir lite mindre efter jag har masserat, men det kanske bara är inbillning.

Nu mot slutet av vecka 4 kom dock ett bakslag psykiskt då jag satt och läste igenom en lång gammal tråd här på forumet om fettransplantation till brösten. Väckte till liv alla gamla tankar och ångest och skapade också ny oro. Så många som pratar om vilken läkare som är bäst, Mattias eller Patrik (och i vissa fall även Magnus), men ingen nämner Marcus. Jag borde nog inte gått till honom, jag borde kollat upp detta mer innan och verkligen valt den bästa läkaren. Så orolig nu över mitt resultat eftersom nästan ingen verkar tala om Marcus som en bra läkare. Såg också att de pratades om att man vid fettransplantation kan få oljecystor bland annat...hade jag ingen aning om och det ger mig såklart massor med ångest. Framförallt att de kan skapa oro i framtiden när man gör mammografi och att de kan mistas för cancercystor och skapa onödig ångest och oro innan de har undersökts ordentligt. Och hur vet man om man har det? Vågar inte känna så mycket på brösten än, vill inte klämma på dem för mycket...men hur vet man om de man känner är oljecystor? Eller knutor eller vad det var någon annan nämnde..och när bör man börja oroa sig för det? Skäms nästan över hur oinformerad jag är och hur lite påläst jag varit innan denna operation...trots att jag haft ca 8 månader på mig att läsa på. Varit så otroligt naiv. Känner mig dum som har gjort detta med så lite kött på benen. Och ja...ni hör ju att ångesten är tillbaka. När allt precis började kännas lite bättre.

7 veckor post-op
Måste säga att det har hänt ganska mycket från vecka 4 fram till nu när det gått drygt 7 veckor. Någonstans mellan vecka 5 och vecka 6 ramlade jag ner i ett träsk där jag satt och granskade bilder på mina bröst extremt noga för att försöka kunna konstatera om och i så fall hur mycket de hade minskat den senaste tiden. Märkte själv klart och tydligt att de började minska efter 3 veckor och tyckte de kändes som att de fortsatte att bli mindre och mindre. Därav min djupdykning ner i granskningsträsket. Men det blev min räddning! För jag kom då fram till att brösten faktiskt inte hade minskat någonting efter vecka 5. Resultatet mellan vecka 5 och vecka 7 är identiskt. Det fick mig genast att må lite bättre. Sen började jag jämföra bilder på mina bröst före operationen mot hur de såg ut nu och OJ vilken skillnad! Upplever inte skillnaden som så stor när jag tittar på brösten och tänker på hur de känns, men det kan nog bero lite på att jag vande mig vid deras större storlek de första veckorna efter operationen. Men som sagt när jag ställde bilderna bredvid varandra insåg jag skillnaden. Det fick mig att må ännu bättre. Känner mig väldigt nöjd med resultatet och det var precis såhär stora jag ville ha mina bröst. Tycker dem är mycket fina och tycker det ser proportionerligt och naturligt ut till min storlek. Känner helt klart att resultatet på brösten har överträffat mina förväntningar. Även om det var det här resultatet jag önskade mig så var det inget jag vågade hoppas på. Mailade också till kliniken och frågade om vad som kan hända med brösten framöver som skulle kunna få dem att minska ytterligare då de inte minskat något på 2 veckor (I och med att jag tidigare fått information om att man kan se någorlunda slutresultat först efter 12 veckor). Fick då till svar att brösten mer eller mindre är klara nu, att de bara kommer mjuknar till mer. Men tveksam till om mina bröst kan bli så mycket mjukare än vad det redan är. Även om jag tar det med en liten nypa salt och tänker fortsätta vara lite försiktig med brösten ett litet tag till så är jag ändå hoppfull och tänker att de mer eller mindre nått sitt slutresultat nu, vilket känns mycket bra. 

(Kommer berätta lite mer om utvecklingen av själva fettsugningen lite senare)

Igår hände det! Jag fick äntligen tuttar! Jag vet att jag älskade att läsa operationsberättelser innan de var min tur, de kändes väldigt lugnande så jag vill själv vara så detaljerad som möjligt. Om jag missar nått eller om ni har en fundering, kommentera eller skicka ett pm för jag svarar mer än gärna. Jag vill börja från början. Jag visste inte så mycket om varken implantat eller själva ingreppet. Så jag frågade vänner och kollegor som har gått igenom det om vilken klinik jag skulle vända mig till. Alla sa samma sak, gå till nordiska. Så jag bokade första bästa konsultationstid. De blev av en slump Marcus, men efter att jag hade fått bokningsbekräftelsen så började jag googla honom. Jag hittade massa positiva saker och bilder på bröst han gjort så jag kände mig lugn. När jag väl skulle på konsultationen var jag såååå nervös. Jag anmälde mig receptionen, fick fylla i ett formulär om min hälsa. Själva väntrummet är väldigt fint inrett och var lugnande, även tjejerna som jobbar där gav ett väldigt varmt intryck. Efter några minuter kom Marcus ut och hämtade mig. Han var klädd i typiska läkarkläder så jag blev väldigt nervös (gillar inte riktigt läkare o sånt). Han ledde in mig i sitt patientrum och frågade om vad de är jag vill ha. Jag berättade att jag är nöjd med mina bröst men att jag bara vill att de blir lite större så att de matchar resten av kroppen. Han förstod verkligen och sa att jag har ju höfter och rumpa så jag skulle absolut klara av att bära upp lite större bröst utan att de skulle se fejkat ut. Jag fick först prova implantat som jag sa ta jag ville ha för att nå de resultatet jag vill ha, anatomiska 150cc. De såg verkligen ut som skit på mig. Marcus märkte direkt att jag blev besviken och inte alls kände mig bekväm. Så han frågade om jag kunde prova det han tyckte att jag skulle bli fin i. Jag svarade absolut och sa änne en gång; inga melon inlägg!! Men när jag väl provade så kom känslan av att de var rätt. Jag hade äntligen ”hittat” mina bröst. Jag kände mig så jävla snygg och proportionerlig, allt stämde bara. Jag vände mig till Marcus och sa att han verkligen hade så rätt, han kan sin grej. Så de slutade med att jag valde 340cc Motiva Ergonomix. Vi pratade om mentor och Motiva, fördelar och nackdelar. Vi pratade om själva ingreppet och han ritade upp samtidigt som han förklarade vilket för mig gjorde det hela lättare att förstå. Efter de fick jag träffa en assistent för att boka in en tid. Firade med champagne direkt efter konsultationen för jag var så himla glad. Det kändes så orealistiskt att jag verkligen skulle bli ”hel”. Jättesvårt att förklara känslan men jag kan likna den med att man tatuerar sig, man har alltid känt som att den delen funnits på kroppen utan att nån annan kan se den. Man kompletterar bara sitt utseende med de man redan känner att man har. Jag vet de låter jätte flummigt men kan inte beskriva det på annat sätt. Jag tog en tid väldigt långt fram för att det passade bäst med mitt jobb och privatliv. Cirka 6 veckor efter konsultationen. Men det fanns lediga tider inom 3 veckor efter konsultationen. Nu när nedräkningen börjat blev jag medlem här och började läsa på om hur de skulle kännas efter. Många frågor började cirkulera i huvudet, kommer jag kunna jobba? Kommer jag klara av att vara själv? Vilka mediciner kommer jag få? Tänk om de blir skit vad händer då? Så jag började mejla med Marcus, och förvånansvärt så fick jag alltid svar samma dag. Han var lika lugn och pedagogisk i sina mejl som han var på konsultationen så det lugnade mig enormt mycket. Och de bäst var att han var liksom brutalt ärlig, typ som i vår diskussion om storlek och han sa rakt ut att han tyckte att en storlek var ful. Liksom han lindade inte in något för att vara fejk trevlig, ville jag ha nån som daltade med mig och bara gick med på allt jag sa så skulle jag byta kirurg sa han. För han vill inte göra ett dåligt resultat. Och de var precis de jag behövde och vill ha av en kirurg. Så jag kände bara attan kan sin sak och har erfarenhet av de här, o hans känsla av vilka implantat som passade mig stämde ju. Så jag litar blint på honom, han har verkligen vunnit mitt förtroende. Sen fixade jag lite hemma. Förberedd matlådor, la ner saker till midjehöjd, köpte hem våtservetter o annat jag kunde tänkas behöva. På den efterlängtade dagen!! Jag hade tid klockan 11 så kom till kliniken 10:20. Hade pratat med en kompis i telefonen innan ja gick in för att försöka lugna ner mig. Jag kände mig som ett barn på julafton, ville bara hoppa upp och ner. Jag anmälde mig i receptionen och fick vänta cirka 10 min innan de ledde in mig till ett omklädningsrum. De var väldigt fint, likt ett hotellrum nästan. Där kunde jag kolla på tv eller lyssna på musik om jag ville. Alla kläder förutom trosor fick jag lägga in i ett skåp med lås och så fick jag sätta på mig de fina operations kläderna (ironi). En morgonrock, tofflor och typ en badmössa för håret. Efter cirka en kvart kom min narkossköterska in och presenterade sig. Hon gav mig ett par tabletter som jag skulle ta i förebyggande syfte mot smärtan. Hon var verkligen världens gulligaste. Det första hon sa när hon kom in i rummet var; Oj vad taggad och glad du ser ut! Så vi pratade lite och skämtade. De kändes som om vi varit vänner i en evighet och att jag inte skulle in på en operation snart. Hon var tvungen att gå vidare till andra patienter så hon kilade iväg efter cirka 10 min. Så jag fortsatte kolla på tv och pilla på mobilen. Vid 11:30 kom Marcus och hämtade mig för att stämma av allt vi pratat om och ta bilder samt rita på mig. Jag sa till honom att om han upptäcker på bordet att jag borde byta profil eller cc så får han göra det. För jag litar fullt ut på hans kompetens och han förstod verkligen vilket resultat jag vill ha. Och han lovade att ta det han tycker ser bäst ut och tackade för förtroendet. Sen fick jag gå tillbaka till omklädningsrummet för att vänta på narkosläkaren. De gick väldigt fort, hon kom nästan på en gång efter att jag stängt dörren. Hon sa åt mig att gå på toa först sedan gick vi till operationssalen. Där fick jag hoppa upp på en brits och jag förklarade att jag är så himla rädd för nålar så när de fick inte berätta när de sätter in nålen i armen utan de var bara att köra på. Så hon började prata om julen och frågade hur mina planer var. Så jag märkte inte ens att de satt in den och att de börjat ge mig lugnande och börjat söva ner mig. Så mitt i vår konversation sätter hon en andningsmask över min mun och ber mig ta tre djupa andetag. Jag han till två sedan var jag helt borta. På uppvaket vaknar jag av att min sköterska viskar mitt namn. Jag försöker fokusera blicken på henne men de går verkligen inte å. Jag flackar med blicken men känner ingen smärta eller illamående. Bara att de snurrar huvudet. Hon frågar hur jag mår och säger åt mig att blunda och somna om. Men jag vill ha min mobil och hon skrattar lite lätt och säger att jag inte kommer se nått alls på den lilla skärmen. Hon lovade att jag skulle få den sen om jag sov lite till. Så jag gick med på de. Blundade och vilade lite till, men kunde inte somna. Huvudet började vakna även om kroppen var utslagen och bara ville ligga stilla. Så vid 13:30 klickade jag på mitt larm och hon kom igen o tittade till mig. Hon bedömde då också att jag var tillräckligt vaken och med för att få mobilen o så frågade hon om jag ville ha något att äta. Vilket jag verkligen var, jag hade ju inte ätit något sedan klockan 20 dagen innan. Så jag fick världens bästa frukostbricka eller vad man ska kalla det. Den koppen kaffe var den bästa jag har druckit för jag var så otroligt sugen på just kaffe. Men fick även en god macka med ost, skinka och grönsaker på. Det var även choklad, pepparkaka och en yoghurt med müsli o bär. Jag åt allt väldigt långsamt utifall att jag skulle börja må illa men de gick jättebra. Efter att jag ätit upp kom min sköterska igen och frågade om jag ville ha nått mer så fick en till koppkaffe och mera äpplejuice. Och vi gick igenom min medicinlista och rekommendationerna om hur jag ska leva o tänka nu fram till mitt återbesök. Sen fick jag ligga kvar i sängen och vara ifred en stund. Jag smsade alla och kollade lite social medier. Sen kom Marcus förbi för att se hur jag mådde, han berättade att det blev implantatet vi pratat om och att han är helt övertygad om att jag kommer bli nöjd. Han var även noga med att säga att blir jag orolig, får funderingar igen så ska jag höra av mig; ”Ring eller kom in en gång för mycket istället för att du inte alls pratar med mig. Jag är med dig hela vägen och blir det några komplikationer så kommer jag hjälpa dig. Du är inte ensam i det här.” Vid cirka 14:40 klev jag upp och gick på toa själv. Inget snurrande i huvudet eller illamående. Visst de var inte som att gå so vanligt, allt gick väldigt långsamt och jag kände mig som en tant när jag tog mig framåt. Men efter de så fick jag åka hem när jag ville. Tyvärr kunde inte min skjuts komma då så jag stannade till 16. Min sköterska kom med jämna mellanrum och fyllde på min dricka och gav mig mera choklad. Sen när de var dags att lämna så kunde jag klä på mig utan problem. Jag hade en omlott tröja på mig så jag behövde inte dra något över huvudet som tur är. Jag sa hejdå och begav mig hemåt. Under hela dagen och kvällen så har jag inte känt någon smärta. Det har varit ömt och känns som om jag varit med på världens jäkla bröstpass på gymmet. Vilket är ändå jätte skönt. Själva brösten är avdomnade, liksom när jag försiktigt har petat på dom så känns de lite som om de sover. Nu dagen efter har jag hoppat över att ta Alvedon vid vissa tider för att jag har inte känt behovet att ta dom. Jag har varit ut på promenad, kollat på serier, lästa lite böcker och sovit middag på soffan. Men helt ärligt mår jag oförskämt bra. Visserligen kan jag inte lyfta armarna ovanför huvudet och kan ju inte lyfta nått direkt men smärtan har inte kommit än. Jag har inte vågat öppna bh och kolla än så vet inte hur blåslagen jag ser ut men allt känns bra. Jag är nöjd med storleken och hur allt har gått. Och kliniken ringde under förmiddagen för att hör hur jag mår. Bemötandet ifrån personalen har varit toppen. Jag hade ställt in mig på att det skulle kännas mera som en rullbands upplevelse men det var allt annat än de. Nu hoppas jag att de håller i sig att jag mår så här bra och med de har en snabb återhämtningstid. Men all nervositet och nojande, var för mig helt onödigt. Jag bor själv och har katter som husdjur som jag måste kunna ta hand om och jag kommer inte ha några problem att klara mig som de verkar nu. För att avsluta det hela, var inte allt för orolig. Prata med din kirurg och var ärlig och exakt i era diskussioner. Och det är värt de i slutändan, man blir så nöjd. Hoppas att de här har hjälp någon. Jag kommer lägga upp bilder snart, när jag vågar öppna bh-n och börja titta. Men vill lägga upp bilder med jämna mellanrum så att ni får se hela läkprocessen ?

Sov på ett hotell natten till operationsdagen, Scandic Downtown Camper, som ligger granne med Nordiska kliniken. Kvällen innan operationsdagen hade jag duschat med Desucatan och tvättat håret med det, på morgonen samma procedur igen. Dag 1 Kom till kliniken för inskrivning 8.30 då jag även skulle betala den sista delen av kostnaden, gördlarna (3 st) samt en stödbehå. Fick ett omklädningsrum där jag skulle sätta på mig morgonrock, tofflor och huva (trosorna fick jag ha kvar). Dit kom sjuksköterska och narkosläkare för att gå igenom lite uppgifter och jag fick även en burk med tabletter som jag skulle ta. Operationen var planerad till 9.15 men jag fick träffa kirurgen vid ca 10.00 och vi pratade igenom vad som skulle åtgärdas. Sen var det dags för fotografering. Först med trosorna på och sen utan, foton över hela kroppen... Han ritade sedan på kroppen och tog ännu mer foton. Nästa steg blev när narkosläkaren kom och tog mig till operationssalen. Fick lägga mig på mage då Mattias ville börja med att fettsuga ryggen. Narkosläkaren sprutande in nåt medel och sen sov jag. Vaknade ca 16.20 på uppvaket. Hade ont under brösten, fick smärtstillande och åt det jag kunde av den goda frukosten. Operation tog 5 timmar och allt gick bra! Han gjorde bröstlyft med fettransplantation, vårtgårdsplastik, halslyft och fettsugning av ryggen, sidor, mage, under bröst och venusberg. De tog bort 4 liter fett och satte in 4 dl fett i varje bröst. Fick senare jätteont vid halsen, det spände rejält och halsen var väldigt svullen och 19.30 blev det en tur till operation igen då det visade sig att jag fått en blödning där de gjort halslyftet. Sånt som kan hända, tyvärr! Lokalbedövning och de öppnade såret igen, den operationen tog ca 1,5 timme och de tömde ut 1,5 dl blod från halsen. Fick inte prata eller tugga efteråt, bara flytande föda.... Fick även dränage I halsen. Lite läskig händelse MEN alla på NK var så professionella och tog väl hand om mig så jag kände mig hela tiden trygg. Kl. 21.00 äntligen lite yoghurt och äppeljuice efter en heldag fastande! Jippie! Dag 2 Kommit en del vätska i dränaget, hade fortfarande ont i halsen men ingen smärta alls i övriga kroppen. Fastande igen pga om det skulle behövas ytterligare operation. Hade dåligt blodvärde från 145 till 92, skulle ev få blodtransfusion men slapp det då värdet gick upp lite igen.... Fick två påsar med dropp för att inte få vätskebrist, viktigt att tänka på för oss med minimage/sleeve. Eftersom jag inte mådde så bra och viss oro fanns gällande halsen beslutades att jag blir kvar en natt till. Var fortfarande svullen och det kom vätska. Fick boka en natt till på gubbens hotell, stackarn... Sitter på hotellrummet mesta tiden då vi inte vågar att han rör sig för mycket i Stockholm pga corona. Fick besked att ingen ny operation behövs just nu och jag får äta igen! Jippie! Tänk vilken lycka när de tog bort katetern! Äntligen upp och gå på avdelningen, kissa själv (med en kisstratt) och få lite mat och dryck igen. Gördeln med hyskknäppning mellan benen måste jag dock få hjälp med av personalen eftersom jag inte var så himla vig som nyopererad och jag inte får tag i mittdelen längst bak mot rumpan. Gick på avdelningen flera gånger, så skönt! Fick beröm för att jag var uppe och gick så mycket vilket är bra att göra om man kan t ex för att motverka blodproppar. Hade inte speciellt ont någonstans förutom halsen, ibland under bysten och ryggen. Åt smärtstillande under hela tiden, fick på kvällen lätt halsbränna, troligen pga all äppeljuice och fick Novalucol mot detta som hjälpte. Dag 3 Har inte kommit så mycket mer vätska och dränaget ska sitta kvar MEN jag fick åka hem! Fick två återbesökstider, den ena för att se om dränaget går att ta bort veckan efter och den andra för att ta bort stygn och kolla under gördlarna m m. Hemgång vid 11.00!

4/11-2020 Kom till Nordiska Kliniken ca 7:30 (hade tid 8). Tog min 2:a Descutan-tvätt hemma på morgonen. Blev väl bemött av en sjuksköterskan i receptionen, skrevs in och lämnade över signerad patientsamtycke. Sen blev jag visad till ett rum där jag fick byta om till tofflor, morgonrock och hårhätta. Fick låsa in kläderna i ett skåp och lämna det jag ville ha sen på uppvaket på en liten hylla som de sen hämtar till uppvaket, jag lämnade mobil o glasögon. Narkosläkaren kom och vi gick igenom vad som ska hända och om jag hade några frågor. Se kom Mattias (kirurg) och vi gick till hans rum och vi pratade igenom vad vi hade pratat om på konsultationerna (3 st). Så vi kom fram till det vi bestämde på senaste konsultationen. Implantat framför muskeln, Motiva ergonomisk Mini och cc antigen 220 eller 245, jag sa till honom att han fick välja vilken som skulle bli finast resultat. Han skulle då prova sig fram under op, så att det passar mina förutsättningar/anatomi. Sen så mätte och ritade han på mig och jag sa till om att skulle skriva på bröstet att jag skulle ha framför muskeln, vilket han gjorde. Vi hade skojade om det på sista konsultationen (eftersom det är vanligast med bakom muskel, så kan det bara gå av farten och jag ville var säker på att han lägger framför). Sen kom narkosläkaren och hämtade mig och vi gick till op.salen. De satte in infart i armen och de var så gulliga och frågade hur jag mådde och kände, jag var ganska cool och kände mig inte ett dugg nervös. Sen somnade jag och vaknade på uppvaket ca kl 10:30. Kände mig lite frusen och lite illamående, fick en värmefilt och en tablett mot illamående. Hade inte ont, men bedövningen satt väl kvar. Sov lite till vaknade vid 11:30 fick min bricka med kaffe, smörgås, juice och yoghurt så gott att få i sig lite i magen. Sen kom de med mobilen och jag ringde runt till mina närmaste. Vid 14 tiden så tyckte de att jag var så pigg och hade gått o kissat och kände mig bra så jag blev utskriven. Blev hämtad av min sambo kl 15. Väl hemma så har jag halvlegat på soffan och mått ganska bra...bara lite trött. Kan röra mig ganska bra, har använt armarna när jag ska förflytta mig, kan öppna kylskåp, kunde öppna bildörren mm. Jag kan ju säga att jag är väldigt tålig. Visst spänner det men det gör inte så ont. Fick också genomgång av mediciner som jag ska ta de första dagarna, har också fått med mig en del papper som jag ska läsa igenom mer noggrant. Fick också ett implantat kort där det står vilken typ och modell mm och som jag kan registrera på Motivas hemsida. Det blev Motiva ergonomisk Mini 245 cc Operationsdagen: har mått bra, lite spänt på brösten men inte så ont. Jag klarar av att förflytta mej medhjälp av armarna när jag sitter/ligger på soffan. Dag 1: Sov inte så bra, hade inte ont men kunde inte komma till ro. Har tittat lite under operations BH, och det ser fint ut. Har lagt upp en före och efter bild på min profil. Idag kommer jag väl mest ligga på soffan och ta det lugnt. Eventuellt tar jag en promenad under dagen. Och återbesök för att kolla stygn och hur återhämtningen går har jag om 10 dagar.

Jag har varit så tacksam för alla operationsberättelser som jag kunnat läsa innan min operation och på så vis vetat mer vad jag haft att förvänta mig under operationsdagen. Därför vill jag även dela min egen om det kan vara till hjälp för någon annan som har sin operation framför sig. Jag är i skrivande stund väldigt trött och en del av minnena är lite suddiga men jag hoppas att någon kan dra nytta av min berättelse ändå och ha lite överseende med hur jag skriver. Det är nu 3 dagar sedan jag gjorde min bröstförstoring och jag ligger nerbäddad i soffan med ett kuddberg rund mig som en tron. Här har jag legat mestadels av tiden sen jag kom hem från operationen. Jag tänker att jag tar det från början och berättar ifrån dagen innan min operation. Om du undrar över något eller önskar fler detaljer är det bara att skriva till mig, jag kommer säkert missa en hel del nu. Min operationsberättelse Dagen innan min operation var jag lugn, i alla fall i tankarna, dock kände jag av att min kropp var stressad. Jag hade under veckan haft ett känsloliv som åkt bergochdalbana, jag gick från förväntansfull och tacksam till livrädd och osäker. Ena stunden ville jag bara att tiden för operation skulle vara här och den andra undrade jag om det verkligen var rätt beslut att genomföra operationen. Men där när jag bara var ett halvt dygn ifrån min operation var psyket lugnt men jag kände att jag hade hög puls och mina händer darrade som om jag frös. Jag gick av och an och försökte förbereda allt jag kunde här hemma, städa, diska, tvätta och packa operationsväskan. Till slut frågade min sambo mig hur det egentligen var fatt och igen brast det, jag grät och kände mig rädd inför morgondagen. När jag bölat klart var det som att allt släppte, jag behövde helt enkelt bara få ut lite känslor så lättade allt. Känslan av förväntansfullhet var tillbaka och jag plockade fram rena kläder och bäddade rent sängen, det var dags för hibiscrub-duschen och sedan se till att sova. 05.45 ringde alarmet och jag gick upp för att duscha en andra gång med hibiscruben. Jag var så beredd på att huden skulle svida då jag i vanliga fall blir så väldigt torr av att inte smörja in mig efter jag duschat men det var inte alls så farligt som jag förberett mig på. Jag tog på mig rena kläder och försökte svälja tabletterna som jag sjuksköterskorna bett mig ta 2 timmar innan operation. Som väntat så lyckades jag inte. Jag hade sedan innan berättat för kirurgen om att jag inte kunde svälja tabletter med bara vatten och visste att det gick att lösa på annat vis på kliniken. Jag gick till tåget och var framme på kliniken 07.15, min operationstid var 08.00. Jag möttes av en supergullig och varm sköterska som frågade hur jag mådde och jag fick direkt komma in till ett eget litet omklädningsrum med tv och tidningar. Där skulle jag byta om till morgonrock, tofflor och en nätmössa. En sköterska kom in och frågade hur det gått med förmedicineringen och om jag var fastande. Jag berättade att jag försökt men inte fått i mig något samt att jag varit fastande i 8 timmar. Ove, narkosläkaren, kom in och berättade hur allt skulle gå till och sa lugnande att det inte var några problem att jag inte fått i mig tabletterna innan. Han skulle se till att jag inte hade ont och att jag mådde bra under hela ingreppet, han sa även att jag på uppvaket skulle se till att våga be om smärtstillande för att jag skulle slippa ha ont i onödan. Jag förstår verkligen varför Ove blivit hyllad av så många här på forumet, redan från att han kom in i rummet kände jag mig trygg och i goda händer. Efter ett tag kom Patrik och hämtade mig, vi gick in på hans rum och tog förebilder på brösten. Jag hade inte än bestämt mig vilka implantat eller vilken storlek jag ville ha och han tog sig tid att svara på alla mina frågor samt gav sin egen åsikt. Det slutade med att jag bestämde mig för Motiva Ergonomix 300cc. Sedan gick vi tillsammans till operationssalen och nu var det dags, jag fick ta av mig tofflorna och lägga mig på britsen med morgonrocken som täcke. Ove satte en infart i ena armen, en annan trevlig läkare satte en blodtrycksmätare runt den andra och en tredje log och sa att han skulle sätta en platta på mitt lår. Jag frös om fötterna och den tredje bäddade omsorgsfullt in dem i något täcke. Ove satt sedan vid mitt huvud och höll en lustgas(?)mask framför min mun och näsa och det är det sista jag minns. Jag blev väckt inne på operationssalen av att de sa att allt gått bra och att operationen var klar nu. Förvirrad och nyvaken sa jag att jag inte ens minns att jag somnat, jag hade ju hört att man skulle räkna till tre men det gjorde jag ju aldrig. Jag tittade ner och blev nästan tårögd, där såg jag mina nya fina bröst. Operationen var verkligen klar! De reste mig till sittande och satte på mig en BH, sedan rullade de mig till uppvaket. Väl på uppvaket kände jag mig sådär nyvaken som man kunde känna sig när man som barn hade somnat i bilen, alternativt lite lullig som när man druckit några glas vin. Jag berättade för alla sköterskor hur söta dem var och att de var så snälla som kollade till mig hela tiden. Jag mådde väldigt bra på uppvaket och kände mig omtöcknade men jag hade inte ont. Min syremättnad var inte tillräcklig så jag fick lite medicin för det samt fick ha en syrgasmask i ungefär en timma. När värdena såg bra ut fick jag den omtalade frukosttallriken med massor av gott. Det tog ungefär en och en halvtimme för mig att äta upp, allt gick väldigt långsamt och jag fick mer och mer ont. De fyllde på med smärtstillande i min infart och någon timma efter det fick jag ytterligare smärtstillande i infart samt tabletter. Jag fick ta en promenad genom korridoren och sedan prova att kissa, vilket gick bra. Jag hade väldig yrsel när jag skulle resa mig men när jag väl varit uppe ett tag så släppte det. Jag fick lägga mig och vila igen och efter ett tag började det bränna rejält i ena bröstet, jag ringde dit en sjuksköterska och hon sa att nu hade lokalbedövningen släppt och jag skulle få morfin. När det börjat verka sa jag att jag ville åka hem, de tyckte jag verkade tillräckligt pigg och jag fick åka när jag ville. Jag fick sällskap till ett omklädningsrum samt hjälp att klä på mig och bära min väska. På vägen ut mötte vi Patrik och frågade hur jag mådde och han sa att allt hade gått jättebra och att han var glad över att se att jag såg så pigg ut. Min sambo mötte mig och vi åkte hem i taxi, resan gick bra och jag hade inte alltför ont. Efter att ha gått de 4 trapporna upp till lägenheten var jag dock helt slut och la mig på den förbäddade soffan med en kuddhög bakom och bredvid mig. Jag var inställd på att jag skulle sova mestadelen av det följande dygnet men jag var vaken till sent på kvällen. Sen jag kom hem har jag ätit all ordinerad smärtstillande medicin och ibland lagt till en snabbverkande morfin vid behov. När jag ligger stilla har jag knappt någon värk men när jag försöker resa på sig eller lyfta saker säger kroppen stopp och jag måste be om hjälp. Är tacksam för min sambo som varit hemma sedan min operation och hjälper mig med det mesta, allt från att resa mig upp när jag legat ner till att laga all mat och serva mig. Jag har mindre ont än jag hade räknat med och försöker att ta det så lugnt som möjligt för att hjälpa läkningen på traven. Mitt största problem är att inte råka överanstränga mig de stunder jag är pigg och inte har ont samt att jag börjar bli rejält uttråkad här i tv-soffan. Allt som allt en jättebra upplevelse från operationsdagen och framåt. Jag opererades på Nordiska kliniken av Patrik Höijer och jag kan hittills varmt rekommendera både honom och kliniken.

Hej allihopa! Tänkte att det var dags att skriva min egna operationsberättelse då jag tyckte de var så bra att få andras uppfattningar av olika kliniker och kirurger inför ens egna beslut. Så förvarning att denna blir rätt lång!! Hela min process med att verkligen ha bestämt mig för att genomgå en bröstförstoring till att ligga på operationsbordet gick ganska fort haha, var inom loppet på två veckor tror jag! Men jag är en sån som väl har beslutat mig för något så kör jag, och då blir jag ivrig och vill ha det gjort. Har haft komplex över mina bröst sen jag kom i puberteten, jag hade alltid hoppet om att "de kanske kommer, jag är bara lite sen!" Men nu vid snart 22 års ålder med samma överkropp sen jag var 12 så har jag ju facit i hand, min kropp gav mig aldrig några egna bröst. Vilket inte är så konstigt med tanke på att jag är lång och smal och alltid tränat i högt tempo hela mitt liv med knappt något överskottsfett under huden. Att ha bröst var verkligen något jag längtade efter, jag försökte verkligen vara optimistisk och uppskatta mina 70AA men det var svårt. Det kändes inte som mig på något sätt. Jag hade svårt att identifiera mig som jag såg ut om det låter logiskt? Så jag hade inte så många alternativ förutom bröstförstoring vid det här laget, de ville ju aldrig komma så då fick jag ta tag i det! Jag var ärligt talat lite dålig på att kolla runt på olika kliniker osv för det kändes bara rätt med Nordiska Kliniken från första början så jag bestämde mig nästan direkt för dem. Lite svårare var det att bestämma kirurg dock. Efter att ha läst här så läste man nästan bara om Patrik och tyckte hans resultat och omdömen va jättefina så kollade efter en konsultationstid hos honom men det var fullbokat lång tid framöver, men kollade dagligen för att se om någon avbokade. Men sen så läste jag mer om Mattias och alla sa att han var precis lika duktig och att han dessutom hade humor och var avslappnad vilket var precis det jag ville ha, vilket är viktigt för mig för att känna mig trygg och lugn. Men han var också fullbokad för konsultation lång tid framöver, men så hade jag tur! För jag fick en tid under min semester och åkte dit med en otrolig nervositet. Mer nervös inför konsultation än operationen faktiskt, hade så höga förväntningar och ville inte bli besviken på något. Han var lite sen men det gjorde mig inte så mycket, han var jättetrevlig men jag var verkligen nervös för det kändes så verkligt. Han var väldigt informativ och jag hade "forskat" en hel del innan så jag hade inte så mycket frågetecken. Jag ville egentligen ha snitten i armhålorna men han sa på grund av att min bröstkorg är ganska sluttande så skulle det eventuellt bli ett dåligt resultat och då måste korrigera det. Då fick jag förtroende för honom eftersom det kändes seriöst och uppmärksamt att säga det. Det kändes jättebra efter att ha pratat med honom och provat lite storlekar och 3D-bilder så jag bokade faktiskt tid för operation direkt efter. Var inställd på att behöva vänta minst en månad men de hade en tid bara 8 dagar efter, och den knep jag direkt! Kunde inte ha varit bättre timing med tanke på att jag hade precis börjat semestern och ville vara borta från jobbet så lite som möjligt. Sen så längtade jag väl lite till att få ett par bröst ;) Dagarna emellan så var det mycket funderingar på storlek, provade 340 cc och 450 cc på konsultationen men ville hellre ha lite för lite än för stort. Så bestämde mig för 340 cc. Var rädd för att vakna upp med två stora ballonger på min smala kropp. Målet med bröstförstoringen var ett naturligt resultat i proportion till min kropp. Lite lustigt att den första storleken jag fick prova blev den jag valde. Jag försökte inte tänka och grubbla för mycket inför operationen, då jag lätt får förväntansångest. Men då det kändes läskigt så tänkte jag bara på alla andra som har gjort detta, att komplikationsrisken är låg och att jag har valt en seriös klinik. Skräckblandad förtjusning var känslorna innan. Dagen jag skulle opereras hade kommit, jag hade tid ca 11.30 tror jag. Fick utförlig beskrivning inför operationen när jag bokade den om hur och vad jag skulle göra innan. Så tog tåget hemifrån och kom till kliniken, inte så värst nervös då, mest hungrig och trött då man skulle vara fastande. Fick ett omklädningsrum och fick sitta där ett tag innan en sköterska kom in med lite tabletter som var smärtstillande osv i förebyggande syfte, och strax efter det så fick jag träffa Mattias igen. Då fick jag bestämma för vilken storlek jag ville ha och det blev motiva ergonomix 340 cc. (Jag har dock ingen aning om vilken profil jag har då jag helt glömde bort att fråga det, men tror demi). Han ritade och tog lite bilder sen så fick jag träffa narkosläkaren. Det var inte några konstigheter, sen så var det bara att gå in i operationssalen. Fick ta av mig tofflorna och lägga mig på bordet med morgonrocken över mig. Jätteavslappnad stämning i salen, operationsbordet var uppvärmt och mjukt och det var musik i bakgrunden, alla småpratade men jag var för nervös för att kunna säga något vettigt haha. Fick narkosen genom infarten och poff så var jag borta. Omkring kl 15 så vaknade jag igen och kände direkt ett tryck över bröstet, inte så ont men konstigt. Sköterskan såg att jag vaknat och kollade läget. Var så trött så låg och halvsov ett tag innan de kom med brickan med fika. Åh den var så fin med en liten blomma och jag hade ju inte ätit sen kvällen innan så behövde ju få i mig något, men så fort jag skulle sätta mig högre upp så kom illamåendet, blev så glad när jag vaknade då jag trodde jag skulle slippa det men nej... Fick något som skulle hjälpa mig mot det och försökte äta och dricka så mycket jag kunde. Kände mig så otacksam som knappt rörde maten men mådde så illa och ville verkligen inte spy. Jag låg där tills min skjuts kom omkring 19. Då ville de bara se att man kunde kissa sen så fick man gå. Alla sjuksköterskor var verkligen så snälla och hjälpsamma. Sen fick jag även en spruta som skulle hjälpa att höja blodsockret eller något så man blev piggare, alltså wow jag skulle aldrig klarat mig hem utan den där sprutan, mådde som en kung på vägen hem. Stannade till och med och köpte glass. Mådde bra tills det var dags att sova, då var jag tvungen att spy. De 3-4 kommande dagarna var inte kul. Jag åt i princip ingenting förutom salta kex, var så illamående så länge, det var absolut det värsta. Kontaktade kliniken och bad om recept mot illamåendet, de hjälpte lite grann. Smärtan var absolut överkomlig men att resa sig upp från sängen var hemskt, tog typ en halvtimme varje gång. Låg i min säng i en vecka och sov i princip, att sova gick förvånansvärt bra, med tanke att man bara får sova på rygg vilket jag inte är van med. Men efter en vecka så blev jag piggare och kunde äta mer normalt, dock fortfarande väldigt dåsig av alla smärtstillande man skulle ta. Fick även bröstband jag skulle ha 24/7 tillsammans med bh:n så att implantaten inte skulle hamna så högt upp, det var så skönt att inte behöva använda den mer efter första återbesöket för den va inte så trevlig. Så sammanfattningsvis så var operationen i sig inte det jobbigaste för mig utan dagarna efter, men det är ju högst individuellt. Jag är jättenöjd med Mattias och alla på Nordiska Kliniken, även om det bara har gått tre veckor sen jag opererades så är jag säker på att jag kommer få ett jättefint resultat. Om det var något jag var lite ledsen över är att det kändes som Mattias var lite stressad både gångerna jag träffa honom, men det är ju fullt förståeligt att han och alla har ett hektiskt schema men det gjorde mig även lite stressad och nu i efterhand önskar jag att jag hade tagit mer tid till att bollat idéer angående storlekar med honom då jag just nu lätt skulle vilja ha större. Dock sa han att de flesta ångrar sig att de inte tog större direkt efter men vissa senare ångrar sig att de gjorde så stora, så jag får bara ha det i åtanke! Ja men oavsett det så skulle jag rekommendera alla som är intresserade för Nordiska Kliniken, omtänksam personal, superfräscha rum och proffsigt. Hoppas någon orkat läsa och uppskattat min lilla historia!

Kons med läkaren på telefon. Gav mig inte så mkt tyvärr. Inte så bra info. Men känner väl ändå att jag fick svar på de frågorna jag har. Dock tråkigt bemötande eftersom jag kände att han inte tyckte att jag skulle ta ut brösten. Att jag skulle se "platt" ut efter. Narkosläkare helt underbar, sköterskorna i opsalen och efter likaså. Läkaren var stressad då han var försenad och ville knappt svara på frågor jag hade om bad, träning och eftervård. Han sa även att "det kommer se mindre bra ut efter vi tagit ut dem". Men snälla, ja, det förstår jag väl?! Men jag kanske kommer tycka det ser fint ut? Inte alls samma bemötande som när jag satte in dem vilket gör att mitt förtroende för kliniken nu tyvärr är försämrat. Är ju inte lika fördelaktigt pengamässigt med tjejer som explanterar. Dock valde jag att ändå göra det hos samma kirurg, han är trots allt specialist med mkt kunskap om hur bröst bäst ser ut. Ingreppet gick väldigt fort, somnade 15.45 och vaknade 16.20 ungefär. Inte ont i bröstmusklerna utan i snitten. Känns så skönt att de är ute ur min kropp. Mådde bra direkt, inget illamående, åt och gick hem ganska snabbt efter. Får sjukskrivning om jag behöver men tror inte det behövs. Att tänka på efter: Ej dusch på snitten i 10 dagar. Såren ska läka ifred. Får inte bada förrän ärren läkt helt inga skorpor kvar ca (3-4 v) Tog med mig egen bh som knäpps framifrån (en sån man fick vid förstoringen) inga pulshöjande aktiviteter i 1-2 v men kan ta promenader. Antibiotika profylaktiskt i 10 dagar morgon och kväll. Citodon 2-4 ggr dagligen men valde att inte ta det pga blir illamående. Kommer köra silikontejp (mepiform) efter 10 dagars-kollen då även ett åb görs (tar kort och skickar via mail) Resorberbara stygn. Silikontejp för att försöka göra ärren mindre synliga. Har ni frågor så shoot!

Min berättelse Ni får ursäkta men nu kommer en längre berättelse om min väg från övervikt, till normalvikt, corona till bukoperation och tiden därefter. Jag har ända sedan lågstadiet varit överviktig. Har gått igenom de flesta bantningsmetoderna, Itrim, Xtravagansa, gått hos PT, varit hos dietister och lagt om min kost medmera. Ingenting har hjälpt så hösten 2016 fick jag möjlighet att genom landstinget göra en Gastric Sleeve. Operationen gick väldigt bra och på kort tid tappade jag 25 kilo och kom ner i någon slags normalvikt. Samtidigt som detta så har jag tränat. Älskar att träna. Blandar styrkepass med löpning och yoga. Träning och hälsa har blivit min högsta prioritet i livet. Det som jag däremot upptäckt och insåg i början av det här året är att det som jag uppfattat som fett som skulle brännas var överskottshud som inte går att träna bort. Alla mina timmar på gymmet syntes inte (doldes effektivt under hudöverskottet) och min rörlighet begränsades och min självkänsla fortsatte vara låg. Kanske låter ytligt men isf får det göra det. Den 29 april gick jag för första gången in genom dörrarna till Nordiska Kliniken i centrala Stockholm. Jag hade efter lite research hittat kliniken, läst på och bokat en tid för konsultation. Träffade kirurgen Marcus Ehrström som jag gick igenom mina funderingar med och som gav en ärlig bild av vad jag kunde förvänta mig av både slutresultat som smärta och obehag. Jag fick förtroende för honom, fick en prisuppgift som omfattade stor bukplastik, fettsugning av flanker och bröst och bestämde mig och bokade på stående fot tid för operation. Tiden fram till operationen så googlade jag mycket, läste på och förberedde mig. Jag blir sällan eller aldrig nervös och det blev jag inte denna gång heller. Efter nån vecka var jag rustad till tänderna. Hade köpt hem allt från descutan till järntabletter mm och gjort inköpslistor över vad jag behövde fylla på kyl och frys med innan operation. Det jag funderade en hel del på var hur jag som singelkille i Stockholm skulle klara mig själv med allt från att ta mig hem från operationen, dusch och liknande. Kände också en oro över träningen. Blir ju i praktiken minst 8 veckors träningsförbud. Någonting som är en stor del av mitt liv numer. Funderade också över smärta, dränage, serum och hur det skulle vara på kliniken. Den 22 juni var det så dags för operation. Kl 07:30 skulle jag infinna mig på kliniken. Fick snabbt ett eget omklädningsrum där jag fick ta av mig alla kläder utom kallingar och fick istället en morgonrock (anpassad för kvinnor för den var gjord för späda personer och inte en normalviktig kille), tofflor och ett fint grönt hårnät. Kirurgen kom förbi och ritade på mig och fotograferade och berätta mer om operationen och sedan kom narkossköterskan förbi och gav mig lugnande och smärtstillande. Kort därefter tog de med mig in till operationssalen där jag fick hälsa på de som skulle operera mig, la mig på operationsbordet, vi småpratade lite och kort därpå så fick jag narkos och somnade snabbt. Var otroligt förväntansfull och glad för det var en dag jag längtat efter länge. När jag vaknade upp så låg jag i en sjukhussäng, småfrös efter narkosen och hade blivit påklädd en gördel. Ingen smärta. Sköterskorna som hade hand om mig var oerhört trevliga och hade humor och såg till att jag hade det bra. Märktes en väldigt skillnad mellan att opereras på Danderyds sjukhus där personalen egentligen från första stund bara ville att man skulle åka hem. Gick från att frysa till att svettas. Fick ett fantastiskt mellanmål på en bricka med en vas med en blomma i. Var hungrig så maten smakade superbra. Senare på kvällen blev det paj och med jämna mellanrum kom sköterskorna och såg till så att jag drack. På kvällen kom kirurgen och berättade att operationen gått bra och att jag skulle bli nöjd med resultatet. I rummet där jag sov så var det enbart en annan patient och vi var i olika delar av rummet så det kändes privat och bra. Kände ingen smärta utan var enbart smådåsig. Fick också smärtstillande regelbundet. Efter frukost dagen efter operationen och efter avklarat kissprov så fick jag åka hem. Ringde en kompis som kom och hjälpte mig hem. Hade varit orolig för att ensam ta en taxi med lågt säte så funderade en hel del på bästa sättet att ta sig hem. Funderade länge på tunnelbanan men avråddes av sköterskan. Beställde därför en stor taxibil (minibuss) som jag visste hade höga säten och därmed skulle vara lätt att ta sig i och ur. Gick jättebra. Det jag fruktat mest efter operationen var att jag skulle tvingas ha dränage. Detta skedde naturligtvis men hade inga besvär med det. Kom hem på tisdagen och på fredagen kunde jag med hjälp av tunnelbanan ta mig till kliniken och få ta bort dränaget. Oerhört skönt ändå att slippa släpa runt på påsarna och rädd för att man skulle fastna. För alla som oroas över dränage så är det ingen fara. Gör inte ont och inte så bökigt som man kan tro. Gjorde heller inte ont eller var så obehagligt att få det borttaget. På den tionde dagen efter operation så hade jag återbesök där de tittade så att allt läkte som det skulle och de tog bort stygnen och la om allt. Fick också en gördel nummer två (omlottvariant) som jag skulle ha tillsammans med den första gördeln. Jag har varit en del svullen och haft serom. Det har inte gjort ont eller varit så mycket till besvär. Mer irriterande. Har egentligen inte haft någon smärta alls. Trappade snabbt av med smärtstillande och den smärta jag haft är den när nervtrådarna försöker hitta tillbaks till varandra i låret. Otroligt smärtsamt och som tabletterna inte lindrade. Frågade kliniken om jag kunde använda voltaren och det var ok. Det hjälpte vilket var en befrielse. Längst bort på flankerna där jag är sydd så fick jag också blåsor (förmodligen från tejpen) vilket gjorde att jag skulle undvika att tejpa där. Nu när det gått 5 veckor efter operationen så kan jag konstatera att allt gått väldigt bra. Det har varit en stor operation, det är självklart att man blir påverkad av den kopplat till rörlighet osv men allt det besväret är överkomligt. Idag har jag möjlighet att enbart köra omlottgördeln men har valt att ha båda ett tag till. På måndag får jag lov att sova utan gördel vilket ska bli skönt. Redan efter 1 vecka så kunde jag köra bil, ta kortare promenader. Jag hade utan problem kunnat börja jobba igen efter 2 veckor men skönt att kunna använda de fyra sjukskrivningsveckorna till att komma in i nya rutiner osv. Nu är jag mest orolig över att jag äter för mycket och rör på mig för lite. Försöker lugna oron över att gå upp i vikt med att det kommer finnas gott om tid till att träna bort de ev kilon jag nu lägger på mig under hösten. Trots att jag fortfarande är svullen och inte ser slutresultatet än på kanske uppemot 11 månader så är jag supernöjd. Nordiska Kliniken har varit toppen, min kropp har hanterat operationen superbra och jag har kompisar som tävlat om att hjälpa mig (vilket jag inte behövt utnyttja). Måste slutligen säga nåt om corona och hur de påverkat operationen. Jag gjorde min operation den 22 juni. Den 22 maj blev jag sjuk. Satte mig själv i karantän. Var rätt tydligt att det var corona med smakbortfall osv (bekräftades senare med antikroppstest) Som tur var så blev jag efter 2 veckor helt symptomfri och kunde därför med några veckors marginal fullfölja operationen. Lite onödig stress och oro över att riskera att skjuta upp operationen men nu i slutet av juli är jag opererad och har antikroppar mot covid-19 så det slutade bra. Fråga gärna ifall du har frågor. Vet av egen erfarenhet att tankarna är många inför en operation.

Hejsan! Äntligen är det dags för mig att skriva min operationsberättelse. Operationen äger rum 17e Juni 2020 kl 9:30. Tänker att jag kommer skriva om dagen innan, samma dag och dagen efter - för att man ska få en utförlig story med mycket detaljer! Jag ska göra en bröstförstorig samt ett bröstlyft på högra bröstet för att rätta till symmetrin. Jag har gått runt och tänkt så mycket på om/hur/när gällande den operationen. När jag var runt 15-16 (ni vet när man börjar få bröst) så märkte jag att jag har väldigt ojämna bröst. Mitt högra hänger mycket mer och är större (vårtgården är också mycket större på högra bröstet). Detta började alltså påverka mitt självförtroende tidigt, men jag tänkte att brösten växer flera år till - det hinner nog rätta till sig. Men nej, det gjorde det såklart inte. Så efter att ha mått dåligt över mina bröst i ca 6-7 år beslutade jag mig för att gå på konsultation. Jag valde Nordiska Kliniken i Stockholm och kirurgen Mattias Elmér då jag fått rekommendationer på både kliniken och kirurgen. Väl där (29/5-20) så kändes det verkligen som rätt val. Mattias var väldigt förstående, saklig och förklarade exakt allt. När han väl frågade om jag undrade kring något så...nej han hade ju tagit upp allt och till och med saker som jag inte ens tänkt på. Sedan var det ett enkelt val, jag ska göra operationen. Jag bokade tid och vips så har vi ett datum att se fram emot. åååh som jag har längtat. 16/6-2020 Dagen innan operationen Klockan är 15:00 när jag skriver just detta. Jag fick operationstiden riktigt nära inpå min konsultation så det är som jag inte hunnit reagera ens på att jag ska opereras imorgon, att jag ska få ett par nya bröst. Jag hämtade ut all medicin igår och hibiscruben köpte jag redan förra veckan. Jag har haft en riktigt tuff dag på jobbet, är verkligen redo att åka hem nu och börja landa i att operationen faktiskt äger rum imorgon. Så planen är att om ca 1h börja röra sig hemåt, laga middag, sätta in sängkläderna i torktumlaren (som min sambo slängde in i tvätten imorse), mysa med sambon, ta en kvällsmacka, bädda rent, välja kläder tills imorgon, lägga ner allt jag ska ha i min väska, duscha i hibiscrub och sedan lägga mig för att försöka sova. Jag kan passa på att berätta vad jag ska ha med imorgon: - ID, plånbok och patientsamtycke - Hörlurar - Läppsalva - Snus - Tofs - Mobilen såklart! Jag har velat mycket gällande klädval, det står regn och 20 grader. Så jag tror jag tar lösa shorts på mig, slapp t-shirt och en hoodie med dragkedja. Jag kollade med kliniken och min sambo kan komma in efter operationen och hjälpa mig klä på mig, lär behövas haha.. Jag är så himla förväntansfull, har stirrat otaliga gånger på min simulerade bild och drömmer mig bort till min nya kropp. ÄR SÅ TAGGAD!! Hörs av imorgon efter op! ** Var så dåsig igår efter operationen så jag skriver om op-dagen nu (dagen efter, 18/6-20) ** 17/6-20 Operationsdagen Jag vaknar vid 5 tiden för att få i mig en redbull (anledningen till varför jag valde redbull var för att få energi + socker i mig :-)). Jag dricker den och sveper sedan vad som känns som litervis med vatten för ville inte bli törstig sen. Jag lägger mig sedan i sägen och gosar lite med sambon, tanken var att jag skulle kunna ligga och ta det lugnt en stund men ikke sa nikke! Jag var alldeles för ivrig, så jag gick upp för att ta andra HiBiSCRUB duschen. Det gick hur bra som helst, passade på att platta håret när jag ändå var uppe så tidigt, shit vad risigt håret är efter den här tvålen haha - svinto! När allt var klart så klädde jag på mig, det blev mjukis, tshirt och en jacka i slutändan (regnade så mycket så ville inte bli kall om benen). Sedan var det runt 45min innan vi skulle åka, så lade mig i sängen igen med en filt och sov i 30min ungefär, superskönt! Sedan var det dags att bege sig! Väl på plats så fick jag sätta mig och vänta i ca 5-10min, passade på att kramas lite extra med sambon då han var tvungen att gå så fort jag skulle in (pg.a. covid-19). Receptionisten sa sedan att nu kan jag följa med, kom till ombytesrummet och fick lite praktisk info från henne och allt kändes bra. Bytte om och relativt fort kom en sjuksköterska in. Tog tre tabletter och sedan skulle jag vänta lite innan jag tog den 4e (morfin). Sedan satte jag mig och kollade på New Girl i mitt rum. Väntade säkert 20min sen kom Mattias in och sa att det var dags att rita och fota! Han fotograferade mig från alla möjliga vinklar och sen började ritandet, hit och dit med streck lyfta på bröstvårtan för att mäta haha. Sedan sa han "vi ses om en liten stund!". Jag fick sitta kvar i hans rum, ganska kort därefter kommer narkossjuksköterskan till mig och jag får svara på lite frågor, sen säger hon att det är dags. Jag leddes in i operationssalen, fick klä av mig och lägga mig på bordet (?), fick ha morgonrocken som filt vilket var skönt. Sedan var det ut med armarna, infarten placerades och blodtryck togs. Fick även en pulsmätare på fingret. Hon förklarade sedan att hon skulle spruta in medlet och att jag snart skulle känna mig lite dåsig. Jag kände av det nästan direkt i huvudet, kändes som allt började sticka lite försiktigt i ansiktet haha. Sedan fick jag en syremask på mig och hann ta två andetag så var jag HELT utslagen. Vaknade på uppvaket och möttes av en sjuksköterska. Hon förklarade att allt gått jättebra och jag bad direkt om min väska och min mobil, hon kom med dessa och jag frågade direkt "får jag ta en snus?" (hahha sjukt att detta var min prio 1). Sedan drack jag säkert tre glas vatten och började ringa folk. Det kändes väldigt ensamt där inne så var skönt att prata med mina nära. Skickade en bild till mina kollegor och min chef med info om att allt gått bra! Sedan somnade jag om och vaknade en stund senare och fick mat, dock hann jag bara ta två tuggor av mackan innan jag kände hur illamåendet slog till, så jag bad om något för det och det kom de med direkt och sprutade in i infarten. Det började verka nästan direkt så jag tog några skedar av yoghurten och drack äppeljuice. Bad de sedan om tre glas till - var så himla gott! (värt att nämna är att jag inte riktigt är en juice människa generellt haha). Sedan somnade jag om och vaknade upp mer klar i huvudet. Plingade på min knapp och så var de snabbt inne och började förklara tabletter och praktiska saker. Jag tackade och frågade sedan "när får jag åka hem?", fick till svar "så fort du kissat" :) Så jag ringde sambon och sa åt honom att åka in. Sedan tog de med mig till en toa, tyvärr kom inget där (jag är väldigt kissblyg). Så jag fick muskelavslappnande för att det skulle lätta lite. Jag frågade om jag kunde få gå till toaletten i omklädningsrummet då det gick bra för mig att kissa där förut och det fick jag. Så jag gick dit och fick ut lite kiss, så ringde på dem och de kom och bekräftade att jag nu fick åka! Sjuksköterskan tog ut min infart och min sambo visades in till ombytesrummet. Jag var så himla glad över att se honom. Han hjälpte mig klä på mig vilket var väldigt skönt då jag hade börjat få ont. Sedan åkte vi hem! Varenda gupp gjorde så himla ont, så fort jag kom hem tog jag en korttidsverkande Morfintablett. Det började gå över och jag passade på att ordna med mina tabletter (så morgontabletterna var redo direkt utan att man behöver sitta och läsa varje morgon vilka som ska tas). Sedan rådäckade jag haha, sov i typ 2h. Jag gjorde mig sedan redo för kvällen, tog mina kvällstabletter och la mig i sängen. Behövde dock ta Atarax och korttidsverkande morfin för att få bort smärtan och för att kunna sova. 18/6-20 Dagen efter operation Jag vaknade många gånger under natten av törst och var tvungen att gå på toa. Från kl 04 var jag klarvaken pg.a. smärtan så låg och försökte vila, kände nu att jag inte kunde ta mig upp själv pga smärtan så jag vilade tills sambon gick upp (stackaren vaknade varje gång jag gick upp på natten så kände att han behövde vila lite). Så fort han vaknade så bad jag om hjälp att komma upp, han hjälpte mig med allt jag kunnat tänka på och inte kunnat tänka på än (och gullen hade öppnat alla flaskor i kylen en gång så inte det skulle vara tungt för mig att öppna dessa själv, kan inte tacka honom nog för att han tänkt på allt verkligen). Jag tog mina tabletter och drack en Celcius för att vakna till lite. Sedan åkte han iväg till jobbet och jag sitter nu och lyssnar på musik, är väldigt dåsig pg.a. morfinet trots att jag druckit en celcius. Känns som att om jag lägger mig ner i soffan (som jag nu sitter i med datorn i knät) så kommer jag däcka direkt haha. Nu ser jag fram emot att smärtan ska avta och jag är så himla nyfiken på hur brösten blivit!!! Jag har 500cc motiva full i vänstra bröstet och 425cc motiva full i högra (som vi även gjorde ett lyft på). Dags för mig att avsluta här! Är så nöjd redan nu, och fnissar för mig själv av att jag inte längre kan se min mage :D Ha det fint!

Jag gjorde bröstlyft utan implantat för två dagar sedan på Nordiska kliniken av Patrik H. Allt gick snabbt och bra. Hade tid 11:30, togs in in ett rum för att byta och vid 11. Fick tabletter av sjuksköterskan. Läkaren var lite sen och jag började bli trött av morfintabletterna jag tog. Blev lite orolig över att jag skulle glömma ställa mina frågor till läkaren innan op pga. Min trötthet. Men det gick bra, läkaren kom och jag kunde ställa mina frågor. Vi gick till ett mottagningsrum där han fotograferade brösten och möte och ritade på de. Sen gick han ut och narkosläkaren kom och informerade mig lite. Därefter fick jag följa med till operationsrummet. Fick narkos och jag somnade till snabbt. Operationen tog ca 1,5 h. Jag vaknade ca 20 min efter operationen i ett annat rum. Mådde bra när jag vaknade. Var bara lite trött men annars klar och pigg i huvudet. Jag var rädd för att jag skulle bli lite ”konstig” av narkosen efteråt men det blev jag inte, vad jag vet iaf haha. Sedan fick jag tabletter tror jag, vilade, kollade serier på mobilen, fick lite mat och vid 17 tiden så åkte jag därifrån. Jag kände inte att jag behövde stanna kvar där längre än så. Har inte sett kirurgen sedan han mätte mig innan operationen. Nu två dagar senare så mår jag fortsatt bra. Det gör lite ont i brösten när jag rör på mig men inte när jag ligger still. Första natten kunde jag inte sova alls, hade inte sovit på över 30 h men inte Pga smärta. Detta trots att morfinet jag tar gör mig lite trött. Men inatt sov jag äntligen. Jag hade min syster som sov över hos mig första två nätterna vilket varit bra. Har inte kunnat se mina bröst. Ska ha på min läkningsbhn som jag vaknade med efter operationen fram till återbesöket. Dock känner jag att mina bröst är små, de känns lite mindre. Jag var sedan innan lite osäker på om jag inte borde ha i implantat också, men valde att bara köra på lyft. Kan ångra det lite nu, men ah vi får vänta och se hur resultatet blir först.

Att fatta beslutet

Jag har aldrig identifierat mig som någon som någonsin skulle kunna göra en bröstförstoring, även om man såklart drömt om det sen man...inte...fick bröst. Pojkflicka som barn. Anorektisk modell som tonåring. Stark och glad vuxen människa idag. Har olika stora, lite nivåskiftande bröst.

I min värld var man "tvungen" att vänta tills man fött alla sina framtida barn, ammat färdigt och typ... försvunnit ur omvärldens granskande öga innan man "fick" smyga iväg och göra en bröstförstoring i skymundan. 

Men. Efter ett riktigt vidrigt och traumatiskt break-up insåg jag att jag inte längre var rädd för något och att mitt liv bara är mitt eget. Mina stålar, min kropp och framför allt min tid att äga och göra det härligaste av. Snarare än ett livskrisbeslut byggt på dålig självkänsla så handlade det alltså om att jag insåg att det var en bra tid när man är mellan förhållanden och vill fokusera på sig själv. 

Bra grej:  Jag har varit öppen och tagit emot stöd från vänner vilket varit väldigt skönt. De har varit förvånansvärt accepterande. Kommer också vara spikrak med kollegor m.fl. om nån undrar – jag känner mig stolt över mitt beslut och tänker inte låta nån onödig stress påverka min läkningsprocess.
 

Konsultationstips! 

Min upplevelse är att det är bra att kosta på sig ett par konsultationer från olika kliniker – de jobbar och låter dig prova på olika sätt. Man kan få helt olika känsla för vilken storlek man ska ha beroende på vart man går.

 

Min konsultationsresa (Stockholmskliniker):

1. Proforma – Fint ställe, trevlig personal och erfaren kirurg (Örjan Gribbe). Här gick dock allt väldigt snabbt och jag fick bara känna på implantaten genom att stoppa under en tajt vit t-shirt. Då var jag inställd på minsta möjliga för att jag inte ville att folk skulle märka något. Provade 185 + 225 cc Mini (det minsta och plattaste från Mentor de hade inne) och tyckte det kändes stort. Var inte helt säker på prova-under-tröjan-metoden vilket ju kändes ungefär lika seriöst som att fundera på att köpa en rea-topp man med öppet köp. 

USP: På Proforma får man sova över vilket ju kan vara tryggt för den som inte bor nära. Jag, vid min senare OP på Nordiska Kliniken, hade dock inte det minsta behov av det utan kände mig rastlös och redo att gå redan efter 30 min. 

 

2.1 Nordiska Kliniken – Yes. Absolut! Hemma. Nog för att man inte ska lita enbart på en snygg varumärkesprofil, men det speglar verkligen NKs kvalitet och fingertoppskänsla. Mattias Elmér verkar vara en bra person och erfaren kirurg som tar sig tiden och tålamodet. 

Jag blev först chockad och överrumplad när Mattias förklarade att 265+285cc Motiva Ergonomix Demi skulle vara en passande storlek för mig. Mycket större än jag tänkt och upplevt hos Proforma!

Han förklarade dock väldigt logiskt hur mina mått och avstånd mellan brösten skulle göra att mindre implantat skulle se rätt konstigt ut, typ som öar med en platt öken emellan. Med högre cc följer en större omkrets vilket blir rimligare, och det såg ju inte alls mycket större ut än när jag provade mindre implantat med t-shirt hos Proforma. 

USP: Prova med en verklighetstrogen utgjutning av implantatet i en BH som visar hur slutresultatet lägger sig. Få en 3D-fotograferad och simulerad bild du verkligen kan fundera kring. Superfin personal.

2.2 Nordiska kliniken (dubbelkonsultation) – Ja, man får komma tillbaka och utan kostnad testa lite mer om man inte känns sig helt säker på storlek. Jag hade redan betalat in operationskostnaden då några veckor innan (vilket man ska).
Här funderade jag nästan på att våga mig på snäppet större, men landade i slutändan i den initiala rekommendationen 265+285cc.
 

3. Aleris Sabbatsberg – Nja. Förutom att jag inte upplevde någon särskiljande faktor eller kvalitet så tror jag nog man hade kunnat bemöta mig lite bättre. Jag gör det skyndsamt tydligt att detta är min tredje konsultation, att jag redan bokat och betalat en annan klinik, och att syfte med denna enbart är få ett till perspektiv och prova storlek enligt deras metoder. Kirurgen superskiter dock i detta och drar istället en rätt lång dragning vilket ger väldigt lite tid för mig att faktiskt prova. 3D-simulering får jag i efterhand via mejl. 

USP: Värt att notera – denna kirurg verkade väldigt kompetent och gav mig också insikten att det finns olika svar på hur man ska bemöta individuella fysiska förutsättningar. Han menade t.ex. att han inte tyckte jag skulle ha olika storlekar på implantaten bara för att mina bröst var olika stora från början. Detta tvärtemot både Proforma och Nordiska Kliniken. 
 

Operationsdagen

Min operationstid var 15:30 en tisdag.

Jag bor i Stockholm och hade tagit ledigt bara tis-fredag då jag har en skrivbordsjobb. Dagen innan kommer ett bekräftande sms. Jag hade också hämtat ut all medicin (antibiotika, smärstillande etc. för ca 400-500kr) några dagar innan. 

8:30-9:00 – Äter frukost (grönsakssmoothie, recept i senare inlägg).

Under dagen – Tar 40 min joggingtur i solen och promenerar runt på stan. Dricker lite kombucha som den hipster man är. Tar andra Descutan-duschen, tvättar den sista tvätten och vilar.

Tips! Fyll verkligen på med vätska under dagen/kvällen innan när du fastar. Jag var rejält törstig närj jag inte fick dricka nåt mer, 2h innan operationen. 

30 min innan min tid infinner jag mig enligt anvisningar på kliniken. Klädsel: de mjuka lättpåtagbara kläderna jag vet att jag vill ha på mig när jag kommer hem. Väskan är lättpackad med laddare, bok och ifyllt patientsamtycke. 

10 min innan tiden får jag byta om till morgonrock och låsa in mina saker. Sjksköterskan som kommer med förberedande smärtstillande meddelar att de tyvärr ligger 1h försenade. Jag får ta det lugnt i ett eget rum med bra tidningar och Netflix.
Exakt en timma senare kör vi igång: 

1. Träffa Mattias Elmér (kirurgen) igen och bekräfta storleksval, hälsodeklaration m.m. Det var ok att jag snusat lite Lyft ändå. Sen fotograferas det och ritas på mig, stäms av och förklaras.
2. Träffa en trevlig narkosläkare jag glömt namnet på. Han förklarar bra och jag kände mig hellugn. 
3. Ut med armarna på en brits (man får ha rocken som täcke) medan fina människor omkring en kör igång narkosen. Det tog bara några sekunder att somna in, inget gjorde ont på något vis utan var väldigt behagligt. 

Tidsåtgång: Lite mer än en timma. För min OP skulle huden dras ut lite för att nivåutjämna mina olika stora bröst m.m.

Efter: Jag vaknar upp i en säng med draperier kring, av att en fin sjuksköterska väcker mig. Allt känns bra, brösten känns rätt storlek och telefonen finns vid min sida! Blicken och sms-fingrarna är lite wobblande och svåra att stabilisera men i övrigt är jag helt med i huvudet.

Efter ett tag kommer en fantastisk matbricka i frukoststil. Jag kan ta mig upp i sängen själv utan problem eller smärta och äta, ringa en kompis och  snacka lite skit (fast lågmält så jag inte stör omkringliggande).

Efter en timma känner jag mig sugen på att åka hem så jag går upp ur sängen och hämtar sjuksköterskan. Hon är förvånad över att jag mår så pass bra och har full rörlighet och styrka, att jag överhuvudtaget kan sätta mig upp i sängen själv Jag får sen papper och medicininstruktioner som vi går igenom innan jag byter om glider iväg. BH:arna man kan köpa, samt Trygghetsgarantin tar vi på återbesöket efter 10 dagar. 

Jag tar tunnelbanan hem (15 min + 5 min promenad) utan problem, trots att jag initialt tänkt ta taxi. Men det behövs verkligen inte. 

Äter lite mer mat i form av protein- och mineralrika gröna linser med hudhelande tomatsås och veggie nuggets stekta i anti-inflammatorisk kokoksolja. Hej jag är helt uppenbart världens tråkigaste människa som inte käkar pizza nu men tror det är sjukt värt att äta bra så kroppen/musklerna/sömnen/såren/ärren får läka så bra som möjligt. 

Kollar på Rapport om hur världen håller på att gå under i viruspandemi. Får lite svindel av surrealismen. Önskar jag kunde ta en morfin för alla miljoner människor som lider just nu. 

Värk: Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att träningsvärk kan göra mer ont. Den enda värken ligger som ett tryck över bröstet som gör det lite svårt att andas djupt om man inte böjer sig framåt. Muskelavslappnande medicinen hjälper. 

Slutsats: Älskar dom Nordiska Kliniken! Älskar smärtstillande! Kul med bröst!

Halloj! :) Har tidigare genomgått en bröstförstoring på Akademikliniken. Var nöjd fram till att jag började känna att mina bröst åker ut mycket åt sidorna. De såg inte konstigt ut när jag stod upp men när jag skulle sova fick jag hela tiden tänka på att ligga med armarna längst kroppen eller ha kuddar runt omkring mig. Dessutom tryckte implantaten ut åt sidorna så jag hade nedsatt känsel under armhålorna. Kirurgen tycktes inte se att de var töjda fickor. När de gått 1 år och några månader pratade jag om ett implantatbyte med kirurgen för att jag tycker att ett par större bröst är snyggt och skulle klä mig då jag har mycket former. Han sa då att jag behövde ett lyft för att möjliggöra de. Jag som inte har hängiga bröst kände direkt att jag ville gå till en annan kirurg för att höra vad den sa och jag valde då nordiska kliniken Patrik Höijer. Har hört väldigt gott om honom och han var ett av mina val vid första operationen. Jag hade konsultationen med Patrik 20200318 och han såg direkt mina förstorade fickor. Han förstod exakt vad jag ville ha och gav mig ett så professionellt bemötande! Mina val var mellan 550 full 625 samt 725 corse. 725 var de som gav mig mest klyfta av de och såg finast ut på 3d simulatorn. Vi gick skilda vägar och jag fick träffa koordinatorn. Hon frågade mig hur det kändes och om jag ville titta på en tid eller tänka. Men ville gärna se vad de hade för tider. De hade redan veckan därpå på måndagen den 23 samt i april och maj. Jag som egentligen skulle åkt till Dubai den 20e men som hade bokat av var ändå ledig veckan därpå. Så vi bestämde att vi kör på den 23e. Dagen innan op var nervöst.Tänkte mycket på om 725 skulle ge mig de resultatet jag ville ha. Åt middag vid 20 tiden och sedan tog jag duschen och gick och la mig i rena lakan. Sov i 2 timmar gick upp ett tag och sedan la jag mig igen och fick några timmars sömn. Vaknade vid 6 tiden. Operations tiden var 12:30 men jag skulle befinna mig där 12. Tog duschen där vid halv 11 och sedan fick jag skjuts av sambon in. Väl där fick jag vänta i 5-10 min för att sedan komma till ett rum och byta om till morgonrock samt tofflor. Mössan tog jag inte på på en gång. Sedan kom en sköterska med några tabletter. Tog de och fick sedan vänta på att Patrik skulle komma. Han kom och hämtade mig till sitt rum efter ungefär 20 min. Jobbig väntan. När vi sedan skulle ta bilder och rita säger han att han tycker att jag skulle kunna ha 825. Just för att han tycker det skulle klä mig. Vi kör på de. Han förklarar att jag kommer då få ett nytt snitt något längre ner men det är jag ok med. Sedan fick jag bli kvar i hans rum och narkosläkaren kom till mig. Jätte go var hon. Lugn och förstod min nålrädsla. Vi gick efter några frågor in till operationssalen och jag fick lägga mig ner med rocken på mig med armarna ut. På vänster arm fick jag blodtrycksmätaren och höger fick jag infarten. När de var klart fick jag andas lite luft och sedan somnade jag. Vaknade upp på uppvaket. Ont men överkomligt till en början. Började sedan må lite illa och få riktigt ont i revbenen pga djupa stygn på ett område där det inte finns mycket fett. Efter någon timma var jag piggare så de kom med en bricka med smörgås, yoghurt samt äpplejuice. Kunde bara äta långsamt då jag lätt mår illa om jag slänger i mig mat fort efter en operation. Åt de jag kunde. De kom med mobilen och tittade den lite. Opererades runt 13 och jag på uppvaket till 17-17:30. Så snälla sköterskor. De gör ens upplevelse där helt magisk! Sambon kom till receptionen och hjälpte mig. Började må illa påväg ner med hissen. Hade tagit med mig en mugg med vatten från de samt spy påse. Fick väl nere med hissen spy reflexer men det kom aldrig upp något. Åkte hem. Åt en billys pizza och glass. Gick sedan och la mig och somnade som en stock. Nu idag dagen efter känns allt ok. Har ont som bara den i revbenen och svårt att ta mig upp. Har ingen hjälp hemma. Bad sambon förbereda med lite lunch och mellanmål i armhöjd så jag slipper sträcka mig i kylen. Men kan du ta hjälp första 2 dagarna är de guld värt. Storleken på brösten är svårt att veta nu. Det känns bra. Stora som jag ville men inte konstigt stora. De klär mig i kläder. Återstår att se när jag orkar ta mig en titt. Sjuksköterskan ringde vid lunch och hörde hur det var med mig. Bad om en till bh och skulle höra av mig i morgon när jag hade kunnat titta storleken på den jag har. Återbesök kommer ske via mejl efter 10 dagar om inte något problem uppstår. Iom virusriskerna vill de vara så försiktiga som möjligt. Bara de ploppar upp några funderingar är det bara att lämna en kommentar eller skicka ett pm. Ha de gott :)

Betalade 120,000kr för en Facelift - fick permanent nervskada!!! Besökte Nordiska Kliniken för 1.5 år sedan för att fixa min dubbelhaka och ögonpåsar. Hade hört mycket gott om Magnus Kjellberg. Han sa att jag måste göra en Facelift för att få resultaten som jag ville ha. Trots att jag kände att jag inte behövde en facelift så litade jag på Magnus och på Nordiska kliniken. Jag frågade om det fanns risker och Magnus försäkrade mig att det var helt säkert och att det skulle ta 4 timmar och sedan kunde jag gå hem. Jag betalade 120,000kr på en gång och gjorde operationen. Jag fick sova övernatt på kliniken, något som jag hade inte blivit medveten om innan, och när jag vaknade, så hade jag ingen känsla alls i ansiktet. Jag blev försäkrad att det var normalt och att känslan skulle komma tillbaka igen om några månader. 1.5 år senare, och känslan i ansiktet har fortfarande inte kommit tillbaka. Läkarna på Nordiska Kliniken samt på Karolinska Institutet har nu bekräftat att jag har fått permanent nervskada som inte går att åtgärda. Dessutom har min dubbelhaka INTE gått bort, och istället har fått mer volym. Detta har påverkat min livskvalitet enormt, jag har nu torra ögon pga operationen, permanent nervskada, och en värre dubbelhaka. Jag är väldigt besviken hur Nordiska kliniken har hanterat allt. Jag har varit i kontakt med Sam Besara, som är medgrundare och VD på Nordiska kliniken, och har varken fått mina pengar tillbaka eller kompensation. Var väldigt försiktiga innan ni gör en operation hos Nordiska kliniken. Jag betalade 120,000kr och har blivit skadad på många olika sätt!!

Då var det dags för min alldeles egna operationsberättelse! Torsdagen den 20/2 ställde jag klockan på 06 för att gå upp och hinna äta frukost. Min op-tid var kl 13:00. När jag ätit så gick jag och lade mig igen och somnade om till ca 9:30, väldigt skönt. Hade nämligen börjat bli nervös och rädd inför operationen så sov inte så jättebra. Därefter var det dags för andra Descutan-duschen. Sjukt nog tyckte inte jag, som alltid brukar vara snustorr, att den var så farlig. Drack lite äppeljuice och tog till slut bussen till kliniken (bor ganska nära). Kom till kliniken vid 12:15 ca och fick vänta till 12:30 innan jag fick komma in i det mysiga lilla omklädningsrummet där jag bytte om till morgonrock, tofflor och härnät. Satt och kollade i mobilen och pratade med min sambo då jag kände mig så rädd och började få kalla fötter. En sjuksköterska kom in med två Alvedon och en Arcoxia (som Ipren fast ej blodförtunnande) som jag skulle svälja direkt. Den sista tabletten (en långtidsverkande morfin) skulle jag vänta med. Efter kanske 10 minuter (runt kl 13 tror jag) så kom Mattias in. Jag låste in min mobil i skåpet och sedan gick vi in på hans rum och tog foton och ritade. Vi bestämde storlek 360cc Motiva Ergonomix Demi. Jag tog även upp min rädsla inför sövningen och han skickade in narkosläkaren Ove. Ove lugnade mig verkligen och ganska omgående gick vi in till operationssalen. Där inne väntade två supergulliga narkossköterskor. Fick omgående ta av mig min morgonrock och tofflor och lägga mig på britsen med armarna ut. Den ena sköterskan stod och höll mig i handen och klappade på mig medan Ove grejade med infarten. Ganska direkt säger han ”jag börjar ge dig lite nu” och jag säger ”nämen oj, redan?”. Fick ingen syrgas innan som vissa får. Sen tog det kanske några få sekunder och jag kände hur jag liksom försvann in i sömnen samtidigt som jag kollade på den snälla sköterskan. Jag som varit väldigt rädd för narkosen tyckte hela grejen faktiskt var skön. Det var som att somna väldigt skönt bara. Det första jag kommer ihåg från efter operationen är att en sköterska kommer in bakom skynket och ger mig min telefon. Jag säger hela tiden hur skönt det var att sova. För det var det verkligen! Narkosen var riktigt skön. Jag var dock extremt groggy och såg dubbelt. Skickade lite osammanhängande sms till min sambo och tog en del bilder (!?) haha. Jag frös extremt mycket när jag vaknade så fick extra täcke samt en fläkt, vilket verkligen hjälpte. Låg och mös. Tyckte att jag mådde lite illa så fick medicin mot illamående och därefter den fina brickan med ostmacka, yoghurt, juice mm. Efter kanske 20 min började jag känna mig mer normal och gick och kissade. Hade väldigt hög puls, vilket troligen berodde på morfinet sa sköterskan. Det var nog det som var jobbigast, den höga pulsen. När jag legat på uppvaket i kanske 2h (? kändes dock jättekort) så ville jag åka hemåt och ringde pojkvännen som jobbar i närheten. Var lite skakigt att gå men det gick bra. Var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Mådde oförskämt bra på kvällen men ingen matlust. Natten var dock hemsk. Tog inga smärtstillande tabletter då jag inte ville ta morfin (pga hjärtklappningen) och ville inte ta mer Alvedon den dagen. Brösten spände såklart men det var ryggen som var hemsk. Sov kanske 2-3 h men inte sammanhängande. Dag1 tar jag mig ut på en promenad i solen, men är såklart lite skör. Får värmeflushar och blir helt varm över ansikte, hals och bröst och får hjärtklappning. Sköterskan som ringer för att höra hur allt gått säger att det troligen är morfinet som spökar. Annars går dagen ganska bra och vi får besök av svärföräldrarna på kvällen. Natten mellan dag 1-2 sover jag mycket bättre och hela dagen idag (dag 2) har jag klarat mig utan mycket smärta. Har varit ute på promenad (hjälper mycket mot spända känslan) och varit ute på lite korta ärenden. Får from idag ta Ipren så tar Ipren, Alvedon och Paraflex (muskelavslappnande) som hjälper väldigt bra. Har inte så ont utan det stramar mer och är som två spända strutar. Det var verkligen inte så som jag trodde att det skulle vara. Narkosen var skön och smärtan absolut överkomlig hittills! Är så himla nöjd med mitt val av klinik och kirurg och kan varmt rekommendera både NK och Mattias till alla.

Jag gjorde ett bröstlyft (ankarlyft) utan reduktion eller inlägg den 8 januari 2020 hos Patrik Höijer på Nordiska kliniken. Jag var så nervös dagarna innan operationen då jag förstod att det verkligen var dags och skulle bli av. När jag hämtade ut medicinen den 6 januari var jag så nervös redan där att jag försökte att betala med ett bankkort jag inte längre använder. Så nervös var jag, att jag inte kunde tänka klart redan två dagar innan operationen. Jag åkte till mina föräldrar som bor i Stockholm dagen innan operationen och tog på kvällen min första descutan-dusch. Jag sov inte en god natts sömn innan operationen på grund av nervositeten. Jag hade aldrig tidigare opererats eller sövts innan. Dagen kom och jag åkte in till Kliniken och det i väldigt god tid. Det värsta jag vet är att vara sen, och till en operation kände jag att jag absolut ville vara säker på att vara på plats i tid. Väl inne i receptionen skulle jag få en "samtyckeslapp" eller vad de kallar det där man ska läsa igenom alla eventuella risker operationen kan medföra och att man skriver under att man är medveten om dem. Jag började läsa lappens rubrik och noterade att det stod "bröstreduktion" som rubrik och inte "bröstlyft". Jag sa till receptionisten att det stod att det var ett samtycke för reduktion och att jag bara skulle göra lyft och frågade henne om det var rätt pappper. Hon bad mig komma fram till henne i disken för att se om det var rätt, vilket det visade sig att det inte var. Hennes kommentar på det var "vilken tur att DU var uppmärksam" vilket jag kände var lite konstigt. Att lägga över det felet på mig. JAg som arbetat mycket i service hade hellre fått svaret "jag ber om ursäkt över att JAG gav dig fel blankett, men vilken tur att du var uppmärksam". Men det kanske bara är en yrkesskada i hur jag anser att man ska uttrycka sig. Det var ju hennes fel, och något hon borde ha poängterat i första hand, i min mening. Jag reagerade extra på det felaktiga pappret då jag läst en annan persons operationsberättelse här på hemsidan som hade fått ett paper bredvid sig på uppvaket där det stod att hon fått inlägg i sig fast hon bara skulle göra lyft vilket skrämde ihjäl henne. Efter att jag skrivit på det rätta samtycket blev jag efter en liten stund dirigerad till vad som skulle vara mitt omklädningsrum. Jag blev ombedd att ta av mig allt förutom trosor och ta på mig morgonrocken, tofflor och hårnät. Efter en stund, tiden då min operation var schemalagd, kom en jättesöt sjuksköterska in med mina pre-meds.Hon berättade att Patriks första op. hade dragit ut på tiden men att han snart skulle vara redo. Jag tog in medicinen och fortsatte bara att andas och försöka hålla lugnet. Jag var redigt nervös men försökte bara intala mig att det är så många som gör detta varje dag, och Patrik arbetar med detta varje dag, det är ingen fara. JAg kände efter en kort stund att pre-medsen kickade in och det medförde ett lugn som jag just då var väldigt tacksam över. Patrik knackade sedan på omklädningsdörren och jag kände bara "herregud, nu händer det. Ingen återvändo". Han bad mig ställa mig för att ta före-bilder. Sedan började han rita på mina bröst. Han frågade under tiden om jag undrade något och jag sa nej inte vad jag kan komma på. När jag stått en stund medan Patrik ritade började jag känna mig svimvärdig. JAg tänkte bara må han vara färdig snart så jag kan sätta mig ner för snart ramlar jag omkull. Han var kort efter den känslan inkom färdig och han sa att narkosläkaren strax skulle komma in till mig. Jag satte mig direkt när PAtrik hade gått. Av någon anledning var jag lite rädd över att berätta att jag började känna mig svimfärdig av rädsla att de skulle besluta att avfärda operationen. Jag var så nervös att jag kände att om det avbokades då att jag kanske inte skulle våga igen. Jag satt på stolen och tittade upp i taket och andades djupt och långsamt och det började kännas bättre. Ove, narkosläkaren kom in och frågade hur jag mådda och jag sa som det var, att jag kände mig svimfärdig för en stund sen men att det började bli bättre. Ove svarade att det var en vanlig bieffekt från pre-medsen och inget konstigt. Ove berättade lite om narkosen och frågade igen hur det kändes. Jag sa att jag var nervös varpå Ove svarade att han tyckte att jag såg ovanligt lugn ut vilket jag tyckte var lite lustigt då jag aldrig känt mig så nervös innan. Sedan gick vi till operationssalen. Ove sa att han skulle stödja mig längs vägen då jag känt mig svimfärdig innan vilket han gjorde. I operationssalen spelades hög och popig, modern musik och det var ett gäng, 3-5 stycken, sjuksköterskor som hade varma leenden och hälsade. Jag fick lägga mig på britsen och en sjuksköterska skulle börja försöka sticka hål i höger arm för narkosen. Det gick någon minut och jag hörde att hon mumlade till Ove som satt ovanför mitt huvud. Ove frågade mer tydligt "vad är det?" och det verkade som att hon inte fått i nålen ordentligt. Ove sa att de skulle prova att ge mig narkos och att det kunde svida. Efter en stund började det göra väldigt ont i armen. De sa att det hade varit hårt i blodvenen och att de skulle prova på vänster arm. JAg låg bara och blundade på britsen och försökte andas. Sjuksköterskorna var jättegulliga under tiden. DE gick och "smekte"/klappade min hand försiktigtm bäddade om min morgonrock som låg över mig som ett täcke flera gånger och bäddade om mina fötter. Jag kände mig så ompysslad och att det verkligen försökte göra det bästa för att lugna mig. Jag började tyvärr trots det goda omhändertagandet tänka på en skräckhistoria en kollega berättat för mig angående en person som inte narkosen fungerade på och som låg medveten men som i sömnparalys under sin operation. JAg tänkte bara herregud, tänk om det händer mig nu, eller tänk om de inte lyckas hitta någon blodådra och måste avbryta? DEt var en stor rädsla att det skulle stoppas helt enkelt. Men efter en stund pillandes på vänster arm och efter att Ove sa igen att nu provar vi igen och det kan sticka lite i början och sen kommer du känna dig trött, kommer jag bara ihåg att jag i någon sekund kände mig trött och sedan inget mer. Vid 14 blir jag väckt av en sjuksköterska på uppvaket. Jag tänkte då "herregud, jag började nog opereras lite efter 11, något måste ha blivit fel på operation då det tagit sån tid". Jag fick kort efter det en bricka med macka och yoghurt som såg supergott ut. Det var också jättegott men tyvärr orkade jag inte mer än några tuggor av mackan och av yoghurten. Efter det ville jag fortsätta vila då jag kände mig så trött. När jag låg och vilade i min mat-paus kom en annan tjej in från en operation till uppvaket. Hon var uppenbart groggy av narkosen och lät som att hon var full. Jag tänkte bara herregud hur kan jag ha vaknat 14 och bara känt mig "trött-groggy?". Efter att jag låg där och vilade och hörde hennes surr började jag tänka att jag måste ha blivit väckt innan 14 bara att jag inte kommer ihåg det. Jag frågade en sjuksköterska senare vilken tid jag vaknade efter operation första gången och hon svarade 13.10.... Så den tiden jag antagligen var i samma skick som den tjejen kommer jag inte alls ihåg.. Efter en stund kände jag tyvärr att sjuksköterskan som tog hand om mig var lite hetsig. Jag kände ingen stress i att åka hem, särskilt då min syster skulle hämta mig efter att hon slutat på jobbet. Sköterskan kom in efter jag haft min bricka med mat i kanske bara 15 minuter och frågade om jag var klar. Jag sa att jag bara tog en liten vilo-paus och skulle försöka äta mer snart. Efter en kort stund till kom hon tillbaka och frågade detsamma. Och jag kände att visst, ta den. Kort efter det berättade hon att jag var "färdig för att åka hem". Jag behövde bara se om jag kunde kissa först. Först fick jag in en till kopp te som jag drack upp. Sedan ringde jag klockan och sjuksköterskan som tidigare gav min pre-meds som jag tyckte var så snäll hjälpte mig till toaletten. Jag kunde kissa men gick völdigt stelt. Hon märkte att jag hade ont och var stel och gav mig en tablett som skulle hjälpa mot det. Hon sa också att hon tyckte att jag skulle ligga kvar en stund till i sängen och höra med min syster om när hon var på väg innan jag började gå. Min syster skrev sedan att hon var påväg och jag ringde på klockan igen för att få hjälp att ta ut nålen i min arm och blev sedan ledd till omklädningsrummet. Den sjuksköterskan som hjälpte mig ut till omklädningsrummet var också extremt go och snäll. Hon hjälpte mig att ta på mig min tröja och kappa och visade vägen ut mot receptionen. Min syster mötte upp mig i receptionen och så åkte jag hem till mina föräldrar. Tiden hemma under operationsdagen gick bra. Jag kände knappt någon smärta utan bara ett enormt tryck över brösten och hade svårigheter att gå upprätt och "normalt". Nu 5 dagar efter operation har jag slutat med morfintabletterna och mår väldigt bra. Jag är väldigt glad över att ha tagit tag i saken och att jag vågade göra denna operation. Hoppas min berättelse var intressant för någon här att få ta del av!

Jag har bytt mina motiva 550cc High till motiva 925cc corsé. Jag kom till NK i god tid innan men fick snabbt gå till omklädningsrummet. Där väntade jag i nästan 1,5tim så jag hade god tid på mig att få några sista second thoughts :) Jag var inte helt säker än på vilken storlek jag skulle välja, ville höra Mattias tankar innan jag bestämde mig helt. När jag väl kom in så tyckte han att 825 förmodligen inte skulle ge en så märkbar skillnad utan att 925 skulle bli bra. Frågan blev istället om vi skulle köra på 1050? Vi tyckte båda att 1050 var för mycket extra vikt i relation till hur mycket större det skulle bli, 5mm i bredden och 3 mm i putet. Skön känsla! Han ritade upp och fotograferade, sedan fick jag vänta på narkossköterska. Jag var lite orolig eftersom jag blev så himla dålig efter förra operationen och sa att jag gärna ville få så lite morfin som möjligt. Hon sa att hon skulle göra så gott hon kunde och sen bar det av till OP. Det gick superfort innan jag sov och när jag vaknade vågade jag inte röra en muskel. Jag mådde inte alls lika dåligt utan var bara sjukt trött. Fick en jättefin bricka med en smörgås, yoghurt med start och färska bär, kaffe och juice. Fick en till kaffe efter det och då piggnade jag till. Mattias kom förbi och sa att allt hade gått bra, att det ser fylligare ut men inte orimligt stort och att jag ska undvika yviga rörelser även om jag inte har ont. Efter det gick jag på toaletten och sen var jag redo att åka hem. Tog tunnelbanan hem och kände mig oförskämt pigg. Hoppas det håller i sig även när smärtlindringen går ur kroppen. Har precis tittat på brösten och det känns helt perfekt, jag hade inte förväntat mig att jag skulle se så smal ut, men storleken på brösten gör att både armarna och magen ser mindre ut i proportion. Helt fantastiskt! Så tacksam över det lugn Mattias gett mig vid båda mina operationer och så himla glad att jag hamnade hos honom från början. Fantastisk kirurg!

Torsdagen den 19/12 var det dags för min bröstoperation. Larmet stod på 05.30 då jag hade tid redan kl 8.00 på morgonen. Jag gick upp och duschade andra duschen med descutan. Vid 7.30 klev vi in på kliniken. Blev mött av en underbar sköterska i receptionen och fick ett omklädningsrum och skulle byta om till morgonrock och tofflor. Fick en nyckel till mitt skåp för att förvara mina tillhörigheter i. Efter en stund kom sköterskan in med tabletter (lugnande samt morfin tror jag) och ett halvt glas vatten. Gick en sista gång på toaletten och träffade min kirurg i korridoren och vi hälsade och han sade att vi ses snart. Jag och min man satt i rummet och småpratade och efter en stund kom Mattias och sade att det var dags. Han berättade att operationen skulle ta ca 3 timmar och att jag skulle ligga på uppvaket några timmar efter. Sa hejdå till min man och vi gick in i Mattias mottagningsrum och han fotade mig och sedan började han mäta och rita. Han skojade lite och jag kände mig lugn. Var inte ett dugg nervös. Tror inte att jag hann det riktigt. Fick sedan sätta på mig den blåa mössan och bara någon minut senare kom narkossköterskan och vi gick igenom mina uppgifter. Det var dags! Vi gick in i operationssalen och där träffade jag narkosläkaren. Eftersom jag är kort frågade jag om de kunde sänka britsen men jag fick en pall då bristen var inställd på ett visst sätt. Skojade lite om att jag är en hobbit :-). Lade mig på bristen och fick ha morgonrocken på mig och sedan fick jag ett ett täcke. Sade att jag var en sån som fryser lätt. Lade ut armarna och de tog blodtrycket. Sade att jag brukade ha lågt men att nu var det lite högre. Men inte så konstigt! Fick en nål insatt och sedan gick det fort. Berättade att jag tyckte masken var obehaglig då jag har minnen från min GBP så hon höll den lite lösare och sedan försvann jag. Vaknade vid 12.30 tiden och var helt groggy. Så obehagligt att inte kunna se utan allt bara flyter ihop. Skickade meddelande till min man att det var klart så han kunde vara lugn. Tittade ner och såg att jag hade läkbh samt bröstband. Minns att jag tyckte de såg små ut, hade ju lagt in 510 cc. Men så länge jag inte har mina hängpattar kvar så är jag nöjd :-). Sköterskorna var super trevliga och efter ett tag fick jag in en bricka med macka och yoghurt. Åt och drack så gott jag kunde. Efter en stund fick jag gå och kissa. Var fortfarande groggy men det gick ganska bra att ta sig fram o tillbaka men med hjälp av en sköterska. Fick information om eftervård, sjukintyg och sedan ett intyg om frysning av gymkort. Vid 15.30 fick jag hjälp till omklädningsrummet och fick hjälp av sköterskan att hämta min man. Där hjälpte han mig på med kläderna och vi fick hjälp av receptionen att boka taxi till hotellet. Har bara bra upplevelse av denna plastikoperation och ser fram emot resultatet!

Jag har tänkt på bröstop sedan tonåren, då både min mamma och syster opererat sig. Länge har jag varit helt säker på att det inte är nåt för mig, jag har hellre lite halvfula bröst och försöker tycka om mig själv ändå, men efter två barn och med en stabil ekonomi tänker jag annorlunda. Jag tycker om mig själv, min kropp och mina bröst, men jag vill tycka ännu bättre om dem, så varför inte? Kanske kan jag bli mindre självmedveten efter op? Blir det inte så är det också ok. Jag var lugn men nervös när jag kom till kliniken strax innan halv 8 på morgonen. Jag fick skriva under papper, byta om och satt sedan och väntade i ett rum. Kollade lite på tv för att distrahera mig från oron. Hade tid för op 9 men sjuksköterskan kom in och gav mig medicinen ca 9.30 och kanske nån kvart senare kom Patrik och hämtade mig. Jag blev jättenervös för sedan kvällen innan hade jag börjat ifrågasätta hela grejen... Upplevde Patrik som lite stressad när han ritade på mig, och jag sa att jag var nervös. Han sa att jag var i goda händer - att de hade gjort det många gånger förut. Jag sa att jag inte tvivlade en sekund på att de vet vad de gör men att jag var mer osäker på mina egna motiv... Sekunden efter tog vi bilder, och sen kom Ove, narkosläkaren, in. Han var supermysig och lugn och sa att "alla är nervösa men alla är inte lika nervösa som du". Lipade lite. Jag fick lägga mig på britsen och sträcka ut armarna. En sköterska som jag inte minns namnet på satte en grej på mitt lår, jag frågade vad det var och hon sa att det var en jordare(?). Jag frågade lite på skämt vad de skulle göra med mig egentligen och de försökte förklara hur den mojängen hängde ihop med laserkniven, vilket jag var allt för nervös för att kunna ta in ändå. Jag frågade om det var för sent att be om lugnande och det var det... :) Ove satte infart och sa att han skulle börja ge mig narkosmedel. Det sista jag sa var att nu börjar det flimra i mitt ansikte... Jag vaknade på uppvaket ca 11 och en sköterska sa att allt gått bra. Jag frågade om operationen var klar och det var den. :) Brösten kändes spända men jag hade inte så ont. Mådde inte illa men var yr och slumrade till igen och låg och dåsade så ett tag. Fick sedan fika som jag inte hade lust att äta. Brösten såg lovande ut i bh-n. De hade inte svullnat upp än, och såg inte så fasligt stora ut - precis lagom! Messade pojkvän och de som behövde veta att allt gått bra. Fikade men var groggy av morfinet och somnade sedan om. Mådde rätt konstigt, kände mig yr och svimfärdig. Kallade på ssk som kollade blodtryck och sa att jag hade väldigt lågt. De gav mig två doser efedrin och sen var det stabilt igen. Åkte taxi hem ca 15.30. Nu är det en vecka efter op och brösten börjar sjunka och mjukna något. Den värsta smärtan har släppt (peakade dag 3). Äter nu endast alvedon för smärtan när det behövs. Är så glad för mina nya bröst och de börjar redan se lite finare ut. Tror att jag kommer att bli himla nöjd med dem!

Efter nätter med alla möjliga mardrömmar är det dags. Jag har 40 mil att åka och op- tid kl 13.30. Hela vägen dit ifrågasätter jag mitt beslut, men kommer ändå fram till samma svar. Jag har velat göra detta i 30 år. Kanske dags att sluta gruva sig nu och skita i vad alla andra kommer att tycka. Resan dit går fortare än väntat och jag är framme redan kl 12. Far några varv runt i stan för att få tiden att gå, men kl 12.30 går jag ändå in på kliniken med skakiga ben. En trevlig tjej tar emot mig och berättar att jag ska få ett eget rum att byta om i innan op. Jag hinner inte ens byta om innan Patrik knackar på och är redo för mig. Jag får gå in på hans rum och han ser att jag är nervös, men han lugnar mig direkt med att säga att han är inte nervös och detta kommer att gå bra. Han fotar före-bilder och vi repeterar storlek innan han ritar på mig. Sedan knackar narkossköterskan på och går igenom själva narkosen med mig. Jag får en cocktail med mediciner, lugnande, smärtstillande, samt något mot illamående, då jag berättat att jag skall åka hem samma dag. En sköterska kommer och tar mig till op, då är klockan bara 13, så jag tror jag ska få vänta ett tag till. Utanför op-salen möts jag av en tjej som stöttas upp av två sköterskor. Hon ser inte pigg ut, dessutom kräks stackarn, så jag tänker att det där är jag om en stund. Direkt i op-salen får jag lägga mig som ett kors och en sköterska hjälper till att täcka mig för att jag inte skall känna mig helt blotta. Narkossköterskan sätter en nål i armen och förklarar hur det ska kännas. Jag känner nålen, sedan domnar jag i ansiktet innan jag är helt borta. Ca en timme senare vaknar jag upp på uppvaket. Pigg som att jag sovit en djup, men lugn sömn. Känner mig utvilad och inte särskilt smärtpåvärkad, fram tills att jag försöker sätta mig upp. Det var helt omöjligt, men som tur var så var det bara att trycka på en dosa vid sängen och den hjälpte till. En sköterska tittade till mig, hämtade min mobil och en god fikabricka. Smsade de som behövde info och kände mig pinsamt pigg då jag hörde hur andra kräktes och mådde dåligt intill. Frågade sköterskan om hur länge jag behövde stanna och hon sa att när jag tagit mig upp och kan kissa så var det bara att fara. De ville gå igenom lite att tänka på innan bara. Jag passade på att vila en liten stund, men kl 16.15 gick jag ut mot maken som väntade. Öm, men vid gott mod. Fick en extra åksjuketablett innan jag for för säkerhets skull. Resan hem gick bra. Jag kunde äta middag på vägen, sedan halvslumrade jag resten av tiden. Kaxig gick jag och la mig (eller låg och låg) satt uppbullad med kuddar. Det där gick ju bra, inte så ont. Förren nästa morgon då man skulle försöka ta sig ur sängen. Aj aj aj. Ca fyra dagar var hemska, men det vände. Nu har det snart gått tre veckor. Snitten känns inte så mycket längre, jag kan använda mina magmuskler, men efter två veckor fick jag skavsårskänningar av läkbhn och just nu klisvider det som fan. Enligt kliniken kommer det att avta, så ser fram mot det. Brösten har börjat mjukna och har fått en fin form. Inte alls som första veckans stenhårda strutar. Jag är jättenöjd med den lilla stl jag valde. 245 och 265cc. Ingen utomstående kan se skillnaden när jag är påklädd (hade ju väldigt skumfylkda bhåar tidigare) För mig känns det som att jag äntligen har bröst och inte bara lite hud. Ser fram mot hur de kommer att slappna av ytterligare, samt att få kasta denna obekväma bhn åt h-vete. Lycka till ni som har era operationer framför er. Jag rekomenderar verkligen Nordiska kliniken. De har verkligen varit proffsiga och mött mina önskningar så mycket som de tyckt varit möjligt.

Äntligen var det dags för min bröstförstoring som jag längtat så länge efter! Jag hade konsultation hos Patrik på Nordiska Kliniken i början på oktober 2019 & bokade in operation för 12/11, så processen gick väldigt fort vilket passade mig. Tror jag hade haft svårt att komma till skott med operationen om jag inte bestämde mig NU NU NU! Har velat göra det i så många år och nu passade det så bra in i livet så jag slog till. Konsultationen gick snabbt, var där i max 30 min. Patrik gav snabbt förslag på 400 eller 425cc, runda hög profil. Han sa att det inte skulle bli så stor skillnad förutom att 425 skulle gå ut lite mer på sidan. Väl hemma provade jag med ristestet ett par gånger och tyckte att det verkade stämma överens med vilket resultat jag var efter. Jag fick även med mig 3D-bilderna hem, de finns i min profil. Bestämde mig ganska snabbt för att nu kör vi operation. Så 12/11 kl 14.30 var det dags! Dagarna innan hade jag förberett mig med att bland annat köpa hem en massa snacks, saft, juice & våtservetter. Samt tvättade lakanen & såg till att jag hade mycket rena kläder dagen innan. Duschade med Descutan på kvällen innan jag gick & la mig. Gick upp runt 7.45 på operationsdagen och åt frukost, vilket var väldigt skönt att jag hann med då jag är väldigt hungrig när jag vaknar. Drack sen äppeljuice fram till 2h innan operationen. Åkte in runt 13.15 till kliniken, jag bor i Stockholm så hade inte långt att åka. Var på plats runt 13.50 på kliniken, anmälde mig i receptionen och fick snabbt bli visad till omklädningsrummet. Fick byta till tofflor & morgonrock men behålla mina trosor på. Fick även låsa in mina grejer i ett skåp de förberett till mig. Väntade ganska länge i omklädningsrummet och började misstänka att det blivit försenat. Till slut kom en sköterska in och berättade att Patrik blir cirka 1h sen. Hämtade då min mobil igen och såg att klockan var 14.34 haha. Lite irriterande men jag har inte så mycket emot att vänta. Så jag satt till kanske 15.15 i omklädningsrummet tills sköterskan kom in igen men förmedicineringen: 2 alvedon, 1 antibiotika & en annan smärtstillande, var nog morfin om jag minns rätt. När sköterskan gick sa hon att sen kommer Patrik och hämtar dig om cirka 30 min-1h.. Just 1h sa hon lite tyst och snabbt så tror hon kanske skämdes lite över att det blev ÄNNU mer försenat. Det är väl något jag kunde bli lite irriterad över att de inte sa tidigare, men som sagt inte hela världen. Patrik hämtade mig vid ganska exakt kl 16, då var min op drygt 1.5h senarelagd. Han ursäktade sig & så fick jag följa med till rummet vi hade haft konsultationen i. Vi tog bilder och sen frågade han hur jag kände över storleken vi kom överens om på konsultationen. Jag svarade att jag kände mig nöjd med storleken och undrade om han hade någon annan åsikt, men det hade han inte. Vi körde på 425cc i båda brösten. Han mätte & ritade snabbt på hela bröstkorgen, lämnade mig sen i rummet & sa att narkosläkaren kommer och hämtar mig. Max 1 minut senare kommer Ove, narkosläkaren in. Frågade om jag kände mig nervös osv & förklarade hur det skulle gå till. Det var inga nyheter då det mesta som står på nätet stämmer in med vad han sa! Jag hade aldrig varit sövd tidigare så var ganska nervös över hur det skulle kännas, var inställd på att det skulle vara lite obehadligt. Ove visade mig sen in till operationssalen där 3 andra sköterskor redan var & förberedde. En Mikael och en Jenny presenterade sig. Jag fick ta av mig tofflorna och lägga mig på britsen med min morgonrock som täcke. Sen gick det med en jäkla fart. Ove tog den ena armen och Mikael tog den andra. Ena stunden sa Mikael att "nu gör jag så här", andra sekunden sa Ove "nu gör jag så här" så jag hann inte reagera så mycket på vad som hände faktiskt. Jag bara hängde med i princip haha. Fick en infart i högra armen där Ove la in lite sömnmedel, strax efter fick jag en mask för näsa & mun. Sen sa han att nu kommer du börja att känna av det lite grann, "ja det gör jag" svarade jag, kort efter det måste jag ha somnat för efter det minns jag inget. Men det var inte alls så obehagligt som jag trodde att det skulle vara. Vaknade när de rullade ut mig från operationssalen, två sköterskor pratade med mig och sa att nu har du vaknat till, allt har gått bra & frågade om jag mådde OK, vilket jag gjorde. Sen måste jag ha somnat till nån minut, vaknade sen när jag var bakom mitt draperi. Kände mig orimligt pigg direkt, lite seg i huvudet men mådde inte illa eller hade speciellt ont. Sköterskorna tyckte att jag såg väldigt pigg ut och frågade om jag ville ha nåt. Lite vatten ville jag ha då jag inte druckit nåt på väldigt många timmar eftersom min operation blev lite försenad. De fixade direkt och frågade då om jag ville ha min telefon eftersom jag verkade vara pigg, så den hämtade de. Sköterskorna kom in väldigt ofta först 20 minutrarna kanske, de var nog inne och tittade till mig var 5:e minut. Efter ca 20-30 min fick jag in lite fika, en fantastiskt god macka med ost, skinka, gurka & paprika samt lite yoghurt med granola och färska bär. Fick även lite juice och en kopp kaffe. Fick i mig allt på en gång, var otroligt nog inte speciellt hungrig längre men det berodde säkert på allt smärtstillande. Sen var sköterskorna inne lite titt som tätt, frågade om jag behövde mer smärtstillande men jag tackade nej då jag inte hade speciellt ont. Som en riktigt grov träningsvärk men jag skulle ändå hem och ta mina tabletter för natten så det kändes onödigt, ville inte riskera att få ont i magen eller bli illamående av för mycket smärtstillande. De gick även igenom lite papper med mig, lite om medicinerna, stödbhn, återbesök, sjukskrivning osv. Hade totalt 2 sköterskor inne hos mig som var supergulliga båda två, väldigt glada & lugna. Patrik var även runt en sväng hos alla och frågade hur vi mådde och ifall vi hade några frågor. Efter ca 1.5h efter att jag vaknat bad jag om att få prova att gå & kissa, då jag hade fått i mig ca 1 liter vätska efter jag vaknade. En sköterska gick med mig till toaletten, hon väntade dock utanför så jag fick vara där inne själv. Det gick bra att kissa även om det inte kom mycket. När jag blev lämnad vid sängen igen sa hon att jag bara kunde säga till om jag ville åka hem då jag verkade så pass pigg. Så jag väntade tills min sambo fanns i receptionen, då bad jag om att få åka hem. Då hade jag varit på uppvaket ganska exakt i 2h. Sköterskan följde mig till omklädningsrummet och hämtade även in min sambo! Bytte om sen var jag fri att gå. Vi tog en uber hem den kvällen vilket kändes skönt, var hemma på ca 15-20 min. Var hemma runt 18.45 på kvällen. Satt i soffan resten av kvällen tills jag gick och la mig 21.30 ungefär. Tog mina kvällstabletter vid 20.00, och morfinet slog verkligen till. Fick lite dövöra, supersmå pupiller och det kliade lite på kroppen haha. Tog 2 alvedon, 1 Cefadroxil & 2 Targiniq. Natten gick helt OK, halvsatt upp hela natten. Vaknade några gånger på natten men mest för att jag var torr i halsen. Vid 01.30 gick jag upp och tog 2 Alvedon till då jag hade liiiite smärta, så jag tog det mest i förebyggande syfte. Var väldigt pigg när jag vaknade på natten så hade lite svårt att somna om. Vaknade idag när min sambo gick upp vid 05.50. Jag var också pigg så jag gick upp strax efter och åt frukost ihop. Är lite ömmare i brösten idag dagen efter, det känns speciellt när man går. Känns knappt nåt när jag halvligger ner förutom om jag råkar spänna bröstmuskeln, då känns det lite grann. Som en träningsvärk. Lite kämpigt att resa sig upp men jag försöker använda benen mycket till att dra mig upp haha. Brösten spänner inte så mycket just nu, det är mest ett tryck över dem. Den enda smärtan som finns kvar när smärtstillande är på topp är lite smärta vid snitten, men knappt märkbart. Det smärtar även lite att skratta :) Det var min berättelse, hoppas det kommer till nytta för någon, tyckte själv att det var kul att läsa om andras berättelsen innan min op :) mina bröst ser för övrigt ut som ett par strutar i läkBHn än så länge men det var jag beredd på. Har inte vågat ta av BHn än men har kikat en del. Implantaten sitter jäkligt högt som de brukar :)

Så kom dagen som jag tänkt på sedan jag var 16 år. Idag är jag 59! Att det dröjde så länge beror på så mycket, som ekonomi och rädsla förstås men framförallt har jag tagit intryck av vänners negativa åsikter om bröstförstoring. Fast det var kanske bra att det dröjde, för nu VET jag att det var rätt val. Det visste jag knappast vid 16... I samband med bröstförstoringen utfördes även en fettsugning av ryggen. Jag är ganska krass och förväntade mig att jag skulle må riktigt dåligt efter operationen och att jag skulle ha blåmärken från nacke till rumpa . Ett rimligt antagande då jag lätt får blånader. Till min stora glädje och förvåning blev det bara spridda blåmärken och smärtan och svullnaden var mindre än väntat. Dagligen har jag bara behövt ta tre snabbverkande morfintabletter, i kombination med alvedon, efter operationen som skedde 21/10. Redan nu, 26/10, kan man se att operationen är lyckad. Jag mår toppen! Har till och med jobbat lite grand och tagit dagliga promenader med min lilla hund. Slutsats: Mattias Elmer är en suverän kirurg och förtjänar verkligen sitt goda rykte. Ett stort tack till alla på Nordiska Kliniken som behandlade mig superproffsigt och vänligt!

Hej. Jag vill gärna dela med mig av min operationsberättelse och hur viktigt det är med valet av kirurg. Jag vill dela med mig så andra där ute slipper gå igenom samma sak jag gjort/gör. Allting började den 29 april 2019, jag hade då min första konsultation hos Magnus Kjelsberg som då jobbade på Nordiska kliniken. Efter två graviditeter och stor viktnedgång ville jag göra en mommy makeover.k Första intrycket var väldigt bra, han var glad, trevlig snäll och extremt positiv. Både jag och min man tänkte efteråt, kan verkligen plastikkirurger vara så trevliga:) Tack vare lovande ord om hur bra allting skulle bli och hans trevliga bemötande bokade jag in operation den 28 augusti 2019 hos Magnus. Operationen gick bra och jag mådde trots allting ganska bra när jag väl kom hem dagen därpå. Redan efter några månader märkte jag att magen putade mycket ovanför och nedanför naveln. Som en bulle på vardera sida. Vissa dagar mer och andra mindre. Jag påpekade detta ganska snabbt och fick då höra att jag måste ge det tid och att vi skulle kolla på återbesöket efter 6 månader. 9 mars 2020 var jag på mitt återbesök. Magnus kollade på min mage och kunde konstatera ett det fanns lite mer fett att suga bort på dom två ställena på magen. Även mina bröst hade börjat hänga neråt och åt sidorna så han beslutade att vi skulle göra en korrigering med fettsugning av magen och ”poppa” proteshålan vid brösten. I och med att jag skulle bli nersövd så tog jag beslutet att även lägga till fettsugning av insida lår och armarna. Detta gjordes i samband med första korrigeringen den 7 maj 2020. Operationen gick bra och jag hade inte super ont även denna gång. Men efter ett par månader började jag se på magen igen att samma problem som var första gången återkom igen. En bulle ovanför och under naveln som syns tydligt. Även brösten började ganska snabbt hänga ut i sidorna igen. Bokade in återbesök 14 augusti 2020 där Magnus konstaterade att ”poppningen” inte gett några resultat och att han eventuellt behövde kolla på insidan av magen varför svullnaderna kvarstod. Han beslutade att byta från ett Motiva implantat till ett större Mentor eftersom vi var eniga om att det inte blev bra med tidigare implantat. Med texturerade implantat så skulle dom sitta på plats och överensstämma mer med bilden jag visade från första början på hur jag ville att brösten skulle likna. Andra korrigeringen gjordes 7 december 2020 och jag hoppades då innerlighet att denna gång kommer det bra bli. Operationen gick bra och smärtan var ungefär som tidigare gånger. Jag fick komma in och tappa magen på sårvätska vid två tillfällen. Redan tre månader efter såg jag att det ursprungliga problemet med magen och även brösten kvarstod. Och jag var ganska säker på att det inte skulle ändras med tiden utan att det var samma skit igen. Även fettsugning som gjorde på insida lår och armar var enligt mig och min man obefintlig med ögat och väldigt ojämn. Jag mailade Magnus vid ett par tillfällen som sa åt mig att vänta och läka i lugn och ro och sedan boka in ett återbesök. 2 veckor efter det mailet ringde jag Nk för att boka in ett återbesök och fick då veta att Magnus hade slutat. Min första tanke var, va fan gör jag nu!! Efter dialog med kliniken och kirurgerna där blev jag remitterad att gå på ett ultraljud för att se insidan av magen. Chocken kom när dom såg att jag hade rektusdiastas (mellanrum mellan magmusklerna) på 5 cm. Troligtvis var magmusklerna aldrig sydda och därför uppkom samma problem hela tiden trots antal korrigeringar. Jag bokade in en ny konsultation hos Said på Nk den 13 augusti som gick igenom mig från topp till tå med precision. Han var extrem noggrann och ärlig. Jag kanske inte fick samma bra personkemi som med Magnus vilket visat sig inte spelat någon större roll. Jag ska nu göra om mina operationer hos Said den 12 oktober och även en till operation då det är stora operationer som måste göras på nytt! Jag är evigt tacksam för den hjälp jag fått från Nordiska Kliniken, men också extremt besviken, sårad och förtvivlad på hur Magnus kunnat misslyckats så totalt och hur han hela tiden lovade massor utan att kunna leverera det han sagt! I slutändan är det ett hantverk som skall göras och där spelar inte kemin på konsultationen någon roll när slutresultatet inte finns där! Så snälla tänk tre steg längre innan ni väljer kirurg så slipper ni gå igenom detta helvete jag fått göra!

Hej. Jag vill gärna dela med mig av min operationsberättelse och hur viktigt det är med valet av kirurg. Jag vill dela med mig så andra där ute slipper gå igenom samma sak jag gjort/gör. Allting började den 29 april 2019, jag hade då min första konsultation hos Magnus Kjelsberg som då jobbade på Nordiska kliniken. Efter två graviditeter och stor viktnedgång ville jag göra en mommy makeover.k Första intrycket var väldigt bra, han var glad, trevlig snäll och extremt positiv. Både jag och min man tänkte efteråt, kan verkligen plastikkirurger vara så trevliga:) Tack vare lovande ord om hur bra allting skulle bli och hans trevliga bemötande bokade jag in operation den 28 augusti 2019 hos Magnus. Operationen gick bra och jag mådde trots allting ganska bra när jag väl kom hem dagen därpå. Redan efter några månader märkte jag att magen putade mycket ovanför och nedanför naveln. Som en bulle på vardera sida. Vissa dagar mer och andra mindre. Jag påpekade detta ganska snabbt och fick då höra att jag måste ge det tid och att vi skulle kolla på återbesöket efter 6 månader. 9 mars 2020 var jag på mitt återbesök. Magnus kollade på min mage och kunde konstatera ett det fanns lite mer fett att suga bort på dom två ställena på magen. Även mina bröst hade börjat hänga neråt och åt sidorna så han beslutade att vi skulle göra en korrigering med fettsugning av magen och ”poppa” proteshålan vid brösten. I och med att jag skulle bli nersövd så tog jag beslutet att även lägga till fettsugning av insida lår och armarna. Detta gjordes i samband med första korrigeringen den 7 maj 2020. Operationen gick bra och jag hade inte super ont även denna gång. Men efter ett par månader började jag se på magen igen att samma problem som var första gången återkom igen. En bulle ovanför och under naveln som syns tydligt. Även brösten började ganska snabbt hänga ut i sidorna igen. Bokade in återbesök 14 augusti 2020 där Magnus konstaterade att ”poppningen” inte gett några resultat och att han eventuellt behövde kolla på insidan av magen varför svullnaderna kvarstod. Han beslutade att byta från ett Motiva implantat till ett större Mentor eftersom vi var eniga om att det inte blev bra med tidigare implantat. Med texturerade implantat så skulle dom sitta på plats och överensstämma mer med bilden jag visade från första början på hur jag ville att brösten skulle likna. Andra korrigeringen gjordes 7 december 2020 och jag hoppades då innerlighet att denna gång kommer det bra bli. Operationen gick bra och smärtan var ungefär som tidigare gånger. Jag fick komma in och tappa magen på sårvätska vid två tillfällen. Redan tre månader efter såg jag att det ursprungliga problemet med magen och även brösten kvarstod. Och jag var ganska säker på att det inte skulle ändras med tiden utan att det var samma skit igen. Även fettsugning som gjorde på insida lår och armar var enligt mig och min man obefintlig med ögat och väldigt ojämn. Jag mailade Magnus vid ett par tillfällen som sa åt mig att vänta och läka i lugn och ro och sedan boka in ett återbesök. 2 veckor efter det mailet ringde jag Nk för att boka in ett återbesök och fick då veta att Magnus hade slutat. Min första tanke var, va fan gör jag nu!! Efter dialog med kliniken och kirurgerna där blev jag remitterad att gå på ett ultraljud för att se insidan av magen. Chocken kom när dom såg att jag hade rektusdiastas (mellanrum mellan magmusklerna) på 5 cm. Troligtvis var magmusklerna aldrig sydda och därför uppkom samma problem hela tiden trots antal korrigeringar. Jag bokade in en ny konsultation hos Said på Nk den 13 augusti som gick igenom mig från topp till tå med precision. Han var extrem noggrann och ärlig. Jag kanske inte fick samma bra personkemi som med Magnus vilket visat sig inte spelat någon större roll. Jag ska nu göra om mina operationer hos Said den 12 oktober och även en till operation då det är stora operationer som måste göras på nytt! Jag är evigt tacksam för den hjälp jag fått från Nordiska Kliniken, men också extremt besviken, sårad och förtvivlad på hur Magnus kunnat misslyckats så totalt och hur han hela tiden lovade massor utan att kunna leverera det han sagt! I slutändan är det ett hantverk som skall göras och där spelar inte kemin på konsultationen någon roll när slutresultatet inte finns där! Så snälla tänk tre steg längre innan ni väljer kirurg så slipper ni gå igenom detta helvete jag fått göra! Allt gott!

Nervös klev jag upp 21 augusti. Vardagsrutiner flöt på denna morgon också, klockan ställdes för att komma ihåg när jag inte längre fick dricka klara drycker. Sista duschen gjordes precis innan jag åkte in mot kliniken. Svårt att vara fastande (är nog väldigt individuellt), huvudvärken och illamåendet gjorde sig sakta påtagande, nog blandat med mycket nervositet. Väl inne på kliniken blev jag visad in till ett rum där jag fick byta om till morgonrock, tofflor och ”hårskydd”. En ssk kom in med några piller, tror de var smärtlindrande och något mot illamående. Några minuter senare kom Patrik min kirurg och hämtade in mig till samma rum som vi hade konsultationen i. Vi talade om val av implantat, cc och andra frågor. Jag kom fram till att jag ville gå på hans linje vad gäller cc. Hans tanke under konsultationen var 265 cc eller 285 cc demi ergonomix (jag vet, det skiljer inte mycket). Jag velade mellan dessa och var nog inne på 265 cc. Jag frågade honom vilket han trodde skulle ge bäst resultat för mig och det var 285 cc. Glad att jag följde hans rekommendation! Sedan ritade han på brösten. Även här var Patrik mycket lyhörd, engagerad och lugn, precis som jag upplevde han på konsultationen. När vi satt där inne knackade narkosläkaren Ove på och han kom in. Han och jag talade ett bra tag, han fick mig lugn och svarade på alla mina funderingar jag hade oroat mig för angående sövningen. Tillsammans gick vi in till operationsrummet. Väl där blev jag nervös igen och jag började gråta lite. Alla där inne var så omhändertagande. Blodtrycksmätare sattes och även PVK. Narkosläkaren talade hela tiden om vad som skedde. Efter att han sprutat in läkemedel skulle jag andas i masken, men fick panik med den över mun och näsa, så han tog bort den och lugnade mig och snart sov jag. Jag vaknade upp på uppvaket ca 2 h efter att operationen var slut av att en ssk väckte mig. Jag hade inte direkt ont när jag vaknade men smärtan kom sakta fram. Hade svårt att röra mig. Låg och vaknade till lite men hade svårt att hålla ögonen öppna, kändes som jag hade kunnat sova hela natten. Illamåendet kom tillbaka och jag fick läkemedel mot både illamående och smärtan. Helt plötsligt blev jag svettig och illamåendet steg, kändes som jag skulle svimma, ssk kom och blt tog. Hade lågt. Fick lite saft och jag kände mig efter ett tag bättre. Ssk kom sedan med en bricka med godsaker. Det enda som slank ner var smörgåsen, hade gärna ätit allt som fanns på brickan men hade inget sug tyvärr. Efter det ville jag prova att gå på toaletten, fick sitta en stund så att blt inte sjönk igen. Väl uppe gick det bra, trots att jag egentligen bara ville sova. Envis och en aning konstig som jag är ville jag åka hem på en gång, (min man kom och hämtade mig), hade aldrig kommit upp igen om jag lagt mig ner hehe. Fick sällskap av ssk till ombytesrummet där min man väntade. Byte om och åkte hem. All personal på kliniken var helt fantastiska.

Den 14 augusti var det äntligen dags för min bröstoperation! Eftersom jag bor 1 h bort så innebar denna dag väldigt mycket väntan för min del. Först fick jag vänta på bussen till centralstationen (som såklart var försenad), och eftersom jag ville vara i god tid till tåget fick jag vänta på stationen. Jag anlände till Stockholm 2h före operation. Jag strosade på Drottninggatan men har nog aldrig varit så ointresserad utav shopping som då. Vilket ju verkligen inte är så konstigt när man väntar på sin operation och allt som hör till det. Jag beslutade då för att istället gå till kliniken och sätta mig och vänta, kändes skönt att vara på plats när jag ändå inte hade något bättre för mig. Klockan 15.00 hade jag preliminär operationstid och runt den tiden blev jag uppropad av en sjuksyster. Hon visade mig vägen till ett omklädningsrum där hon lämnade en morgonrock, tofflor och en hätta till håret för mig att byta om till. Jag hade knappt fått på mig morgonrocken innan det knackade på dörren och ytterligare en sjuksköterska kom in och gav mig tabletter att ta direkt. Vad det var minns jag inte exakt mer än att det var Alvedon och någon tablett som skulle motverka illamående vid uppvaket. Fick efter det veta att kirurgen, Patrik Höijer snart skulle komma och hämta mig. Även här blev det cirka 20 minuter väntan då han var något sen. Där och då var det många tankar som snurrade i huvudet. Det var svårt att ta in vad som snart skulle komma skall. Riktigt overkligt att jag snart skulle sövas ner och bli skuren i....ja ni fattar. Patrik knackade sen på dörren och ursäktade sig. Jag fick sen följa med honom till hans mötesrum, samma rum som vi hade min konsultation i. Vi pratade om storlek och kom fram till att 380 skulle passa mig bra utefter mina önskemål. Först tog han förebilder för att sen börja mäta och rita på mig. Minns inte riktigt vad vi pratade om däremellan. Han meddelade att det snart var dags och att jag bara skulle få sitta ner och prata med narkosläkaren/sköterskan? Det knackade ytterligare på dörren och en ganska ung kille i ca 35 års åldern kom in och presenterade sig. Han frågade lite frågor och förklarade hur allt skulle gå till. När han undrade om jag hade några frågor så sa jag bara -nej nu kör vi och sen skrattade vi. Jag fick sen följa med honom i korridoren och helt plötsligt så öppnades dörren till värsta operationsrummet. Det är det som jag ändå gillar med Nordiska kliniken. Man kan verkligen inte tro att det är en klinik där man faktiskt opereras för det känns så litet och mysigt. Iallafall. I rummet befann sig redan en sköterska som glatt tog mig i hand och hälsade. Narkosläkaren berätta att jag kunde lägga mig ner på britsen och ha morgonrocken som täcke. Jag fick ett bra magkänsla kring alls och kände mig för första gången under dagen väldigt lugn. När jag lagt mig kom Patrik in och vi sa hej med ögonen på något vis. Han kändes lugn och laddad. Narkosläkaren stack en nål i armvecket på ena armen och satte en vad jag tror pulsmätare på fingret. På den andra armen satte Patrik blodtrycksmätare. Jag fick sen andas lite syrgas och det sista jag minns är att narkosläkaren säger att alla mina värden ser jättebra ut och att jag skulle sova så gott. Jag var väldigt spänd på hur det skulle kännas att just bli sövd. Jag hade föreställt mig att det skulle kännas som innan man somnar. Att man är riktigt riktigt trött och känner att ögonen nästan går igen av sig själv. Inget av detta upplevde jag dock haha. Det sista jag hinner tänka är att "nu ska jag verkligen försöka känna efter hur det känns innan man somnar"..... POFF så sover jag och helt plöstligt vaknar jag upp på uppvaket.Det gick så himla fort. Jag vet att det var någon som var där när jag vaknade men det var ingen jag såg eller minns. Jag mådde hur bra som helst från start, inget illamående eller smärta. Jag låg där ett bra tag enligt vad jag tror iallafall och bara slumrade upp till vakenhet i lugn och ro. In kommer sen en sköterska som frågar hur det känns och om jag vill ha något att äta, vilket jag gärna ville. Det enda jag tackade nej till var kaffet för det var jag inte alls sugen på. Jag blev sen serverad en jättefin bricka med ett glas med yoghurt med musli och färska blåbär i, en (eller var det två?) smörgåsar med ost och goda grönsaker på, kexchoklad och en liten glasflaska med apelsinjuice med ett fint sugrör till. Denna flaska bad jag nog 3-4 gånger att få påfylld, jag var väldigt törstig. Det tog ganska lång tid för mig att få i mig allt vilket inte hör till vanligheten när det kommer till mig. Jag var nog fortfarande lite groggy. När det kommer till brösten så kände jag mig väldigt lugn och nöjd för dom var inte alls stora, vilket jag var rädd för. Jag sa till Patrik att jag vill ha naturliga bröst till min kropp men hellre mindre än större när det kommer till storleken. Jag hade blivit rekommenderad Motiva Ergonomix demi 380-425cc och valde den förstnämnda storleken. Allt flöt på på uppvaket och jag stannade kvar i nästan 5 h vilket faktiskt flög förbi. När jag skulle hem bar jag utan problem min väska till omklädningsrummet. Jag gick på toaletten och bytte sen om utan problem, jag var lite stel samt att det kändes som rejäl träningsvärk i bröstmusklerna. Gick sen ut och runt hörnet där min pojkvän hämtade upp mig med bil. Jag är en av dom som faktiskt inte haft särskilt ont alls efter operationen. Redan dagen efter var jag iväg med sambon och 1-åringen till lekparken. Jag var mest med och tittade på men ändå. Jag slutade med alla mediciner på dag 4 och har mått väldigt bra. Jag förberedde mig på det värsta innan vilket jag tror är bäst, då kan det bara bli till det bättre. Nu är brösten 2 veckor gamla och igår var jag på återbesök på kliniken där jag fick veta att jag behöver bröstband för att få ner implantaten mer. Det är inte det mest bekvämaste och jag får mer ont i ryggen än i brösten. Är så spänd att se hur brösten utvecklas under dessa veckor och månader även om dom redan är fina!

Klockan ringer 3.45. Duschar mig med descutan, sen plattar håret. Åker mot Stockholm 4.45 för att undvika dom värsta köerna. Står utanför kliniken redan 6.45, Smiter in i byggnaden via nån annan som tar sig in med kod. Sitter utanför it trapphuset och väntar tills kliniken öppnar. Blev uppropad, visa legg och blev inledd till ett mysigt rum 7.30. Där fick jag byta om, och ta mediciner. Försökte få igång tvn utan framgång. Men hade min sambo med mig så Inget nöd. Nervositeten kickade in stenhårt. Ca 7.50 kom Patrik, och tog mig till 3D maskinen. Gjorde konsultation per telefon, så det blev en glad överraskning att få göra denna. Kort efter gick vi in i ett annat rum. Fotades, Pratade storlek.. jag va inställd på 500-600. Patrik sa först 550, men sen pratade vi vidare att majoriteten ångrar att dom inte tog något större, då kroppen sväljer endel, så tyckte han 625. Från min tidigare osäkerhet kände jag direkt att det är rätt val. Hade en förstoring sen innan, mentor 325,350. Men efter en graviditet var dom inte alls som innan. Jag visste att jag ville ha större men var osäker på hur mycket större. Han sa dessutom att jag hade totalstorlek nu inkl mina impalantat ca 570cc. Och av lyftet försvinner 150-170cc av min egen vävnad.. Varav jag ju egentligen bara lägger till ca 105-125cc. Vi pratade om val av mentor eller motiva. Och av att ha klämt på motivan och hört Patriks rekomendationer, så kändes d logiskt att välja Motiva, varav Patrik bestämde Round silksurface plus. Nu skulle Patrik ropa in narkosläkaren. Min sambo fick skynda sig att hinna ta bilder. Dom sista bilderna på mina bröst.. aldrig mer kommer dom se ut såhär. Aldrig mer kommer min spegelbild bli densamma. Dom ska lyftas upp, fyllas ut och vårtgårdarna ska typ halveras. Wow! Narkosläkaren var enkel och bekväm. Vi pratade en stund om hälsodeklarationen. Sen fick jag kyssa min sambo hejdå. Tror klockan här blev 8.20 ca. In i salen, ner i sängen, hälsa på några sköterskor. Stick i armvecket. Sen upplyste han mig om att d kunde svida lite. Och jag hann säga att; ja nu känns d i armen uppåt armhålan. Helt normalt hann jag höra, sen sov jag. Var på På uppvaket va 11. När jag vaknade fick jag panik, precis som efter min första bröstförstoring. Grät, kände mig disorienterad och chockad. Men d gick över relativt medan jag kvicknade på mig. 11.11 Ringde min sambo som va på stan och shoppa. Vilket jag sen knappt minns. Men hade iaf jätteont så bad om mer smärtstillande. Mådde illa, försökte äta, spydde lite, sov halvdant till å från hela tiden. 13.25 frågade sköterska om vi skulle avrunda att åka hemåt. Sagt och gjort. Fick lite papper, och fler spypåsar. Mådde illa igen. Hon för mig mot omklädningsrummet, och jag måste stanna på vägen och kräkas. Hon tycker jag ska stanna ändå, men nej nu ska jag hem. I rummet möter jag min sambo som får hjälpa att klä på mig. Tur att parkeringshuset var så nära. Mådde varken bra och massa ont. Väl hemma spydde jag också. Men överlag mådde jag okej. Va uppe och gick några svängar osv. Men första natten va en pina. Som en skalbagge på rygg. Kunde inte flytta mig upp ur sängen. Hela överkroppen värker, trots regelbundenhet på att smärtstillande. Kunde tillslut sova lite genom att sitta upp, mot sänggavel mot en stor kudde, med en ”vanlig kudde bakom svanken och ett knölat täckte på Sidan att luta huvudet emot. Men nu har det snart gått 1 dygn, och hoppas det värsta är över.. MEN vad taggad man är. Den 9/7 ska jag tillbaka på återbesök och får se dom första gången!

Vaknade upp vid 7.30 som vanligt på operationsdagen. Kände mig inte alls nervös eller orolig. Åt frukost och tittade på nyhetsmorgon innan jag hoppade in i duschen och tvättade med Descutan. Operationen var planerad till 10.45 och jag skulle vara på plats senast 30 min innan. Insåg att klockan sprang iväg, slängde på mig kläder gick ner till t-banan. Tur att jag bara bor 5 min bort från Nordiska Kliniken. Var på plats vid 10.15. Anmälde mig i receptionen och betalade för 2 bh och den extra försäkringen på 5 år. Fick sitta ner och vänta i max 5 min och blev sedan visad in till ett omklädningsrum där jag bytte om till morgonrock, tofflor och operationsmössa. Tog några tabletter som jag fått av sköterskan och väntade på att Patrik skulle komma in. Patrik kom och vi gick in till hans rum där han fotograferade och vi diskuterade igenom storleksvalet när han ritade upp. Allt kändes lugnt och jag var inte alls orolig. Började känna av tabletterna lite grann. Antigen om det var morfinet eller om det var något annat. Narkosläkaren kom in och pratade lite om narkosen. Jag har varit sövd förut så jag visste hur det skulle kännas. Vi gick tillsammans in till operationssalen där operationssköterska och Patrik väntade. Hoppade upp på sängen fick blodtrycksmanschetten på ena armen och en kanyl i den andra handen. Narkosläkaren började lite lätt att spruta in narkosen, andades in två andetag i syrgasen sen somnade jag. Vaknade upp väldigt kort efter operationen inne i operationssalen. Tror jag…. Det jag kommer ihåg var att jag pratade lite kort med narkosläkaren. Nästa gång jag är vaken ligger jag på uppvaket. Jag mår väldigt bra, lite tryck över bröstet men jag mår inte dåligt. Jag hör att det ligger andra runt omkring mig på uppvaket som kanske inte tycker att narkos är så himla nice som jag. Ligger och vilar en stund och får sedan väldens godast frukostbricka och jag äter upp allt med god aptit. Får komma upp och gå och kissa och sedan var det dags för mig att åka hem. Fick med information om när jag ska ta mina mediciner och vi bokade även återbesökstid. Jag tog faktiskt t-banan hem eftersom det går fortast. Det var lite svettigt faktiskt. Inte för att jag hade ont men blev lite yr och varm. Var hemma igen 14.50. Gick och la mig direkt när jag kom hem. Sov dock inte alls förrän till kvällen. Var inte alls trött. Det har nu gått 5 dagar sedan operationen. Jag har haft ett tryck över bröstet de första två dagarna vilket är förståeligt, men jag har inte haft ont. Slutade med det långtidsverkande morfinet efter 3 dagar. Blev så himla yr av det. Äter enbart antibiotika och Alvedon och det går jättebra. Ett tips är att inför en bröstoperation försöka träna upp mage och rygg. Känner att jag har stor nytta av det när jag reser mig från sängen och soffan. Återbesök den 5/7

Andra ÅB idag på NK, med samma ssk. Så sympatisk och trevlig. Fick min inköpta bikini godkänd. Finns på bild på min sida. Hade hittat en bra storlek också. Känner mig glad för att jag kom billigt undan och inte behövde köpa en för flera hundra. Bestämde mig även att teckna 5 års försäkringen. Med mig hem har jag massor av information och bh:ar. Freya bh:arna är i strl 65E. I vanlig butik skulle jag prova mig fram från 65C-70E. Så allt där emellan är möjliga storlekar. Idag har det även gått exakt 4 veckor och dom två första veckorna hade jag bröstband, och har varit utan i två nu. Skulle sätta på mig det igen i 1 vecka för att försöka få ner även vänster bröst lite till som ännu sitter högt och bröstmuskeln är hård. Till det så ska jag även stretcha flera ggr om dagen i några minuter. Så om en vecka skulle jag skicka in bilder ssk mailen, för en bedömning av om jag behöver bära det ytterligare eller inte. Freya bh:n ska användas när det gått 5 veckor, dygnet runt i 6 månader. Dom första dagarna kunde man använda den dagtid och den första läkningsbehån natte tid. Den är väldigt tajt i omkrets, så tills den tänjt sig och känns mer bekväm kunde man göra så för att sedan använda den dygnet runt. Köpte även ett ärr stift, som är som ett lipsyl som ska strykas på flera ggr om dagen, så ofta som möjligt, men minst 3 ggr om dagen. Stiftar man så behöver man inte tejpa. Stiftet kan man börja använda när det gått 3 månader efter op. I dagens läge är jag nöjd med hur mina bröst börjar ta form och storleksmässigt. Ända som oroar mig är formen på min vårtgård på höger bröst, den är inte riktigt rund. Det är nog den sista op/åb berättelsen från mig på ett tag. Nu behövs förhoppningsvis inga fler åb förrän om ca 9-10 månader. Hoppas mina op/åb berättelser hjälp ngn därute och lycka till.

Jag opererade mig igår och ligger nu på soffan och vilar lite, ska nog gå ut och ta en kort promenad om ett tag. När jag började planera en bröstförstoring så var operationsberättelserna en viktig del för mig för att förstå hur allt går till på operationsdagen och jämföra olika kliniker, så därför vill jag nu skriva om ni egen upplevelse och hoppas att det kommer att vara till hjälp för någon därute. Jag hade operationstid 14.30, man ska vara där senast 30 minuter innan (alltså 14.00), jag var dock framme på kliniken redan 13.00. Jag satt i receptionen ca 15 minuter innan en sköterska hämtade mig och ledde mig till ett omklädningsrum. Jag fick byta om till tofflor, badrock och hårskydd och låste in mina egna saker i en skåp. Väl inne i omklädningsrummet kändes det som att väntan var ganska lång, men det fanns en stor tv och fotöljer så man var ändå ganska bekväm, jag satt och kollade runt på youtube och försökte få tiden att gå. Tillslut kom en sköterska in med lite tabletter som jag skulle ta, det var några alvedon, oxikodon och antibiotika har jag för mig. Fick sedan sitta och vänta ett tag till innan Patrik äntligen kom och hämtade mig. Patrik tog först bilder på min överkropp innan han sedan började mäta och rita ut linjerna runt brösten. När det var klart kom narkosläkaren Ove in och pratade lite. Jag nämnde att jag var nervös och att jag aldrig har blivit sövd förut, han förklarade då hur det går till och att det idag finns väldigt få risker med narkos. Ove kändes väldigt lugn och professionell så trots nervositet kände jag mig ändå väldigt trygg med att det var just han som skulle söva mig. Ove ledde sedan in mig till operationssalen där jag fick ta av mig tofflorna, sedan fick jag lägga mig på operationsbordet med morgonrocken som täcke över mig. En sköterska mätte blodtrycket på vänstra armen medans Ove satte in nålen i armvecken på högra armen. Nålsticket var riktigt obehagligt då jag inte gillar nålar, men det gick väldigt fort och han var klar på mindre än en sekund. Ove berättade sedan att det var dags att ge narkosmedlet, han sa även att vissa människor kan känna medlet åka upp för armen medans vissa inte alls känner av det. Jag låg och hoppades på att jag skulle slippa känna av narkosmedlet i armen, rätt var det va så började jag känna mig lite trött och jag kände att jag domnade lite i ansiktet, sen somnade jag helt. Det var inte obehagligt alls, snarare tvärtom så var det ganska skönt att bli sövd. Operationen var klar ca 15.15 (operationen tog 45 minuter). Jag blev sedan väckt inne i operationssalen, men jag minns inte så mycket från det mer än att jag blev utrullad till uppvaket. Somnade igen och sov tills en sköterska kom in och väckte mig och frågade hur jag mådde. Jag fick min mobil så jag kunde meddela alla att jag var vaken och allt har gått bra. Jag la mig och kollade på en film i mobilen för att få tiden att gå lite snabbare, en sköterska kom in halvvägs in i filmen och frågade om jag ville ha något att äta. Maten var jag lite orolig över då jag är vegan, så jag var osäker på om det skulle finnas så mycket till mig så jag hade packad med eget snacks i fall att. Men sköterskan berättade att de hade mjölkfritt margarin och soyghurt så jag fick riktigt bra fika ändå med macka med grönsaker, soyghurt med musli och färska bär samt äppeljuice och te. Jag kollade klart på filmen och bad sedan om att få gå på toaletten. Efter toabesöket fick jag lite papper och information om dusch, hantering av sår, hur tabletterna ska tas osv. Bokade även in återbesöket på samma gång. Sedan kom min skjuts och jag kände mig redo att packa ihop och lämna. Sköterskan tog ut nålen, sedan fick jag gå till omklädningsrummet och byta om. Jag hade tagit med mig en hoodie med dragkedja ifall att jag skulle ha problem med att ta på mig mitt linne, men jag fick på mig linnet hyfsat lätt, jag mådde ändå ganska bra och hade inte så jätteont. Sedan åkte jag hem. Hemma hade jag redan förberett en sovplats i soffan med alla förnödenheter nära till hands. Jag lyckades få en del sömn under natten, men jag sov inte så djupt och vaknade med jämna mellanrum. Hoppas på att sömnen ska bli bättre i natt, men nu ska jag gå ut och ta en promenad i solen. Hoppas berättelsen var till hjälp, undrar ni något mer är det bara fråga! :)

Efter 2 veckor exakt var jag på återbesök. Träffade endast en sjuksköterska och hon började med att ta bort kirurgtejpen och tvätta rent. Fick titta i spegeln och blev fotad från olika vinklar. Fick information om vad som är normalt, vad som väntas ske och även ställa egna frågor. I huvudsak såg allt bra ut och jag läker normalt. Utprovning av bh också, men eftersom jag var mellan två storlekar pga svullnade tyckte hon att jag skulle komma tillbaka om ytterligare två veckor för att verkligen få med mig rätt storlek hem. Den finns i svart och nude färg. Fick även information om vilken typ av bikini jag kan använda och vad jag ska tänka på. Även vad jag bör handla hem från apoteket. Allt vi pratade om ficka jag även med mig i pappersform. Där står det bla vilka märken dom rekommenderar som säljer rätt bh:ar. Har själv inte köpt någon egen ännu eftersom jag ännu är svullen. Bh:n ska man ha på sig 24/7 i 6 månader. Man får absolut ta av sig och man ska på fest och vill vara lite finare med en annan bh någon enstaka gång. Likaså om man ska bada, ha rätt typ av överdel. Stabil och utan stel/hård bygel. Jag har förutom bröstförstoring även gjort ett ankarlyft och reagerade på hur vårtgården ser ut som är flyttad. Blev lugnad med att när alla sårskorpor är borta så kommer vårtgården börja läka och ”växa ihop” med huden och att det kommer se naturligt ut när det läkt. Eftersom jag hade sårskorpor kvar fick jag förband på igen. Så snart dom lossnat/trillat av så ska jag börja tejpa alla ärr, och göra det i 6 månader. Varje gång man duschar ska man byta tejp för den får inte vara blöt.

Hade konsultationen hos Mattias Elmér på Nordiska Kliniken och han var helt fantastisk! Självklart var det han som skulle operera mig :) Jag valde att göra bröstlyft med implantat då pga amning har dom blivit väldigt lösa och tomma. Och inte alls stora, därför ville jag förstora dom samtidigt. De implantat jag valde var Motiva Ergonomix Demi 300cc, och det blev precis som jag tänkte mig. Efter den härliga duschen på morgonen innan operationen åkte jag till Stockholm city till Nordiska Kliniken för att äntligen få min bröstoperation utförd! Var nästan som i en dvala när jag var där eftersom jag hade varit så spänd innan, och att nervositeten sakta men säkert släppte, så nu i efterhand är det lite luddigt när jag tänker tillbaka. Minns att jag satt i omklädningsrummet och tänkte Herregud! Haha. Sedan kom Mattias och hämtade mig, och vi gick iväg till hans rum och pratade och fotade. Kändes väldigt skönt att få träffa honom innan och jag blev lite lugnare där inne. Mötet med resten av det gulliga teamet gick jättebra, det var en narkosläkare och även 2 st sjusköterskor vill jag minnas. Det gick så fort att sövas, somnade på kanske 2 sekunder haha. Har blivit sövd innan så var inte rädd för det men det var ändå skönt att det gick så smidigt från att jag klev in där tills jag somnade så man slipper ligga och tänka. Efter operationen på uppvaket var det en sjuksköterska bredvid mig som sa att allt hade gått bra vilket var skönt att höra. Jag mådde rätt bra, lite groggy och lite ont, men fick i mig en smörgås efter en stund och kunde åka hem efter några timmar. Ville nästan inte åka hem för kände mig så omhändertagen där. Riktiga proffs fick jag möta den dagen! Väl hemma så vilade jag mycket, och gick runt lite, den värsta smärtan gick över efter någon dag bara. Otroligt smärtfritt och smidigt ändå, är så sjukt nöjd och lycklig över att det är gjort nu. Jag är oändligt tacksam för mina fina bröst av Mattias!! Lycka till alla som ska operera sig!

Jag hade tid kl. 10:00 och var på kliniken runt 9:00 Efter en liten stund i väntsoffan fick jag gå till oklädningsrummet. Där fick jag ett skåp att hänga av mig i, morgonrock, tofflor och operationsmössa. Efter några minuter kom en sjuksköterska och gav mig några tabletter, (alvedon långtidsverkande morfin och en lugnande). Fick då reda på att Mattias skulle bli något sen. Efter det fick jag gå in i ett mottagningsrum och vänta, efter några minuter där kom narkosläkaren in och gick igenom min hälsodeklaration. Han berättade om narkosen och frågade om jag hade några frågor eller funderingar (vilket jag inte hade). Några minuter efter det kom en sköterska och sa att Mattias skulle bli ca 30 min sen. Vid det laget var jag superlugn och passade på att slappna av och samla kraft. Efter ca 20 min kom Mattias och vi konsulterade igen. Här sa jag att jag fortfarande inte hade en så tydlig bild av hur slutresultatet skulle se ut och då sa han något väldigt bra: ”Det är som att vi kastar en tärning åt det här hållet, vi vet inte exakt var den kommer landa, men vi vet att den landar i det här området.” Jag var så nojig över valet av implantat innan operationen, som att det faller på 40cc. Det går inte att styra helt så man får tänka sig ungefär var man vill hamna och köra på det. Jag ville gärna gå via armhålan så vi gick på vad vi sa på första konsultationen. 550cc round full via armhålan. Efter det fotograferade han mig, sen ritade han upp på brösten och fotograferade igen. Efter det, några meter ner i korridoren in på operationssalen. Här blev jag omhändertagen av supergulliga sköterskor och narkosläkaren igen. Det var svårt att sätta nålen på mig (som det alltid är) men alla höll humöret uppe och till sist gick det bra. Sen sov jag inom loppet av 20 sekunder skulle jag gissa. När jag vaknade ca 12:45 mådde jag som en drottning vilket jag var snabb med att meddela :) satte mig upp i sängen men blev ombedd att lägga mig ner igen. Ringde alla nära och kära och ropade hej, sen kom smärtan... Fick morfin intravenöst och efter det mådde jag superdåligt. Jag sov, vaknade, kräktes kissade på mig, mådde katastrof och förstod inte alls hur det skulle vara möjligt att kunna åka hem. Men vid 18-tiden började jag kvickna till, kunde behålla maten och samla lite energi för att röra mig hemåt. I omklädningsrummet kräktes jag igen och fick en spruta som skulle höja blodtrycket och hålla mig pigg några timmar att ta mig hem på. Den gjorde susen, tänkte först ta en taxi men när jag kom ut är tunnelbanan så nära så tog den istället. Väl hemma hade barnen och sambon köpt blommor och var supergulliga och jag blev jätteemotionell. På kvällen innan jag gick och la mig tog jag en långtidsverkande morfintablett. Jag fick med mig några tabletter mot illamåendet från kliniken så tog risken. Men jag mådde pyton hela natten och på morgonen dagen efter struntade jag i morfinet och sedan dess har jag hållit mig till alvedon. Det gör skitont men det blir bättre :) Idag är det 3dagar PO och jag känner mig oerhört tacksam för allt! Rekommenderar Nordiska kliniken till alla, tycker Mattias har varit helt fantastisk hela vägen!

Ligger hemma och myser med massa fluffiga kuddar bakom ryggen och en gosig nackkudde som skönt stöd, doftljus och lyssnar på relax musik och det har gått 9 timmar sedan min operation på Nordiska kliniken och mår toppen nästa oförskämt bra. Ställde klockan på 05:45 gick upp och drack 50cl Festis apelsin tog min andra Hibiscrub dusch. Anlände på kliniken 07:25 och checkade in och blev varmt välkommen. Blev visad in på omklädningsrummet med lugnande tabletter. Narkosläkaren Ove kom strax efter och berättade lugnt och pedagogiskt om nedsövningen och stöttade så snällt och fint, några få minuter kom Patrik in och hämtade mig. Inne på Patriks kontor tog han 6 snabba foto och sedan satt han igång och ritade med spritpenna och mätte. Han påminde mig lugnt att andas, jag tyckte att jag tog allt lugnt men var tydligen mera nervös än jag trodde själv för jag blev plötsligt helt snurrig och svimfärdig..... Patrik märkte det och visade mig till en liggstol som jag fick återhämta mig på, han frågade flera gånger om hur jag mådde och om jag undrade över något och fortsatte sedan och rita och mätta. Mådde snabbt mycket bättre och vi gick tillsammans till operationssalen, där väntade narkosläkaren Ove (mina skyddsänglar) och fina sköterskan Jenny, blev inbäddad varmt och fick ett stick i armvecket kände att det stramade till i överarmen när sömnmedlet kom och sedan bom somnade jag gott. Allt gick så snabbt och proffsigt! Vaknade 10:30 på uppvaket, sköterskan Jenny var vid min sida och berättade att allt hade gått bra och operationen hade gått snabbt 1h 30min Kände ingen smärta eller illamående alls bara lätt träningsvärk i bröstet, och så är det fortfarande nu 9 timmar efter :) Så tacksam och glad att jag hittade kliniken och Patrik, kände mig som en prinsessa. Tar medicinen enligt schemat jag fått och vilar lugnt och skönt. Är uppe och går lite titt som tätt och känner att trycket över bysten känns en aningen hårdare nu men annars helt ok. Lite trött är jag fortfarande men vilar när behovet kommer för det. Så lycklig över att denna dag har gått så bra och det var så häftigt att uppleva allt, nu återstår bara min rehab och att få se resultatet. :) Ska på återbesök om 9 dagar, är så nyfiken på mina juveler ;) Tack för att du läste min berättelse och all lycka till dig som ska genomföra liknande operation. Stor kram

Den 11 februari var det äntligen dags för mig att göra en bröstförstoring. Jag hade tänkt på operationen under många år efter att jag under tonåren gått ner väldigt mycket i vikt och mina bröst försvann, när jag sedan gick upp i vikt igen var jag inte längre nöjd med mina bröst och fick komplex över dom. Därav att jag valde att göra operationen. Klockan 9.30 var det dags för mig att vara på nordiska kliniken då min operationstid var klockan 10. Jag hade så blandande känslor då jag velat göra operationen så länge och bara ville få den överstökad samtidigt som jag hade en del dödsångest över att bli sövd. Jag fick sitta i väntrummet en stund och fick sedan gå in i omklädningsrummet för att byta om till badrock och tofflor. Efter en stund kom en sköterska in och gav mig smärtstillande och penicillin (? Är inte helt säker på vad jag fick men något sånt) jag frågade även om jag kunde få något mot illamående då jag var orolig för att må illa efter narkosen då jag senare skulle ta tåget hem till Östersund. Sköterskan sa att jag skulle prata med narkosläkaren om det. Sedan fick jag vänta en stund innan Patrik kom in, vi gick till ett rum där han tog kort på mina bröst och ritade på dom. Sedan kom narkosläkaren in, vi pratade om illamående och han förklarade att jag skulle få två medel mot illamående och att narkosen är den bästa för att slippa illamående samt att det endast är 5 % som får illamående med den kombinationen. Han förklarade även att han skulle vara med mig under hela operationen vilket kändes skönt att höra. Sedan gick vi in i operationssalen, jag fick hälsa på några sköterskor och sedan fick jag lägga mig ner. De tog blodtryck och satte i en nål i armvecket. Sedan säger narkosläkaren att jag kommer börja bli trött nu, så jag frågade om jag kommer somna nu, han sa jag sedan somnade jag direkt. När jag vakande var det två personer vid mig, tror det var en sköterska och narkosläkaren. De sa att allt har gått bra men det enda jag undrade var om jag kunde få se brösten sen haha, vilket jag inte minns vad de svarade på. En stund senare kom sköterskan in igen och fnissade och sa att det var så roligt att jag var så himla pigg. Jag mådde helt okej, jag var vääääldigt yr och det spände väldigt mycket men inte allt för farligt. Sköterskan hämtade min mobil så jag kunde höra av mig till alla och sedan fick jag sån himla god frukost! Jag var som nämnt väldigt rädd för att må illa vilket jag inte gjorde. Jag var även rädd för att inte kunna kissa efteråt då jag läst att vissa har haft svårt för det, men det gick också bra. Efter några timmar kände jag mig redo för att gå så fick hjälp av sköterskan till omklädningsrummet. Då fick jag äntligen tjuvkolla på mina bröst som var så himla svullna och satt så högt upp men storleken och allt kändes så bra! Sedan tog jag tåget hem till Östersund, jag åkte med min pojkvän som fick hjälpa mig med väska och sådant, men annars gick det helt okej att åka hem samma dag!

Här kommer min operationsberättelse. Om det är något som ni undrar så får ni gärna fråga, kan vara så att jag glömt något..! Jag valde att göra min bröstförstoring på Nordiska Kliniken i Stockholm och min kirurg var Mattias Elmér. Jag är ganska smal och liten och mina bröst är väldigt platta och lite lösa efter amningen, så det jag ville ha var naturliga bröst och inte så stora. Har velat göra brösten länge men sedan fick jag barn och då blev det inte av.. Eftersom jag tänkt väldigt mycket på brösten var jag inte jättenervös men när jag kom till kliniken så kändes det så overkligt att JAG skulle vakna upp och ha ett par helt nya bröst!! Hade ju varit där innan på konsultation och jag älskar att komma dit för alla är så trevliga och omhändertagande. Fick även träffa Mattias innan såklart och det kändes väldigt tryggt. Själva smärtan när jag vaknade upp efter operationen var nästan obefintlig. Jag har kanske hög smärt tröskel men gjorde inte alls ont. Däremot var jag hungrig eftersom jag inte hade ätit på flera timmar så den fina brickan man fick med smörgåsar var såå god. Fick åka hem på eftermiddagen och blev ompysslad på kvällen :) Har BARA gott att säga om min operation och denna dagen. Alla som funderar på nordiska kliniken och Mattias borde verkligen gå dit, jag har inte ångrat mig en sekund och jag är så himlans nöjd med resultatet!! Trodde inte det skulle kännas så här att ha ett par bröst, men det känns overkligt som sagt att jag äntligen har mina drömbröst. Behöver inte ha påsiga tröjor på mig längre tack vare Mattias :)

Hej på er! Nu är det dags för min berättelse! :) Kvällen innan op tvättade jag mig med hibiscrub (inte håret) samt kroppsdusch på morgonen. Jag sov som en stock på mage/sida hela natten haha. Har ALLTID haft stora bröst som är i vägen och inte sitter på plats, alltid fått ont av bh, bikinis osv osv... förminskning ca 300cc per bröst samt lyft och förstoring för att få tillbaka min volym i FAST form. Jag opererades 7/2-19 och skulle opereras 9:30, blev uppringd av kliniken vid 08 som frågade om jag va på väg (vilket jag var, man vet aldrig med Stockholmstrafiken) och dom sa att jag kunde börja opereras så fort jag kom upp eftersom att jag va Patriks första patient för dagen. Blev visad till omklädningsrum av receptionen och en väldigt gullig manlig sjuksköterska, minns inte vad han heter :) fick byta om och direkt in till Patrik, blev fotad och ritad på. Patrik bytte storlek på implantaten till 625cc round full motiva i sista sekund och jag litade på honom. Jag är VÄLDIGT bred över bröstkorgen och det ser inte alls fejk ut. Därefter kom narkosläkare Ove in och förklarade med narkosen, frågade om jag va nervös vilket jag inte alls var osv. Vi gick in till operationssalen där två sjuksköterskor var (sååååå gulliga och snälla) kände inte ens när Ove stack in nålen i min arm och sen fick jag andas in något och han sa ”nu kommer du bli trött” och vips så somnade jag. Vaknade upp på uppvaket runt 11:30, va inte alls sugen på att äta något utan sov till och från och bad om morfin. Åt lite av min macka och yoghurt med müsli och blåbär. Åkte hem runt 15 (6-7h efter operation) spydde sönder mig innan jag åkte hem och alla som såg mig i receptionen måste antingen ha fått sig ett gott skratt eller blivit avskräckta från att opereras haha!!! Jag va väldigt hög och kommer inte ihåg ett ord jag sagt. Jag tål tydligen inte morfin utan spydde en gång i halvtimmen och kunde inte äta något, fick tabletter mot illamående utskrivet och det hjälpte men bestämde mig för att sluta med morfinet efter dag 2. Är väääääldigt smärttålig men detta är det värsta jag varit med om. Kan knappt sova men det är väl värt det när allt är läkt :) Vet inte om jag har glömt att skriva något men då är det bara att skicka iväg ett pm! Har inte sett mina bröst ännu utan det får jag se på återbesöktet 22/2.

Jag opererade mig hos Patrik Höijer på Nordiska kliniken oktober 2018 och gjorde bröstförstoring med lyft plus bukplastik. Har fött 3 barn så min kropp behövde ett rejält lyft kände jag. Både mina bröst och mage var tunga, hängiga och så degiga att bröstförstoring med lyft och bukplastik var nått jag verkligen ville göra.. gärna samtidigt också så det bara blev en operation. Natten till operationen kunde jag knappt sova för var så pirrigt. När jag väl kom dit var jag rätt nervös men det gick över efter en stund efter jag fick träffa dom gulliga sköterskorna som jobbade och Patrik. Det kändes genast mkt bättre och kunde slappna av :) Narkosläkaren var oerhört sympatisk och trygg också. operationen gick bra men när jag vaknade kände jag mig lite omtöcknad och öm såklart -men annars var det inget konstigt så. sov över där en natt och fick åka hem sen. Minns inget speciellt från dagarna efter operationen men jag vilade mycket. Bunkra gärna upp med matlådor, böcker, tidningar. Efter 4 månader känns allt helt fantastiskt! Patrik är grym och så duktig alltså kunde inte blivit nöjdare. var lite orolig över ärren innan operation men dom syns knappt! Nu känner mig som mig som jag vill igen och är bekväm.

Nu är det dags! Min op-berättelse kommer inkludera första veckan efter op. Jag har legat hemma och funderat alldeles för mycket om än det ena och än det andra, så för mig hade det varit värdefullt. Först: valet av implantat. När jag var på konsultation berättade jag att jag vill ha bröst som passar min i övrigt rätt kurviga figur med smal midja och breda höfter och mycket rumpa. Jag tycker det är galet snyggt med sideboob och för mig har det varit viktigare att brösten inte blir för smala snarare än att få en snygg klyfta som många andra fokuserar på. Motiva Full Round har ett implantat med 14 cm bröstbredd och 5.7 cm put, det är 625cc. Nästa är 14.5 cm brett och 5.9 cm put, med 700cc. Det skiljer alltså ytterst lite i put trots att 700 känns ofantligt mycket större. Trots panikkänslan över att "700 är enormt mycket!" så valde jag ändå att gå på kirurgens rekommendation och ta 700. Har hittills (dag 7) inte ångrat mig en sekund. Det här känns hur bra som helst. Vill också säga att Nordiska Kliniken och Patrik Höijer har varit hur bra som helst, är supernöjd med ALLT! Skulle rekommendera dem till alla. Jag opererade mig för exakt en vecka sedan hos Patrik Höijer. I sedvanlig ordning så bestod dagen före av att hämta ut mediciner, se till att allt var förberett hemma etc. Descutan-dusch och sista natten jag sov på mage :P Hade op-tid 14.30 så jag fick lite sovmorgon och en ordentlig frukost, descutan-dusch och sen packa och fixa lite. Kom till kliniken och de låg nog före i sitt schema för jag hamnade på operationsbordet väldigt fort, tror de satte igång vid 14.15. Hann inte träffa någon sköterska och få tabletter, trots att de i receptionen sagt det. Vet inte om det var en miss från deras sida eller inte, men det gjorde mig lite orolig. Fick dock träffa Patrik för fotografering och så ritade han och vi pratade lite, sen kom Ove och informerade sen gick vi raka vägen in till op och det tog två minuter sen sov jag. Vaknade typ en sekund senare kändes det som, med enorma smärtor. Lokalbedövning tar väldigt sällan på mig och så var det denna gång också. Vaknade 15.15 och fick lite ketogan. Bad om mer regelbundet de följande timmarna. Till slut fick jag en rejäl dos som faktiskt gav effekt. Då vågade jag mig upp för att äta och kissa. Lämnade kliniken vid 19-tiden med min stackars sambo som väntat nervöst. Första natten var fruktansvärd. Varje morfindos hjälpte i cirka en timme, sedan var det outhärdlig väntan tills nästa gång jag fick ta mer. Sov inte mer än en halvtimme-timme i stöten, kunde inte röra på mig utan att gny och gråta. Sen började det klia (tydligen en rätt vanlig reaktion av morfin) och jag klöste halvt sönder hela mig. Fick dock tag på kliniken på dagen efter, och fick klådstillande som hade den fantastiska biverkningen att den gjorde mig svintrött. Första dygnet drog det och stramade och smärtade i princip vad jag än gjorde. Hade stora problem att ens dricka vatten, kunde inte klä på mig/av mig själv etc. Var beredd på smärta, men inte fullt lika införstådd i hur invalid jag skulle vara :) Under det första dygnet blev smärtan successivt bättre och natt 2 kände jag att de smärtstillande jag åt åtminstone höll från dos till dos, fick inga smärttoppar. De första 48 timmarna var dock rätt jävliga. Men efter det så vände allt och jag har trappat ut allt förutom paracetamolen som jag äter lite "för säkerhets skull" nu, när det gått 7 dagar. Efter de första 48 timmarna började jag också bli lite rörligare, kunde fortfarande inte komma upp själv från sittande/liggande utan fick knuffhjälp. Det får jag fortfarande trots att det gått en vecka, eftersom det är obehagligt att göra själv även om det numera går att göra. Jag började kunna dra upp trosorna efter toabesök (yay! :P ). Sovit extremt mycket både dag och natt, orkat vara uppe korta stunder åt gången. Brösten har förändrats väldigt mycket på de här dagarna, det känns/ser ut som att de har växt. De var extremt platta, tilltryckta och hårda när jag såg dem första dagen, var nästan orolig att de skulle vara alldeles för små trots att jag lagt in 700 cc. De har svällt kan jag säga :) Var även lite orolig för huden mellan brösten som sitter i bröstbenet (oroade mig för tenting etc.) eftersom den var rejält förhöjd de första dagarna. Även detta har successivt släppt och blivit mycket bättre. Dag 4-6 har jag mest haft problem med en återkommande tryckkänsla, som ett hårt band åtdraget runt bröstkorgen och som ett tryck inåt nedåt hela tiden. Det har i omgångar varit så jävligt så jag inte har kunnat andas och varit nära panik, och jag har mått lite lätt illa i flera dagar pga detta. Det verkar dock ha släppt nu på dag 7. Första promenaden gick jag dag 6, framförallt för att det är så kallt och blåsigt så det känns som om hela bröstet börjar krampa såfort jag är utomhus eller fryser minsta lilla. Dag 6 vaknade jag och klämde på tuttarna, de hade mjuknat ordentligt över natten och känns mjuka och klämvänliga på ovansidan. Fortfarande hårda på undersidan och sitter jättehögt upp, men plötsligt så var där ändå en rejäl skillnad. Nu, dag 7, är jag fortfarande lite trött och medtagen, den där jäkla bh:n skaver som attan och jag har fortfarande lite tyngdkänsla och tryckkänsla men det är också mycket bättre. Tuttarna ser bara bättre ut för varje dag!

Hej! Då det inte finns så mycket information om just nedre bukplastik så tänkte jag att jag skulle posta min berättelse. I slutet hittar du även mina inköps- och to-do-listor, så är allt samlat på en och samma plats. Jag tänker vara öppen om intima saker, så ber om ursäkt i förväg för TMI haha! Jag har alltså gjort en nedre bukplastik inklusive lipo av mage och venusberg, hos Mattias Elmér på Nordiska Kliniken. Jag har efter en viktnedgång fått lite slapp hud och fettansamlingar som inte går att jobba bort på vissa ställen. Jag vågade inte och hade inte råd att göra en stor bukop, och två kirurger tyckte det skulle räcka med en nedre burop på mig, så så fick det bli. Nu så här i efterhand är jag väldigt glad att jag valde Mattias som min kirurg - helt enkelt för att jag ser att han är väldigt skicklig. Hittar inga ärr som är finare än mitt när jag googlar, alla sköterskor har varit bra och trots att de verkar väldigt fullbokade har de alltid sett till att fixa tid för mina återbesök (mer om dem längre ner i berättelsen) precis när det behövs. Kan helt klart rekommendera den här kliniken. ____________ Jag började flera månader innan operation med att läsa allt som var relevant här på forumet, och göra listor på förberedelser, inköp och andra kom-ihåg-grejer. Jag började tidigt med de förberedelser som gick, och ju närmare operationen jag kom desto mer hann jag pricka av på mina listor. Sista dagen/dagarna så storstädade jag, stortvättade, storhandlade, hämtade ut recept, lagade matlådor, packade osv. När allt var städat och tvättat här hemma kvällen innan operationen, så hoppade jag in i duschen och tvättade hela mig, inkl hår, ansikte (inte ögon) och underliv med Hibiscrub. Jag hade köpt en ny hårborste (som jag dessutom tvättat med sprit) så jag kunde reda ut håret utan att förstöra desinfektionen. Sedan lyckades jag få några timmars sömn i min rena säng, innan det var dags att kliva upp och få i mig kaffe och klara juicer för att slippa vara så hungrig och riskera huvudvärk (de sista två timmarna innan operationen fick jag inte dricka något alls). Sedan upprepade jag hela duschproceduren, men hoppade över håret enligt klinikens instruktioner (verkar vara olika klinik till klinik). Visst blir man torr, men inte alls så farligt som jag befarat. Sedan tog jag en taxi till kliniken. Kände mig för ren för att vilja sätta mig på t-banan. Kände mig lugn och nervös på samma gång. Fick byta om till morgonrock och tofflor, och låsa in mina kläder och saker i ett skåp. Jag la det jag ville ha direkt efter operationen synligt på översta hyllan. Fick sitta och vänta en stund i Mattias (alltså kirurgens) rum, sedan kom narkosläkaren och pratade med mig och förklarade vad som skulle hända. Sedan kom Mattias och vi gick igenom det sista, och han ritade på mig och jag fick en chans att ha några sista synpunkter och frågor. I fickan på morgonrocken låg en pappersmössa som jag nu fick sätta på mig, och så var det dags att gå till operationssalen. Fick lägga mig på operationsbritsen, och från och med nu är allt lite luddigt. Det var en narkossköterska där inne som satte en kanyl i min arm. Har ett vagt minne av att jag blev väckt (inne i op-salen tror jag), men nästa gång jag var vid medvetande var 1,5 h efter själva uppvaknandet, så antar att jag hade somnat om igen. (Lite förvånad att de lät mig sova så, har blivit sövd flera ggr innan och de har alltid sagt att det är viktigt att jag vaknar och håller mig vaken). Fick i alla fall en väldigt fin frukostbricka med macka, yoghurt med granola och bär, te, juice och en liten kexchoklad. Och fina röda rosor i en vas. Kändes jättebra, och allt smakade gott även om det tog sin lilla tid att få ner maten. Hade inget ont öht, men var rätt groggy. Meddelade mina nära att allt hade gått bra. Jag hade på mig en gördel som gick från under bysten till strax över knäna, av märket Veronique. Den har hyskor och dragkedja från överkant ända ner till låret på båda sidor, och ett hål i grenen för att kunna gå på WC. På magen, under gördeln, låg en platta av vitt skumgummi som heter EpiFoam, som hjälper till att få ett jämnt resultat efter lipo, den ser bl a till att man inte får fula veck när man sitter. Den känns jättetrygg och jag kommer ha på mig den så länge jag bär gördeln! Det verkade som kliniken var fullt belastad och jag märkte att sköterskorna hade väldigt mycket att göra. Det tog lite tid mellan gångerna de tittade till en, jag hade nog trott att de skulle se till att man alltid hade vatten osv utan att behöva be om det, men så var det inte. Efter jag ätit frukosten så kändes det som man låg och väntade på nåt, men visste inte vad. Någon hade sagt till mig att operationen gått bra, men i övrigt visste jag ingenting, hur mycket de tagit bort osv. De kanske hade berättat när jag var nyvaken, ingen aning. Minns ju inget från då, och det tror jag inte att nån gör. Till slut ringde jag på klockan och bad om att få veta vad de gjort och vad som händer nu. SSK läste i journalen, och berättade vad som stod där. Och sa att jag ligger där jag kommer ligga resten av dagen och natten. Det var i en sal som var öppen till korridoren, och tror det var 6 bäddar där inne totalt, med skynken runt varje. Sedan var det ett par (som jag såg) bäddar till på andra sidan korridoren. Och så var det lite struligt med maten, hörde t ex att en tjej i salen hade beställt vegetarisk mat men den var slut. Men även om det kändes som kliniken var lite för högt belastad så var alla väldigt trevliga och hjälpsamma. Tyvärr känner man sig väldigt ynklig och ensam efter ett sånt här ingrepp, så man blir extra känslig för brister. Be i förväg din partner, dina kompisar, din familj eller vilka som nu står dig närmast att höra av sig regelbundet för att kolla läget, så du känner att folk bryr sig - väldigt skönt i just det läget. Sedan spenderade jag dagen med att titta på serier och filmer, bläddrade i nån tidning och vilade. Hade inte så mycket fokus på något pga groggy. Första gången jag gick på WC hade jag en SSK utanför dörren som jag fick lämna olåst. Var väldigt svag, darrig och lite yr, men annars gick det bra. Andra ggn fick jag hjälp upp ur sängen, men klarade mig själv till WC och hade ingen som vaktade utanför. Efter det tog jag mig upp och ner själv ur sängen. Hade ingen direkt aptit men till slut insåg jag att jag måste försöka få i mig mat så bad om min middag. På kvällen var det mycket lugnare och skönare. Tror alla som gjort bröstoperationer och dyl. fick åka hem då, så det var inte lika fullt i salen. De hade sagt att jag skulle få prata med Mattias på kvällen, men så blev det inte. Han kom dock morgonen efter, och sa att det inte hade varit några problem. På natten sov jag säkert 6 h vilket kändes bra. Trodde jag skulle vakan i smärta, men hade fortfarande ingen större smärta att prata om dagen efter. De kollade mitt blodvärde och lite annat, så fick jag åka hem vid 10-tiden, med ett drän ikopplat. Den SSK som haft mest hand om mig följde mig till receptionen, och gav mig en kram hejdå när hon lämnade över mig till min väntande pojkvän. Vi vaggade sakta bort till närmsta ställe man kunde ta en taxi från, och åkte hem. De närmsta dagarna flöt ihop på något sätt. Tog långtidsverkande morfin morgon och kväll (10 mg / gång), men kunde i övrigt klara mig på Alvedon. Tog 1mg 3 ggr per dygn (fick ta 4 ggr per dygn, men behövdes inte). Har inte tagit en enda snabbverkande morfintablett! Och så åt jag såklart den kuren med antibiotika som de skrivit ut. Har haft lite värk där jag varit svullen, och efter några dagar så kunde jag känna att det drog och brände lite i ärret. Jag har gjort en lipo av magen för typ 10 år sedan och det gjorde SKITONT. Och var helt blåslagen. Nu har jag bara lite små blåmärken i sidorna och i övre delen av låret, dvs dit blodet runnit under operationen. Och så har jag varit lite mörk på venusberget. That’s it! Har mått oförskämt bra. Varit väldigt dåsig av morfinet, sovit dåligt (jag hatar att ligga på rygg!!), haft lite halvdan aptit och mått liiiiite illa, men allt som allt kan jag inte fatta hur lindrigt undan jag kommit! Den värsta smärtan har nog varit när jag i sömnen råkat sträcka på mig, då smärtade det som bara den i ärret, men det gick ju bort efter en halv minut. Gördeln var till en början hemsk att ha på sig, men efter bara några dagar känns det galet att bara tänka på att vara utan den. Man känner sig trygg helt enkelt. Den är lite för tight längst upp runt revbenen, så har öppnat en glipa där på varje sida. Jag har sett till att äta mat med mycket proteiner och lite kolhydrater, druckit mycket vatten, och ett par koppar Ringblomste varje dag. Ska vara bra mot svullnad har jag läst. Inte så gott, men men honung går det ner. Om jag verkligen inte klarat av smaken har jag lagt ner en tepåse med earl grey i några sekunder för att smaksätta, och vips blir det rätt gott. Ingen aning om det förstör något dock, men det har jag svårt att tro. Jag har legat mycket, men sätt till att röra på mig regelbundet genom att kliva upp och fixa lite te, kissa, se till att alla ytor är rena osv. Inget ansträngande. Min pojkvän har gjort allt sånt, som tur är. Är väldigt tacksam över honom, inte minst för sällskapet, under denna period. Magen har varit trög, men det var ju väntat. Tog hjälp av Microlax första två gångerna, sedan kom magen igång av sig själv. Lite tips som jag plockat upp från andra här på forumet (sorry om det är TMI haha): Kisskopp! Klipp bort botten från en engångsmugg (jag valde pappersmugg för att jag inte ville slösa på plast eller skära mig om det skulle bli vasst), och tryck upp den mot underlivet så du kissar genom den. På så vis blir det inga stänk på gördeln! Om du ska gå på nummer två så rekommenderar jag att sätta toapapper runt kanterna på öppningen av gördeln, så att det absolut inte kommer bakterier på den. Sedan när man torkar sig så torkar man som på en bebis: bakifrån och fram. Se självklart till att inte dra längre än du måste så det inte kommer några bakterier till slida/urinrör. Sedan får du tvätta ordentligt med babywipes. 4 dagar efter op fick jag åka tillbaka och ta bort dränet, det hade vi bestämt redan samma dag som jag opererades, men vid det laget var jag nere på den nivå de rekommenderade så det var ändå dags. När de la om ärret så kunde jag tjuvkika och det såg fint ut tyckte jag! Tyvärr fylldes det på några dagar efter jag tagit bort dränet och jag blev rätt skvalpig av serom under huden, speciellt på venusberget. Och svullen. När antibiotikakuren var slut (7 dygn) slutade jag även med det långtidsverkande morfinet, och gick bara på alvedon. 6 dagar efter op så hade jag tillåtelse att lägga om ärret själv och duscha. Jag valde att först tvätta överkropp och hår genom att stå på alla fyra så fick min pojkvän hjälpa till med det. Sedan tog jag av mig gördeln och duschade försiktigt på ärret och neråt. Ville inte låta smutsigt vatten från överkropp och hår rinna över ärret. Passade på att tvätta gördeln nu (maskintvätt 30 grader) och sköljde ur skumdynan (tvättade även ytan lite med desinficerande wipes). Medan allt torkade så hade jag en billig gördel (shapewear) jag köpt på nätet. Tyvärr var denna lite för trång så fick rätt ont av den, men bättre än inget. På kvällen bytte jag tillbaka till den riktiga gördeln vilket var skönt. Jag hade mitt återbesök inbokat 10 dagar efter op. Då fick de tömma mig på serom med hjälp av en tjock kanyl från venusberget. Allt har ju runnit söderut så att säga. Fick en lokalbedövning innan, så det kändes inte öht. Vågade t.o.m titta på när de gjorde det! De tog ut ca 80 ml. Och så la de om ärret. Det var lite lite var på ett ställe av ärret, så det rengjordes extra noga, och så la de på något slags nät på just det området som ska hjälpa. Det hade vätskat i hålet där dränet suttit, men det var ju väntat. Det hålet sitter ett par cm under ärret. Passade på att tvätta gördeln innan återbesöket, och hade på mig dubbla shapewear-trosor som räcker ända upp till under bysten under tiden. Fick med mig ett par omgångar förband hem, och fick instruktionen att jag kan duscha och lägga om varannan dag från och med nu, och tvätta med klorhexidinlösning (0,5 eller 1 %). Varje gång innan jag har pillat med förband och sår så har jag sett till att badrummet är rent, använt desinficerande medel på alla ytor. I duschen använder jag mild, oparfymerad duschkräm från Neutral, och först tvättar jag överkroppen och sköljer av noga, innan jag tar ärret och neråt efteråt, och sedan får ärret lufttorka. Jag har på mig handskar, och använder mig av kompresser och klorhexidinlösning, och man stryker bara en gång med en kompress, slänger och tar en ny och gör om. Sedan lägger jag på nytt förband och ser till att alla tejpbitar vid skarvar klipps bort/viks undan om de riskerar att komma på ärret. Jag kanske överdriver hygienprocessen men känner att det inte kostar många minuter för att minimera infektioner, så helt klart värt arbetet. Dagsläget: Nu har det gått nästan 5 v sedan op och har blivit tappad på serom sammanlagt 4 ggr, alltså ungefär 1 gång i veckan. Vid andra tömningen fick de ut rätt mycket vätska och det gjorde ganska ont, men efter det har de fått ut mindre vätska och har typ inte gjort ont alls. Efter andra tömningen la vi till en gördeltrosa ovanpå gördelbodyn för att ge lite extra press på venusberget. Och efter fjärde tömningen fick jag även en sån där vit resårgördel för midjan, allt för att få kroppen att sluta producera massa vätska. Jag har precis börjat tejpa med silikontejp istället för att lägga förband, allt har läkt jättefint och jag tror jag kommer vara nöjd med resultatet - fortfarande lite svullen så ska bli spännande att se när det lagt sig helt. Jag ser ut att ha en “bula” med fett? svullnad? på höften precis efter ärret slutar - hoppas på att det är svullnad och inte en nivåskillnad pga fettsugningen… ska ta upp det med Mattias vid tillfälle, om det inte går bort. Naveln är lite längre ner än innan, inte så snyggt men var förberedd på detta. Är lite besviken på området ovanför naveln, jag är gropig där från en tidigare lipo, och Mattias hade låtit rätt säker på att han skulle kunna snygga till det, så ska ta upp även detta med honom. (Och så är det ju faktiskt trist att ha lite lös hud ovanför naveln när det nu blivit fint under naveln, men jag kände att jag inte pallade en större operation än det här, så den biten är som den är, och det försöker jag släppa). Jag är pigg och rörlig, är lättad över hur bra allt gått (hittills iaf!), har ingen smärta (lite känningar i ärret och inne i magen ibland, och lite öm/domnad på venusberget, men allt som allt väldigt lite ont!), försöker gå mycket men tycker inte om att sträcka på mig, bära tungt osv, så lever ett lugnt liv. Då jag har en tendens att rulla över på mage i sömnen har jag skapat en liten “skidbacke” i sängen med hjälp av massa kuddar, från svanken och uppåt. Sedan sticker jag en stor kudde under knäna. På så sätt är jag “vikt” i höften, och det blir typ omöjligt att ha den positionen fast på mage. Har haft försiktigt sex med min partner, vi ser till att det inte blir någon kroppskontakt på magen/venusberget, så inga problem där. Jag började jobba efter 3 veckor vilket gick bra, men känner att det är viktigt att ta det lugnt och lyssna på kroppen. Hoppas min historia kan vara till nytta för någon där ute :) Vi lever bara en gång, så till er som tvekar på om ni ska operera er eller inte - JUST DO IT! Se till att göra massor av research bara, förbered er väl, håll högsta möjliga hygien och se till att följa alla rekommendationer från kliniken. Lycka till om det blir av! ______________________ FÖRBEREDELSER: - Läs på om klinik så du väljer rätt, gå på minst två konsultationer och läs andras berättelser för att veta vad som är realistiskt att förvänta sig. - Gör listor och inköp i god tid så du slipper stressa tiden innan op. - Se till att du har någon/några som kollar hur du har det efter uppvaknandet, som hämtar dig från kliniken, och som tar hand om dig i åtminstone 48h efter operation. Se till att de som behöver får veta att man kan vara lite känslig och emotionell både direkt efter och närmsta tiden efter operation. - Ät nyttigt och undvik alkohol, gurgla ofta och håll god handhygien innan för att inte bli sjuk tiden före op. - Laga och frys in matlådor - Storstäda hemmet, ta ut sopor, gå med återvinning, tvätta all tvätt, fyll på skafferiet (inkl enkla snacks när aptiten är dålig) - Förbereda hyllor/produkter så att du lätt kommer åt allt när du är som minst rörlig, ta fram extra kuddar och täcken och gör det mysigt på ett par ställen i hemmet, tex säng och soffa. Mitt tips är att möblera med något framför soffan (tex sittpuff eller vrid soffan) så du kan ligga raklång titta på TV, alltså med TVn rakt framför dig, så du inte får ont i nacken av att ligga vriden hela tiden. - Be den som hämtar dig ta med en kräkpåse och något kallt att dricka till hemfärden. - Det kan vara skönt att ta hand om sig själv innan operationen, tex fotvård, färga ögonbrynen, fila naglarna, vaxa benen osv, så att man inte känner sig helt sunkig när man ligger hemma efter operationen. DAGEN INNAN OP: - Hämta ut receptbelagda mediciner - Packa - Städa och tvätta det sista - Förbered så att livet blir enkelt, bekvämt och underhållande när du kommer hem - Byt lakan och handdukar - Samt övriga förberedelser som kliniken föreskriver ______________________ HYGIENPRODUKTER ATT HA HEMMA: Hibiscrub/Descutan Handskar Kompresser för sårtvätt Klorhexidinlösning 0,5 % eller 1 % Avlånga förband Laktulos mot hård mage Mild, parfymerad duschkräm Handsprit Ytdesinfektion Läppbalsam Torrschampoo Wipes (istället för dusch i början) “Kisskopp” (engångsmuggar med urklippt botten) Silikontejp ______________________ BRA PLAGG: Extra gördel/shapingtrosa/shapingbody Mjukisbyxor/graviditetsbyxor BH:ar/toppar utan bygel Stödstrumpor ______________________
 ÄTBART ATT HA HEMMA: Klara drycker för fasta innan op (äpple, tranbär, ananas) Proteinbars/dryck Proviva Ringblomste Färdiglagade, nyttiga, proteinrika matlådor i frysen Mat mot hård mage (Grönsaker som morötter, broccoli, blomkål, bönor och ärtor. Frukt, särskilt katrinplommon, fikon, aprikoser och päron. Fullkornsprodukter som fullkornspasta. Grovt bröd. Grova gryner som havre, vetekli och hela linfrön.) ______________________ PACKLISTA: (Försök streamlina packningen då det behövs väldigt lite och det är bara jobbigt att rota runt i en stor väska.) Hälsodeklaration / Samtycke Legitimation Mediciner (om du tar några sådana) Trosor & strumpor (åk dit i rena mjukiskläder som du kan sätta på dig igen på väg hem) Telefon Laddare Surfplatta full med filmer och serier Hörlurar Tidning/bok Snacks (tog med en proteinbar, i fall att) Halstabletter (man kan få ont i halsen av slangar) Tandkräm/tandborste Läppcerat Hudkräm (man är rätt uttorkad)


Jag var säkert som många andra, väldigt nervös och googlade som en galning innan min operation. Därför vill jag passa på att berätta min operationsberättelse och verkligen trycka på det fantastiska bemötandet jag fick på Nordiska Kliniken. Konsultation: Jag var en klassisk 75b (liten b) och till mina 170cm så har jag alltid tyckt att det sett lite tråkigt ut, ville ha något naturligare och lite fylligare. Alla varma ord ni kan läsa om Patrik på Nordiska Kliniken här inne stämmer verkligen. Han och jag kom fram till Motiva ergomix(droppformade) och 340cc och bokade in op 1 månad senare. Vaknade som ett barn på julafton morgonen den 21/11-18. Duschade med Descutan(skrubbade) en andra gång och satte på mig rena kläder innan jag åkte in till kliniken. Prick 10:00 var jag där, ni som inte är intresserade av allt i detalj kan hoppa något stycke längre ner "uppvaket". Blev visade in i omklädningsrummet och fick låsa in mina kläder och min mobil innan en sköterska kom och gav mig lite tabletter, morfin, alvedon och ipren. Fick vänta i ytterligare 20 minuter och under den här tiden så började det smaka galla i munnen på mig, ringde direkt efter en sköterska för det kändes som jag skulle spy, dock var det bara nervositet blandat med att man hade fastat och tabletterna i sig ger ifrån sig en bitter smak. Patrik kom och hämtade mig och vi gick till hans rum, han ritade upp snitt, storlek osv och frågade hur jag mådde, om jag hade några frågor och försäkrade mig om att om det var minsta lilla så skulle jag bara höra av mig till honom efteråt(vilket jag sen gjorde). Patrik gick och gjorde sig iordning för operation och skickade in narkosläkaren till mig. Underbara Ove kom in i rummet med nyexade narkosläkaren Martin. Älskade verkligen Ove, jag som kollat på alldeles för mycket greys anatomy i mina dagar var väldigt nervös för narkosen... Han såg det direkt på mig, satte sig lungt och stilla framför mig, tog min hand och sa bara enkelt "Det här är inga problem, vi löser det här och det kommer gå så bra. Jag och Martin kommer ta hand om dig." Han förklarade hur allt skulle gå till och vi gick in i operationssalen. Jag fick ta av mig mina tofflor, använda min morgonrock som "täcke" och lägga mig på operationsbordet. Patrik stod redan där inne. Ove förklarade att han skulle sätta en nål i armen på mig, samtidigt så kom sköterskan Gina fram till mig och presenterade sig och höll mig i handen stadigt och pratade lungt med mig. Märkte inte ens att det stack till. Jag fick sen en stor klisterlapp på låret samt en blodtrycksmätare på armen. Ove säger " jag har gett dig sömnmedel nu, och om du andas i masken nu så kommer du sova inom 3 sekunder". Envis som jag är så tänkte jag att "nä du, så lätt går det väl inte..." jag hann räkna till 1..... Uppvaket: Vaknade på uppvaket och var lite "borta" men satt och skrattade, en sköterska(jessica) kom och gav mig vatten samt en till morfintablett. När jag vaknar till igen så kommer Ove och Martin in med en ny patient och jag fick höra från martin att när dom väckt mig på operationsbordet när jag var klar så hade jag frågat " men har vi redan shoppat klart? Är vi inte på en shoppingresa?!" hahaha dom får nog höra mycket roligt på arbetstid. Sen låg jag och slumrade av och till i 1 timme cirka innan jag gick på toa och fick sedan min efterlängtade fika! Så gott. Efter cirka 2,5 timme totalt så kände jag mig redo att åka hem, min sambo hämtade mig. Jag stötte på 4 olika sköterskor på nordiska kliniken och alla vara så varma, snälla och var så mån om hur man mådde. Man kände sig verkligen omhändertagen och så trygg. När jag kom hem så mådde jag ovanligt bra men insåg framåt kvällen vid 22 att det var för all medicin man fått under operationen, när den väl började släppa och jag tog mer morfin så började jag må väldigt illa samt att jag var orolig då det spände väldigt mycket i mitt högra bröst. Mailade patrik, 10 minuter(!) senare svarade han och förklarade att det var fullt normalt det jag kände samt gav mig recept på medicin mot illamående. Det är nu 3 dagar sen jag opererades och det spänner över bröstet, tungt att andas men fullt hanterbart och jag är såååå nöjd! Nu längtar jag bara tills svullnaden har lagt sig.

Hej alla! Vill först o främst tacka alla för era operationsberättelser, har läst igenom i stort sett alla o slukat upp så mycket information jag kunnat! Vart ska jag börja.. ja jag har väl varit missnöjd med mina bröst så länge jag kan minnas, det började nog i högstadiet när jag märkte att alla tjejer i klassen hade fått/började få bröst medan jag själv var helt platt - då började mina tankar om att jag skulle operera mig i framtiden om de inte ändrades! Nu är jag 27 år och har äntligen tagit steget och opererat mig, efter mycket om och men dock bör jag tillägga! Har haft pengar till operation flera gånger tidigare men helt enkelt varit för feg för vad folk ska tycka o tänka o att man ska få en ’bimbostämpel’, men nu i äldre dar så har jag känt att vafan det är ju trots allt min kropp och mitt beslut och i slutändan är det ingen annan än jag som ska leva med mig själv o trivas i min kropp! Hade väldigt många tankar efter min konsultation, gör jag rätt, kommer det bli bra, tänk om det blir nån komplikation etc. Jag vill bara säga att alla dessa tankar verkligen är helt normala att ha! Jag tror nog att de flesta känner sig lite tveksamma o tillochmed halvtaskiga mot sin kropp genom att vilja ändra på den men tänk såhär: det viktigaste är att man trivs i sin kropp o mår bra i den! Oj nu blev det lite väl långt märkte jag haha men jaja nu ska jag komma till kritan och skriva ner min upplevelse medan den fortfarande är färsk i minnet och hoppas att den kanske kan hjälpa någon som är lika nervös som jag var innan min op! Dagarna innan började jag med att tvätta alla mjukiskläder som jag tänkt använda efter min op o la de i en ikeapåse på mitt golv i rummet så att jag lätt kan ta upp kläderna vid behov utan att behöva anstränga mig genom att tex ta ut lådor eller hålla på med byrån osv. Fixade även med lite matlådor samt köpte in juice, nötter, russin , vindruvor (lätta saker att äta med andra ord). Köpte också laxeringsmedel då jag läst att de flesta blir förstoppade av alla tabletter, köpte även vaginalkapslar då antibiotikan tydligen ska slå ut bakteriefloran därnere, passade även på att köpa massa bindor då jag ska få min mens 3 dagar efter op (typiskt!!) misstänker att det blir svårt att försöka stoppa upp en tampis efter op haha ;) Kvällen innan körde jag den berömda descutanduschen - mitt hår kändes inte ett dugg skönt efteråt! Det blir massa inpackningar för min del o får hoppas på ett mirakel, bäddade om till rena sängkläder o satte på mig rena sovkläder. Hade tid för operation kl 08 morgonen därpå och fick samtal från kliniken dagen innan där de gav lite information om att jag skulle vara där en halvtimme innan dvs 07.30 o tipsade bla om att dricka äppeljuice 2 timmar innan min op. Gick upp kl 06 på operationsdagen o drack min äpplejuice o tog sista descutanduschen. Min syster följde med mig till kliniken och vi vart superstressade då vi typiskt nog missade pendeltåget och skulle få vänta 7 min på nästa (kl var då 20 över 7) vi snubbla nästan in till kliniken haha o receptionisten såg lite förvånad ut när vi kom in helt flåsandes o lagom svettiga! Nåväl hon visade in oss till omklädningsrummet och visade mig mitt skåp och gav mig lite piller med vatten som jag fick dricka upp och sa att narkosläkaren Ove strax skulle komma och att jag skulle byta om till morgonrock, tofflor och hårnät men behålla trosorna på. Jag var sååå nevös och kunde inte sluta gå fram och tillbaka i det lilla rummet o gick nog på toa minst 10 ggr innan Ove tittade in. Kl var då ca 08.10, Ove är verkligen en klippa och lyckades lugna ner mina nerver o ingav ett sådant föroende, den karln vet verkligen vad han ska säga för att få en lugn, 10 poäng till Ove! Han gick sedan ut och sa att Patrik strax skulle komma in o att vi sen skulle ses igen inne i operationssalen. Patrik kom in ca 08.30 och tog med mig till sitt kontor där han började med att fotografera mig från sidan, framifrån och snett framifrån, ja typ från alla vinklar kändes det som! Sen började han mäta o rita på mig och när vi var klara kramade jag min syster o sa hejdå och hon gick ut och fick vänta in mig i receptionen medans jag och Patrik gick in till operationssalen, där inne var Ove redan på plats och 2 andra sjuksköterskor som presenterade sig Med ett leende. Jag fick ta av mig tofflorna och lägga mig på britsen med rocken som täcke ovanpå mig medans Ove pratade på och stack mig lite i armen, den andra sjuksköterskan tog min andra arm och började kolla pulsen och sen sa Ove att nu börjar jag lägga i lite sömnmedel i kanylen som du har i armen , sen såg jag Patrik vid sidan av mig som log lite och sa att allt skulle gå bra, sen kom Ove med med en mask och sa att jag skulle andas in o få sova lite. Det enda jag minns sen är att en sjuksköterska petar lite på mig och säger hallå tjejen dags o vakna allt har gått bra! Det kändes som att det typ hade gått en sekund från att jag såg masken ovanför ansiktet haha. Minns att jag kollade ner och blev alldeles överlycklig, jag hade fått bröst!! Tjohoo. Sen kom en annan sjuksköterska och kollade läget, pratade lite med mig, hur jag mådde och hur det kändes, om jag hade tänkt på det här med operation länge osv, hon va jätte trevlig och pratglad! Sen frågade hon om jag ville ha min mobil o om jag hade nån allergi o va hungrig och ville ha lite fika, vilket jag såklart tackade ja till, magen min hade börjat kurra redan innan operationen haha! Hon kom in med min mobil o den finaste frukostbrickan jag sett typ, en vas med tre röda rosor, yoghurt o müsli, en ost o skinkfralla med gurka på, kaffe, juice o kexchoklad plus någon annan liten choklad, Mums! Jag åt upp alltihopa, så lagom hungrig var jag minsann. Nör jag var klar med fikat kom hon in igen och tog med sig brickan och jag fick prova att gå på toa, inga konstigheter det gick så bra så, lite öm men allt som allt gick det bra. Minns att jag låg där o slumra till o vakna lite då o då. Jag fick inget eget rum utan det är ett öppet ’landskap’ med typ 6-7 sängar, när jag kom in var jag helt själv så jag misstänker att jag var dagens första operation. Ca en timme efter att jag legat där kom de in med en annan tjej som de la bredvid mig fast de drog för skynket så jag såg inte så mycket, dock hörde jag att hon stönade ganska rejält o grät en del, stackarn måste ha haft väldigt ont misstänker jag! Till skillnad från mig som ändå mådde hyfsat Ok, såklart att det ömmade lite men jag hade föreställt mig betydligt mer smärta. Sen såg jag Ove som gick förbi och när han såg mig stannade han till o frågade hur jag mådde, jag svarade att allt var fint och mycket bättre nu när jag fått i mig nåt att äta också, han log o sa att Lite mat i magen alltid är bra efter en op och att det inte hade varit några konstigheter o att allt hade gått superbra, log o gick sedan vidare. Efter typ 20 min gick även Patrik förbi o kikade till mig en snabbis och frågade hur det kändes o jag sa återigen att allt va fint o tackade så mycket, han log o sa att detta kommer bli bra ska du se o gick vidare till tjejen bredvid som hade börjat gråta igen, jag slumrade till igen. Allteftersom tiden gick började sängarna fyllas på med tjejer som rullades in. Sjuksköterskan kom och tittade till mig lite då o då och vi bokade in en tid för återbesök 10 dagar efter och hon sa att jag strax skulle få lämna då jag verkade må bra, vilket jag också gjorde! När klockan blev 13.00 fick jag gå ut till min syster som hade fått vänta ett bra tag. Vi tackade för oss och gick ner till min svåger som väntade på oss med bilen, det var svårt att sätta sig i sätet men med lite hjälp gick det toppen! Väl hemma började jag med alla tabletter som jag blivit instruerad att göra, man blir lite dåsig av de och jag låg o slumra från o till i stort sett hela kvällen. Vaknade 5 på morgonen av smärtan och tog morfin mot det o somna om, ont som fan att resa sig upp! Dag 2 Hade jag verkligen inte förväntat mig att jag skulle känna mig så frustrerad som jag gjorde över att inte kunna göra så ’självklara’ saker själv! Som tex att spola efter mig på toaletten, det drar som tusan i bröstet o gör ont. Tur att jag har syrran som har hjälpt mig. Eller bara den simpla saken att ta sig upp ur sängen! Nåväl. Vill man vara fin får man lida pin. Just nu ser brösten förjävliga ut rent ut sagt haha! De ligger uppe vid hakan känns det som men jag får snällt vänta ut det och vet ju att de ska lägga sig såsmåningom. Nu är jag inne på dag 3 och har varit ute o promenerat lite i min egna takt, brösten svullnar upp något rejält efter mina långsamma promenader men det är inte lika spänt som första dagen och jag vill nästan påstå att de mjuknat till en aning. Det vart ett väldigt långt inlägg ser jag nu haha så jag får väl säga Tack till er som orkat läsa och hoppas att det har varit till någon hjälp! Till alla er som snart ska opereras önskar jag ett stort lycka till och Tänk positivt! Det blir bättre med tiden även fast det kanske känns lite pyton i början. :) Kram!

Det här var min andra operation, två år tidigare gjorde jag min första som också var fettsugning + fettransplantation. Den första operationen gjordes i lokalbedövning, men den här andra gången skulle det bli fler områden som skulle beröras, och därför skulle det inte fungera med lokalbedövning utan jag skulle sövas. Vi hade också beslutat att jag skulle sova kvar en natt. Jag hade första operationstiden på morgonen, vilket var jobbigt eftersom jag fick gå upp jättetidigt och duscha med descutan innan jag åkte in, men samtidigt skönt att inte behöva vänta så länge på dagen. Intaget med fotograferandet före operationen gick snabbt och smidigt, skönt att ha gjort det förut så allt kändes lite bekant. Sen sövdes jag, och minns förstås ingenting mer förrän jag vaknade av att jag blev väldigt tjatad på att jag måste andas ordentligt. Tydligen hade jag lite dålig dålig syresättning när jag vaknade, men det ordnade sig ganska snabbt. Jag hade fått medicin för att slippa må illa vilket jag gjort tidigare efter sövning, och mådde hyfsat. Eftersom jag hade fettsugit under hakan var huvudänden av sängen rejält höjd, och jag fick veta att jag skulle sova på rygg och med högt under huvudet i början. Efter ett tag fick jag hjälp att hasa mig till toaletten, lite yr och omtumlad men det gick bra. Sen lite att äta på en fint dukad bricka, det kändes väldigt mysigt och ompysslat. Jag hade diverse omplåstringar på kroppen (hål efter fettsugning på framsidan, ryggen, baksida lår och under hakan plus hålen för insprutning av fett nedanför brösten) och en platta för att hjälpa till att hålla svullnaden nere på ryggen. Utanpå det hade jag samma gördel som jag använt efter förra operationen, plus en speciell "huva" för hakan. Inte så elegant. Dagen efter åkte jag hem, med antibiotika och smärtstillande i bagaget. Sen började en verkligt jobbig tid för mig. Jag mådde väldigt illa, vilket gjorde att jag i samråd med Mattias dels lättade på gördeln och dels slutade med antibiotikan (som man tar för säkerhets skull). Efter det mådde jag något bättre, men tyvärr visade det sig vid återbesöket att jag hade fått lite infekterade sår på ryggen så då måste jag börja med antibiotikan igen. Och började må jätteilla igen. Det visade sig att jag tydligen inte riktigt tålde just den sortens antibiotika, men innan vi insåg att det var det som var det verkliga problemet, och innan jag hade fått ut den ur systemet, hann jag må riktigt riktigt dåligt. Min man satt ett par nätter och skedmatade mig med vätskeersättning... Inte roligt. Det tog ett bra tag innan jag mådde någorlunda igen (på annan sorts antibiotika), och under tiden hade jag inte klarat att ha på mig gördel eller "huvan", så jag var lite bekymrad för hur resultatet skulle bli. Lyckligtvis blev det inga negativa effekter av att jag inte kunnat ha gördeln eller huvan så mycket som jag skulle ha haft. Den enda långsiktiga konsekvensen av att jag mådde så uselt var faktiskt att jag rasade i vikt. Jag fick på så sätt kanske ett ännu bättre resultat av fettsugningen än jag annars skulle fått. Jag är så här i efterhand jättenöjd med resultatet, av både fettsugningen och transplantationen. Jag känner att jag har fått tillbaka min gamla kroppsform som jag hade när jag var yngre, vilket känns fantastiskt. Min dubbelhaka som jag alltid hatat är borta. Tyvärr är huden under hakan nu lite slappare än förut, men det hör ju till åldern också. Brösten är mycket fylligare, det gjorde verkligen susen att transplantera en gång till. Tack vare att jag har så litet omfång runt bröstkorgen blir min kupstorlek ganska stor (70F vid återbesöket ett år efter op), men utseendemässigt antar jag att man skulle kalla det en fyllig C-kupa kanske. Dock märker jag att bröstens storlek påverkas mycket av om jag går upp eller ner i vikt. Sedan återbesöket för ett halvår sedan har jag gått ner ytterligare en del i vikt, och nu är BH-storleken snarare 70E. Jag har lagt upp före- och efterbilder på min sida. Där finns sedan tidigare också före- och efterbilder från min första operation.

Då var det entligen min tur. Har duschat, kvällen innan, den berömda Descutan duschen och gjort andra gången på morgonen, innan jag skulle ta flyget. Har fastat och känner hur sugen jag var på kaffe medans jag väntade på flyget. Jag kom fram 1 timme före utsatt tid och köpte 5-års försäkring och Bh-paketet och hann betala allting i lugn och ro. Är förvånat över hur lugn jag känner mig. 30min innan OPtid fick jag gå till omklädningsrummet. Där fick jag byta om och tar värktabletterna, medans jag väntade på Patrik. Fortfarande inte ett dugg nervös. Känns konstigt, men samtidigt väl förberedd inför operationen. Jag har köpt och hämtat ut all medicin, samt förberedd matlådor osv hemma. Jag hade tid kl.10 men sjuksköterskan har redan förvarnat mig att det kan bli lite senare. Kl.10:20 kom Patrik in och tog med mig till hans rum för att rita och mäta, samt tar kort. Sen kom 2 narkossköterska in (OVE och nån till, som jag har glömt namnet) och frågade hur det känns och om jag var allergisk mot något. Eftersommaren jag var helt lugn behövde de inte lugna mig och allt gick bara jättesnabbt. Vi gick in i operationssalen och jag fick andas genom masken. Sen minns jag bara hur trött jag var, när jag vaknade kl.12:10. Jag tittade under täcket och ser TUTTAR!!!! Hahahahaaa Sjuksköterskan kom in några minuter efter att jag har vaknat och frågade hur det är med mig. Allt är bara bra, förutom att jag är extra trött av morfinet. Hon kom sen in med frukostbrickan och jag åt och njöt. Ingen värk eller illamående. Kände bara ett tryck och att det spänner lite över brösten och lite i den högre armhålan. Jag fick gå på toaletten och har bokat ny tid för efterbesök. Fick ligger kvar så länge tills jag kände mig redo att gå hem. Även om man inte fick ligger i ett eget rum, så kändes som det. Jag kände att jag kunde vila där och de var söta, som kom med jämna mellanrum och kollade hur man mår. Däremot hade jag inte lyxen att få besök från Patrik. Tydligen kollar han inte på alla, efter OPn. Kl.14 var jag redo att lämna kliniken och tog flyget hem igen. Är glad att jag valde att åka hem samma dag, så jag kan bara vila hemma. Nu i skrivande stund, kl.9, en dag efter OPn, känner jag fortfarande ingen smärta. Allting känds mer som träningsvärk. Jag är mer öm idag, än jag har varit igår, men är glad att inte ha ont eller mår illa. Har tagit min morgonmedicin kl.8 och ätit frukost. Kan ta med ut ur sängen själv och ska nu ta en liten promenad snart. Allting går ju sakta, men mår oförskämt bra. Vi får se om det blir värre framöver. Är så otroligt tacksamt för det här forumet. Tack vore er, har jag kunnat förbereda mig så väl inför operationen. Kram

Sov superbra natten innan operation. Pojkvännen tog med mig på bio och middag så att jag fick tänka på annat. Genomförde första Descutan-duschen. Sen kom vi i säng rätt så sent så jag va helt utmattad och sov nog bra pga det. Vaknade upp tidigt, tog en sista frukost och gick tillbaka till sängen. Kände mig lugn. Gick upp lite senare igen. Tog andra Descutan-duschen. Körde med både en hårklädda och en kam i samma tvätt så att jag kunde ha håret uppsatt. Har sällan utsläpp hår. Kl 12 hämtade pojkvännen mig och vi åkte till kliniken för "inskrivning". Fick komma till omklädningsrummet och ta av allt utom trosor och sedan hänga på mig morgonrock och tofflor och så den fina operationsmössan. Sjuksyster Moa kom in och gav mig tabletter (olika förebyggande smärtstillande och lugnande tabletter). Pojkvännen fick en kexchoklad ;) Efter en stund kom Patrik och hämtade mig - det va dags att rita på kroppen. Vi pratade först om implantatet och gick igenom vad vi tidigare diskuterat och gjorde inte heller några ändringar. När han va klar med sitt så kom Ove - narkosläkaren - och gick igenom sövningen med mej. Sen va det dags att säga adjö till pojkvännen och gå in till op-salen. Där fick jag lägga mig och Ove gick än en gång igenom sövningen med mej samtidigt som han gjorde allt - satte infart i armvecket, trädde på en blodtrycksmätare osv. "Nu börjar jag spruta in lugnande, första steget i sövningen". Jag frågade hur lång tid ifrån själva op vi va och fick till svar att "ja, inom 20sek ungefär kommer du sova". Sen kom han med syrgasmasken framför näsan och jag ombads andas normalt, började känna stickande känsla i ansiktet och synen blev allt mer suddig... ***** Jag vaknade till - hörde röster omkring mej och insåg att op va klar. Det kom in en sköterska till mej och jag frågade va klockan va.15:40 fick jag till svar - vilket betyder att det enbart va drygt en timme sedan som Ove tog mig med till op-salen. Sköterskan fick nyckeln till mitt skåp och hämtade min mobil så att jag kunde kontakta pojkvännen och övriga familjen och sa att jag va vaken. Allt hade gått bra. Jag fick smärtstillande, snabbverkande, men efter en stund kom de med mer då jag inte tyckte det hjälpte. Gjorde egentligen inte ont, va mer en tryckande känsla över bröstet. Konstant påkopplade muskler typ. Fick en bricka med smaskigt att äta - smoothie, kaffe/te, yoghurt med färska bär och müsli och så en macka, Tryckte i mej allt. Fick info om de mediciner jag hämtat ut, hur de ska tas osv. De både berättade och jag fick en utskriven lapp med info - kändes bra för jag va inte riktigt med i huvudet ännu. Fick mycket att dricka för att bli kissnödig. När sköterskorna sett att jag kunde kissa fick jag kontakta sambon igen och säga att jag va redo för hemgång. Fick en sista omgång smärtstillande och sambon kom och hämtade mig. Hjälpte mig byta om och sedan gick vi till bilen. Bilresan som endast va ca 20min va inte kul - jag började må illa. Kräktes aldrig dock. Kom hem, åt lite yoghurt, tog mina första tabletter och gick sen till sängen igen. Sov hela första natten (utom en kort stund då jag gick för att ta alvedon). Helt utan problem. ***** Enda jag är lite missnöjd med är att jag fick åka hem så snabbt. Va inte alls redo i huvudet att åka hem. Fast samtidigt vet jag inte om det gjort nån skillnad om jag varit kvar. Men upplevde bara att jag gärna legat kvar en sväng till. Kan iofs ha att göra med att man inte va med i huvudet riktigt. Fortfarande påverkad av narkosen osv. En trygghet att bara ligga kvar i sängen med folk runt omkring som kollade till en då och då :) I övrigt har allt gått bra! :)

Jag kom hem från marbella efter några dagars semester i söndags. Och dagen efter, måndagen klockan 11 skulle jag opas. Jag var så orolig att flyget skulle bli inställt eller nått så jag missar min operation. Jag har haft mardrömmar om just det att jag inte skulle inte hinna och det inte skulle bli av. Dessutom hade jag inte hämtat mina recept och descutan tvål som man skulle göra innan operationen. Så jag var orolig att apoteken skulle va stängt för det var ju trots allt söndag. Men resan hem gick bra och jag hann köpa allt på Arlanda apoteket när jag landade. På operationsdagen tog jag bilen till stan och mötte upp min vän som skulle vara med mig och skjutsa hem mig tillbaka efteråt. När vi kom till kliniken fick jag lämna in medgivandeblanketten o köpa bh-paketet. Jag fick sedan gå och byta om i omklädningsrummet och vänta där. In kom en skötare och gav mig lite piller mot smärta o så. Efter en stund knacka Patrik Höijer som skulle operera på dörren. Vi skulle dubbelkolla storleken på mina implantat igen innan för att jag var fortfarande osäker på det. Efter att jag äntligen bestämt har han tagit några bilder och ritat på mig. Sen gick han ut och skulle vänta på operationsrummet och jag skulle får prata lite med narkosläkaren innan om hur allt går till och så. Sedan gick vi tillsammans till operationsrummet och jag fick sömnmedel genom armen och undrade om jag verkligen kommer somna och inte känna nått. Sen vet jag inte hur det gick till så vakna jag av att nån tar mig på armen och frågar hur jag mår. O Det var sjuksköterskan. Jag frågade direkt är det klart?? Och titta ner på mina bröst och ja dem va där finare än nånsin haha. Jag kände ingen smärta , illamående. Ingenting, bara lite trött. Jag fick god fika och efteråt skulle jag bara kissa och fick gå hem om jag kände mig redo. Jag känner ännu ingen smärta, bara en mild träningsvärk så jag har inte behövt ta mina smärtstillande. Har klarat mig bara på alvedon som jag tar i förebyggande syfte. O det bästa är att jag kan till och med sova på sidan! Måste säga att det här har varit en riktig drömoperation! Och är evigt tacksam till Patrik Höijer på Nordiska kliniken för att allt har gått så tryggt och smidigt! :)

Jag kom fram till kliniken strax innan halv åtta på morgonen och blev visad till omklädningsrummet. När jag bytt om till morgonrock och mössa bröt jag ihop totalt, jag var livrädd för narkosen. Jag smsade med sambon så han var nära på att vända och komma tillbaka. Jag kämpade för att tårarna skulle sluta rinna men hann inte innan narkosläkaren kom in för att prata med mig. Han blev paff när han kom och och jag satt där och fulgrät men lugnade mig och satt och förklarade steg för steg vad som skulle hända, att riskerna med narkos är minimala och att dom är där hela tiden och övervakar mig. Jag slutade gråta och tog tabletterna han hade med sig sedan lämnade han rummet. Jag satt och väntade ett tag till, smsade sambon att jag lugnandet mig och att jag skulle höra av mig när allt var klart. Sedan kom Mattias in och tog med mig för att rita lite. Jag skakade fortfarande men tabletterna hade börjat göra sitt så jag var samtidigt fnittrig. När han ritat färdigt och fotat gick han och narkossköterskan kom in för att hämta mig. Jag berättade om min nervositet medan vi gick till operationssalen. Jag lade mig på bordet och fick morgonrocken över mig och kopplades upp i maskiner samt fick en infart i höger arm. Min puls låg på 100, tydligen var jag mer nervös än de flesta. Men så fort droppet var satt blev jag lugn, en halv sekund senare blev jag lite snurrig och "skulle bara vila ögonen lite", det sista jag kommer ihåg är hur sköterskan skrattande håller med om att det är en bra idé. Sen vaknar jag. Jag har drömt mellan operationssalen och uppvaket och är därför övertygad om att jag ligger hemma i sängen, jäklar vad paff jag blev när jag slog upp ögonen. Och jag har svårt att minnas när jag var så hungrig sist.. Hungrig och kissnödig, haha. Frukosten var något av det godaste jag ätit på länge, inte för att det var något speciellt (yoghurt med müsli och färska bär, smörgås, juice och kaffe) men för att jag var så fruktansvärt hungrig. Personalen var helt fantastisk från början till nu och jag är så glad att jag valde just NK tillslut! Jag var kvar några timmar, sedan var det dags för 1,45 timmar lång bilresa hem, i verkligheten tog det åtminstone 3 timmar med alla stopp efter vägen.

Efter ett par dygn av kraftig smärta och total oförmåga att skriva har jag idag återkommit till de levande och är nu redo att dela med mig av min operationsberättelse. Den skiljer sig nog inte så mycket från alla andras, men tänkte dela med mig lite av mina upplevelser från dagarna direkt efter också. Den planerade dagen var den 14/8 kl 14.00 på Nordiska kliniken, kirurg Patrik Höijer. Allt påbörjades precis som för alla andra med sedvanlig descutandusch(kvällen innan samt på morgonen) och fasta. Eftersom jag hade operationstid på eftermiddagen ställde jag klockan tidigt för att hinna med frukost och kaffe och somnade sedan om. Jag är orolig för det mesta och tror i prinicp allitd att det värsta kommer hända så jag vågade inte lämna sängen på hela dagen i rädsla för att kontaminera mig efter duschen. Så efter en låååååång förmiddag i sängen slog kl äntligen 12.30 och det var dags att bege sig mot stockholm och kliniken. Självklart var det köer som resulterade i att jag fick springa från parkeringen för att inte bli på tok för sen, kom in precis 13.30 med andan i halsen och adrenalinet pumpande i hela kroppen. Väl där fick jag komma in och byta om direkt och därefter kom en sköterska och gav mig premedicinering. Väntan på att få träffa Patrik kändes som en evighet, men när jag tog fram telefonen hade det bara gått en kvart(antagligen adrenalinet som fick mig att uppleva varenda liten millisekund). Efter ca 20 min kom Patrik, frågade om jag hade några funderingar vilket jag inte hade. Hade valt 500cc och var riktigt nöjd med 3d bilderna. Han fotade, ritade massa fina sträck och krumilurer och därefter kom Anestesiläkaren Ove ganska direkt. Ove gick igenom hur narkosen skulle gå till, vilka läkemedel jag skulle få osv. Det enda jag var riktigt orolig över var illamåendet efteråt vilket jag upplevt förr, men han försäkrade om att han skulle ge mig allt han kunde för att förebygga det, vilket gjorde mig lugn. Sen var det dags att gå in till operationssalen, fick lägga mig på operationsborde/britsen, de tog ett blodtryck, satte en infart och sen var det dags att somna. Somnade på direkten och vaknade på uppvaksavdelningen med ett kraftig tryck över bröstet men ingen smärta, låg och funderade om detta kunde vara en hjärtinfarkt(hypokondriker som jag är), när det kom en trevlig sjuksköterska och försäkrade mig om att trycket var fullt normalt. Hon erbjöd dricka, sen världens finaste fikabricka och gav mig all information ang eftervård. Innan jag fick ringa min sambo för upphämtning följde hon dessutom mig till toaletten och när jag skulle gå hjälpte hon mig på med mina kläder. Eloge till all personal på denna klinik, vilket fantastiskt jobb de gör, så himla trevliga och proffsiga. Första natten hemma var fruktansvärd, jag sov med öppet fönster och när jag skulle upp och kissa mitt i natten var det kallt i rummet. Det resulterade i att jag spännde hela överkroppen vilket utgjorde en så kraftig smärta att jag först tappade luften, sen fick hjärtlappning och slutligen kräktes. Proppade i mig oxynorm och kunde därefter somna om. Ett annat av de problem jag upplever är att jag inte kommer upp från liggande ställning. Mina magmuskler fungerar inte alls, och jag kan inte hjälpa till med armarna då de helt saknar kraft. Dagtid har smärtan varit hanterbar men natt två blev liknande första nattens upplevelser. Natt tre bullade jag upp med kuddar i sängen och sov sittandes vilket resulterade i en hel natts sömn för både mig och min sambo(som annars får hjälpa mig i och ur sängen). Thank God. Idag har jag inte behövt någon extra smärtis förutom 1 g alvedon vid ett tillfälle. Jag är så himla nöjd med hela min upplevelse från konsultation till operationsdag. Återbesöket sker först den 28/8 men känner mig inte orolig att de ska göra mig besviken.

God kväll! I skrivande stund är titsen 3 dygn nya, jag sitter i sängen med en stor kudde bakom ryggen och en kopp blåbärste. Min berättelse är ur mitt perspektiv med mina förutsättningar och jag inleder med några funderingar som troligen alltid kommer hänga med mig. När jag bestämt mig för att boka en konsultation var beslutet om en efterkommande operation också redan taget. Det tog ett par år att för mig själv acceptera att jag faktiskt ville bli opererad. Främst eftersom jag så gärna vill tycka om mig själv för hur jag ser ut, inte för hur samhället sagt åt mig att vara. Jag vill berätta om min operation och inte etikmoralen kring den, men anser också att det är viktigt att belysa att jag någonstans på vägen har köpt konceptet om att behöva förändra min kropp för att tycka bättre om den. Självklart har jag gjort detta endast för mig själv, för att jag ska må bra och kunna vara den bästa versionen av mig själv, och jag ångrar det inte en sekundjävel. Men, för min del har det varit viktigt att tänka igenom beslutet utifrån den synvinkeln. Nog om det! Jag träffade Mattias Elmér på konsultationen och jag kände mig trygg med honom från början. Han var professionell och rakt på sak. Först togs 3D-bilder för att kunna visualisera ett resultat, därefter fick jag prova testimplantat i en tunn bh som kliniken tillhandahöll. Mina bröst har alltid varit asymmetriska men jag trodde inte skillnaden var så stor att ett lyft var nödvändigt, men så var fallet. Jag blev ledsen av det eftersom det innebar att jag fick fler aspekter att ta ställning till. Det skulle bli en mer omfattande operation med fler synliga ärr, jag visste inte om mina fysiska förutsättningar skulle vara desamma och det skulle kosta ganska många fler tusenlappar. Jag provade ändå ut en storlek som kändes fint och bra och det bokades en operationstid. Under kommande dagar var jag modfälld. Det kändes så jädra typiskt att den ena tutten skulle vara så 'fel'. Båda behövde inte lyftas utan endast höger, och vårtgården behövde korrigeras för att de skulle bli likadana. Det mesta jag ville var att få symmetriska tuttar, att kunna köpa en bh som passar utan att stoppa in och stoppa undan och krångla. Det fick gå några dagar, jag fick vara tvär och tjurig och ledsen över den felande tuttlänken. Det gick några dagar men jag hade ju egentligen redan bestämt mig, det blev mest bara inte som jag först hade tänkt. När besvikelsen lagt sig har den inte kommit tillbaka. På konsultationen bestämde vi preliminärt att lägga in motiva full profile 500 och 550cc. Det tog inte överdrivet många ögonblick efter mötet innan jag insåg att det skulle bli för stort för mig. Jag tycker det är väldigt fint med stora tuttar men är inte så säker på att jag skulle känna mig bekväm med det själv. Jag mailade Mattias som svarade att det inte var några problem att prova en extra gång på operationsdagen. Dagen innan operationen ringde en receptionist från kliniken för allmän info om kommande dag. Det fanns några recept att hämta på apoeket, jag fick instruktioner om duschning och var välkommen att höra av mig om jag hade ytterligare frågor. Eftersom operationen var planerad till en måndag ringde kliniken på fredagen och sedan blev det helg. Jag jobbade hela helgen och det var skönt att ha tankarna på annat håll. Jag var inte speciellt nervös, troligen då tiden innan innehöll så mycket annat. Helgen ägnades åt arbete och att fylla kylen och skåpen med sådant som kunde vara enkelt till hands att äta. På måndagens morgon tog jag sista förberedande duschen, klädde mig i rena kläder och lade ner en tidning att kunna läsa på kliniken, mobilladdare och en extra tröja. Min sambo följde med men jag körde vägen dit. Vi klev in på kliniken straxt innan halv 8 på morgonen och blev välkomnade av en väldigt trevlig receptionist. Hon tog emot mitt påskrivna patientsamtycke och visade mig till ett omklädningsrum där jag fick byta om till en morgonrock, en hårmössa och ett par tofflor. Mina egna trosor fick jag behålla på under. Det kom en sköterska som förklarade hur narkosen skulle gå till, frågade noga om jag var allergisk mot några mediciner och gav mig en kopp med ett par alvedon och något mot illamående att svälja innan. Kort därefter visade Mattias in mig på sitt kontor. Han frågade hur det kändes, om jag var nervös och om jag hade några frågor. Vi provade testimplantaten igen och denna gång bestämde vi Motiva round demi profile 360cc. Det kändes väldigt tryggt och bra. Jag hade kunnat tänka mig 400cc, men Mattias förklarade att den storleken tillsammans med en bra projektion och bredd i förhållande till min kropp skulle få implantaten att hamna långt ifrån varandra och därmed ge en väldigt bred klyfta. Jag vill ha en något tightare klyfta och nöjde mig helt med den förklaringen. Han ritade och tog några bilder innan vi gick till operationssalen och jag fick lägga mig på britsen med morgonrocken som ett täcke. Det var svalt där inne och jag fick frossaliknande skakningar från topp till tå, troligen var jag mer nervös än jag erkände. Det kändes väldigt verkligt och ändå totalt surrealistiskt att ligga där och vänta på att bli skuren i. Madrassen under mig kunde värmas och så fort den blev varm och go släppte frossan. Narkossköterskan hittade inga bra kärl i armarna så efter 2 försök i höger armveck och 1 i höger handrygg (som sprack, vad tusan) sattes en infart i vänster handrygg. Jag är inte stickrädd så det var ingen fara att han fick gräva runt lite. Vi småpratade lite innan han förklarade att jag skulle få extra syrgas för att fylla lungorna ordentligt innan jag somnade. Gillar att de var så tydliga med behandlingen, inget lämnades åt slumpen för att jag skulle känna mig trygg. Jag kommer ihåg att jag sa 'Åh, jääävlar vad trött en blev', innan jag somnade. Sedan blev jag försiktigt väckt på uppvaket. Uppvakspersonalen höll precis lika hög standard. De hämtade min telefon och tidningen jag tagit med från skåpet i omklädningsrummet. De hörde sig för om jag mådde illa, om jag hade ont, om jag behövde gå på toaletten och om jag var hungrig. Jag fick hjälp att ta mig till badrummet och kissa och kort därpå dukades det upp en bricka med allt möjligt gott. Två skivor glutenfritt bröd med mjölkfritt pålägg och fräsha grönsaker, en kopp laktosfri yoghurt med bär på toppen, en mindre karaff med blåbärssoppa, rykande nybryggt kaffe, några chokladbitar och en vas med 3 rosa rosor. Det var baske mig helt fantastiskt. Aptiten frånvarade men det var rätt gott att pilla i sig en macka. Bad om påtår på kaffet som smakade outsägligt bra för någon som märkligt nog var hysteriskt kaffesugen. 2,5h efter att jag vaknat åkte vi hem. Sambon körde förstås. Det gick bra att promenera till bilen som stod parkerad 10min från kliniken. Min upplevelse är helt klart 5 av 5 toasters. Jag har blivit så väl bemött, så gott omhändertagen och lyssnad på. En bör kanske inte förvänta sig mindre heller när en betalar en smärre förmögenhet för nya tuttar, men jag hade inte trott att det skulle kännas så lyxigt och vara så trevligt. Nu återstår att se resultatet förstås :) Det har gått bra hemma. Jag är ute och promenerar i sakta mak ett par gånger om dagen, pysslar med enklare hushållsbestyr och dricker orimliga mängder vätska. Är enormt törstig. Däremot står kyl och skåp ännu fulla eftersom aptiten och hungern är som bortblåst. Jag har mått lite illa, troligen av morfinet, och är riktigt förstoppad vilket inte bäddar för en god aptit. Smärtan är hanterbar, jag upplever snarare ett kraftigt tryck över bröstkorgen som inte gör speciellt ont men gör en stel. Försöker hålla igång utan att överdriva. Nu inväntar jag aptitens återkomst!

Hej på er! Jag har med nöje och stor nyfikenhet läst mångas operationsberättelser innan det var dags för min egen operation. Även om de flesta beskrev i princip samma händelseförlopp så slukade jag allt med hull och håll. Kanske är det också därför jag vill berätta om min upplevelse, för att någon annan är likadan som jag var strax innan jag gjorde min bröstförstoring. Jag bokade operationen i maj och opererades i augusti, tidigare idag. Under hela sommaren har jag varit väldigt ambivalent kring operationen och även om jag hela tiden var längtat rejält och verkligen velat göra den så har jag haft tusen olika känslor och tankar som har oroat mig. Jag vill bara berätta att det är fullt normalt, att vi är flera som har funderat högt och lågt kring operationen och inte bara känt "Yes, äntligen är det dags!". Jag har t o m känt mig 'elak' mot mina tuttar för att jag vill göra om dem... Många känslor, med andra ord. Igår kväll hade jag bytt sängkläder, lagt fram allt inför morgondagen och tog min första dubbeldusch med Descutan. Jag duschade med öronproppar för att lösningen inte skulle komma in i hörselgången - tips! Har läst att om man sover med någon ska även denna duscha med Descutan men så gjorde inte vi, något som tyvärr sabbade min nattssömn. Jag var så spänd inför morgondagen och i mellanläget mellan att vara vaken och att sova så oroade jag mig över att jag hade fått hans bakterier på mig och att det skulle sabba operationen. Vet inte hur farligt det är eftersom jag ju duschade på morgonen efter med men ändå... :) Imorse klev jag upp vid 06:55 och drack några klunkar vatten. Skulle fasta från kl 7 så jag passade på innan :) Tog min dusch, klädde på mig en ren klänning och åkte iväg till kliniken. Var på plats 45 minuter innan. När jag kom dit var jag själv och receptionisten var så trevlig. Jag hade glömt att ta med mig patientsamtycke så det skrev hon ut ett nytt till mig på plats. Jag betalade också för 3 år trygghetsgaranti, tycker det är småpengar när det handlar om en så stor operation som detta. Sedan fick jag sitta ner och vänta i några minuter innan hon bad mig följa med till omklädningsrummet. Där bytte jag om till morgonrock, tofflor och hårnät och passade på att skicka lite bilder på min fina outfit och "gamla" tuttar till min kille, haha. Usch, här var jag ruskigt nervös och undrade om jag hade gjort rätt val. Jag vill ju göra tuttarna, men jag var så rädd att något skulle bli galet. Eftersom jag också var lite tidig så fick jag sitta i ganska många minuter och begrunda mitt beslut, hehe. Efter ett tag kom en sköterska in med "pre-medicin" som jag fick svälja ner med lite vatten. Vid nio kom Patrik och hämtade mig. Vi gick in i hans rum och han fotade i olika vinklar och började sedan rita på mig. Kändes så oerhört märkligt, jag var inte alls bekväm där och då. Jag sa att jag ville ha 425 CC som bestämt och sedan fick jag sitta kvar i rummet innan Ove, narkosläkaren, kom in. Men under tiden satt jag och pillade lite på implantaten som låg på Patriks skrivbord och undrade hur i hela fridens namn jag skulle kunna få in 425 i mina tuttar... Haha. Ove kom in och frågade hur jag mådde och hur det kändes och här började jag gråta lite lätt. Det var som att all spänning släppte. Jag har haft huvudvärk typ hela veckan och varit orolig för operationen, så det var väl därför... Jag berättade att jag var orolig över att vakna upp efter narkosen och få typ panik, men han lugnade mig och sa att jag kommer ha lite sömnmedel i kroppen fortfarande och vara lugn. Det är bara cirka 5 % som blir illamående efter narkosen med, så där kändes det lättare för mig. Så gick vi in i operationssalen och jag fick lägga mig på britsen med morgonrocken över mig. Patrik kom in, tittade knappt på mig, sjuksköterska Eva sa hej och Ove började förbereda nålar. Här var jag väldigt obekväm, hade föredragit om alla hade varit lite lugnare och försäkrat mig om att det kommer gå bra. Men som någon i detta forum skrev; det kanske krävs att man är lite "kylig" för att kunna skära i folk, haha... Ove berättade hur det kommer att gå till med narkosen och det tog ett par sekunder innan jag somnade in. Har varit sövd tidigare men denna gång tog det längre tid, jag kände mig rätt full innan jag slöt ögonen hehe. När jag vaknade låg jag på uppvaket och min första tanke, som jag också yttrade högt, var "Jag trodde jag låg på en solstol!" - det var nämligen en ventil ovanför min säng som lät lite grann och jag måste ha drömt om resan jag var på i somras där det blåste något oerhört, haha. Men känslan? Jag var lugn, GLAD, kände mig väldigt stolt över att jag vågade. Jag tyckte det kändes som en rejäl träningsvärk i brösten, framförallt uppepå brösten och mellan dem. Som ett "M" typ. Men jag hade inga problem att röra armarna. Visst, lite stel kanske men absolut inte så farligt som jag trodde! Klockan var 9:50 när jag vaknade förresten. En glad sköterska berättade att allt hade gått bra och frågade om jag mådde illa. Inte alls. Var så nöjd där jag låg med ett duntäcke över mig och mina nya tuttar, haha. Jag låg och vilade ett tag, fick min mobil och meddelade nära och kära att det gått bra. Såg ner på tuttarna och kände "YES de är inga bomber!" - något jag också varit orolig över. Efter ett tag fick jag en bricka med frukost, var lite rädd över att jag skulle må illa men det gick bra så länge jag åt långsamt. Sedan låg jag och vilade i någon timme eller så. Det var hela tiden sköterskor i omlopp, så det kändes skönt att det bara var att ropa lite så kom det någon. Sedan låg jag och vilade mestadels av tiden, fick hjälp att gå på toaletten då jag var rejält vinglig. Hade ganska låg puls och lågt blodtryck så först ville de ge medicin som skulle höja pulsen (lite hjärtklappning) men när jag berättade att jag också ska ta blodtryckssprutor så behövdes det inte (av någon anledning). Jag låg kvar ett tag och vilade, det var så skönt att inte känna sig stressad. Fick en extra morfintablett 12:30 då jag började få lite ont efter ett tag. Vid 13:20 kom min kille och hämtade mig, då kunde jag gå utan problem och var väldigt glad. Jag trodde aldrig att det skulle gå så här bra, är så himla glad och lättad! Har tagit en "vid behov"-morfintablett och ska göra det om några timmar igen. Planerar att ha ett jämnt flöde av smärtstillande medel de första dagarna, sedan trappa ner. Finns ingen anledning att ha ont om jag inte måste, så resonerar jag :) Tuttarna då? Ja, de är rejält svullna och hårda - haha. Men de ser SÅ fina ut. Är så jävla glad över att jag vågade göra detta. Ligger i sängen med massor av kuddar i ryggen och har kompressionsstrumpor på mig med. Ska försöka gå en liten promenad senare ikväll, typ en kvart eller så. Hoppas natten går bra med, men jag tror det. Har ni några frågor så PM:a mig bara! :)

Igår var det dags för mig att göra min efterlängtade bröstoperation. Hade op-tid kl 17.00. Så var där ca 16.30 och fick komma in i ett rum och byta om till morgonrock och tofflor. La telefonen synlig i väskan så sköterskorna lätt skulle hitta den och ge den till mig på uppvaket. Fick även några smärtstillande piller i förebyggande syfte. Blev sedan hämtad av Patrik för att han skulle fotografera mig och sen rita ut var implantaten skulle sitta. Storleken ändrades inget mot konsultationen, lyssnade på Patrik vad han trodde skulle bli finast. Han rekommenderade 350cc Motiva round Corsé. Så det fick det bli. Patrik gick iväg till op-salen och jag satt kvar i rummet för narkosläkaren skulle komma in och prata lite. Försökte tänka positiva tankar men var så rädd så jag började att grina men Ove (narkosläkaren) fick mig lugn och allt kändes ok efter att vi pratat igenom rädslan jag kände för att sövas. + att jag berättade om mina upplevelser kring morfin tidigare att jag brukar få sån hemsk klåda över hela kroppen och att jag blir väldigt lätt illamående. Han skulle se till att jag fick bra läkemedel och försöka göra så att jag slapp illamåendet. När vi hade pratat en stund så sa han att nu är det dags för att gå in till op-salen och där började jag att grina igen, just för skräcken att sövas. Men han pratade så lugnt och fint och gjorde att jag kunde slappna av så det var ingen fara. Sen sa han att nu sprutar jag in lite sömnmedel och sen minns jag inget mer, med facit i hand tyckte jag verkligen att det var skönt att bli sövd. De väckte mig i op-salen och sen rullade de in mig till uppvaket. Där jobbade så gulliga sköterskor som tog väl hand om en. Fick en bricka med gofika typ som ”förlossningsbrickan” som ni som fött barn känner till. Upplevde inte så mycket smärta precis när jag vaknade utan mer illamående som inte ville ge med sig så jag fick något mot illamående intravenöst. Vaknade ca 17.39 och gick till bilen 20.15. Natten var fruktansvärd, tog morfin men det gjorde att jag bara spyr upp allt igen. Så kl 02.00 inatt så bestämde jag mig för att endast ta alvedon och jag har klarat mig bra på det idag. Så jag lägger morfin-läkemedlen åt sidan och tar alvedon och Ipren istället. Så nu mår jag bra, klart det är lite ömt i snitten, men inget som inte är hanterbart. Är så nöjd över min vistelse på Nordiska kliniken. Bästa personalen och bemötandet. Åb bokat till 20/8.

I juli ska jag äntligen bli med bröst! Jag har alltid känt mig väldigt platt (75A), jag har sen flera år tillbaka accepterat att min kropp har utvecklats så långt som den själv klarar av och nu har jag äntligen tagit steget att gå på konsultationen och sen boka operation(!). Jag valde Patrik Höijer på Nordiska kliniken efter att ha gjort mycket research. Det kändes pirrigt att äntligen få saker att hända! Jag hälsade på Patrik och sen gick vi in i ett eget rum där han bad mig beskriva och visa på några bilder ungefär vad det var jag önskade. Jag sa att jag ville ha en fylligare byst och att en C-kupa alltid sett väldigt tilltalande ut för mig. Jag fick peka på vilken slags profil jag föredrog och efter att vi hade pratat lite mer om det så kändes det som att Patrik förstod exakt vilken typ av bröst som skulle passa mig bäst. Jag fick gå in i ett rum där jag skulle 3D fotograferas, där mätte han även upp min bröstkorg och det visade sig att jag hade en bredare bröstkorg (något jag misstänkt lite sen innan, men det var intressant att få ett ordentligt svar på det!). Vi gick tillbaka till konsultationstummet och där fick jag prova en bh med den cc som Patrik föreslog - 380cc! Alltså wow, vilken skillnad, jag kände på direkten att DET HÄR är de brösten jag egentligen borde ha fått istället för mina platta A-bröst. Han förklarade att 380cc skulle göra sig bäst med tanke på att min bröstkorg var lite bredare och att vi skulle köra på Motiva Ergonomix som vi hade pratat mycket om innan 3D fotograferingen. Han visade på datorn hur brösten skulle se ut med 380cc och jag blev så glad inombords för de såg helt perfekta ut, så naturliga också! Jag frågade lite mer om narkosen och hur riskerna såg ut och om hur själva ingreppsdagen ser ut. Efter det skrev han ut en spec på själva ingreppet och vi sa hejdå i kassan. Jag visste redan innan att jag ville göra mina bröst hos Patrik och jag bokade tid på direkten, den 3 juli vid lunch har jag blivit några kupor större - längtar!!! Det jag funderar på mest nu är om jag kommer bli en stor C eller kanske till och med en liten D. Jag är 161 cm och väger runt 57 kg, 380cc såg fylligt och fint ut på bilderna!

Hej! Tänkte dela med mig av min bröstoperationsberättelse då det kan hjälpa andra som ska göra samma sak:). Kommer även berätta lite om tiden efter då jag känner att jag skulle villa veta det innan jag opererade:) Kvällen innan var det dags att ta den ”berömda” descutan duschen, tvåttade håret och kroppen! Eftersom vi bodde på hotell(rätt åvanför kliniken, 1 min att gå) så var sängen redan bäddat med rena sängkläder, insåg dok att jag glömt ren bh, så då var det bara att komma sig i säng och kolla lite tv och surra med mitt sällskap innan vi somnade! Kl 06.30 ringde klokkan så då var det bara till att komma sig i duschen för att ta tvätt nr 2:) tid för op var kl 08.00, så det blev lite tid att bli nervös så fick springa på toan en del ggr innan jag tog mina saker och gick ner till kliniken;) På kliniken blev jag bemött av en jätte trevlig mann(sköterska) som kollade leg och visade mej vägen till omklädningsrummet där han visade vart jag skulle lägga mina saker och vart jag skulle lägga telefonen så sköterskan kunde hämta den när mannär klar efter op! Jag fick byta om till morgonrock, tåfflor och en blå liten mössa. Efter en liten stund kom narkosläkaren(Ove) inn för att prata och ge mig lite lugnande och smärtstillande! Eftersom jag aldrig blivit sövd förut så var jag sjukt rädd för det men Ove var så OTROLIGT duktig och lugn så han förklarade och pratade om narkos så jag glömde typ att jag var nervös;) all kredd till den mannen! Efter en stund kom Patrik och hämtade mig så vi kunde ta 3D bilden, tog även förebilder och kollade sen på datorn med lite olika storlekar! Han föreslog Motiva Round 375 cc och jag kände direkt att dem såg snyggast ut på min kropp så vi körde på det! Efter han ritat på kroppen så var det dags att gå till operationssalen och där gick allt super snabbt! Den ena sköterskan kollade blodtrycket medans narkosläkaren satte nålen i armen så jag inte skulle tänka så mycket på sticker eftersom jag är nålrädd;) Fick en mask över näsan och var borta på en sekund;) Vaknade av att sköterskan frågade om jag var trött och om jag hade ont! Kännde inget annat än ett tryck över bröstet, så ingen smärta med andra ord(hadde verkligen ställt inn mig på det värsta) så det var en lättnad!:) Jag var så fruktansvärd trött efter narkosen så efter en stund blev jag väckt igen av att dom kom med en super härlig matbricka. Drack lite kaffe och försökte äta lite men efter en stund började jag må väldigt illa så jag fick lite medicin mot illemåendet, den funkade bara ett tag till jag hade varit uppe och kissat! Så det ända jag orkade med var vatten. Efter några timmar var det dags att åka där ifrån! Dom hadde satt mina saker i ett omklädningsrum så jag fick ta den tiden jag behövde eftersom jag mådde så illa! Anledningen till att jag mådde så illa var pga morfinen som jag tydligen är känslig mot! Hade 5 timmars resande hem med tog och flyg, vilket gick jätte smidigt eftersom jag inte hadde några smärtor! När jag kom hem på kvällen var jag bara vaken en stund för det var dags att ta smärtstillande och då var det bara att lägga sig i sängen inann morfinen kickade igång;) jag sov väldigt mkt dom två första dagarna och åt väldigt lite eftersom jag fortfarande mådde superilla av morfin! Så inne på dag 3 kännde jag att det var dags att sluta med morfin så jag kunde få i mig lite mat! Det blev som en ond cirkel med morfin och ingen mat! Det gick bra att sluta med morfin då jag inte haft smärtor, det som känns är att det stramar men det går över efter några dagar:) Efter 5 dagar tog jag inge mer smärtstillande och fick i mig mat så jag kunde vara mer vaken och börja röra mig lite utanför sängen;) Nu, 3 veckor efter mår jag bra, svullnaden börjar lägga sig och jag väntar bara på att brösten ska ”droppa” så jag kan se lite hur det kommer se ut!

Igår var det dags för min bröstförstoring - så här kommer en sammanfattning om min historia hittills: Jag googlade sönder nätet efter tips om vilken klinik jag skulle välja i Stockholm. Efter mycket research bokade jag en konsultation på Nordiska kliniken och fick tid redan dagen efter (4/5 2018). Dagen efter var jag där och gick igenom mina mål med operationen och fick testa olika inlägg i en BH och tog bilder tillsammans med min kirurg - Patrik Höijer. När han tyckte att jag skulle lägga i 425cc blev jag förskräckt till en början - men han sa att man inte ska hänga upp sig på siffror och bh-storlekar eftersom det ser olika ut på alla. (Jag hade gjort ristestet hemma och trodde att jag max ville ha 200cc) Och eftersom jag är så lång - 176cm - så skulle detta se bra ut på mig. Han mätte och dubbelkollade allt. Jag sa att jag inte ville ha "BOMBER" utan var mer ute efter ett par som såg ganska naturliga ut. Klappat och klart så bokade vi tid och jag fick en tid redan 2 veckor senare (17/5 2018) och jag var helt paff över att ha fått en sådan snabb tid. Trodde typ att jag skulle få vänta till hösten! :D Eftersom jag varit nästintill platt hela mitt liv så har jag alltid drömt om en bröstförstoring. Men väntat för att se om de kanske växer till sig. Men eftersom jag gick ner mycket i vikt efter en separation så vägrade tuttarna återgå till det ursprungliga utseendet när jag sedan gick upp i vikt igen. Jag är snart 30 år och tänkte att de här bröna kommer inte växa till sig mer nu - nu är det dags! Hur som - hade tid den 17/5 kl 16:30. (OP kl 17). När jag precis var framme så blev min tid flyttad till kl 18 och hela jag kände mig förstörd. Satt där på fastande mage och hade världens huvudvärk redan. Tiden gick suuupersakta kändes det som men äntligen var det min tur. Sköterskan kom med mediciner. Min kirurg tog mig till ett rum för att fota och ha en sista diskussion, vilket var tur för när jag sedan sa att jag gärna vill kunna gå utan bh i klänning/toppar som är djupt skurna så sa Patrik att han då vill sätta i 500cc på mig. Hej å hå så var det bestämt! Från 200cc till 500cc bara sådär xD Sedan kom Ove, narkosläkaren, in och frågade hur det kändes och sa att det kommer att gå superbra och att han är vid min sida hela tiden. Han ledde mig till OP-salen och där somnade jag efter ca 3 minuter av förberedelser. Rätt som det var väckte de mig och jag såg mina bröst som var gigantiska, haha! Iaf jämfört med innan. Jag flyttade mig själv från ena sängen till den andra och de gav mig en guldstjärna för det. Sov en stund i uppvaket innan brickan med fika kom in. Då fick jag dock blodtrycksfall och var helt vit i ansiktet. Trodde att jag skulle spy och tryckte på den röda knappen. Men det var snabbt åtgärdat - sköterskan sänkte ryggen på sängen så att jag låg högre med fötterna. Så var det över. Fick även mer förebyggande mediciner mot illamående och blodtrycket. :) Rullade ut från op kl 19 och åkte hem kl 22 pga blodtrycksfallet. Resten av natten gick bra. Fick upp en gång och tog smärtstillande vid 04 och jag mår helt ok idag - är långsam i rörelserna då det gör ont - såklart - men inget illamående. Bilder på före och efter finns i mitt bronsgalleri! Ta en titt! Efterbilderna är från idag (1 dag efter op)

Kom till kliniken ca 45min innan & fick komma in direkt till ett väntrum/omklädningsrum där jag bytte om till tofflor, morgonrock & hårnät. Alla saker la man i sitt skåp & sedan var det bara att vänta. Efter ca 30 min kom en sköterska med tabletter inför op. Lugnande, smärtstillande. Sen tog det ca 15 minuter så kom narkossköterskan Ove & fick igenom allt kring narkosen & hur det skulle gå till. Han undrade om jag var nervös & konstigt nog så var jag inte det. Men det känns som om dom vet vad dom gör & jag har känt mig lugn hela vägen på nordiska. Patrik/kirurgen kom ca 30min senare & vi gick till ett rum för att rita & gå igenom det hela. Jag valde att gå upp till 625cc i storlek på implantaten & han mätte lite & kollade med trodde att det skulle passa jättebra bra. Hade provar ut 550cc så det var inte så stor skillnad upp till 625. Han var lite stressad dock & jag kände mig manad att påminna honom om att även mina bröstvårtor skulle förminskas. Men det hade han koll på:)) Efter det fick jag vänta ca10min till & sedan kom Ove & jag fick lägga mig på britsen i op-salen med min morgonrock över mig. Sedan satte han en kanyl i armvecket & tog på en syrgasmask över näsa/mun medans han småpratade med mig & efter det minns jag inte mer. När jag vaknade till låg jag i ett rum med 3 andra kvinnor. Fick blåbärs proviva & vatten att dricka & mer smärtstillande inför natten. Dock så mådde jag dåligt under natten & kräktes. Troligtvis på grund av fasta/op/tabletter. Brände som eld att kräkas med min nyopade mage men det var inte farligt försäkrade sköterskan mig om & han hjälpte mig igenom det & på morgonen vände det när jag fick sockerdropp & tvingade i mig lite macka & yoggi. Sen har allt gått stadigt mot det bättre:)

Började min resa från Östersund till Stockholm på tisdagen, och på onsdagen bokade jag en riktig konsultation så jag kunde få känna och klämma och titta lite på vilken storlek jag vill ha, och fick sånt otroligt fint och trevligt bemötande av alla på kliniken. Efter en stund så bestämde jag mig för motiva round full 500cc silksurface och sen blev fet hem till hotellet och vila upp sig och äta gott eftersom de skulle fastas. Sen torsdag var det dags och jag klev upp tidigt och duscha för andra gången i det där medlet man hämtar ut och sen drog jag till kliniken som var runt hörnet av hotellet, när jag kom dit blev man lika trevligt bemött som dagen innan och fick vänta lite i receptionen sen kom en sköterska och hämta mig och visa mina snygga tofflor och rock och snygga *badmössan* och fick lite tabletter. Sen kom narkosläkaren in och prata med mig om hur allt skulle gå till och var min trygghet i allt, han var verkligen den bästa då jag började bli mer nervös och få lite panik då jag är läkarrädd. Sen kom Matthias och hämta mig och vu pratade på lite och börja gå till operationssalen, väl där inne fick jag ta av rocken och lägga mig på bordet och fick rocken som ett täcke så man inte kände sig så exposéd. Väl på bordet bär han stack mig med nålen bröt jag ihop haha men då kom Ove (narkosläkaren) och trösta och sa att det skulle gå så bra så och sen så minns jag inte mer så sov väl då. Någon/några timmar senare vaknar jag till lite på uppvaket och där kom direkt en sköterska fram och fråga hur det var och om jag ville ha något, aldrig varit med om bättre service och bemötande. Somnade om några gånger till sen kom dom med en super fin bricka med en massa godsaker och mys på, var dock inte så sugen på något men fick i mig all dricka och blåbärssoppa och lite av yoghurten med färska bär. Vilade mer och börja testa om jag kunde sätta mig upp och inte vara så yr men det tog en stund, tillslut klarade man sig till toaletten med lite hjälp såklart och sen fick sambon komma och hämta mig och vi gick tillbaka till hotellet. Och det första jag sa när jag vaknade som jag kom i håg var: jag har fått bröst, fick antibiotika kur och morfintabletter och stark alvedon som jag hämtat ut dagen innan som man skulle ta varje dag. Hemresan och första natten gick hyffsat bra men man var så försiktig så sov sisådär, väl hemma blev det att vila upp sig lite men inte så lätt när man har en 1,5åring hemma men de gick hyffsat. Åt klart antibiotikakuren men slutade med morfinet tidigt då jag mådde svin dåligt på dom. Nu är det 3mån sen operationen och jag är så nöjd och kunde inte valt en bättre klinik, kan verkligen rekommendera nordiska kliniken och dr Matthias elmer. Gick från urammade och tomma hängiga bröst 70A till fina fasta runda och stora bröst 500c 65F

Sitter här i sängen med smärta som är olidlig.. i försök om att tänka på annat slänger jag ihop en operationsberättelse. Opererades torsdagen 8/3 ca kl 16.10, 450 cc motiva full round blev det och med ett bröstlyft. Då jag bor i Örebro åkte jag till Stockholm och sov på hotell under onsdagen tillsammans med pojkvännen. Fick ett samtal under dagen av en sjuksköterska som berättade att jag kunde hämta ut medicin, informerade om duschen, fastan osv inför op. På kvällen tog jag en dubbel dusch av descutan och tvättade då även håret. Sov gott under natten och vaknade tidigt för att hinna äta frukost. Sen tog jag åter igen en descutan dusch. Sov sedan till klockan 14 och därefter skjutsade pojken mig till kliniken. Skulle vara där kl 15. På kliniken fick jag gå in till ett omklädningsrum, ganska omgående kom en trevlig sköterska som frågade lite om hur det var samt gav mig lite tabletter. Bytte sedan om till morgonrock, tofflor fick behålla egna trosor på :) efter en stund kom Patrik och hämtade mig. Vi gick in till hans kontor och han tog kort. Sedan frågade han om 450 cc fortfarande kändes ok och började rita på mig. Under tiden pratade vi lite ang. Operationen. Kommer inte ihåg så mycket om det egentligen då jag var så nervös att jag bara ville gråta. När Patrik var klar kom Ove, narkosläkaren och vi pratade en stund om vad som skulle hända. Kände mig trygg men väldigt nervös. Fick följa med Ove till operation salen där Patrik och sjuksköterskan från tidigare befann sig. Tog av mig tofflorna och la mig på britsen, fick använda rocken som "täcke". Jag är extremt svårstucken och nämnde det för Ove men det var inga problem, han lyckades få dit nålen direkt och jag blev väldigt chockad. Därefter kom han med någon mask som jag skulle andas i, tror dock att jag hann däcka innan jag andades i den ha ha. Vaknade sedan på uppvaket. Med ganska mycket smärta. Fick en tablett mot illamående samt smärtan. Somnade om en stund och vaknade sedan av en liten "frukost" bricka. Kaffet var väl behövligt. Smärtan släppte och så fort yrseln försvann fick jag ta mig ett toabesök efter jag fått info av sjuksköterska ang. Skötselråd, läkarintyg, medicinering en ny återbesökstid. Pojkvännen fick hjälpa mig på med kläderna i omklädningsrummet och sen satte vi oss i bilen och jag kände att jag ville hem till Örebro så vi styrde mot hotellet hämtade sakerna och checkade ut. Idag är det söndag natt och jag har haft det ganska tufft med smärtan. Är glad över att smärtstillande medicin har funkat bra för annars hade jag nog inte överlevt. Knappt kunnat röra mig och är så tacksam över att min pojkvän hjälpt mig med precis allt. Hoppas att detta vänder snart. Men utöver smärtan är jag så glad för mina nya bomber. Dom är helt perfekta stora. Lite svullna men det kommer ju gå ner. Är så nöjd med kliniken och Patrik Höijer och övrig personal på nordiska:) Lycka till alla som väntar med spänning där ute :)

Hej allihop! Ska försöka skriva min operationsberättelse idag! Ber om ursäkt om det är lite hattigt och oklart, äter fortfarande mycket smärtstillande och är lite smått virrig haha. I onsdags den 28/2 så opererades jag. Jag hade op tid kl 1800 och skulle vara där 1730 men vart lite tidig och var där redan 1700. Fick direkt gå in i ett omklädningsrum för att byta om. Runt 17.45 kom en sköterska med smärtstillande i en mugg. Runt 1805 kom Patrik och hämtade mig, vi pratade lite och fotade mina bröst, sen ritade han på mig innan narkosläkaren Ove kom. Ove var väldigt lugn och svarade på alla mina frågor så jag kände mig trygg. Sen fick jag säga hejdå till pojkvännen och följa med Ove in till operationssalen där jag fick lägga mig på operationsbritsen med dropp och sen blev jag sövd med mask, allt gick väldigt fort och vaknade snabbt upp o allt var klart. Fick frossa o illamående när jag vaknade men Ove kom fort med medicin mot illamåendet som började värka direkt och frossan försvann efter ett tag med två täcken och bara slappna av. Runt en timme senare så fick jag gå hem men vart avrådd att äta tills morgon dagen då jag mådde så illa. Allt efter detta är blurr för mig, vill inte skrämma upp någon men jag har väldigt låg smärttröskel och har inte mått alls bra under dagarna efter, värsta dagen var dag 3, alltså fredag. Har haft problem med biverkningar på mediciner och skakningar. Nu är det söndag, jag är trött o illamående men kan nu ta mig ur o i sängen själv vilket är jätteskönt! Nu ska jag vila lite till! Jag finns att skriva till om någon undrar något! Kramar på er!

Är rätt trött nu, men exalterad, så jag ska försöka skriva så gott det går. Börjar från igår, då dagen var stressig! Jag har sedan ungefär två veckor tillbaka haft dödsångest för första gången i mitt liv. Den typen av ångest som får mig att tro att det är sista gången jag träffar människor runt mig, mina barn osv. Jag har anlitat advokat och upprättat mitt eget testamente, där jag förutom arv lade till särskild ekonomisk förvaltare för mina barn samt särskilt önskemål om besiktning av mitt val av vårdnadshavare till mina tre små barn. Att trots denna dödsångest ändå veta att jag skulle göra operationen, och inte backa, gjorde mig tudelad! Hur kan jag vara beredd att dö, om så det är en chans på miljonen, på grund av fåfänga! Nog samt om det. Dagen var stressig och barnen var sjuka med feber och halsont, så alla tre var hemma med mig. Jag hade hosta och var orolig att få feber inför operationen. Sjuksköterska från NK ringde mig och sa att det var bara om jag fick feber som vi måste avbryta bröstoperationen. Hosta och förkylning gjorde ingenting. På kvällen åkte jag och hämtade ut tre smärtstillande och en antibiotika på apoteket. Descutan skulle jag hämta ut receptfritt och trots att jag sa det till kvinnan bakom disken , eftersom jag behövde hjälp att hitta den, så glömde hon bort den, men hon nämnde den vid betalningen, och det fick mig att missa att dubbelkolla att den var med! Så väl hemma hos mamma inser jag att den inte var med, och min styvpappa fick åka och handla den på det ända apoteket som var öppet i stan! Min mamma började lägga barnen i rena lakan och kläder, och jag tog ett bad (för sista gången på 1 månad minst) och sedan en dusch med descutan. Descutanen går till så att man tar påse med flytande tvål i håret, en svamp med descutan på hela kroppen (särskilt noga vid armhålor, runt näsan, könsorgan) man aktar ögon och öron. Denna procedur görs två gånger efter varandra, och morgonen därpå två gånger till. Jag tog på mig rena kläder och gick och la mig utan bh för första gången på länge (har känts då obekvämt att vara utan bh) Mellansonen hade svårt att sova, jag sa att mormor ska ta hand om er i några dagar medan jag åker till en doktor i Stockholm som ska laga mig. Det sista jag åt på kvällen var rotmos och korv. Dagen för operationen: Jag går upp och duschar i descutan, klär barnen varav två är mer sjuka idag än igår! De skjussar mig till tåget som avgår 9.00 från Linköping och ska vara framme 10.40. Jag ska vara på NK 11.30. Såklart är det snöstorm och tåget är framme 11.25. Skyndar mig till NK (hade liksom planerat att få mer tid där att kanske få konsultera osv) hursomhelst skriver jag på patientsamtycke och får sätta mig i ett väntrum, klä mig i badrock och tofflor och lägga mina saker i ett skåp. Får vänta ca 20 min på Patrik. Får tre smärtstillande ( paracetamol 665 och nått annat). Patrik rekommenderade mig senast att ta 320 eller 340 CC via armhålan. Så jag är helt inställd på det. Nu plötsligt säger han 400 via bröstvecket, för att få den bredd och centrering sv bröstvårtan jag vill ha utan att höra lyft. Jag blir osäker och känner paniken stiga. Jag undrar om han också rekomenderar 320 Demi profil via armhålan och han funderar en stund och ritar, ber mig röra armarna upp och ner osv... Han säger att 360 via armhålan blir snyggt på mig, och ett naturligt resultat. Jag bestämmer mig för att lita på honom. Han säger att skillnaden mellan 320 och 360 är två matskedar, och att det bara kommer synas på själva sidan av bröstvårtan, att det liksom sticker ut lite mer där så att bröstvårtan visuellt hamnar mer i mitten av bröstet. Betalar ytterligare 4000 kr för axillärt snitt och 1000 kr för två bhar. Narkosläkare Ove kommer och hjälper mig, lugnar mig, garanterar att jag inte dör, säger att han är med mig varje sekund. Vi går till operationssalen och det är ett stort rum med massor av maskiner, Patrik och en sjuksyster iklädd grönt från topp till tå. Ove ser med direkten att jag blir rädd, han ställer sig framför allt som för att skydda mig från att se allt det där kliniska, han säger att han går med mig och vi går tillsammans de 2 meter det är till sängen. Det betydde väldigt mycket för mig! När jag ligger där så ska Ove sätta en nål i mig men hittar ingen Ven första försöket. Han säger oj, jag måste göra om detta! Så dåligt av mig. Jag svarar att nejdå, det är jätte andligt att människor har svårt att sätta nålen på mig och att han inte alls behöver känna skuld! Han sätter den igen och det funkar. Jag minns inget mer. Jag vaknar av en sjuksyster som säger att allt gått bra. Jag har ingen smärta alls i vänster bröst, men jag har en molande träningsvärkslik känsla i höger bröst. Hon säger att det kan bero på att lokalbedövningen inte spritts lika bra i det bröstet, eller att Patrik fått gräva runt mer i det bröstet. Jag är så lycklig att jag lever och mår så bra! Jag ber om vatten och smärtlindring. Hon går för att hämta men kommer inte på typ 15 min. Det var jobbiga 15 min, inte för att det gjorde jätteont men mer för att jag kände mig bortglömd. jag ringer på klockan tillslut. Jag får smärtstillande intravenöst och vatten. Höger bröst känns fortfarande lite ont. Sen kommer de med den finaste och godaste matbrickan jag kunnat önska mig, bara den värd 53000 kr! Tänk att få vakna vid hälsa och liv, och få vatten, te, mjölk, en jättegod och nyttig macka, yoghurt med müsli och färska bär, kexchoklad och choklad, och tre röda rosor! Mums! Jag får en till dos intravenös smärtlindring och en sjuksköterska kommer och går igenom min medicinering och hur jag ska ha bröstbsndet och bygelbhn på mig. Bygelbhn man får efter sxillärt snitt kallas "tortyren" här på POF, men jag kan vara säga att jag som hatar byglar inte har något emot denna! Det är bara höger bröst som moler och gör mig lite orolig. Tortyren är inget mot att föda barn. Bara lite obekväm. Min kusin hämtar mig och vi åker hem till henne (får med mig en ros som souvenir som jag ska torka). Vi tar taxi och hon drar min väska. Jag håller henne i armen den lilla bit vi går eftersom.det är halt och jag är lite påverkad av morfinet. Väl hemma har vi en underbar eftermiddag och kväll. Hon fotar mig utan och med kläder och vi pratar om allt mellan liv och död. Mina bröst är svullna och strutiga som två egyptiska pyramider. Men jag har sett tillräckligt med bilder här på POF för att veta att det kommer lägga sig så småningom. Jag är supernöjd! Har alltid velat vara större men aldrig kunnat gå upp i vikt och är dessutom kort. Sa till min pappa att det känns som jag blivit 10 cm längre och han svarar "opererade de in brösten under fötterna på dig eller?" Haha. Men det är känslan. Känner mig så fin. Och jag vet ju som sagt att de inte kommer vara såhär strutiga så länge. Jag trodde verkligen att om jag överlever så kommer smärtan vara som om en elefant står på ens bröst. Men det här är en enkel match so far! Skulle göra om det alla dar i veckan och ångrar inget! Hoppas jag kommer tycka så fortsättningsvis också, att allt läker som det ska och att jag slipper opereras igen!

Hej :) Nu ska jag försöka mig på att skriva min operationsberättelse. Ursäkta om den upplevs lite rörig och grammatiskt inkorrekt :P Har varit lite jobbigt att renskriva så finns nog en hel del fel… Den är även väldigt lång då jag tagit med ett par dagar efter ;) Har så många att tacka för stöd, pepp och svar på alla mina farhågor och frågor härinne på forumet och alla som delat med er av era erfarenheter som gjort att jag äntligen vågade ta steget – STORT TACK!! 13/2 Åkte upp till Stockholm för en extra konsultation med Patrik kvällen innan op för att se om det vore möjligt att samtidigt fettransplantera mitt egna fett i samband med min stora bukplastik till mina bröst. Han undersökte mig och sa att det skulle gå bra men sa även att inte allt kommer att fästa och att det därmed kan ses som en oekonomisk insats. Först kommer de vara väldigt svullna och fyllda men när det försvinner blir de flesta besvikna på resultatet. Jag sa att jag vill testa detta då jag inte vill ha implantat utan att jag är nöjd med mina bröst som de är och även om bara hälften fastnar så blir det toppen för mig! Åt middag och tog en frukt och fiber på kvällen inför op. Åt inget efter kl.23 och drack mitt sista vatten kl.5 på morgonen ca. Tog mina två descutan duschar på kvällen och på morgonen. Sov över på hotell i närheten. Min pojkvän följde med mig in till kliniken, men väntade i receptionen medans jag var på konsultationen på kvällen och han gick även med mig på morgonen till kliniken men följde inte med in då han ändå inte skulle få stanna kvar i mer än ett par minuter. Kändes så tryggt att ha honom med mig. Operationsdagen: Var ute i god tid och framme kl.7.20, blev jättetrevligt bemött av en manlig sköterska i receptionen som var på glatt humör, fick checka in mig och betala för fettransplantationen. Han visade mig till mitt omklädningsrum och gick igenom alla rutiner. Efter att han gått klädde jag av mig, hängde in allt i mitt skåp och tog på mig rock, tofflor och ”huva”. Efter ca 20 min kom den trevliga narkosläkaren in och förklarade allt som skulle hända. Han berättade att en urinkateter sätts in medans jag är sövd vilket jag inte visste om, men som kändes väldigt tryggt. (Skönt att inte behöva oroa sig over kisseriet direkt efter op). Och om alla värktabletter, alvedon, morfin, antibiotika, lokalbedövning, tabletter mot illamående som ges en dos när man sövs och en när man vaknar. Han berättade även att operationen kommer att ta 4 timmar. Kommer ihåg att jag tyckte det lät länge. Fick lugnande kl.7.50 Skrev sms till alla mina kära, försökte läsa lite tidningar och blev väldigt känslosam när de skickade kärleksfulla sms tillbaka. Tänkte att det är nu det händer!! Och hoppas allt går bra!! Fick samla mig för att inte fälla en tår men det gick bra. Patrik kom ca 8.15 och bad mig följa med, pratade o ritade lite. Han bad mig ställa mig framför ett skynke och jag var helt förvirrad och sa –vilket skynke? Haha då skrattade han och sa - det bakom dig! (stod ju redan där hahah) Han tog lite bilder i olika vinklar, reste sig och började gå ut ur rummet men sa ingenting mer än att jag kunde ta på mig rocken, så jag stod kvar lite och undrade om han skulle hämta ngt, lr om jag skulle följa med, jag kikade ut genom dörren då han hade stannat en bit bort och han sa –du ska följa med mig hahah, ja jag tänkte väl det svarade jag. Märktes att jag var lite borta haha. Sen sövdes jag o opererades. Sövningen gick jättefort, kände absolut ingenting. Och hann inte ens tänka på något innan. Vaknade från op strax efter 12. Och kände ingenting Mer än att det sved något enormt i brösten och precis över ljumskarna. Fick vatten och päronjuice att dricka direkt och mådde inte illa alls. Frös ingenting men bad om mina strumpor för jag brukar frysa lätt om fötterna. Den snälla sköterskan hämtade mina strumpor och min mobil som låg i skåpet. Så att jag kunde smsa alla mina kära. Blev inrullad till en sal där flera andra låg. Var lite trött såklart så somnade till och från. Sköterskan var så snäll och hjälpsam. Sen strax efter kl.14 så fick jag rulla in i ett annat rum så jag kunde ringa och prata med mina närmaste utan att störa ngn. Svidandet gick över runt den tiden och då var det bara som en extrem träningsvärk i magen efter det. Op som beräknades ta 4 timmar tog bara 3 timmar. Vilket kändes fantastiskt då jag kunde meddela alla mina kära och de behövde inte bli oroliga om det dragit ut på tiden. Lite senare sa hon att de skulle flytta in mig i ett annat rum/sal tror jag men ngn timme senare bestämde/frågade de att/om jag fick/ville vara kvar. Kändes så otroligt skönt att få vara i ett ”eget” rum så jag kunde ringa mina närmaste utan att störa ngn. Kunde även sova ostört. Patrik kikade in och undrade om allt var bra och jag frågade om delningen och hur mycket som tagits bort. Han berättade att det fettsugits 1000 ml så 310 cc/bröst fettransplanterades till vardera bröst. Mer än så hade verkligen blivit för mkt tycker jag så jag är så nöjd och glad att ca 380 ”gick till spillo”. Borttagen hud över 833 gram Delning 4,5 cm Tror de sydde i två lager. Runt 17-tiden började jag känna mig lite yr så frågade om och när jag skulle få ngt litet att äta. Sköterskan sa att man ska äta flytande helst pga risk för illamående. Fick blåbärsproviva, youghurt med bär och müsli som jag åt lite av och yrseln försvann. Några timmar senare mådde jag lite illa och fick en kräkpåse. De små bananskivorna stod mig upp i halsen och fick lite sura uppstötningar till och från men spydde inte. Kände mig både illamående och bajsnödig pga av trycket av gördeln och blev lite orolig för att bajsa på mig. Men som tur var hände inget sånt och jag spydde inte heller. Har mått oförskämt bra faktiskt. På kvällen kom en ny manlig sköterska som var helt fantastisk. Så himla ödmjuk och snäll. Han förklarade att första natten kommer att vara värst. Många får panik av att de känner tryck och inte kan andas. Fick förklarat att i och med att gördeln trycker på och stygnen som dragit ihop magmusklerna samtidigt trycker ihop allt så blir man illamående och det skulle enligt honom bli värre under natten men när jag vaknar så skulle det värsta gått över. Precis som andra beskrivit känner man alla tarmrörelser. Lite som när man är gravid tycker jag. Själv har jag inte haft några obehagsbesvär av gördeln tack och lov. Hade väldigt ont i ryggen pga att jag legat still hela dagen och svårt att ligga bekvämt. Fick ligga lite på sidorna men inte helt. Vilken befrielse!! Bytte ställning varje timme. Hjälpte mycket och jag kunde sova 1 timme i stöten. Magen kändes oerhört spänd o svullen. Och hade enormt ont av en stickning på låret så fort jag rörde på mig. Beror på att nerverna är avdomnade i magen och smärta och stickningar kan upplevas på andra ställen på kroppen istället förklarade han. Han sa igen att nu är det värsta över. Dag två: Blev väckt kl.5.45 Tog blodprov och tog bort katetern. Hade lite lågt blodvärde ca 110. Innan sänggående fick jag massa tabletter och är förvånad över att jag inte kände mig hög som ett hus haha utan precis som vanligt nästan. Frukost på sängen kl.6.30 Sen gick den fantastiska sköterskan av sitt skift och två supersnälla, ursnygga sköterskor tog över. De såg nästan identiska ut haha. Kl.9.19 fick jag sätta mig på sängkanten en stund innan jag skulle upp och gå för första gången. Blev yr, varm och svimfärdig så fick lägga mig ned. Slumrade till ett tag. Spände o drog i magen när jag rörde på mig. Fick en spruta mot blodtrycksfall. Skulle sitta här en kvart ungefär. Extremt kallsvettig och yr. Vid 10 satte jag mig upp igen o de fina sköterskorna kom och pratade med mig lite. Visade hur jag skulle läsa av dränet och tömma det. Har inte kommit så mkt blod, runt ca 50 ml/dygn. Smsade min pojkvän att jag kunde åka hem vid 13.00 så han gav sig iväg mot Nordiska kliniken. Fick lunch och satt upp i sängen i ca två timmar och började få ont/bli trött i ryggen. Men fick sitta här till sköterskan kom tillbaka för att hjälpa mig upp och gå för första gången. Maten måste bara gå ned lite så att blodsockret höjs innan. Innan hemgång gick de igenom hur jag skulle ta mina mediciner osv vilket kändes väldigt bra. Gick och kissade runt 12 och det gick bra. Känns så bra med katetern under natten och att man inte får åka hem förrän man har kissat själv! Sov fram till kl.13 då min pojkvän hämtade upp mig i receptionen. Gick väldigt långsamt mot bilen och fick stanna till och pausa emellanåt. Medans jag väntade på att han skulle köra fram bilen kom en karl förbi och undrade om allt var ok då jag stod framåtlutad och vilade mig mot mina knän haha. Var rätt svårt att ta mig in och ur bilen. Skönast ställning för mig var att luta ned sätet bakåt och höja sätet under knäna. Hade packat med mig kuddar som låg I bilen men de behövdes inte alls. Blev tvungen att stanna på Mc Donalds efter ett par timmar för jag höll på att kissa ner mig :/ åt en halv cheeseburgare och drack vatten. Bilfärden hem var rätt jobbig tyckte jag. Alvedonen behövdes toppas upp och herre min skapare vad jobbigt det var att kliva ur bilen!! Gjorde jätteont och drog. Speciellt längst ned vid snittet. Sååå trött var ja också. Satt kvar i bilen medans min pojkvän sprang in på Ikea på två röda haha för att köpa höga sängben och ny madrass åt mig. När vi äntligen kom hem la jag mig på soffan direkt uppstoppad med kuddar medans pojkvännen fixade sängen. Känns lite märkligt att vara handikappad och ha ngn som gör allt åt en. Barnen har varit helt fantastiska och har även talat om för mina vuxna nu som var glada för min skull att allt gått bra. Även om de tyckte jag var fin innan så tyckte de att det var bra att jag gjorde detta för min egen skull. Saknade sjukhussängen som var så mycket lättare att dra sig upp ur. Fick ta en akut tablett när vi kom hem. Dagen efter ringde sköterskan och undrade hur jag mådde och hur mkt blod som fanns i dränet. Förlarade att när det gått två dygn med bara 25 ml kan jag gå till min vårdcentral och ta bort dränet. Hon avrådde mig från att ta järntabletter då de är väldigt förstoppande. Hon tyckte mitt blodvärde hade varit bra trots allt tydligen. 16/2 tog lactulose kl.22 17/2 magen kom igång kl.7.20 utan problem. Mådde riktigt dåligt inatt förmodligen för att jag mådde så bra igår och inte tog någon morfin akuttablett, högg till vasst i högra benet så fort jag rörde på mig, magen var stenhård och det sved enormt ovanför ljumskarna. Har börjat klia i brösten och på sidorna av kroppen. Tog till slut en akuttablett kl.12 och har sovit rätt gott efter det, kommer inte sluta med värktabletterna än på ett par dagar i alla fall känner jag, Det är absolut inte värt att lida i onödan. Får i mig väldigt lite mat men det går framåt med aptiten:) Framåt eftermiddagen har illamåendet avtagit. 18/2 Tog akuttablett kl.23 och kl.03 för jag ville inte må dåligt en natt till. Sov lite dåligt inatt och gick upp ett par ggr för att kissa. Vaknade vid 6 och mådde jättebra. Var tom lite rosig om kinderna. Men eftersom det var så tidigt gick jag och la mig igen. Var inte hungrig och tänkte att jag kunde äta 7.15 som jag planerat. Det fick jag ångra! Borde kanske ha ätit ngt litet då för när jag gick upp vid 7.15 för att äta frukost mådde jag illa men inte så jag trodde jag skulle spy. Gjorde lite frukost och fick i mig nästan ett halvt knäckebröd med ost. Började nu må ännu mer illa och tog en minitugga av en bananbit för att få upp blodsockret. Då kände jag hur det vände sig i magen och att nu spyr jag, gick till toan direkt och såg i spegeln att jag var likvit i ansiktet, spydde direkt. Det gick fort och gjorde väldigt ont i magen när den drog ihop sig 3 ggr precis som många före mig beskrivit. Men det gjorde inte lika ont som jag hade föreställt mig. Efter att jag spytt rann det till mer blod i dränet och när jag läste av så hade det kommit dubbelt så mkt som tidigare dygn dvs 100 ml. Summa summarum: För mig har det varit en svår balansgång mellan dessa smärtlindrande tabletterna och svårt att hitta den rätta balansen tyvärr. Har fått i mig pyttelite mat idag och sovit massor men även varit uppe emellanåt. Hoppas det vänder snart och att jag mår bättre imorgon. Vill få tillbaka lite energi och matlust så ska försöka klara mig på alvedonen bara. Hoppas jag slipper bakslag. Brösten kliar lite mindre men gör inte ont, kliar utmed sidorna på kroppen där jag fettsugits med och magen stramar, är spänd och stenhård men gör inte ont. Stramar i stygnen på höfterna emellanåt. Får väldigt ont i ryggen när jag är uppe och går och det svider över ljumskarna och hugger till och svider djupt i nerverna i det högra låret vilket gör jätteont så fort jag försöker röra på mig lite i sängen lr soffan lr när jag ska upp och ner på en stol. Over and out :)

Tisdag den 23/1 vaknade jag upp förväntansfull, nervös men ändå glad. Dagen var kommen, den dag jag sett framemot så länge. Jag skulle äntligen få göra något åt mina bröst som inte såg allt för trevliga ut efter tre graviditeter. Jag valde att åka nästan 80mil till nordiska kliniken för att få göra detta ingrepp hos Patrik höijer, då jag läst så mycket positivt och bra om honom. Hade tagit kontakt med honom via mejl för råd och tips, det slutade med att jag kände mig 100% trygg med honom. Kl 10 åkte jag till nordiska kliniken där jag fick fylla i en hälsodeklaration. Sedan gick jag till ett omklädningsrum för att ta på mig morgonrock, tofflor och hårnät. Under tiden jag satt och väntade kom en sköterska in och bad mig svälja några tabletter. Kort därefter kom Patrik in och hälsade. Jag visade honom några bilder på mina drömbröst och även bilder på resultat jag inte ville ha. Han tittade noga på bilderna och tog mig sedan in i rummet för 3D fotografering. Sedan fotade han förebilder innan han började mäta och rita på mig. Han plockade fram motiva 510 round corse som förslag eftersom jag hade lös tunn hud att fylla efter mina graviditeter. Jag höll med honom efter vad vi såg på 3D bilderna att det skulle bli det bästa. Han ritade lite till sen kom narkosläkaren Ove in och frågade om jag var nervös. Han berättade även lugnt hur allt skulle gå till. Sen tog han med mig till operationssalen. Det första jag hörde när dörren öppnades var att Kent spelades på radion. Sedan fick jag lägga mig på operationsstolen och där gick det snabbt. Känns som jag bara hann lägga mig så sa han att jag snart kommer somna vilket jag gjorde på en sekund typ. Vaknade mitt i en dröm om min man då någon säger ”godmorgon, allt har gått bra” och jag tittar upp och tänker ”vars är jag” tills ett ordentligt tryck över bröstet gör sig påmind om vad det är jag har gjort. Jag tittar ner i bh-n och skymtar mina nya bröst!! :) Sköterskorna tog väl hand om mig. Kom in med en underbar frukost och när jag ätit upp börjar jag plötsligt känna mig yr och svimfärdig. Får något mot blodtrycksfall och dom lutar sängen nedåt. Efter en stund piggnar jag till och få gå på toa. Känner mig lite yr med hanterbart, beror nog på att man fastat så många timmar. Första dygnet klarade jag mig på endast alvedon, men under andra dygnet så tog jag full dos av smärtlindrande jag fått. Vissa stunder känns smärtan helt överkomlig medan ibland känns den fruktansvärd. Precis som det ska vara gissar jag. Nu längtar jag bara tills svullnaden lägger sig och brösten kan börja mjukna. Kan varmt rekommendera nordiska kliniken!! =)

Tänkte försöka mig på en op.berättelse idag. Arning de blev lite långt! ;) Min sambo körde mig till kliniken så jag var där kl 12, hade op. tid 12.45 så jag kom lite för tidigt.. Men jag blev fint mottagen i receptionen, en id kontroll och så köpte jag till en trygghetsförsäkring på 5 år. Jag kände att 5500:- var ett litet pris i det stora hela när man investerar i sin kropp.. Satt ner knappt 1 minut innan jag blev kallad till omklädningsrum med dusch o toalett, sköna fotöljer och tända ljus, så mysigt! Fick ett skåp o ombedd att byta om till morgonrock, tofflor o en härlig hårmössa ;) Satt ner o scrollade en stund innan sjuksköterskan kom in o presenterade sig, fick lite tabletter inför op. Hade fastat sen 6.30 o bara druckigt vatten fram till 10, sen var de stopp även på dryck. Ca kl 13 kom Patrik o hämtade mig, vi tog lite bilder, ritade och pratade en liten stund. Han frågade om jag hade några frågor eller funderingar, men jag var bara lugn o Patrik oxå, lugn o trygg o jobbade metodiskt. Därefter kom narkosläkaren, och hormonell som man är så frågade jag om jag skulle vakna ur narkosen o blev lite ledsen, han svarade lugnt o tydligt om hur allt skulle gå till o att jag självklart skulle vakna ur narkos. Vi gick till op sal och jag fick lägga mig på britsen, sköterskan och läkaren satte nål i armen, jag fick lite syre i en mask o sen sov jag som ett lamm! Så skönt!! Vaknade en pyttestund senre (1h ca) och blev lagd i en säng o inkörd på uppvak. Här träffade jag de finaste sköterskorna! Så trevliga, ompysslande o härliga! Såklart känns de i brösten o bröstet. Lite tungt o andas, men främst spänner de. Hade oxå lite smärta i övre ryggen/skuldrorna, vilket jag fick som svar att de är för att man ligger som man ligger under op o därför har man ofta lite känningar just där. Fick 1 extra täcke för jag frossade, o efter lite mat, vatten o blåbärssoppa blev jag lite illamående o yr, direkt var dom där o hjälpte mig, fick en cocktail i armen o en injektion under huden på magen o en liten stund senare släppte de. Vilade lite till, drack lite kaffe o gick o kissade, sen fick jag gå tillbaka till omklädningsrummet o byta om igen. Kom där på att jag hade nålen i armen kvar :') En sköterska kom o tog den, hjälpte till m kläderna o önskade mig lycka till. Jag skall bli uppringd imorgon för frågan om hur natten gått osv. Hade messat m sambon oxå som var påväg för att hämta mig. Fick komma hem till 2 trötta kids , en del gråt o gnäll o de var lite jobbigt för jag kunde verkligen inte hjälpa till.. Jag tog mig ner på deras nivå o försökte trösta o leka lite, gick sådär, men sambon fick göra de mesta.. Nu är de dags för lite mer tabletter, det behövs, har en del smärta, absolut helt överkommligt men de behövs smärtlindring! Frågor eller annat, bara hör av er!

Jag vet hur det är att brottas med valet av läkare och klinik inför en operation. Jag utförde för ett år sedan, en stor bukplastik och är mer än nöjd med mitt resultat och mitt val av klinik och läkare. Jag hade en diastas om drygt 6-7 cm vilket jag tror orsakade att jag så ofta hade ont i både höfter och rygg. Det tog mig lång tid att välja var och vem som skulle få utföra operationen. Jag träffade fyra olika läkare på fyra olika kliniker. Jag utvärderade dem alla noga genom att mangla dem med massor av frågor och alla mina funderingar. Patrik Höjer på Nordiska kliniken bemötte mig tålmodigt, proffsigt, sakligt och mycket informativt i all min undran, både innan operationen och hela vägen under återhämtningsprocessen därefter. Operationen var tuff men än mer jobbig upplevde jag tiden efter operationen. Kroppen var svullen länge, det gjorde ont och resultatet väntade med att visa sin goda sida. Jag ifrågasatte mer än en gång om jag verkligen gjort rätt som utförde operationen och kastades flertalet gånger mellan hopp och förtvivlan under de första fyra månaderna efter operationen. Var gång jag mailade Patrik mina frågeställningar, svarade han mig alltid professionellt och informativt, vilket ingav förtroende och trygghet i läkprocessen. Nu, ett år efter operationen har jag gjort en liten justering och jag har bemötts lika fantastiskt även denna gång. Nu väntar en läkprocess, inte lika omfattande som förra gången och denna gång är jag fullt inställd och beredd på läkprocessens gång. När du ska välja läkare, rekommenderar jag varmt att du träffar flera olika läkare, ställ många frågor, utvärdera noga och välj den läkare som har tålamod att svara dig ända tills du fått tillfredsställande svar på alla dina funderingar och känner dig trygg i ditt val. Var medveten om att tiden efter operationen kan vara psykiskt tuff men ge inte upp, det tillhör processen och det går över. Jag närmar mig 50 år, har fött fyra barn vilket har belastat kroppen, främst magen. Efter min bukplastik fick jag tillbaka en oerhört vacker mage och siluett, jag har inte längre ont i höfter, rygg och ljumskar och jag har återfått stabilitet i min hållning. Jag vet inte om det är ett resultat av operationen men min tidigare så krånglande mage håller sig mycket lugnare nu därinne bakom den ihopfösta bindväven. Mycket gott följde således med operationen. Jag kan bara oerhört varmt rekommendera Nordiska Kliniken med fantastisk personal och Patrik Höjer som ett gott val av kirurg, om du är osäker i ditt val. Lycka till med din operation!

Nu är det gjort! Hemkommen från Nordiska Kliniken och känner mig väldigt fräsch för tillfället. :-) Igår körde jag Descutan tvätten och likaså nu på morgonen. Urk så tråkigt det var. Håret känns som Svinto och huden är torr som f_n. Sov i rena lakan och hade rena nattkläder och rena kläder till kliniken. Allt bra så långt. Jag hade tid bokat till kl 15 och anlände därför till kliniken kl 1430 som instruerad. Kände mig helt lugn. Hemma innan under dagen hade jag förberett lite genom att laga några middagar och ställt in i kylen, städat och burit fram dammsugaren (som är tung) så att det är riggat till efter operationen. Väl på plats gick det lagom fort. Ingen stress, utan behagligt och målmedvetet framåt. Jag fick byta om till badrock tofflor och mössa. Jag fick några smärtstillande tabletter inför OP. Sedan kom Patrik och hämtade mig. Vi tog "före"-bilder i alla vinklar. Sedan skulle han mäta och rita på bröstet. Jag fick då äntligen häva ur mig hur osäker jag fortfarande kände mig kring storleken. Vi hade på konsultationen för 1,5 månad sedan valt Motiva, demi profil 320 ELLER 340cc. Nu förklarade jag för Patrik att jag hade tittat på säkert en miljon (!) bilder på nätet på bröst och undrade om jag inte fegade lite för mycket med mitt val. Det verkar som om tjejer med min längd och vikt och kroppstyp alla har valt större implantat. Han sa direkt att han var säker på att jag skulle se bra ut i Full profil 355 eller 375. Jag höll på att smälla av! Det lät så stort och långt ifrån vad vi hade talat om och kommit fram till på konsultationen. Men, så plockade han fram mina 3D-bilder och vi tittade på hur det skulle kunna tänkas bli och jag kände direkt att han hade nog rätt ändå. Med Full profil puffades bröstvårtan upp fint och då främst med 375. Jag hade aldrig trott detta! Min yttersta mål har ju hela tiden varit ett "naturligt finish" och att även fortsättningsvis kunna träna och (på sikt) löpa igen. Jag vill INTE bli bystig! Men, helt galet, på stående fot tog jag beslutet att följa Patriks inrådan, då främst för att jag tycket att han har gjort så många otroligt fina bröst som jag sett på bild här på forumet. Och på Nordiska Klinikens Instagram. :-) Så var det bara att gå till operationssalen, lägga sig, få nål i armen, småsnacka lite med narkosläkaren men så somnade jag på en hundradels sekund! Plötsligt vaknar jag av att någon säger mitt namn och jag ligger på uppvaket. Har knappt hunnit fatta vad jag har gjort. När jag vaknade var klockan strax efter 16:00. Vilken skön sömn det var!!! Önskar att jag kunde ta narkos varje kväll ! ;-)) Hur som helst, jag kände ett tryck över bröstet, med en molande slags värk, men ingen skarp smärta alls. Jag kände inget illamående heller. Jag fick frossa och efter en stund fick jag ett efterlängtat extra täcke. Tiden på uppvaket gick otroligt fort! Jag bad om mobilen och skickade sms till de närmsta. Sedan låg jag och tittade på en film på Netflix på mobilen till dess en fin bricka med macka, te, yoghurt, smoothie och chokladbitar kom in! Så blev det rätt fort 19:00 och min väninna kom och hämtade mig. Att stå på benen och gå runt var först lite ovant men det gick snart över. Jag hade ju mindre ont än jag hade räknat med! Så bar det av hemåt. Väl hemma kunde vi inte motstå att ta av behån och titta på resultatet! De var verkligen groteska!!! Storleken ser fin ut och det är jag nöjd med, men formen nu precis efter är riktigt riktigt fult!! Jag räknar naturligtvis helst på att de kommer att forma till sig med tiden. Men BLÄÄÄ va fula de är just nu. Klockan 20 00 var det dags för smärtstillande och antibiotika och i skrivande stund kl 2230 känner jag ingen smärta alls. Har fått veta av sköterskan att det är värst dag två och tre, så jag får väl återkomma om det. Det ska bli intressant att sova sedan men just nu är jag så pigg antagligen av adrenalin! Återbesök hos Patrik är bokat om tio dagar. Nu börjar en spännande tid! Är sjukt nyfiken på hur de ska se ut framöver!!

Äntligen, mitt livs bästa investering! Opererades av Patrik Höijer på Nordiska Kliniken den 11 december 2017. Dagen innan operationen följde jag klinikens instruktioner, tvättade kropp och hår med descutan kvällen innan operation, shit vad torrt håret blev, sov med rena underkläder och sängkläder och duschade med decutan igen på morgonen innan operation. Nervositeten ökar, såg fram emot detta så himla mycket men kände mig samtidigt stressad. Anlände till kliniken 30 min innan min tid, anmälde mig i receptionen, personalen var så himla trevlig och lugnande, min stress försvann nästan. Köpte till trygghetsgarantin med 5 års skydd (känns inte värt att snåla när man investerar i sin kropp). Tjejen i receptionen följde med mig till omklädningsrummet, fick byta om till morgonrock och låsa in mina grejer i ett skåp. Satt och väntade där en liten stund tills Patrik kom och hämtade mig. Vi gick in tills hans rum och tog bilder från olika vinklar. Jag hade redan på konsultationen bestämt med för operation via armhålan med Motiva 340cc, vi pratade lite om detta och Patrik tyckte storleken skulle passa mig bra. Sedan gick Patrik för att hämta narkosläkaren. Narkosläkaren kommer in och pratar med mig, nervositeten ökar igen, sedan fick jag träffa Kim och jag blev så himla lugn igen. Vi pratade lite om sövningen, han ställde lite medicinska frågor och sen fick jag följa med honom in till salen. Jag fick nål och la mig på operationssängen, småpratade lite och sen somnade jag direkt typ, minns inte riktigt allt. Vaknade efter operationen och det kändes så skönt, inget illamående utan kände mig nästan utvilad. Väl på uppvaket blev jag så omhändertagen av dom gulliga sköterskorna, vilken service! Frågade efter min telefon och fick den, messade alla nära. Fick en underbar matbricka efter ett tag, supergott och lyxigt verkligen! Kändes så overkligt med nya bröst, trots att jag inte vågade titta direkt. Jag kände mig verkligen pigg efter några timmar och sköterskan kom förbi igen och pratade med mig om allt jag ska tänka på efter operationen, jag fick även papper med mig hem. Hon sa att jag kunde höra av mig vid minsta lilla och så fick jag en återbesökstid efter 1 vecka. Nu följde sköterskan med mig till omklädningsrummet, jag fick byta om och så väntade min sambo på mig där. När jag var hemma så la jag mig ner för att vila lite, började göra lite ont men inte alls så farligt. Jag hade glömt lite saker som sköterskan sa till mig om mediciner, mailade då och fick svar nästan direkt. Verkligen superservice hela tiden. Den 18 december går jag på mitt återbesök hos sköterskan. Vi tar av bhn jag fick och resultatet var WOW trots att det var svullet, kändes kanske lite stort men sköterskan sa att svullnaden skulle lägga sig. Vi bytte till en specialbh som man ska använda när man opererar via armhålan. Fick svar på mina frågor och så gick jag hem. Nu 2,5 veckor senare är jag så himla lycklig. Trots att jag hade fått så mycket rekommendationer om Nordiska kliniken så kan man ju inte vara helt säker på sitt val, nu vet jag att jag gjorde det perfekta valet av klinik och kirurg! Servicen från första början tills idag är bara otroligt bra, Patrik är så himla kompetent, skicklig och inger ett lugn hela tiden. Han kan verkligen sin grej. Personalen i övrigt är superbra. Hela min upplevelse är bara WOOOW. Brösten börjar ta form och jag får glädjetårar när jag tittar i spegeln. Ser fram emot bikinisäsongen :))) När brösten börjar ta form så ska jag lägga upp bilder. Har återbesök hos Patrik om ca ett halvår då ska vi titta på slutresultatet. Till alla som velar om klinik, gå på konsultation hos Nordiska Kliniken, ni kommer förstå min känsla. Helt klart bästa kliniken i landet och skickligaste kirurgen!! :)))

Jag har alltid varit besvärad av mina brösts storlek. Har aldrig känt mig bekväm, svårt och dyrt med bh-ar och svårt att ha kläder. När jag sedan råkade ut för mitt andra diskbråck i somras så började jag tänka på att göra slag i saken. Jag läste mycket på forumet och fastnade för Patrik Höijer som kirurg och bestämde mig för att gå på konsultation hos Nordiska kliniken. Efter det så bestämde jag mig för att boka en operatid, jag fick ett väldigt bra intryck av honom. Jag har varit rätt så spänd inför operationen, osäker på att bli sövd (trots att jag har gjort det flera gånger) och vilken storlek det skulle bli. Jag berättade det bara för min syster och mina stora barn. Helgen innan lagade jag mat och frös in i portionsstorlekar. När jag dagen innan operationen kom hem från jobbet visade sig att maken var rejält förkyld så jag bestämde mig för att sova i ett av gästrummen istället. Jag bäddade rent och höll på och fixa olika saker under kvällen (lite rastlös). Sedan duschade jag med Descutan och gick och lade mig. Jag sov väldigt lite, dels för att jag inte låg i min vanliga säng och såklart för operationen. Jag gick upp i vanlig tid på morgonen för att ha tid att äta frukost. Sedan jobbade jag några timmar (fördel att få jobba hemma med mitt jobb) och sedan tog jag pendeln in till Nordiska kliniken i väldigt god tid. Jag blev välkomnad och visades till ett omklädningsrum, där jag klädde om till morgonrock och tofflor. Min tid var 13:30, men vid 13 kom de in och sa att de ligger efter i tidsschemat. Så jag kom inte in till Patrik förrän 15:30. Innan dess fick jag hade jag fått långtidsverkande smärtstillande tabletter. Jag tog inte försening som något negativt, det berodde väl på att de hade behövt den tiden för en patient och det är ju bra för mig också. Patrik började mäta och rita på mig ganska direkt och vi pratade om storleken. Vi hade ju pratat om D men jag s att jag tyckte att det var svårt att veta vad det är. Han sa också att det kan vara svårt att veta innan hur mycket man kan ta. Han sa att han skulle göra sitt bästa med att göra dem fina. Det kändes förtroendegivande. Sedan kom narkosläkaren in och undrade hur det kändes. Jag sa att jag var spänd, men att jag hade sövts flera gånger. Vi pratade lite om hur de gör för att undvika illamående. Sedan gick vi till operationssalen och jag lade mig på britsen med morgonrocken över mig. Narkosen sprutades in samtidigt som jag fick syrgas och sedan slocknade jag. Och vaknade till på uppvaket. Jag tittade ner och kände att det fortfarande fanns bröst men att de satt tight och var mindre. Det låg några papper bredvid som jag började läsa. Ca. 700 g var borttaget från vänster sida och 550 g från höger. Trodde aldrig det skulle gå att ta bort så mycket. Jag fick en spruta med smärtstillande och senare också en långtidsverkade. Sedan fick jag världens godaste ”frukost” med yoghurt med müsli och färska bär, en macka och choklad och te. Såå gott, och jag blev jättemätt. Min mobil hämtades och jag ringde maken och sa att han kunde hämta mig vid 20-tiden. En sköterska gick igenom hur jag skulle ta mina mediciner och hur jag skulle göra med förbandet tills återbesöket som jag ska på efter 2 veckor. Operationen hade tagit 2,5 timme, längre än jag trodde. Jag får inte göra något pulshöjande fram till återbesöket. Innan jag blev iväg släppt skulle jag gå på toa. Mannen hade med visst besvär tagit sig till Brunkebergs torg (det är ju gatuomläggningar överallt i centrum). Sen åkte vi hem och på slutet blev jag rätt illamående, men lyckades stå emot. Jag var mätt så jag ville inte äta något, bara dricka. Så jag tog alla tabletter och gick och lade mig. Sköterskan hade sagt att jag gärna skulle halvligga i sängen, så jag bullade upp kuddar kring mig och jag somnade och sov ett par timmar. Vaknade vid 1 och tog en morfintablett. Sen kunde jag inte för allt i världen somna om förrän vid 5-tiden, då jag helt sonika la mig ner på rygg. Jag tror sköterskan trodde jag hade implantat, det visade sig när vi diskuterade träning och att om man har implantat skulle avstå i 6 månader. Tog ytterligare en morfintablett innan jag somnade. Vaknade av larmet kl. 8 och tog alla tabletter. Sedan började jag må väldigt illa och försökte äta lite. Men efter någon timme var jag tvungen att kräkas. Jag ringde kliniken och undrade vilken tablett som orsakade detta och vi kom fram till att det var antibiotikan. Antagligen för att jag tagit den på fastande mage och jag hade ju fastat dagen innan också. Så nu får jag tänka på att äta en stund innan jag ska ta antibiotikan. Brösten har svullnat upp och ömmar nu under eftermiddagen dagen efter operationen, så jag mailade kliniken om det. De ser ut som silikonbröst just nu. De svarade inom någon timme att det var helt normalt och att smärtan oftast är högst dag två och tre. Jag har gått mellan sängen (har sovit någon timme då och då) och soffan idag, har tänkt på att gå runt lite, men har gjort det inomhus. Idag ringde jag också mina föräldrar och berättade att jag gjort en bröstförminskning. Jag hade trott att de skulle vara lite negativa och jag hade inte orkat med det innan operationen. Men min pappa sa att han hade tänkt på det i mina tonår och att jag nog borde ha gjort det redan då, men att han inte hade vågat ta upp det. Jag blev riktigt rörd av det. Men i backspegeln är det ju som det är, och jag tänker ändå att det var bra att skjuta upp det till efter jag fick barn. Så jag känner ingen ånger. Jag känner mig väldigt nöjd så här långt utan att ha sett något resultat. När jag gick på toan inatt var det inget som hängde och slängde som vanligt och det kändes väldigt bra. :-) Jag förstår inte att jag varit så nojig innan.

Så nu har det alltså gått 7 dagar sedan min operation och jag tänkte dela med mig av lite saker som jag gärna hade fått veta innan jag opererade mig. För att inte göra denna historia allt för lång så går jag inte in på själva rutinerna kring operationen. Jag duschade med descutan, fastade osv som alla andra. Men iallafall, jag tar mig in till kliniken på operationsdagen. Är där 30 min för tidigt men får komma in och byta om direkt. Jag får en morgonrock och ett par tofflor och resten av kläderna förutom trosorna får åka av. Jag sitter i deras väntrum i kanske en timme innan Patrik kom in, men innan dess har sköterskorna kommit in flertalet gånger och förklarat läget och talat om att på grund av vissa omständigheter har min op tid förskjutits lite, men det var inte alls länge. Har själv arbetat på en avdelning där patienter opererats varje dag, så jag förstår att saker och ting blir förskjutet, det gjorde mig inte så mycket. Men tillslut kom Patrik in, vi talade om implantat eftersom jag tvekat på 725cc corse profil som vi kom fram till på konsultationen, men rätt snabbt kom vi fram till 625cc hög profil, det kändes jätte bra. Han tog bilder och ritade på mig och sedan gick han och hämtade narkos läkaren. Han gick igenom de olika stegen och hur sövningen och allt omkring skulle gå till. 5 minuter senare låg jag på operationsbordet, det var inte förens då jag blev nervös, men hann knappt grubbla på det innan jag hade somnat. När de väckte mig ur narkosen så blev jag jätte chockad av den smärtan som jag kände, jag grät och ville bara plocka av mig brösten för att slippa känna den där hemska smärtan. Men jag fick smärtstillande och när den kickat in så kunde jag tänka mer klart, jag kände och klämde på brösten, allt spände och var svullet, ingenting var som jag trodde att de skulle va. Smärtan var 100 ggr värre och brösten va 100 ggr fulare än väntat. Sköterskan kollade till mig hela tiden och jag kände att ja var i goda händer, efter en stund fick jag en bricka med lite yoghurt och en macka och juice, det var superfint dukat, men jag hade som ingen matlust alls, mina tankar var på nåt helt annat. Jag fick sedan min telefon och jag hörde av mig till mina nära, efter kanske2-3 timmar efter uppvaket så fick jag lämna, min mamma kom och hämtade mig och jag åkte hem, jag var supertrött den kvällen och somnade nästan direkt när jag kom hem. Så, nu till lite saker som jag gärna vill tipsa om -noja inte över operationen, jag kände mig inte nervös förens jag låg på operationsbordet. Om du känner dig nöjd med ditt val av klinik och kirurg så är det ingen idé att oroa dig, du är i trygga händer. om något inte hade känts bra hade jag tittat mig omkring efter andra kliniker. - du kan inte förvänta dig vilken smärta du kommer känna. När folk har sagt att det är individuellt så är det verkligen så. Jag va så sjukt naiv och trodde att ja skulle ha en lätt match, det fick jag äta upp. De första 1-4 dagarna så var smärtan hemsk, ville grina konstant, kände inte för att göra nåt annat än att sova, hade ingen matlust, jag kände mig som ett vrak. 5e hade det vänt lite, och 6e dagen så kunde jag känna markant att smärtan var påväg att vända, det var även på dag 6 som jag började minska mitt intag av smärtstillande. Idag på 7e dagen så är det nästintill bara bygel bh-n och bröstbandet som stör mig. -bröstens utseende, Gud va jag har vart förtvivlad över detta. Första dagen va allt så svullet att bröst och bröstkorg flöt ihop, man kunde inte ens ana hur brösten skulle se ut. Efter detta så blev brösten bara fulare o fulare, bröstvårtorna vart superstora och svullna, brösten fick som ett strutformat utseende, de va vätskefyllda och huden va så spänd att den vart som glansig. Det fanns ingenting som såg fint ut. Har fällt många tårar över detta. Och jag visste redan sen innan att brösten troligtvis skulle va fula och att jag troligtvis skulle känna mig nere för detta. Men de tankarna har jag inte kunnat vifta bort, det har vart jobbigt. Idag på den 7e dagen kan jag se ett utseende på brösten som jag tror kommer att bli jätte fint, svullnaden börjar lägga sig och sakta men säkert sjunker implantaten. -bygel bh-n och bröstbanden, DOM GÖR ONT, TRO MIG. Har inte så mycket mer att säga än att man får helt enkelt stå ut. Och så lite tips då. Håll dig smärtstillad om det behövs, jag åt mina mediciner som på schema för att jag inte skulle hinna känna att smärtan va olidlig, att bulla upp med kuddar för armar och rygg har vart hjälpsamt när jag ska sova. Var helst inte ensam de första dagarna, dels för att du kan få mycket hjälp, men också för att du kan ha mycket ledsna tankar, de är skönt att få ha någon vid sig, om så bara för sällskapets skull. Försök göra dig av med alla "måsten" inför operationen, handling, städning, betala räkningar, tvätta kläder. Se din läkningsprocess som en tid för att ta hand om dig själv. Unna dig gott, sov länge, sträckse din favorit serie. Försök att inte kolla på brösten de första dagarna, de kommer inte göra dig gott, och är dina bröst fina redan från början? Grattis!! Då kanske smärtan känns mer uthärdlig om du har ett par fina bröst att se på. Jag har säkert missat en hel del, och det finns säkert 1000 fler användbara tips, men det där är lite som jag gärna hade känt att jag visste redan innan operationen. Jag är supernöjd med val av klinik och kirurg, jag är än så länge nöjd med val av implantat. Nu längtar jag tills mina bröst är färdiga och tills all smärta är ett minne blott. Hoppas jag har kunnat hjälpa nån nu med lite lugnande ord inför en operation. Lycka till :)

Min operation på Nordiska kliniken var inbokad kl 13:00. Jag kom till kliniken tillsammans med min pojkvän ca 12:00. Receptionisten guidade mig och min pojkvän till omklädningsrummet, jag fick byta om till morgonrock och tofflor och det enda jag fick ha på mig förutom det var mina trosor. Sedan satt jag och min pojkvän en stund och pratade lite och försökte kontroller min nervositet. Efter ca 20 minuter kom en sjuksköterska in med tre tabletter som var från narkosläkaren. Jag tog dessa tabletter och fick sitta och vänta ytterligare 20 minuter tills min kirurg Patrik kom in till rummet. Han bad mig att följa med in till hans rum. I rummet tog han bilder på mina bröst från olika vinklar och ritade en massa jävla streck på mig. Sedan pratade han lite med mig för att veta om jag hade några funderingar och även för att lugna ner mig. Efter att han hade pratat klart ropade han in narkos läkaren som satt och förklarade lite för mig hur narkosen går till och även han försökte lugna ner mig och få mig att känna att jag absolut inte har något att vara orolig över. Jag fick sedan följa med in på operationsrum lägga mig på britsen och ha min morgonrock som ett täcke över mig. Jag är väldigt rädd för nålar så narkosläkaren försökte underhålla mig mycket under tiden han satte in kanylen och det gick väldigt bra. Sedan sa han att han skulle lägga in lite sömnmedel och precis några sekunder efter det så försvann jag in i djupsömn. Vaknade ca.1 timme senare i uppvaket väldigt pigg, kände mig lite full otroligt pratglad ville bara att sköterskan skulle stå där och prata med mig vilket hon också gjorde. Jag had elits värkar och hon gav mig smärtstillande för att få bort smärtan men som tur är inget illamående eller trötthet. Efter en stund kom hon i med lite fika och min mobil till mig och efter fikat fick jag gå på toaletten allting gick väldigt smidigt till. Otroligt snälla och professionell personal, jag är väldigt nöjd med mottagandet och förhoppningsvis kommer jag bli nöjd med resultatet också!!

Hallå alla! Ligger just nu på uppvaket på Nordiska kliniken. Vaknade för ca en timme sedan av ett sånt extremt tryck över brösten att det kändes som att jag blivit träffad av en lastbil.. fick lite smärtstillande och nu börjar smärtan äntligen avta. Igår tog jag flyget med min mamma ner till Stockholm då jag i princip bor så högt upp i Sverige man kan komma. Tog en shopping runda och hämtade ut alla mediciner och köpte descutan på Apoteket. Vi checkade in på Scandic klara vilket var väldigt skönt med tanke på att det endast ligger 5 minuter gång avstånd från kliniken. Jag duschade både kroppen och håret med descutan på kvällen och la mig i den supersköna hotell sängen. Håret kändes som svinto och tog en evighet att borsta ur och fläta. På morgonen vaknade jag av att klockan ringde halv 8. Jag drack en äppeljuice som sköterskan hade bet mig göra på telefonen dagen innan. Operationen skulle vara halv 10 och man fick dricka senast två timmar innan operation. Jag hoppades i duschen och gjorde min andra tvätt med descutan, idag endast kroppen. Jag klädde på mig och gick iväg till kliniken. Jag var här runt 9. Man skulle vara på plats en halvtimme innan beräknad operationstid. Jag blev visad till ett omklädningsrum, här fick jag byta om till en morgonrock, tofflor och en super snygg mössa. Trosorna fick jag behålla på. En sköterska kom in och gav mig lite mediciner och strax efter det kom Patrik och hämtade mig. Vi fotade lite bilder och Patrik ritade på mig. Narkossköterskan Kim kom in och gick igenom operationen med mig och sedan tog vi oss till operationssalen. Där fick jag ta av mig morgonrocken och lägga den som ett täcke. Kim förklarade att han skulle sticka mig och om 30 sekunder skulle jag sova. Sen vaknade jag ca kl 12 av ett enormt tyck i bröstet och enorm frossa. Larmade efter sköterska som fick hämta ett till täckte och smärtstillande. Jag var även extremt kissnödig och fick hjälp att gå på toaletten. Känslorna var så blandade, jag hade ont och ville gråta av smärtan samtidigt som jag kände mig så lycklig, jag hade bröst!! Med tanke på att jag gjorde operationen via armhålan så har jag fått tortyr bh och bröstband, den gör så otroligt ont! Hoppas smärtan kommer ge med sig. Sköterskan kom in med en super fin frukostbrickan med två smörgåsar, blåbärssoppa, te och choklad. Nu ska jag ligga kvar här i några timmar innan jag hoppar på flyget hem igen ikväll.

Klockan ringer fem på torsdagsmorgonen och jag kliver utan problem trots att jag knappt sovit något. Upprepar proceduren med descutanduschen innan jag gör iordning en kopp kaffe. Efter att ha kontrollerat att jag fått med allt sätter vi oss i bilen och kör mot kliniken. Jag känner mig inte nervös alls trots att jag varit supernervös hela veckan. Väl på plats blir jag visas till omklädningsrummet och ombedd att byta om till en morgonrock,tofflor och en mössa. Det är juli men riktigt kallt så jag fryser lite med mina bara ben. Efter en liten stund kommer narkosläkare Ove, vi går igenom allt och jag får lite tabletter att ta. Tio över åtta kommer Patrik och hämtar mig. Vi går till ett rum där jag får ta av mig och bli fotograferad innan jag sätter på mig morgonrocken igen och vi går vidare till operationssalen. Där inne väntar en sköterska och narkosläkaren som ber mig ta av morgonrocken och lägga den över mig som ett täcke. Narkosläkaren sätter en kanyl i armvecket och säger att jag ska få en mask med syrgas. Samtidigt som han trär på mig den säger han att jag snart kommer bli trött. Jag hinner tänka "nähä jag är pigg som en lärka"..sen vaknar jag av att Det är ljust och att någon gör något på min rygg(de har förklarat att det var när de väckte mig första gången efter narkosen).nästa gång jag vaknar ligger jag i ett rum i en skön säng med varmt täcke. Operationssköterskan kommer in och frågar hur jag mår. Jag svarar bra men är trött. Efter en liten stund kommer de in med en bricka med smörgås, blåbärssoppa, yoghurt,saft och kaffe. En liten vas med två rosor finns också. Log för mig själv, sist jag fick en liknande bricka i sjukhusmiljö var efter förlossningen. Den här gången åker jag inte hem med en bebis utan med en återställd mage och byst. Under eftermiddagen tittar även Patrik och narkosläkaren in för att höra hur jag mår. Hela kvällen och natten kommer en sköterska hela tiden in och kollar så allt är bra och om jag behöver någonting. Jag är fullpumpad med medicin och är bara vaken i max 10 min åt gången. Den fina brickan står kvar men det enda som slinker ner är kaffet. Dagen efter vaknar jag vid 7, blir av med kateter och får frukost. Jag är inte jättehungrig men lyckas få i mig en smörgås och kaffe. Sen får jag hjälp med att ta min första promenad och får veta att jag kan planera hemfärd vid ett(jag behövde veta eftersom att jag skulle bli hämtad). Från att jag kom till kliniken till att jag lämnade fick jag 100% service och stöttning. Fantastiskt bemötande och alla gjorde verkligen sitt bästa för att jag skulle känna mig lugn och trygg. Jag kan varmt rekommendera Nordiska kliniken till er som funderar på att operera er.

Jag hade min konsultation hos Mattias på NK i Stockholm i slutet av mars 2017 och besökte därefter även 2 andra kliniker innan jag bestämde mig för Nordiska Kliniken och Mattias då vi klickade bäst, han gav störst förtroende och jag hade bara läst massor utav bra om både kliniken och Mattias. Veckorna innan operationen var jag riktigt nervös. Jag räknade ner varenda dag och planerade den stora dagen in i minsta detalj, men ju närmare jag kom operationsdagen, desto mer försvann min oro. Och de tre dagarna innan det var dags hade min oro försvunnit helt och hållet. En jättetrevlig sjuksköterska från NK ringde mig dagen innan operationen och kollade så att jag mådde bra och förklarade för mig att jag skulle gå och hämta mina mediciner under eftermiddagen som jag behövde efter operationen samt att hon frågade mig om det var något jag undrade över inför morgondagen och jag fick chansen att ställa de små frågetecken som kvarstod kring förberedelserna inför operationen, vilket kändes jättebra. På kvällen gjorde jag en dubbeldusch med Descutan (bakteriedödande tvålen) och lade mig sedan för att sova i rena sängkläder. Kort därefter påbörjades ett vägarbete precis utanför mitt fönster som pågick till 2 på natten, vilket störde min sömn oerhört haha, men det var bara att acceptera läget. Jag klev upp klockan 05:45 på operationsdagen för att hinna dricka lite saft innan mina två timmar utan dryck skulle påbörjas (jag hade operationstid 08:00). Sjuksköterskan hade rekommenderat mig att dricka lite saft eller päronjuice på morgonen så att jag fick lite energi istället för att bara dricka vatten. Därefter så gjorde jag ännu en dubbeldusch med Descutan, klädde på mig rena kläder (en tröja med knappar i fram för att enkelt kunna trä på sig tröjan efter op då man inte kan lyfta armarna, lösa bekväma byxor samt slip on skor). Sedan åkte jag till Kliniken och var där Kl. 07:20. Jag blev varmt välkomnad och fick komma in i ett omklädningsrum omgående och klä på mig morgonrock, tofflor och mössa och sedan låsa in mina kläder och väska i ett skåp och lägga nyckeln i fickan till morgonrocken. Efter cirka 5 minuter så kom narkosläkaren in och förklarade för mig hur narkosen skulle gå till. Även han var oerhört trevlig, förstående och förklarade för mig i minsta detalj hur det skulle gå till samt att han skulle göra sitt yttersta för att jag skulle slippa illamående och kräkningar efter op. Så fort narkosläkaren var klar med mig så hämtade Mattias mig. Vi gick igenom ytterligare en gång vilken storlek jag ville ha, samt andra detaljer (Jag valde Motiva Ergonomix 550cc Full, snittet i bröstvecket samt implantatet bakom muskeln). Sedan fotade Mattias förebilder på mig med systemkamera samt började rita massa sträck på mina boobies, riktigt snyggt blev det haha :D Sedan var det dags att gå in i operationssalen. Jag gick in i operationssalen tillsammans med Mattias där narkosläkaren samt en sköterska redan befann sig. Jag fick ställa av mig tofflorna och klä av mig morgonrocken och lägga den över mig som "täcke". Sedan började jag skratta och le som ett fån. Var så himla taggad, inte alls nervös och var så himla lycklig över att detta äntligen skulle bli av!! De hade lite lugn musik på i operationssalen och jag hade en kontinuerlig pratstund med den fantastiska narkosläkaren i mellan mina flin och sedan stack han mig i högra armen med en nål, satte blodtrycksmätare på andra armen och förde en syrgasmask mot min mun och sade att jag nu kommer att känna mig trött. Jag bekräftade efter bara 3 sekunder att jag kände mig trött och därefter somnade jag. Jag vaknade upp i uppvakningsrummet med en sjuksköterska bredvid min säng vilket kändes mycket tryggt. Jag hade inte det minsta ont när jag vaknade (något som jag hade varit mycket orolig för innan op att jag skulle ha då min smärttröskel är mycket låg). Jag kände endast av ett litet tryck över bröstet, men mådde förövrigt bra, dock väldigt trött så jag somnade om kort därefter och vaknade nån timme senare. När jag vaknade andra gången så talade sköterskan om att jag skulle få följa med henne till toaletten och få kissa, vilket skrämde mig, men det gick bra, över förväntan. Därefter tog de in en fantastisk frukost till mig bestående av mackor med sallad, blåbärssoppa, yougurt med musli och färska jordgubbar, te med mjölk, en chokladbit och en jättevacker ros i en liten vas. Ett bättre uppvaknande hade man inte kunnat tänka sig att få. När jag vaknade hade jag inte något illamående alls, men när jag började äta så blev jag illamående och jag fick genast medicin mot det från narkosläkaren och det gick över. 4 timmar efter operationen fick jag åka hem. Då min pappa inte kunde komma upp till kliniken pga problem med parkering så erbjöd sig receptionisten på NK att följa med mig ner, bära min väska och hjälpa mig hitta min pappa, vilket var fantastiskt snällt gjort då jag såg att de för stunden hade ganska många andra besök och verkade ha det lite stressigt. Fantastisk personal, allihopa! När jag kom hem så vilade jag nån timme och sedan tog jag en promenad till affären med pappa. Jag kände mig stel, men var mycket pigg och kände att jag behövde röra på mig, även om jag gick i en oerhört långsam takt. :) Jag ringde även till NK då jag upptäckte att min stöd-bh satt lite snett och jag undrade om jag fick rätta till den - Och de fick jag göra. Senare mot kvällen började jag få ett värre tryck på bröstet, kändes som om man hade sträckt bröstmusklerna typ, eller som om ens bröstkorg skulle explodera vid minsta rörelse, men detta dämpades kort efter min kvällsdos med smärtstillande. Idag är det dagen efter operationen och jag mår bra. Är väldigt stel, har ett tryck över bröstet samt har fått lite skavsår under armen där bröstbandet sitter, men har köpte kompresser att lägga där såsom sjuksköterskan rekommenderade mig att göra då skavsår där är vanligt. De har även ringt mig två gånger idag från Nordiska Kliniken för att kolla så att jag mår bra och om jag undrar över något, vilket jag tycker är fantastiskt bra service och det märks verkligen att de bryr sig om sina patienter. De har även kommenterat min bild på Instagram och önskat mig krya på mig och att vi ses snart på återbesöket. Sammanfattning hittills: Nordiska Klinken har verkligen levererat en service ÖVER min förväntan. Hade inte kunnat blivit bättre behandlad eller fått en bättre upplevelse i samband med min operation. Kan starkt rekommendera Mattias Elmér som läkare samt Nordiska Kliniken som klinik. Något jag vill tipsa alla om som ska opereras är att inte packa en för tung väska att ta med er då ni inte kommer kunna bära den efter operationen om ni inte har en anhörig som kan bära den åt er. Ja gjorde detta misstag hahah! Jag kommer uppdatera er mer ang. om hur min återhämtning blir, samt vad som sker på mitt återbesök den 11e juli. Kram!

Jag hade min bröstförstoring obokad till i 13.30 den 25:e juni. Hela söndagen hade jag planerat med saker inför tiden efter operationen, hade t ex lagat 16 olika måltider. Jag är singel så planering inför ingreppet har varit a och o. Jag hade läst/hört väldigt många olika berättelser och kvinnor som haft det otroligt jobbigt dagarna efter operationen så ville verkligen vara förberedd för det värsta. Min operation var otroligt smidig. Min tid blev nog bara försenad med 30-45 mins vilket inte gjorde så mycket. Jag hade tid att läsa min tidning som jag tagit med mig. Fick känslan nästan att det var ett spa när man satt där i badrocken och de frostade glasen. Men kring 14.00 kom Patrik för att börja rita och ta före bilderna. Han frågade om jag fortfarande ville ha samma stl (Motiva Ergonomix 380 cc, demi) som vi diskuterat innan. Jag har hela tiden gått på hans rekommendation så det var inga frågeställningar där. Efter kanske 10 mins kom narkosläkaren, Ove, och började pratade om nedsövning. Han var jättehärlig och förtroendeingivande. Narkosen slog till direkt, ingen nedräkning eller något. Det nästa jag vet vaknar jag någon timme senare (strax efter 15.00) och få spänner det väldigt mycket om brösten. Just det, jag har ju nya bröst! Jag var väldigt rastlös och ville bara därifrån men det kunde jag inte av självklara anledningar. Fick min fika men jag mådde extremt illa så jag fick någon intravenös medicin som hjälpte direkt. Min kompis kom och hämtade mig strax efter 17.00 och gick med mig hem. Jag var ganska snurrig, lite som jag var full så det var skönt att ha någon som eskorterade mig hem. Nu är jag på dag 4 och jag måste säga att jag har haft väldigt lite smärta. Jag har inte haft några som helst problem att ta mig runt eller göra saker själv. Däremot har jag ganska ont mitt i natten och vaknar ett par gånger över att brösten gör ont pga tyngden, speciellt det högra bröstet. Men då tar jag smärtstillande och sover jag en bit till. Men det har gått extremt bra!

Bröstoperation 13/6 kl 21.00 ställde jag mig i duschen efter att ha jobbat ett 13h pass på jobbet andra dagen i rad. Så lagom trött skulle jag tvätta mig i desinfektionsmedel. Först tvätta håret med något klet, sen tog jag överkroppen med den blå svampen. Sen underkroppen. Sen repetera hela processen. När jag var färdig, det tog ungefär 35 minuter att duscha, tog jag på mig rena kläder och bytte lakan i sängen. Kl 22 la jag mig i sängen och somnade tvärt! 14/6 05.20 ringer klockan, då är jag redan vaken så jag stiger ur sängen och hoppar in i duschen. Gör samma procedur som igår. Jag hjälper Joakim med barnens morgonrutiner och när vi ska ta på barnens ytterkläder så kommer min mamma och plingar på. 06.45 sätter jag och mamma oss i bilen för att köra 3,5h upp till Stockholm. 11,00 - Efter några pauser påvägen så åker vi till hotellet för incheckning av bagage då vi inte fick komma in på rummet. Därefter tar vi taxin in till Drottninggatan. Jag visar mamma vart nordiska kliniken ligger, sen tar vi en liten bshoppingtur. Jag är otroligt nervös och tänker på operationen hela tiden. Men lite kläder till barnen blev det iallafall. 13.00 - går vi in till kliniken och anmäler att jag är här. 13.15 - får jag och mamma gå in i omklädningsrummet för att ta av mig allt utom trosor. Jag får låna en svart, urtvättad morgonrock och ett par vita ganska sunkiga tofflor och ett blått hårnät. 14.30 - går mamma ut till receptionen och frågar vad som händer, varför vi får vänta så länge? Jag hade fått min tid kl 14. Då kommer receptionisten in och säger att en operation har dragit ut på tiden men att de snart kommer och hämtar mig. 15.00 kommer Patrik Höijer och hämtar mig och mamma. Jag får ta av mig morgonrocken och han tar några bilder på mina bröst. Sen ritar han en himla massa streck och krumelurer på min bröstkorg. Jag frågar vilken storlek han rekommenderar då jag på konsultationen testade 2 olika. 475/500 och 510/550 men han sa absolut 550 då det skulle passa min bröstkorg bättre än de mindre implantatet. Så han skrev då 550 på mitt högra bröst och 510 på mitt vänstra. 15.15 - när Patrik hade lämnat mig och mamma kom narkosläkaren in. En supertrevlig man som var väldigt pedagogisk, både jag och mamma föll pladask för denna man! Han berättade hur narkosen går till och lugnade mig i mina tankar om att narkosen eller bedövningen inte skulle verka på mig då tidigare smärtlindring inte gjort det. Men han berättade att han proppar i mig massor med sömnmedel och smärtlindring och att Patrik lägger bedövning i brösten. Sen sa jag hej då till mamma och följde med narkosläkaren in till operationssalen där jag fick lägga mig på operationsbordet. Armarna fick jag sträcka ut så det såg ut som att jag var korsfäst. Han spände fast mina armar med kardborrebandsremmar. Sen satte han på mig en blodtrycksmätare på ena armen och en infartskanyl i andra armen. Han håller mig i handen och ger mig en syrgasmask och berättar att han börjat droppa i mig sömnmedel. Han säger att snart kommer du att känna dig lite snurrig och sen kommer du att somna. Jag han bara tänka att jag måste börja blunda snart, sen bara försvann jag, 16.15 väcks jag av en sköterska som säger att allt har gått bra, men att operationen tog lite längre tid än beräknat. Hon ber mig att sätta mig upp så att jag kan äta lite. Jag får några tabletter mot smärta och ett extra täcke för att jag låg och skakade. Jag lyfter några gånger på täcket för att se brösten, men kan inte förstå att det är mina bröst jag stirrar på. Känner lite på dom och tittar några gånger extra. Häftigt! Jag får världens klåda över hela kroppen och får en tablett för det. Jag tålde tydligen inte något av preparaten jag fick. Jag får en fjuttig skål med lite fil och en sked med müsli. Blåbärssoppa och en Festis. Jag förväntade mig en macka och lite lyxigare fika som jag läst om. Men icke! Sköterskan kommer in med en mjukisbh som ser ut som en träningsbh i tunnt tyg. Jätteskön, men ger ingen stadga alls känns det som, Jag ringer mamma och säger att jag är färdig och att hon gärna får komma snart. Jag pratar lite i telefon med en kompis och smsar alla som vet om något. 17.30 går jag och byter om tillsammans med mamma. Har fruktansvärt ont! Sätter mig i väntrummen och får prata med en sköterska som säger att taxin är bokad och kommer strax. Jag frågar om mina bh-ar som jag betalt för, när jag ska få dom. Hon säger att de provas ut vid återbesöket. Men jag ska inte gå på återbesöket så hon sa att hon får kolla upp hur man gör då. Vi sätter oss i taxin och åker till hotellet. Vi möts av ett skitigt rum, golvet är grusigt och dammigt och i duschen ligger det svarta hårstrån. Usch! Jag får hjälp av mamma att sätta mig i sängen som hon bullrat upp täcken och kuddar. Jag somnar en stund medans mamma duschar. Sen går hon ut och köper mat, kycklingspett från Coop och pommes från McDonalds. Mums! När vi ätit upp så kollar vi en stund på tv och sen somnar vi. Jag slumrar lite då och då under natten men vaknar av smärta och klåda hela tiden så sover inte alls bra. Mamma ger mig smärtdämpande några gånger under natten. Men klådan har jag panik över. 07.15 vaknar mamma och vill ha frukost. Så vi gör oss iordning och går ut till frukosten. Fy vilken kass frukost! Äter lyxigare frukost hemma ju! Så bo aldrig på hotel Aldoria! Vid 11 tiden så sätter vi oss i bilen för att åka hemåt. Vi stannar några gånger påvägen hem pga smärta och hunger. Vid 15.00 tiden är vi hemma i Habo igen. Jag går och lägger mig och sover ganska direkt. Nordiska kliniken ringer och frågar hur det känns och jag klagar på klådan, så Patrik skriver ut en ny antibiotika till mig och en tablett för att dämpa klådan . Jag blir trött som tusan efter att ha tagit alla tabletterna. Så vilar mest hela tiden.

Torsdagen den 8 juni kl. 15:00 var tiden för min operation som jag såg fram emot med en skräckblandad panikartad förtjusning. Inför min operation förberedde jag mig så att jag hade vissa saker hemma som t ex våtservetter, tvättlappar, Bio Oil (ärrolja), stödstrumpor, Descutan, Ringblomste (vätskedrivande) och de mediciner (Antibiotika, värktabletter x 3, Fragmin (sprutor mot blodpropp) som min kirurg skrivit ut åt mig. Kvällen innan min operation började mina förberedelser. Jag tvättade kroppen och håret två gånger med Descutan (bakteriedödande tvål) enligt bruksanvisning. Torkade mig med en ren handduk, satte på mig rena kläder och gick och la mig i ren nybäddad säng. Observera att du inte får använda lotion, kräm, smink, parfym, deo osv på huden efter duschen. På operationsdagen åt jag frukost runt 07 för att sen fasta fram till operationen. Sen gjorde jag samma duschprocedur som dagen innan men tvättade bara håret en gång. Enligt sköterskan på Nordiska kliniken som ringde mig dagen innan op så behövde jag inte tvätta håret alls andra duschtillfället (tror det varierar från klinik till klinik). Jag tror Nordiska kliniken har som vana att ringa dagen innan op för att se så att allt är under kontroll, om man har frågor osv. Jag var nervös under hela förloppet, sista veckan tilltog det. Och själva operationsdagen ska vi inte tala om. I och med att jag hade en sen operationstid hade jag en hel till dag till att grubbla. Strax efter kl 13 tog jag min väska (rena trosor, strumpor, värdesaker, rena kläder, telefon, laddare mm) och tog bussen in till stan. Tanken som slog mig var att alla andra var på väg in till stan för att köpa en tröja, klocka, ta en fika eller gå på date, själv hade jag frivilligt betalat någon för att skära både i min mage och min bröst. Galet om man tänker efter! Väl på plats på Nordiska kliniken runt 14:15 fick jag kvitto för min betalda op och visades sen in i ett litet omklädningsrum med en fåtölj, ett bord, en spegel, ett tidningsställ och låsbara skåp. Det fanns även en dörr in till toa och dusch. Jag ombads att byta om till en morgonrock och tofflor. I fickan fanns en sån där tjusig grön mössa man behöver under op. I och med att jag skulle göra bukplastik behöll jag även mina trosor på tills Patrik ritat på mig. Jag låste in mina saker i skåpet och la nyckeln i badrocksfickan. Sköterskan bad mig att lägga saker som jag ville ha direkt efter op synliga i skåpet. T ex telefon, någon bok. Operationsschemat var något försenat vilket betydde att jag satt i omklädningsrummet och nervöst bläddrade i tidningar och sprang på toa var 10:e minut fram till strax innan 16 ( ca 1 tim försening). En sköterska var inne och uppdaterade mig några gånger och sista gången gav hon mig några tabletter, långtidsverkande smärtstillande tabletter och tabletter som skulle hjälpa mot illamående efter op. Tillslut fick jag komma in till Patrik, han ritade på mig, fotade mig och vi gick igenom de sista detaljerna. Därefter kom narkosläkaren in och berättade förloppet, vi gick sen in i operationssalen. Jag ombads att lägga mig naken på operationsbordet men med morgonrocken över mig och mössan på huvudet. Jag kom på ett par sista frågor till Patrik så narkosläkaren tog in honom igen. Sen stack han en nål i armvecket där narkosen skulle komma och sen en mask över munnen, sen var jag borta. Förloppet från jag kom in i operationssalen till jag slocknade måste varit mindre än 5 min, kändes så i alla fall. Tiden efter jag vaknade upp är ett töcken. Enligt sköterskan hade jag vaknat upp väldigt snabbt efter narkosen och allt hade gått bra. Jag kände ingen smärta alls på kvällen efter operationen eller under natten. Patrik kom in efter operationen och berättade den glädjande nyheten att han lyckats få ner min gamla navel under snittet, kunde inte garantera det i och med att jag inte hade så mycket överskottshud. Jag låg i ett rum med två andra tjejer som gjort liknade op fast tidigare under dagen, vi låg och pratade, fick lite mat och mediciner. Jag mådde bra men var rätt hög av alla mediciner. Jag sov väldigt dåligt under natten, kändes som jag vaknade var 10:e minut. Kände mig kissnödig hela natten, fick en kateter insatt under op vilket kunde vara orsaken till den känslan. På morgonen fick vi frukost, mediciner och katetern togs bort. Patrik min kirurg kom förbi för att kolla läget. Ingen fysisk undersökning utan bara ett hej, är du ok? Vi hade annars olika sköterskor som var tillgängliga under natt och morgon, bara att ringa om det var något. På morgonen insåg jag även att jag hade ett dränage för vätskan från buksnittet, en slang med påse som fylls med blod/vätska. Efter frukost var det dags för första promenaden till toan, hade en sköterska att stödja mig på. Det gäller att böja på knäna och fälla i höften annars får du kramp i ryggen. Inte förrän jag satte mig på toan som jag insåg att jag hade en gördel som var helt öppen i grenen haha. Efter toabesöket var det dags för lunch, testade att sitta på sängkanten och äta, lite yrslig i början men sen gick det bra. När jag både kunnat gå på toa plus sitta upp och äta gjorde de bedömningen att jag kunde åka hem. Vet inte om jag höll med men så blev det i alla fall. Fick hjälp med att klä på mig och vi gick sen igenom viktig info för eftervården, fick även detta skriftligt. Sjukintyg och ett implantats-certifikat fick jag också med mig. Min sambo mötte upp mig i receptionen och vi skulle sen ta taxi hem. Upplevelsen att gå ostbåge-style längs med Drottninggatan till taxin en solig em i juni var i ett slag för sig själv. Det var en väldigt kort promenad men i den ställningen kändes det mycket längre. Och jag var ju inte direkt ensam på gatan. Nu har jag varit hemma i lite över 3 dygn. Jag har smärta och det ömmar i perioder men värktabletterna hjälper till med det. Jag är trött och dåsig och sover en hel del under dagarna. Kan ta mig själv till och från toaletten, det har jag kunnat sen dag 1. Idag var första dagen som jag var hemma själv. Min sambo hade förberett allt så jag kunde nå det jag behövde. Men det gör ont att stå längre perioder och fick vila några gånger när jag tex skulle göra frukost men det är fullt möjligt att ta hand om sig själv med lite hjälp med förberedelse. En sjuksköterska ringer dig varje dag (vardag) för att stämma av hur du mår och hur mycket vätska som finns i dränaget. Har ni några frågor är ni välkomna att höra av er. Jag kommer även att uppdatera med bilder på bröst och mage efter mitt första återbesök 20/6. Jag har ännu inte sett mina bröst utan bh/bröstband och magen har jag inte alls sett. Så det blir spännande nästa tisdag :)

hej ! då var det dags för mig att skriva min operations berättelse:)) min nervositet började närma sig när det va ca 1v kvar.. jag förberedde allt,handla hem mat,städade,matlådor mm.. dagen innan bäddade jag rent,dushade mig me descutan,o förberedde allt till väskan ja skulle ta me.. på op dagen gick jag upp kl 5..ville ha gott me tid..min pendel skulle gå kl 6.40 så skulle gå kl 6.30 hemifrån. så dushade en gång till med descutan. sen kollade att jag hade me allt.. sen gick jag nervöst mot pendeln.. när jag kommer fram så står det inställda tåg samt stora förseningar!! blev ännu mera nervös..då jag hade op tid kl 08.00 o skulle vara på kliniken 07.30. kom ett tåg efter 20 min som tur va.. så ja kom fram till kliniken precis till halv 8..puh vilken stress,o i papprena jag fått står det ..stressa inte på op dagen..haha.. när ja kom in så stod det en kille i receptionen som tog emot mig,jag bet för min försäkring,o fick kvitto på inbet för op.. sen visa han mig till ett rum där ja fick klä av mig till morgonrock o tofflor samt en tjusig grön mössa:)) strax därefter kom narkos läkaren in o berätta hur det skulle gå till,samt fick nåra tabletter som ja skulle ta. sen satt jag där o väntade,sen kom patrik in,o då blev ja jätte nervös!!,följde med han in och han ritade på mig,sen direkt in till op salen,han sa lägg dig ner med morgonrocken som täcke,vilket jag gjorde.. sen satte han in kanyl i armen,kändes ingenting,o jag som är så spruträdd.. sen gick allt väldigt snabbt,han sa nu kommer du snart känna dig trött...sen minns ja inget mer..! då jag vaknar så försöker ja ta mig ur sängen 2ggr..så sköterskan fick lägga ner mig igen..vet inte vad jag höll på me eller skulle hahha..va ju typ inte ens vaken nästan..sen kände ja rätt snabbt illamående.. så kräktes..sen somna ja en stund..sen kom det ju en sköterska in titt som tätt o fråga hur det gick så då vakna man ju till..o kräktes mer..sen skulle ja försöka få i mig lite frukost..en bit av mackan sen kräkas igen..jag vet inte vad det är men ja blir så här efter narkos..blivit det alla 3 ggr ,så det hela sluta med att jag blev kvar på kliniken till 9 på kvällen!!!! pga illamående o extremt trött.. sen gav dom nått mot att bli pigg o mot illamående..sen en stund efter fick ja testa sätta mig på sängkanten,o sakta resa på mig,o det gick bra så då promenera vi långsamt till omklädningsrummet o klädde på mig,sen bokade en taxi..så jag hade en kompis som kommit o väntade på mig..sen kom taxin o ja åkte hem..kändes jätte bra inte ont alls mådde hur bra som helst,kändes som jag inte hade gjort en op..mirakel säger jag bara !! av det ja fick insprutat i mitt lår.. så hela kvällen o natten gick hur bra som helst..tills ja vakna dagen efter..då hade jag ont!! sen har dagarna rullat på o nu har det gått hela 3v sen op.. jag har bara positivt att säga om nordiska kliniken! min kirurg patrik han är suverän,sköterskerna super gulliga,o narkos läkaren jätte härlig får en verkligen lugn.

17 maj kom äntligen. Redan dagen före kunde jag hämta ut min receptbelagda medicin, jättesmidigt! Min dag började med att jag sov rätt länge. Jag var inte så nervös faktiskt, var mer nervös dagen före och på natten. Lugn som en filbunke drack jag två rejäla klunkar vatten för klockan 9.30 skulle all vätska vara förbjuden innan op. Och jag skulle vara fastande, såklart. Descutan var medlet jag använde kvällen innan och nu på morgonen i duschen alltså inte Hibiscrub som jag bara hört talas om. Slog håret i en stor knut mitt uppe på huvudet. Varmt mottagen blev jag när jag anmälde mig i receptionen. Min operationstid hade blivit tidigare lagd till 11.30 istället för 12.30 vilket jag tyckte var skönt. Fick reda på det dagen innan. Kramade mamma hejdå så länge och jag blev visade till mitt egna omklädningsrum. Alla kläder utom trosorna skulle av och jag fick en morgonrock, ett par mjuka tofflor och en sån där snygg ”badmössa”. Fick instruktioner om att lägga mobilen väl synligt i skåpet och att ha min nyckel i morgonrocken så sköterskan kunde hämta mobilen när jag vaknat. Jag hängde in allt och låste skåpet. Satte mig ner, jag skulle vara 30 minuter tidigare på plats före min op-tid så jag skulle slippa stressa och sådär. Så 11.05 satt jag och väntade på min tur i omklädningsrummet. Tankarna vandrade långt, men jag höll mig väldigt lugn. När jag suttit i kanske en kvart tog jag ut mobilen igen och skrev till pappa och sen till mamma. När hon närmade sig halv tolv så låste jag in den igen. Det gick en lång lång stund och jag började bli fundersam. Tog ut mobilen igen och såg att klockan var 11.45. Jag som avskyr folk som ej passar tiden.. 12.20 kom receptionisten in. (Alltså drygt 50 minuter efter ordinarie utsatt tid för min op) - Hej, har någon kommit in och pratat med dig? - Nä.. - Det är förseningar som du kanske märker. Patrik är sen, det är en operation som dragit ut på tiden tyvärr. Ungefär 40 minuter sen är han och lite av den tiden har ju redan gått men det kommer en kollega till mig och hämtar dig så snart dom kan, jag skulle gärna ge dig något och dricka, men jag får tyvärr inte. Tryck på knappen om det är något. Säger hon varmt och jag blir mest bara mer arg. Ska det ta över 50 minuter innan man får veta vad som hänt? Arg, hungrig och törstig satt jag där i omklädningsrummet. Inte direkt såhär jag ville att den stora dagen skulle bli precis. Strax därpå kommer en sköterska in med tre tabletter. Jag ska svälja dessa och kirurgen är påväg säger hon. Jag sväljer dom utan problem fast dom är av större modell och sen kryper jag upp i min skinnfåtölj igen och suckar. 12.50 är klockan nu. Precis när jag lagt in mobilen i skåpet igen så kommer kirurgen, han ber om ursäkt att han är sen och jag får följa med honom in i hans rum och jag får hänga av mig morgonrocken och han tar lite bilder. Pinsamt.. Sen börjar har rita lite på mig, eller lite.. En MASSA sträck. - Du ville göra ett lyft och en förminskning va? Jag stelnar till - Nej, bara lyft, jag är nöjd med storleken.. - Okej, jag tänkte om du tyckte att det var tungt - Nej, jag vill bara att dom ska bli rundare och ha mer form, för nu ser det ju ut som jag gått igenom 7 svåra år och 12 ungar och det blir ju inte lika tungt om dom kommer upp” Han ler och fortsätter att rita på mig. - Så, vänta kvar här så kommer narkosläkaren och går igenom lite saker med dig. Fick uppfattningen av att han var stressad. Inte kul alls då det är en sån viktigt grej för mig. Fick just ingen tid med honom alls. Ta kort, rita och sen gick han. Knappt en minut senare knackar det på dörren. - Är det Velma? - Stämmer bra. Säger jag. - Kom, vi sätter oss här så ska jag gå igenom lite med dig. - Du är ju frisk i övrigt vilket gör mig jätteglad och underlättar en massa för mig. Säger han och ler jättevarmt. Han frågar om jag blivit sövd tidigare och det har jag men då under akuta situationer och han gick igenom ALLT nu medan vi pratade. Jag skulle exempelvis inte få en sån där lång äcklig slang i halsen utan jag skulle ha något i munnen bara så om han kunde pumpa in luft igenom och det gjorde mig jätteglad, den där slangen är obehaglig och gav mig enorma halssmärtor. 13.07 står klockan på när jag kliver in i operationssal nummer 2. - Lägg dig med huvudet åt det hållet i den där lilla ringen så huvudet ligger stadigt och så kommer jag lägga morgonrocken på dig när du lagt dig till rätta. Jag glider ur rocken och stiger väldigt ograciöst upp på sängen och lägger mig till rätta. Han lägger på rocken direkt och bullar in mina fötter i en varm skön filt. - Får jag låna din vänstra arm? Det är en blodtrycksmätare bara. - Får jag låna din högra arm? Jag ska sätta nålen i armvecket bara. - Så, jättebra. Jobbar du inom sjukvården? Frågar han. - Nej, jag är receptionist. - Jaha, jag får uppfattningen här av att du jobbar med sjukvården då du lyfter armarna och hjälper till utan att jag knappt behöver ta i dig. - Jag ger plasma var fjortonde dag så allt hittills är ”som hemma”. - Åh, gör du? Vad du är duktig och hjälpsam. Det är jättebra! Han sätter nålen fint och en slang sätts i. - Nu, Velma kommer jag vrida på vätskan och då kommer det hända grejor. Jag tittar på vätskan som antagligen är det som ska söva mig för jag får ingen mask framför ansiktet som jag fick sist och jag vrider tillbaka huvudet, ler och tittar upp mot lampan.. Strax efter 16.00 vaknar jag. Lägger mig till rätta lite och märker att armarna känns som tjocka klossar och jag kikar ner i under täcket och tittar på en väl omsluten byst som inte kan avslöja något mer än att jag genomgått en operation. Jag tittar mig omkring och ser att det ligger ett papper på bordet. ”Bröstimplantat” är för kryssat medan bröstlyft inte är det. Då blir jag ledsen och ringer direkt på sköterskan och frågar vad det är? Jag har inte gjort något med implantat. Hon stryker det och kryssar i lyft istället. Det känns nervöst, vad hände egentligen? Jag petar på brösten och dom är stenhårda. Men.. Han sa ju lyft innan han lämnade mig med narkosläkaren.. När sköterskan kommer tillbaka har hon min mobil med sig och en bricka med en smörgås med kalkon och gurka, hallon-festis och blåbärsdryck. Jag är girig och får i mig macken på två röda och blåbärsdrycken är himmelsk. Skriver till mamma att jag är vaken och lika till pappa ♥ Jag får testa och gå lite och då vill jag gå på toaletten direkt så vi traskar dit. Jag får sitta en stund till på sängen sen tycker sköterskan att jag är tillräckligt pigg för att ta mig till omklädningsrummet. När vi kommer ut mot mottagningen så ropar hon på min mamma. Sköterskan lämnar oss med ett varmt leende. Mamma hjälper med på med kläderna försiktigt och sen går vi mot hotellet igen. Jag är LIVRÄDD och stöta till någon så jag går snett bakom mamma och håller henne i handen. Hotellet har varit superbra och låtit min mamma få ha rummet till kl 14 och vi fick ha kvar bilen i garaget i flera timmar utan extra kostnad, ibland är det tur att man jobbar inom den kedjan (: En portier hämtar vår bil och sen sätter vi fart mot Sandviken. Det går bra att åka bil, guppen är lite elaka men mamma försöker undvika dom så gott hon kan. Jag ska få spendera min sjukskrivning hemma hos mamma i lugn och ro, slippa laga mat och tvätta & dona, jättetacksamt! Det är väldigt speciellt och försöka sova på rygg. Har fått tre kuddar av mamma som jag bullat upp men jag kan inte somna nästan sittande så glider ner lite och hittar en skön ställning och somnar till slut. Vaknar mitt i natten av att jag är kissnödig men jag har inte så ont. Sen somnar jag om direkt. Nu igår morse vaknade jag halv sex och sen vid sju. Tagit mina morgontabletter (!) Fyra stycken. Sen har jag en smärtstillande som ska ge extra skjuts om mina fyra på morgonen inte hjälper. Ska ätas till måltid. Blir även lite yr av dessa och trött så jag har förberett kvällens dos med lika många tabletter i ett litet mått. Mailade kirurgen om vad som hände i onsdags egentligen, om jag fick implantat eller ej. Nu tycker jag mig känna en ”kant” runt brösten men det kan likväl vara svullet.. Så vi får se vad han säger. Jag blev uppringd någon timma senare av receptionisten Karin. Hon förklarade att jag inte fått några implantat och hon kunde inte svara på varför "någon" kryssat i just implantat och inte lyft. Jag vet inte, men jag själv tycker att det är rätt slarvigt gjort och att jag varit orolig i ett dygn innan jag tog mod till mig och höra av mig. Jag grät ju faktiskt när jag vaknade pga detta och sköterskan som kom strök bara över det som om det aldrig hänt, jag fick inte ens med mig den lappen hem? Vet inte alls vart den tog vägen efter hon ändrat den. Återbesök den 29:e maj i alla fall. Då ska dom ta stygnen och se så allt ser bra ut och jag får se mina bröst ordentligt för första gången. Jag hoppas verkligen det blir bra då upplevelsen i sig på kliniken inte alls blev jag hoppats på, har bara läst positiva saker förutom att kirurgen varit sen då och då. Det var ju inte riktigt såhär jag hade tänkt att det skulle bli då jag fått en annan bild av kliniken. Det står att dom är så måna om personen som stiger in där på sin stora dag hur litet eller stort ingreppet är, men jag kände mig mest bortglömd och jag upplevde det som stressigt på kliniken pga att operationen före mig drog ut på tiden. Och när Patrik klev in i op-salen så hejade han inte ens. Jättetråkigt. Narkosläkaren Jan (?) var otroligt bra och det kändes som han var den enda som hade tid att verkligen prata med mig och bry sig om mig. Nu två dagar senare har jag mest ont på kvällarna. På mornarna funkar det jättebra, känns knappt. Det stramar lite och sådär Utskrivet på recept som jag äter är: Kapsel Cefadroxil 500mg. 1 tbl. Morgon och kväll (Antibiotika mot infektion) Alvedon 665mg, 2 tabletter. Morgon, eftermiddag och kväll (Smärtlindring) Targiniq 5mg/2,5mg. 1 tbl. Morgon och kväll (Smärtlindring) Tablett vid behov: Oxynorm 5mg: 1 tbl. 6-8 ggr/dag. (Morfinliknande ämne, stark smärtstillande)

Hej! Tänkte dela med mig av min op-dag då det hjälpte mig mycket innan jag opades :) Hade konsultation den 5/5 och hade redan innan bestämt ungefär vad jag ville ha. Efter konsultationen kändes det mer självklart än någonsin, hade min bästa vän med mig och Patrik var väldigt professionell. Jag önskar dock att jag hade läst på lite mer innan om alternativen och förberett frågor, för det är jättemycket nu efter operationen är klar som jag undrar över. När konsultationen va klar skulle jag iaf boka tid och fick redan den 15/5. 10 dagar efter konsultationen! Va bara hem och fixa ett lån och betala in så fort jag hade fått pengarna. Vi kom fram till Motiva Round Corse 650 cc och även ett ingrepp "puffy nipple" som är för när man har lite tubulära (stavning?) bröstvårtor. När jag hade kommit hem och tänkt över det som hänt under dagen så blev jag osäker på storleken, så jag mailade patrik på kvällen om möjligheten att välja snäppet större. Han svarade nästan direkt och vi kom fram till 725 cc istället. Opdagen Tog tåget till sthlm, skulle vara där till 7.30 eftersom det bara gått 10 dagar sedan konsultationen hade jag inte ens hunnit blivit nervös. Åkte själv, i efterhand hade det varit bra att ha någon med sig men tänkte att jag klarar det själv :) fick byta om till morgonrock och tofflor typ, hade skrubbat med descutan dagen innan och på morgonen. Drog ut lite på tiden så fick sitta och vänta ett tag. En sköterska kom och gav mig lungnade och ställde lite frågor. Sedan blev jag hämtad av kirurgen, han ritade på mig och tog bilder. In i opsalen fick lägga mig ner med armarna ut sen va de dags att somna in. När jag vaknade upp ur narkosen så blev det som en gång tidigare när jag opererade knät, skakade som en galning och frös jättemycket. Kunde inte göra något för att hejda det, bara stå ut :( somnade nog efter ett tag, sen väckte sköterskan mig. Hon frågade om jag ville ha min telefon och det ville jag såklart så hon gick och hämtade den. Ringde min sambo. Kommer inte ihåg ordningen helt men fick lite fika, macka typ, var inte alls sugen på det, men hon ville att jag skulle försöka äta och dricka lite annars fanns risk att man kunde börja spy och det vill man nog inte men nyopade tuttar! Fick tabletter. Hon ville att jag skulle gå upp och försöka kissa och så gjorde jag. Hon hjälpte mig till toaletten men jag fick inte fram något. Väl tillbaka till sängen började jag må jättedåligt, kallsvettades och blev svimfärdig. Somnade igen. Blev väckt igen, hon visste att mitt tåg skulle gå 13.25. Hon undrade om jag ville ta det eller boka om, vet inte va klockan va när hon väckte mig men vet att det blev lite stressigt. Jag ville verkligen hem. Fick hjälp tillbaka till mitt rum med grejerna. Började ta på mig kläderna. Mjukisar och mjukiströja. Blev chockad när jag såg mig själv i spegeln, vafan har jag gjort tänkte jag, dom är ju asstora! Hade en kanyl kvar i handen som de hade missat att ta bort så de kom dom och fixade. Sen va det bara att börja röra sig mot centralstationen. Drottninggatan - centralstationen är inte långt, men kändes som en evighet. När jag nästan va framme vid mitt spår blev jag så dålig. Spyfärdig, kallsvettades, svimfärdig ja fyfan, lutade mig över en papperskorg. Någon från sj kom fram och frågade hur de va med mig, jag satte mig på ett trappsteg och kunde knappt andas. Han hämtade vatten och en spypåse åt mig. Jag berättade vart mitt tåg gick och han hjälpte mig dit (underbara människa!). Satte mig på tåget, somnade en stund, vaknade, ringde min bästis och sambo och berättade att jag var påväg hem. Då jag inte hade mått så bra så hade jag heller inte varit så aktiv på telefonen och dom var oroliga för mig. Kände då att jag hade velat ha dom med mig men det va ju försent nu, jag skulle ju klara det själv. Somnade igen tror jag. Vaknade upp och kände mig ganska pigg och blev jättehungrig, hade köpt ett påse polly som jag tryckte i mig :D när jag hade kommit till stationen hemma så hämtade min sambo mig, när han såg mig blev hans ögon som golfbollar haha. Vi åkte och köpte kebab sen hem, jag åt 3 tuggor typ. Sov och va vaken i omgångar. Ställde klockan för när jag skulle ta tabletterna, va så rädd för att jag skulle få ont. Sova på rygg är ju inte det skönaste men jag blev van. Ah de va typ de:)

Det har gått tre dagar sedan min operation och jag kan inte riktigt ta in att jag faktiskt har gjort det. Beslutet att operera mig tog jag för många år sedan, när jag väntade mitt första barn. På den tiden var jag nöjd med mina bröst, ett par i storlek 70C, men visste att efter amning fanns det en överhängande risk att jag skulle komma att se ut som min mamma, mostrar och mormor gjorde efter att de hade haft sina amningsperioder. Blir det taxöron, ja då var det bara operation som gällde! Efter tre barn och med en karriär som innebar att jag hade svårt att hitta det "perfekta" tillfället för att vara borta pga av boobsläkning, inser jag att det är nu eller aldrig. Jag vill inte skjuta upp på det längre. Med en konsultation på Nordiska Kliniken och Mattias Elmér i mars och operation ungefär en månad senare planerade jag in det som vilket annat jobbmöte som helst. Dagen innan operation hämtade jag ut mina mediciner på apoteket och blev uppringd av en sjuksköterska som gick igenom det praktiska med mig inför operationen. På kvällen tvättade jag mig (hår och ansikte också) i Descutan och gick och lade mig i rena nattkläder och nybäddad säng. Min operationstid var på eftermiddagen, vilket innebar att jag kunde få i mig lite frukost innan det var dags för fasta; vatten, te, kaffe och absolut inga mjölkprodukter. När barnen hade gått till skolan, tog jag den andra descutanduschen. Jag kom in till kliniken 30 min innan avtalad tid, precis enligt instruktionen. Fick dock veta att de var efter i operationsschemat och att jag skulle behöva vänta ca 1-1,5 timma innan det blev min tur, men blev visad till ett omklädningsrum där jag kunde sitta och läsa och ta det lugnt. Mattias, som var min kirurg, kom in efter en stund och meddelade att det var dags att ta bilder och rita lite på mig. Vi gick till hans mottagningsrum och pratade om storleken som vi kom fram till på konsultationen, 450CC, fortfarande kändes bra. Jag sa att bara det ger den visuella effekten (på konsultationen hade jag visat bilder på en tjej som jag följde på instagram) som jag ville ha då var jag nöjd. Han trodde fortfarande att det var rätt storlek för mig och med det sagt var det dags att ta ett gäng förebilder. Efter fotograferingen ritades och mättes det på mig, allt för att få ett så jämnt slutresultat som möjligt. Mattias kom fram till att vänsterbröstet hade aningens mer häng än det högra, detta skulle han rätta till. Efter förberedelserna fick jag gå tillbaka till omklädningsrummet och invänta min tur. Sjuksköterskan kom då och då in för att kolla läget, vid sista kollen hade hon med sig två alvedon och en tablett med antibiotika. Jag svalde dessa och efter ytterligare 15-20 minuters väntan kom narkosläkaren. Vi pratade om vad som kommer att hända och han försäkrade mig om att han ska göra sitt yttersta för att jag ska känna så lite obehag som möjligt. Han berättade också om risken med att må illa, att detta skulle motverkas genom att en medicin mot illamående skulle injiceras i samband med övrig narkos. Men trots att motmedicin mot illamående ges, finns det de som ändå upplever illamående vid uppvaket. En risk han ville att jag skulle känna till. Vi gick till operationssal nr2. Jag fick ta av mig tofflorna och lägga mig på britsen med morgonrocken som täcke. Högerarmen fick sig ett stick, där skulle narkoscocktail in, i vänsterarmen togs det blodtryck. Mattias kom och hejade och sa att nu var det dags! Ovanför mig hade jag plötsligt en syrgasmask som jag skulle andas i och en kort stund senare somnade jag. Allt detta gick fort och det märktes att all personal har rutin på det de gör, det fanns helt enkelt inget utrymme för att vara orolig. På uppvaket blev jag väckt av en sköterska. Jag kände att det spände över brösten, men hade inte ont, man hade satt på mig en sportbh och ett bröstband. Sköterskan hjälpte mig att sätta mig upp, hon sa att när jag är hemma sedan är det bra om jag försöker hålla mig i upprätt position så mycket som möjligt för att minska på svullnaden. Mattias kom in efter någon minut och berättade att allt hade gått bra, inga komplikationer eller annorlunda roligheter hade uppstått. Han berättade också att jag behövde ganska mycket narkos för att somna och att jag sedan var lite svårväckt. Sköterskan kom med en bricka med smörgås, blåbärssoppa, kaffe och en chokladbit. Jag åt upp precis allting - fasta är inte min grej. Jag kände inget illamående (min uppvakskompis gjorde däremot det, bakom skynket kunde jag höra hur hon gång på gång behövde spy) och fick efter en stund gå och kissa. Då även det kunde checkas av kunde jag ringa på maken som skulle komma och hämta mig. Och så här på min tredje dag kan jag sammanfatta tiden hit enligt följande: Första dagen kändes brösten som när mjölken rinner till när man börjar amma - inte skönt men hanterbart (blev även uppringd av en sköterska som ville höra hur det gick för mig). Andra dagen var jag mer orörlig, jag kände mig väldig svullen och passade medicintiderna noga. Upptäckte ett prasslande ljud om jag tryckte vid armvecken och området runt nyckelbenen, som om jag hade cellofanpapper under huden. I dag känns det som om svullnaden har gått ned litet och det gör heller inte lika ont, men har bestämt mig för att inte låtsas vara en superhjälte utan tar mina tabletter. Även om jag ännu inte har sett resultatet (jag ska försöka vänta till återbesöket) är jag glad att jag till slut gjorde operationen och återskapade den bild jag har av mig själv.

Hade operationstid klockan 09.00 hos Patrik höijer. Kom till kliniken ca 08.30 då jag anmälde mig i receptionen samt betalade trygghetsgarantin och en extra bh. Fick sitta och vänta en liten stund tills receptionisten tog med mig och mitt sällskap till omklädningsrummet där jag fick klä av mig och ta på mig morgonrock, tofflor & hårskydd. Efter en stund kom en sköterska in och gav mig två alvedon och en lugnande tablett. Efter en stunds väntan till kom kirurgen Patrik och hämtade mig och jag fick säga hejdå till mitt sällskap. Väl inne hos Patrik fick jag ta av mig rocken och stå i endast trosor där han fotografera förebilder i olika vinklar. (tips: ta på lite rejälare trosor, då man kände sig väldigt "avklädd" framför honom där.) Sen börja han rita på mig och frågade om jag hade några tankar eller funderingar, vi diskutera lite kring implantatet men det blev som vi kom fram till redan på konsultationen. Motiva round corsé 440cc i ena och 410cc i andra. Sen lämnade Patrik mig någon minut innan narkosläkaren kom in, och oj vilken härlig människa. Förklarade för honom att jag var väldigt nervös och nojig för nålar. Han fick mig verkligen lugn och förklarade allt väldigt noga och berättade vilka alternativ som fanns gällande sövning. Han förklarade för mig att han kommer sitta där inne med mig hela tiden, och fick mig till slut att känna mig lugn med att få kanyl i armen. (Skittöntig med tanke på vilket ingrepp man gjort, jag vet ;). Sen tog han med mig in till operationssalen där jag fick lägga mig på sängen och ta morgonrocken som täcke över mig. (Då var klockan ca 9.30) Nålen satte han supersnabbt och smärtfritt, han tog blodtryck och sprutade i något i min kanyl som skulle hjälpa till mot illamående vid uppvak. Sen sa han "Nu sprutar jag i sömnmedel", hann seriöst räkna till typ 10 så var jag väck. Sen vakna jag vid uppvaket och kände mig lite snurrig, börja vilt med att ge sköterskan komplimanger kommer jag ihåg. Såg att på min uppvakslapp stod det att dom väckte mig 10:20. Klarnade till väldigt fort i huvudet men fick sån fruktansvärd frossa, bara låg och skakade så dom fick komma med ett extra täcke till mig. Har läst väldigt mycket om illamående och spyor men jag klarade mig helt från både och tack&lov :) Sen satte hon på mig en sån där blodsyremätare på fingret, och eftersom man har ett tryck över bröstet så var det svårt att andas djupt, vilket gjorde att jag fick dålig syresättning i blodet. Det redde ut sig så fort jag börja tänka på min andning ordentligt. Ganska snabbt där efter kom hon in med uppvaksbrickan med mackor, blåbärssoppa, kaffe, choklad, yoghurt med flingor och vatten + superfina tulpaner. Efter fikat la jag mig i sängen en stund till innan hon kom o fråga om jag ville testa att gå och kissa, vilket gick hur bra som helst. Sen när jag kom tillbaka till sängen så gick vi igenom lite papper kring medicinering och återbesök. Sen frågade hon mig om jag var redo att åka hem vilket jag kände mig redo för. Hon tog bort kanyl och så i armen, sen gick jag och böt om till mina kläder och mitt sällskap kom till omklädningsrummet o hjälpte mig . Då var klockan ca 12:10. Vi gick mot t centralen och tog tåget hem vid 12:40. Det här är verkligen fantastiskt, att se sin kropp på ett helt annat sätt redan nu. Dock gör det ont, det sticker jag inte under stolen med. Tycker hela tågresan o den biten gick över förväntan, dock när vi kom hem och hade varit hemma en stund så märktes det att bedövningen börja släppa lite. Att ta sig upp och ner till/från ryggläge gör så himla ont. Men det är det värt! Hoppas på relativt bra sömn inatt iallafall. En extra hyllning till receptionisterna, till Patriks proffsiga och pedagogiska sätt, samt en guldstjärna till narkosläkaren som var fantastisk!!

Min bröstförstoring. Hade konsultation 20/2 och bokade op 15/3 (hade kunnat få tidigare). Min tid var kl 11.00 o skulle vara där en halvtimme innan (10.30). Var lite förseningar på kliniken men ca 10:50 fick jag gå in i ett omklädningsrum o byta om till morgonrock, tofflor o operationsmössan :) Trosorna behöll jag på. Kändes lite nervöst, men konstigt nog kändes det mera på själva konsultationen på nåt vis. Sjuksköterska kom in med några smärtstillande o sa att nu är det inte långt kvar. Vart hämtad av kirurgen ca 11.20 och då gick vi in i hans rum, av med morgonrocken o började ta foton. Kändes lite stressigt i luften, då vi låg lite efter i tidsschemat förmodligen. Gick igenom storlek en sista gång (motiva ergonomix 295 cc), kändes helt ok fortfarande. Mer rädd att resultatet ska bli för stort än tvärtom, men han sa att det inte skulle bli för stort för mig. Jag vill fortfarande ha en mindre byst, men fylla ut det jag har. Alltså typ från A-kupa till C-kupa, hade B-kupa innan amning. I skrivande stund är brösten ca 1 dygn, så kan ju inte alls se själva slutresultatet, men storleken känns bra iaf, kommer inte bli för stort. På konsultationen tog jag även upp att min ena vårtgård är lite större än den andra. Är egentligen inte ett stort ingrepp att fixa det, men då jag i nuläget inte vet om jag vill ha ett till barn i framtiden, tyckte kirurgen att vi skulle skippa att korrigera det nu, då det kan störa amning. Så jag får acceptera att de ser ut så, men definitivt något jag gärna ordnar till senare :) Narkosläkaren kom in sen och vi pratade lite. Jättetrevlig och det kändes väldigt bra o tryggt. Sen gick vi tillsammans in till operationssalen, hälsade på en sjuksyster, kändes också trevlig. Fick ha morgonrocken som täcke, ut med armarna, in med kanyl, sen in med sömnmedel o godnatt :) Hade inte riktigt koll på klockan här, men tror den var runt 12.30-12.45. Vakna ca 13.30 på uppvaket, blev väckt av en sjuksyster. Mådde ok, men hade frossa o var trött. Sen vart jag lite illamående och fick nåt mot det, det verkade väldigt fort. Vilade, sjuksystern frågade ganska omgående om hur jag ska åka hem, och säger att jag kan tänkas vara redo runt 15 ungefär. Kändes lite stressigt, vart lite orolig då jag inte ens ställt mig upp eller ätit än. Drack flera glas vatten, helt uttorkad. Illamående igen, fick igen nåt medel mot det, blir ok. Ca 14.00 får jag mackor, kaffe, blåbärssoppa, yoghurt müsli. Får i mig en hel del, mer än hälften. Jättefint med rosor på brickan o gott med flera saker att välja på. 14.30 kissar, så sköterskan ser att det funkar. Gick bra men groggy. Hon säger att jag kan ringa sambo att han kan börja åka. 15.05 börjar klä på mig, sambo kommer in i omklädningsrummet med joggingbyxor. Går från kliniken strax efter 15.10. Professionell och supertrevlig personal (alla, receptionen, sjuksystrar, kirurg, narkosläkare). Supernöjd med upplevelsen, förutom att det kändes lite stressigt, att dom ville att man skulle lämna så fort som möjligt. Mår helt ok idag, lite ondare kanske, men helt hanterbart. Så himla nyfiken på hur resultatet kommer att bli sen. Bilder kommer :)

Jag har läst så många operationsberättelser som hjälpt mig, så nu tänkte jag skriva en egen :) Jag var sjukt nervös dagen innan och på morgonen inför operationen. Mamma fick följa med mig, hon var nog lite nervös också, men tyckte att jag hade ju fött barn utan smärtlindring, så borde jag klara av detta. Vi kom till Stockholm och började med att hämta ut alla mina mediciner som jag skulle behöva efter operationen. Sen gick vi till Nordiska kliniken, fick vänta en stund i receptionen till omklädningsrummet skulle bli ledigt. Att bara sitta och vänta... ja jobbigt! Men fick tillslut komma in och byta om. Med operationsmössan på haha! Satt och vänta en stund till, tills en sjuksköterska kom in med lite tabletter som skulle tas innan. Efter en stund kom även Patrik, så vi fick följa med honom. Han tog först lite förebilder, sen pratade vi ännu engång om storlek på implantat för jag var fortfarande osäker. Men jag har hört så många säga att man borde välja större storleken om man velade.. men egentligen sa inte magkänslan det. Så Patrik mätte en gång till och sa övertygande att 400cc skulle han absolut välja, då kändes det självklart, den mindre storleken valde jag alltså. Vilken fortfarande känns lika bra nu efteråt. Sen kom nakos läkaren in, det var först då jag riktigt slappnade av, han skämta en del och prata om allt möjligt, riktigt härlig! Så nervositeten släppte ganska mycket. Han frågade om jag har lätt för att bli åksjuk, vilket jag har, så han skulle göra sitt bästa för att jag inte skulle må illa av narkosen. Sen fick jag säga hejdå till mamma och följa med in till operationsrummet. La mig på bordet med armarna utåt, de tog blodtryck i ena och satte narkosen i den andra. Pratade lite om vädret, sen så sa han att jag skulle få mask för munnen och då kommer jag somna. Jag tyckte jag var klarvaken, men tvärsomnade ;) Vaknade sedan upp i uppvakningrummet, haha, kändes precis som att de väckte mig mitt i natten i min djupaste sömn. Så ville helst dra över mig täcket och sova vidare. Men kom på mig själv och kände på mina gigantiska bröst ;) sen kom trycket, precis emellan bröstet. Jag fick smärtlindring på engång, sen försvann det efter 10minuter ungefär. Tog ett tag för mig att vakna till, kändes som att jag aldrig skulle vakna.. men hade min op kl13 ungefär, väcktes ca kl15 och åkte hem från kliniken 16.30. Då mådde jag hur oförskämt bra, hade ingen smärta, det spände lite bara. Sen var jag lite yr av smärtlindring. Men tog mig ner till stationen med mamma och kunde åka hem med tåg. Blev fruktansvärt torr i halsen ska jag tillägga, drack ca 10 glas vatten på kliniken.. sen hade jag en dricka med mig hela kvällen och dagen efter. Nu två dagar efter är jag fortfarande lite torr än.. men börjar gå över. Jag har nog väldigt hög smärttröskel, då jag knappt haft ont alls. Har inte behövt ta den starkast smärtlindring än och det känns bara bättre och bättre så kommer förmodligen inte behöva ta den heller. Skönt efter som det var den jag blev groggy av. Det spänner i bröstet och känns som blåmärken vid snittet. Trycket kommer och går lite, men har gått riktigt bra för mig och är super lycklig över mina nya boobs! Fantastiskt fina redan, men fortfarande svullna. Så längtar efter det riktiga resultatet! :):)

Sååå för 2 dagar sedan var min operationsdag.

Tiden innan kändes så overklig eftersom allt gick så snabbt med konsultation och bokning av op-dag. Jag tror jag levde i någon förnekelse... vilket resulterade i att dagen var väldig stressig för mig. Hade varit i skolan och planerade att ta ut alla mediciner på vägen hem, i stan. Men det glömde jag bort och fick ta ut dem på ett litet apotek i stället och såklart hade de inte en av medicinerna. Åkte hem, duschade, packade och sedan iväg till apoteket i stan (bussen var såklart även sen!!!) som låg vart fall nära kliniken. Ankom till kliniken ca 3 min innan bestämd tid (14:30) och fick gå in i omklädningsrummet nästan direkt. Där fick jag höra att det var en del förseningar men att jag skulle byta om och vänta på att få smärtlindring mm. Tror jag satt och väntade ca 40 min och höll på att somna, så var egentligen ganska lugn, dock varje gång någon gick utanför blev jag jättenervös. När jag fått medicinerna fick jag nog vänta 30 min till.

Sedan kom kirurgen, fick bli fotad, sen ritad på och stämde av allt så att våra tankar var samma om hur det skulle bli. Allt kändes så lugnt med honom och bra. Väl klar med det fick jag stanna kvar i rummet och vänta på narkosläkaren... Har läst så mycket gott om honom här och jag kan verkligen hålla med. Han var lugn, förklarande och frågade hur det var med mig. Sa att jag inte blivit sövd någon gång och att jag var lite nervös för det, så sa han att han hade sett det i min journal men att jag kunde vara lugn. Sedan sa han att vi kunde gå till operationsrummet och först då förstod jag nog att det var på riktigt och blev som mest nervös. Men jag la mig ner som han sa, med morgonrocken som ett täcke på mig och ut med ena armen, fick kanyl (vilket jag tyckte var läskigt men tänkte att det inte var något jämfört med det andra jag skulle få vara med om). Sedan sa han åt mig att andas in lugnt och att jag skulle somna inom 30 sek- 1 min men tror det tog mindre än 10 sek. Hade även fått höra att 50% vaknar påväg in mot uppvakningen och 50% inte förrän på uppvakningen.
Jag var tydligen en riktig sovare och vaknande först när tjejen som hade tiden efter mig (Roxx) rullades in och hon var redan vaken. Klockan var runt 19 då och jag hade meddelat att jag skulle hem mellan 19-20 så en del anhöriga hade ju blivit lite oroliga... sedan fick jag kontakt med sjuksköterskorna och det första jag får höra är "det gick jättebra!", så skönt! Fick lite tabletter (då jag hade ett sånt tryck mellan brösten) och "frukost", 2 mackor och blåbärssoppa (fanns till och med en ros(!!!) på brickan, så fint), fick i mig allt vilket de var lite förvånade över haha. Sen ville de att jag skulle pröva gå och kissa, efter jag gjort det fick jag kolla mig i spegeln hur det såg ut! Men efter det blev jag yr och fick lägga mig igen, hörde att jag hade lågt blodtryck och fick nåt i benet, sen väntade jag en kvart och då hade redan min bästa vän kommit dit och han hjälpte mig med allt sen åkte vi hem! Var lite groggy och väldigt känslig, grät och skrattade på samma gång i bilen haha... men var lycklig.

Hela upplevelsen var så bra. Har aldrig varit så nervös som jag var på konsultationen men tjejerna i receptionen var så trevliga och glada, Patrik lugn, professionell och förklarande, man kände att han ville att man skulle förstå allt. Sjuksköterskor som ringde dagen innan op och säkerställde att man hade koll på allt och även dagen efter op, narkosläkaren- jättegullig och lugn. Känns verkligen som att hela personalen älskar sitt jobb då de pratar så fint med varandra och springer så fort man vill ha något.

NÖJD.

Kom till kliniken en halvtimme innan bokad tid. Fick sån bra hjälp och bemötande av receptionisten Karin. Hon ledde mig och min syster som jag har med som sällskap, till omklädningsrummet. Där fick jag ett skåp, morgonrock och ett par vita tofflor :). Bytte om och snackade skit med syrran samt tog lite bilder haha. Sedan kom det en sköterska med lite medicin som man får innan (smärtstillande). Sedan kom Patrik efter en stund så gick vi in till hans rum och bestämde storlek och implantat och han tog förebilder. Det kändes lite jobbigt haha då man endast står i trosor då medans han fotar och ritar. Men det gick bra. Sedan kom narkosläkaren och berättade allt som jag va tvungen i veta, då slog nervositeten in, hade inte varit nervös innan dess. Trodde för en stund att jag skulle svimma men det gjorde jag som tur var inte. Han var super trevlig och lugn iaf. Sa hejdå till min syster och sen gick vi in i op salen där jag fick lägga mig på bordet med morgonrocken som täcke. Pratade med sköterskan och narkosläkaren lite och fick lugnande i armen, sedan tog det 5 SEK och jag hade somnat :p kom in på op ca 10:40 och vaknade 12:40. Vaknade med en otrolig smärta, frossa och en muntorrhet jag aldrig tidigare känt haha! Fick två smärtstillande, ett extra täcke och lite vatten,blåbärssoppa plus mackor. Vilade lite och åt lite, fick min mobil. Samt pratade med två olika sköterskor som var helt underbara och trevliga. Kände mig så trygg! Åkte därifrån ca 14:15. Är så nöjd med hela upplevelsen. Allt gick så bra och jag har fått så bra smärtlindring efteråt så det är absolut en smärta som man kan klara av. Det e värre o föda barn liksom haha x) Samma dag som jag kom hem hade jag knappt ont alls men natten och nu dagen efter är det en lite annorlunda smärta och brösten är väldigt spända.

Nu är dagen här som jag förberett mig på under flera månader. Ja, jag har verkligen förberett mig. Ätit ekologisk och hälsosam mat, tränat, slutat röka, minskat alkoholintaget kraftigt, meditation och stresshantering och så slutligen; städat, tvättat, handlat samt lämnat bort hunden så jag får bästa möjliga återhämtningstid efteråt och optimal läkning. Det kändes mycket bra med en morgontid på kliniken. Tvätten kvällen innan och på morgonen samt fastan blev normala inslag i vardagen. Min make följde mig på morgonen och vi fick en skön promenad tillsammans. Sjuksköterskan som tog emot mig var vänlig och professionell, likaså narkosläkaren vi träffade en stund senare, som lovade göra sitt bästa för att jag inte skulle må illa efter narkosen, vilket jag gjort ett par gånger tidigare vid andra ingrepp. Trettio minuter fick vi sitta i ett litet omklädningsrum där jag fick en morgonrock och en operationsmössa att ta på mig. Trosorna fick jag behålla. Jag fick också min första smärtlindring av narkosläkaren, följt av ett litet glas vatten. Alvedon, arcoxia samt ett morfinpreparat blev grunden för min smärtlindring och tabletterna började precis verka innan kirurgen kom och hämtade mig. Patrik Höijer är den läkare jag valde. Jag blev återigen helt tillfreds i hans sympatiska sällskap, samma känsla som vid konsultationen. Vi gick igenom det vi talat om tidigare och han mätte och ritade på mina bröst. Han tog också några foton från olika vinklar. Lite oväntat föreslog han en ändring. Vi hade talat om olika stora implantat men nu ändrade han sig och trodde inte det skulle bli optimalt. Vet inte om det är smart att ändra sig så sent men jag valde att lita på honom och hans erfarenhet varför vi bestämde 450cc i båda brösten. När detta var bestämt sa jag hej då till min make och Patrik visade in mig i operationssalen. Narkosläkaren och sjuksköterskan väntade där. Jag lade mig på operationsbordet med min morgonrock som ett täcke. Fick ytterligare ett täcke och så tog de varsin arm för att sätta blodtrycksmanschett samt kanyl. Jag sövdes omedelbart. Det kändes som jag sovit tungt och drömt en massa när jag vaknade. Jag var i uppvaket och minns att jag sade en massa till sjuksköterskan. Frågade om hon hade tatuerade ögonbryn?? Frågade vilken syresättning jag haft och talade om att jag faktiskt inte alls mådde illa den här gången. Jag mådde ganska bra med andra ord. En annan kvinna som kom ut strax efter mig bara grät. Det spände och brände fruktansvärt över bröstet, det var svårt att ta djupa andetag och jag tittade förundrat på mina nya bröst, som såg enormt stora ut. Det kändes overkligt. I en timme låg jag och dåsade lite, fick sedan min telefon så jag kunde messa min make som väntade otåligt på besked. Jag fick också lite frukost som jag själv valt att ha med mig (optimal näring) samt lite mineralvatten. Det kändes som sagt väldigt bra trots smärtan och jag satt upp och åt och drack under en stund innan jag fick trycka på knappen och kalla dit en sköterska. Jag fick nämligen blodtrycksfall (59/45) och höll på att svimma. Det blev bättre men resulterade i att jag fick vara kvar ett lite längre tag än jag tänkt. Maken kom och hämtade mig och vi åkte taxi hem. Resan gick bra, inga fler blodtrycksfall. Jag låg i soffan under dagen, tog mina värktabletter och åt god mat till kvällen. Närmaste dagarna visade sig bli jobbiga. Mer ont än jag väntat och jag räknade timmarna tills jag fick ta mina tabletter. Magen stannar upp av tabletterna och det har jag inte riktigt löst än, tänker att det automatiskt blir bättre när jag kan sluta med smärtlindring. Var förberedda på att VILA. Det gör ont, du kommer att vara trött och du måste ge kroppen bra mat och återhämtning. Köp med dig en extra bh också, den kommer du att behöva. Jag är nöjd hittills och kan rekommendera L&E samt Patrik Höijer alla dagar i veckan. Viktoria

Vid konsultationen med Mattias hade vi diskuterat valet mellan bukplastik och bara fettsugning, och kommit fram till att det nog vore bäst för mig med ett ingrepp som kunde göras utan narkos. Alltså "bara" fettsugning, och hoppas att huden på magen skulle dra ihop sig tillräckligt. Inte självklart då jag är över 50 år, men han tyckte det såg lovande ut. Kvällen före och på operationsdagens morgon dusch samt hårtvätt med Descutan, inga andra produkter alls. Lite jobbigt med supersträvt hår och stramande hud i ansiktet... Däremot skönt att inte behöva fasta! Kom in till kliniken i god tid, fick gå in i ett omklädningsrum och ta på en badrock. Efter ett tag träffade jag Mattias, som tog foton ur olika vinklar. Sedan ritade han på magen och brösten, och tog ytterligare foton efter det. Fick också Alvedon och antibiotika. På operationsbordet la jag mig till rätta med min ipod och hörlurar, medan operationssköterskan tvättade mig och sen ordnade skynke framför ansiktet. Det blev lite tätt inpå ansiktet, som ett trångt tält, men det fungerade bra. Sen började Mattias bedövningsproceduren, som bestod i att spruta in saltvatten, bedövning och adrenalin på en massa ställen på magen och brösten. Efter ett tag kände jag hur det rann lite kallt över magen, så jag sa att det känns som om jag läcker, och Mattias sa att "ja, du är som en stor schweizerost, hål överallt". Över huvud taget blev det inte så mycket lyssnande på ipoden utan mest småprat under operationen. Det kändes väldigt lugnt och tryggt. När all vätskan sprutats in förstod jag varför det var så viktigt att rita på kroppen i förväg. Det var ju flera liter som sprutades in, vilket ju måste göra att jag såg helt uppsvälld ut, inte alls som normalt. Lyckligtvis behövde jag ju inte se detta elände själv... :) Bedövningen tog rätt lång tid, kanske t o m lika lång tid som själva fettsugningen sen tog. Fettsugningen kändes lite obehaglig, men gjorde inte ont alls. Det verkar krävas en del kraft för att fettet ska lossna, och det känner man ju även om det inte gör ont. Transplantationen av fett till brösten gick förvånansvärt fort, det tog inte mer än en kvart på slutet. Även det kändes lite allmänt obehagligt, men inte ont. Efteråt plåstrades snitten om, det var två små snitt på var sida nedanför troskanten, och två små snitt på var sida ungefär i höjd med nedersta revbenen. (Alla de små stickhålen efter bedövningen behövde inte plåster.) Utanpå snitten lades absorberande material för att suga upp vätska som skulle läcka det närmaste dygnet eller så. Brösten packades noga in i värmande isolering. Till slut fick jag sätta mig upp och lägga en "platta" mot magen och sen gördel utanpå det. Slutligen en rejäl sportBH utanpå brösten och deras värmeomslag. Jag fick instruktioner att behålla gördeln med plattan innanför dygnet runt i två veckor, sedan halva dygnet ytterligare två veckor. Dusch skulle gå bra redan nästa dag. Däremot fick jag inte röra omslaget om brösten på en vecka, för att ge det nya fettet värme och ro att växa fast, så det fick bli dusch av nedre delen av kroppen bara. Allt kändes bra efter operationen, det gick till och med bra att sova på natten. Jag fick inte sova på magen pga brösten, men det gör jag ändå nästan aldrig så det var inga problem. Över huvud taget var det inte så stora problem efter operationen, jag hade fått utskrivet smärtstillande som jag tog, och de hjälpte. Mitt största problem var efter någon dag att jag började må väldigt illa. Det tog ett tag innan jag insåg att det var för att jag inte klarade det hårda trycket mot magen. Jag fick lov att lätta lite på gördeln för att inte må så illa, men allteftersom svullnaden gick ner kunde jag efter några dagar knäppa igen den igen. Jag var lite orolig för om det skulle få några konsekvenser för resultatet, men det verkar inte så, tack och lov! De första dagarna fick jag hjälp att byta de absorberande kompresserna på snitten; det läckte en del i början. Blåmärkena på magen var ruskiga, men Hirudoid-kräm från apoteket gjorde underverk. Jag hade fått höra att brösten skulle få sin slutgiltiga form efter ungefär sex veckor, eller lite mer, och svullnaden över magen skulle kunna ta upp till sex månader. Det stämde ganska bra när det gäller brösten, och tog inte fullt så lång tid för magen, kanske 3-4 månader. Så här ett halvår efteråt är jag jättenöjd! Transplantation av fett är ett mycket bra alternativ för bröstförstoring, om man ändå har lite fett man gärna blir av med, och om man gärna vill slippa implantat. Huden på magen har dragit ihop sig riktigt bra. Det ser i alla fall inte värre ut än på andra i min ålder... :) Kan också varmt rekommendera Mattias Elmér!

Min op-dag:) Inte varit ett dugg nervös tiden innan, inte ens på plats. Stängt av tydligen, himla skönt. Kom dit 45 min före, betalade bh och försäkring. Fick därefter gå och byta om, vänta tills en op-syrra kom och gav mig lite medicin (Alvedon, oxycontin och Arcoxia). Sen kom Patrik, fotograferade och ritade på mig. Hade såklart inte bestämt varken storlek eller implantat, men efter många frågor och bilder tyckte Patrik att det vart bäst med ergonomix enligt mina önskemål om utseende. Hade tänkt gå upp mer i storlek men han sa att det skulle bli för brett på mig då jag är så smal. Så det blev tillslut 285 och 265cc. Sen kom narkosläkaren, vi gick igenom illamående och sövning. Sen var det bara att gå in i op-salen, lägga sig på britsen, få en nål och ta blodtryck. Narkosläkaren börja surra om att han sprutade in ett lätt lugnande medel innan själva "riktiga" sövmedlet... och med detta lilla somna jag tydligen. Vaknade och mådde som en prinsessa:) inte ont alls, pigg och glad. Sen börja jag frossa, tydligen vanligt efter Narkos. Fick extra täcke. Började sen spänna mer och mer i brösten, tog en snabbverkande morfinkapsel som funka kanon. Vart dock lite snurrig och börja helt plötsligt få små känslor av panikattacker (troligen kontrollbehovett i mig). Gick över efter 30 min, men fick med mig nån lugnande tablett om jag skulle behöva på natten. Fick lite smörgåsar och proviva. Tittat ner på tuttarna flera ggr.. bomber just nu, haha! Är glad just nu att jag inte tog större, men tror dom blir perfekt tillslut:) Operation var ca 13 och jag åkte från L&E kl 17. Jättehungrig, åt kinamat och chips senare:) Har nu vaknat på hotellett, ska snart åka bil vidare hem 50 mil. Går bra med bakåtlutat säte. Mår jättebra, enda som är jobbigt och mest ont är ryggen faktiskt då jag även normalt har svårt att ligga/sova på rygg. Är noga med medicin och det verkar funka bra då! Hittills, är jag nöjd och glad. Underbar personal på L&E!! Bilder kommer så småningom.. Lycka till alla andra som väntar operation :)

Då hade den stora dagen äntligen kommit! Jag fick skjuts in till kliniken av min kära sambo, jag var där lite tidigt och dom låg lite efter i schemat så jag fick vänta lite, men det var ingen fara, man vill ju hellre att dom tar sin tid och inte stressar på operationerna liksom..haha. Efter att ha suttit i lobbyn ett tag så fick jag gå in i omklädningsrummet och byta om och vänta. Efter ett tag stack Patrik in huvudet och sa att han skulle komma alldeles strax. Då började jag bli riktigt nervös! Efter ytterligare ett tag kom en sjuksköterska in till mig och gav mig lite tabletter, strax efter det kom Patrik och hämtade mig och vi gick till hans rum och så började han rita på mig. Vi började prata lite om storlek och implantat eftersom att jag varit lite osäker på det. Det låg mellan 440 cc eller 475 cc, och eftersom han sa att båda kommer se "naturliga" ut på min kropp så valde jag 475 cc. Sen kom det till implantaten Round eller Ergonomix, eftersom att jag hade så svårt att bestämma mig så sa jag att Patrik får bestämma och han sa att det inte är jättestor skillnad på implantaten men att round håller formen lite bättre med tiden så därför blev det round. När det var klart så gick Patrik och narkosläkaren kom in och det var första gången på hela dagen som jag kunde slappna av lite och till och med skratta! Det kändes jätteskönt, han gick igenom alla procedurer och sen gick vi in till operationssalen och jag la mig på bordet, medans han höll på med nålar och blodtryck och allt var det var så kom låten "wake me up before u go go" på radion och jag drog något dåligt skämt om att det var en passande låt att sövas till, dom skrattade lite (mest för att vara trevliga tror jag). Precis när jag fick på mig den där masken man ska andas in så fick jag lite panikångest, som tur var såg narkosläkaren det och frågade om det gick bra, jag nickade och så bad han mig ta ett djup andetag, sen var jag borta. Rätt var det är så vaknar jag upp i ett ljust rum och direkt så kände jag en sån otrolig smärta! Usch och fy vad ont jag hade, jag försökte vrida och vända på mig bäst jag kunde för att lätta på smärtan men det var i princip omöjligt. Efter ett tag kom det in en sköterska och presenterade sig och frågade hur jag mådde, jag sa att jag hade väldigt ont, han kollade på mina papper och såg att jag inte fått något på uppvaket så det var okej att ge mig smärtlindring. Efter det blev jag som en ny person, jag kände mig oförskämt pigg, den otroliga smärtan hade gått över till ett lätt tryck över brösten och lite spänningar. Så jag satte mig upp i sängen och började äta min frukost och pratade lite med tjejen (fannah) som låg mitt emot mig som precis vaknat och fortfarande var lite vimsig (jättegullig tjej). Kollade igenom telefonen och smsade nära och kära och sa att jag mådde bra, och ringde sambon såklart och sa att han kunde komma och hämta mig nu. Vi satt tydligen fast i bilköer hela vägen hem, men jag sussade sött så det var inget jag märkte av, haha. Så det var min historia! Kan berätta att nu såhär i efterhand mår jag bra så länge jag tar mina smärtstillande i tid. Och storleken känns fantastisk redan nu, trots att jag är svullen och har tuttar upp till hakan :') Så lycklig tjej!!

Klockan ringde vid 9.00 o det var dags att gå upp o duscha den andra tvätten med descutan. Hade legat och vridit mig hela natten, vaknade minst 10 gånger, passade på o ligga mycket på mage också.. haha! Jag duschade, klädde på mig och promenerade sedan till tåget som gick 10.23. Förstod fortfarande inte riktigt att det snart var dags, men lite pirr i magen o bomull i huvet hade jag. Efter en timme kom jag fram till centralen och då jag hade gott om tid innan jag skulle infinna mig på kliniken så gick jag förbi Cubus. Där köpte jag ett vitt mys-set i velour- och ni ska veta att det var det bästa jag kunde göra! Drog på mig det efter operationen och wow vad glad jag var att jag köpt den, så underbart skön! Efter min lilla shopping var det dags att röra mig mot kliniken, var lite orolig ett tag att jag inte hade portkoden men det löste sig snabbt. Jag skulle vara där kl 12 men kom dit tio minuter innan, jag fick ett så otroligt varmt mottagande av tjejerna i receptionen, kände mig så lugn så fort jag klev in där. Jag skrev under ett papper, fick kvitto, småpratade med tjejerna och satt sedan o vänta. Det dröjde lite längre än väntat innan en sköterska kom och hämtade mig, men som tur var kände jag inte av någon hunger, kan ha berott på min nervositet som låg o gömde sig i magen haha! Jag bytte om till rocken, fick behålla trosorna på, satte på mig tofflorna, satte upp håret och satte på den otroligt fina gröna hårmössan.. lite charmigt att se ut som en liten svamp ;) I omklädningsrummet satt jag i ungefär en timme, och jag ska inte överdriva nu, men jag sprang o kissa säkert 5-6 gånger! Jag blev såå nervös när jag bara satt där själv o väntade, tur att jag hade mobilen och snapade som en galning! Fina Denise som tidigare har fixat mina läppar kom in och gav mig Ipren och alvedon plus lite vatten att svälja ned det mer, jag har astma och hon var väldigt noga med att fråga om jag tidigare reagerat på Ipren eller om det funkat bra, och jag har inga problem med det men det kändes väldigt bra att hon försäkrade sig om det :) hon bad även om ursäkt för att det var en del förseningar, men det är ju sånt som händer. - hellre det än att dom ska bli stressade under en operation haha! Nu började jag bli lite hungrig också men det dröjde inte länge förrän Patrik kom och hämtade mig. Alltså Patrik.. han är ju så bra, blir lika paff varje gång jag träffar honom, en så ödmjuk, lugn och proffesionell människa får man leta efter. När vi var inne på hans rum så började vi med att fota i olika vinklar. Sedan frågade han mig om jag kommit fram till någon storlek, jag svarade att jag nästan var helt säker på 425/450 men att jag var lite orolig över mellanrummet osv. Han förstod vad jag menade och började mäta ordentligt. Till min stora förvåning så föreslog han nu att vi ska gå NER i storlek!! Jag blev helt chockad, men han förklarade väldigt lugnt och pedagogiskt vad han kom fram till och kunde se nu när han mätt ordentligt. Jag var fortfarande inte övertygad och sa "alltså.. jag har hellre lite förstora än lite försmå.. om du verkligen inte rekommenderar mig att ta det mindre implantatet vill säga?". Han svarade: " nej men då kan vi ta det större. Det är en smaksak, men jag ska visa dig vad jag menar.." så började han rita på mig o då ritade han vart bröstet skulle börja osv med det större implantat och sen med det mindre. Och när han förklarade så som han gjorde pch vad han tyckte så kändes det helt självklart att jag skulle lyssna på honom, så jag sa bara "då litar jag på dig!", han smajlade lite o fortsatte rita :) Efter det frågade han om det var någonting jag undrade och att narkosläkaren strax skulle komma. Jag har läst mycket om narkosläkaren här på pof och jag kan bara hålla med! Han var helt underbar, vi skämtade o skrattade mycket, han fick mig o verkligen slappna av o känna en stark tillit till honom. Narkosen är extra viktig för mig, har astma och de senaste gångerna jag blivit sövd har jag vaknat upp med andnöd och behövt syrgasmask osv, det har varit väldigt hemska uppvaknanden helt enkelt. Vi diskuterade lite och han berättade hur han tänkte förebygga det här, kändes jättebra verkligen! :) Han avslutade med att berätta vad som komma skall: vi kommer gå in till operationssalen, du kommer få ta av dig rocken och lägga dig till opbordet o ha den som täcke, sedan lägga ut armarna så kommer jag ta blodtryck o ge dig sövningsmedel.. o det var precis det som hände! Jag hann hälsa på några andra därinne också inne jag somnade Operation pågick mellan 13.45-15.20 har jag för mig att det stod på papprena. När jag vaknade mumlade jag fram "det gick bra, gick det bra?" Tror jag syftade på att jag kunde andas, jag var så otroligt glad att jag fått ett sådant uppvaknande. De som körde in mig svarade att de gått jättebra och jag låg sedan o segade mig en stund. Till det roliga.. jag var verkligen helt borta nu haha! Minns att jag var sååå törstig och de hade gett mig ett glas vatten så tog en klunk ur det o ställde tillbaka det, pratade lite med min underbara granne hyacint som påpekade att mitt glas höll på välta, mitt svar blev därpå "vilket glas?" Haha .. som sagt, helt borta :') det hade tydligen runnit ut vatten både på golvet och på mitt täcke.. tur att de bara var vatten! Minns även att jag sa någonting om att forumet (pof) vart till en sån stor hjälp- så all kärlek till er här inne!! Pratade med narkosläkaren och gav en high five att vi klarade det! O pratade med en sköterska, åt "frukost" och mådde faktiskt oförskämt bra; knappt ont (antagligen för morfinet haha!) men sen inget illamående heller :) höll på med mobilen och väntade sedan på min brorsa som kom och hämtade mig från kliniken runt 18. Nu ligger jag uppbullad med kuddar i sängen och kollar på film/serier och klockar medicineringen, är väldigt noga med att ta alla mediciner nu de första dagarna, vill inte få ondare än nödvändigt. Känns obehagligt, har svullnat en hel del, gör lite ondare nu, men hörni... jag är så galet lycklig att jag gjort detta! Fattar fortfarande inte att jag faktiskt sitter/ligger här med ett par nya bröst. Vilken underbar investering i mig själv! Angående storleken så känns det riktigt bra hittills, kan ju inte uttala mig egentligen, dom är högt upp, svullna, osvosv, MEN- det känns bra, jag har en bra känsla, det känns som storleken kommer bli perfekt.. håll tummarna för mig nu tjejer så uppdaterar jag er med bilder så fort jag kan! :) ska på återbesök den 17/10. Har en förebild och en efterbild en timme efter operationen- klädda.

7 september (igår) var det äntligen min tur! Har verkligen uppskattat operationsberättelser från andra så nu tänkte jag skriva en själv! Jag skulle vara på kliniken 9.30 och jag bor i Stockholm så jag gick upp kl 7 för att ta min sista Descutandusch och sedan klä på mig rena mjukiskläder. Var suupernervös hela morgonen och min mage var kaos haha men när jag kom till Laser & Estetik ca 09.10 och träffade deras underbara personal så släppte all nervositet! Hade även läst så himla många historier om att man får vänta flera timmar tills det är dags och ens träffa läkaren så jag tog det jättelugnt men jag hann knappt klä på mig morgonrocken och den väldigt snygga op-mössan innan det knackade på dörren till omklädningsrummet. Då fick jag träffa den härligaste sjuksköterskan som jag har träffat och jag fick mediciner och prata av mig lite. Sedan var det snabba puckar efter det! Patrik kom in och hämtade mig och jag sa hejdå till min pojkvän. Sen fotograferade han mig och började mäta och rita. Vi hade tidigare kommit överens om att 325-335 var det största han kunde få in på mig men nu sa han att jag kunde få 355cc om jag ville, och det sa jag ja till eftersom det var ungefär så stora jag ville ha från början. Verkligen en stor förändring för mig, från 0 tutte till 355 g tutte haha. Så nu har jag 355cc Motiva Full Round Silksurface+. Efter det så gick det ännu fortare, fick direkt gå in till operationssalen och lägga mig och där somnade jag till en sjungandes narkosläkare haha alla är så härliga där. Vilket som kändes som 3 sekunder senare så vaknade jag i min säng på uppvaket och var superpigg! Sitta upp skulle jag göra direkt, inge sova för mig inte. Försökte sova men var så himla uppspelt så jag kunde inte. Ont hade jag inte heller utan jag var mest hungrig och törstig haha. Så låg jag där i ungefär 3-4 timmar och fikade och pratade med min gulliga rumskamrat som jag har kontakt med nu efteråt också! Det här är utan tvekan något av de bästa jag gjort och jag trodde smärtan skulle vara grov men på mig i alla fall så känns det som att jag typ sträckt bröstmusklerna eller tränat riktigt hårt haha. Förstår att smärtan är väldigt individuell och är jätteglad att jag har sluppit det så mycket. Eller så är jag inte så mesig hehe ;) Har förövrigt sovit jättebra, ätit jättebra och hunnit titta på mina juveler också! Rekommenderar verkligen alla att gå till Laser & Estetik, superproffsiga på alla sätt och vis, tillochmed servicen var som på 5-stjärnigt hotell haha. Tack för mig =)

Igår va den stora dagen :) op! jag hade knappt sovit något natten till fredagen... va för uppspelt hehe tog tåget vid sju snåret mot Sthl där jag gick mot kliniken L&E! väl framme gick jag upp och checkade in vid receptionen :) hon frågade lite hur ja kände o ja sa glatt att de känns spännande :) jag fick sedan gå in i ett väntrum, där fick jag hänga in mina kläder mm och byta om till deras utstyrsel. Morgonrock mm. satt o väntade runt nån timme ( ja va lite tidigare än väntat)sedan kom de in 2 sköterskor med lite smärtstillande i förebyggande syfte, o fråga hur ja mådde mm. sen kom Patrik ca 30m o hämtade mig, ritade lite, tog några kort o vi pratade lite kring stl på implantaten. vi kom fram till de ja hade landat i mest 400cc. dock de ena 425 o de ansea 400( de ena bröstet på mig är nämligen mindre) sen kom narkosskötaren in o berättade lite kring det! han va lugn o fin i sitt samtal! sedan va de bara att följa med till op salen! la mig ner, de talade om va de gjorde, patrik stod lite längre ifrån o förberedde allt! allt hände så fort, somnade snabbt, o vips vaknade ja av att de lyfte upp mig o ja kördes till uppvaket. jag grät av glädje o babbla en del mellan tårarna. ja kände mig varm, trodde ja skulle skaka men de gjorde ja inte. smärtan då? på en skala mellan 1-10 så hade ja 4 :D ja va däremot väldigt illamående, så under de timmar ja va där kräktes jag 3 g! det gjorde inte ont! jag vilade o chattade och åt under tiden jag var där, gick på toa, o allt gick förvånansvärt bra! innan ja vart hämtad runt halv fem , så vart jag ledd till mitt omklädningsrum. där bytte jag sj om o det gick jätte bra. väntade sedan vid receptionen o sen åkte jag hem. just nu är jag vaken har knappt ont fast väldigt stel men ja är glad, nöjd, o stolt över att jag fixade det här !

Måndag 29 Augusti hade jag tid för min 3D konsultation, detta var alltså dagen före operationen. Jag bor långt från Stockholm så därför fick man ta allt i samma veva. Jag har haft en telefonkonsultation med Patrik, men det rekommenderar jag inte. Patrik är ju super proffsig, men för mig som lätt tappar ord när jag blir lite uppstressad var det katastrofalt. Jag satt i bilen när han ringde, svängde av till en P-ficka och pratade där. Jag gjorde allt för att försöka höra/förstå vad han sa på sin Stockholms dialekt. Och så lätt uppstressad på det. Kan inte påstå att jag fick ut så mycket av det. Däremot mejlkonversationerna med Patrik var för mig ovärderliga. Där kunde jag med väl genomtänkta ord och funderingar bolla och få proffsiga svar som jag i min egen takt kunde läsa igenom och förstå! Alltså nu låter jag helt efterbliven, men jag är ett kontrollfreak, jag måste förstå allt och helst lite till innan jag kan känna mig lugn i tanken. Ahja slutpladdrat om det, efter mejl och telefon konsultaton så hade vi kommit fram till Motiva, Round, High profile 375-450cc Jag hade bestämt mig för 375 i huvudet. Så litet och naturligt som möjligt. Var mest bara ute efter att få lite höjd på mina tomma amnings bröst. Inget spektakel alls. Bara lite förändring. Men det visade sig att det skulle bli helt annat... 3D Konsultationen lämnade en så innan tvärsäker tjej helt vilsen.. Hade jag verkligen varit tydlig nog med vad jag önskade? Visste han vad jag ville uppnå eller gissade han bara? Patriks jobb blev nog att försöka övertyga mig att han inte ville något annat än att det skulle bli fint, att han inte hade någon vinning överhuvudtaget förutom att det skulle blir bra och fint. Och att försöka förklara varför vissa saker passade mig och vissa saker inte. Jag är så glad att jag hade min kille med mig..För efteråt var jag som sagt helt förvirrad, och nervositeten över hela operationen höll på att ta över. Jag visste inte om jag ville mer. Min kille förklarade vad Patrik menade och hjälpte mig att hitta en så sjukt simpel förklaring som tog vändning på allt: Jag ville ha mycket underpol. Det var precis den meningen jag hade sökt efter under alla dessa månader, skickat otaligt mycket bilder på enligt mig lyckade resultat, men jag kunde inte komma på vad egentligen strävade efter Hittade inte den meningen och har gått som katt runt het gröt hela tiden. Och där låg vi på kvällen innan, han sa nyckelmeningen och jag slängde iväg ett sista mejl till Patrik. Dagen efter ville jag såklart diskutera min nya insikt helst INNAN op :,D Supernervös tjej gick in till Patrik i en morgonrock och tofflor kl.13.15 Försökte en sista gång förklara vad jag ville ha. Och även Patrik hade en ny sista önskan, han trodde att absolut bäst på mig med mina förutsättningar var Motiva 410cc Round Extra high profile. Och där och då så kände jag bara okej, varför streta emot en så kunnig människa som Patrik, säger han att detta blir bäst så blir det. Men en sak bestämde jag helt själv i sista sekund: jag ville ha Droppformade och inte runda som vi sagt hela tiden. Det återstår och se om detta var ett smart val av mig. Men jag gick helt på magkänsla. Efter det samtalet ritade han på mig, jag kysste killen farväl, gick in i ett annat rum, la mig på en brits, fick nån kanyl i höger armen av en trevlig narkosläkare, han sa att nu kommer du känna dig trött och jag bara: Nä jag känner mig inte trött! ZzZzzz Zz zz Och så somnade jag. Sov världens härligaste sömn, kändes som jag sovit en hel natt och drömde så mycket. När jag vaknade fattade jag ingenting. Vars är jag ? Tog säkert 1 minut innan det klickade. Jag tittade ner och såg den bästa finaste klyftan jag nånsin sett! Jag hade ett par bröst! :D Blev så glad att jag höll på att börja gråta! Men då började jag frysa istället, in kom super snälla och gulliga sköterskor in hela tiden och passade upp oss alla som låg i salen. Jag fick dubbla duntäcken men skakade och frös som ett asplöv i säkert 15 minuter. Sen försvann det. Jag pratade mycket med jättefina sköterskor, var väldigt groggy hela tiden av alla mediciner. Fick hur gott fika som helst, ringade vänner och bekanta. Fick genomgång av medicin m.m sen var det dags att åka hem kl.17.15. Skulle flyga hem så det var ett jäkla spring till T-centralen och sen till Arlanda! Rekommenderas INTE ;) Hade så jäkla ont att idag som var den dagen det var sagt att jag egentligen skulle ha ont, känns som värsta drömmen jämfört med igår! Och våga ta morfintabletterna mot smärta om du har ont!! Jag tog inget igår efter att jag lämnat kliniken förrns jag kom hem med flyget osv vid 23.00 och vid det laget kunde jag inte andas av smärta. Så ta smärtstillande vid utsatt tid och mer om du har ont. Har ännu inte tittat på mina nya

Från att jag bestämt mig för att göra en andra operation till att jag nu sitter här med ett par nya bröst gick så himla fort! Allt inom ca 3 veckors tid! 

Men jag tycker ju om när saker o ting händer fort ;)    Nåväl, jag vaknade upp innan klockan ringde, hade tid på L&E kl 10:00. Under tiden innan operaionen var jag väldigt lugn! Jag längtade mest och ville bara att tiden skulle gå fortare.  Jag duschade mig med Hibiscrub, då Descutan var slut, både kvällen innan och på morgonen. Hade lagt fram rena kläder och redan börjat packa ner det viktigaste sen kvällen innan.    In till kliniken tog jag tunnelbanan, kände mig lite, eller aa ganska mycket, obekväm då man inte får ha något smink alls haha, men försökte inte tänka på det ;)  Eftersom att jag redan hade opererat mina bröst en gång tidigare så gämförde jag allt och trodde att det skulle vara så gått som samma denna gången, det var det inte.  När jag väl kom in till kliniken så köpte jag två bh:ar, fick alla kvitton och satte mig o väntade i några minuter tills receptionisten tog mig till omklädningsrummet. Där fick jag ett skåp och bytte om till en morgonrock och tofflor. En sjuksjöterska, som även tog hand om mig resten av dagen, kom in och gav mig smärtstillande tabletter som jag fick svälja.  Därefter väntade jag endast några ytterligare minuter i omklädningsrummet innan Patrik kom och hämtade mig. Vi gick in till hans rum där vi gick igenom vilken storlek jag skulle ha, funderingar samt att han ritade och tog kort på mig.  När detta var klart gick Patrik och narkosläkaren kom in för att tala om för mig hur det skulle gå till och svarade på frågor osv. Direkt efter det tog han med mig till operationssalen. Nu tyckte jag det var väldigt nervöst och läskigt, jag hade inte föreställt mig att det skulle gå såhär fort då det inte gjorde det under min första operation. Jag kände även att jag var fullt medveten om allt, kunde se hela operationssalen, alla som var där och min säng/plats där jag skulle ligga och bli opererad på.  Min första operation var jag väldigt groggy av allt lugnande jag hade fått men denna gång kändes det inte som att jag fått något lugnande alls.  Jag la mig på britsen/sängen och narkosläkaren förklarade vad han skulle göra, jag såg någon annan läkare i rummet och även Patrik som förberedde sig och frågade om allt kändes bra. Där låg jag, försökte lugna ner mig och andas djupa andetag medan jag tittade upp i taket och försökte koppla bort vad som hände. Narkosläkaren satte en nål i armen på mig och gav mig först medicin för illamående, sedan gav han mig sömnmedlet som då kom droppvis så han sa att det kunde ta en liten stund innan jag kände av det. Jag frågade han om han hade tagit rätt mängd sömnmedel, bara för att vara på den säkra sidan haha. Sedan fick jag masken över munnen och jag kände hur jag började somna, sedan blev det svart.    Jag vaknar upp väldigt blurrigt av att de sätter på mig bh:n och av att de sedan lyfter över mig till min säng. En obehaglig känsla att man ligger där och hör personerna som står runtomkring en och säga "1..2 ooo". I denna stund kommer jag även ihåg ett svagt minne av att jag börjar gråta, har för mig att någon säger "Nej men gråt inte".   Jag vaknar upp på uppvaket och känner mig så otroligt ledsen, gråter väldigt mycket och det går inte att sluta. Jag känner mig förvirrad och vet inte riktigt heller varför jag gråter, jag bara gör det och känner mig ledsen.  Jag försöker sova flera gånger men somnar aldrig riktitg fastän att jag även är otroligt trött.  Sjöterskan kommer in och tittar till mig ofta, hon lämnar även olika papper och en bricka med mackor, juice, vatten och en chokladbit. Jag mådde väldigt bra annars och kunde äta och dricka utan problem.  Tiden gick och tillslut var det dags för mig att åka hem vid 17.00 tiden. Jag fick hjälp för att gå på damernas och gick även igenom alla papper jag fått med de olika medicinerna osv.  Under hela min tid jag var på uppvaket så rann tårarna nästan konstant, blev ännu ledsnare att jag var ledsen då jag egentligen skulle vara jätteglad! Men sjöterskorna förklarade för mig att det är väldigt vanligt att man kan reagera så efter en narkos och att det kan vara så hela dagen sålänge narkosen sitter i kroppen.  Så fort min sambo kom och hämtade mig så var jag inte alls ledsen mer! :) Nu efter 2 dagar känner jag mig väldigt glad och förväntansfull över mina nya supertuttar! Är otroligt nöjd med allt fastän att det kanske inte låter som det haha, men det var underbart! Och alla på kliniken var så otroligt hjälpsamma och tröstande!    Rekommenderar Laser & Estetik samt Patrik Höijer alla dagar i veckan och jag kunde inte valt någon bättre läkare samt klinik! :) 

Hej! Ja nu har det gått ungefär 13 timmar sedan min operation avslutades. Så medans jag kommer ihåg allt tänkte jag berätta för dig hur min op gick till. Jag berättar ganska kort och sammanfattande så det går fort att läsa :) Jag kom ner till Sthlm från Sundsvall förrgår kväll med tåg. En kompis hämtade upp mig. Sedan var det ju descutan dusch och hoppa i säng. Hade op tid kl 15 igår.. Så fastade från 09.00. Klara drycker som vatten,kaffe,äppeldryck var tillåtna att dricka fram till 2 Tim innan sedan fick man inte dricka någonting heller. Tog descutanduschen vid 11.00. Sedan en promenad till Ica för att köpa en tidning och godis att ha med till uppvaket. När jag kom till kliniken fick jag skriva på några papper. Sedan sa hon i receptionen att dom var lite försenade så jag fick sitta ner och vänta. Vid 15.20 Fick jag komma in i omklädningsrummet. Där fick jag ta på mig morgonrock och tofflor. Saker som jag ville ha med till uppvaket skulle jag lägga på översta hyllan så hämtade en Ssk (Förkortar sjuksköterska till Ssk) det till mig när jag piggnat till. Ssk kom in efter en stund och sa att han skulle komma och sätta en kanyl i armen och frågade om jag ville ha en lugnande tablett..och den tabletten tackad jag ja till. Han sa att det skulle dröja ca 1 Tim innan jag fick komma in för op...det kändes jobbigt för jag var ju sååå hungrig Hahaha..och sedan fick man ju sitta där och fundera och vara nervös i sin ensamhet. Han kom tillbaka efter ca 10 min. Han satte en kanyl i armen och jag tog tabletten sedan var det bara till att sitta och vänta. Tur att man hade telefonen att surfa på :). Patrik kom och hämtade mig. Han knäppte kort på mina bröst i olika vinklar. Sedan ritade han på mig och jag fick ställa lite frågor under tiden. Därefter kom Narkos Ssk in och gick igenom hela sövningsproceduren. Sedan in till operationssalen,lägga sig,bli sövd...och sedan var det godnatt :) Klockan var väl 18.30 tror jag när jag vaknade. Jag var ganska groggy så när jag skulle skicka sms till nära och kära fick jag blunda med ett öga annars såg jag inte vad jag skev Hahaha. Jag var skakig och det var vanligt efter narkosen sa SSk. Jag hade lite ont och ett tryck över bröstet. Ssk kom in regelbundet I rummet för att sköta om oss som låg där och ge information. Jag fick 2 smörgåsar,apelsinjuice och en liten kexchoklad efter ca 30 min och det var såååå gott!!! :) :) Det låg 2 andra jätte trevliga tjejer där och vi pratade och ventilerade kring operationen vilket var skönt. Dom hade tagit på mig en svart bh..men jag hade köpt 2 vita så Ssk bytte till en vit på mig. Redan vid 20.30 kom Ssk till mig och sa att jag skulle kunna få börja röra mig hemåt. Han frågade om jag varit på toaletten. Men jag ville vänta en stund så efter en kvart visade han mig till toaletten och det gick bra. Däremot när jag kom tillbaka så satt jag på sängkanten en stund och då började jag må illa och det snurrade till...så jag fick lägga mig och Ssk kom och sänkte huvudet och höjde benen. På vägen till omklädningsrummet så stannade vi till i operationssalen där jag fick klä av mig och se mina bröst. Och oj vad stora och svullna men roligt att se. Sedan fick jag gå och byta om och satte mig och väntade på min kompis som kom upp på kliniken och hämtade mig. 21.20 var jag ute från kliniken. Åt mat och satt och läste en tidning när jag kom hem till min kompis. Jag tog alla mediciner som jag fått vid 23.15 och tänkte jag skulle försöka sova...men det blev att jag tittade på en serie 1.5 Tim sedan blev jag lite illamående så då låg jag bara och blundade..men sov Bara korta stunder. Klockan 2.30 var jag upp på toa och därefter tror jag att jag slumrade en stund. Vaknade vid 06.30. Hade mera ont än igår men ändå inte sådär ont som jag hade föreställt mig! Tog värkmedicin (båda sorterna) 07.20 och nu ligger jag här och skriver :) Jag ska avsluta med att jag är väldigt nöjd med mitt val av klinik och val av läkare. All personal var så snälla och omtänksamma. Är det någonting som ni funderar på så fråga mig gärna :) Lycka till om ni bestämmer er för att göra en op. Mvh linda

Hej! Tänkte dela med mig utav min upplevelse av både konsultation och operation. Jag hade tidigare varit på konsultation i Ockelbo (Estetisk kirurgi) och blivit förkrossad när läkaren (Eija) sa att det inte går att förstora mina bröst utan ett ankarlyft, bröstlyft. Jag hade redan bokat operation, betalat och ordnat sjukskrivning från jobbet, och efter det beskedet blev jag så ledsen men övervägde endå att göra lyft då jag hatar mina bröst. När jag kom hem från konsultationen började jag googla igen på bröstlyft/ankarlyft utförda utav E.K och då blev jag nästan förskräckt utav alla bilder och historier om hennes lyft.. Jag blev helt säker på att jag INTE ville operera mig där! Och avbokade tiden (som bara var 1 vecka bort).. i panik började jag åter igen googla på olika kliniker och bloggar efter bra kirurger, och trillade över laser och estetik. Jag ringde och bokade in en tid för konsultation, och fick en tid redan på lördagen den 13e (2 dagar efter besöket hos E.K) Jag berättade också i telefonen att jag hade planerat in sjukskrivning från jobbet den 17e och just den dagen så fanns det en ledig operationstid! Så de preliminärbokade den dagen åt mig! Jag fick tid för en konsultation hos Mattias Elmér, vi tog god tid på oss, kollade på vilket inplantat jag skulle ha, storlek mm. även hur resultatet skulle bli i 3D-maskinen som de har på kliniken. Till den största glädjen av allt så behövde jag inte alls något lyft! Vi la in lite extra volym för att få den fina formen som jag var ute efter. Jag kände mig så otroligt bra bemött och omhändertagen utav all peronal där. Efter konsultationen så spikade vi OP den 17e. Väl på op dagen var jag så otroligt nervös! Jag fick gå in i ett omklädningsrum och ta på mig morgonrock samt tofflor. Sjuksköterskan kom förbi några gånger och kollade så att allt stod rätt till, gav mig lite lugnande tabletter så min onda/nervösa mage skulle släppa. Jag fick gå in till Mattias igen och han ritade upp på mina bröst och tog några före-foton och berättade igen hur operationen skulle gå till. Efter en stund kom narkosläkaren och presenterade sig och förklarade även han hur jag skulle somna och sedan vakna med lokalbedövning i hela bröstet för att minska smärtan. Efter att jag rullat in i operationssalen minns jag inte mycket mer än att jag fick narkos och slocknade. När jag vaknade skrattade jag bara och det kändes så jäkla bra! Jag fick lite fika och personalen var med mig hela tiden under uppvaket! :) Nu ät det en vecka kvar innan jag ska på återbesök och ta bort/titta hur mina bröst ser ut

Ankarlyft & bröstförstoring (Motiva, 625cc) 

 

Operationsdagen:

Jag kom in till kliniken cirka 10.15 för att vara ute i god tid för min planerade operationstid vid 11. Som tur var så hade de möjlighet att sätta igång operationen direkt när jag kom dit vilket gjorde mig överlycklig. Ju mindre tid jag behövde vara nervös och nojig på, desto bättre :) Fick klä om till morgonrock och tofflor och sedan tog min kirurg foton, gick igenom vilka implantat och storlek som vi valt och sedan började han måla på mig. Jag stod mest med hög puls och insåg att nu gäller det snart. Vilken underbar och lite skrämmande känsla. Stod och tittade i spegeln bredvid mig när kirurgen mätte, målade och skrev på mig. Vilken koncentration och precision. Kände mig helt i trygga händer och ett lugn sköljde över mig. Efter en stund var han klar och jag fick ta på mig morgonrocken igen. Några sekunder senare kom narkosläkaren in och talade så lugnt och pedagogiskt med mig. Gick igenom ingreppet, hur lång tid det kommer ta, vad det är för lugnande jag får precis innan vi går in i operationsrummet, att han kommer sitta bredvid hela tiden och ha koll på mig och han försökte så gott han kunde besvara min oro om att spy av narkosen när man vaknat. Chansen finns att man mår dåligt förklarade han, men det är väldigt ovanligt. Hela hans närvaro och pedagogiska sätt fick mig så lugn att jag accepterade det faktum att jag kanske skulle spy. Det skulle ändå vara värt det, hur mycket spyfobi jag än har. Efter 4 till 5 minuters samtal fick jag de tre tabletter han tagit med sig till mig, och vi började gå bort mot operationsrummet. Där möttes jag av en sköterska, fick ta av mig tofflorna, ta av mig morgonrocken och lägga mig på operationsbordet där jag blev ombedd att lägga morgonrocken som ett täcke över mig, medans jag skulle lägga ut armarna på varsin sida om mig. Sköterskan satte fast rätt stora elektrodplattor på mina lår, bäddade sedan in morgonrocken runt och under mina ben och la på flera värmefiltar. Samtidigt fäste narkosläkaren mindre elektrodplattor på min bröstkorg och sköterskan förberedde för att kolla mitt blodtryck, och då helt plötsligt var narkosläkaren redo för att sätta dropp på mig. Allt gick väldigt hastigt, fast dom var väldigt lugnande och jättefina i sitt bemötande mot mig, men när man ligger där och dom förbereder allt så kommer verkligen adrenalinet när man känner att nu är det nära. Nu var jag inte nervös, ville bara sätta igång. Någon minut efter att droppet var insatt tar narkosläkaren fram en mask och förklarar att nu har jag redan fått lite sömnmedel genom droppet, men att jag ska få andas i masken lite också. Han förklarar att det kan sticka eller kännas lite annorlunda i armen. Jag ligger tyst och fokuserat och känner efter och berättar för han att det börjar stråla lite från handleden och upp mot armbågen. "Precis, snart blir du nog lite trött också" svarar han, och jag hinner förklara att rummet snurrar lite.

 

Helt plötsligt är jag på uppvaket. En sköterska står vid mina fötter och förklarar att jag är på uppvaket. Härifrån är allting väldigt luddigt. Minns att jag INTE har ont. Att jag frågar om det verkligen är klart, varpå han säger åt mig att titta ner. Ser operations-bhn och blir överlycklig. Sover mer. Minns min kirurgs ansikte vid fotändan. Minns att vi utbyter några ord, mest troligt frågar jag återigen om det är klart. Nästa scenario jag minns är sköterskan som väckte mig. Jag frågar om jag kan få gå och kissa varpå han ber mig vänta ett tag. Nu i efterhand inser jag att det nog var väldigt tätt inpå att operationen blev klar. "Håller mig" och sover vidare. Vaknar igen, snurrig, bedövad i hela kroppen och får hjälp bort till toaletten. Tillbaka i sängen får jag min väska och telefon. Smsar familjen att jag är färdig och att allt gått bra. Sover i omgångar. Sköterskan kommer med en festis. Smakade himmelskt, jag som annars inte gillar festis. Sover någon timma till och sedan frågar sköterskan om jag vill ha en ost och skinkmacka. Hemskt gärna. På brickan kom sedan två mackor, en liten plopp och ett glas proviva med sugrör. Tog en tugga utav mackan men kände att det inte gick ner. Låg istället och blundade och drack provivan i lugn och ro. Himmelskt gott. Sov lite mer och fick morfintabletter i 2-3 omgångar. Inte pga hemsk smärta men på grund av spänning, obehag och att jag då och då kunde känna av vart jag antar snitten var. Efter en stunds sovande fick jag veta att pojkvännen redan var i väntrummet och väntade i lugn och ro på att jag skulle bli redo för hemgång. Var väldigt påverkad av morfinet men ändå "klar" i huvudet. Försökte sitta rätt mycket för att bli ännu klarare. Satt och blundade och kände efter och kom fram till att jag ändå kände mig i skick för att åka hem. Ringde på sköterskan som konstaterade att tidsmässigt var det OK att åka hem, fick papper om återbesök, genomgång av mediciner och hjälp ut i väntrummet. Sov mestadels när jag kom hem.

 

Dag 1: 

Jag gjorde misstaget att lägga mig helt plant i soffan under natten när jag skulle sova. Hade bullat upp med massa kuddar under kvällen innan, men jag har väldigt svårt att somna sittandes eller "där jag är" så jag tänkte att lägger jag mig plant så är det nog större chans att sova lika gott som i en säng. Var så trött efter ingreppet att jag somnade plant, men det var ett litet helvete när jag vaknade vid 01.00. Brösten värkte, det kändes som ett betongblock låg på överkroppen och det kändes tyngre än vanligt att andas. Dessutom var det jätteläbbigt att försöka sätta sig i soffan från plant läge. Bröstmusklerna värker och man är livrädd för att snitten ska gå upp. Väl sittandes är det svårt att ändra runt bland kuddarna. Minsta rörelse gjorde faktiskt väldigt ont. Behövde dessutom gå och kissa och den promenixen till badrummet är nog enda gången jag varit riktigt illamående efter ingreppet. Kände att kväljningarna var nära men gick sakta och lugnt. Gjorde mina behov och var helt skakis och kallsvett. Lyckades bulle upp kuddarna, tog mer medicin och satte mig i soffan och andades djupt. Vid 05.00 var det dags för morgondosen av tabletter, och i samband med att pojkvännen åkte till jobbet så somnade jag. I en mycket skönare ställning och sov från och till hela dagen. Hade ännu ingen matlust men drack äppeljuice varje gång jag vaknade. 

 

Dag 2:

Sov mycket bättre inatt. Hittar skönare och skönare "sitta"-ställningar att sova i, och vaknar inte lika ofta. Känner mig mer utvilad och även om hungern inte är helt återställd så har jag iallafall lite mer matlust än tidigare. Gör såklart ont att sträcka på mig, armarna är rätt så låsta, snitten börjar bränna och sticka och överkroppen är allmänt öm och känslig. Men allting är hanterbart. Jag blev varnad om att dag 2 och 3 ibland är dom jobbigaste. Under operationen fick jag nämligen en lokalbedövning i brösten som endast håller i 48 timmar. I skrivande stund har det gått längre tid än 48 timmar och smärtan har inte blivit värre. I mitt fall så var det värst dagen efter operationen och som det ser ut nu går det successivt bättre timme för timme. 

 

Jag tänkte lägga upp foton lite senare. Har återbesök om mindre än 2 veckor för att kolla hur allt har läkt, och iomed att jag dessutom gjort ett lyft så vågar jag inte röra dom alls nu :)

Hej, hej! Så i dag hade jag op kl 10:00. Det gick bra, tog ungefär en timme. Jag var nervos, så vaknade redan kl 6 och surfade på Facebook. Tvättade med den där Descutan, det var inte så illa som jag tänkte. Sedan var det bara packa lite och åka kommunalt (bor i Stockholm). När jag var på kliniken, så köpte jag 3 års försäkring och 2 BH. Sedan var det att klä om sig och vänta narkosläkare. Ove kom och berättade lite hur det går till samt fick jag Alvedon och penicilin, tror jag. 5 miinuter senare kom Patrik, tog bilder på mig och ritade olika linjer på mig. Vi kom överens om storlek - 340cc, Motiva Ergonomix Silksurface, runda. Då var det dags att gå till op rummet. Där fick jag kanyl i handen, någon plåster med sladdar på låret som minskar blödning om jag förstodd rätt. Dem tog blodtryck på mig, som var bra. Sedan var det bara "Du kommer att känna dig lite snurrig" och nästa ögonblick vaknar jag i uppvakningsrum :) Det var verkligen 2 minuters op för min del. Jag blev lite illamående, men fick medicin mot detta. Tror att bero på att jag åt sista gång ca 20 timmar sedan. Sedan var det fint och bra, fick frukost, sedan var det dags att kissa och få morfin. Kl 15 tror jag kom min man, hämtade mig och vi åkte hem. Nu känns det bra, har tagit Alvedon och myser i sängen. Hoppas att det blir lika smidigt i morgon. Rekommenderar L&E Stockholm. Det var bra bemöttande, gullig och kunnig personal.

Då var det dags för min berättelse :-)

Motiva hp 625 cc i båda brösten + lyft.

 

Kom till kliniken igår kl 7, var lite tidig så jag hade gott om tid på mig att hinna bli nervös när jag väntande, min svägerska var med mig som sällskapsstöd. Fick tillgång till omklädningsrummet där jag fick byta om till morgonrock och tofflor, trosorna fick jag även behålla. Satt och väntade en stund och sedan kom Patrik och hämtade mig för fotografering och även ritningar på brösten. Såg lagom kaos ut när han var klar och jag hann tänka att han aldrig kommer förstå vad det är han ska göra när han väl börjar ;-)

Narkosläkare Kim kom in och gav mig några tabletter och förklarade vad det var jag skulle gå igenom innan jag somnade. Sen fick jag vinka hejdå till svägerskan och följa med till operationssalen. Det var ett ganska stort rum, Patrik stod i ena hörnet och fixade med någonting och sjuksköterskan Julia i andra. Jag fick lägga mig på operationsbordet med armarna rakt ut på sidorna. Kim började sätta elektroder lite varstans på mig och även en blodtrycksmanchett på vänster överarm. Han satt också en kanyl i höger armveck. Jag är lite nålrädd men det gick så fort och kändes knappt. Han berättade för mig att det tar ca 20 sekunder innan narkosmedlet börjar värka och jag hann känna att det sved till lite i armen, sen tog jag två djupa andetag i syrgasmasken och senvar det godnatt. (Jag har varit så nervös över själva sövningen men nu kan jag säga att det var piece of cake!) :-)

 

Vaknade upp efter cirka 3 timmar inne på uppvaket och en sjuksköterska stod vid min säng. Hade bh på mig och många stora plåster över hela brösten, som man verkar få när man gjort lyft också. Hon gav mig vatten att dricka och tog väl hand om mig. Fick lite medicin mot illamående och även Alvedonsmärtlindring. Fick även äta frukost, men blev bara illamående av den så jag hoppade över.. Pillade lite med mobilen, sov en del och vid 15 var det dags att klä på mig och åka hem. Ingen smärta, men ett enormt tryck över bröstet, kändes precis som att en elefant satt sig där.

Väl hemma har trycket börja gå över, men nu stramar det mest i brösten, ingen direkt smärta fortfarande. Tar min ordinerade dos Alvedon och antibiotika, men försöker undvika morfin i den mån det går, tog en igårkväll så att jag skulle få sova, men nu är jag inte i behov av det :-)

 

Det var det, jag hoppas nu att läkningen ska gå fint och att jag snart är som vanligt igen! Återbesök om ca 10 dagar och då får jag ta bort tejpen och se på riktigt hur dom ser ut, nu ser jag inte så mycket, bara formen och de känns gigantiska haha! Dolly Parton släng dig i väggen ;) inte riktigt min tanke, men de går nog ner en hel del.

Då var det dags för min berättelse :-)

Motiva hp 625 cc i båda brösten + lyft.

 

Kom till kliniken igår kl 7, var lite tidig så jag hade gott om tid på mig att hinna bli nervös när jag väntande, min svägerska var med mig som sällskapsstöd. Fick tillgång till omklädningsrummet där jag fick byta om till morgonrock och tofflor, trosorna fick jag även behålla. Satt och väntade en stund och sedan kom Patrik och hämtade mig för fotografering och även ritningar på brösten. Såg lagom kaos ut när han var klar och jag hann tänka att han aldrig kommer förstå vad det är han ska göra när han väl börjar ;-)

Narkosläkare Kim kom in och gav mig några tabletter och förklarade vad det var jag skulle gå igenom innan jag somnade. Sen fick jag vinka hejdå till svägerskan och följa med till operationssalen. Det var ett ganska stort rum, Patrik stod i ena hörnet och fixade med någonting och sjuksköterskan Julia i andra. Jag fick lägga mig på operationsbordet med armarna rakt ut på sidorna. Kim började sätta elektroder lite varstans på mig och även en blodtrycksmanchett på vänster överarm. Han satt också en kanyl i höger armveck. Jag är lite nålrädd men det gick så fort och kändes knappt. Han berättade för mig att det tar ca 20 sekunder innan narkosmedlet börjar värka och jag hann känna att det sved till lite i armen, sen tog jag två djupa andetag i syrgasmasken och senvar det godnatt. (Jag har varit så nervös över själva sövningen men nu kan jag säga att det var piece of cake!) :-)

 

Vaknade upp efter cirka 3 timmar inne på uppvaket och en sjuksköterska stod vid min säng. Hade bh på mig och många stora plåster över hela brösten, som man verkar få när man gjort lyft också. Hon gav mig vatten att dricka och tog väl hand om mig. Fick lite medicin mot illamående och även Alvedonsmärtlindring. Fick även äta frukost, men blev bara illamående av den så jag hoppade över.. Pillade lite med mobilen, sov en del och vid 15 var det dags att klä på mig och åka hem. Ingen smärta, men ett enormt tryck över bröstet, kändes precis som att en elefant satt sig där.

Väl hemma har trycket börja gå över, men nu stramar det mest i brösten, ingen direkt smärta fortfarande. Tar min ordinerade dos Alvedon och antibiotika, men försöker undvika morfin i den mån det går, tog en igårkväll så att jag skulle få sova, men nu är jag inte i behov av det :-)

 

Det var det, jag hoppas nu att läkningen ska gå fint och att jag snart är som vanligt igen! Återbesök om ca 10 dagar och då får jag ta bort tejpen och se på riktigt hur dom ser ut, nu ser jag inte så mycket, bara formen och de känns gigantiska haha! Dolly Parton släng dig i väggen ;) inte riktigt min tanke, men de går nog ner en hel del.

 

Skriver nu min operationsberättelse även om det inte kommer skiljas så mycket från andra som har opererats på Laser & Estetik. Själv kollade jag varje dag om det hade kommit nya som opererats där, men det var bara få som skrev. Så nu ska jag förhoppningsvis ge lite glädje till mina bröst systrar! :)

PS, det blev värsta roman med alla detaljer som jag fortfarande kommer ihåg så förlåt om du inte orkar läsa.. :D

 

Hade min konsultation alltså i Augusti. Jag hade valt Patrik eftersom han värkade vara nästan den populäraste i Stockholm, eller folk skrev mest om honom här i alla fall. Tror inte jag har läst en enda negativ sak om honom. Jag hade redan innan läst mycket om olika implantater, och var jätte intresserad av Motiva Ergonomix. På konsultation tyckte jag mest om just Motiva och Mentor coh1, men valde Motiva för att få mindre risk för rippling. Att den är den nyaste implantaten på marknaden skrämde inte alls mig. Patrik också tyckte att det var ett bra val, så vi körde på det och bestämde storleken 335cc full projection som passade min bröstbredd. Tänkte i början ha min op i januari, men blev så sugen efter testat implantater att bokade den redan tills i början av december på en gång.

 

3 dagar innan operationen ringde sjuksköterskan och undrade om jag hade nånting att fråga. Jag brukar tänka om massa saker, men sen när någon frågar så är mitt huvud helt tom :D Frågade ändå om man skulle tvätta också håret med descutanen eftersom olika kliniker har olika regler. Hon sa att jag skulle tvätta håret kvällen innan, men på morgonen räckte det bara med kroppen. Hon också sa att jag kan hämta medicinerna dagen innan från apoteken om jag vill. Så när det var onsdag hämtade jag mina smärtstillande och antibiotika. Descutanen hade jag köpt redan tidigare. Dagen innan handlade jag också kylskåpen fullt och städade hela lägenheten. Sen innan det var sovdags bytte jag lakanet i sängen och tog min första descutan dusch. Man skulle upprepa allt 2 gånger i duschen (eller det stod på paketen). Först alltså tvätta håret, sen ansiktet ordentligt och sen resten av kroppen. Efter detta allt en gång till. Jag var jätte rädd för hur mitt hår skulle bli eftersom så många säger att det blir hemskt. När jag tog bort handduken kändes det jätte torrt och jag trodde at det kommer aldrig att gå borsta. Men när jag väl började så gick allt mycket lättare än vad jag trodde! Var verkligen överraskad.

 

Efter 6 timmars sömn blev det dags för dusch igen. Nu tvättade man alltså bara kroppen 2 gånger. Fortfarande var jag inte speciellt närvös, kunde inte riktigt fatta att det skulle verkligen hända. När jag hade bytt rena kläder på blev det dags att börja gå mot tunnelbanan. Jag var i T-centralen innan klockan 7 och skulle vara på L&E 7.30. Bestämde mig att ta en liten promenad på drottningsgatan så slipper jag vänta så länge. Ungefar 7.15 gick jag in.

Det var en trevlig kille på receptionen med bra humör. Fick visa min leg, skriva under patientssäkerhet-blankett och betala för bh. Tog 2st så det blev 900kr. Sedan gick vi till omklädningsrum där jag fick byta till en morgonrock och tofflor. Och en fin operations "mössa" :D Trosorna fick man behålla. Ganska snart efter kom Ove in. Han var helt super och jag kände mig väldigt trygg. Han förklarade lite om sövningen och sa att det kommer gå jätte bra. Han gav mig 2 piller, ena var långvärkande alvedon(?) och kommer inte ihåg vad det andra var men nu tänker jag om det var nån slags lugnande medicin? I alla fall efter det skulle jag vänta på Patrik, och han kom lite sent kanske närmare 8.30 men det var ingen problem. Sedan gick vi till hans rum där vi ännu kom överens att storleken stämde. Han tog bilder på mig och sen ritade han på mig. Det gick väldigt snabbt men han lovade göra fina bröst till mig :D Nu efteråt känns hela träffanden med Patrik lite blurrigt, därför undrar jag om det var lugnande jag fick. Kan också bero på sövningen vet inte. Sen gick vi till operationssalen där Ove redan väntade. Jag fick lägga mig på britsen med min morgonrock som täcke. Det kändes skönt eftersom salen var full med bara killar så dom såg inte mina bröst innan jag sov haha. Ove fixade kanylen och sen klistrade dom grejer på mina lår och ovanför brösten och fick en sån där grej på finger för att kolla EKG och vad vet jag vad allt möjligt :P Dom tog också blodtrycket. Ove sprutade först in nånting mot illamående som ska hjälpa sen när jag har vaknat och sen blev det dags för sovmedel. Först gav han en mask som han höll lite ovanför min ansikte, tror det var bara syre. Kommer ihåg att han sa att nu sprutar jag lite sovmedel. Jag svarade att "ja nu börjar jag bli lite trött" och efter en sekund somnade jag.

 

Kommer ihåg att jag drömde nånting under operationen men ingen aning vad det var för nånting. Första saken jag minns är sjuksköterskan säga till mig att "Nu börjar du vakna, allt har gått jätte bra". Jag frågade om jag hade bröst nu och hon sa ja :D Sedan frågade jag vad klockan var men kommer inte ihåg vad det var :( Jag ville sova lite till men är inte riktigt säker om jag sov eller inte. Sen fick jag juice och vatten och drack upp juicen direkt. Fick också min telefon då och första sms:et hade jag skickat 9.43 så kanske efter en timme jag hade blivit sövd. Sen började värsta skakandet. Mina tänder bara slog ihop och hela kroppen skakade som galet även om jag inte frös så mycket. Sköterskan gav mig en annan täcke men det hjälpte inte så mycket. Var så pass pigg att jag även filmade mig själv när jag skakade, ganska roligt och kolla på nu :DD Ändå när skakandet var (nästan) slut så fick jag mat och åt allt jag fick! Det var konstigt eftersom jag brukar inte äta så mycket frukost men nu var jag så sugen. Fick en macka, jogurt med mysli, jätte gott saft och en kex choklad. Kommer inte ihåg när, men nån gång hade andra tjejen också kommit till rummet och efter hon hade vaknat så pratade vi och det var trevligt eftersom man annars hade inte så mycket att göra. Jag var kissnödig redan innan mat men fick gå till toaletten när jag hade ätit. Då snurrade det lite i huvudet men ingenting farligt. Sjuksköterskan fick ändå gå bredvid mig men klarade ensam utan problem i toaletten. Ända svåra var att pumpa tvål men det gick :P Hade alltså typ ingen smärta alls. Lite tryckte det på bröstet och kändes obehagligt att anda djupt, men det var ingenting hemskt. Förväntade mig så mycket värre! Sen gick jag senare till toaletten en gång till typ helt ensamt, eller sjuksystern kom bara efter mig. Var så kissnödig eftersom jag hade druckit massa vatten och juice :P Sen fick jag väl ligga där för kanske 2 timmar till innan dom släppte mig hem vid 12.30. Sjuksköterskan tog bort kanylen och vi gick igenom två papprer om vad jag får och inte får göra plus om mina mediciner. Vi gick tillsammans till omklädningsrummet och hon kollade lite att brösten satt bra i bh:n och att allt såg bra ut. Fick också en kort för mina implantater och en spypåse även om jag inte mådde alls illa. Min kille som skulle hämta mig hade problem med att hitta parkering så han hann inte hjälpa mig med att klä på mig, men eftersom jag mådde så bra så kunde jag göra det själv och skulle bara trycka på knappen om jag behövde hjälp. Ända som kändes lite obehagligt var att sätta på strumporna samt dra upp linnen men jag klarade mig. Fick min andra bh:n som jag hade köpt sen på receptionen på väg ut.

 

Till slut kom killen och vi gick långsamt men säkert till bilen :) Kändes inte så trevligt när det vad massa hål på vägen när vi körde men ingenting farligt alls. Sedan har jag varit hemma och känt mig hur pigg som helst, har inte sovit alls efter jag vaknade på uppvakningen. Nu mot kvällen har det börjat komma lite smärta mot armhålorna, men klarar mig nog tills det är dags för kvällsmedicin. Var super rädd att öppna bh:n och se hur brösten ser ut men till slut jag gjorde det och dom var super svullna, pekar rakt framåt och hade fått ganska stora blåmärken också. Dom känns också jätte stora än så länge! :D Men man blir van och när dom sjunker och hittar sin plats med tiden så tror jag dom kommer bli super bra. Jag blev också lite shockad eftersom mina bröstvårtor var mycket blekare än vad dom brukar vara! Det hade jag inte tänkt på alls men dom är ju så spända. Vi får se om dom hittar sin vanliga färg med tiden haha.

 

Men allt som allt är jag suuuper nöjd med min val av klinik och kirurg och kan varmt rekommendera dom!

Tack om du orkade läsa.. :D

Den 12 november 2015 var efterlängtat datum för full bukplastik.

 

8 veckor tidigare var jag på konsultation hos Mattias Elmér som jag hittat via detta forumet och har sett så fina resultat från honom. Beslutet lutade först åt att hitta nåt som var billigt, men insåg ganska snabbt att jag var ute efter bra resultat, och inte billigaste lösning. Hos Mattias kände jag 100% förtroende och det var därför ett lätt beslut.

 

Jag kommer nog skriva ganska långt här, jag vet hur jag själv läst långa op-berättelser och uppskattade detaljer, så jag ska göra mitt bästa för att minnas hur min dag var för exakt en vecka sen!

 

Min bokade tid var kl.17.00. Och därför skulle jag vara på plats vid 16.30.

Jag blev uppringd dagen innan för att kontrollera att jag hade hämtat mina mediciner på apoteket i förväg, och att jag visste hur jag skulle fasta, och att allt kändes bra. Jag hade allt under kontroll ;-)

Op-dagen vaknade jag av att mina barn väckte mig vid 06, så jag gick upp och åt frukost med dom. I vanliga fall äter dom på förskolan, mne jag ville passa på att mysa. Så vi åt lite extra god frukost i lugn och ro. Sen lämnade jag barnen, och hade ett föräldrasamtal så klockan var närmre 9.30 när jag kom tillbaka. Jag satte igång med storstädning av huset. Jag hade ganska bråttom eftersom jag skulle hinna äta färdigt senast 11 för att sen fasta. Men det gick bra. Jag passade på att bädda iordning soffan, och se över min egen väska som skulle med.

 

Efter att ha ätit lunch vid 11 så la jag mig på soffan och slumrade till två timmar, kändes riktigt skönt!

 

Väskan jag hade med mig till kliniken var lätt. Tandborste, lypsyl, vattenflaska, nya underkläder, extra mjuk tröja och byxor. Det enda jag egentligen använde var trosor, vattenflaska och byxorna.

Det bara blev så, men det gjorde liksom ingenting.

 

vid 15 gick jag hemifrån, åkte kommunalt in. Och strax efter 16 så gick jag in genom dörrarna till Laser & Estetik.

Anmälde mig i receptionen och betalade för gördel samt fick kvittot för op-kostnaden. Sen fick jag gå till ett omklädningsrum och bytte om till morgonrock och tofflor, jag behöll underkläderna på.

Så jag bytte om och satt i en fåtölj och väntade. Nervositeten kom i vågor men jag var aldrig orolig, bara spänd av förväntan. 

 

Efter en 20 minuter så kom Ove in, narkosläkaren. Han var väldigt trevlig och lugn. Han pratade lite om vad som skulle hända och så gav han mig två tabletter, smärtstillande av två sorter som förberedande behandling. Efter att Ove varit inne kände jag mig lugnare, för nu var processen verkligen igång!

 

Sedan, runt 17.40 kom Mattias och hämtade mig. Vi gick till hans rum där han kollade av att vi var överrens om vad som skulle göras. Det var vi såklart.

Sedan blev det fotografering med underkläderna kvar på, jag fick snurra flera varv med många stopp så han fick fota ur alla vinklar. Sedan samma procedur utan trosor för att se bättre, det var helt ok!

Sedan tog han fram sin stora tuschpenna och ritade extremt noga ut mittlinjen över min mage, noga med att följa kroppens minihår så att han inte tar det som tycks se ut som mitten. Han ritade noga ut på sidorna hur fettansamlingarna var för att kunna fettsuga rätt. Och jag fick lägga mig på britsen så kunde han lättare måla nertill. Flera gånger mätte han så att det blev symmetriskt. Jag blev så imponerad över hur petnoga han arbetar!!

Sen avslutade vi detta med att fota mig i målat lutförande i olika vinklar. Sen fick jag klä på mig morgonrocken och gå in i op-salen ihop med Mattias.

 

När jag kom in i op-salen fanns där ytterligare 3 personer som så vänligt presenterade sig. Hampus var sjuksköterska och skulle även ha nattskiftet, Kristina hade hand om delar av narkosen ihop med Ove tror jag. Och sen tror jag inte det var någon mer. Jag fick klä av mig och lägga mig på britsen med morgonrocken över mig. Sen drog det hela igång gankska fort. 

Nålen sattes i armen och jag fick nåt lugnande och det kändes som att det tog 1 minut innnan jag sov. Jag vet att det sades att jag skulle känna att det sprutades in medel i armen.Och i samma ögonblick som jag kände det sa Ove att jag nog borde känna nåt nu. Jag hann bara precis få ur mig att jo nu snurrar det till, och sen var jag borta! Jag var lugn, och trygg och det var skönt.

 

Sedan var jag ju helt borta, och man väcks redan inne på op-salen, men det har jag inget minne av alls. Sen vaknade jag till inne på uppvaket. Hampus var jämte och pratade med mig. Jag mådde bra men var ganska groggy, för jag vet att jag försvann lite till och sen väcktes jag igen och fick extra syrgas just för att jag försvann.. Men sen var allt bra igen. Jag mådde inte illa alls, och jag hade inte ont.

 

Känslan när jag tittade ner och kände över gördeln som satt tajt runt min kropp.. LYCKA!! Alltså, helt obeskrivligt. Klockan var nu ca 22.30. Och jag var äntligen på rätt sida, "flat-side" som de skämtsamt säger på engelska. Jag hade fått min mobil vid sängkanten och kunde ringa min man.

Jag fick några tabletter av olika sort, nåt som skulle vara bra att sova på, och antibiotika, alvedon och nån morfintablett. 

Sen sov jag. Inte sådär överdrivet gott dock. Vaknade till och från utan särskild anledning. Man blir ju snabbt stel och det är ovant att ligga still på rygg.

 

På morgonen vid 06 blev jag av med katatern. Och nån timma senare fick jag frukust, jag var faktiskt hungrig och åt både yoghurt och smörgås och drack proviva. Gott!

Det var en del rörelse utanför som man inte såg, det var nåt jag ofta vakna av. Men jag sov ett par timmar efter frukost. Sen runt 10-tiden var jag på toa och därmed ur sängen första gången. Efter att jag haft två kejsarsnitt så är jag hyfsat van vid hur man rullar ur sängen etc. så det gick bra. Jag fick kura ihop mig lite extra för att inte bli för rak när man är såpass bedövad. Men det gick bra, inga konstigheter att sätta och ställa sig.

 

Vid lunch så fick jag välja vad jag ville äta och åt potatismos och köttbullar, aptitet är det inget fel på, det var gott. Sov en stund ytterligare.

Under eftermiddagen tittade olika sköterskor förbi och såg till att jag hade det bra och Mattias var förbi och  sa att allt hade gått bra. Jag och en sköterska gick igenom medicinlistan inför hemgång och förklarade hur dränaget fungerade och hur jag tömmer och kollar av det.

 

Med allt under kontroll så kunde jag gå hem runt 15-tiden. Jag fick hjälp att gå till omklädningsrummet och dit fick min man komma och möta upp mig. Där fanns speglar så jag fick se hur smal jag såg ut. underbart! Jag knycklade på mig mina kläder och fick stoppat dränaget i slags innerficka på tröjan jag hade på mig. Sen gick jag därifrån, vinkade hej då mot receptionen och krokig som en tant vidare mot hissen och bilen. haha. Det gick bra att gå, jag mådde inte dåligt alls.

I bilen på vägen hem somnade jag fort och när jag kom hem så lade jag mig tillrätta på soffan.

 

Här i soffan har jag tillbringat ganska många timmar senaste veckan. Det funkar bra.

Jag äter mina tabletter enligt föreskrivet, och ofta en starkare tablett på natten för att sova bättre.

 

Smärtan är inte alls märkvärdig. Jag känner mig väldigt kort och stram i magmusklerna, och att hosta är inte så kul, men jag har absolut inte ont. Att däremot använda magmusklerna gör ju ont, tex att luta sig bakåt som i en situp gör skitont, men det ska man ju inte göra, men det kan hända av misstag.

Ryggen är det jobbigaste, den får ta en hel del stryk av att jag går framåtlutad, och att jag ligger still såpass mycket.

 

Jag var ute dag 5 på en 5 minuters promenad, på den stunden kom jag 300m. och jag lagade mat. Ca 25 min i köket var jobbigt för ryggen! Dag 6 var jag in på kliniken och bytte dränage, för vakuumet försvann. Det var inget jobbigt alls, men därmed blev det en promenad á la tant. Idag, dag 7 efter op ska jag ta en promenad och laga mat, det lär kännas i ryggen nu med, men det går åt rätt håll.

 

Vad det gäller dränaget så är det inte jobbigt att släpa runt på. På tisdag, dag 12 har jag återbesök och tills dess hoppas jag det har minskat såpass att jag blir av med det. Det är också då jag för första gången ska få se min nya mage. Det ska bli så himla spännande!!

 

Fråga gärna om ni undrar något, hoppas min berättelse är till stöd för er som har en operation förestående!! 

Igår var det äntligen min tur att förstora tuttarna! Efter att ha läst en hel del operationsberättelser här kände jag mig jättetaggad och mindre nervös inför narkosen.

 

Jag duschade mig noggrannt med Hibiscrub kvällen innan och på operationsdagens morgon som rekommenderat. Håret blev som svinto men antar att det återhämtar sig efter någon vecka igen. Jag och pojkvännen gick upp klockan 06.45 då vi skulle åka i cirka en timme för att komma fram till Kliniken i Stockholm. Vi slapp trafikstockning men hade problem att hitta parkeringsplats. Dock hann vi i tid och klockan 08.30 fick jag information, betalade 900.- för två läk-BH:ar (en svart och en vit). Huruvuda jag skulle ta 3 eller 4 års försäkring behövde jag bestämma mig om först vid det första återbesöket. Klockan 09.00 Träffade jag Patrik, och då vart jag fotad, målad på och vi bekräftade än en gång storlek osv. Sedan gick han och narkosläkaren kom in (Tror han hette Kim) och berättade om hur narkosen skulle gå till. Jag berättade att jag aldrig tidigare blivit sövd och att jag kände mig otroligt nervös. Han var supertrevlig, kändes väldigt duktig och lyckades göra mig lugn. Därefter gick all mycket snabbt.

 

Jag följde med honom in till operationsrummet och fick lägga mig ner med armarna rakt ut. Jag förklarade at jag var otrololigt nålrädd, och visst sved kanylen som stracks in i armvecket, men det gick ändå bra. Jag kände att det sved lite i armen och det började smaka konstigt och lite äckligt i munnen, vilket jag sa till honom. Han sa att då var allt som det skulle. Jag sa att jag ville bli sövd snabbt så jag slapp känna mig så nervös. Sendan minns jag inget mer, så somnade nog på en gång därefter.

 

Jag vaknade upp i ett rum med två andra tjejer. Kändes som att jag sovit i 5 minuter. Mådde förvånandsvärt bra, mådde inte illa, ingen frossa, och inte särskilt ont. Det kändes som träningsvärk efter ett hårdare bröstpass på gymmet. Dock var jag trött och hade väldigt ont i halsen, som vid en förkylning. Och jag var torr som en öken i halsen, hur mycket jag än drack. Jag tittade ner på brösten och tyckte att de var för små, så kände mig sur och irriterad, då jag sagt att jag ville ha mer än 500cc. Men efter att ha fått se dem utan läk-BH:n i en spegel så kände jag mig genast mycket nöjdare och gladare. Jag tror storleken blir jättebra!

 

Nu har det dock bara gått ett dygn och brösten ser ut som stora svulna vägkoner som nästan sitter ute i armhålorna, så vackra är de inte för tillfället :P Men om några månader blir dom nog riktigt fina (hoppas jag!). Idag har bedövningen från operationen gått ur helt, så har lite mer ont. Dock var jag inställd att känna mig som överkörd av tio tåg, så jag mår oväntat bra. Kanske för att jag är så van vid träningsvärk eller något sådant. Dock kan jag inte använda pumptvål, det är just själva tryckandet som gör ont. Kan inte heller få upp armarna ovanför huvudet. Och har dålig hållning. Man liksom säckar ihop då det spänner rätt mycket att sträcka på sig. Ska dock föröska tänka på det, för jag börjar redan få ont i nacke och rygg av min kassa hållning. Min kille är så gullig och sover på en madrass på golvet bara för att han är orolig att han ska råka komma åt och göra illa mig <3

 

Allt som allt känner jag mig iaf lycklig, och än så länge ångrar jag mig inte :D

Nu vill jag dela med mig av min operationsupplevelse, så andra kan lugna sig!

Hoppas att detta kan hjälpa någon i sitt beslut.

 

Jag vaknade tidigt för att slippa trafiken till stockholm, duschade mav mig med detuschan eller vad det heler, kvällen innnan på både kropp och hår. tagit ut mitt löshår och nagellacket togs bort.

Fastade från klockan 10 kvällen innan och drack vatten precis innan 2 timmar avsagt operationstid. Kom dit lite tidigare än de hade öppnat, och såg receptionisten K strutta in med sin louie witton(ingen aning hur det stavas) väska, stillettklackar och upppiffade blonda page. Jag skrev på papper och köpte försäkring för 4 år, som gick på 4,500 extra.

hon undrade om jag ville köpa en eller två stöd bhs, men sa också att jag ska ha dom konstant i ett halvår. hur ska jag då kunna köpa en om jag måste tvätta dom? dålig uppgärelse, borde ingå minst en i priset. köpte en svart och en vit.

 

fräsch lokal, trevlig personal. mamma följde med mig in i omklädningsrummet där jag klädde av mig till trosor och en superskön svart morgonrock med tofflor. Patrik Höijer, min kirurg, hämtade mig och vi började måla på mig. Jag var orolig då jag fått en knöl i höger bröst en vacka innan, men han sa att det (antagligen) inte var någon fara och att jag ska söka upp en doktor när det läkt, att det var en blodsysta. 

 

Vi kom överens om Motiva Ergonomix 425cc HP full projection bakom bröstmuskeln, då det passade mina mått bäst. Jag ville ha ett naturligt, symetriskt resultat men ändå bröst om du förstår.

Narkosläkaren kom in och snackade lite blajblaj. Mamma sa hejdå och jag följde med in i operationssalen. Det märktes att detta var deras vardagliga jobb, men för mig händer det här inte ofta lixom.. Jag undrade varför de hade radio på, då för mig det verkade oproffsigt, så förstår jag att de är ju som sagt deras jobb 9-5.. Sjuksköterskan var snäll. Det var narkosläkaren, Patrik och suksköterskan i rummet. Ingen hade direkt the social skill att få mig att känna mig lugn, då de fokuserade på deras jobb, men tycker de ändå kanske borde snackat lite mer med mig. Jag var super glad och nervös, och de stack sprutan i mig som narkosen skulle komma ur. Jag frågade om jag skulle räkna ner eller nått då mamma sa att hon hade gjort det när hon sövts, men de sa nejdå det är redan på gång!

"Jaha, när tror du att jag kommer somna då?" frågade jag. svart. 

 

Vaknade upp 10 minuter efter operationen tydligen, återberättat av en sjuksyster. Halvvägs upp ur sängen hade hon fått panik och försökt få ner mig igen, och jag hade fräst åt henne att jag minsann klarade mig. Men hon sa att jag kunde slå i huvet och då förstod jag och återvände lugnt. Jag delade till min förvånan rummet med 3 andra tjejer, vilket var otippat. Jag däckade och vaknade igen efter en halvtimme. Jag frågade alla i rummet om dom var okej, och mådde bra. Tror alla där inne ville strypa mig. Jag fick extrem frossa, och skakade tänder i minst 10-15 minuter. Kroppen fick en chock. 

 

Sjuksköterkan kom in och jag grät av glädje och kramade henne. Jag lyckades. Det är över. FAN VA SNABBT DET GICK! Jag fick min mobil och ringde allt och alla för att berätta hur det gått. Fick en macka och de ursäktade sig för sitt tunna utbud av glutenfritt. Proviva innehåller tydligen korn? Sämst.

 

De påstod att jag var i gott skick och kunde återvända hem. klockan var då 11. operationen var kvart  över 9. helt sjukt. jag fick några tabletter och de tog bort kanylen och plåstrade om mig. sjuksköterskan ledde mig till toaletten för andra gången, och jag fick een kaxig kommentar om att jag minsamm behövde gå två gånger, som var jobbigt för henne..? ingen aning. men allt gick förvånansvärt bra.

ville inte se brösten än, men hon tvingade mig haha. Hon sa att allt såg bra ut och stygnen satt kvar. Jag tänkte bara oh my god... they are fucking humungus!!! :OOOO

men tänkte fan svullnaden går nog ner efter nån vecka. mamma kom dit efter nån halvtimme och vi åkte hem. bilfärden var inte sådär skitkul men allt gick superbra.

 

smärtan blev värre succecivt, men nu är jag inne på 4e dagen, och det börjar lugna sig. så håll ut! det är trots allt en ytlig operation, då får man stå för konsekvenserna. två veckors lidande for a lifetime of beuty, thats the way you gotta see it.

 

lycka till!

JAG HAR BRÖST! :D Då var det klart & jag mår förvånansvärt bra faktiskt! Ligger på hotellet sedan kl 13 ca, så jag fick komma från kliniken väldigt snabbt :) Inte mått nåt direkt illa, inte haft direkt ont heller, & när jag har börjat känna smärta har jag ätit värktablett. Lr ja, jag har tagit en omgång smärtstillande än så länge, så har inte knaprat så mkt piller heller ;P Känns som ett tryck på bröstet, lite lite smärta i revbenen när jag andas typ, & bröstmusklerna känns som de varit ute för ett hårt träningspass bara, that's it :) Trött är jag däremot, så ska sova lite snart tänkte jag. Men.. 07.30 var jag där. Nervös som satan! "Checkade" in mig i receptionen, betalade stödbh'n, köpte till en extra så jag kan byta vid tvätt osv, känns fräschare ;) 900:- för två st, ganska dyrt, men väldigt skön & kommer funka fint som sportbh sen :) Blev efter det guidad till omklädningsrummet, fick ett skåp till mina egna saker, & fick byta om till morgonrock & tofflor, lite spa-känsla ;) Efter några minuter kom narkosläkaren Ove & pratade med mig, gick igenom allt & lugnade mig lite över sövningen, gav mig några värktabletter som grund. 08.00 kom Patrik & hämtade mig. Tog med mig in på sitt rum, fotograferade, frågade vilken storlek jag bestämt mig för då han skulle ha både 245cc & 300cc hemma. Samma bredd, 11,5 cm, bara putet som skiljer. Men vi kom tillsammans fram till att 300cc blir bra (min kära mor som var med höll med om det också). Så, Motiva Ergonomix 300cc Demi profil it is :) Patrik började rita & mäta på min kropp, & efter det gick det fort. På med morgonrocken, säga hejdå till mamsen & bege sig mot operationssalen. 08.25 Inne för operation. Träffar sköterska & Ove igen. Får kliva ur mina tofflor, lägga mig på britsen med morgonrocken som täcke & blir inbäddad med handduk för att inte frysa medans Ove satte nålen för dropp & sövning. "Nu kommer du bli lite trött" & ganska oartig var jag nog för jag hann inte ens säga "Godnatt" innan det blev svart ;P 09.45 ligger på uppvaket. Har precis fått min mobil så jag kan kolla klockan & meddela omvärlden att jag lever & mår bra :) Det första jag minns att jag sa var: "Oh my! Jag har bröst! & de är typ lika stora som de var innan med min supervadderade bh" (lycklig!!

Äntligen dags att skriva min egna OP-berättelse! Ursäkta om det blir ett långt inlägg men jag vill skriva så utförligt som möjligt så att kommande L&E patienter vet vad som kommer 

  Gick upp ur sängen 04:00 imorse. Bäddade om min säng med rena sängkläder, tog sista duschen med Descutan i både håret och på kroppen och packade väskan med pappren jag skrivit på, värktabletter jag tog ut på Apoteket dagen innan och min legitimation. Mitt tåg gick 06:16 och jag var klar ca 05:00 (gick upp extra tidigt bara för att vara 100% säker jag hinner med allt) så jag satt vid datorn tills det var dags att åka. Var inte ett dugg nervös på tåget in till stan, allting kändes bara så overkligt.    Kom fram till stan 07:00 men jag skulle vara där 07:30, så jag satt vid tunnelbanan och väntade medan jag spelade lite mobilspel. Runt 07:20 gick jag upp till kliniken och blev bemött utav en jätte trevlig kille i receptionen. Jag tror hans namn var Markus men är inte helt säker. Han skulle också vara med på operationen tillsammans med kirurgen Patrik och narkosläkaren Ove. Han välkommnade mig till kliniken och bad mig läsa och skriva på ett papper. Köpte även två läknings-bh:ar, 900:- gick det på. En svart och en vit!   Efter det så tog han mig vidare till damernas omklädningsrum. Han sa åt mig att vänta på Ove, narkosläkaren, som skulle berätta om nedsövningen. I omklädningsrummet fick jag byta om till en svart morgonrock med silvriga kanter och ett par super mysiga vita tofflor  Trosorna behöll jag på. Efter 5-10 min kom Ove in. Fick ett tjätte trevligt bemötande utav honom! Som sagt berättade han för mig hur narkosen skulle gå till. Han sa även att vissa blir illamående osv men att det är inget farligt alls. Han berättade även att han skulle väcka mig i slutet under operationen och be mig kolla upp i taket. Är ungefär 50% utav alla som minns det efter, men jag mindes inget. Sedan gick Ove iväg och sa åt mig att jag skulle vänta på Patrik. Efter 5-10 minuter till så kom han. Patrik verkade jätte glad och välkommnade mig med ett stort leende. Vi gick in till rummet där jag hade min konsultation förut. Han bad mig ta av morgonrocken för att ta bilder på mina bröst. Känndes lite mysko att stå inför en näst intill främande man som tog bilder på en men sånt får man tåla  Efter bilderna så målade han på mina bröst med en svart tuschpenna. Patrik frågade också mig hur jag kännde inför det hela och jag svarade att jag var lite orolig att brösten skulle bli för små. Då skrattade han till och sa att det här absolut inte kommer bli för litet då jag redan hade hyfsat stora bröst innan (75C). Då kände jag mig genast säkrare och implantat storlekarna 550cc & 625cc känndes jätte bra. Blev märket Motiva, runda, high profile med textuerad yta bakom bröstmuskeln. Jag hade kunnat valt Silimed också men Patrik sa att Motiva skulle passa mig bättre då jag hade ojämna bröst innan. Kändes även bättre med dom nyaste implantaten på marknaden som har lägre risk för komplikationer.    Efter det gick vi in till operationssalen där Ove och Markus var. Kändes så tufft att få gå in i salen där allting kretsade kring mig. Såg också coolt ut hur Patrik tog på sig sitt munskydd och handskar, hahah! Precis som i en film. Ove bad mig att ta av mig morgonrocken och lägga den som en filt över mig på operationsbordet, så jag gjorde det. Då berättade han att han skulle sätta in en nål i min höger arm, där skulle narkosen gå in. Han sa att det det kunde spänna och svida/sticka lite efter, och det gjorde det! Jag har aldrig varit rädd för nålar, snarare tvärt om. Har ofta tyckt det varit kul att ta sprutor men denna gjorde förjävligt ont. Ondaste med hela operationen faktiskt. Ove sa åt mig att han började ge mig lite narkos och sen minns jag inte mer.   Senare vaknade jag upp i uppvakningssalen. Hade endast liite ont under vänstra bröstet, ingen annan stans. Men det var ju så klart för att jag var hög på alla tabletter och narkosen jag fått. Världens gulligaste sjuksköterska vid namn John eller Jonas (kallar honom J) bemötte mig. Han frågade hur jag mådde och jag svarade att jag var yr. Fick ligga där och vakna upp en stund. Under den perioden skakade jag super mycket fast jag frös aldrig. Hade även jätte problem att se och fästa blicken på saker. När jag var lite mer vid medvetandet fick jag min mobil. Skrev till min pappa och pojkvän att jag var vaken och allting hade gått bra. Jag låg kvar en stund i sängen till och höll på med min mobil. Efter ett tag frågade J mig om jag ville ha fika/frukost och såklart ville jag det. Hade ju fastat sedan kvällen innan. Fick supergoda polarbrödsmackor (mina favoriter ) med ost, skinka, blåbärssoppa och en söt liten kexchoklad. Åt upp dom i lugn och ro och efter det så behövde jag gå på toa. J hjälpte mig dit. När jag satt på toan kände jag att jag blev jätte yr och svimfärdig. Fick hjälp tillbaka till sängen och J sa att jag hade fått ett blodtrycksfall och att jag blev jätte blek. Han höjde upp mina ben i sängen och så fick jag vila en stund till. Efter 5-10 minuter kände jag mig bättre igen och jag hade fått tillbaka all färg. Måste också tillägga att jag har jätte lätt för att bli svimfärdig, så jag tror absolut inte detta händer många. Jag låg på uppvaket samanlagt 2 - 2,5 timmar tror jag. Fick även en till smärtstillande tablett då jag började få allt ondare.   När det började bli dags att åka hem så kom en annan sköterska, Denise, till mig och gick igenom hur jag skulle ta verktabletterna, gav mig pappren samt så bokade vi ett återbesök. Sen hjälpte hon mig till omklädningsrummet och vi klädde på mig. Den sträckan till omklädningsrummet blev jag inte svimfärdig. Efter det så hämtade hon min pappa och pojkvän som hade väntat ett litet tag i receptionen. Efter det bar det hemåt och jag hade väldigt svårt att gå, blev svimfärdig konstant hela vägen till bilen. Väl hemma så la sig jag och pojkvännen i sängen och sov i kanske 3 timmar. Mådde oförskämt bra då och hade inte ont. Men väl när jag vaknade hade jag väldigt ont. Låg ner nästan helt rakt också så det gjorde väldigt ont att försöka ta sig upp, tog mig flera försök innan jag klarade det. Rekommenderar er tjejer att sitta upp första dygnen och inte ligga ner!      Nu har jag ätit middag, tagit fler värktabletter och ätigt middag. Känner mig super nöjd med storleken so far, enda problemet hittills är att jag tycker min klyfta är väldigt bred. Men det kommer säkert fixa sig de kommande veckorna! Har ni några frågor osv är det bara att fråga på och som sagt; ursäkta för en sån lång berättelse men vill bara att ni ska veta i detalj hur det går till hos L&E. Är dessutom väldigt positivt överraskad utav kliniken. Var knappt nervös och alla var super trevliga! Rekommenderar verkligen!  

I onsdags den 2/9 var det äntligen min tur att genomgå operationen som jag länge längtat efter. Efter att ha googlat, pratat med kompisar och självklart hängt här på Pof kändes valet av klinik och kirurg väldigt självklart, det vart Patrik Höijer på Laser & Estetik. 

 

Jag hade nojjat över storleken under 2 månader och vid operationstillfället visste jag fortfarande inte vad jag skulle välja, ville absolut inte ha för stora bröst!!

 

Nu till min OP-story. Min op tid var 10:15 så jag siktade på att vara framme vid kliniken ungefär 9:30. Efter att ha duschat sista duschen med hibiscrub och druckit lite te för att lugna neverna (2 timmar innan op) så tog jag paraplyet och gick ut i spöregnet. Bussresan tog ungefär 20 minuter och jag insåg att jag var mer nervös än jag tidigare hade trott, började må lite illa och fjärilarna i magen var helt galna. Väl framme utanför kliniken stod jag och tog luft i cirka 5 minuter då jag fortfarande var lite illamående. Åkte hiss upp till andra våningen och väl på kliniken fick jag kvitto på betalningen, köpte kapselförsäkring samt två bhar, en vit och en svart. Personalen i receptionen var super härlig och jag vart sedan visad till omklädningsrummet där jag lämnade mina saker och bytte om till endast morgonrock, trosorna fick man behålla på! Läste lite tidningar och smsade mina nära och kära för att fördriva tiden. Efter ca 20 minuter kom en sköterska in och gav mig lite tabletter. Strax därefter kom Patrik och hämtade mig och sen gick allting så himla fort. Vi valde 375cc som var det vi pratat om på konsultationen då det skulle bli det bästa resultatet med tanke på att mina bröstvårtor pekade lite åt sidorna.  Sedan kom narkosläkaren Kim in som var super härlig och fick mig verkligen att känna mig lugn, vi pratade lite kring narkosen, men eftersom jag genomgått en operaton förut så visste jag redan det mesta. Han frågade om jag lätt blir illamående och det blir jag ju, så när jag sedan låg på operationsbordet fick jag något emot det i förebyggande syfte. När jag låg där tänkte jag på hur galet det var att jag faktiskt skulle få bröst och så lyssnade jag lite på musiken i bakgrunden. Sedan pratade vi om att jag inte skrivit min vikt i papprena, vilket var för att jag inte vägt mig på flera år, valt att inte fokusera så mkt på vikten. Så det sista jag kommer ihåg innan jag somnar var att han sa, ja men då får jag göra en kvalificerad gissning på hur mycket vi ska spruta i, lite skämtsamt sådär.

 

När jag öppnade ögonen nästa gång låg jag på uppvaket och var supertrött, sov till och från i någon timme. Kommer ihåg hur jag väldigt gärna ville ta en djupt andetag men det kändes som det var någon som satt på min bröstkorg så det gick inte så bra. Sköterskorna frågade mig hur jag mådde och jag mådde faktiskt väldigt bra, dåsig och trött i huvudet men hade inte ont. De kom med mobilen och jag fick meddela alla att jag vaknat.Fick sedan äta två mackor och dricka proviva, har aldrig varit så gott med en macka. Sov lite till, sen var det dags för toalettbesöket som gick jättebra, fick information om hur jag skulle ta alla tabletter och sist men inte minst fick jag kika på brösten, de var såklart jätte svullna men så glad att jag valde 375cc, storleken ser jättebra ut hitills till min kropp. Mamma kom sedan och hämtade mig vid 15 ungefär och första natten gick superbra.

 

Är nu inne på dag 3 och känner att jag snart kan gå tillbaka till mina vardagliga rutiner, börjar bli lite uttråkad av att inte göra något speciellt. Känns mest som en sjukt räningvärk i brösten, det sticker lite i stygnen på höger sida, men det händer bara nån gång om dagen.

 

Allt som allt är jag jättenöjd med Laser och Estetik samt Patrik, även all annan personal på kliniken var hur bra som helst, verkligen profisionella och jag kunde inte valt ett bättre ställe att operera mig på!

Är väldigt glad över att jag kunde förbereda mig och få bra koll genom att läsa andras opberättelser innan min egen så självklart ska jag dela med mig av min berättelse :) Kvällen innan städade jag ordentligt hemma. Ställde ner glas och tallrikar på diskbänken och plockade fram extra kuddar. Packade min väska då jag planerat att sova hos mamma första nätterna. Jag tog första descutanduschen och borstade håret i duschen och gjorde sedan en fläta för att håret ej skulle bli som svinto under natten. Jag bäddade sedan rent i sängen och innan jag la mig åt jag 2 bananer och en yoghurtkvarg för att inte vara alltför hungrig dagen efter då jag skulle fasta minst 6 timmar innan op. Jag sov väldigt bra hela natten, passade på att njuta lite extra av att sova på mage/sida Klockan ringde 8:00 och operationsdagen var här! Gick upp och tog andra descutanduschen, satte på mig rena kläder och ringde mamma och kompis för att se så det var vakna! Plockade upp dom och vi började åka mot Stockholm. Jag valde att köra för att inte tänka efter så mycket och bli nervös. Drack en kopp svart kaffe och vatten fram till 2 timmar före op. Jag skulle vara på L&E senast 12 och kom dit en kvart innan ungefär. Fick bra mottagande av tjejen i receptionen. Hon frågade hur jag mådde och om jag var nervös, vilket jag började bli! Betalade försäkring och för 2 bh-ar. Fick sedan gå och byta om och sa hejdå till mamma och kompis. Fick gå till omklädningsrummet och sätta på mig tofflor och morgonrock, fick behålla trosorna på. Började bli riktigt nervös och sprang nog på toa 3 gånger under denna korta tid haha Sköterskan Jonas kom in och var väldigt bra! Frågade hur jag mådde och berättade att op skulle bli ca 15 min försenad. jag fick ta två tabletter och han satte kanyl i armvecket. Patrik kom och hämtade mig och vi tog kort och sedan ritade han på mig. Jag frågade lite om storleken och vi var fortfarande överens om 450 cc. Sen gick han och narkosläkare Ove kom in. Jag förklarade att jag var lite nervös över narkosen då jag aldrig blivit sövd och han försäkrade mig om att allt skulle gå bra och jag skulle inte känns något medans jag sov. Sen var det dags att gå mot operationssalen! Ove var väldigt lugn av sig vilket smittade av sig så jag kände mig mest pirrig. I salen fick jag hårnät och sedan lägga mig på bordet. Fick EKG-plattor, grej på fingret och sen kopplade han på slängen med bedövning i kanylen. Han sa att nu börjar jag spruta in sömnmedlet och jag minns att jag sa "då kommer jag somna snart". Blinkade två gånget och sen somnade jag. Vaknade upp av att Jonas sa att allt gått bra. Det kändes som jag sovit i 2 dygn och jag kollade ner under täcket och hade tuttar! Det gjorde inte så ont, spände och tryckte mest över bröstet. Jag fick min telefon och tyckte jag mådde bra men var nog lite groggy har jag förstått av de jag ringde till :) Jag fick en päronmer som smakade ljuvligt och försökte sedan sova lite mer men kunde inte riktigt komma till ro. Fick sedan in mackor, kexchoklad och blåbärssoppa!! Sjukt gott :D det började sedan spänna ordentligt i ovandelen av bröstet och jag gick en tablett av Jonas och vilade sedan lite till. Jag fick hjälp upp och gå på toa och blev lite yr så fick vila lite till och vid 17 fick jag se brösten och sedan åka hem. Bilturen på 1,5 timme gick bra förutom att ac:n var trasig så vi höll på att svettas ihjäl! Väl hemma tog jag 2 alvedon och satte mig uppbullad av kuddar i soffan. Mamma servade mig med lite mat och gott och matlusten var helt ok. Fortfarande något spänd men ingen större smärta. Framåt 23 började det svida i bröstet då jag tror lokalbedövningen började släppa så jag tog en oxikodon. Sov halvbra under natten, hittade ingen bra ställning och fick ont i svanken. Lördagmorgon var jag precis som jag läst väldigt stel efter en natt. Fick hjälp upp ut soffan och åt lite frukost. Kikade på tv största delen av dagen, gick runt lite i lägenheten och följde sedan med mamma på en kort promenad till affären. Tog typ 15 min att gå den korta sträckan då det spänner och känns konstigt när man går. Var dock skönt att få lite luft. Tog alvedon enligt ordination och 3 smärtstillande under dagen Idag söndag spände det rejält när jag vaknade och väl kom upp ut soffan. Tog en oxikodon och tanken är att jag ska sova hemma ikväll med hjälp av killen jag träffar. Det svåraste är att ta sig upp ur soffan tycker jag annars flyter det på helt okej. Jag tar det lugnt och lyssnar på kroppen. Blev en lång berättelse men hoppas det kan hjälpa någon att förbereda sig precis som det gjorde för mig och mitt kontrollbehov (vill alltid vara så förberedd jag kan!)

Nu är min operation äntligen gjord! Tänkte dela med mig av min op-berättelse eftersom andras har hjälpt mig så mycket! Om ni har några frågor så svarar jag gärna :)
Kvällen innan operation tog jag den första duschen med descutan, och tvättade även håret. För mig med mycket hår räkte knappt tvålen till håret men jag gjorde mitt bästa. Sömnen var ganska dålig, jag drömde om skräckscenarion där min pojkvän, och i andra drömmen min mamma, var jättearga på mig och där all planering gick fel. Vaknade 5:45 och kunde infe somna om efter det, så kollade på lite serier tills klockan var 8 då det var dags för frukost. Fastade från och med klockan 9 men kunde dricka vatten fram tills 13.
Jag och mamma tog taxi till kliniken och var där nästan en timme innan operationen. Jag fick byta om till morgonrock och tofflor, men fick behålla trosorna på. Efter en stund kom sjuksköterskan Jonas in med tre tabletter och satte en kanyl i armvecket. Det gjorde väldigt ont och jag fick ett kraftigt blodtrycksfall. Efter det blev jag supernervös och kände mig väldigt liten. Narkosläkaren Ove kom in i omklädningsrummet och pratade med mig om sövningen och han var verkligen så bra som ni andra på forumet berättat! Patrik kom in vid utsatt tid och vi gick in på hans kontor där vi pratade mer om implantat, storlek och han besvarade även några ytterligare frågor. Vi kom fram till Motiva Ergonomix 500cc Full, som är exakt lika breda som min bröstbredd. Jag fick säga hejdå till min mamma efter att Patrik ritat på mig och fördes till operationssalen.
Väl inne i operationssalen fick jag en mössa och fick lägga mig på bordet, Ove och en annan kille satte på EKG och tog blodtryck. Sedan fick jag sömnmedel och syrgas, hann säga "Det känns som att ta lustgas" innan jag somnade. Det var väldigt behagligt!
På uppvaket berättade sjuksköterskan Jonas att jag sovit drygt en halvtimme efter operationen, jag fick min mobil och hade inte särskilt ont. Brösten såg väldigt små ut när jag kikade ner. Min tidsuppfattning var riktigt illa och 3 h kändes som 1 h. Ringde min mamma så fort jag piggnat till och pratade en del med de andra trevliga tjejerna på uppvaket! Sedan bjöds det på mackor, kexchoklad och blåbärssoppa. Jag började må lite illa och fick en tablett mot det. Minns inte om jag fick extra smärtstillande. Efter ett tag fick jag hjälp till toaletten, blodtrycksfall igen men besöket gick bra.
Efter ytterligare ett tag var jag redo att åka hem, det var runt 7 snåret tror jag. Fick dock blodtrycksfall igen och leddes in i ett annat rum där jag fick lägga mig och vila. Jonas öppnade upp bh:n och jag fick se brösten som såg jättefina ut - inte alls små som jag först trott! Eftersom mitt blodtrycksfall inte blev bättre hämtade Jonas en sån man kollar blodtryck med och sa att jag hade ett normalt blodtryck men han skulle höra med narkosläkaren om vad vi skulle göra. Han kom tillbaka med en spruta efedrin som jag fick i magen. Efter ytterliggare 20 min mådde jag bra och Patrik kom in och kikade på brösten, han sa att allt såg fint ut och operationen hade gått bra! Sen hjälpte Jonas mig till omklädningsrummet där jag träffade min mamma igen! Bytte om och tog sedan taxi hem. Hade inte nämnvärt ont förens på kvällen.
Hela kvällen var jag väldigt virrig, sluddrig och känslosam. Hade nära till tårar oavsett vad jag pratade om. Smärtan kom på kvällen och satt då ut mot armhålorna. Brösten spände även väldigt mycket! Sov 2 + 4 + 2 timmar under natten. Vaknade först och behövde gå på toa, sedan för att jag hade väldigt ont i ryggen och i brösten. Det tog ett tag innan jag somnade om men kunde då sova 2 timmar till. Det var guld värt att ha mamma tillgänglig under natten då jag knappt kunde resa mig upp själv.
Nu dagen efter har jag mått okej, ligger mest och vilar. Brösten smärtor otroligt mycket under vid ärren där bh:ns resår sitter, det är väldigt tight och jag har knäppt upp kortare stunder när jag sitter upp. Jag är rörlig i armarna men det känns en del i brösten, har ingen styrka alls i bröstmusklerna. Ondast gör det när jag ska sätta mig upp eller lägga mig ner då hela brösten och huden mot magen spänner. Trycket från gårdagen är borta och det känns mer tight än som att ha en elefant ovanpå brösten!
Jag är jättenöjd med bemötandet av samtliga på L&E! Nu håller jag tummarna för fina, komplikationsfria bröst :)

Nu får jag äntligen möjlighet att skriva min egen operationsberättelse, det känns extra roligt att göra utifall någon får lite glädje av den såsom jag fått av andras.

Jag bestämde mig för att ta steget och förstora brösten på riktigt någongång tidigt i somras, förmodligen efter de konsultationer jag var på i juni. Innan dessa hade det mest varit funderingar under flera års tid. Dock har jag hela tiden prioriterat annat, och egentligen inte ogillat mina tidigare små bröst. Men ju äldre jag blivit, desto fler möjligheter har jag haft att göra detta. jag har hunnit resa, och gjort myckrt annat som kostat pengar och känner mig nu mer färdig med det och därför tog jag till slut steget. Jag har inga åsikter om hur och när och varför andra förstorar brösten, men personligen är jag glad att jag väntade ett tag. Framförallt för att jag vet att jag gör det av den anledning jag anser lämpligast, för min egen skull, och dessutom har jag lärt mig gilla dem och min kropp som den var också. 

Iallafall onsdag kväll den 12/8 tog jag min första descutan dusch efter att ha nattat sonen och slappat lite på kvällen. Morgonen efter ställde jag klockan 6.30 ( hade op tid kl 9) tog en andra dusch, drack en kopp kaffe. sa hejdå till sonen och hans pappa och tog pendeln in till kliniken. Resan går fort hemifrån ( 6 min) så jag kände ingen stress. Väl där fick jag vänta utanför ett tag eftersom de inte hade öppnat, blev lite fundersam men rätt som det var dök en receptionist upp. jag fick sitta och vänta lite innan jag blev visad till ett rum och byta om till morgonrock och tofflor. Sedan kom sjuksköterskan Denise upp och gav mig lite tabletter och jag väntade några min till Patrik kom. Vi gick in på hans rum, han ritade lite på mig, tog lite kort och vi diskuterade storleken en sista gång. jag valde till slut 340/360 cc motiva ergonomix efter att ha funderat lite på en storlek större. Men pga att jag var väldigt säker på att jag inte ville ha några synbara eller kännbara kanter så blev det inte den större. Enligt Patrik skulle det ändå inte bli någon visuell skillnad. Jag gick tillbaka till omklädningsrummet och Ove (narkosläkaren) kom och hämtade mig. Vi pratade kort och jag sa att jag var något nervös för att bli sövd, han var otroligt lugn och säker och jag hoppade upp på operationsbordet efter att ha satt på mig en mössa och tagit av mig allt utom trosorna. Han satte en nål i armen, jag sa att jag ville veta när det var dags att jag skulle somna så jag kunde slappna av och blunda och han sa till. jag kände mig snabbt lite snurrig och han sa att nu kommer du snart att somna. Helt pltösligt blev jag väckt inne på uppvaket av Denise, kändes som att jag sovit i en minut. Vi pratade lite och jag kikade ner på min bröst. Min första tanke var att de var små! :-) Men ändå jättefina! Jag fick min  telefon och ringde till sones pappa och berättade att allt går bra, och att jag skulle vila lite. Jag fick flera jättefina rumskompisar, en av dem hade opererats precis före mig och hon berättade att jag hade varit vaken innan jag kom in i rummet och att jag hade pratat massor om min son, och att jag trodde att han var där och att de skulle ge honom min telefon som han kunde leka med haha. Detta minns jag dock inte. jag vilade och pratade med mina rumskompisar och åkte hem runt 14 tiden tror jag. Fick lite mediciner och information om återbesök och skötsel av snitten. Jag har haft ganska ont, men idag den 5 dagen efter operation känns det bättre, trots att jag överansträngt mig en hel del hemma. Det är svårt att vila helt med ett litet barn. Dock tror jag att så länge man inte lyfter tungt etc är det ingen fara. L&E är jättebra, jag har stort förtroende för dem och Patrik. Jag kan definitivt rekommendera han som kirurg och L&E som klinik. Enda lilla missen från deras sida ( receptionen)är att de skulle ringt till mig, dagen innan op samt idag, vilket de inte gjort. Detta har inte stört mig nämnvärt, vill man något kan man ju ringa själv och Patrik har alltid varit väldigt snabb på att svara på frågor. Har ni några frågor, fråga på! :-) 

Jag tänkte beskriva min operationsdag och den skiljer sig inte så mycket från andras berättelser från L&E =)

 

Jag var först ut att opereras denna dag, skulle vara där kl 7.30 men jag blev ju försenad i vanlig ordning. Fast det var lugnt, när jag kom dit fick jag betala för BH och gå och byta om till morgonrock och tofflor (trosorna fick behållas).Väntade en liten stund sedan kom narkosläkaren Kim och pratade och gav lite smärtstillande tabletter. Efter det kom Patrik och hämtade mig för att rita lite och bestämma implantatstorlek. Jag hade velat mellan Motiva 335/355cc eller 355/375cc, kände vid tillfället att det inte spelade någon roll vilken storlek jag valde då skillnaden var marginell. Även om brösten ännu ej är klara är jag glad att jag valde de mindre då jag tycker dessa är i största laget för mig.

 

Efter att Patrik ritat klart gick vi in på op-salen och jag fick lägga mig på op-bordet som Jesus på korset och personalen satte nål m.m. Jag var väldigt tydlig med att jag ville veta alla läkemedel jag fick medan jag var vaken och att de inte fick söva mig utan att tala om det i förväg. Detta då jag tidgare fått narkos på en annan klinik där man bara sprutade utan att säga något och jag somnade med en panikkänsla av att ha tappat kontrollen och vaknade illa till mods. På L&E var de jätteproffsiga och jag fick veta allt. Jag hade på morgonen börjat må illa, detta för att jag vanligen äter ganska mycket så fasta är inte min grej. När narkosläkaren gav ett läkemedel som jag blev ännu mera illamående av fick jag också syrgas vilket är bra mot illamående, jag sa bara "Bra" och somnade lugnt och stilla.

 

Vaknade efter vad som kändes som 10 min, då drog en sköterska larynxmasken. Hade ingen smärta när jag vaknade, det tryckte lite i bröstet men det var jag beredd på. Kollade under täcket och förstod att det var klart. Sköterskan pratade lite med mig, men jag ville inte säga så mycket utan svarade "Jag vill inte prata för jag är vimsig". Avskyr att prata när jag är förvirrad (samma sak om jag dricker alkohol och blir oredig i hjärnan ). Jag fortsatte dock meningen med "Jag vill ha mitt snus" (hade redan innan noggrannt visat vart mitt snus låg), sköterskan skrattade och sa att alla brukar vilja ha sin mobil men att jag ville ha mitt snus. Jag fick inget snus och det var nog bäst så jag somnade om en stund.

 

När jag vaknade nästa gång ca kl 9.45 försökte jag resa mig, men sköterskan tyckte jag skulle ligga en stund till och höjde lite bakom huvudet. Nu fick jag lite att äta och dricka, vilket satt fint eftersom jag var superhungrig och det dammade i näbben. Så fick jag mitt älskade snus också <3 När jag ätit klart sa jag att "Nu är jag redig igen och vill gå hem" sköterskan höll inte helt med om detta. Jag var nog inte virrig men det kanske var lite tidigt att gå hem två timmar eftr op. Omkring 10.45 fick jag gå på toaletten, kunde dock inte resa mig självständigt ur sängen så det fick jag hjälp med. Vid det här laget ville jag verkligen gå hem och det fick jag. Ringde min sambo som som kom och hämtade mig.

 

När jag kom hem satt jag bara och väntade på att den långverkande lokalbedövningen skulle släppa och då förväntde jag mig att det skulle börja göra rejält ont. Under min tid på uppvaket hade jag legat och läst min narkosjournal så jag visste vilka läkemedel jag fått, ringde en kompis på narkosen som berättade när bedövningen ungefär skulle släppa. Jag började med de smärtstillande jag fått enligt ordination och när bedövningen släppte så blev det aldrig någon svår smärta. Hela efterförloppet har verkligen inte varit så jobbigt som jag förväntade mig. Jag har mest känt en känsla av stelhet och under några dagar kändes det som sveda i snitten. Men aldrig någon outhärdlig smärta liksom! 

 

De två första dagarna tog jag samtliga smärtstillande enligt schema. Dag 3 drog jag ned Oxynormen till att bara ta morgon och kväll (övriga full dos). Dag 4 tog jag bara Oxynorm till kvällen (övriga fulldos). Under dag 5-7 tog jag bara Alvedon och Ipren (förutom antibiotikan då). Detta passade mig väldigt bra. Jag tycker det är viktigt att vara smärtstillad så att man inte bara ligger 24/7, självfallet ska man ta det lugnt i början men jag tror inte det är bra att vara immobiliserad.

 

Här kommer lite tips till dig som ska opas:

Handla hem saker du tycker om: frukt, godis, glass, mat. Ät vad du känner för de första dagarna. Matlusen är inte alltid den bästa så det är bättre att få i sig lite än inget.  Laxantia: Tar du morfinpreparat kommer föstoppningen som ett brev på posten. Se till att ha katrinplommon/katrinplommonjuice hemma. Bunkra även lite andra "riktiga" laxermedel, så inte magen stannar helt för då tappar man ofta matlusen helt och det är nog inte bra för läkningen. Våtsevetter: Du kommer vilja tvätta bort odören under armarna men det brukar dröja några dagar innan man får hel-duscha. Torrschampo/boka tid hos frisören: Du får kanske inte duscha och det kan vara jobbigt att tvätta håret själv. Så ha lite torrschampo eller en tid hos frissan för att tvätta håret. Kuddar: Jätteskönt att bulla upp i soffan eller sängen, det är ofta jobbigt att ligga plant. Brösten brukar svullna då också vilket gör det hela jobbigare. Storstäda: Ingen större risk att du har massa överskottsenergi efter op. Se till att allt är i ordning och dessutom ska man inte göra allt för yviga rörelser i början. Inbakad fläta: Skönt att slippa ha håret i ansiktet när man tvättar det m.m. Kan vara jobbigt att ha armarna högt också. För mig var det dock inget större problem så jag tog ur min. Olja: Jag köpte Bio-oil en månad innan op och började smörja, vet inte om den funkar men det känns bra att smörja och ev förebygga bristningar. Jag har fortsatt att använda den efter "den första duschen". Eltandborste: Jag hade nog inte kunnat borsta mina tänder så noga i början om det inte hade vart för min eltandborste. Min tandhygienist på FTV säger dessutom att det är den enda reklamen sm inte ljuger, eltandborste är bättre. Jag har en sådan som tar tid och säger till när man ska byta tandrad, två minuter är längre än man tror Tandskölj: Morfinpreparat ger muntorrhet (muntorrhet behöver man inte nödvändigtvis känna av, men man kan ha det endå!), viktigt att sköta om tänderna!     Ta bilder: Ta bilder ur alla vinklar och vrår på dina "före-bröst", du kommer behöva dessa när du efter op börjar noja om att du valt fel implantatstorlek m.m. Ta även bilder om du gör ristest, kul att jämföra efteråt. Ställ ned saker: Saker du använder ofta, ställ dessa i maghöjd. Det kan vara jobbigt att sträcka sig efter op! Ha någon hemma de fösta 2-3 dagarna: Ovärderligt att få hjälp upp ur sängen på morgonen, det skulle ta evigheter att göra det själv när man är stel. Även vissa vardagssysslor är jobbiga. Dra upp knäna mot magen när du ska resa dig: Mycket enklare att resa sig då det inte drar lika mycket i snitten, detta fungerade mycket bra för mig iaf. Kolla inte på brösten: De är sannolikt jättfula efter op, du kommer bara börja oroa dig och det är bara jobbigt. Jag kollade först efter 7 dagar i samband med min första dusch, de var superfula då också  (Tror dock att de kommer bli bra när de är klara!)

Detta var min story/mina tips, hittills är jag jättenöjd med L&E och kan inte annat än att rekommendera dem!  

 

Sist men inte minst, om du förbereder dig på värsta tänkbara smärta och övertygar dig om att du kommer att klara det så kommer det att gå bra. Man kan säkert få ont endå, men inställning är viktigare än man tror! Vidare vill jag säga till alla som är rädda för narkos att det är heeeelt underbart, du sover som en prinsessa. Men kom ihåg att alltid berätta om ALLA läkemedel och ALLA sjukdomar du tar/har!

 

Kram

 

      

Innan min bröstoperation läste jag många operationsberättelser, så här kommer min egen utifall att det kan vara till intresse för någon! :) Jag vaknade upp kl 7 på morgonen, jag och sambon hade övernattat på hotell i Stockholm och jag hade faktiskt sovit ganska bra. Jag tog min sista Descutandusch och lät mitt långa hår självtorka samtidigt som jag fick sitta och kolla på den goda frukostbuffen som jag inte fick röra. Vid 9 var det dags att bege sig till kliniken. Jag hade tid hos Patrik kl 10. Jag var supernervös innan jag kom dit, men när jag väl klev in så var det en supergullig tjej i receptionen som småpratade med mig så att jag blev lugn. Jag köpte kapselförsäkring och läk-bhar (köpte 2 st) och fick sedan gå till omklädningsrummet och byta om. Därefter kom en sköterska in med smärtstillande till mig, innan Patrik hämtade mig. Jag velade in i det sista mellan implantaten Motiva och Mentor, men det fick bli Mentor coh2. Patrik ritade på mig, och jag slängde en sista blick på mina små sorgliga bröst i spegeln ;) Jag fick sitta kvar inne i Patriks rum medans han gick iväg för att förbereda, och strax kom narkosläkaren Ove in. Han var så himla gullig och fick mig verkligen att känna mig i goda händer. Vi gick bort till operationssalen, det kändes galet overkligt att det äntligen skulle bli av. Jag la mig på operationsbordet och fick en kanyl i armen. Ove sa "nu kommer du snart bli trött, här kommer syrgasen".. Och sen måste jag ha slocknat, jag förstår inte hur det gick till, haha ;D Sedan slår jag upp ögonen och ligger på uppvaket tillsammans med några andra tjejer. Jag försökte halvslumra vidare, man kände sig sååå trött men samtidigt var jag så upprymd och ville bara smsa pojkvän/vänner/syskon att allt gått bra. Efter en stund fick jag smörgåsar och kaffe och sen piggnade jag till fort. Dock skakade jag som bara den, jag tror hela sängen skakade, tydligen en bieffekt som kan uppstå när narkosen går ur kroppen.. Så sköterskorna packade in mig i täcken och filtar, och gav mig mer smärtstillande när det började göra mer ont. Jag var kvar till någom gång efter 15 om jag inte minns fel, men sedan var jag så pigg att jag bara ville hem. Sambon hämtade mig och jag halvsov (superhög på allt smärtatillande :p ..) hela vägen hem. Har haft ganska ont efter, men inget som inte varit överkomligt, och när jag tagit smärtstillande har smärtan dämpats mycket. Värst har varit stelheten efter natten samt smärta i revbenen under brösten. Jag är nu inne på dag 17 och lever i princip normalt igen (förutom att jag fortfarande sittsover i soffan). Brösten har känts väldigt stora innan, men nu börjar jag tycka att storleken är bra. Var inne på att ta ännu större ett tag, men är glad att jag höll mig till 450cc! Är hursomhelst otroligt nöjd med både klinik och personal, hela upplevelsen får 10/10! Bilder finns på min sida, och om någon som läser detta undrar över något (kanske inför sin egen op på L&E) är det bara att skicka mig pm. Kram!

När jag efter min konsultation satt i väntan på operationsdagen uppskattade jag operationsberättelserna något enormt. Så jag skriver min egen i hopp om att den kan vara till hjälp för någon annan!

Torsdag kväll dagen innan operationen-

Jag bäddade rent sängen och köpte hem mitt favoritgodis och mat som bara var att värma i ugnen till de första dagarna efter. Duschade min första dusch med Descutan och läste noggrant igenom alla papper jag fick på konsultationen.

Fredag operationsdagen-

Jag klev upp förväntansfull vid 7 tiden och tog min andra väldigt noggranna dusch med Descutan sen fick min tjejkompis göra en inbakad fläta på mig så att håret skulle hålla sig borta ifrån ansiktet. Vi åkte in mot kliniken vid 8 och jag var konstigt nog otroligt lugn.

 

Väl på kliniken fick jag byta om till en morgonrock och tofflor och behålla mina trosor på innan Patrik hämtade mig in till hans rum. Vi tog bilder innan han ritade på mig och kom överens om implantat storlek då jag velat lite. Patrik trodde att 425 skulle bli bäst så jag litade på honom.

 

Patrik lämnade rummet och narkosläkaren Ove kom in strax efter. Han frågade mig hur allt kändes och jag fick två piller, en långtidsverkande Alvedon och en mot illamående. Sen gick det fort, kramade min vän hejdå och sen gick Ove och jag in mot operationssalen där jag la mig på britsen. Jag som är extremt nålrädd fick panik när Ove skulle sätta in kanylen och vi valde att söva mig med gas istället. Jag andades in 3 djupa långa andetag och somnade skönt in.

Vaknade upp när de lyfte mig från operationsbordet till min säng, vinkade glatt till alla i koridoren när jag åkte mot uppvaket. Låg och klapprade tänder högljutt och skrattade omvartannat i en halvtimme innan jag somnade en stund till. Vaknade upp mådde ganska illa (vanligt nät man är sövd med gas) och fick genast två doser mot illamående och det kändes bättre direkt och jag kunde somna om. Vaknade igen mycket piggare och klarare i huvudet än innan och blev ledd till toaletten. Fick sen två ost och skink-mackor en kexchoklad och en festis, låg och pillade på mobilen och berättade för de närmaste att jag överlevt och mådde över förväntan :) Ove kom förbi och kollade till mig på uppvaket och berättade att allt gått bra. Kändes som att alla inblandade verkligen brydde sig om hur jag mådde! 

 

När min kille kom för att hämta mig skulle jag först få se brösten… där blev det lite surrigt och jag höll på att svimma, la mig på en brits inne i rummet där fick jag ligga och vi försökte sedan igen men det gick inte bra denna gång heller och så höll vi på ett par gånger… mitt låga blodtryck och läkarskräck i kombination spökade tror jag…

 

Tillslut pratade sköterskorna med Ove och jag fick en spruta med efedrin i låret för att bli stabilare… Tjong sa det och jag var överallt!! Pratade som om jag var på snabbspolning och mådde som en prinsessa. Ännu bättre var det när jag fick se brösten, redan så snygga! Patrik kom förbi och tog sig en snabb titt mellan sina andra patienter och sa att allt såg bra ut. När jag kom hem vilade jag och tog igen mig hela kvällen kommande dagar tog jag korta promenader och kollade mycket film. 

 

Nu 11 dagar senare är jag tillbaka på jobbet och det fungerar utmärkt, trots en del stramhet i brösten men det blir bättre och bättre för varje dag. Jag är så nöjd över mitt beslut att genomföra det här och jag längtar efter stranden i sommar! Jag rekommenderar Laser och Estetik till alla jag är verkligen helnöjd med upplevelsen 

Dagen innan ringer dom fr L&E , tjejen berättar hur vi går tillväga , jag skall vara på plats redan kl 07. Hon berättar att recept finns redan att hämta ut på apotek. Jag får antibiotika , stark alvedon och oxynorm tabletter. På kvällen duschar jag med hibiscrub , kropp & hår. Får även med mig sambon in i duschen :) lägger mig i renbäddad säng och ställer klockan på alarm 04.30 . Vaknar tar en kopp kaffe och en ny hibiscrub dusch , 05.30 rullar vi iväg . 07.00 blir vi insläppta på L&E tror jag e först :) får kvittot på betalning samt skriva under patientsamtycke. Därefter blir det omklädningsrummet , får tofflor och en morgonrock . Efter en stund blir jag hämtad av Mattias , kramar min sambo och vi skiljs åt. Inne på undersökningsrummen blir jag fotad och ritad på, känns som en evighet, nervöst. Men Mattias pratar och lugnar mig. Klart fotar igen , sen kommer narkosläkaren och pratar lite , får en tablett och vi går in till op salen. Tror klockan är strax efter 8, vaknar sedan upp på uppvaktningar vid 11 tiden . Har ont får ngr tabletter. Sover och slumrar någon timma till sedan kommer det lite fika , mår absolut inte illa , var lite rädd för det men känns bra , inge illamående. Kommer upp på toaletten och fikat avklarat, skriver lite sjukskrivningspapper och pratar lite om första tiden hemma. Mattias kikar förbi frågar hur jag mår och berättar att allt gått bra. Han hade tagit bort lite mera på höger bröst sa han , och lagt in 385 i varje bröst. Nu vill jag hem , får hjälp till omklädningsrummet och min sambo hämtas, får hjälpa mig att klä mig, snurrar till ordentligt och jag får sitta ngr minuter tills kallsvetten lagt sig.

Då var det även dags för min operations berättelse. Kan inte förstå att det redan är "över". Hade inbokad operation kl 12 igår (20/3) och var på plats redan en timme innan. Bor på ca 6 min avstånd med t-banan så hade ingen lång resa framför mig, men hade heller inte ro att sitta hemma och vänta. Så snart jag var på plats fick jag hjälp i receptionen av en jättetrevlig tjej som ordnade med kvitto och bröstgarantin. Hon frågade omtänksamt hur jag kände mig och försäkrade mig om att jag inte hade något att vara nervös över. Därefter fick jag byta om till morgonrock och tofflor samt invänta Patrick. Patrick hämtade upp mig efter en stund och vi gick in på hans rum. Jag hade ännu inte bestämt mig för vilka implantat jag skulle välja, velade mellan Mentor 375 cc MP+ och 450 HP, då min bröstbredd mätts till ca 13,5 cm under konsultationen. Var rädd för att få platta bröst med MP+ samt för stora med HP. Dock visade det sig vid en ny mätning att min bröstbredd endast var 12,5 cm, vilket innebar att jag nu kunde välja 375 cc på vänster samt 400 cc på höger, vilket kändes jättebra. Patrik tog bilder och ritade på mig och därefter kom narkosläkaren Ove, som var lika lugn och snäll som jag läst här tidigare. Vi satt ner och pratade lite och han lugnade ner mig samt gav mig en tablett mot illamående. Därefter gick vi in i operationssalen och jag fick lägga mig ner på britsen. Då jag är stickrädd fick jag titta åt andra hållet då han satte nålen, blev lite yr, men snart började Ove pumpa in sömnmedel och därefter minns jag inget mer förrän jag låg på uppvaket. Var tydligen ovanligt trött när jag vaknade och kände det som att väckarklockan ringt och att jag inte ville stiga upp än.. Kände mig lite yr och trött, men mådde annars bra. Kände mig väldigt hungrig och fick in juice, smörgåsar och en chokladbit. Fick ligga kvar några timmar under observation av en fantastisk sjuksköterska och även Patrik kom förbi och frågade hur jag mådde. Fick information från sjuksköterskan innan det var dags att röra på sig. Blev upphämtad av min syster och mådde helt OK och har mått bra sedan dess om än väldigt öm. Bl.a. varit ute och promenerat idag. Avslutningsvis kan jag säga att jag bara har positivt att säga om kliniken samt kirurgen, kände mig väldigt trygg och omhändertagen under hela vistelsen. Har kikat lite på brösten och även om de är väldigt svullna så känns storleken bra.

Den 4 mars var det äntligen min tur att få stora bröst!

  Vaknade kl 6 den dagen, duschade mig med tvålen man skulle tvätta sig med sen åkte jag och min pojkvän mot stockholm. Skulle vara på kliniken kvart i 9, men var där runt 8 ungefär då vi åkte lite tidigare för att va säkra på att komma i tid.   När jag väl kom dit fick jag betala för läkbhn, försäkringen och skriva på lite papper. Sen fick jag och min pojkvän gå in i ett omklädningsrum där jag fick byta om till en morgonrock och ett par tofflor. Satt och vänta en stund sen kom nakosläkaren Ove in, han fråga om jag var rädd för narkosen vilket jag var då jag aldrig sövts ner förut. Kändes mycket bättre efter att ha pratat med honom. Fick även en alvedon och en till tablett som jag inte minns var det var, haha. Sen satt vi och väntade ganska länge. Jag trodde att jag skulle vara super nervös men av någon anledning blev jag aldrig nervös, jag var helt lugn. Tror nog det fortfarande kändes så overkligt. Vid kvart över 9 ungefär kom Patrik in, jag sa hejdå till min pojkvän och följde med Patrik. Han tog förebilder på mig och sedan fråga han om storleken kändes bra, hade ju velat lite från 300 cc - 350 cc men det blev tillslut 325 hp då även Patrik tyckte det passade mig bäst. Sedan ritade han på mig och där efter gick vi in til operationsrummet.   När jag kom in fick jag lägga mig ner med morgonrocken över mig, en sköterska kolla mitt blodtryck medans narkosläkaren satte in en nål i min arm. Väl inne i operationsalen gick allt väldigt fort. Det enda jag minns var att Ove tog syrgasmasken mot min mun å sen blev allt svart. Minns inte ens om jag andas in eller hur det gick till men somna gjorde jag iallafall, haha!   Sen vaknade jag upp runt 10:10, allt gick alltså väldigt fort då jag opereades 9:15 så kan inte ha sovit så länge efter operationen var klar. Jag frös väldigt mycket till en början med det gick över ganska fort. Kände mig ganska borta när jag vaknade, nästan som att jag var full men det var en skön känsla ändå. Efter en liten stund fick jag tillbaka min mobil, det första smset jag skrev till min pojkvän var "Jag dog inte" hahah, jag var så rädd innan att jag inte skulle vakna upp efter narkosen.    Jag hade inte ont alls när jag vaknade, kändes som lite lite träningsvärk men endast i vänstersida. Fick även lite fika, 2 mackor, 1 festis, blåbärsoppa och kexchoklad. Å jag fick i mig nästan allt! Hade ju inte ätit sen kvällen innan så var väldigt hungrig. Sen gick en sköterska igenom lite papper med mig och efter det fick jag testa gå på toa och där efter så var det dags för mig att åka hem. Jag mådde så pass bra att jag ville hem så fort som möjligt. Så ca 3 timmar efter jag vaknat upp åkte jag hem.   Nu har det gått 6 dagar sen jag opererades och jag har fortfarande inte fått ont, sån himla tur! Jag hade verkligen föröväntat mig värsta smärtan att jag skulle ligga i sängen och gråta typ, men istället har jag vart upp och rört mig hyffsat mycket, inga problem med att resa mig själv oså. Har heller inte tagit en enda morfintablett eftersom jag aldrig fick ont. Visst har det spännt lite i brösten men det var inte så farligt. Det ända jag haft ont i är ena såret, när jag reser mig upp svider det som fan och känns som det brinner typ. Men det är endast när jag reser mig upp så det är inte så farligt heller eftersom det går över på en gång. Är så himla glad att jag slapp den där smärtan som dom flesta verkar få!   Är väldigt nöjd med mitt val av klinik och kirurg. Kan verkligen rekommendera er som funderar på att operera er där att göra det!   

Äntligen bröst! Efter en lång väntan sitter jag här och förstår inte riktigt vad som har hänt. Mina bröst är ca ett dygn gamla och jag är jättelycklig.
Innan min bröstoperation var jag tacksam för alla operationsberättelser här på POF. Så jag känner att det inte är mer än rätt att jag skriver min egen.
Jag hade funderat på att operera brösten under en längre tid, mina bröst såg helt okej ut innan men var alldeles för små. Jag kände mig platt och var helt enkelt inte nöjd med dem. Sommaren 2014 tog jag tag i saken. Jag blev medlem är på POF och började researcha efter klinik och kirurg. Eftersom jag bor i Norrland var det rätt svårt att hitta en klinik i närheten, jag bestämde mig för att avgränsa mig till Stockholm. Jag hittade mycket positiva kommentarer om Proforma och Laser & Estetik och bokade in konsultationer på båda ställena i September. Proforma verkade bra men kände mig inte riktigt övertygad medan jag gick ett väldigt bra intryck av Laser & Estetik och Patrik Höijer. Han fick mig att känna mig lugn, lyssnade på mina önskemål och gav bra råd om vilken storlek och implantat som skulle passa mig. Ett extra plus vad 3D bilderna som man fick med sig hem och jämföra storlekarna. Efter konsultationen bokade jag in en operationstid fredagen den 27 februari, 2015. Det kändes som en evighet kvar men det var den tiden som behövdes innan jag lyckats spara in alla pengar som behövdes till operationen.
Den 26 februari 2015 åkte jag och min pojkvän bil till Stockholm och checkade in på hotell eftersom min operationstid var kl 8 dagen efter. Jag duschade med Desucatan, både hår & kropp, och passade på att kamma håret med en ny inköpt borste i duschen. Håret blev helt ok efteråt. Inte alls som svinto som jag föreställt mig. Jag gick å la mig och sov hela natten.
Klockan ringde halv 6 på morgonen, jag duschade en gång till med Desucatanen, den här gången endast kroppen, gjorde två inbakade flätor och varken åt eller drack någonting. Min pojkvän följde med till Laser & estetik där jag möttes av en trevlig manlig sjuksköterska. Jag fick skriva under lite papper och vänta med att betala läkbhar och försäkring. Jag sa hejdå till min pojkvän och följde med sjuksköterskan till omklädningsrummet där jag fick byta om till morgonrock och tofflor (fick behålla trosorna på). Efter en stund kom narkosläkaren Ove in och ställde några frågor och berättade om narkosen. Jag har aldrig blivit sövd tidigare och förklarade att jag var väldigt nervös pga det. Ove lugnade mig och sa att han kommer finnas vid min sida hela tiden och lovade att jag inte skulle må dåligt efteråt. Ove gick sedan ut och Patrik hämtade mig. Vi tog några bilder på mina bröst, patrik ritade på mig och diskuterade storleken gång till. Vi var båda överens om att Perthese, 305cc, mp+, delvis bakom muskeln skulle passa mig bäst. Jag var ute efter ett sådan naturligt resultat som möjligt.
Efter det gick vi till operationssalen. Patrik gick iväg och Ove kom in. Han fick mig att känna mig lugn och jag var inte ett dugg nervös inför narkosen. Jag fick en nål i min högra arm, tog blodtryck och efter det en syrgasmask. Jag hörde att Ove sa att han kommer söva mig nu, kände ingenting och somnade direkt. Helt plötsligt vaknade på uppvaket (ett rum med 4 sängar) och skrek "jag är vaken", hahaha jag hade säkert varit vaken flera gånger innan men har inget minne av det:). En sjuksköterska kom snabbt fram till mig och frågade hur jag mådde och om hon kunde hämta något. Jag frös väldigt mycket och frågade henne om hon kunde hämta mina tjocksockar och en Festis. Hon var väldigt trevlig och sprang å hämtade dem. Jag fick min mobil också å ringde min pojkvän direkt å skickade sms till mamma, syster och bästa vän. Jag var så sjukt lycklig, en aning snurrig och hade inte alls ont. Jag började genast känna mig kissnödig efter jag hade druckit min Festis. Fick hjälp att komma ut och hålla i sjuksköterskans arm. Det kändes som att jag var jättefull, men inte obehagligt. Jag lyckades gå på toaletten själv och fick sedan hjälp tillbaka. Sjuksköterskan frågade om jag ville ha något att äta och jag kände att jag var riktigt hungrig. Jag fick två ost- & skinkmackor, en liten kexchoklad, en till Festis & en halv banan. Mumsade i mig allt på en gång förutom bananen. Både Patrik och Ove kom in till uppvaket för att höra hur jag mådde och berättade att operationen gått bra. Låg å lyssnade på musik en stund, började känna av en smärta i vänsterbröst som jag direkt fick smärtstillande mot.
Efter ett tag sa äntligen sjuksköterskan att jag är redo för att åka hem. Vi gick igenom medicineringen och allt man behöver tänka på. Vi gick sedan till en operationssal och kollade på brösten. De såg verkligen fina ut och jag blev jättenöjd. Jag var inte alls beredd att dom skulle se så fina ut i början. Dock var mitt vänstra bröst väldigt svullen och sjuksköterskan sa att han skulle hämta Patrik för att dubbelkolla så att jag inte fått någo blödning i bröstet. Jag fick klä på mig i omklädningsrummet och sen kom Patrik han tryckte till på bröstet, konstaterade att det inte var någon blödning och fäste ett bröstband över mig som ska hjälpa till att trycka ner svullnaden snabbare. Jag gick sedan ut till receptionen och betalade försäkring, läkbhar och bröstband. En glad pojkvän satt där och hjälpte mig sedan till bilen. Vi packade in mig så gott vi kunde och det gick bra att åka hela vägen hem. Jag mådde inte alls illa, däremot började smärtan komma mer å mer, när jag väl kom hem grät jag och hade ca 12% ont av 10. Tog smärtstillande och smärtan gick ner till 7% av 10. Packade ner mig i soffan, gjorde ett kuddberg bakom ryggen och satte en nackkudde bakom nacken. Slocknade och sov som en stock hela natten. Vaknade med en okej smärta, tog smärtstillande enligt anvisningar å nu känner jag ingen smärta alls. Tack å lov :D
Det här blev rena rama uppsatsen. Men jag är otroligt glad och nöjd över min bröstoperation! Jag kan rekommendera Laser & Estetik och Patrik Höijer till alla. Personalen och lokalerna är riktigt bra, man blir väl omhändertagen och alla är verkligen super trevliga :)
Laser & estetik får 10 poäng av 5 möjliga^^.

Det har gått 6 månader sedan min operation. Hade ingen lust eller ork att skriva min berättelse efter min operation pga flera saker, men kände jag äntligen ville dela med mig nu.

  Jag förberede mig kvällen innan med descutan duschen, och även på morgonen. 27/2 så bar jag mig av till kliniken med min bästa kompis som släppte av mig. Bor 50 mil bort så stannade hos henne en vecka efter operationen. Just då jag skulle kliva ur bilen tapapde jag mobilen i backen så displayen förstördes, enda jag kunde göra var att svara i mitt headset, varken ringa eller skriva till någon, så där började det dåligt haha. Fick träffa kirurgen, och det försa han sade var : Så du skule lägga in 500cc? Och jag fick panik, har han ingen koll tänkte jag?! Absolut inte svarade jag, funderade mellan 375-400 cc, som vi skulle bestämma nu. Och han blev nervös och gick iväg, sedan kom han in och skrattade och sa : Ber om ursäkt att vi blandade ihop uppgifterna, blev själv lite rädd och täntke att dom kommer bli påtok förstora på dig. Då släppte nervositeten lite. Han sa 375cc skulle passa bättre på mig och att 400 skulle bli aningen för brett så det var bara att köra.  Lite snabbt så fick jag träffa narkosläkaren, fick tabletter, och jag berättade att jag bär på blödarsjukan, och att min moster gör även det och haren mildform själv. Ifall jag skule börja blöda, dock har jag tagit prover som visar inga tecken på att jag själv är utsatt för det.    Klev in i operationssalen, som såg ut som framtiden, var så fint!! vitt och cleant, världens sällaste personal, fick något insprutat i armen och det enda jag hann säga var "Oh shit!!" så somnade jag. Vaknade då de skulle flytta mig från op-bordet, och jag svamlade om mitt jobb...   Då jag vaknade upp började mitt helvete.. vaknade av min frossa, kändes som ett tåg kört över mig. Fick morfin på morfin. Illamåendet försvann aldrig, men spydde inte. Kunde inte ringa någon, kunde knappt svara i mitt headset för jag kunde inte röra mig. Såg i papprerna bredvid att jag fått medeicinen min lillebror får då han börja blåda pga sin blödarsjuka, blev livrädd att jag fått en blödning! Men fick det tydligen bara i förebyggande syfte, allt hade gott bra. Sköterskorna kom in för att de ville jag skulle sätta mig upp och äta, så de hissade upp sängen. Och jag tuppade av. Så blev det gång på gång. fick sitta halvsittande tillslut för att försöka äta, vidrigt...ville bara dricka och sova men kunde inte sova pga smärtan. Skulle på toa flera timmar senare, kissade men svimmade nästan av igen så sköterskorna fick bära tillbaka mig. De kallade på narkosläkaren, som beslutade att ge mig effedrin? Även kirurgen kom in för att dubbelkolla mig, men han sa att resultatet kommer bli hur bra som helst, blev en lättnad för hörde inte han sa det till någon av de andra tjejerna då han kollade dem, men han sa nog så för att lugna mig( för de andras bröst blev lika bra) De andra tjejerna mådde toppen jämfört med mig. Jag var först in på OP, och jag var sist kvar nästan. Tillslut kunde jag sitta upp, och de skickade hem mig. Blev bara en jobbig upplevelse då mobilen gick sönder, fick inte tag i någon, all smärta och att jag svimmade gång på gång. SÅ GLAD att en tjej där var så snäll och trevlig med mig, kallade på sköterskorna då jag höll på svimma av två ggr, hon gjorde verkligen mycket för mig.    Hela första veckan kunde jag inte klä mig, inte lyfta ett vattenglas, fick all hjälp av min kompis. Grät nog varje dag. Andra natten så hade jag glidit ner i sängen, och skulle försöka flytta mig lite men det resulterade i att jag sträckte på stygnen, så hela högerarmen kunde jag inte använda de kommade dagarna. Fick mer morfin utskrivet som jag levde på i 3-4 veckor. Blev sjukskriven i 6 om jag inte har helt fel. Kom tillbaka till jobbet för tidigt, testade en dag att jobba efter 4 veckor, men var tvungen att gå hem och fick mer sjukskrivning. Fick sitta sovandes i 3-4 veckor, första 2 veckorna efter jag kunde ligga och sova så behövde jag hjälp upp, kunde inte alls ta mig upp, gjorde för ont, det är nu idag jag kan ligga på sidan riktigt och sova, ibland på mage om sängen är mjuk haha. Kan få värk än idag, och tappad känseln under brösten och ena bröstvårtan är öm konstant.    Hade jag vetat vad jag skulle gå igenom hade jag aldrig gjort det, tog för lång tid innan jag kunde träna, kom helt ur form och är inte i form än idag, MEN ska ta tag i det nu. Det är nu jag verkligen typ kommit helt på fötter igen.    Är dock SÅ nöjd med resultatet, älskar mina bröst mer än allt annat. Man kan inte förvänta sig alls vad som ska hända, alla är olika! Är så stolt över att jag vågade helt enkelt, och i efterhand så är det nog värt allting!   Blev en novell detta, men hoppas att alla ni som opererat er, och ska operera er inte alls går igenom detta, för det är nog mer sällan man blir såhär handikappad som jag blev, så vill inte skrämmas, inga av mina kompisar som gjort det hade en en järrebra upplevelse och återhämtning. Och alla på Laser och Estetik är underbara, fått så mycket hjälp och stöd så val av klinik är det bästa jag gjort.  

Jag sov som en prinsessa natten till op-dagen, njöt av att ligga på sida och mage en "sista" gång på länge. Klockan ringde 5.30. Sambon och jag gjorde ordning barnen till dagis som han sedan lämnade i samband med sitt jobb, så passade ja på att sätta på en kopp kaffe innan ja skulle vara helt fastande (dricka senast 2 timmar innan). Hoppade in i descutan-dushen som sved lika skönt som första gången.   På med rena kläder, föna håret, packa ihop det sista i väskan så som mobilladdare, tidning, proteinbar mm. Åker mot stationen och tar tåget mot sthlm 8:01. Lyssnar på musik och njuter av känslorna i kroppen som verkligen gör mig pirrig & glad. Framme 9:16 i sthlm.   Kommer till kliniken 9:45 (ska senast vara där 10:00, allts 30 min innan min tid som var 10:30). Pratar med tjejen i receptionen och får fylla i lite papper, köper även till 2 st läk:bher samt kapselgaranti 3 år. Får sedan sitta ner och vänta en stund. Skönt att va i tid så den värsta nervositet hann släppa.   10:20fr jag byta om i omklädningsrummet. Receptionisten berättar att en sköterska snart hämtar mig. Jag blir nervös igen men är ändå såå glad och förväntansfull. Tiden går och jag har kontakt med nära & kära genom telefonen. Många går förbi utanför omklädningsrummet men ingen kommer in. Ca kl 11 ringde ja på "klockan" och då kom en sköterska in och berättade att op innan mig dragit ut på tiden och förväntas va klar ca 11:30. Väntar ett tag till, fick lite lite vatten, gick på toa ca 3 ggr sen ja kom till kliniken mm haha.   Kl 11:45 kom Patrik in och visade mig vägen till sitt rum. Där gick allt fort. Han tar bilder på brösten, sen pratar vi lite snabbt om vad ja vill lägga in. Hade varken bestämt storlek  el implantatmärke men det slutar med att Patrik tror Silimed HP runda 570 blir bra för mig, de extra klämvänliga än allergan men resultet mellan silimed & allergan som ja velade över innan skulle ge mig liknande resultat. Han börjar rita och vi småpratar lite. Han är väldigt lugn och proffsig hela tiden. Många sträck blev det, med tanke på ankarlyftet också.   Han går vidare och berättar att snart kommer narkossköterska in. Nån minut senare kommer narkossköterske Kim in med tre tabletter till mig. Han frågar om ja är nervös och berättar lite om operationen. Detta tar bara nån/några minuer tills vi går in i operationssalen. Radion är på, skön stämning, personalen skojar lite, jag får på mig en blå mössa, morgonrocken läggs som täcke över mig när jag lagt mig på op-bordet som är varmt o skönt. Får värmedynor över benen och blir ompysslad, blodtryck, nålar, klisterlappar, ekg mm. Kim och andra killen/sköterskan berättar hela tiden vad de gör. Kim sprutar till sist in sömnmedlet och taket började snurra som värsta fyllan, som ja påpekade flera ggr innan ja inte minns något mer haha. Kl 12:10 kollade klockan sist på op-bordet o kl 14:10 vaknade i sängen på uppvaket.   All hade gått bra, Patrik kom in några min senare och berättad att det tagit 2 timmar och gått som planerat, och sa att nu kommer dom inte hänga något mer :) Ja va halvborta och minns inte så mycket mer. Dom kändes iaf perfekt stora. Ja som varit rädd att vakna upp med två bomber. Kände mig såå nöjd och lättad.   Smärtan efteråt var jobbig men hanterbar.. det som varit värst va illamåendet efter operationen trots att ja fick massa medicin mot det. Kräktes och mådde sjukt illa. Gav sig som tur var dagen efter, illamåendet alltså inte smärtan, tur det finns morfin :)   Såå glad att ja tog steget och gjorde operationen. Nyfiken på resultatet :) Kanonnöjd med klinik och personalen. Kramar    

Jag hade länge varit intresserad av att göra en fettsugning. Trots en aktiv livsstil och god kosthållning gav träningen inte riktigt de resultat jag vill ha. 

Jag är 162 cm lång och vägde innan operationen ca 56 kilo. Mitt problem var egentligen inte ett enda problemområde, utan det oänskade fettet är ganska jämnt fördelat på kroppen (fast med störst ansamling runt magen och  höfterna).

För mig var det viktigt att komma till en riktigt bra klinik och kirurg och priset kom egentligen sekundärt. efter en massor av research kom jag fram till att Laser & Estetik i Stockholm verkade vara en riktigt bra klinik, så jag bokade en konsultation med Patrik. Jag fick med en gång en jättebra vibe av Patrik, så jag kände nog med en gång att det var han som skulle få göra mitt ingrepp. Patrik berättade om alla olika tekniker för fettsugning och vi dikuterade vilka områden jag ville göra. Jag bestämde mig i vilket fall för att göra "rundvarvet" med mage, höt och rygg samt armar och insida lår. Armar och insida lår blev ett väldigt litet ingrepp då jag inte hade såå mycket att ta där. Dessutom valde jag också att göra en liten fetttransplantation av det utsugna fettet till rumpan. Det transplanterade fettet lades som en liten utfyllnad för att skapa en mjukare och finare form på rumpan, utan att göra den större.

Efter som att det ändå blev ganska många områden så valde vi att göra ingreppet under narkos, men en traditionell metod. Det jag tyckte var intressant var att Patrik förklarade att den traditionella metoden de använder idag inte alls skiljer sig speciellt mycket emot BodyJet (laser). Återhämtningstiden är den samma, priset på utförandet det samma. Men givet mina områden rekommenderade Patrik den "nya moderna men traditionella fettsugningen" till mig.

Den 18 februari (igår) hade jag min operationstid. Jag kom till kliniken efter lunch, blev mottagen av Laser & Estetiks trevliga personal och blev lotsad till ett omklädningsrum. Där fick jag ta av mig mina kläder, fixk en morgonrock och fick ett skåp att låsa in mina saker. Sedan kom Patrik och hämtade mig. Han började med att fotografera "före-bilder" och sedan ritade han upp på kroppen. Såklart lite obekvämt att stå där och bli ritad på, men Patrik får en verkligen att känna sig bekväm och han är så proffsig!

Därefter kom narkosläkaren och berättade om hur narkosen går till och precis alla moment de gör vid sövning. Han ledde mig till operationssalen, satte en ingång för sövningsmedlet. Sedan fick jag något ämne insprutat innan narkosen som gjorde att jag skrattade och det kändes som man åkte fritt fall iprincip. Bara några sakunder efter fick jag sömnmedlet och somnade in.

Operationen tog ca 3 timmar och jag vaknade nog upp efter kanske 4 timmar. Jag har tidigare inte varit under en så pass "lång" nedsövning och jag var rejält groggy när jag vaknade upp. Minns också att jag hade värsta frossan, men det försvann efter ett tag. Ingen jätterolig känsla. Som tur var fanns det en jättegullig sköterska som var där och tog hand om mig. De hade lyckats få på mig gördeln under narkosen så jag vaknade iförd gördeln. Efter ca. 1h kom min man och hämtade mig och jag fick åka hem igen.

Nu har det bara gått ett dygn sedan operationen, men jag kan berätta lite om mitt första dygn. När jag kom hem från kliniken kände jag mig ganska ok. Otroligt stel och mycket svullen, men hade inte så mycket smärta. Mest svullen var jag (och är) under naveln och runt höfterna. Tydligen åker svullnaden och vätskan nedåt. Kl var nog omkring 20.30 när jag kom hem. Vid 00.00 tiden kom smärtan. Det gjorde fruktansvärt ont i ryggraden och ut i höftbenen. Tror att det var operations-smärtstillande som släppte då. Jag hade fått starka morfintabletter att ta vid smärta så jag tog en sådan. Det hjälpte dock inte. Mest ont gjorde det när jag låg i sängen så jag gick mest runt i lägenheten hela natten. Istället för att bli trött och groggy av tabletten böev jag i stället ganska pigg och kunde inte sova förrän 07. Idag har jag mått ganska bra. Känner mig otroligt stel och svullen, men smärtan är inte speciellt farlig. Känns lite blåslagen och orörlig mest. Har gått ut och handlat lite och försökt att vara uppe och gå i lägenheten. Det är nästan skönare att stå upp än att ligga. När jag vaknade på morgonen hade det läckt ganska mycket vätska från de små stygnen i magen, så rekommenderar att man har någon handuk under när man sover. 

Anggående resultatet ser jag en stor skillnad i midjan och runt ruggen. Höfterna och magen är så svullen så det är svårt att säga någonting ännu. Ska bli så spännande att se resultatet!

Hör av er om ni vill veta mer om ingreppet!

Bästa,

H

 

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig då jag planerat allting i minsta detalj och som sedan gick i kras då min bf blev sjuk, vilket gjorde att jag fick flytta hem till mina föräldrar några dagar innnar op för att inte riskera att jag också skulle bli sjuk. Kvällen innan var jag nog inte så nervös, jag gick dock och la mig väldigt sent trots att jag skulle gå upp 05.45 och äta något. Jag var dock inte alls trött när jag vaknade utan drack lite saft och en fralla. Bestämde mig för att åka hem till min bf efter operationen ändå så jag tog med mig alla mina grejer när jag åkte mot kliniken på förmiddagen.

 

Kom 20 minuter för tidigt (så totalt 50 min före operation). Det var lite annorlunda att opereras där än på Conturkliniken hos rylander (när jag opererade septumplastik). Jag betalade försäkringen och BH:arna, fick gå in i omklädningsrummet och klä av mig till morgonrock och tofflor med trosor under. Sköterskan kom typ direkt och satte nål i armen samt gav mig alvedon. sedan kom patrik och vi gick till hans rum för att diskutera storlek igen och ta foton. sendan kom narkosläkaren och tog med mig till operationssalen där jag fick lägga mig och fick smärtstillande insprutat, jag fick denna gång inte räkna till 10 utan somnade direkt. Allt detta tyckte jag var väldigt "märkligt" för det gick "för fort" så att säga. Verkligen löpande band alltså. men det var skönt för tillskillnad från conturklinken så behövde jag inte ligga i typ 2-3 timmar för att komma in på operation. men det är ju en smaksak. 

jag hade sovit typ en timme efter narkosen och kände mig ganska trött när jag vaknade. det första jag sa var "vad små dom är!", hehe. den manliga sköterskan lär ju ha tänkt "ehh... okej". jag var ganska drogad under hela eftermiddagen när jag låg på uppvaket tycker jag. jag var den sista som kom in i rummet så det låg 3 st andra tjejer där. men alla gick före mig och jag låg kvar ensam i 2 timmar vilket var väldigt skönt. har spyfobi så jag var orolig att någon skulle må illa, så jag försökte piggna till så snabbt jag kunde. blev mkt piggare efter en festis :) hade inte så ont utan kunde sätta mig upp med hjälp av armarna. mådde inte illa men var lite trött. sedan blev jag normalpigg vid kl 17 och då ville jag hem :)

gick dock lite hukad och har gjort det nu i 2 dagar. nu är jag inne på 3e dagen och jag kan gå normalt. har heller inte konstant smärta trots att jag slutade äta smärtstillande igår kväll (2a dagen) vilket känns som en befrielse. brösten har mer underpool än överpool men patrik kom in till mig innan jag skulle gå (han var helt genomsvettig och blöt på kirurgtröjan då han precis hade haft en operation) och sa att dom kommer att sjunka. han tog mig  i handen och sa något som jag inte kommer ihåg. jag tycker det är lite trist att man inte får träffa honom på återbesöket om 1-2 veckor.. men men. man vet ju att man får möjlighet om man Verkligen måste. och det hoppas jag att jag slipper ;) 

 

jag måste dock erkänna att jag trodde att det skulle göra mindre ont, om man ser till vad massor har skrivit här på forumet. jag tror dock att jag skulle klara av att jobba på måndag (5e dagen efter op) men kanske låter bli.   dock så kanske jag haft lite smärta ändå, om man jämför med folk som har grov smärta så dom nästan gråter.. min smärta låg som mest på 7,5 av 10.. nu är den nere på typ 2 eller 3 :)

 

vet inte vad jag mer ska skriva.. blev en väldigt osammanhängade text. blev inte alls som jag hade tänkt mig pga att min bf blev sjuk och jag hade tänkt handla massa snacks, förbereda mat osv. men det blev bra ändå :) kommer nog dock sova på soffan i en natt till, det är riktigt skönt ;) 

 

sova kunde jag förresten inte alls göra första natten pga att sköterskan sa att jag helst skulle låta bli att ta smärtstillande. så jag tog inga. big mistake. jag önskar jag tagit det från början. började ta smärtstillande dagen efter operation när det redan var försent.. men hoppas att jag slipper det nu :)

Det har nu gått 3 dagar sedan min operation och jag tänkte att det är dags att dela med mig av min upplevelse till er!

 

Det började för mig för ca 2 år sedan. Jag har alltid varit väldigt smal och haft näst intill obefintliga små bröst. Tillslut fick jag nog av den där ångesten som kom inför varje sommar, jag har alltid hatat att prova bikinis och bhar för det har ändå aldrig funnits någon som suttit bra eftersom jag inte fyllt ut en enda. Jag brukade säga "jag har väl lika mycket rätt som alla andra kvinnor att ha bröst" och om naturen inte ville ge mig några får jag väl fixa det själv!

Så jag började läsa på om bröstförstoring och gjorde mig medlem här på POF. Jag satt sedan i timmar och hela nätter och läste trådar, berättelser och kollade bilder. Efter ca 1 år så bestämde jag mig, jag skulle genomföra detta!

 

Dagen innan operationen jobbade jag till 20 och gick hela dagen med ögonen på klockan och önskade att tiden skulle gå liiite fortare. Min sambo hämtade och körde hem mig till min mamma där jag nu bor och återhämtar mig första tiden efter operationen. Jag fick i mig lite middag och sen var det dags för den första duschen med descutan. Jag har nog aldrig varit så taggad på en dusch innan! Men det var liksom första steget i operationsprocessen så jag gick och längtade hela dagen på att få börja med den där duschen! Sen kom jag i säng och somnade förvånansvärt snabbt, trodde inte jag skulle få en blund men jag var väldigt lugn konstigt nog.

 

Klockan ringde 05.00 och då var det direkt in i duschen med descutan igen. Jag och mamma åkte sedan in till kliniken och togs emot av en manlig sköterska. Jag fick skriva in mig, fylla i lite papper och betala min kapselförsäkring och läkbharna. Sedan visade han oss till omklädningsrummet där jag fick hänga av mig och lägga mina saker i ett skåp och sätta på mig mjuka tofflor och en stor morgonrock. Efter ett litet tag kom narkosläkaren Ove in. Han var precis lika snäll och lugn som alla beskrivit här inne. Han pratade lite om narkosen och jag fick två piller att svälja. Vid det här laget trodde jag att jag skulle vara så nervös att jag skulle svimma men av någon anledning blev jag aldrig nervös, jag var helt lugn. Det var nog för overkligt för mig alltihop.

Lite senare kom konstnären Patrik in och vi förflyttade oss till hans rum. Där tog han några "före-bilder" och vi pratade lite mer om storlek och så. På konsultationen hade vi bestämt 350cc för det kändes bäst när jag provade med deras bh, men på 3D bilderna tyckte jag det såg lite stort ut i vissa vinklar. Patrik märkte min oro och tog fram sina mätverktyg och mätte mig igen. Han började se lite fundersam ut och förklarade att 350 skulle bli stort på mig, jag skulle uppleva det som stort pga min korta bredd på bröstkorgen, jag är väldigt liten just över det området, och han rekommenderade att gå ner till 300 vilket kändes mer tryggt då min största fasa var att få för stora. Han började klottra ner mig med sin penna och sen var det dags att säga hejdå till mamsen för nu skulle vi in på operation!

 

Sen gick allt väldigt snabbt. Jag fick lägga mig på operationsbordet som stod i mitten av rummet med morgonrocken som täcke och plötsligt hade jag sköterskan på ena sidan som tog blodtrycket och Ove på andra sidan som satte kanylen i armen och ekg-lappar på överkroppen. Självklart informerade de mig hela tiden vad de gjorde men jag skrattade bara och sa "det är rena rama spabehandlingen här med alla som håller på med mig från alla håll!"

Sedan sa Ove "nu kommer jag BÖRJA sätta in lite sömnmedel i armen och kom ihåg att det är helt normalt om det svider och spänner lite i armen så du behöver inte bli orolig!" Då svarade jag "vadå kommer jag somna redan nu på en gång?" för jag hade läst så många som först fick någon typ av lugnande så man blev lite varm och småhög och snurrig, och sen fick man resten efter en stund, men Ove svarade bara "njaaa.." och smålog, jag tittade upp mot lampan och sa "nu snurrar det lite!" sen vaknade jag på uppvaket av att sköterskan pratade med mig :) Väldigt häftig känsla!

 

Jag mådde så otroligt bra efter narkosen, jag hade förväntat mig hemskt illamående och smärta men jag kände inget av det. Det enda var att jag frös något otroligt första 30 minuterna, jag skakade så sängen skakade. Men det försvann sedan. Ove kom in och sa att allt hade gått väldigt bra och jag fick snabbt tillbaka min mobil av sköterskan. Det första jag gjorde var att ta en selfie och skickade till mina nära och kära med syrgasslang i näsan... Hahaha! När jag insåg att allt var över så lyfte jag på täcket och skymtade två svullna kullar där inne, sen log jag. Jag hade äntligen bröst! 

 

Jag fick lite frukost och fick hjälp att gå till toaletten, sen efter någon timme var jag redo att åka hem så då fick jag möta mamma igen i omklädningsrummet och vi fick tillsammans titta på mina nya kompisar! Jag vart mycket positivt överraskad, de var inte alls kantiga och blåa som jag hade föreställt mig! Vi blev hämtade av mammas kompis som körde oss hem och jag har bara mått bra sedan dess. Jag var uppe och gick på egen maskin direkt och satt som vanligt vid matbordet under middagen och kunde ta mig upp ur sängen själv redan då. Jag måste vara väldigt lyckligt lottad! (Eller så har jag väldigt bra piller ;) hahaha)

 

Jag har haft en mycket bra upplevelse hela vägen och det har jag Laser & Estetik och Patrik Höijer att tacka för! Jag rekommenderar dem till alla där ute som står i valet och kvalet av klinik och alla dessa beslut inför en bröstoperation. Nu hoppas jag bara att läkningen går lika bra och att jag fortsätter vara nöjd med hur brösten utvecklar sig! 

Hoppas min berättelse kan vara till hjälp för andra som står inför denna roliga upplevelse! Puss & Kram!

Här kommer min upplevelse av bröstförstoring på Laser & Estetik av underbara Mattias Elmer! Åkte upp till Sthlm på torsdagen, sov på hotell. Duschade o slappade med familjen på rummet på kvällen. Sov dåligt, var inte nervös men förväntansfull o sen lyckades dottern få feber på natten.. Vaknade o gick ner o åt frukost, eller ja, de andra åt o jag drack te ;) Upp o duschade igen, sen var det bara att ge sig iväg mot kliniken. Skulle va där 13.15 men var redan där vid 12.30. Så sambon o barna släppte av mig o drog vidare till kompisar vi skulle bo hos i helgen. Fick vänta en stund o blev sedan visas till omklädningsrummet där jag bytte om. Snart kom Mattias o hämtade mig. Vi gick igenom plantat, förväntningar o funderingar. Han mätte o vi gjorde 3D-bilder. Hade ställt in mig på 450cc från en annan kliniks konsultation. Men nu kom vi fram till att det blev 385 o 415 allergan soft touch. Det var en liten storlekaskillnad på brösten o därför föreslog han olika o jag bytte ner mig i storlek för det kändes bättre! :) Sen gick Mattias o snart kom narkosläkare Ove o informerade, jag var lite nervös över att må illa när jag vakna eftersom jag gjort det tidigare. Han sa att han kunde nästan lova att jag inte skulle göra det nu :) toppen tänkte jag. Vi gick in till op-salen, la mig o fick nål i armen o snart somnade jag gott :) Vaknade snabbt o då hämtade sköterska min mobil så jag kunde ringa o messa alla! Mådde oförskämt bra! Knappt ont o inget illamående! Mattias kollade till mig så att allt var bra. Fick in lite o äta sen upp o promenera o kika på brösten! Blev positivt överraskad, hade ju inte bästa utgångsläget men blev så mkt bättre än vad jag kunnat föreställa mig! Sen var det bara att byta om o bege sig. Men var tvungen att smita in till Mattias o tacka igen o säga hur nöjd jag var! Nu dag 2 gör det lite mer ont o det spänner o är svullet, men klarat mig på alvedon o starkare till natten :) Är supernöjd med kliniken, personalen o Mattias! Rekommenderas! :)

Då var det dags för min berättelse! :)

  Dagen innan var inte så spännande, stortvättade allt, dammsög etc etc för att ha det så fräscht som möjligt. På kvällen drog jag och sambon och tränade i vanlig ordning, efter middagen så fick han köra en snabb hibiscrubdusch innan jag körde min descutan. Tog en halv evighet då man ska tvåla in hår + kropp 2ggr och jag var verkligen jättenogrann. Somnade rätt snabbt och sov som en prinsessa, vaknade kl 05.00 och gick upp för att duscha igen med descutan, tog därefter ett glas vatten och lite svart kaffe. Tog ett tåg hemifrån ca 06.50 så var vid Stockholm central kl 07.35. Där gled jag runt och gjorde mest ingenting till kl 09.00 då jag började knata mot kliniken. 09.10 kom jag in på kliniken och blev direkt visad till ett omklädningsrum (skulle OP:as kl 10.00) av en supergullig tjej i receptionen, efter en stund kom nästa tjej från receptionen för att kolla läget och hon var också supergullig! Efter en stund kom en manlig sköterska in med två tabletter, tror det var lugnande av något slag. Ca 09.45? kom Patrik in och hämtade mig till sitt rum där vi tog kort samt gick igenom storlek och val av implantat en gång till och jag fick ställa eventuella frågor osv. Jättelugnt och trevlig bemötande. Jag som var så virrig och hispig på konsultationen var helt kolugn nu och Patrik utgjorde verkligen ett stabilt intryck även denna gång, haha. Efter korten hade tagits gick Patrik och narkosläkaren Ove kom in, en supergullig man som gick igenom hur allting fungerar med narkosen, eventuellt illamående etc. När han var klar visade han mig in i en av operationssalarna där det var rätt många människor som gjorde olika saker. Fick ta av mig rocken och lägga mig på operationsbordet med rocken som "täcke" medan Ove berättae om nålen i armen osv, hann nog inte ens lyssna klart för jag slocknade verkligen på två röda sekunder haha.   Sen vaknade jag! Det spände lite och sådär, men gjorde inte ont och mådde inte illa alls. Låg inne på uppvaket tillsammans med ett par andra supergulliga tjejer och pratade om allt och ingenting. Frös rätt mycket dock och somnade om lite av och till mellan 11 och 11.30. Efter 11.30 höll jag mig vaken och fick efter en stund två mackor, juice, kaffe och lite kexchoklad/kakor - snabb energi som satt fint trots att jag inte var särskilt sugen på mat (trots att ja var vrålhungrig innan OP haha). Efter att ha pratat en massa en stund och smsat och lite sådant så fick jag gå ett par varv i korridoren för att jag var så pigg, när jag la mig igen fick jag ganska ont i ryggen så tog en morfintablett och därefter var det ganska så lugnt. Strax innan hemgång gick jag på toa vilket inte var några problem. När allt väl var klart med det så berättade ena sköterskan all info om hur mediciner mm skulle tas samt andra allmänna råd, därefter fick jag gå ut och kolla hur brösten såg ut under stödbehån och HELVETE vad snygga de var, haha, galet nöjd från start. Däreftet fick jag gå ut i omklädningsrummet och klä på mig och sedan möta min sambo i receptionen.   Eftermiddagen och kvällen flöt på jättebra, mådde inte illa alls och hade inte ont överhuvudtaget. Tog alvedon "bara för att" för att man har hört så mycket om att folk har så ont de första nätterna samt att det står att jag ska ta alvedon regelbundet. Gick ut och gick en sväng på kvällen vilket var jätteskönt, var i övrigt mycket aktiv vilket jag tror har gynnat mig massor i kombo med att jag är vältränad sen innan. Natten flöt på bra, sov i en halvsittande position vilket gick jättebra, kom upp ur sängen själv utan att behöva väcka min sambo om jag behövde gå på toa osv. Inga problem alls m.a.o. På morgonen efter (alltså idag) var jag om möjligt ännu piggare, lite stel bara, så började pyssla med hushållssysllor m.m. för att hålla igång. Runt 11 så åkte vi hem från mina förälrar hem till oss och stelheten börjar smyga sig på lite, men har absolut inte ont och har inte ätit alvedon sedan i morse så vet inte ens om det kommer behövas mer.   Summa summarum: Allting har gått jättebra, Patrik är fantastisk och likaså resten av all personal på Laer och Estetik i Stockholm. Så nöjd med allting! Jag hoppas att jag klarar mig såhär och det inte blir värre och hoppas att allt läker utan komplikationer :)   Har ni frågor är det bara att ni hör av er. Kram

Äntligen var dagen här!

Som jag funderat på i 3år, det kändes så overkligt och spännande på samma gång.

 

Bor 26mil från Kliniken så fick kliva upp väldigt tidigt , in i duschen och duscha med bakteriedödade schampoo.

Sedan började bilresan, en väldigt nervös resa :D

 

Väl på kliniken kom jag och min sambo ca 40min innan operationstiden kl 09:00

Jag betalade för kapselförsäkringen och köpte 2st bh:ar.

 

Ganska snart fick jag gå in i omklädningsrummet, tog av mig allt förutom trosorna och så fick jag en morgonrock på mig.

Sambon tog några sista bilder sedan kom Mattias in och hämtade oss.

Vi gick in på hans kontor där tog han bilder, vi pratade om implantaten, ritade upp på brösten och berättade om vad som skulle hända. 

Sedan kom narkosläkaren in och han berättade om sin roll i det hela.

När jag fått ställt lite frågor så sa jag hejdå till min sambo sedan följde jag med narkosläkaren in i operationssalen.

 

Vid det här laget hade jag blivit otroligt nervös, shit vad har jag gett mig in på?!:D

Narkosläkaren pratade lugnt med mig och innan jag ens hunnit pratat klart så somnade jag 

 

När jag vaknade så kunde jag inte låta bli och öppna morgonrocken, shit jag ser ett par tuttar och inte bara magen haha :))

Frös väldigt mycket men hade ett otroligt varmt och skönt täcke så efter en stund gick det över.

Efter 1timme fick jag fika, vid det här laget var jag sjukt hungrig och törstig!

Fick kexchoklad, blåbärssoppa och två mackor.

Fick hjälp till toaletten efter fikat , det gick lite vingligt ;)

 

Efter 2 1/2- 3 timmar så kände jag mig trygg att åka hem.

Jag är lite besviken på att inte min läkare Mattias kom in och pratade innan jag lämnade klinike utan narkosläkaren kom in och berättade att allt gått bra.. Jag hade ju hellre velat pratat med Mattias.

 

Men kände mig jätte omhändertagen av sköterskorna på uppvaket :)

Min sambo kom och hämtade mig i omklädningsrummet, kändes otroligt konstigt att inte kunna klä på sig själv och att ta djupa andetag gick inte. Var ett tryck hela tiden mot bröstet. 

 

Vi åkte inte hem samma dag utan sov kvar på ett hotell i närheten. Var otroligt hungrig och törstig hela dagen. Jag var inte alls trött utan vi gick och åt på stan och gick på bio på kvällen. 

Jag gick som en zombie men vad gjorde det haha ;)

Hitills är jag jättenöjd med operationen =)

D-day var äntligen här.

Alla längtar efter sin operation. Jag har längtat i 7 år. 

Jag blev psykiskt sjuk när jag var 19 och vid 20 års ålder började jag äta en av den värsta medicinen man kan äta mot en psykisk sjukdom. Det var tredje försöket då de två andra inte hjälpte annat än att jag la på mig 30 kilo. Denna medicin må ha hjälpt något men jag exploderade 50 kilo. Från att ha varit en vältränad tonåring som tränat 14 gånger i veckan till att så småninom väga 156 kilo på strax över ett år var en chock för både mig och mina anhöriga. 

2010 gjorde jag en Gastric bypass som i princip inte hjälpte. Jag gick ner 25 kg.

2013 tröttnade jag på mitt liv. Jag var för tung för att orka gå upp för trappor. Jag blev mobbad och hånad av vuxna människor. Vuxna människor fnissade, pekade och viskade bakom min rygg. Men mest lessnade jag på att vara 25 år och leva som en 100-åring. Sova 19 timmar om dygnet, aldrig känna glädje, inte orka röra mig. Så jag struntade i mina läkare och min psykiska sjukdom och slutade med medicinerna från den ena dagen till den andra. Jag slutade omedelbart känna mig sjukligt trött, jag kunde börja skratta igen och jag kunde tänka. Jag var inte längre en nerdrogad apatisk kossa. Jag kunde börja gå mer och min ämnesomsättning började kicka igång och jag fick äntligen resultat av att jag tränade. På ett år gick jag ner 45 kilo. 

Känslan 2014 när jag kunde se mina revben är en av den bästa känslan någonsin. Jag menar inte i anorektisk mening med att jag var glad att kunna se revbenen. Jag såg hälsosam ut och det är dit jag ville komma. Jag hade kommit dit där jag kände att jag nått mitt mål. Jag var inte ens mullig. Jag hade återfått en atletisk hälsosam kropp som jag hade innan jag blev sjuk - bortsett från att brösten var tomma säckar och magen hängde ner över byxorna. 

Jag var till en början helt insnöad på att operera mig på akademikliniken. Jag vet faktiskt inte varför just där men jag hade opererat brösten på Victoriakliniken när jag var 18 och kände inte att jag vill dit igen. Men jag började söka runt lite och fick nys om Laser & Estetik och Patrik Höijer. Rannsakade internet efter negativa kommentarer men hittade inte en enda och gillade bilder på de bröst han hade gjort. 

Jag fick snabbt komma in på en konsultation och fick veta vad som skulle behövas för bästa resultat. Till skillnad från när jag var 18 kände jag att jag hade mycket mer att säga till om hur jag ville ha det samtidigt som jag kände att han vek in vad som kommer bli bäst i slutändan. Jag har varit halvskeptisk till bukplastiker. Aldrig riktigt gillat resultatet när jag sett efterbilder men när jag såg en han utfört fick jag hopp om att det skulle bli bra. Den efterbild jag såg var fantastiskt snygg.

Jag kände aldrig att han ville göra så mycket som möjligt för att få in mer pengar utan han rekommenderar bara det som är nödvändigt för det resultat man vill ha. 

Pga mitt arbete kunde jag inte operera mig förrän efter nyår så den 22/1 klev jag in på kliniken vid 7 på morgonen. Min operationstid var 8.00 men blev flyttad till strax före 10 så jag satt i ett rum och läste tidningar och tiden rann iväg. Narkosläkaren kom in och berättade hur det skulle gå till. Min operation skulle ta ungefär 5 1/2 timme så risken var större att jag skulle må väldigt illa när jag vaknade eftersom jag var sövd under så lång tid men att han skulle ge mig ett speciellt narkosmedel som man inte blev lika illamående av. Han gav ett otroligt lugn, även om jag inte var nervös. Något av det bästa jag vet är att bli sövd. Vansinnigt skönt.

Så småninom kom Patrik och jag fick följa med till hans rum och han började rita och jag ställde några sista frågor. Sen gick vi in till operationssalen där sjuksköterskan och narkosläkaren väntade och jag la mig på bordet och fick blodtrycksmätare och narkosläkaren berättade vad han hade i sprutorna.

Patrik ställde sig bredvid mig och frågade om allt kändes bra och frågade hur jag mådde. Allt var bra och jag såg fram emot narkosen och när narkosläkaren sa att nu blir du trött så njöt jag i ett tiotal sekunder innan jag somnade. 

 

Rätt som det var vaknade jag och de sa att allt gått bra och att jag ska flytta över till den andra sängen. Kanon tänkte jag och satte mig upp och tänkte hoppa av sängen men de hann stoppa mig och bar mig över. I mitt huvud väger jag fortfarande 156 kilo och tänkte att de inte skulle orka bära över mig.

 

Efter ett par timmar på uppvaket så mådde jag bra. De kollade blodvärdet som låg väldigt bra. Däremot var det mycket blod i dränaget som man har efter en bukplastik. 6 timmar efter operationen hade jag förlorat drygt 3 gånger mer blod än normalt men mitt blodvärde var fortfarande väldigt bra. Sjuksköterskan meddelade mig att Patrik eventuellt ville öppna upp en gång till för att se ifall något kärl brustit och att han skulle komma in när han var klar med operationen han höll på med. Patrik och Ove (narkosläkaren) kom in vid halv tio på kvällen och diskuterade i någon minut innan han sa att även om blodvärdet fortfarande är bra så vill han försäkra sig om att inget kärl brustit vilket egentligen var ganska otroligt eftersom han varit så nogrann att titta det innan han sydde ihop.

Konstig som jag är blev ju jag bara glad att bli sövd en gång till så jag rullades in till operationsrummet igen och sövdes. Sov i drygt 1 1/2 timme innan jag vaknade. Inget kärl var brustet men han sa att det var märkligt för jag blödde så diffust. Jag blödde från ställen som inte borde ha blödit men han brände lite ställen och dagen efter så minskade det. Även om det fortfarande kom lite mer blod än normalt så minskade det. Jag stannade kvar på kliniken till 17-tiden på fredagen den 23. Sköterskorna hade stenkoll på mig och Patrik kom in mellan operationerna och tittade till mig. Jag fick åka hem om jag kom in dagen efter för att kolla mitt blodvärde. 

Nu har det gått två veckor och jag har varit på återbesök och allt ser kanon ut. Jag går fortfarande omkring med dränaget för att minimera risken för infektioner och serom.

De ringer mig varje dag och kollar hur jag mår och hur mycket vätska som kommer och jag hoppas jag får åka dit och ta bort dränaget snart så jag får duscha.   Laser & Estetik är helt fantastisk. Patrik är grym. Han är ung men otroligt duktig. Jag hade gett upp tanken att få fina bröst som jag skulle vara nöjd med. Jag tror jag hade tuberösa bröst och jag kände efter min första operation att formen fortfarande var ful och trodde att det var min lott.  Trots att jag inte kan säga hur slutresultatet blir så känner jag nu hopp. Inläggen kommer sjunka lite till och bli mer runda och svullnaden på magen kommer lägga sig och jag tror att det kommer bli hur bra som helst.   Jag rekommenderar Patrik och L&E till alla. De är så måna om patienterna och duktiga. 

 

Här kommer min op berättelse. Jag hade väntat och längtat länge till den här dagen, nojat över storlek, komplikationer och sövningen. Men så kom dagen, jag sov som en prinsessa natten innan, väldigt oväntat, lämnade sonen på dagis, tog en sista dusch i descutan och tog tåget upp till Stockholm. Där mötte jag upp min syster som följde mig till kliniken, vi var där ca 40min innan op, betalade för kapselförsäkring och bh, sen blev vi hämtade och fick gå till omklädningsrummet. Fick behålla trosorna på, resten byttes ut mot en morgonrock och tofflor. Hann precis byta om så kom Mattias och hämtade mig, jag sa då hejdå till min syster och följde med Mattias in på hans kontor. Där pratade vi lite att jag var säker på storlek, han tog även upp igen att det finns en liten skillnad på mina bröst som kan komma att synas efter op. Jag sa även att jag var mer nervös för smärtan och illamåendet när jag vaknar upp än för själva narkosen, då lovade han med glimten i ögat att jag skulle vara helt smärtfri när jag vaknade. Sen tog han foton och ritade, han var hela tiden väldigt lugn och lyssnade så jag kände mig oxå väldigt lugn. Sen fick jag återvända till omklädningsrummet, hann precis öppna en tidning så kom Ove narkosläkaren in. Han berättade om hur narkosen skulle gå till och frågade igen om jag hade några sjukdomar eller allergier. Fick svälja 2 tabletter, sen gick vi mot operationssalen. Lade mig på operationsbordet med morgonrocken som täcke dom lånade mina armar, och även om dom hela tiden berättade vad dom gjorde så gick det super fort, helt plötsligt sa Ove bara, snart sover du, och det hade han helt rätt i. Vaknade efter ca 2timmar i en säng på uppvaket, det står en sjukskötare framför mig som frågar hur jag mår, jag känner efter och har inte ont alls, så jag ropar ut: Det är jätte bra, helt underbart jag har inte ont någonstans!! Ja men vad bra svarar han, är det nåt du vill ha?, min mobil och nåt att dricka, och det får jag direkt. Ringer mina anhöriga och berättar att allt gått bra, får in en bricka med macka, kaffe, kexchoklad, nyponsoppa och juice :) Måste upp på toaletten efter att ha druckit allt, dom följer mej men jag känner mig super pigg. Sätter upp håret i en tofs när jag ändå är på toa, har som sagt ingen smärta alls. Mattias kommer förbi och talar om att operationen gått precis som planerat att allt ser bra ut, och påminner mig om att han ju faktiskt lovade att jag skulle vara smärt fri. Får ligga och vila ett par timmar till, sen kommer min syster och hämtar mig. Vi går ner på stan sätter oss och äter går och kikar i affärer sen tar vi tåget hem. En underbardag, helt underbar personal alla som jag träffade på laser & estetik. Men sedan från dag 2 så fick jag ganska rejält ont, men kan hålla värsta smärtan borta med värktabletterna som jag fick. Blev en väldigt lång op berättelse, tack ni som orkade läsa :)

Dagen före åkte jag och maken upp till Stockholm efter vi hade lämnat av sonen hos mina föräldrar. Ingen trafik alls på hela vägen så vi kom fram mycket tidigare än planerat. Parkerade i ett P-hus i närheten av kliniken så att det skulle gå smidigt efter operationen. Promenerade sen till hotellet vilket tog ca 5 min och checkade in. Åt sen varsin riktigt god trerättersmiddag på hotellets restaurang. Kändes som en toppenbra uppladdning inför den kommande fastan. Proppmätta gick vi upp till rummet där jag började förberedelserna. Tvingade även maken att ta en Descutan-dusch hehe!

Efter Descutan-duschen fotade jag brösten och började gråta av lycka när det slog mig att det äntligen var dags. Kröp ned i den sköna hotellsängen och ställde klockan på 05.45 så jag skulle hinna dricka lite vatten och ta en kopp te före kl 06 då jag inte fick dricka längre. Somnade gott och vaknade kl 05.15 och kunde inte somna om. Låg och drog mig en stund och smög sen upp och började förberedelserna. Tog min andra Descutan-dusch och fick motstå alla impulser jag hade för att inte ta läppbalsam på läpparna :) Var klar alldeles för tidigt så jag la mig på sängen igen och surfade lite på mobilen och läste era lyckoönskningar <3

 

Vid 07.00 ville jag inte vänta längre så jag och maken promenerade iväg till kliniken. Kom dit strax efter 07.10, ringde på men inget svar (jag skulle vara där 07.30). Jag blev lite nervös men ville inte stå och plinga som en galning så jag väntade ”snällt” utanför. En kort stund senare kom narkosläkaren Ove till jobbet och han lovade att han skulle släppa in oss direkt. Några sekunder senare kommer supertrevliga operationssköterskan Magnus med ett stort leende och släpper in oss. Jag säger hejdå till maken och går till receptionen där jag får skriva på lite papper och får veta namnen på sköterskorna som kommer ta hand om mig efter operationen. Följer sen med Magnus till omklädningsrummet där jag får ett skåp och han förklarar vad som kommer hända närmsta halvtimmen. Magnus går iväg och jag får byta om till morgonrock och tofflor och tar ett par sista bilder på mina gamla bröst. Efter en liten stund kommer narkosläkaren Ove in och går genom hur sövningen går till. Han är väldigt lugn, förklarar att han kommer sitta med mig hela tiden och jag får förtroende för honom direkt. Var aldrig nervös för narkosen men det kändes extra tryggt med Ove. Ove går och säger att Patrik kommer strax. Jag hade lagt in min mobil i skåpet och vågade inte ta fram den igen ifall Patrik skulle komma direkt. Dock tar det en stund före han kommer (har ingen aning om hur lång tid, hade ingen klocka så det känns som en evighet) så jag sitter och funderar på om jag ska gå på toa en sista gång men vågar inte ifall han skulle komma precis då (hade hunnit det flera gånger om). När Patrik väl kommer och hämtar mig så går det undan.

In på hans rum, blir fotad direkt och jag känner hur jag börjar bli nervös. Patrik tar några bilder och sen får jag ställa mig vid skrivbordet och han börjar mäta och rita sträck på mig. Att bli ritad på var det enda jag tyckte skulle bli jobbigt med operationen. Försöker koncentrera mig på att andas och att fokusera. Patrik frågar mig om jag har bestämt mig för storlek. Hade tvekat in i det sista men säger att har bestämt mig för det mindre alternativet då jag hellre har lite för små än för stora och att man alltid kan fejka dem större men det är svårare att göra dem mindre. Patrik säger att det låter som ett klokt val. Stirrar rakt in i väggen under hela tiden han ritar på mig och Patrik frågar flera gånger om det går bra och om jag behöver sätta mig ned. Det behöver jag inte. Efter en stund har jag en stor ritning på hela bröstkorgen och Patrik säger att ”då går vi”.

 

Följer efter honom in i operationsområdet där det luktar sjukhus (jag älskar sjukhus) blir helt plötsligt lugn igen och känner mig riktigt taggad - nu är det dags! Visas in i en operationssal där Ove och Magnus väntar. Frågar om det ska bli party nu? Och Magnus skrattar och säger att självklart ska det bli party! Får en operationsmössa, tar av mig tofflorna och lägger mig på operationsbordet med morgonrocken som ett täcke. Hör att radion är på och undrar om de ska poppa musik under tiden jag opereras och Magnus svarar att visst ska dem det och undrar om jag har några önskemål? Jag svarar att jag inte kommer på något just då. Magnus och Ove skrattar och säger att de brukar köra NRJ. Jag säger att det blir kanon men eftersom min operation tar ett par timmar så kommer de ju tyvärr få höra samma låtar flera gånger och ber om ursäkt för det. De båda skrattar och jobbar på väldigt effektivt. Helt plötsligt har jag värmedynor på mig, fötterna inlindade och en nål i armen. Får syrgas och sömnmedel insprutat i armen och så säger Ove att ”nu kommer du somna”. ”Jaha” hinner jag tänka, sen sover jag.

 

Vet inte hur lång tid operationen tar men vid 11-tiden får jag min telefon och börjar skicka sms till vänner och familj att jag lever och mår bra. Har inte ont alls när jag vaknar och klarar mig väldigt bra på den smärtlindring jag redan har fått. Brösten är som två svullna klot och totalt inslagna i kompresser och jag känner mig så nöjd med att jag tog det mindre alternativet. Sköterskan Denise tar så väl hand om mig och hämtar MER och senare frukost. Jag som egentligen inte äter mackor måste erkänna att mackor nog aldrig har smakat så gott haha! Ligger och vilar upp mig, de rullar in en tjej till som är lite virrig och jag börjar bli orolig för vad jag kan ha kläckt ur mig för dumheter hehe (kommer ännu inte ihåg det). Sköterskan Agnes kommer in och säger att hon var inne och tittade på brösten i slutet av operationen och att de blev jättefina. Blir så glad över hennes ord!

Får hjälp att gå på toan och allt går jättebra. Hade förberett mig på att ha riktigt ont men tycker bara att det trycker lite lätt över bröstet. Får en återbesökstid och börjar vid 13-tiden känna att jag börjar bli redo. Agnes vill dock att jag promenerar lite i korridoren före dem släpper iväg mig vilket jag håller med om. Går ut i korridoren och träffar på Patrik där, han tar en sista titt och säger att operationen gick jättebra och att det blev jättefint. Skickar meddelande till maken att han kan komma och hämta mig, men får veta av Agnes att han redan väntar i receptionen. Checkar ut hos de gulliga tjejerna i receptionen och köper ytterligare en läk-BH.

 

Stannar till på Espresso house och köper en stor latte och en mangosmoothie före vi går till parkeringshuset där vi sen ägnar jag vet inte hur lång tid till att leta efter bilen… Då vi inte kunde hitta uppgången till det plan där vi hade ställt bilen, så tillslut fick maken lämna mig sittandes på en bänk då jag inte orkade gå mer. Vi hittade bilen och kom hem utan problem. Sov även riktigt bra första natten, vilket jag inte hade räknat med.

 

Nu har det gått fyra dagar sen operationen och jag känner ett tryck på övre delen av brösten förmodligen där kanten på implantaten går, men det är allt. Har fått tillbaka känseln i båda brösten och i båda bröstvårtorna. Klarar mig på enbart Alvedon och är väldigt rörlig. Klarar av att göra det mesta här hemma. Imorgon får jag äntligen ta av kompresserna och se brösten för första gången. Men jag är redan nu så otroligt nöjd. De är väldigt svullna och lite strutiga men jag tror att de kommer bli jättefina när de är färdigläkta. Kunde inte vara mer nöjd med kliniken eller med val av kirurg. Allt har varit över förväntan och jag kan verkligen rekommendera Laser & Estetik som klinik och Patrik Höijer som kirurg – han är one of a kind!

Nu har jag äntligen börjat komma i form igen och har nu ork att skriva min lilla op-berättelse. 

 

Hade fått en tid kl 12.45 på denna fredag 12 december men tror ni att jag kunde sova så bra den natten, nää.. vaknade till ett par gånger och strax innan 06 var det kört. Bara att kliva upp, John Blund ville inte komma.

 

Åt frukost i godan ro och kände att jag nu hade gott om tid att förbereda mig inför op. Kröp ner efter frullen och vilade mig bredvid sambon som undrade vad jag åt till frukost (konstig fråga tänkte jag) men så kom jag ju på att det var youghurt. Phu, och mjölkprodukter skulle man ju undvika, så klantig jag kände mig! Efter samtal med kliniken var det dock ingen fara eftersom det var så många timmar innan, fick jag veta. 

 

Framåt 11-tiden började nervositeten som jag inte känt av innan dess komma smygandes. Tror att sambon tyckte det var aningens besvärligt men även smått underhållande med mitt ihållande pladder.. vi gav oss iväg kommunalt (skönt att resan inte tog mer än ca 10 minuter till kliniken) och var på plats i god tid innan. Jag var smått nervös och ville promenera lite på Drottninggatan för att döda tid, då vi anlänt kl 12 och eg skulle vara där en kvart senare, men sambon drog med mig in vilket senare visade sig vara en god idé. 

 

Fick fylla i en hälsoenkät och sedan gick allt väldigt fort undan. Patrik hälsade in mig, ritade lite på mig samt tog bilder (hoppas jag kan få dem sen). Därefter kom narkosläkaren Ove och hälsade och förklarade hur allt skulle gå till och då jag fått morfinet blev jag snabbt ganska flummig. Min mage kurrade rejält och märkbart vid det här laget då jag började bli ruskigt hungrig.. Fick gå in på op-rummet och får en tunn nål i armen, inga problem alls. Minns att jag såg allt ganska suddigt vid det laget samt att jag pladdrade något om att jag inte andats i en syrgastub tidigare då jag fick den placerad framför mig.. Ove (tror jag) förklarade något för mig och det var ungefär det sista jag minns innan uppvaket då det som sagt gick överraskande fort allting. 

 

Väl på uppvaket ca 13.50 så kom nästa positiva överraskning. Mådde ju inte illa alls. Däremot så var jag som sagt superhungrig, så räddningen då en sjuksköterska kom in med kaffe och smörgåsar var fantastisk. Länge sedan som ordinära tekakor smakade så gott! Tyckte däremot synd om de två tjejer (den första kom in ungefär samtidigt med mig) som verkade må riktigt illa.. sjuksköterskorna var super och fanns till hands men undrar just vad de tänkte av undertecknad med sina 101 frågor efter op, haha. 

 

Var uppe ett par gånger på toaletten och i synnerhet första gången då jag stapplade upp kände jag mig som Bambie på hal is, benen var som kokt spagetti men det gick ändå hyfsat ok. Framåt 16-tiden mådde jag så pass bra att jag fick möta upp den förväntansfulla sambon och sedan åkte vi hem på en riktig mys- och godiskväll och firade lite. Är så himla nöjd och obeskrivligt glad över mina nya, fina bröst och val av läkare ångrar jag inte en sekund! 

 

Efter att knappt kunnat sova något under natten så kliver jag upp 04.30 för att duscha en sista gång med operations tvätten. Får sedan skjuts av min sambo till pendeln som går 06.00 & tar mig till kliniken till 07.15, bestämd tid. Pratar med både mormor & mamma i tel innan för att försöka lugna ner min nervositet.

väl på kliniken träffar jag först en manlig sköterska som hjälper mig med några papper samt visar mig till omklädningsrummet. efter att jag bytt om till morgonrock så sitter jag å funderar på vad det är jag gett mig in på. sjukt rädd & nervös. Frågar mig själv om det här verkligen är rätt val eller om jag ska passa på att dra innan det är försent.

Mitt upp i allt funderande kommer narkosläkaren in. Världens lungnaste och goaste, ger mig några piller & förklarar hur allt kommer att gå till i operationssalen och försöker lugna mig.

Då ses vi snart då säger jag när han går men har känslan av att jag egentligen inte har någon aning om jag menade det jag sa eller inte. Strax därefter kommer min kirurg patrik & hämtar mig. Han dubbelkollar lite om vi kommit fram till rätt val av implantat då jag velade ett bra tag med det efter kunsultationen ;)

Han frågade även vilken storlek jag kommit fram till och jag svarade att jag inte hade en aning. ( jag va fortfarande bara så rädd & vela få det överstökat så fort som möjligt så just då kändes det som att det inte spelade någon roll vad han stoppade in bara det blev gjort ) Men han ställde frågan vad som skulle vara värst, att dom blev för små eller för stora? Jag svarade att det va nog bättre att dom blev lite för stor för då kunde jag förminska dom längre fram när jag blir äldre. Han skrattar & svarar, bra de blev ju ett enkelt val :)

Därefter ritade han på mig åsså va det dags att bege sig till operationssalen. Jaha då finns det ingen återvändo då säger jag på vägen dit. han skrattar igen & visar mig vägen.

I operationssalen möts jag av alla mina manliga sköterskor. Funderar vart alla kvinnliga sköterskor va men tydligen så hade inte jag nån sån med mig. Men det gjorde inget då alla tog så himla väl hand om mig. Dom va verkligen super bra!

De va väldigt kallt i operationssalen men jag fick bre morgonrocken över mig när jag la mig. Narkosläkaren förberedde nålen i ena armen medans den andra fixade med blodtrycket på den andra armen. väldigt bra teamwork då jag är nålrädd, eftersom att dom gjorde allt sammtidigt så kändes det väldigt bra då jag inte kunde fokusera på bara nålsticket. därefter sprutade dom in lite sömnmedel i armen och frågade om jag kände något eller om jag blev trött. Nej svara jag åsså satte dom masken över mig åsså tog jag ett djupt andetag.

sen så vaknade jag upp i ett annat rum. Ytterligare en manlig sköterska frågar hur jag mår, jag frågar om jag ska sova igen men han svarar att allt redan är klart. Jag fattade ingenting för det gick så jäkla fort :) Jag blev snabbt pigg & fick min telefon så jag kunde ringa till alla & berätta hur bra allt gått, fick även fika & sen rullade det in fler brudar en efter en som också opererat sig. Vi hade väldigt roligt & flummigt i några timmar innan det va dax för mig att åka hem :) Den sista som hjälpte mig va faktiskt en kvinnlig sköterska så dom fanns faktiskt ;) Vi kikade på brösten som såg ut som två meloner, blev rädd att jag valt  för stora men dom va ju som sagt jäkligt uppsvälld, sen kom min sambo och hämtade mig. Jag va fortfarande pigg & kände i stort sett bara spänningar & träningsvärk hela kvällen samt dag två. Men sen brakade det loss å började göra ont på massa fler ställen dag 3. Nu är det dag 6 och jag har fortfarande ont. Men jag kämpar på och hoppas på att bli helt återställd så fort som möjligt!! Kan verkliger rekomendera Laser & Estetik, alla va verkligen super goa & duktiga!! :) Ett stort tack till dom för grymt bemötande & omhändertagande!!

Sambon hjälpte mig att lämna barnen i morse. Han brukar börja 6 den här veckan så det brukar vara jag som lämnar, men inte idag som sagt. Kl 7 slog dörren igen och jag blev alltså själv hemma... Hade inte tid förrän kl 10.15 (skulle vara där 30 min innan) och jag hade planerat att ta tåget som gick 8.30 för att vara i stan strax efter 9 och då ha tid att gå förbi Apoteket på vägen. Nu blev jag så inåt helvete rastlös så det blev nya planer. Redan kl 9 gick jag in till kliniken. Jag bad om ursäkt för att jag var såååå tidig och satte mig för att fylla i en blankett. Jag blev avbruten av en sjuksköterska som kom för att hämta mig?? Jag hade inte kännt mig minsta lilla nervös hittills, jag trodde dessutom att jag skulle sitta här i hundra år och bara döda tid. Men nu när allt gick fortare än jag trodde så blev jag plötsligt skit nervös. Sköterskan gav mig lugnande och satte en kanyl i min arm innan jag fick byta om till trosor och morgonrock. Direkt då jag var klar hämtade Patrik mig, han ritade på min överkropp och påminde mig att andas lite, hehe. Patrik byttes ut mot narkosläkaren Ove. Han var precis som alla andra väldigt trevlig och lugnande till sättet men jag fattade knappt vad som hände. Spänd som en fiolsträng satt jag i stolen med korslagda ben, jag ansträngde mig för att försöka se cool och avslappnad ut och småpratade och skrattade fåraktigt. Ove lovade att han skulle finnas vid min sida genom hela operationen innan vi gick tillsammans in i operationssalen. Jag fick en mössa på huvudet, sedan blev jag tillsagd att lägga mig på operationsbordet med morgonrocken som täcke så det gjorde jag. Dem satte EKG på mina axlar och någon stor platta på mitt vänstra lår. Ove sprutade in något i min arm och sa att nu kommer jag börja känna mig trött. Jag försökte svara något, men slog knut på tungan totalt. Ove började prata om syrmasken han höll framför mig men jag han försvinna innan masken kom på! Coolt! :) 4 timmar senare väcker dem mig i uppvakninssalen. Jag var helt förvirrad och trodde jag var hemma. Ville bara fortsätta sova. Jag sa något om mina små monster där hemma och drog täcket över huvudet. Där låg jag i nån slags mellan värld. Jag kvicknade till lite när de väckte min granne. Hon sa " jag märkte ingenting" ca 50 gånger till 5-6 olika personer. Vi började småsnacka lite och hon frågade mig ca 4 gånger vart jag bodde och berättade gång på gång hur platt hon va innan operationen. Lite läskigt att man kan vara så förvirrad :) nu är dom på plats iaf, längtar tills jag får se resultatet! Jag är jätte nöjd med bemötande och oerhört tacksam att allting gick så fort när jag väl kom in på kliniken. Tack till alla inblandade!

Gjorde bröstlyft med implantat allergan 360 cc för 3 år sedan efter 2 barn med amning. Fick som alla andra inte träna på 6 månader och kom av mig och gick upp i vikt. Då kunde man känna kanterna på implantatet, även om jag var nöjd med själva formen och lyftet. Efter ett tag började jag träna och gick ner i vikt och nu har implantaten satt sig helt perfekt. Märks knappt att jag har något i brösten då de har satt i perfekt där under. Har nu fått drömbrösten som jag ville ha. Och ärren är det inte mkt spår av, möjligt man kan ana unde starkt solljus men annars så nöjd. De ser väldigt naturliga ut och lagom stora. Innan operation hängde brösten ut åt sidorna på olika höjd nu sitter de helt jämnt, de är mini mini häng ( men utan att bröstvårtorna pekar neråt) efter all upp och vikt nedgång efter operation men de gör att det ser naturligt snyggt ut. De passar helt perfekt till min kropp.

Så sjukt nervös hela dagen, undrade vad jag höll på med. Sedan när jag var framme fick jag byta om till morgonrock . Sedan ritade min kirurg en massa på brösten och tog lite bilder. Det var bara att flyta med. Sedan kom narkosläkaren in och pratade med mig. Fick gå in i operationssalen var sjukt nervös, mest över hur ont jag skulle ha när jag vaknade upp. Men de lugnade mig att de ger lokalbedövning och smärtstillande så kommer inte vakna med särskilt ont. Vaknade upp och hade inte ont, fick en mer. Sen mådde jag illa som tusan. Fick stanna kvar ett tag och sen fick hjälp till taxi! Väl hemma så kräktes jag i 3 omgångar under kvällen och natten. Har inte haft speciellt ont, bara som en tryckande träningsvärk. Kan bero på att jag hade då mkt lös hud kanske, kirurgen fick ta bort överflödig hud. Men är supernöjd med storleken som jag verkar få. Passar min kropp:)! Men får vänta med att titta på tuttarna då de är tejpade efter lyftet!Men i tröja känns det super! Kram till alla:)

På operationsdagen vaknade jag kl 03:30, behövde inte gå upp förens vid 6:00 men fick bli en film eftersom jag inte kunde somna om. Först När sköterskan ringde dagen innan operation kom nervositeten krypandes. Hade innan inte tänkt mycket alls på att det snart var dags. När jag lämnat barnen på dagis var det dags att ta bussen till kliniken. Jag skulle inte vara där förens vid 8:45 men redan vid 8:15 var jag där. Blev insläppt av Mattias som är den ena kirurgen. Han tyckte synd om mig att sitta utanför. Så himla gulligt tänkt. Jag betalade för bh och skrev under medgivandet för operation. Jag hade bett att få sitta i väntrummet så länge som det bara gick för att undvika att behövs vara ensam i omklädningsrummet. Precis vid 9 kom sköterskan och visade in mig i omklädningsrummet. Jag fick en varm morgonrock och låste in mina kläder i ett skåp. Efter en kort stund kom Patrik och vi gick in på hans kontor. Han fotade och ritade. Och vi kom slutligen överens om storlek, 450 Trf och 485trf, allergan. Hade på konsultationen pratat om 375 trm resp 405 trm också. Sedan gick Patrik ut och strax kom den underbara narkossköterskan Ove in. Han var väldig lugn, precis som Patrik. Frågade hur jag brukade tåla narkos. Vi kom överrens om att han skulle ge mig en svag dos narkos för att undvika illamående efteråt. Sedan gick vi tillsammans till operationssalen precis bredvid. Jag fick lägga mig på britsen med morgonrocken som täcke. var själv förvånad att jag inte brutit ihop som jag hade förväntat mig att jag skulle göra eftersom jag var ganska nervös. Fick en nål i ena armen, Ove sa att han skulle vara bredvid mig hela operationen och att allt skulle ta ungefär 1 timme. Skulle bli väckt i op salen efteråt, något som inte alla patienter minns enligt Ove. Sedan sa han att nu kommer jag börja söva dig. Hann räkna till 2 tror jag. Sedan vaknade jag i min säng under ett varmt mysigt täcke. Jag hörde att jag har en till patient bredvid mig, men såg ingen. Slumrade till igen och vaknade och fick min telefon omkring 10;50 ringde till min mamma. Minns själv inte samtalet utan såg senare att jag ringt i telefon loggen. Efter en stund fick jag en bricka med smörgås och Tea. Satte mig upp då jag kände mig pigg. Men efter bara en tugga blev jag illamående och fick lägga mig ner. Fick en dos pimperan i armen och mådde direkt bättre. Fick sedan ligga ner och äta istället. När jag ätit fick jag hjälp av en sköterska att gå på toaletten. Blev väldigt yr men väl i sängen kändes allt bra igen. Jag kände ingen som helst smärta, mer en spännande och tryckande känsla ovanför brösten, inte alls i brösten. Innan jag blev hämtad så fick jag en oxynorm ifall jag skulle få ont på vägen hem. Resan hem gick bra, kände ingen smärta alls. Väl hemma blev jag väldig illamående och kräktes, troligen pga tabletten innan jag lämnade kliniken. Tog en pimperan som jag hade hemma sedan tidigare och då försvann illamåendet. Var ganska trött på kvällen, men kände ingen direkt smärta. Jag såg till att ta mina Alvedon enligt ordination, men vågade inte ta de starkare tabletterna. Dag 2 hade jag fortfarande inte särskilt ont. Kunde vara uppe och röra på mig. Hade förväntat mig hemsk värk. Men inget som jag inte kunde hantera. Mer en känsla av spända bröst, ungefär som när de är fyllda till max när man ammar. Dag 3 har smärtan varit obefintlig. Tar Alvedon var 8e timme och känner en viss stelhet, spänningen har mjuknat, lite mer att det drar lite på sidorna men ingen smärta. Får se hur det här slutar. Vara uppe är inga problem, kan inte lyfta saker så klart och tar det väldigt lugnt. Men helt klart är det över förväntan. Trodde jag skulle ha mycket ont, men det har jag verkligen inte känt. Lite stel i ryggen eftersom jag vanligtvis sover på rygg. Är lite svårt att resa sig från soffan /sängen, men det är allt.

Eftersom jag är rastlös som sjutton och inte har någon direkt smärta slänger jag in min berättelse så fort jag kan :)

 

Var sjukt nervös igår, skulle vara där 15.30 - OP 16.00 och eftersom sambon jobbade fick jag åka dit själv :O

Men det gick bra att ta sig dit med tunnelbanan (bor bara 20 min ifrån)  

Gick upp och åt "min sista måltid" runt 10 sedan skulle jag fasta, tog en dusch och klädde på mig rena kläder.

 

Väl på kliniken fick jag fylla i de sista pappren och köpa mig en bh+bröstband.

Efter en stund hämtade en sköterska mig och visade in mig i ett omklädningsrum, jag hann precis byta om sen kom Patrik.

Vi fotade lite, gick igenom implantaten igen - klämde och kände. Har velat mellan 450g och 485g men eftersom jag kom dit med en inställning på 400cc och 450g motsvarar 500cc så kände jag att det blir toppen för mig. 

Så vi avslutade med att rita sedan väntade jag in sköterskan som kom med medicinerna innan op.

Dock fick jag inget lugnanade pga att det inte skulle hinna verka iaf - DÅ blev jag skitnervös, speciellt eftersom jag inte blivit sövd innan.

Narkosläkaren Ove kom in ganska snabbt efter och lugnade mig precis som alla sagt - han är verkligen jätteduktig och får ens förtroende direkt.

 

Gick in och la mig på operationsbordet, fick en nål i armen, kollade blodtryck och fick ekg.

Ove sa att vissa känner när man sprutar in sömnmedlet men jag kände ingenting, blev trött och sen kl 17.30 vaknade jag med mina nya 2 vänner :) fick höra att allt hade gått bra.  

Hade inte ont alls efter var bara grymt hungrig så jag fick ett medel mot illamående sen kom en efterlängtad smörgås och dryck :)

 

Gick på toa, 19.30 hämtade min sambo mig och inatt har jag sovit som en prinsessa, har inte gått på något starkt smärtstillande ännu. Känner att det är onödigt när jag inte har ont.

 

Är det några andra som upplevde brösten som små i sportbhn?

 

Så nöjd med kliniken och allas bemötande. Hoppas min berättelse är till hjälp för er därute :)

 

Hej brudar! Så här femte dagen med boobs tänkte jag skriva ihop en liten op-story! :) På torsdagkvällen tog jag första descutan-duschen. Flätade håret och åt en sen middag i och med att jag skulle ha op 8 på morgonen. Ställde klockan på 05:45 och somnade tidigt. Vaknade och kände mig superpigg, kollade klockan och då var den 01:19, somnade om och vaknade typ en gång i timmen fram tills 05:38. Då kände jag att det fick vara nog! Gick upp, drack te och två glas päronsaft (tips för att slippa blodsockerfall!). Duschade sista duschen och klädde på mig mjukiskläder. Fick skjuts med mamma till kliniken och kom dit lite tidigare än planerat. Halv 8 fick jag fylla i papper och gå och byta om. Omklädningsrummet kändes som på ett spa, skön känsla! Pratade med en sköterska om hur allt skulle gå till, sen kom Ove och berättade om narkosen. Supergulliga båda två! Efter en stund kom Patrik, blev ritad på och vi diskuterade storlek lite till. Han mätte och sa att 380 nog inte skulle funka, så vi kom överens om 345cc. Mina bröstvårtor pekar väldigt rakt fram, inte lite snett utåt som på de flesta andras, så hade jag tagit större skulle det se ut som brösten kollar i kors, not so nice! Kände mig iaf lugn och trygg när jag la mig på operationsbordet. Väldigt fin, ljus och modern lokal och trevliga sköterskor! Blev sövd med mask och Ove hade sagt att man kan somna efter två djupa andetag. Det sista jag minns är att jag blir lite arg eftersom jag var inne på mitt fjärde andetag innan jag slocknade. Haha.. Vaknade och mådde över förväntan bra! Inte speciellt ont, bara trött. Kikade ner på brösten och blev först osäker på om det ens fanns några tuttar men det gjorde det ju! Hade även fått tortyrbh på mig för att pressa ner huden. Fick Mer (sååå gott!!) och senare även mackor och blåbärssoppa. Gick på toa lite senare och fick se tuttarna framifrån, men i tortyren ser man ju rätt knasig ut! Vid ett fick jag åka hem, fick en tablett oxynorm ifall smärtan skulle slå till i bilen. Sista minuterna i bilen var lite kämpiga för då mådde jag sjukt illa, men två små minispyor (sorry för info) så mådde jag bra igen. Har klarat mig på starka alvedon och har sedan dag ett kunnat vara uppe och röra på mig. Varvar 45 min serier med 5-10 min promenad/rörelse. Sover helt ok, halvsittande med massa kuddar och kudde under knäna. Det värsta hittills smärtan hittills är från tortyren som inte är superskön direkt, skaver mellan brösten och den sitter väldigt hårt under brösten. Compeed skavsårsplåster!

Nu har det gått över 3 år sen jag har gjorde ögonlocksplastik. Är fortfarande så nöjd, känner mig lyckligt lottad som gjorde denna operation. Var så missnöjd med ögonlocken och den trötta/ arga looken innan. Har fått pigga och öppna ögon. Det är roligt att sminka ögonen igen. Är så nöjd har inte ångrat denna operation för en sekund. Sådan skillnad och naturligt resultat. Ser ut som mig själv men en aning snyggare.

Det var torsdag kväll och jag förberedde mig inför operation genom att duscha mig med descutan. Tog en sen nattmacka eftersom jag skulle fasta från 24. Under natten vaknade jag flera gånger, inte så konstigt inför ett sådant stort ingrepp. En bröstförstoring har jag tänkt på i några år nu. Bröst är bland det vackraste som finns på en kvinnokropp (enligt mitt tycke) så för mig är det här väldigt viktigt. Efter att ha fött barn så är inte kroppen sig lik längre, jag kände mig inte bekväm och saknade mina väldigt fasta och fina bröst. Att behöva "skämmas" när man ligger bredvid sin man i sängen för att bröstet ligger platt där bredvid var ingen rolig känsla! Äntligen var det dags, en utav dagarna jag länge längtat efter! OPERATIONSDAGEN! Vaknar tidigt och duschar en sista gång med descutan. Eftersom jag ska opereras redan kl.10 så fick jag inte dricka efter 08. Så kl 07 tog jag ett glas med saft för att inte vara helt torr. Väl i bilen märker jag och min man att det flyter på väldigt bra i trafiken så vi är alldeles för tidiga och när vi parkerat blir sittandes i bilen ett tag för att inte vara alldeles för tidiga . Fast bättre att vara för tidigt ute än att stressa. Väl inne på kliniken möts jag utav den ständigt trevliga personalen. Jag får kika igenom avtalen för försäkringen och sen får jag gå och byta om (Morgonrock, trosor och tofflor) är det som ska vara på. Sedan kommer Ove narkos.dr som också är väldigt trevlig, han förbereder mig inför operation och ger mig pre. med. Sedan kommer min kirurg Patrik och vi går in till ett annat rum där han tar bilder och vi diskuterar en sista gång vilket implantat (Allergan responsive). Sedan är det dags, vi går tillsammans in till operationssalen där Ove och en annan kvinna står och tar emot oss. Sedan går allt fort, på med EKG, BT och in med nål. Väldigt imponerad över deras rutin och även hur professionellt allt går till. På några sekunder somnar jag och vaknar upp med mina nya tuttisar :-) Efter operation var jag väldigt trött, kämpade för att hålla mig vaken men vet var omöjligt. Sköterskorna kollar till mig då och då för att se hur jag mår. Jag hade förväntat mig en helvetes smärta men tyckte det kändes som ett par sprängfyllda bröst inför amning. Lite illamående till en början men som försvann när jag fick primperan. Så från ca. 11:10 till 14:00 piggade jag på mig, fick fika och kissa (ett kriterium innan jag fick gå). Sen kom vi hem, kände mig ganska pigg och rastlös så jag vankade lite av och till. Men sen när jag fyllde på med smärtstillande däckade jag på soffan sittandes. Och så sov jag de första fyra nätterna. Jag har nästan hela tiden upplevt smärtan som jag tidigare beskrev bröst inför amning eller träningsvärk. Smärtan har väl vart som mest på morgon och kväll, efter dag fem så tar jag bara alvedon och det sista av antibiotikan och slutade helt med oxikodon. När jag tar min sista antibiotika tablett på fredag kanske jag låter bli alvedon också. Har vart skönt att ha alvedon som stöd. Den här dagen var en spännande upplevelse och jag ser allt bara positivt hur dagen var med trevlig personal och allt runt om kring. Vill bara säga att jag varmt rekommenderar Laser & Estetik och Patrik Höijer som kirurg. En glad tjej med fasta fina tuttar :-D

Hej tjejer! Då var det min tur att berätta om min stora dag :)

Jag och sambon började förbereda dagen innan, vi storstädade hemma, tvättade ur tvättkorgen och bäddade rent. Tog första duschen med Descutanen på kvällen innan jag gick och la mig. Sov som ett barn hela natten och vaknade innan klockan ringde på morgonen. Skjutsade sambon till jobbet och åkte hem till min mamma och pappa för att äta en brakfrukost eftersom jag var tvungen att vara fastande 6 timmar innan operationen och jag hade inte tid först 16.30. 

 

Klockan 14 gick tåget mot Stockholm och vi var på kliniken vid 15.30. Fyllde i lite papper och fick byta om. Jag kände mig inte nervös alls utan var hel lugn, sambon däremot kunde inte sitta still och bet frenetiskt på naglarna, bättre blev dedt inte av att de sköts upp pga förseningar. När Mattias kom in och hämtade mig avlägsnade sig sambon och eftersom jag var velig mellan 2 olika implantat så skulle vi kolla på alternativen i datorn. Det hade dock varit krångel med datorn under dagen så det tog sin lilla tid. Någon datakille ringdes dit så han fick fixa under tiden blev jag fotad och ritad på. När jag fick se 3D bilderna sen kändes det självklart med det jag hade valt på konsultationen, Mentor, moderate plus, 350 cc.

 

Träffade Ove, narkosläkaren på det och han förklarade hur de skulle gå till och jag fick några piller att ta sen var de bara att röra sig mot operationssalen där jag fick lägga mig och dom preppade mig. Det sista dom sa var: Nu borde du börja känna dig lite sömnig och min sista tanke var: Öööhh, nej inte direkt ;) Sen sov jag.

 

Vaknade upp och frös som bara den, låg och myste under täcket och tittade så gott jag kunde på brösten. Jag kännde mig lite halvflummig efter narkosen och efter 1 timme fick jag mackor och nyponsoppa. Började känna mig lite illamående men fick nått mot det så det gick över. Vi gick igenom medicinerna och vad jag fick/inte fick göra efter operationen, vi bokade in ett första återbesök och sen var det dags, jag fick se brösten för gången :) Kände mig så nöjd!

 

Sen va det bara ta hjälp av sambon (som hade kommit tillbaka) att klä på sig. Gick sakta, sakta till tåget och åkte hem med ett stort leende på läpparna :)

 

Det var min dag det, nu längtar jag bara efter att dom ska bli mjuka och fina :) Och att jag ska få slippa komplikationer, håller tummarna för de!

 

Nu på 5 dagen är jag sinnesjukt rastlös, jag trodde jag skulle vara helt sänkt och ha skitont men jag har mått förvånansvärt bra (jodå, det är klart att det känns och vissa rörelser gör ont men det är verkligen inte som jag föreställde mig) och jag bara längtar efter dagen då jag kan sova på sidan. Jag sover verkligen som en kratta, halvsittandes i soffan. I natt campade sambon i soffan med mig, han tyckte det var för tomt i sovrummet utan mig. Haha, han är för söt!

Tack för mig :) 

Så, då var det klart! Äntligen har jag fått göra min operation och allt gick bara fin fint ^^ Jag bor i Göteborg men har hört så gott om L&E i Stockholm och dr. Patrik Höijer, därför bestämde jag mig för att åka upp dit och göra mina op. Jag är gift och har en liten son på 1 år som fock följa med upp som stöd :) Vi åkte torsdagen 14e augusti och morgonen den 15e skulle jag opereras. Väl framme på hotellet så är min man fortfarande ganska sjuk (haft influensan i några dagar, stackarn) men han är så go o försöker ändå hålla humöret uppe för min skull. Vi är rätt trötta efter tågfärden men då kommer jag på 19.20 att jag glömt köpa Hibuscrub! Haha så vi googlar närmsta apotek och gå/springer dit. Kommer fram 5 min innan apoteket stänger! Hur som så fick jag köpt allt jag behövde och vi gick o käkade lite på en restaurang. Är vid det här laget inte alls nervös..känns ju så långt bort på något vis. På natten däremot kunde jag inte alls sova, var JÄTTE nervös! Låg och vred mig o spelade på mobilen för att tänka på något annat, till slut sa min man till mig att lägga ifrån mig mobilen och då kunde jag till slut somna. Tror jag somnade vid 3, och slulle upp 6.45! ;p På morgonen går jag upp o tar mig en till Hibuscrub dusch och sen är jag redo att gå. Pussar min son o man och går bort mot kliniken (låg 10 min från hotellet). Min man skulle komma upp o möta mig vid 14. Får ett fint välkomnande av personalen där och väntar en liten stund på doktorn. När jag sitter där o läser på patientavtalet tänker jag "va fan gör jag? Haha skall du verkligen göra detta Mamzzy?" Men men jag fick samla mod o skrev på ändå. Blev lugnad av Patrik som var hur snäll som helst och svarade på alla mina frågor. Vi bestämde oss för 350 cc då jag ville fylla ut en del men inte ha allt för stora. Sen kom narkosläkaren in och jag fick en tablett mot smärtan i förebyggande syfte och så gicl vi igenom vad som skulle hända. Är inte jätte nervös över narkos,vet ju att en är i säkra händer. Dock hade jag dåliga vener i armvecket så han fick sätta nål i handen på mig istället, Ajajaj vad det gjorde ont att få sömnmedlet där! Men det gjorde ont i några sekunder sen slocknade jag , vilken häftig känsla ändå! Minns inte när de väckte mig i operationsrummet men vaknade till på riktigt i uppvaket. Där var personalen hur fina som helst! Kom in varannan minut kändes det som för att titta till alla patienter. En tjej som låg bredvid mådde rätt dåligt så tyckte lite synd om henne men jag själv var mest trött. Tittade ner på mina ömmande bröst o tänkte "shit,va stora! Haha nu är det äntligen över!" Tog en bild på dem o skickade till mina vänner som varit oroliga för mig. Det gick bra att både äta och gå upp o kissa och jag var väldigt pigg senare, köpte en till bh i svart färg(fick först en vit) o sen fick jag gå :) min man fick hjälpa mig på med kläderna sen tackade vi och sa hejdå ^^ Hemma sent på natten och är heeelt utmattad, smärtar ganska ordentligt men tar en stark smärtstillande och somnar i soffan. Ett tips är faktiskt att vara noggrann med att ta tabletterna regelbundet och att sova lite halvsittande. Ha stöd från vänner o familj och vila ordentligt ^^ hoppas att min berättelse var till någon hjälp, och att den inte var allt för lång att läsa :p

Nu är det äntligen min tur att få skriva en op-story, mycket tidigare än tänkt då jag egentligen hade tid den 3 Oktober men efter en avbokning fick jag tid den 8/8 istället, toppen!

  Jag bestämde mig tidigt för att gå till Proforma för en konsultation men fick sedan upp ögonen för L&E efter att ha läst här på forumet. Min plan var att gå till båda klinikerna men då jag har över 100 mil till Stockholm gick det inte att få tider hos båda på samma dag. Jag valde då att enbart satsa och chansa på L&E och Patrik Höijer!   På morgonen den 8 vaknade jag tidigt, kunde sova bra under natten då jag inte riktigt förstått vad som var på gång. Jag och sambon hade kommit till Stockholm dagen innan och bodde på hotell. Vi var på bio kvällen innan vilket var toppen, då fanns det ingen tid för tankar. Han tog även lite bilder på mina bröst för att ha sen. Jag hoppade i duschen direkt jag vaknade på morgonen och tvättade mig med descutanet, DÅ började jag inse vad som var på gång. Efter duschen la jag mig i sängen ett tag till och försökte tänka på något annat. Vid 07.10 började jag och sambon att gå mot kliniken som låg typ 600m från hotellet, väldigt skönt! Fick ett varmt mottagande och skrev under lite papper samt betalade för bh (tog en vit och en svart) och försäkringen. Därefter fick vi gå till omklädningsrummet för att vänta på Ove, narkosläkaren, och byta om till morgonrock och tofflor. När jag bytt om slog nervositeten till på riktigt men Ove kom efter bara 10 minuter vilket var skönt. Han gick igenom narkosprocessen och gav mig tabletter, han var superbra och jag kände mig så trygg. 5 minuter efter att han gått kom Patrik och vi fick följa med in till ett rum där han ritade och tog bilder. Är så glad att jag fick ha min kära med mig hela tiden, det uppskattas! Patrik var som vanligt jättelugn och trevlig. När det var klart fick jag pussa killen hejdå och följa med Patrik in till operationssalen där Ove och sköterskan från innan väntade. Jag la mig på bordet med morgonrocken som ett täcke över mig och dom började jobba supersnabbt, den ena kollade blodtrycket på ena armen medans Ove satte nålen på andra armen. Allt gick verkligen snabbt och plötsligt sa Ove "Snart börjar du känna dig trött" och vips så sov jag. Var där inne kanske 2 minuter innan jag sov. Jag vaknade av att någon lååång bort sa " Nu är du klar". Jag var då inne på uppvaket och vaknade långsamt till liv igen. Minns inte så jättemycket från just det men försökte verkligen hålla ögonen öppna. En jättebra manlig sköterska (som jag tyvärr glömt namnet på) satt bredvid mig tills jag var vaken, han gick sen för att hämta min telefon. Jag ringde min kille och mamma för att säga att det gått bra. Hade ganska ont redan ifrån början, fick mycket smärtstillande men det hjälpte liksom inte.. Värst var smärtan i det vänstra brösten vilket också oroade både Patrik och sköterskan, dom kom ofta för att kolla om den blivit mer svullen. Fick även fika efter ett tag och det var det bästa jag någonsin ätit, mackorna och kaffet var oslagbart, haha. Allt kändes förutom smärtan bra, tyckte dock att brösten såg små ut. Jag fick gå upp och kissa vilket var kämpigt pga smärtan.. Tillbaka i sängen igen fick jag mer kaffe och bara njöt, det var så skönt att bli ompysslad, längtar nästan tillbaka ibland. Vi var 4 tjejer samtidigt i rummet. Trots att jag opererades först fick jag gå senare än 2 av dom andra som var efter mig. Patrik kom in vid 12-1 tiden och sa att han skulle in på operation och att han ville komma efteråt för att kolla till mitt onda bröst. Den operationen skulle ta 2 timmar. Han kom lite tidigare än väntat och sa att det såg okej ut, han frågade också om jag skulle vara kvar i Stockholm över natten vilket jag också skulle och då fick jag gå hem. Tror dom var oroliga för blödning eftersom att jag hade såpass ont.. Jag ringde killen och sa att han kunde komma och sköterskan hade gennomgång med mig om vad som gällde tiden efteråt, superbra! Vi gick sen till ett rum där jag fick se mina nya kompisar och HERREGUD, dom var gigantiska och helt perfekta! Man blir verkligen lurad av bhn, kom ihåg det alla. Alldeles överlycklig fick jag gå till omklädningsrummet för att klä på mig och krama min älskade. Det roliga var att jag fått en starkt smärtstillande tablett just innan och den slog till medans jag bytte kläder, ville prompt sova en stund på en stol som fanns där men som tur var tvingade killen med mig ut, haha. Vinkade hejdå till sköterskorna och påbörjade den hemska promenaden till hotellet efter en proppfull drottninggata, puh! Dygnen efter var HEMSKA, hade så förbannat ont och det har varit hemskt rent ut sagt.. Men nu började det äntligen släppa och jag är så nöjd man bara kan bli, har skitsnygga bröst! Är så tacksam och glad över att jag valde L&E och Patrik, helt underbara allihopa :) Blev en lång text men hoppas ni orkat läsa igenom den. Tack för mig.

När jag gick i 'väntans tider' inför min operation så uppskattade jag verkligen de som skrivit sina OP berättelser detaljerat. Eftersom att det var guld värt för mig så kanske det är det för någon annan också, så här kommer min (hyfsat ingående) berättelse för er som är intresserade!   Min resa började en kväll i maj, jag kom hem efter en lång dag på jobbet då min sambo säger att han har en överraskning till mig.  -jag har bokat en konsultation åt dig. -jaha..vad då för konsultation? - Laser & Estetik, du ska få operera brösten.  DEN lyckan! Det kom så oväntat då det inte var någonting vi pratat seriöst om, jag har aldrig vågat tro att min dröm om bröst skulle bli till verklighet.    Resan härifrån gick relativt snabbt. Jag gick på min konsultation hos Patrik den 22a maj och bokade OP tid direkt efter i receptionen. Jag ville ha tid i augusti och fick den 8/8. Jag hade bokat tid på Akademikliniken för konsultation men jag avbokade den då jag kände att jag verkligen ville opereras på L&E. Nu installerade jag nedräkingsappar till mobilen och mitt POF-nötande tog fart. Det var min sambo som hade hittat forumet i hans sökande efter klinik (inför min överraskning..!) Gud vad jag hängde på pof! flera gånger om dagen gick jag in och kollade om det dykt upp nya trådar (det gör jag iofs fortfarande när jag har möjlighet). I början blev jag mer förvirrad än klok och periodvis funderade jag på att avboka min OP då det verkade som att alla råkade ut för komplikationer. Eftersom att jag inte tänkt på att operationen kunde bli verklighet hade jag inte heller läst så mycket om det och visste inte att det fanns så mycket som faktiskt kunde gå snett. Jag övervägde dock fördelarna mot nackdelarna och kom fram till att det var värt det -vilken komplikation jag än möjligvis råkar ut. Jag ville inte forstätta leva med mina myggbett som jag skamset försökt dölja hela mitt vuxna liv, speciellt inte nu när jag fått chansen att verkligen göra någonting åt det, på riktigt! Jag skulle äntligen slippa må dåligt och ha ångest inför bikini säsongen flera månader i förväg, slippa välja kläder efter hur mycket myggbetten syntes, och framförallt -slippa BH sex! (ursäkta uttrycket, men min sambo hade aldrig sett mig utan bh vid den här tidpunkten).   Dagarna innan operationen var jag löjligt lugn och förväntansfull. Jag var inte nervös öht. Kvällen innan jagade jag mina mediciner som Patrik skrivit ut tidigare samma dag, jag fick alla mediciner i flytande form och fick snart veta att det var ett (!!) apotek i hela Stockholms län som EVENTUELLT hade min medicin på lager! Jag fick som tur var tag i medicinen (som jag dessutom aldrig behövde ta..vilket var ganska surt då det gick på 1100:-) och kunde lugnt fortsätta med packningen och förberedelserna hemma. Duschade med hibiscrub, var även tvungen att duscha håret men jag flätade det direkt efter duschen och upplevde det inte alls som tovigt, som att man skippat balsam ungefär, håret höll sig däremot rent längre med hibiscrub vilket var väldigt skönt efter OP. Jag sov som en stock efter detta!    Larmet ringde 04, hoppade in i sista hibiscrub duschen och under tiden gjorde min sambo kaffe. Jag var fortfarande otroligt lugn. Jag tog på mig rena kläder, tights, linne, anständiga trosor och min sambos munktröja. Nu lät jag min sambo för första gången se och ta på mina myggbett, dels för att han skulle kunna se skillnaden, men även för att jag inte skulle kunna backa ur i sista stund, nu när han sett hur fula bröst jag har.   Vi satte oss i bilen 06, jag tog med en vattenflaska iom att jag inte fick dricka något efter 07. Vi lämnade vår hund på dagis och åkte till parkeringshuset på drottninggatan. Vi var där nästan 2 timmar för tidigt så vi satte oss på Waynes och min sambo tog en kaffe (jag fick inte dricka något).   Väl inne på kliniken så gick det ganska fort. Jag har dock lite minnesluckor, måste vart mer nervös än vad jag kände av. Jag fick ett kvitto på operationen i receptionen och skrev under patientsamtycket. Sedan väntade vi tills sköterskan Magnus kom och visade oss till omklädningsrummet. Jag fick välja ett skåp och bytte om till tofflor och morgonrock. Jag fick träffa Patrik då vi inte hade bestämt storlek ännu, jag tog det jag först blivit rekommenderad på konsultation och därefter ritade han på mig. Det tog inte många minuter och efteråt gick vi in i omklädningsrummet igen.  Vi satt kvar och väntade i 15 minuter vilket kändes som en evighet. Jag rekommenderar verkligen att ha med någon hit, jag hade förmodligen blivit galen av nervositet om jag suttit och väntat där ensam -iklädd morgonrock och bara väntandes på att gå in till operationssalen. Magnus kom tillbaka till rummet med tabletter som han ville att jag skulle svälja -Icke! Är det någonting som ger mig panik så är det att behöva svälja tabletter.. ;). De bestämde att jag istället skulle få det intravenöst under operationens gång.    Nu fick jag säga Hejdå till min sambo som skulle fördriva tiden i stan, och följa med Magnus in till action rummet. Nu kändes det på riktigt! I rummet står Patrik och pular med någonting och Ove narkosläkaren hälsar mig välkommen. De ber mig att lägga mig på stolen med morgonrocken över mig som täcke. De sätter in kanylen vilket kändes som ett litet myggstick (det ända som faktiskt kändes under hela operationen) och samtidigt satte en annan sköterska vars namn jag glömt bort "klisterlappar" på mitt lår och vid bröstbenet, om jag minns rätt, det är lite suddigt från just OP rummet.    Ove säger att han sprutar in något i kanylen och jag kände någonting i armen, det gjorde absolut inte ont, samtidigt satte han en mask över mun och näsa. Han ber mig att andas djupt och jag minns att jag tog två andetag, sedan vaknar jag på uppvaket av att Magnus säger att allting gått superbra. Det första jag gör är att blicka ner på sport bhn och det första jag kläcker ur mig är 'vad små de är' varpå Magnus svarar halvskrattandes 'de är mycket större än förut!'.   Jag var väldigt groggy på uppvaket, kändes som en kraftig salongsberusning. De frågade om jag hade ont och jag sa att det gjorde lite ont mellan brösten, då fick jag mer smärtstillande vilket i sin tur ledde till att jag blev groggy igen! Jag mådde väldigt illa och fick även medicin mot det, jag fick spypåse i handen men jag behövde som tur var aldrig använda den! Det låg en annan tjej i samma sal som jag (bakom draperi) och under tiden jag låg där rullades det in ytterligare två nyopererade. Småpratade lite med ena tjejen som var supertrevlig! Fick in min mobil och padda, messade alla att det gått bra, det var ganska kul att läsa dessa i efterhand, hade inget minne av hälften av det jag skrivit.  Jag hade läst mig till här på pof att man var tvungen att äta och kissa innan man fick åka hem så det ville jag göra så fort som möjligt. Jag hade dock svårt att hålla mig vaken iom att jag fick smärtstillande som gjorde mig så yr. En sköterska hjälpte mig att vingla till toan (tänk dunderfylla), och kort därefter tvingade jag i mig mina två mackor och en MER. Jag tror inte att jag egentligen var i skick för att åka hem men de hade sett min pojkvän i väntrummet så de lät mig åka hem iom att han tog hand om mig från det att jag lämnat rummet på uppvaket. Innan vi mötte upp min sambo följde Magnus mig till ett rum med en stor spegel, han hjälpte mig av sport bhn och jag fick för första gången se mina bröst. Nu såg jag att dem inte alls var så små som jag först hade trott. 'Nej, jag sa ju det' sa Magnus och jag kände mig väldigt nöjd. Jag hade läst här på pof och målat upp en bild av att de skulle vara blå/lila av alla blåmärken med ena bröstvårtan i halsen och den andra i bröstvecket ungefär. Men så var det inte, bröstvårtorna var centrerade och inte ett enda blåmärke till synes. Jag var nöjd! Magnus tog mig därefter tillbaka till mitt skåp där min sambo väntade, det första jag gjorde var att be honom knäppa upp min bh och det gjorde han lydigt, 'är du nöjd?' frågade han, 'ja, är du?' Hans busiga leende var ett utmärkt godkännande och därefter hjälpte han mig på med kläderna och ledde mig ut, vi stannade till i receptionen och fick med oss två spypåsar till bilfärden (jag mådde galet illa).    Jag vinglade mig till bilen, armkrok med sambon, likblek och spyfärdig, mitt på ljusa dagen längs drottninggatan...    Vi satte oss i bilen och hämtade vår hund på dagis innan vi åkte hemåt igen. Jag halvsov på vägen hem (40minuters bilfärd) och illamåendet avtog såfort jag satte mig ner, skönt!.   Väl hemma så är allting lite småsuddigt igen. Jag blev placerad i soffan med kuddar bakom ryggen, vi fotade brösten och jag förstod inte riktigt att det var mina bröst på bilderna! Jag blev totalservad i tre dygn av min underbara sambo. Vi snackar alltså sugrörs förlängningar (ingenjör som han är...) så att jag kunde dricka själv fast glaset stod på bordet, fick Alvedon var fjärde timme och penicillin (med tillhörande mat) morgon och kväll, godisskålen var alltid fylld och kuddarna stuvade han om såfort jag gjorde ljud ifrån mig. Hade aldrig klarat mig utan honom!   Dag 2 sov jag väldigt mycket och tog det väldigt lugnt, jag hade ganska ont men det som var jobbigast var tryckkänslan. Jag gick runt lite i lägenheten men kunde inte resa mig själv. Det enda smärtstillande jag tog var Alvedon var fjärde timme, jag ville inte ta morfin förän jag kände att smärtan var outhärdlig. Jag hade aldrig så pass ont att jag behövde ta det utan höll mig till Alvedon. Dag 3 stod jag inte ut längre -Jag ville ut! Jag hängde med min sambo till affären (tog väl 2 timmar att handla 3 produkter.. ;)). Jag hade lika ont som dag 2 men kände mig inte lika yr längre och var lite mer med i matchen. Det som gav mig panikkänsla var det konstanta trycket, som att sport bhn tryckte åt något djävulskt, fast känslan var liksom kvar även när jag tog av den..det tyckte jag var oerhört jobbigt och det fick mig att gråta av panik, just att man inte kunde bli av med trycket oavsett vad man gjorde.  Dag 4 var jag ännu piggare, ungefär samma smärtgrad men nu hade jag vant mig. Vi åkte till stan en sväng och lunkade sakta fram. Jag hängde även med på nästan alla hundpromenader och var ute i friska luften väldigt mycket under de första dygnen, jag lyssnade dock på min kropp och tog det i mitt eget tempo. Jag försökte tänka att jag inte alls var sjuk och behövde ligga i soffan och vara ynklig, utan gick ut varje dag för att få se lite folk. Jag duschad dag 2 vilket också bidrog till att jag mådde bättre och kände mig mindre sjuk. Jag drog mig dock för att duscha brösten tills nio dagar efter OP, det var en sådan underlig känsla att ha brösten ute i det fria utan bh, det kändes som att de skulle trilla av plus att det spände och drog lite när bhn inte höll dem på plats. (Det gick dock hur bra som helst och gud vilken syn det var i badrumsspegeln ;)). Dag 5 släppte i princip all smärta. Endast stelheten var kvar och det gjorde såklart ont när jag reste mig eller suttit still en liten stund. Härefter släppte stelheten mer och mer och nu dag 18 är den minimal i jämförelse med dag 1. Nu kan jag ligga på sidan och på rygg korta stunder utan att det gör ont eller känns konstigt, det enda är att mina bröstvårtor och huden på/kring brösten är galet ömt, det löser sig dock med plåster och bomullsrondeller!    Jag är oerhört lycklig över att jag vågade genomgå operationen och känner redan nu att brösten är en del av mig. Nu väntar jag bara på att de ska gosa till sig och sjunka ner lite, jag kan fortfarande inte ta på dem utan att det gör ont men jag har ingen smärta öht i övrigt. Kan inte låt bli att snegla på mina boobies såfort jag går förbi en spegel ;). Håller tummarna för att inga komplikationer uppstår och att snitten läker ihop fint. Jag är jätte nöjd med både Patrik som kirurg, kliniken och alla gulliga sköterskor. Rekommenderar verkligen L&E. Det kändes tryggt hela vägen!    

Från första början var jag inne på att operera mig hos proforma och hos örjan gribbe.

Men på grund av mer och mer negativt som kom upp om gribbe hur han bemötte och inte ville korrigera eller hjälpa en, plus att jag inte hade något särskilt bra utgångsläge så valde jag att byta till Laser och Estetik i Stockholm och Patrik Höijer.

Jag bokade in konsultationen till den 8:e maj och bokade även in operation då den behövde klaffa sig med min och sambons semester så det blev den 11 juli.

Konsultation:

Jag åkte på konsultation och hade med mig en kompis dit.

Jag var väldigt nervös och det märkte Patrik då jag nästan var hispig och kände mig super stressad men Patrik pratade lugnt och metodiskt med mig så jag insåg att det inte var någon brådska

Dom ringde nämligen när jag satt på tåget in och nästan var framme i Stockholm och förklarade att det var en försening på ca 30-45 min ( kommer inte ihåg exakt hur länge) och att min tid blev framflyttad. Fick även ett bekräftelse sms på den nya tiden när jag väl var inne i Stockholm.

Patrik gick igenom på papper och förklarade och ritade och vi diskuterade länge fram och tillbaka och han frågade mellan varven om jag hade frågor och sen fick jag även god tid på mig att ställa alla mina frågor som jag inte fått svar på.

Sen var det dags för 3D fotograferingen och sen prova ut storlekar.

Fick först 450 i bh:n och det kändes inte ens lönt. Då fick jag 550 och den kändes bättre men fortfarande för liten. Då la han i 605 och då kändes det himla bra, men jag ville ändå prova lite större och då fick jag 695 och jag sken upp som en sol och fick en pirrande glad känsla i kroppen.

Då fick jag ha dom implantaten i medan han visade före, 605 och 695 på datorn.

Och det är ju bra tur att man har pof för hade jag fått det resultatet i handen utan att veta att dom blir bra mycket bättre än på 3D fotograferingen så hade jag aldrig gjort en operation! För dom ser för jäkliga ut rent ut sagt på mina 3D foton

 

Operation:

Duschade kvällen innan operation runt 1.30 och somnade väl vid 02.00 och sen upp igen vid 04.30 då jag skulle åka tåg dit som gick 05.40 och anlände till Stockholm 08.35.

Drack min festis innan kl. 07.00 för efter det fick jag inte dricka längre.

Kom fram till kliniken och fick papper och info och sen tog jag andra descutan duschen på kliniken.

Sen kom Patrik in och vi gick in i ett annat rum där vi pratade, han fotograferade och ritade sen väntade jag in narkosläkaren Ove. Han var lugn och otroligt trevlig och när vi pratat en stund så gick vi tillsammans in i operationssalen. Hade kommit överrens om att söva mig med gas och sen fick dom sätta kanylen i armen på mig, då det är ett sånt extremt orosmoment för mig.

Kommer ihåg att jag fick lägga mig op bordet med armarna utåt, fick en klämma på fingret och sådana där "pluppar" på kroppen.

Sen var det dags att sova lite, Ove såg till så att jag var lugn och djup i andningen innan han satte dit masken, tog ca 2 1/2 djupt andetag sen somnade jag. minns att Patrik kom in i rummet innan jag somnade. Då var klockan runt 9.15

Vaknade upp av att Agnes pratade med mig och sa det var dags att vakna. Vaknade ganska fort efter operationen. Var Färdig ca 1 h efter och strax efter 11 kunde jag sms:a alla att jag vaknat och allt gått bra.

Minns jag lyfte på täcket och kollade ner på brösten, frågade Agnes hur mycket Patrik fick in, fick till svar 695 som jag hoppades på. Sen undrade jag om jag hade svamlat massa konstigt på uppvaket och då skrattade Agnes till och sa; Nej tråkigt nog inte, du var bara tyst  Sen gick hon och hämtade lite mer till mig att dricka och jag fick sätta mig upp lite bättre,fick även medel mot illamående som hjälpte på bara några minuter.

Pratade med tjejen bredvid som opat sig före mig, hon reagerade för vi hade nästan samma namn. Sen kom Me_2 in och var nyopererad. Blev lite orolig där ett tag för hon var snabb med att sätta sig upp i sängen så jag trodde hon skulle ramla ut! Men det gick bra för henne också. Vi pratade alla och sen fick tjejen bredvid gå och då hade jag ätit lite och sambon var på väg.

Kom även en annan person som var personal på uppvaket, tror han hette Jonas, eller Johannes eller nått sånt? Han hade i alla fall en tatuering runt vänster arm kommer jag ihåg och han var också super trevlig.

Fick sen hjälp av Agnes på toa och gå en promenad i korridoren. När jag var på väg att lägga mig tillrätta igen så kom hon in och sa min sambo var här så då var det dags att åka hem.

Hon hjälpte mig att få titta på brösten och sen hjälp med att ta på kläderna.

Bilresan hem gick bra och hade lite ont men långt ifrån så ont jag var inställd på att ha.

Allt har gått bra så här långt och måste bara ge en stor eloge och stort tack till all personal på Laser och Estetik i Stockholm, så proffsiga, snälla och helt underbara allihopa!

Hoppas ni orkade läsa min långa op story och ställ frågor om ni undrar något

Min resa började med en konsultation på akademikliniken. Jag hade funderat på att förstora brösten sedan de helt och hållet försvann efter två barn. Jag hade svårt att hitta bh då alla bh:ar åkte upp över bysten när jag lyfte upp armarna då det inte fanns något som höll ber bh:n. Att hitta en bikini som inte glipade när jag böjde mig framåt var ett skämt. Nu hade jag äntligen bestämt mig för att jag tyckte att det var värt att lägga pengar på en operation. När jag gick på konsultation på akademikliniken var jag inte alls påläst men jag hade bestämt mig för att jag ville ha anatomiska implantat då jag ville ja naturligt resultat. Jag sa detta till sköterskan och hon berättade då bara om anatomiska implantat. Jag var rätt nöjd med de implantat vi kom fram till men kände mig inte helt nöjd med bemötandet. Efter att ha läst mycket bra berättelser om Patrik höijer på laser & estetik så bokade jag en konsultation där. Då hade jag hunnit läsa på en hel del och tittat på bilder och hade lite bättre koll på hur jag ville ha det. De flesta av de bilder jag fastnade för visade sig vara runda implantat så nu var jag öppen även för detta. Min man och min mamma följde med på konsultation och wow vilket bemötande!! Patrik berättade om samtliga implantat, risker, mina förutsättningar m.m. Efter att ha berättat om mina önskemål sa Patrik att han trodde att runda implantat skulle bli bäst. Så det fick bli allergan responsive. När det kom till storlek sa jag att jag ville att det skulle se proportionerligt ut till min kropp och hellre lite för små än för stora. Jag provade ut inlägg i bh tills jag var nöjd och fick se 3D bilderna. Sen fick jag veta vilken storlek det var på de implantat jag provat i bh och sett på 3D bilderna- 415cc!!?? Oj, det lät stort!! När jag hade tittat på bilder innan tänkte jag att ca 380cc kunde tänkas bli bra. Patrik förklarade att jag har ganska bred bröstbredd (13cm) och rätt breda axlar och höfter. Om jag skulle välja 380 så skulle det också funka och det skulle inte vara så stor skillnad förutom formen så 415 fick det bli! Så till op-dagen! Dagen innan op kunde jag inte tänka på annat, jag var så nervös inför narkosen. Natten blev lång och jag ville bara få det överstökat, kändes som att jag skulle svimma av nervositet. På morgonen åkte jag och lämnade barnen, kramade dem länge och sa att jag älskade dem. Jag var så orolig för narkosen och var inte alls säker på att jag skulle vakna upp även om man hör att det är en baggis! Jag började ifrågasätta mitt val och funderade på om det var så smart att som jag kände det då- riskera livet för en estetisk operation. Jag kunde inte sluta tänka på barnen men visste att jag ändå skulle genomföra detta. Nu ville jag bara åka och få det gjort!! Väl framme på kliniken blev jag och min man mottagna av en supergullig sköterska, vi fick gå till omklädningsrummet där jag fick byta om. Sen fick vi vänta i en halvtimme, en halvtimme som kändes som en evighet. Jag blev bara mer och mer nervös ju längre tiden gick och jag blev orolig för att jag skulle bli så nervös att jag skulle hinna ångra mig. Jag var inte ett dugg nervös för smärtan eller resultatet. Jag tänkte knappt på att jag skulle operera brösten, bara att jag skulle sövas. Sen kom Patrik och då gick det undan. Han ritade på mig och sen kom Ove- min räddare i min narkosrädsla!! Ove, narkosläkaren satte sig vid mig och frågade hur det kändes, jag sa bara att jag var nervös men att det var lugnt, jag kände att ju mer jag pratar om hur nervös jag är desto värre blir det, dessutom ville jag bara få det gjort! Ove tittade på mig och sa med den mest övertygande rösten: det här kommer inte vara några som helst problem, det kommer gå jättebra. Han daltade inte med mig utan sa det så självklart att även jag för första gången kände att det faktiskt kommer gå bra. Han förklarade vad jag skulle få för preparat innan jag fick lugnande tabletter. Sen sa jag hejdå till min man och gick in i op-salen. Även här var Ove en ängel! Allt gick så fort så oron hann inte riktigt infinna sig, precis som jag ville ha det. Jag tog av mig morgonrocken, hoppade upp på britsen och fick varma täcken över mig samtidigt som Ove satte en nål i min arm. Han sprutade in något och förklarade att det var mot illamående. Sen fick jag en mask över näsa och mun, i samma stund sprutade han in narkosmedlet och så sa han: nu kommer du känna dig trött- jag kände mig inte ett dugg trött och tänkte att jag måste tåla narkosen väldigt bra......... Sen vaknade jag med ett par bröst!! Jag har ett vagt minne av att jag vaknade till och var förvirrad, det första jag hade mumlat var: jag måste ringa min mamma nu, hon är jätteorolig. Sen har jag nåt minne av att jag var lite arg och sa: men, jag fick inte räkna till 10 när jag sövdes, det ska man göra, det har jag sett på tv!! Ja, jag tror nog att jag betedde mig ganska lustigt där i början av uppvaknandet. När jag vaknade till på riktigt kände jag mig lite groggy men fick ganska snabbt ringa min mamma och min man. Det tog ett tag innan jag kom på att jag vid det här laget måste ha fått ett par bröst så jag tog min hand på mitt ena bröst och fick en chock!! Herregud vad stort!!! Jag hade inte ett dugg ont men jag besvärades av en tryckkänsla över bröstet som gjorde det tungt att andas. Plötsligt kände jag mig rätt klar i huvudet och bad om att få gå och kissa. Sen fick jag något att äta. Sköterskan fick en mindre chock när han kom in ca 4 minuter efter att ha ställt brickan med mat på mitt bord- den var tom!! Jag hade tryckt i mig två smörgåsar med ost och skinka (jag äter aldrig ost på smörgås annars), en kaka och en kexchoklad. Han stannade upp, tittade på brickan och sen på mig: oj, här var det en som var hungrig! :) han la en spypåse intill mig och trodde väl att jag skulle få ångra att jag vräkt i mig allt i den hastigheten. Jag har inte mått ett dugg illa sedan operationen. Vid halv tre frågade jag om jag kunde ringa min skjuts och det gick bra, vi skulle bara titta på brösten först och jag skulle få lite info. Jag gick med en sköterska till ett annat rum för att titta på skapelsen. Jag drog en lättnadens suck när jag såg att de inte alls såg så där gigantiska ut som de kändes! Jag var väldigt nöjd med resultatet, jag vet ju att de kommer ändras en hel del men jag tyckte mig kunna se att det kommer blir riktigt bra! Sen fick jag åka hem. I bilen på väg hem kände jag att de började göra ont men jag hade ingen känsel i själva brösten utan det var trycket över bröstkorgen som gjorde ont så när jag kom hem tog jag smärtstillande och då kändes det mycket bättre. Det var min inte så korta operationsberättelse, hoppas att någon orkar läsa den:)

Jaha, då har det kommit till mig att berätta om min operation. Kan ju först börja med och säga att klockan är 04:06 och har varit vaken ca 1 timme. Det är ryggen som tar kål på mig, men med lite smärtstillande är det i alla fall hanterbart. Hade operationstid klockan 13:15 och har en bit att åka till Stockholm. Gick upp klockan 06:00 för att få i mig något att äta då sköterskan rekommendera det för att jag skulle må så bra som möjligt efter operationen. Duschade sedan en sista gång och tog på mig rena kläder. Jag och min sambo satt oss i bilen på väg mot Stockholm. Resan dit gick jätte bra, vi hade bara lite svårt att hitta till parkeringshuset även om vi hade gps haha! Vi var i alla fall ute i god tid och kom till kliniken runt klockan halv tolv. Betalade, gick på toa och sen satt ute i receptionen och väntade en stund. Nog att allt började bli verkligt men när jag hade betalat blev det verkligen verkligt! Fick gå in i omklädningsrummet och byta om till tofflor och morgonrock. Min sambo tog ett par sista bilder på mina bröst. Jag var ett nervvrak. Ångest, rädd, ledsen, och mycket därtill. Jag är en tänkare och överanalyserar gärna allt. Rädd för narkosen och rädd för hur ont jag skulle ha efteråt eller att någonting skulle gå fel. Det ändrades ganska mycket när en superhärlig tjej kom in i omklädningsrummet, opererad för några timmar sen. Min sambon fick gå ut medans hon skulle byta om. Och herregud, vi kommer ju från samma stad, och inte är det Stockholm inte, utan en bra bit därifrån. Vi babblade på och tog varandras nummer, hon bjöd in min sambo till rummet igen då hon tyckte han skulle vara med mig. Så snäll tjej. Efter en stund kom ytterligare en nyopererad tjej in. En tjej jag pratat med härifrån Pof. Superpigg och pratglad! Allt kändes bättre då jag fick se dessa två pigga tjejerna. Helt förvånad över att de kunde vara så pigga några timmar efter en operation? Det var i alla fall lugnande att se. Sedan kom Patrik in och hämta mig. Jag och Patrik hade på konsultationen bestämt att jag skulle ha Silimed då jag ville ha ett fast inplantat. Men väl på operationsdagen tyckte han att mentor skulle bli bättre. Och här kom ju tänkaren fram. Hade ju mest kollat på Silimed då vi hade kommit överens om det på konsultationen. Och jag, velaren, kunde bara tänka på att jag ville ha mamma där som kunde hjälpa mig med råd. Hade ju såklart sambon, men mamma är ju alltid mamma haha! Men jag litar på Patrik, så mentor coh2 375cc fick det bli. Patrik tackade för sig och så kom narkosläkaren in. Ove, superfin och go läkare. Han fråga om jag hade några frågor, men de enda jag kunde göra var att gråta. SÅ nervös. Vad har ja gett mig in på? Och inte nog med det så börjar min 31 åriga sambo att fälla några tårar för han ser min rädsla hos mig. Kan inte annat än att le åt det i efterhand. Så omtänksam och snäll. Pratstunden med narkosläkaren gick fort, han ville nog få in mig på operationssalen så fort som möjligt så jag slapp tänka så mycket. Fick lägga mig på en brits med morgonrocken över mig. Han stack in en nål i armen och jag hoppade till av förvåning av sticket då jag inte var beredd. Somnade väldigt fort. Vaknade av att narkosläkaren satt på bröstbandet men sedan somna jag igen. Vaknar till lite senare och är helt slut. Pappa har alltid sån tajming och ringde mig när jag var som mest borta. Han kollade så allt hade gått bra och ställde lite frågor, det enda jag kom ihåg var att jag svarade Ja på varenda fråga. När jag vaknade till lite mer lyfte jag på täcket och kollade in brösten. Och OJ så stora det såg ut!!! Hoppades på mycket svullnad, vilket jag fortfarande gör för tycker de är lite lite stora för mig. Patrik kom in och kollade läget och vi kollade på brösten. Och oj vilket resultat redan! Hade förberett mig på oformade "fula" bröst till en början innan det bakar till sig, men icke då, SÅ fina! Tur för mig för annars hade jag noijat hur mycket som helst över det även fast jag vet att det är normalt. Den där dumma tänkande sidan har ju en tendens att ta över ;) Åt några mackor och gick på toa, efter ett tag kände jag att det var dags att åka hem. Hade en manlig sköterska som var jätte snäll och förstående, han följde mig till omklädningsrummet och hämtade sedan min sambo. Jag fick kolla på brösten igen i stående läge. Min sambo började små skratta och sa - Gud vilka snygga bröst gumman. Det är en sån skillnad på mina bröst nu så det är ofattbart. Min sambo vill att jag ska knäppa upp bh,n jämt så han får kolla på dom då han tycker de är så snygga och sexiga, haha! Nu hoppas jag bara på att allt går som det ska och att utvecklingen kommer gå framåt i en bra takt, komplikationsfri och allt. Det blev en ganska lång text men jag hoppas ni orkade läsa allt. Än så länge är jag jätte nöjd med val av klinik och läkare.

Då har äntligen turen kommit till mig att få skriva av mig lite. Det har endast gått 1 dag sedan OP men jag orkar inte vänta längre, och mycket fokus ligger ju ändå kring själv operationsdagen.

 

Resan började med att jag bokade tid för konsultation och preliminärt lyft + förstoring på Estetisk Kirurgi hos Eija Olsson i Ockelbo. Efter att ha gått på konsultationen kändes det ok, även om jag i själva verket inte var mycket klokare men jag bestämde mig för att genomföra ett lyft + förstoring hos henne i alla fall. När det började närma sig operationsdatum fick jag silvermedlemsskap här på POF och började leta mer aktivt i alla trådar som handlade om Eija. Det första jag såg verkade bra, men efter att själv ha lagt ut några trådar blev jag skräckslagen. Med cirka 2,5 vecka till kvar till OP blev jag varnad av flera medlemmar att inte göra lyft hos Eija, speciellt inte om jag var rädd förr ärr, då det uppenbarligen inte är hennes melodi. Blev även varnad personligen av några som opererats hos henne. Kollade runt på lyft + förstoringar hon gjort och bestämde mig för att ringa och avboka dagen efter trots att 3-veckors gränsen hade passerat. Jag skyllde på att jag inte gått ner i vikt som jag borde och hon strök min tid och jag bad om att få återkomma i höst.

 

I några veckor hade jag gått och längtat efter operationen som numera var avblåst, men jag resonerade som så att jag hellre väntar för länge, än går till någon jag inte har förtoende för. Istället påbörjade jag en jakt på en ny läkare och sökandet började här på POF. Ju fler lyft jag tittade på, även av andra läkare, desto mer skräckslagen blev jag - jag är nämligen livrädd för ankarärret man får, speciellt då jag vet att ärr har en tendens att läka dåligt på mig. Därför sökte jag efter en läkare som trodde sig kunna fixa mina hängiga bröst utan lyft.

 

Jag kollade in andra medlemmars bilder och mailade de kliniker jag sett gjort fina resultat, och Patrik Höijer på Laser & Estetik var först att svara mig. Han sa direkt att han skulle kunna ge mig ett "lyft" genom att lägga in stora inplantat runt 650cc. Jag resonerade som så att - hellre stora inplantat än en massa ärr överallt. Kruxet var dock att han inte hade någon passande tid förrän i juli, och jag hade ju redan tagit ledigt 2 veckor i maj. Min enda förhoppning var att någon skulle avboka sin tid...

 

Andra läkare svarade också, bland annat från KKAB, men ju mer jag kollat in Patriks runda och fina resultat desto mer ville jag gå till enbart honom. Trots att 2 andra kirurger erbjöd mig tid den 21 maj, precis som tidigare planerat hos Eija - så bestämde jag mig för att vänta på den läkare jag ansåg gjort bäst resultat här på forumet dvs Patrik.

 

Konsultation bokades till den 17:e maj, alltså för mindre än en vecka sedan och snacka om skillnad jämfört med Eijas konsultation. Här möttes jag av en proffessionell kirurg som lugnt och sansat berättade hur en bröstförstoring går till detaljerat och som verkligen lyssnade på MINA önskemål. Genom 3D kameran såg man direkt min egna vävnad, mitt häng och allt annat som jag inte haft en aning om efter min första konsultation i Ockelbo. Jag fick även testa inplantat i bh-n även om fokus lades mest vid datorn och 3D-bilderna. Genom att mäta mitt bröstmått kom vi fram till att man som lägst kan lägga 600cc på mig, men Patrik rekommenderade 650cc för optimalt resultat - jag litade på honom.

 

När konsultationen började lida mot sitt slut skulle vi ändra min redan inbokade tid i juli som inte passade och jag förklarade för honom att jag redan tagit ledigt 2 veckor i maj. Vet ni vad karln gör då? Han erbjuder sig att jobba över för att jag ska få mina bröst fixade innan sommaren, och som om jag inte redan var nöjd med honom - det här var verkligen pricken över i:et.

 

Jag fick en sen tid onsdagen den 21:a maj klockan 16:15, men 2 dagar innan ringde dem och frågade om jag kunde komma redan 11.15 istället - javisst, ju förr desto bättre!

 

Jag var inte ett dugg nervös inför operationen, varken sövning eller förväntat resultat. Har sövits tidigare och hade fullt förtroende för Patrik. 

 

Natten till OP kunde jag sova hyfsat bra och klockan var ställd på 05:30. När jag vaknade 04:00 av mig själv var det dock ingen ide att sova längre. Jag surfade lite på mobilen och gick upp för att duscha en sista gång med destucan i lugn och ro. Jag lämnade min dotter klockan 07:30 och sedan begav vi oss mot Stockholm. Jag hade min sambo som sällskap.

 

Vi kom fram i god tid så att vi hann in på apoteket och hämta ut mina receptbelagda tabletter innan det var dags att befinna sig på plats. Väl på plats fick jag betala för en bh + ett bröstband á 550:- och så köpte jag till en 3-årig bröstgaranti också för 3500:-. 

 

Jag fick gå och byta om och sedan kom en sköterska för att berätta att jag skulle träffa henne efter uppvaket. Sedan blev jag hämtad av Patrik som ritade på mig, vilket gick ganska snabbt och sen fick jag prata med narkosläkaren. Sedan fick jag säga hej då till min sambo och sen gick vi in i operationssalen.

 

Därefter gick allt väldigt fort. Narkosläkaren satte en nål på mig samtidigt som en sköterska mätte mitt blodtryck på andra armen. Sedan höll narkosläkaren syrgasmasken nära näsan på mig samtidigt som han sa att han sprutade in lite sömnmedel genom armen - jag visste inte då att dom redan skulle söva mig, det var jag inte alls beredd på, haha. Sedan hann jag säga att jag blev yr och sen somnade jag. Allt som allt var jag vaken i max 4 minuter i operationssalen innan dom började operera.

 

Jag minns att jag vaknade med patrik över mig, förmodligen där i operationssalen och det första jag frågade var om jag fick titta hur mina vårtor satt. Han drog ner bh-n lite på mig och jag sa "vad långt ner dom sitter", och sedan sa han att dom kommer att ändra sig sen. Sedan måste jag ha somnat om igen. Andra gången jag vaknade var jag i uppvakningsrummet, och då bad jag en sköterska om mobilen, men hon sa att jag fick vänta lite på den. När nästa sköterska kom så bad jag om mobilen igen och han gav mig den. Skickade sms till alla jag kände och fotade bilder. La även ut bilder här på POF i samma veva.

 

Efter ett tag fick jag mackor, blåbärssoppa, och kexchoklad men jag vågade bara äta en macka utifall jag skulle spy, brukar ha ganska så lätt för det. Egentligen mådde jag inte ens dåligt även om jag kände att huvudet inte riktigt hängde med. Ville helst av allt åka hem på en gång medan jag fortfarande mådde bra. Dom sa att jag skulle få träffa Patrik först så jag fick vänta ett tag till. Surfade på mobilen och lyssnade på tjejen bredvid mig som var fruktansvärt jobbig, stackarn. Sköterskan kom till henne och hon bad om mat, dom sa åt henne att hon måste vänta en timme och så fort dom gått så ropade hon hallå igen, och sådär fortsatte det konstant i 1 timme. Själv låg jag och väntade på att få åka hem och skrev i trådar här på forumet.

 

Jag frågade sköterskorna 3 gånger om inte Patrik var på väg snart och till slut säger en sköterska att han tyvärr hann gå in till nästa 1-timmes operation innan hon hann haffa honom. Då bad jag om att få åka hem utan att träffa han. Då var klockan kanske runt halv 4. Operationen var nog klar 12 skulle jag tro. Själv hade jag varit klarvaken sedan 1-tiden. Den manliga sköterskan följde med mig till en spegel för att visa hur man skulle sätta på bh och bröstband och jag fick kika på mina nyskapta varelser - gissa om jag var nöjd?! Från att i hela mitt liv haft hängig byst, och det senaste året hängigare än någonsin efter 16 kilos viktförlust så satt äntligen brösten där dom borde. För att inte ha gjort något lyft så tycker jag att resultatet är perfekt. Har de senaste åren varit missnöjd över att mina vårtgårdar är så stora men det visste jag ju att dom även skulle vara efter operationen. Hellre det än en massa ärr runt vårtgårdarna.

 

Efter titten beslutade jag mig för att köpa med mig en vit bh hem också, då jag har en bit till stockholm och sedan var vi klara för dagen.

 

Vi satte oss i bilen och åkte hem. Gick in en snabbis på Ica efter den ca 2,5h långa resan och sedan lagade vi grillat när vi kom innanför dörren. Gissa om det var gott? =D

 

På operationsdagen hade jag inge ont alls, och jag kunde resa mig upp själv och så men jag väntade mig det värsta på natten. Lade mig ner på rygg och sov ända till 5 faktiskt, och sen kunde jag inte sova nå mer. Fipplade med mobilen till 7 och sedan somnade jag om till 9-10 snåret. Då fick jag ta hjälp av min sambo att ta mig upp ur sängen, inte för att jag hade ont utan mest för att jag var rädd att mina ärr skulle spricka upp. Sedan har denna dag också gått över förväntan. Visst, det känns lite när jag reser mig upp, men det är också bara då - och i ärlighetens namn så är det inte ens någon nämnvärd smärta att gnälla över.

 

I det stora hela kan jag bara säga att jag haft en sådan förbaskad tur hittills med allt. Hittade den bästa kirurgen, fick en bra operationstid, ett fantastisk resultat över förväntan samt ingen smärta att gnälla över. En drömoperation helt enkelt. Dock vågar man ju inte ta ut segern i förskott för mer saker kan ju hända, men att jag får ondare känns ganska tveksamt. 

 

Och med detta inlägg vill jag rekommendera alla att operera sig hos Patrik, bättre kirurg är svårt att hitta!

 

Kram på er! =)

Här kommer min OP-berättelse:) Den 15/4 ringde en sköterska från laser & estetik och kollade om allt var bra och att jag hade koll på allt jag skulle tänka på inför operationen så som fasta och duscutan-duschen. Tyckte det kändes väldigt skönt att få ett samtal 2 dagar innan, det gjorde att man kände sig lugn och i trygga händer. Jag och mina 2 bästa vänner kom till Stockholm den 17/4 kl 9 och jag skulle vara på Laser & Estetik kl 11:15 så vi satte oss och tog en fika, blev bara lite vatten för mig pga fastan. Det var kanon att ha med sig personer som känner mig och kunde hålla mig lugn då jag var ganska nervös. Väl på L&E tog en tjej i receptionen hand om mig och jag fick papper på försäkringen samt köpte 2 bh:ar, hon var jätte gullig och jag fick en trygg känsla. Sen fick jag gå in i ett omklädningsrum tillsammans med mina vänner, där fick jag lägga av mina kläder och värdesaker. Jag tog på mig en morgonrock och tofflor, mobilen fick jag ha med mig om den var helt avstängd. Jag fick sitta i omklädningsrummet i ca 30 min och blev lite fundersam varför det dröjde så. Fick besked att operationen innan mig hade tagit lite längre tid därför var dom lite försenade. Efter en stund kom Patrik (min kirurg) och jag och mina vänner fick följa med honom in på hans rum. Då jag var osäker på storlek fick jag prova implantaten igen och vi diskuterade vad som skulle passa mig bäst. Patrik har under hela tiden sedan konsultationen varit otroligt tillmötesgående och väglett mig att ta rätt beslut utan att jag har känt att han har bestämt åt mig. Jag bestämde mig för Perthese 410 cc MP och Patrik började rita på mig och tog bilder. Patrik gick och började förbereda sig inför OP och Ove(narkosläkare) kom in. Han ställde lite frågor och jag fick en cocktail av tabletter, jag berättade att jag jag varit sövd tidigare och att jag har mått dåligt när jag vaknat upp pga lågt blodtryck samt illamående. Ove var jätte förstående och berättade att jag får det snällaste narkosmedicinen samt medicin mot illamående. Sen var det dags, jag fick säga hejdå till mina tjejer och jag fick följa med Ove till OP-salen då var klockan runt 12:30 tror jag. Väl inne i OP-salen gick allt snabbt och smidigt, jag fick lägga mig på en brits och fick varma filtar samt en nål i armen sen minns jag inte mer. Jag vaknade upp ca 14:00 och där fanns en sköterska som berättade att allt gått bra, han frågade om jag hade ont men det hade jag inte utan var bara lite spänd över bröstkorgen. Jag ringde mina vänner och berättade att allt gått bra och att jag skulle vila en stund. Efter ca 1 fick jag fika: mackor, banan, kexchoklad och nyponsoppa. Det fanns tidningar att läsa och jag spelade lite Candy cruch;) hade inget illamående och kände mig pigg och. Innan hemgång gick sköterskan igenom allt vad jag skulle tänka på och jag fick jag en åksjuketablett då jag skulle åka tåg hem, jätte gulligt att dom tänkte på det:) Patrik kom in och berättade att allt har gått bra, Patrik sa att jag hade väldigt fast hy vilket kan medföra att jag kommer känna att det spänner lite mer än normalt. Jag fick hans mobilnummer och han önskade mig en glad påsk. Jag är så glad att jag valde laser & estetik då all personal har behandlat mig som en prinsessa och jag har känt mig i så trygga händer.

Min berättelse från Laser & Estetik. Nu när jag skriver så har det gått exakt en vecka och fem dagar. Har hämtat mig och mår väldigt bra! Sover gott om nätterna på rygg med "bara 3 kuddar" ;-) Har börjat med låååångsamma korta promenader och äter minimalt med värktabletter! :-) De 3 veckorna innan operation var jag sjukt nervös!!! Min sambo höll på att bli galen på mig! Inne på den sista veckan kände jag vara ett stort lugn, trotts att jag hade det fullt upp hela veckan med jobb, slutade på torsdagen kl 18 ! ( Massör) Vi åkte upp kl 19:30 till Sthlm, var framme hos min sambos brors familj kl 21:30. Satt i soffan ett tag och kopplade av innan det var dax att hoppa in i duschen och "gnugga" sig från topp till tå med Descutan.. och upprepa proceduren en gång till! Tyckte det gnissla när jag torkade mig!!! Sen försökte jag stoppa i mig lite kvällsmat som bestod av Kesella och bär + ägg. Efter det kröp jag i säng. Nästa morgon vaknade jag kl 07... Låg kvar ett tag innan jag pallrade mig upp och klev In i duschen och en än gång skrubbade mig de två gångerna med Descutan!! Satte på mig kläderna och fixade iordning en väska med några tidningar,2 proteinbar, borste och(kan rekommendera) en mini burk med hudcream!!! Ja sen när sambon hade gjort sig klar tog vi tunnelbanan ner till T-Centralen. Nu började att pirra lite men jag kände fortfarande (tack och lov) det där lugnet. :) Väl framme tog vi hissen upp! Checkade in, fick vänta lite. Pussade "Hejdå" till älsklingen. Sen kom sköterskan och visade in mig i ett rum. Där fick jag byta till morgonrock och tofflor och låsa in mina kläder i ett skåp. Sen kom Patrik och vi gick in på hans rum där han tog kort från alla vinklar på mig. Sen pratade vi lite medan han ritade och mätte på mig. Han lugnade mig och sa att "Det kommer att gå bra" Sen var det dax! Kl 9:30 Jag klev in i ett ljust rum. Bordet var täckt med varma sköna handdukar och det såg väldigt tryggt att få lägga sig ner där. Narkos läkare och sköterska presenterade sig, vänliga snälla

Har uppskattat så mycket att läsa alla andras op berättelser att det inte känns mer än rättvist att skriva några rader själv. Ligger ju ändå här nu och vilar med ipaden som sällskap (dag 2 efter op) Jag var planerad för operation 12:30 fredagen den 4/4-2014 hos L & E i Stockholm. Jag bor I Göteborg men har fått personliga rekommendationer om Dr Patrik Höijer och efter konsultation i februari som bekräftade allt gott jag hört valde jag L & E i Stockholm. Resonerade som så att det handlar om att utföra ett hantverk så därför gick jag helt enkelt på rekommendationen om en duktig utförare:) Jag och maken körde upp till Stockholm redan på torsdagen för en mysig kväll hos en av våra vänner som bor i stan. Blev uppringd av sjuksköterskan från L&E som hörde sig för att allt kändes bra inför operation samt upplyste mig om att gå till Apoteket för att hämta ut antibiotika och smärtlindring som jag skulle ha efteråt. Drack ett glas vin och åt gott i trevligt sällskap vilket skingrade tankarna en del på torsdagkvällen. Blev ju mycket bröst snack ändå med min väninna visserligen men på ett härligt sätt. Hade kvällen innan fortfarande inte riktigt bestämt storlek. Velade mellan 440cc high och 505 extra high. Ställde klockan på 5:15 för att gå upp och äta en god frukost. Jag är opererad och sövd många ggr tidigare och rekommenderar alla att ha lite mat i magen precis på marginalen för tiden att börja fasta för det hjälper till att må bättre efteråt. Tog en lugn morgon och duschade i Descutan. Väl på kliniken blev jag mycket väl bemött av tjejerna i receptionen. Ordnade med de sista pappren och betalade för en 3 årig bröstförsäkring. Blev sedan visad till omklädningsrum där jag fick byta om till tofflor och morgonrock. maken fick också följa med. Här kom sedan Patrik Höijer och hämtade oss till en sista pratstund och "före" fotografering. Vi resonerade om storleken och jag tog till slut beslutet att köra på runda 440cc från märket Silimed. Har upplevt Patrik som mycket lugn, pedagogisk och professionell på alla sätt. Patrik målade upp och mätte så huden verkligen skulle räcka till varpå jag strax efter fick träffa narkosläkaren. Efter genomgång av vad jag skulle få i sömnväg och min egna begäran om Betapred mot illamående efter narkos (eftersom jag är sövd många ggr tidigare så rekommenderar jag alla att be om preparat mot illamående, jag lovar att du kommer känna dig på banan direkt efter uppvaknandet) så fick jag säga hej då till maken och vandra med narkosläkaren in på operation. L&E :S lokaler ligger inte bara centralt i Stockholm utan är även mycket fräscha! Operationssalen ljus och varm. Fick hoppa upp på bordet själv och ha morgonrocken över mig som skyltning. Även varma värmefiltar! Narkosläkaren satte nålen och strax därefter somna jag. Vaknade efter en timma och mådde helt ok. Hade förvånansvärt lite ont. Hade fått en svart stöd bh och ett vitt bröstband med en liten söt blomma på. Bröstbandet fick jag förklarat för mig skall sitta på till återbesöket. Urgullig personal på uppvaket, fick mycket go fika och bra med smärtlindring. Fick träffa Patrik igen efter två timmar och även se mina nya tvillingar:) kändes jättebra! Efter det obligatoriska toalett besöket lämnade jag kliniken fyra timmar efter operation. Mådde så förträffligt som man kan efter denna typ av ingrepp. Blir ju lite som ett kassaskåp i överkroppen - alltså inte så värst smidig så det är bra med lite assistans :) Vi skulle ju köra hem till Göteborg igen och det känns som ett bra val att göra det direkt efteråt när man är som mest bedövad. Så här dag två kan jag säga att det känns betydligt mer än direkt efteråt även om jag i sig har en ganska hög smärttröskel. Det är lite halvkrångligt att ta sig i och ur sängen samt lyfta armarna upp men överlag har "vardagen" funkat ok med hjälp av smärtlindringen. Rekommenderar varmt Laser & Estetik i Stockholm och Dr Patrik Höijer. Kunde inte vara mer nöjd. Hoppas nu bara på att smärtan ska vandra neråt i skalan, rörligheten öka och framförallt att läkningen skall gå som tänkt (och därmed oxå resultatet). Kram från mig!

Min resa började någon gång för några år sen. En kompis hade precis opererat sig hos Örjan på Proforma och helt plötsligt så fick hon mig att se på skönhetsoperationer på ett annat sätt. Svårt att förklara men att det kanske inte var "så långt bort" även för någon som mig (vad nu det betyder). Hade aldrig ens tänkt tanken innan att genomföra en operation. Varför vet jag inte.

 

Har väl aldrig riktigt mått dåligt själv över mina egna bröst varken i mina unga år eller nu på senare tid. Har fått mycket komplimanger i min ungdom och i min kompiskrets hade jag ändå de största men samtidigt har det aldrig liksom varit någon fokus på vem som hade störst och inte. Det var som det var och det är ju rätt hälsosamt egentligen.

 

Tiden gick och jag blev vuxen och gick upp några kg i vikt. Och sen gick jag ner dem igen. Detta hände ytterligare en gång och lämnade mina bröst liiiite annorlunda än de var innan. Inte lika fylliga. Även om viktnedgångarna mest handlade om ca 10 kg.

 

För ca 1 år sen så sålde jag min lägenhet och fick 30.000 över efter diverse studielån och ditten och datten. Då bestämde jag mig. Jag skulle köpa ett par riktigt snygga boobs.

 

Gick in med inställningen att det i stort sett "bara" var att välja storlek. Suck, så fel jag hade.. haha! Kunde aldrig ha föreställt mig att det var en sån här djungel.  Läste på så mycket jag kunde och bokade sedan en konsultation hos Örjan Gribbe på Proforma den 4 oktober 2013.

 

Jag åkte dit med min sambo eftersom han är den lugna av oss och på grund av detta också oftast kommer ihåg allt man vill fråga om. Hade bara hört bra om Örjan men nu så här i efterhand så fick jag faktiskt ingen bra känsla av honom. Jag påstår inte att han är dålig som kirurg.. men vi klickade inte. Bemötande kändes helt enkelt inte alls bra. Han gav heller inga bra utförliga förklaringar vilket jag förväntade mig och en gång fick jag nästan känslan av att han tyckte att det var lite störande att min sambo följde med. Han kändes stressad, oengagerad och forcerad. Ja, i alla fall. Jag åkte därifrån med planeringen att lägga in 450 cc delvis bakom muskeln.

 

Tiden efter så hittade jag såklart hit till detta forum och frågorna började hopa sig. Mitt grubblande började ta fart och jag började snöa in mig på vilken placering jag verkligen ville ha. Utifrån mitt utgångsläge så var jag rädd för muskelpåverkan eftersom jag tränar så oerhört mycket (och har ett mycket fysiskt jobb) men samtidigt så hade jag ju inte riktigt rätt förutsättningar för framförplacering eftersom jag redan hade lite häng.

 

Efter en tid så blev jag rekommenderad att träffa Patrik Höjier på L&E. Enligt andra som opererat sig hos honom så korrigerar han gratis vid komplikationer, speciellt muskelpåverkan, och dels så hade de uppfattat honom som mycket mer tillmötesgående. Jag bokade en konsultation direkt.

 

Den 1 februari var jag till Stockholm och pratade med Patrik och jag föll direkt för hans lugna och otroligt trygga sätt att vara. Han förklarade allt på en nivå som jag förstod och han gick speciellt in på muskelpåverkan och vad det är som händer och hur det ser ut när man faktiskt lägger implantatet delvis under muskeln. Allt kändes bra och jag bokade en operationstid där och avbokade på Proforma.

 

Operationsdagen närmade sig och allting kändes väldigt overkligt. Jag kunde inte riktigt se det framför mig, men jag kände mig väldigt förväntansfull ändå. På operationsdagen när jag klev in på L&E var första gången jag kände mig nervös. Gahhh! Jag hade ju ingen aning om hur detta skulle bli i långa loppet. Blev väl bemött av en söt tjej i receptionen. Fick gå in i ett omklädningsrum och byta om till morgonrock och tofflor. Mina egna trosor fick jag ha på mig. Sen kom Patrik och hämtade mig. Då glömde jag bort nervositeten, han är verkligen så himla lugn. Han gick igenom ingreppet lite snabbt och återupprepade vilka implantat jag skulle ha etc. Sen började han rita upp alla streck runt brösten och vi tog även en före-bild.

 

Sen hämtade han narkosläkaren. Han frågade om jag blivit sövd förut och det hade jag ju. Jag berättade även att jag mådde riktigt dåligt då och att jag spydde tre gånger efter den narkosen. Han berättade då att han skulle ta ett ”snällare” narkosmedel och att jag skulle få medicin mot illamåendet under ingreppet. Det kändes så himla bra. Visste inte ens att det var möjligt.

 

Sen gick vi tillsammans till operationssalen och jag fick lägga mig på bordet. DÅ blev jag riktigt nervös och pirrig fast ändå på ett bra sätt. Det gick aldrig för långt. Narkosläkaren och sköterskan som var med skämtade och sa att det märktes att jag duschat med descutan eftersom jag var så torr. Helt plötsligt hade narkosläkaren satt in nålen och sa att medlet var på väg in i kroppen. Jag tänkte att jag verkligen skulle tänka på när jag somnade bort, men även den här gången så försvann jag bara helt plötsligt och jag vaknade upp en stund senare på uppvaket.

 

När jag vaknade så slog det mig direkt att jag kände mig mycket piggare än jag trott att jag skulle göra. Hade knappt nå ont heller. Jag kunde röra armarna mer än jag trott och jag kände mig direkt hungrig som en varg. Sköterskan som tog han om oss i rummet var så himla go. Han satt och pratade lite med en när man svamlade lite i början och kan kom med världens godaste mackor med ost och skinka. Haha, inga höga krav på mat här inte. Fick mackor, nyponsoppa, juice och en banan. Satt som en smäck.

 

När man ätit och kände sig redo så fick man gå på toa och kissa. Jag tror de ser detta som ett litet test och eftersom jag klarade det galant (lite svajigt bara) så kunde jag kort efter det åka hem. Kommer ihåg att min sambo som väntade på mig tyckte att jag verkade oförskämt pigg. Och det var jag också. Visst, det spände rätt mycket och man kände ett tryck över bröstet (som känns än idag på tredje dagen) men smärtan är överkomlig och så knaprar man ju piller hela tiden. Var ju och hämtade ut fyra olika preparat innan.

 

Idag har jag kommit fram till tredje dagen efter operationsdagen och spänningarna i muskeln har avtagit. Däremot så gör såren och stygnen lite ondare och när man vaknar och ska sätta sig upp så gör det rejält ont en liten stund när implantaten lägger sig mot stygnen igen. Det är väl för att det har börjat läka. Jag är fortfarande väldigt svullen också och brösten är ju självklart ömma.

 

Över lag är jag väldigt nöjd än så länge och jag längtar till återbesöket och hoppas att jag slipper bröstbandet då. För det skapar ibland lite obehag på brösten. Toppen jag har på mig däremot känns väldigt skön. Och tur är väl det eftersom jag ska ha den de kommande 6 månaderna

Sov på hotell natten innan bara några hundra meter från Laser & Estetik. Såg en 3 timmar lång biofilm (rekommenderas för att minska nervositeten och tänka på annat) innan det var dags att gå tillbaks till hotellet och duscha med descutan och sova. Operationen skulle äga rum klockan 12.30 och skulle vara fastande minst 6 timmar innan så jag satte alarm på 05.00 och pojkvännen gick ner i receptionen och köpte mig frukost. Sov några timmar till, sedan gick jag upp och duschade med descutan en gång till. Skulle vara på Laser & Estetik minst en halvtimma innan avtalad tid, jag var där 11.40 ca. Efter några minuter följde en sköterska mig och pojkvännen in i ett omklädningsrum där jag fick ett skåp till mina saker och en morgonrock och tofflor att byta om till. Sedan skulle vi vänta på Patrik som skulle operera mig. Han kom inte förrän klockan 13.00. Fick säga hejdå till pojkvännen och följa med in i ett rum där han frågade om jag var säker på storleksvalet och det var jag, annars hade jag fått prova igen om jag ville. Han målade på brösten och tog förebilder på mig. Efterbilderna tas på återbesöket. Han följde mig tillbaks till omklädningsrummet där jag skulle vänta på Ove narkosläkaren. Han kom efter bara några minuter. Fick antibiotika och något mot illamående. Hade innan tänkt fråga om lugnande men jag gjorde inte det. Han pratade lite om hur jag kände mig och sådär, allt kändes jättebra. Sedan sade han att vi skulle gå in i operationssalen. Där var kirurgen Patrik och 2 andra tror jag. Fick ta av mig tofflorna och morgonrocken och lägga mig på operationsbordet med morgonrocken över mig. Där kom nervositeten men därifrån gick allt väldigt snabbt. Han satte en nål i armen där jag skulle få smärtstillande och sömnmedel. En klämma på tummen. En annan satte ekg-klisterlappar på bröstet och en annan lapp på låret. Ove narkosläkaren sade att när jag får sömnmedlet genom infarten i armen så kan det svida och spänna men det kände jag inte av. Han höll syrgasen framför ansiktet på mig och sade att jag börjar känna mig lite sömning nu och det gjorde jag verkligen. Kände hur hela jag slappnade av och nervositeten och allt släppte, superskönt. Sedan väcks jag av en sköterska och det första jag säger är förvirrat "Är operationen redan klar?" med ett asstort leende. Det gick så fort! Och jag hade räknat med att jag skulle ha väldigt ont men det kändes ju knappt! Man fick ju lokalbedövning. 1 timma efter operationen hade jag sovit. Efter en liten stund vaken så kände jag ett tryck över bröstet vilket är normalt. Men jag upplevde det som ganska obehagligt. Känns som om man inte kan ta djupa andetag. Men det släppte efter några timmar :) Det spände på sidorna av brösten också vilket även det blev bättre och andra dagen spände det inte alls lika mycket. Man får mer smärtstillande på uppvaket om man ber om det. Man kan även börja skaka lite i benen och så när narkosen går ur. Det gjorde jag. Lite obehagligt det med men helt ofarligt och försvinner på några minuter. Sedan fick jag lite att äta. Några mackor, banan, kexchoklad, blåbärssoppa och mer. De hämtar även ens väska och vad man har i skåpet så man kan ringa. Måste verkligen berömma personalen! Superbra var dem allihop på alla sätt och vis. När man inte kände sig lika flummig längre fick man hjälp upp och till toaletten för att se om man kan kissa innan man får gå hem. Det klarade jag galant. Sedan sade jag till sköterskan att nu tror jag att jag är redo att åka hem. Då var klockan 17 ca. Frågade om jag skulle träffa Patrik något mer innan jag åker och hon sade att jag får det om jag vill. Så han kom in och berättade att allt gått bra och så knäppte han upp stödbhn så jag fick se brösten lite och så bad jag honom ta kort på dem :) När jag skulle hem och satt i omklädningsrummet och pratade några sista ord med sköterskan så mådde jag jätteilla helt plötsligt men jag hade fått med mig spypåsar så jag kräktes i en sån, sedan blev det bra direkt. Återbesök om 1,5 vecka och stödbhn och bröstbandet ska sitta på tills dess. Allt som allt så var det inte alls så farligt som jag hade trott :)

Hallå tjejer, nu tänkte jag dela med mig av min relativt korta operationsberättelse!

 

Ju närmare operationsdagen kom, desto mer tvivel fick jag. Jag hade sån ångest och nästan dumförklarade mig själv över hur jag ens kunde komma på en sån dum tanke på att operera mig. Jag fick kalla fötter helt enkelt. Jag pratade mycket med mina vänner som var väldigt stöttande och det kändes bra för stunden. Sen kom tvivlen igen. I panik satte jag mig framför datorn och sökte forum på POF som handlade om kalla fötter. Visade sig vara ett väldigt vanligt fenomen! Det fick mig att må bättre. Jag viste att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det. I värsta fall är det ju bara att ta ut dom!

 

Dagen innan operationen åkte jag till Stockholm. Jag bor i Göteborg. Jag skakade hela vägen av nervositet. Men min pojkvän lugnade ner mig. På kvällen fick jag duscha med den där tvålen och lägga mig i nybäddad säng. Vilken sömnlös natt haha! 

 

Samma morgon som jag skulle opereras, allt kändes så overkligt. Jag kunde inte föreställa mig gå in i operationssalen, ritad på och redo för att genomgå en operaion. Men så blev det. Jag kom till kliniken där jag hälsades välkommen av receptionisten som också berättar att min mor ring till kliniken innan för att hon var så orolig haha. Efter en stund får jag komma in och byta om. Min pojkvän följde med. Där fick vi vänta i en evighet kändes det som. Men tillslut kom Patrik och jag skulle bestämma mig för implantat. Jag velade väldigt mycket innan operationen. Efter det blev jag ritad på och sedan kom narkosläkaren och pratade med mig lite. 

  Sen var det dags. Nu skulle jag kliva in i den där operationssalen, ritad på och redo för att genomgå operation. Poff så vaknade jag med nya bröst. Och med ett tryck över brösten. Jag mådde så otroligt illa och såg trippelt. Yrseln gick över relativt fort, dock var jag fortfarande illamående och fick blodtrcksfall så fort jag reste på mig och skulle på toaletten. Jag stannade kvar ett par timmar och vilade. Fick några mackor, juice och kexchoklad.    Då var jag redo att gå hem. Jag mådde relativt bra och tog mig en sväng på IKEA dagen efter. Man ska ju inte anstränga sig allt för mycket de första dagarna. Men det var så skönt att inte bara ligga i sängen. Det blir lätt att göra sig sjukare än vad man är.   Nu är jag inne i min tredje vecka och mår som vanligt! Jag är fortfarande försiktig med tunga lyft och ser till att inte få brösten i gung.    Är jätteglad över mitt val av kirurg och klinik!

hej alla goa tjejer nu tänkte jag berätta om min operation

 

de började dagen innan då jag va sjukt nervös så jag kunde inte sova sen gick jag upp 05:30 å gjorde mig i ordning sen åkte jag in till Laser&Estetik till 07:30 då jag¨ducsha sen kom ove å gav mig två tabletter sen kom patrik och ritade på mig sen var de dax att lägga sig på operationsbordet sen minns jag inget mer förrens jag vaknade på uppvaket helt jävla underbart :):):) mådde jätte bra va bara lite stel å öm men annars mådde jag toppen sen efter att man fått sova en stund så ville dom att man skulle äta å jag fick i mig en macka en kopp med vatten juice å en liten kexchoklad :) fick åka hem vid 15:00 å nu e jag hemma å mår jätte bra förutom att man e ganska mör i kroppen har lite svårt att sov så jag får typ sitta så de blir ingen bra sömn men de blir väll bättre får jag hoppas har inte behövt ta en ända smärtstillande å de e ju skönt :):) kommer inte i håg så mycke mer tyvärr kram på er alla fina å goa tjejer :):)

 

Häls vonkan

Hej! Nu ska jag berätta hur det var för mej under men också om tankarna innan och efter operationen. Jag var väldigt säker på att jag valde rätt klinik och rätt kirurg. Patrik Höijer är fantastikskt bra att ha att göra med! På konsultationen tittade vi på några alternativ och under de veckorna som kom, bestämde jag mej för Mentor CPG322. valde mellan 330 (12 cm bred), 375 (12,5 cm bred), 420 (13 cm bred) och 475 (13,5 cm bred). De hade beställt hem så jag kunde bestämma i samband med op. Nu skulle jag alltså välja. Jag hade redan kommit fram till 375 el 330. Men eftersom 30-50cc försvinner tänkte jag att 330 nog var i minsta laget. Jag har dock själv brottats mycjet med just storlek, att det inte får bli för stort. Min man vet såklart om detta, men jag vill inte alls att andra ska ana eller misstänka. Jag blev ju tillslut tvungen att dra till med ett val, så det blev 375. Patrik ritade ut vart det skulle vara på mej, sen fick jag prata med natkosläkaren. Jag gick in i op.rummet och där var 3 personer som hjälpte mej att lägga mej ner, sen såg jag Patrik komma in. Jag fick en värmefilt på och de pratade lugnt med mej. Kände mej emosionell! Sen somnade jag och vaknade upp ca 60-90 min senare. ( kommer inte ihåg!). Jag fick prata lite med två olika sköteskor som var fantastiska! Jag mådde bra, var superhungrig o lite öm, men hade inte smärta. När Patrik kom förbi sa han att allt hade gått bra. Att jag nu kommer känna mej svullen o att jag kommer ga en del blåmärken. Bröstband på i 2v o bhn i 3 månader...! Min man o barn kom o mötte mej. Vi tog det lugnt på kvällen. Det kommande dygnet var sen det värsta för mej. Jag hade så ont i ryggen o sov knappt nåt. Det var också nästan omöjligt att ligga/ sitta o hopplöst att sätta sig upp själv. Jag kunde nästan inte få i mej mat, varken frukirt, lunch el middag. Jag hade frossa o mådde illa. Sen kom min mens och då insåg jag att illamående o frossan kunde kommit av det. Kan heller inte rekomendera en dag ute på Skansen i det vädret, sen bilfärd i mååånga timmar;). Men vad gör man. Min man har ställt upp otroligt för mej o tagit hand om det mesta( vilket är gansja mycket med våra små vilddjur!!:)) Sen kom nyår och jag kom inte i något som jag planerat!! Jag hade fått en 7 månaders gravidmage på köpet!!! Jag kunde inte dra in magen alls! Jag hade VISS panik! Jag ville definitivt inte att nån skulle se o undra... Tillslut hittade jag en topp som satt löst, men den där magen var jag inte beredd på. Nu när jag skriver har det gått 1 vecka, och jag slutade med värktabletterna dag 5. Idag har jag endast liten kula kvar så det tar sig, puh!! Jag har inte direkt haft ont och klarat mej ganska bra att utföra saker i vardagen men det tar lite längre tid dock. Jag har nästan inget besvär vad jag vet ännu på högra sidan, däremot betydligt mer ont o begränsad med vänster. Först nu 1 v senare känner jag inte samma ilande smärta. Hag äter ju inte tabletter så så ont har det onte varit. Brösten då?! Jo, det var först dag 2 jag kom hem till mej. Jag knappt ville el vågade knappt titta ordentligt. Jag så att de såg stora ut o kanske större än jag hade tänkt mej. Jag är sån att jag har så svårt att ge ett omdöme innan jag med säkerhet vet. Och vet, gör man ju egentligen först om ca 6 mån...!!! Men, jag är supernöjd med operationen, med resultatet av hur brösten är formade o att de redan från början inte verkar så svillna o kantiga el ojämna. De ska ju " sätta sig" o bli betydligt mjukare. Idag är de nästan stenhårda och står rakt ut. Jag mätte 90 cm över brösten! Det var mer än jag tänkt mej..ops men jag tycker ändå om det:) om ett tag bli det nog lite mindre antar jag. Jag tycker att mitt högra är lite mer svullet än så länge, vi går se framöver! Kort sagt: Jag har tagit ett av mina livs stora beslut. Jag har alltid saknar mer bröst men ALDRIG ens nämt op. tankar för min man ( och vi har varit tillsammans massvis med år). Han har aldrig önskat större bröst hos mej, så när vi kom att prata om detta i våras har det ju blivit en ganska stor grej för oss båda. Jag är stolt över att våga göra detta eftersom jag vet att jag vill våga, men kanske inte egentligen vågar "gå ut med det". Nu blir det som det blir, och inget jag kan göra nåt åt om andra ser el märket. Jag vill leva mitt liv och inte som andra tycker man borde göra el inte göra.. Jag är väldigt glad att ha detta forumet för ni tjejer är super att ha mär man undrar över hur allt fungerar och vad andra tänker o känner!! Kram på er!

Äntligen var det min tur, hade räknat ner sen min konsultation i september och dessa tre månader kändes väldigt långa!

Men hursomhelst, jag åkte med min kompis till kliniken och vi var framme ca 10.20 (min tid var 11.00). Jag fick skriva på en del papper och jag köpte försäkringen för 4 år samt bh. Sedan fick vi vänta ca tio min innan det kom en sjuksköterska som jag skulle följa med. Hon gav mig lugnande och visade mig mitt skåp där jag kunde låsa in mina saker. Jag bytte om till morgonrock och tofflor och sedan kom Patrik och jag sa hejdå till min kompis.  Jag och Patrik gick in i ett rum och han tog bilder på mig och började rita på mig. Den lugnande tabletten hjälpte mig inte alls!  Jag var fortfarande väldigt nervös och det märkte han också, han försökte lugna mig och sa att jag skulle bli nöjd och att allt kommer gå bra.  Ove (narkosläkaren) kom in och vi pratade lite, jag sa att jag ville sövas med gas då jag är spruträdd och det fick jag!  Nu skulle jag följa med till operationsrummet och där fick jag panik, alla negativa tankar kom upp på en sekund och jag ville bara springa därifrån.. Jag började nästan gråta bara för att jag var så nervös! Ove hjälpte mig att få in håret i en typ av mössa och nu skulle jag lägga mig på britsen. Jag hade fortfarande panik inombords men jag visste att jag skulle ångra mig om jag backade ur! Så jag la mig på britsen och Ove lät mig lukta på gasen, den luktade lite skumt men inte så farligt.  Han tryckte den mot min mun och jag fick andas in djupa andetag, jag andades in tre gånger, blinkade, och plötsligt låg jag i uppvakningsrummet!  Jag trodde att det hade blivit något fel och att de avbrytit operationen av någon anledning, jag lyffte snabbt på mitt täcke och jag kunde inte tro det!  Det var klart! Jag blev så glad och tjuvkikade direkt, brösten såg redan ganska bra ut! Jag mådde väldigt bra och hade bara jätteont i typ en timme, det blev ganska snabbt bättre. En sjuksköterska kom in och pratade lite med mig och hon sa att allt var bra. Även Patrik kom in och pratade med mig, han sa att det gick jättebra och att det är jättefint, han bara log hela tiden och såg jätteglad ut så det fick även mig att börja le  Jag fick ligga kvar en stund och vila och en sköteska frågade om jag ville äta, jag svarade ja Jag fick tyvärr mackor, en liten kexchoklad och en banan att äta.. Jag råkar vara en sån som inte gillar bröd särskilt mycket och som bara kan äta skivad banan (det är en konsig fobi jag har att äta banan som den är..). Men jag åt mackorna ändå och jag blev verkligen jättemätt!  Jag fick också festis, vatten och blåbärssoppa tror jag det var. Det var gott men tyvärr blev jag kissnödig hela tiden haha. Fast det gick bra att gå på toa för mig fast det svajade lite den första gången :) Jag låg kvar till klockan fyra (hade kunnat gå hem vid tre men min pojkvän som skulle hämta mig var sen). Jag ångrar mig inte en sekund! All var verkligen perfekt och detta kan vara det bästa jag valt att göra     

Jag ligger uppallad i soffan med massa kuddar och är lite gosig på morfin, och kan ärligt säga att jag är så förbannat glad och stolt över mig själv. Det har nu gått ca 28 timmar sedan jag vaknade upp från narkosen och fick se mina nya lökar!

Jag har alltid vart platt. Rejält platt. Jag brukade kalla mig för en 10- årig flicka med två myggbett och tankar på bröstförstoring har funnits i 10 år. Nu hade jag lyckats spara ihop pengarna, och tiden var rätt så jag bokade in konsultation. Jag var på två konsultationer i september, första hos Calle på Proforma, och andra hos Patrik på Laser&Estetik. Valet blev ganska enkelt, operation blev inbokad till 12/12 hos Patrik Höijer. Jag plöjde operationsberättelser i timmar här på POF och diverse bloggar, men det fanns inte alls mycket om Laser & Estetik, och därför valde jag nu att bli medlem och bidra med min historia. Jag känner ett flertal personer som opererat sig hos Patrik på L&E och har bara hört positivt om honom.

Den senaste veckan har vart lite knasig. Ena sekunden har jag fått lite panik och undrat vad tusan jag håller på med. Ska lilla fega jag verkligen våga utsätta mig för en plastikoperation, medans i andra sekunden vart så glad och bara längtat efter att få det överstökat så jag kan få känna mig som en kvinna. Jag har läst massor av op-berättelser och visste på ett ungefär hur allting skulle gå till.

Jag hade tid 9.30 för operation, men skulle infinna mig 40 minuter tidigare för att hinna få lugnande. Jag gick upp 7.15 för att hinna dricka en kopp kaffe och lite saft som var ok att dricka fram till 2 timmar innan op och därefter duscha med Descutan en andra gång. Vid det här laget var jag så nervös att jag skakade som ett asplöv. Jag var på plats prick 8.50 och blev 39.000 kr fattigare då jag betalade med kort. Därefter fick jag följa med sköterskan in till ett omklädningsrum där jag fick svälja lugnande, långtidsverkande smärtstillande samt alvedon med minimalt vatten. Självklart lyckades jag sätta alvedonen i halsen så jag fick fuska med ytterligare vatten . Jag fick också byta om till morgonrock och tofflor och låsa in tillhörigheter i ett skåp.

Strax därpå kom Patrik. Jag fick följa med till hans rum där vi pratade igenom storleken och kom även överens om ett sk minilyft. Vid det här laget var jag bra påverkad av den lugnande tabletten och var mest förväntansfull. Patrik ritade en snygg Picassomålning över bröstkorgen på mig och berättade lugnt att det kommer bli jättefint. Därefter kom narkosläkaren Ove. En fantastiskt trevlig herre som jag blev lite småkär i under mitt lugnandetablett-rus. Han berättade kort vad som skulle hända, och jag hade tidigare blivit lovad att bli sövd på gas eftersom jag är så förbannat rädd för nålar. Men jag kände mig så pjoskig och fick Ove att lova att sticka mig i armvecket och inte i handen.. Då bestämde vi att jag skulle sövas genom en infart istället. Jag hade bara en fråga och det var om jag skulle överleva detta..

Sen var det dags. Ove ledde mig in i operationssalen eftersom jag kände mig full. Jag fick en snygg mössa och fick hoppa upp i sängen. I rummet fanns redan Patrik och en sköterska. Jag var vid det här laget helt tillfreds med livet och jag hann knappt känna sticket i armen innan jag sov som en klubbad säl.

Vid 11 tiden blev jag väckt av en gullig sköterska. Då kändes det som att jag sovit hur länge som helst! Det var varmt och gosigt och jag blev pigg otroligt fort. Hade inte ont, men det där trycket på bröstkorgen fanns. Jag bad sköterskan att fälla upp sängen så jag kom upp i sittande läge och sen tjatade jag om mat, haha! Jag var utsvulten! Jag hällde i mig två glas vatten och gick och kissade utan problem. Inget illamående och ingen svimningsrisk, men yr och groggy var jag! Efter toalettbesöket fick jag äntligen mat. Köttbullar med mos, blåbärssoppa, Festis, choklad och en banan. Fick bara i mig halva portionen med köttbullarna, men resten försvann i ett nafs. Sköterskan hämtade min väska i skåpet så jag kunde ringa och smsa min oroliga familj. Efter maten hade jag lite ont så jag fick en morfintablett. Men annars var jag hur pigg som helst. Och glad förstås! Jag var ute och traskade i korridoren och kände mig stoltast i världen.

Det rullades senare in en till tjej på uppvaket som jag sedan låg och pratade med. Supergullig! Kul att ha någon att prata med!

Vid 14 var jag så pass pigg att det var dags för hemgång. Bäste sambon satt och väntade i receptionen, något blek om nosen och orolig. Han såg rätt förvånad ut när jag kom utskuttandes (inte riktigt men nästan) och strålade som en sol.

Smärtan är inte alls så farlig som jag ställt in mig på. Klart det känns. I bröstmusklerna känns det som brutal träningsvärk, jag har tryck över bröstet och i klyftan känns det som någon gått loss med en motorsåg. Men jag är som sagt så förbannat glad så jag välkomnar smärtan. Detta lär jag få äta upp de kommande dagarna dock.

Brösten är superfina! Jag är så nöjd, även om det såklart är ovant. Jag längtar så efter att kunna använda axelbandslösa klänningar, behåar utan tonvis med vaddering och snygga bikinisar.

Jag rekommenderar verkligen Laser & Estetik! Visst kan det tillstöta komplikationer, men det beror ju isåfall på att min kropp inte riktigt är med.

Jag hoppas jag fått med allt. Har ni några frågor så hör av er!

 

Oprationen gick jätte bra dyng nervös men det försvann när ja la mig på oprations bordet. Vakna ganska snabbt efter narkosen ,trött och snurrig annars va allt en sån lättnad Äntligen va mina nya boobs på plats Första dagarna sova ja hos mamma o pappa skönt o bli lite ompysslad! svullna och hårda men skönt när bangaget försvann 2 veckor efter op.                                   Sen börja ryggsmärtan åt alvedon på dagen och oxinorm på kvällen innan läggdags försökte jobba på som vanligt men lite mer försiktig med tunga lyft osv. Förra veckan fick jag nog då sjukskrev jag mig och smärtan är hemsk! Äter full dos alvedon och oxinormen nätterna är värst det hugger som  knivar bak i ryggen så vet ej hur jag ska sova  knappt att de starka tabletterna hjälper! Ringde kliniken i förrgår och de vill ja kommer in dit på lördag jag misstänker en infektion hoppas det ej är nått allvarligare än så!  Allt ser ju bra ut på utsidan förutom lite svullnad då.... 

Så var dagarna änna nära.. Operationen hade blivit framflyttad med nästan 7v! Så från 7v förberedelse ner till 6 dagar!   Jösses, vilken känsla.. Vilken panik.. Har nog aldrig klämt och tittat så mycket på mina tuttar som jag gjort denna veckan, liksom lite avsked av dem..   Fredagen kom och jag åkte upp till Stockholm. Tågresa som gick bra, vilket är sällan när man har med SJ att göra. Jag har en hatkärlek för Stockholm, jag VILL flytta dit. Men jag går ta mig fan ALLTID vilse. "Ah, raka vägen" enligt kartan, ja om man kommer ut på rätt sida centralstationen!!   Kom fram, checkade in och upp på rummet. Hade sett fram emot badkaret, plockat med mig doftljus och hela köret för en relaxkväll. Fick en duschkabin..   Fick duschat i Descutanen och kröp. Satt uppe lite för länge, söta pojkar som uppehåller en på Skype tills 03..   Vaknade fem min innan klockan, fem timmar senare, dötrött, men exalterad! Fast änna svårt att förstå att de faktiskt skulle hända..   Kom in, skrev papper, betalade. Blev visad till omklädningsrummet och bytte om. Kom på att shit, tungpeircingarna ska ut, så bökade lite med dem och blev sedan hämtad av Patrik.    Gick igenom vad och var, fotad, ritad på. Sen kom Ove in, sjukt duktig narkosläkare.. Gick igenom de hela, inkl min kanylskräck. "Men du, vi kan använda gas istället, så sätter vi den när du sover!" LOVELY!! "Så, är du redo?" frågade han och så gick vi.. Jag har vid detta tillfället fortfarande svårt att fatta att de ska hända... Fick hoppa upp på britsen, han viasde masken och sa att jag skulle lukta lite, för att bara känna.. Kändes ok, sen var de liksom "Men då sätter jag den ganska fast mot dig, så andas du!"   "4-5 djupa andetag brukar räcka.." Hah, jag tvärdäckade efter 2...   Minns faktiskt lite från direkt de väckte mig. Magnus ville att jag skulle räta ut benen och Ove sa att de skulle ge mig lite syrgas och så fick jag den där saken upp i näsan. Sen är de svart igen.   Vaknade upp uppvaket igen... Jajamensan, självklart hörde jag till de där 3-4% som mådde illa efter sövning... Fick något mot illamående, men tada, visst skulle jag kräkas ändå..   Men de var jättegulliga hela tiden! Var ständigt och kollade till en och pratade med en..   Sov till och från fram till 3 tiden, så nästan tre timmar, men när jag väl bestämde mig för att gå upp gick de ganska smidigt.. Tror att eftersom jag låg såpass länge så hann blodtrycket/sockret stabilisera sig.. Fick i mig Festisen, vattnet, halva macka och halva Provivan.. Mitt livs förmodligen värsta macka...   Har lovat mig själv spegel/bildförbud en vecka... Att liksom vänja mig känslomässigt vid dem först. Men slant änna med blicken och första tanken var "Va fan syns ju inte.. skit, vill inte gärna gå igenom de här med narkos igen" men så kollade jag en gång till.. "Fan, jag ser inte min mage längre, de syns ju visst!" Har kommit åt "spegelbilden" i tågfönstret och en spegel här hemma, så sett lite med kläder på! Fuskat! ^^, Men jag är fan sjukt nöjd med storleken!   Vid fem smög jag på Magnus och tyckte vi skulle gå, han hade erbjudit sig att följa mig till centralen, "Någon att hålla i, så slipper du ta taxi de 300m" (Aaaaw.. ).   Fick i BÅDA tungpiercingarna utan några som helst problem! Trodde jag inte, inte efter 6h utan! Men de är ju några år gamla så lite segare läkning antar jag!   Kvart över 18 gick mitt tåg hem till Göteborg! Landade i Göteborg efter en ganska smärtfri resa med ett stort fånleende runt 22tiden, tog en taxi hem. Helt klart värt 200spänn att slippa gå de 700m med rullväska från spårvagnen! (Tack tjejer som dissade mig ryggsäcksvilja och sa åt mig att ta tantaväskan istället! <3 )   Har precis slängt i mig antibiotikan och mastodont-Alvedonerna och ska väl krypa ner i sängen strax..   Det känns fortfarande ganska unreal.. Det känns lite grann som de där bombshell-bhsen som jag när som ska plocka av nu.. Men så kommer jag på, de är ingen bh och börjar fånle som en galning!   10 års önskan och längtan är nu reality! Och jag hatar mig själv lite för spegelförbudet.. Men jag tror de är ett bra sätt att bekanta mig med dem. Så återkommer med bilder sen.   Laser och Estetik med Patrik Höijer är så sjukt varmt rekommenderat! Magnus och Ove är underbara!   Nu hoppas jag bara på att de läker fint och att dvärgen som sitter och trycker på min bröstkorg hoppar av snart.. Jösses..

Operationsdagen var jag förvånansvärt lugn, men då hade jag ju en guide i Stockholm där jag annars är helt vilse. Jag hade operationstid 10 men var där strax efter 7:30. När jag kom till kliniken fick jag veta av en trevlig kille i receptionen att de möblerat om i schemat så jag var först ut. Jag hade kommit överens med kliniken att jag skulle ta sista duschen på kliniken eftersom jag hade så gott om tid men blev nu lite stressad över det. Jag gillar ju inte att vara den som folk väntar på. Fick påminna mig om att inte stressa medans jag tog den sista duschen. Efter duschen tog jag på tofflor och en STOR badrock som kliniken tillhandahöll, kändes bra. Färdigduschad fick jag gå direkt till Mattias och vi gick igenom en gång till vad vi skulle göra. Det blev en MASSA ritande, jag bad honom lägga bikinisnittet lågt, lite fler bilder sedan fick jag beskåda konstverket. Han hade lyckats ringa in mina problemområden bra- jag var nöjd. Sedan var det dags att träffa narkosläkaren Ove, också en mycket sympatisk man. Jag fick två piller med minimalt med vatten. Vi gick igenom narkosen sedan var det raka vägen in till operationssalen....då kom lite nerver men det kändes ändå ok. Fick sparka av mig tofflorna, ta av mig rocken, kliva upp på britsen och bre rocken över mig. Sen fick jag en nål, syrgas och sedan lite narkosmedel (jag gillar att bli sövd det låter knäppt men det är ganska skönt) somnade inte med en gång, sen fick jag lite till och jag var borta. Efter operationen var jag ovanligt trött, jag brukar vakna ganska pigg redan på operations salen, men nu var jag trött. Kan bero på att jag varit sövd närmare fyra timmar vilket är betydligt längre än mina tidigare operationer. Operationen hade gått bra och Mattias sa att han fått bort mer hud än han trott då den släppte ordentligt när han lossat den från bukväggen. Han fick till och med bort de hemska bristningarna ovanför naveln efter min piercing :-) Jag sov länge av och till och första maten (två mackor provivadryck och ett äpple) tog säkert en och en halv timme att äta för att jag somnade hela tiden. Vid åttatiden på kvällen började jag piggna till lite, men även få lite ondare och det kände jag gick ganska snabbt så jag bad om smärtstillande innan det blev jobbigt. DET var inte bra. Fy vad jag fick må illa och kräkas. Det var inte kul. Efter att ha fått dropp och i mig lite mat så lättade illamåendet äntligen. Maten var jättegod, pasta med kyckling och basilika och färska coctailtomater. Natten gick bra och även efterföljande dag. Min man kom och hämtade mig och vi åkte de 45 milen vi hade till min återhämtningsort, jag har inte varit hemma och kurerat mig då jag inte velat förklara till alla. Det enda minus jag har för kliniken är läget. Det är visserligen lätt att hitta men det var inte jättekul att gå krokig och jävlig på Drottninggatan i Stockholm en fredageftermiddag, men det gick. Efterföljande dagar har gått utmärkt. Jag har varit noga att smärtstilla för att kunna röra mig bra allt enl Mattias anvisningar, jag är dessutom jätterädd för proppar. Första promenaden var 400 meter. Igår dag 9 gick jag 3km. Det går framåt. Dag 6 mådde jag liiite sämre men det var morfinet och alvedonet som gick ur kroppen (morfinbakis?) I kombination med pms...jeey! Jag är jättenöjd med kliniken, alla är jättegulliga, det är fräscht, Mattias är jättebra. De får full pott av mig.

Min operation.

 

Dagen innan:

Jag åkte till Stockholm med mitt sällskap och checkade in på hotellet. Satt och pratade om morgondagen, spelade kort och var otroligt förväntansfull. Började få lite kalla fötter, men det hade jag räknat med. Descutan-duschade och kröp ner i sängen. Tror ni att jag kunde somna eller??

 

Morgonen:

Kl ringde 06 och jag hade fått iaf fem timmars sömn. In och descutan-duschade igen, fönade och plattade håret för att slippa känna mig som ett troll. Ett tips för att slippa torrheten är att varannan dag tiden innan operationen torrscrubba sig, och efter duschen smörja in sig i kokosfett (den lilla vita hinken). Huden blir så återfuktad att inte ens descutanen torkade ut.

 

Jag hade tid kl 08 och var där 07:30, fick betala, skriva under lite papper och sedan blev jag visad till omklädningsrummet. Bytte om till morgonrock och tofflor och sen kom Mattias. När vi kom till hans rum pratade vi igenom vilken typ av operation det var vi skulle göra. Dubbelkollade implantat, snitt och placering. Hade velat lite om storlek och ville föreslå tusen olika varianter och fråga om allt men jag hejdade mig, och kände mig trygg i att det vi kommit fram till var bra.

 

Han fotograferade mig i lite olika vinklar och sen ritade han och jag hade jättesvårt att stå still. Hela tiden var han noga med att stämma av med mig så allt kändes bra, om jag hade några frågor osv. Det hade jag inte och var väldigt lugnt. Hade inte riktigt fattat att det var dags tror jag.

 

Han gick ut och narkosläkaren, Ove, kom in. Seriös kille som var väldigt lugn och trevlig. Vi pratade lite om narkos och eftersom jag aldrig blivit sövd innan var jag orolig över att vakna mitt i. Det behövde jag inte oroa mig för, och jag skulle få extra läkemedel mot illamåeende eftersom jag mår illa av typ allt.

 

Operationen:

8:05 fick jag följa med honom in i operationssalen och sätta på mig en mössa. Hade flätat mitt hår men det skulle jag inte ligga på så jag fick ta ut den och sätta upp håret i en skitful tofs mitt på huvudet. Sen var det dags att hoppa upp på bordet, lade morgonrocken som ett täcke. Fick värmefilt på benen och sen satte Ove en infart i mitt högra armveck. Blodtrycket togs på vänster arm, jag fick några EKG-lappar på bröstkorgen och en kall platta fastklistrad på låret (vad det nu var?).

 

Mattias kom in och frågade igen om allt kändes bra. Vi var fyra stycken i rummet nu, och alla var glada. Undrade om de alltid har det så här kul på jobbet, och de hade de tydligen :) Ove talade om för mig att jag skulle få andas lite syrgas så den masken hölls några cm från mitt ansikte. Sedan började han spruta in sömnmedlet och sa att det kunde svida lite men att det absolut inte var farligt. Jag kände att det sved lite men var fortfarande pigg. Sen hörde jag att ”nu börjar det snart snurra” och ungefär samtidigt kände jag mig lite yr och sa ”ja, nu är det änna lite snurrigt här” och BOINK! Natti natti!

 

Uppvaknandet:

När jag vaknade kändes det som att jag hade sovit en bra stund, var sådär gött nyvaken och det var inte helt enkelt att få upp ögonen. Harklade mig rätt mycket då jag var slemmig i halsen, kändes som när man är på väg att bli förkyld. Antar att jag hade en slang i halsen under operationen. En jättetrevlig sköterska undrade hur jag mådde och jag har nog aldrig smajlat större och svarade ”jag mår skitbra”. Hon skrattade till och verkade vara lite förvånad över att jag var så pigg. Hon frågade om hon skulle hämta min mobil och det ville jag gärna! Skickade en bild till mitt sällskap och några vänner som hållt tummarna för mig. Jag ser så himla lycklig ut på den bilden :)

 

Jag fick vatten och när jag skulle ställa ifrån mig plastmuggen tappade jag den. Skämdes lite men det gjorde inget och det var då jag fattade att jag fortfarande var drogad. Sköterskan bäddade ner mig i ett täcke till eftersom jag frös lite, men förklarade samtidigt att jag frös för att drogerna höll på att gå ur kroppen. Fick hjälp på med morgonrocken och stapplade in till ett eget rum. Fick jättegoda mackor, kexchoklad, vatten, mer, blåbärssoppa och banan. Sen kom mitt sällskap in :)

 

Jag åt och drack och drack och drack. De kom in var femte minut och frågade om jag behövde kissa, det var tydligen noga med det. Men jag som inte hade druckit sen 23 kvällen innan hade inte överfull blåsa direkt. Jag mådde jättebra men ändå var de noga med att hela tiden kolla till mig. Kände mig väldigt väl omhändertagen. Fräscha lokaler och goa sängar hade de också. Tog upp en blaska som handlade om träning och började bläddra. Bara brudar med sportbh som de hade fina bröst i. Kul för dom. MEN HALLÅ?! Jag tittade ner på mig själv och började grina av lycka. Hade liksom inte riktigt fattat att jag faktiskt hade fått bröst.

 

Studerade dem och kände direkt att de inte var för stora, skönt! De var lagom putiga och jag är glad att jag tog moderat projektion. Hellre att jag känner att de blir för små efterhand än att jag hade vaknat och känt mig för bystig. Var ute efter en lagom byst till min kropp. Jag gillar inte att beskriva bröst som normala eller naturliga, men det är nog så många skulle beskriva mitt önskemål.

 

Helt plötsligt behövde jag kissa och fick hjälp till toaletten. Kände mig inte så yr längre men visste att det var lika bra att ta det lugnt och få hålla i någon. När jag hade kommit tillbaka öppnade sköterskan dörren och jag halvvrålade ”jag haaar kissat!”, hon bara skrattade :)

 

Målade naglarna, sminkade mig lite, bytte om och läste lite tidningar i väntan på att kl skulle bli runt 14, då vi tänkte gå till tåget. Sköterskan kom in och pratade lite om tiden efter operationen, hur jag skulle ta mina tabletter och att jag skulle höra av mig vid minsta lilla fundering. Kändes väldigt tryggt att få ett dygnet-runt-numme till Mattias. Dessutom svarade han på mail inför konsultationen kl 23 en fredag, så jag känner mig inte direkt orolig gällande kontaktbiten.

 

Fick träffa Mattias också och han sa att han var väldigt nöjd med resultatet. Fick också veta att jag vaknat pigg och glad när de väckte mig precis efter operationen och att jag bara sov 10 min på uppvaket. Tackade honom så mycket och gick ut till receptionen innan vi gick iväg. Kunde röra mig obehindrat och bar min egen väska (det fick jag knappt, men jag ville inte se invalid ut när vi gick ut). Som den snabb-promenerare jag är fick jag hejda mig flera gånger. Vill inte få upp pulsen pga blödningsrisken.

 

Tåget hem gick jättebra, mådde inte illa alls och behövde inte ta Oxynorm. Blev taxi hem till dörren, och jag slet upp bhn så fort jag kom in. Jävlar vad jag är nöjd. Mattias sa att svullnaden upptill kommer lägga sig lite och jag förstår att de kommer förändras. Men jag är redan galet nöjd och lyckligast i hela världen.

 

Vi hade hemma kompisar på kvällen, men vid 22 blev jag lite stel och jag gick och la mig. Hade alla kuddar jag hittade i sängen och bullade upp så jag inte skulle vända mig i sömnen. Tog en morfin och försökte sova. Gick sådär. Låg med paddan och surfade till 5 imorse innan jag somnade.

 

1a dagen efter:

Vaknade stel imorse, kunde inte ta mig ur sängen själv. Efter dubbel dos alvedon och en Oxynorm tillsammans med lite frukost kändes det bättre. Nu är jag bara lite stel. Har gjort lunch och tvätt-servetts-duschat. De är inte lika spända idag och huden mellan brösten är nästan helt platt igen. Med lite tur kan jag gå till skolan på måndag, men det märker jag väl.

 

Jag är så otroligt glad över det här och hoppas att jag slipper komplikationer. Jag var på konsultation för två år sedan hos en annan kirurg och magkänslan sa nej. Att jag väntade tills nu, samlade info här och valde klinik och kirurg med omsorg känns otroligt värt. Kunde inte träffat en bättre kirurg än Mattias och alla runtomkring har varit så himla vänliga och tillmötesgående. Det är en kanonklinik och jag rekommenderar varmt Mattias Elmér om ni vill få finare bröst!

 

Hoppas ni orkade läsa allt :)

 

2 år senare var det äntligen dags för om-op denna gången på annan klinik än vid första op. Hade tid kl 8 men kom dit ca 07.20 och fick prata med en man i receptionen, fick kvitto m.m. Därefter fick jag gå till omklädningsrummet och bytta om till morgonrock och tofflor samt lägga in mina värdesaker i skåpet. Därefter fick jag vänta tills narkosläkaren kom in för att prata med mig. Han verkade väldigt proffesionell och lugn och förklarade hur det gick till samt om jag hade några funderingar. Till sist kom kirurgen (patrik) in och vi diskuterade en sista gång strlksval eftersom jag var lite osäker. Velade mellan 365, 400, 435 eller 500. Till sst beslutade jag mig ändå för 500cc då dessa var bredare och fylligare och jag ville ju ha en klyfta efter denna op. Sen fick jag gå in i op-salen ioch lägga mig ner. Narkosläkaren kom in igen och satte nål i armen och något dropp. Därefter så satte dom syrgas(antar jag) och jag somnade. Sista jag kommer ihåg var att jag frågade "gör det något om jag har ont i halsen?" haha...vart lite orolig att om jag var sjuk att det skulle påverka negativt, men han svarade det var ingen fara. Nästa minne jag här är att jag vaknar upp inne på rummet med en jättetrevlig ssk bredvid. Jag uppskattade verkligen att jag fått dubbla duntäcken och att jag fick dricka direkt. Denna känsla som efter op går knappt att jämföra med när jag op på APS, där vaknade jag upp frysandes och skakandes och var tvungen att vänta på filt. Sen fick jag vänta flera timmar fö att få dricka dessutom :( Smärtmässigt var jag väldigt förvårnad, jag kände knappt något alls, också stor skillnad mot första gången då jag hade så ont att det var jobbigt att skratta och ta djupa andetag. Tror defintivt att det beror på att jag fick bättre smärtlindring på L&E, där hade jag utöver narkosen fått lokalbedövning och annat som jag inte minns namnet på. Fick 4 olika preparat mot smärtan samt antibiotik, vid min första op var dom skitsnåla och jag fick endast tramadol och paracetamol. Det räckte inte kan jag säga. Ssk erbjöd sig att hjälpa mig till toaletten men jag väntade en stund, var lite dåsig fortfarande. Blev erbjuden mat, smörgås banan och kexchoklad...Inget som jag är förtjust i kräsen som jag är, så det är väl det enda jag kan klaga öer. Annars kände man sig jättetrygg och väl omhändertagen. Några timmar senare vid 14 fick jag pratamed kirurgen, han frågade hur det kändes osv. Storleken tyckte jag var PERFEKT, inte alls gigantiskt som jag var rädd för. Men är lite orolig fortfarande över mellanrummet men han sa att brösten mjuknar upp och då blir det bättre. Så än så länge kan jag inte annat än ge tummen upp för Laser & Estetik i sthlm och patrik höljer! Verkligen jätteglad att jag valde denna kliniken!

Jag hade hur mycket tid som helst på mig på morgonen. Jag hann till och med åka över till barnen (pappavecka) och lämna deras saker som de inte fick med vid lämning.

Jag och sambon kom in till Laser & Estetik klockan 12:15. Jag anmälde mig i receptionen och fick gå till ett omklädningsrum och byta om till morgonrock och tofflor.

Vi satt och väntade till klockan blev 13:00, tiden gick mycket fortare än vad jag hade tänkt mig.
Mattias kom och hämtade mig och visade in mig till hans rum. Där gick vi igenom vad jag ville göra och vilket typ av implantat och storlek som jag ville ha. En bekräftelse/dubbelkoll, som Mattias sa. :)
Han fotade mig och sedan satte han igång och ritade upp värsta mönstret. När han var klar berättade han vad alla streck betydde och då hade jag bättre förståelse.

Han lämnade oss och istället kom narkosläkaren in. Han var väldigt allvarlig, tyckte jag. Jag trivs med människor som är lättsamma, då känner jag mig lugn. Men han gick igenom vad som komma skall och sedan fick jag svälja två tabletter (smärtstillande och antibiotika... eller var det någon bedövning kanske? Ja, minnet är kort. :p)

Narkosläkaren Ove reste på sig och sa att det var dags så jag sa hej då till sambon och följde med Ove till operationssalen. Jag praktiskt taget klättrade upp på britsen (var den inte lite väl hög?) och la mig till rätta. Då började jag ordbajsa. Det gör jag när jag blir nervös och jag började känna mig smånervig, fast jag hade hållit mig lugn hela dagen.
Ove satte kanylen i armvecket (som jag längtat - jag gillar nålar) och tog fram syrgasen. Jag minns inte riktigt vad han sa, förutom att han nämnde att han kommer ge mig något så att jag snart kommer att somna. Det sista jag minns när jag andades två andetag i syrgasmasken var att jag började fnissa. Kunde bara inte hålla mig. Fnisset bara kom. :)
Sedan somnade jag. :D

Jag kommer ihåg att Ove berättade att direkt efter operationen var klar skulle jag bli väckt, men det är väldigt sällan som någon som legat under narkos minns det ögonblicket. Det gjorde inte jag heller.
När en sköterska väckte mig klockan 15:00 var det som att jag inte hade varit vaken innan. Jag var supersnurrig. Mattias kom in en snabbis och tittade till mig. OP tog 1,15 timme och det blev MX370 (under samtalet innan OP berättade Mattias att om det var så att 370 inte skulle få plats så skulle vi lägga in MF335 ist, som vi var överens om).

När jag lämnades ensam kikade jag ner på boobsen och min första tanke var "fan då, vad små dem är". :p
Men jag har hela tiden haft inställningen att oavsett så kommer tuttarna att vara större än vad jag någonsin haft innan. Jag var bara happy happy...
och väldigt pigg. Jag fick massor att dricka, något att äta (världens godaste macka, lika god som mackan efter förlossningen med barnen ;-)) och en liten promenad med en gullig sköterska. Passade på att kissa när jag ändå var på benen.

När klockan var 16:30 frågade jag om jag fick åka hem. Jag fick lov att vänta till 17:00 då man som rutin ska vara kvar två timmar efter uppvaket. Har att göra med att man varit nedsövd, gissar jag.
Men klockan fortsatte att gå fort så när klockan blev 17 och Mattias kom och kollade till mig, så fick jag klä på mig för att bege mig hemåt.
Det var längesedan som någon hjälpte mig att ta på mig kläder. ;-)

Älskade sambon kom till omklädningsrummet och det var uppenbart att jag blivit större upptill. ;-) Sköterskan såg till att allt var i sin ordning, att jag fått med mig allt och sedan tackade jag för mig.
Jag måste säga att jag var ännu lite yrslig, men att vara nyopererad och lite tilltufsad kändes det inte så kul att passera väntrummet och receptionen där det satt patienter. Men vad fasen! Behövde ju inte träffa dem igen, direkt.

Jag mådde bra, var pigg. Men hade så svårt med andningen, just för att det var sånt tryck över bröstet. Jag kunde inte skratta, pga att det gjorde ont "på revbenen". Ta djupa andetag och gäspa var det inte tal om.

Väl hemma ställde jag mig framför spegeln när jag kom hem, så var jag inte alls liten. Jag var jäkligt svullen och såg mycket mer än den platta syn jag sett i över 5 års tid sedan jag slutade amma yngsta dottern. :)

Jag är fantastiskt nöjd med kliniken, med Mattias och sköterskorna.
I skrivande stund är mina boobies 8 dagar gamla. Jag har duschat hela mig för första gången sedan jag skrubbade mig med descutan på OP-dagen. Jag slutade med smärtstillande på dag 4 (den starka) och 5 (alvedon) och en del av svullnaden har lagt sig, men har ännu lite svullnad kvar.
Det som stör min vardag nu är att brösten spänner om jag råkar anstränga mig det allra minsta. Jag brukar gå i rask takt, men det kan jag inte göra idag. Att frysa är ett h-vete, då spänner jag mig så att det gör ont.
Jag sover fortfarande halvsittandes och vaknar alltid en gång per natt av att en elefant kommer och sätter sig på mig ;-) plus att ryggen blivit trasig.
Jag återgick till mitt kontorsjobb på dag 6 och även om jag tar det lugnt så märker jag skillnad på att gå hemma och att vara på jobbet. På jobbet spänner sig brösten lättare/oftare (jodå, jag tar det lugnt. Bär inget tungt, stressar inte runt).
Men det släpper det också. :) En dag i taget och mycket tålamod. :)   Följ mig vidare på min sida: http://www.asiatica81.net/wp_bf/

Jag var sjukt nervös inför operationen och framför allt över narkosen då jag aldrig blivit nedsövd tidigare. Vart lite lugnare när jag kom in på kliniken och fick träffa Patrik och narkos läkaren. Vart varm i ansiktet och sov sedan gott. Vaknade upp efter vad som kändes som 5 minuter och kände mig snurrig och trött. Minns att jag prata med min "granne" men kommer inte alls ihåg vad jag mumla. Fick i mig lite fika och piggna till. Patrik kom och pratade med mig och jag vart uppvaktad av otroligt söta och rara sjuksköterskor. Hade faktiskt inte ont alls, och fick heller aldrig direkt ont, kändes mer som lite träningsvärk. Är så jäkla nöjd med hela upplevelsen och val av klinik och kirurg. Jätte nöjd över resultatet!

Kom fram till Laser & Estetik kl 11:30 hade op tid kl 12:30 man skulle vara där senast kl 12. Jag och min sambo blev visade till omklädningsrummet av den jätte trevliga receptionisten. Där fick vi sitta och vänta tills 12:40 så då hann jag bli lite nervös ;) Vi gick in i ett rum tillsammans med Patrik och gick igenom en sista gång angående storlek då jag var lite osäker. Jag valde mellan 295 och 335 anatomiska så det är ju ingen jätte skillnad men jag är livrädd för att det ska se för stort ut! Han tog bilder mätte och ritade sen kom narkosläkaren Ove in och förklarade hur narkosen går till, jag fick en tablett för att undvika illamående och smärtstillande. Sen var det dags att säga hej då till sambon och kliva in i opsalen. Fick lägga mig på britsen Ove tog blodtryck satte dit en grej i armvecket, samtidigt som syster Magnus la på mig värme filtar och satte dit en grej på låret. Sen sa Ove nu har jag gett dig sömnmedlet så nu somnar du snart och så sov jag! Dom väckte mig när dom satte på mig bh och bröst band och jag började svamla om att jag hade drömt om mina barn..hihi Nästa gång jag vaknade så var jag på uppvaket tillsammans med två andra tjejer. Det var en jätte mysig syster som jag tror hette Sofia, jag var lite snurrig när hon sa sitt namn;) Hon hjälpte mig att höja sängen sen fick jag fika. Låg där och pratade med tjejerna ett tag sen fick jag och min sambo ett annat rum så att han slapp sitta i receptionen. Jag kände mig pigg så vi åkte hem redan 16:45 jätte skönt, bilresan gick bra men tog långtid eftersom det var påsktrafik. Väl hemma så åt vi pizza och kollade på film. Har dock inte sovit så mycket inatt sover ALLTID på sidan så det här med halvsittandes eller på rygg är inte min grej. Jag har ett tryck på brösten och det svider lite men annars så känns det jätte bra. Kan varmt rekommendera L&E alla var helt underbara.

Torsdagen den 28/3 var det alltså min tur. Ni som har följt mig lite vet hur förvirrad och orolig jag har vart. Men jag kände mig inte ett dugg nervös när jag vakande på morgonen utan jag gick in och duscha med descutan, fönade håret och klädde på mig sköna mjukis kläder :) jag och fästmannen åkte in till kliniken och där möttes jag av sköterskan Magnus som gav mig kvitto och dylikt, visa in mig och killen till omklädningsrummet. Jag bytte om till morgonrocken och tog på mig tofflor. Narkoskäkaren kom in en stund, han va super trevlig och förklarade allt väldigt noga och sa att jag absolut inte behöver va orolig och att han alltid kommer finnas vid min sida tills dess jag vaknar upp ur narkosen. Fick 2 piller, morfin och något annat. Sen gick han ut och efter ca 10 min kom Patrik och hämtade mig. Sa hejdå till killen och följde med Patrik. Han tog några bilder och ritade på mig, gick igenom allt igen och undrat om jag hade bestämt mig. Inte direkt svarade jag haha. Han trodde att jag skulle bli nöjd med 385 och när jag sa att jag ville ha allergan responsive tyckte han att jag gjorde ett bra val. Vi gick direkt in till op rummet, fick lägga mig på britsen och när det var dags för gasmasken tog det mig 2 sekunder att somna, utan att skoja haha. Jag vaknade upp i vilorummet ca kl 10, jag opererades klockan halv 9. Tog drygt en timma. Mådde otroligt bra, bad om att få min tfn och efter det kom sötaste sköterskan med mat och choklad och dryck :) träffade på två tjejer från forumet och även en annan tjej som inte är medlem här :) Jag tog en morfintablett igår men utöver det har jag bara tagit Alvedon och Ipren, inget jättestarkt och jag har peppar peppar inte jätteont , känns som lätt träningsvärk men ska ut och ta en liten promenad snart för att hålla igång blodcirkulationen. Jag åkte hem vid 16.00 ungefär, kunde ha åkt hem redan klockan 13 men valde att va kvar Längre :) Allt som allt var det en underbar upplevelse och skulle aldrig tveka att göra om det! Jag har inte sett mina bröst, såg dom lite snabbt i 5 sekunder igår men har ingen uppfattning eller minne alls haha. Ska försöka ta en bild lite senare och jag hoppas att allt ser ok ut :) Det va min story.. Från att ha vart super nervös till Piece of cake. Om kag klarade det klarar vem som helst av det :) har ni några frågor till mig får ni jättegärna pma mig :)

Äntligen så var det dags!   De sista dagarna var ett rent helvete eftersom jag hade fått för mig att jag ville ha större implantat än mina 375 cc som var planerat. Eftersom jag inte hade testat större på 3D-bilden eller med ristest (det verkade omständigt ;) så var jag lite orolig.   Kom till kliniken. Alla är verkligen snälla där. Har inget ont att säga om någon! Fick träffa Patrik och jag berättade om mina tankar kring storleksnojjan. Vi testade större på datorn och jag sa direkt att större desto bättre. Och det var det verkligen. testade även i en BH och tyckte det kändes bra, okej, liiiite väl stort, men visste att jag skulle ångra mig annars.   Enda kruxet: Allergan hade inte levererat de större storlekarna i Responsive, den mjukheten jag ville ha. Eftersom kom så här i sista stund  blev jag inte sur alls, men besviken för att det var mitt fel ju!. Kände på Soft Touch och sa "vi kör på det!" Helt sjukt egentligen, kanske inte att rekomendera att vara såhär velig in i det sista, men jag kände att jag gjorde rätt val ändå.   Narkosläkaren kom sedan in och med tabletter samt pratade med mig. Halvvägs in i samtalen kom Patrik och och sa "Jag hittade Responsive i 450 cc hög profil, precis som du ville ha". Blev väldigt glad kan jag säga. Vilken tur!! hade lust att börja gråta av lycka. Efter det var jag rätt så lugn och kände ingen stor oro för vad som skulle hända därefter.   Blev förd till operationssalen. Fick en nål instucken somnade snabbt och vaknade som upp som en baby. Ingen värk egentligen. I rummet var det två andra supergulliga tjejer och vi hade det väldigt trevligt, med fika, godis och bröstprat. Halva upplevelsen var att vakna upp er!   Kom på förmiddagen gick vid 16:30 tror jag. Patrik tittade på brösten och sa att allt gick bra och att brösten ser bra ut. Han frågade om jag ville kolla, men det vågade jag inte än. Fick info om hur jag skulle sköta om mina nya vänner och sedan åkte jag hem med min pojkvän. Hade inte så ont första dagen, mer ont nu. Har piller så det räcker,   Kollade på brösten igår och blev hur glad som helst! Är nöjd att jag valde större och mina bröstvårtor är mer symmetriska än tidigare.Vet om att de är svullna och lite högt uppe nu, men det blir bara bättre sen och tror slutreslutatet kommer bli asbra!!   Som klinik och läkare, iaf hittils, rekomenderar jag Laser och Estetik och Patrik Höijer.   Ps. Lägger upp bilder senare.

Kom till kliniken kl 13.30 hade OP kl14.00 Jag och min man blev visade till omklädningsrummet av en super trevlig sköterska. Fick ett skåp där jag hängde in alla mina kläder, bytte om till morgonrock och tofflor. Fick sedan en stark Ipren satt sedan en stund och väntade på Patrik. Gick igenom en sista gång om kapseln, vi bestämde att om det gick skulle han behålla den. (han fick fria händer att göra det som är bäst för mig) Sa hej då till min man, gick sedan iväg med Patrik till hans rum där jag fick träffa narkosläkaren Ove som förklarade lite om narkosen och hur det skulle gå till. Han sa att jag inte behövde vara orolig utan han lovade att jag skulle vakna igen. Gick sedan tillsammans med Ove in på operationsrummet fick lägga mig på sängen som var varm och skön. Fick sömnmedel sedan sov jag. Var totalt borta när dom väckte mig. Patrik kom in och berättade hur det hade gott. Operationen hade tagit längre tid än vad dom trott, normalt tar det 30 min att ta ut implantat men för mig tog det 1 1/2 timme. Patrik var tvungen att ta ut min kapsel för den var jätte tjock och ärrig, så därför tog det längre tid. Han hade trots detta kunna behållit min bröstvävnad, SKÖNT. Jag fick dränage eftersom det blir ett större ingrepp och ett större sår efter kapslarna. Dränaget hjälper till att få ut blod och vätska så att såret ska läka bättre. Dränaget ska jag ha i fyra dagar, ska ta bort det på tisdag... Längtar dränaget är ganska otympligt. Det kändes så himla skönt och befriande efter operationen när jag slapp känna dom spännda brösten och knölarna. Brösten var mjuka och alldeles naturliga. Trodde aldrig jag skulle känna så på en gång. Jag var i ett lyckorus. Mådde lite illa så jag fick något mot illamående och då vart det bra. Hade nästan inget ont alls. Magnus kom in och pratade och skojade med mig. Fick smörgåsar och juice. Magnus följde sedan med mig till omklädningsrummet och då hade min man kommit för att hämta mig. Bytte om till mina kläder. Sedan kom Patrik för att prata en sista gång fick se bild på min kapsel usch vad äcklig den var! Är så glad att han tog ut den. Jag är så glad att jag valde Laser & Estetik och Patrik helt suverän klinik. Kan varmt rekommendera denna klinik, jätte trevlig personal och kunniga! Äntligen har jag gjort det efter mycket velande grubblande fram och tillbaka.

Kliver in på Laser&Estetik prick 07:30 Blir välkomnad av Magnus som sitter bakom disk, betalar och så följer han med å visar in mig till omklädnings rummet och så förklarar hur allt kommer gå till..blir lämnad ensam för att byta om och läsa papper å skriva på...så kommer Narkosläkaren in (samma trevliga som hade hand om mig även förra operationen, tryggt å bra) Han ger mig lite tabletter inför och förklarar alls som har med min sövning att göra...sen blir jag lämnad själv en stund igen å jag står framför spegeln å tar farväl av mina tomma påsar till bröst...så knackar det igen, hinner precis stänga morgonrocken så står Mattias där pigg å alert, han tar med mig in på hans rum där jag påminner han om att vi även skulle korrigera på sidorna efter bukplastiken ( han börjar bli riktigt poppis nu :) mycket att göra ) men det är inge problem...sen ritas det noga... jag står å nästan håller andan, käkat vitlök kvällen innan ;D sen fotas magen å tuttarna från alla vinklar..så springer Mattias ut och jag får vänta på narkosläkaren som kommer å hämtar mig till operations-rummet. Där inne får jag lägga mig på operations-britsen med morgonrocken som ett täcke..Känner mig lugn å trygg i händerna på de tre männen...får nåt insprutat i armvecket som svider...å sen är jag väck :) Narkosläkaren väcker mig i uppvaknings-rummet och berättar att allt gått bra :) Sen kommer Silvia (tror jag hon heter eller så minns jag helt galet) med värktabletter och undrar om jag vill ha nåt i magen...kommer på då att jag glömt tala om att jag är gluten-alergisk men får in yogurt, hallon kräm, nån smothie, juice och te. När jag varit vaken en stund rullas det in Mattias 2:a operation för den dagen,..en jätte groggy tjej som dillar nåt om att hon är hemma i sitt vardagsrum ;D Vi börjar prata med ett draperi mellan oss så när Silvia kommer in så ber vi henne dra bort det. Silvia är inne hos oss ofta å tjeckar till oss och kollar att allt är som det ska:) hon hjälper även mig in på toa som jag måste gå på ganska omgåeende eftersom jag måste byta tampong.   Jag börjar må illa på eftermiddagen och får en tablett mot det! Så vid fyra tiden ungefär  kommer Mattias in till mig kollar att jag fått all information som behövs nu efter och att jag mår bra...så får jag åka hem med mediciner, kompresser å tejp :) Jag tar pendeltåget hem, sitter å känner hur jag blir mer å mer illamående, när jag kliver av är det så nära att jag kräks men räddningen blir kex-chokladen jag tagit med till min dotter igentligen men nu blir min räddning för att ta bort medicin smaken ur min mun! Ah äntligen hemma...nu är det bara läkningsprossesen kvar då ;)  

Operationsberättelse   Jag kämpade i 8 mån för att nå min vikt som jag hade innan barnen och tränade Pilates i ett år för att stärka bukmuskelaturen. Men inget hjälpte. Magen putade som en riktig gravidmage och folk frågade ständigt om jag var gravid, vilket kändes jättetråkigt.     Jag började misstänka att jag fått delade magmuskler, vilket jag googlat på. Efter ett besök på vårdcentralen fick jag remiss till en kirurg på ett sjukhus. Det visade sig att jag mycket riktigt hade delade magmuskler, uttöjd bukhinna och vävnader runt de tvärsgående musklerna samt ett navelbråck. Det första sjukhuset ville inte operera mig så jag fortsatte att undersöka om Landstinget kunde betala min operation. Efter fyra sjukhus bröt jag ihop. Landstinget skulle inte betala för min sorts problematik. Man var tvungen att ha hängande hud mm för att få den betald, vilket jag inte hade. Trots rygg ont, problem med tarmarna och navelbråck så fick jag alltså inte operationen betald. Dagen efter sista kirurgbesöket kände jag mig stark igen. Jag skulle göra operationen ändå men med egna medel. Min man höll med, operationen måste göras om jag verkligen ville det. Jag sparade, lånade och fick pengar.   Innan operationen   Innan operationen var jag rädd för smärtan efteråt. Eftersom jag har låg smärttröskel och haft två kejsarsnitt med mycket smärta, lång återhämtningstid och några komplikationer så var jag rädd att en bukoperation skulle bli smärtsammare. Ingen operation är riskfri och många olika komplikationer kan uppkomma efteråt, även om risken är liten.   Dagen innan operationen skulle kroppen tvättas noga med bakterielltvål och alla smycken skulle plockas av. Väskan packades och rena kläder och sängkläder fick endast användas. På morgon skulle samma tvättning göras på nytt och rena kläder tas på. Sedan skjutsade min man in mig till kliniken.   På kliniken   Nervös och förväntansfull får jag byta om till morgonrock och tofflor. Jag fick svälja några piller och sedan ritades det på magen följt av fotografering. Jag skulle fotograferas naken, kände inte så avslappnat att bli fotad utan kläder. I en lyxig operationsal fick jag ligga på en brits. Emblasalvan avlägsnades bort (vilken jag strykt på hemma då jag har sprutfobi) och sömnmedel sprutades in i armen.   Jag vaknar upp i ett patientrum med fyra sängar, varav de andra står tomma. Det är elegantare än på sjukhus. Runt magen och höfterna har jag två sorters korsetter som pressar så hårt att jag har en aning svårare att andas än normalt. Det känns som om jag har en brutal kramp i magmusklerna men det gör inte ont. Det svider lite i det sydda såret som är sytt. Jag får genast mer smärtlindring och somnar en stund. Sköterskorna kommer mellan jämna mellanrum och ser till mig. Jag får, smörgås, Festis, te, yoghurt och banan på ett vackert silverfat. En sköterska ger mig en kräkspåse eftersom det är vanligt att man kräks efter operationen. Jag slapp som tur var det. Vill hosta men vågar inte. Har precis haft Bronkit och äter fortfarande antibiotika. Har två påsar på golvet kopplade till mig, en med urin och en med blod och sårvätska. Skönt att slippa gå upp och kissa med den här magen.   Ända sedan barnsben har jag haft problem med förstoppning och efter min ena graviditet var jag tvungen att åka in och spola tarmen pga en fruktansvärd förstoppning. Nu råder andra förhållanden men jag är nervös ändå. Ska ta laxerande droppar så ska det nog gå bra. Äter yoghurt och dricker te med mjölk och socker. Är så hungrig men vill inte fylla tarmarna onödigt mycket. Alla här på kliniken är supertrevliga, informativa och professionella. På kvällen får jag en blodförtunnande spruta. Jag har ju sprutförbi och har alltid haft men läkaren var inte så pjoskig. Det tog en sekund och kändes knapps. Sedan sved det en stund men det kan jag ta. Det är bara nålen som skrämmer skiten ur mig. Trots att jag är vuxen. Vet inte vad det kommer ifrån faktiskt. Min mamma var alltid lugn när det skulle tas sprutor eller blodprov.   Jag har fria sms på min mobil så jag smsar vänner och familj och ”facebookar” i flera timmar. Läser några skvallerblaskor som min kära man köpt åt mig. Fick en tablett att somna in på men vaknade likförbannat kl 4.00 på natten. Det är obekvämt och svårt att sova på rygg men det finns såklart inga andra alternativ.   Dagen efter vaknar jag med ett hårt tryck under byst och i magen. Har lite tungt att andas. Det drar och molvärker i magen. Har ont i axlarna för att jag spänt mig. Jag får smärtstillande och all smärta i axeln försvinner och jag blir alldeles varm i kroppen och yr i huvudet.      Dränagepåsen gömmer jag i en påse som hänger på en krok på trosan eller byxan. Jag klär på mig och sedan kommer min underbara man och hämtar mig med bil. Det togs bort 400 g hud, fettsögs 4-5 dl fett och musklerna syddes nästan ända upp. Kirurgen sa att han inte tidigare sett så delade magmuskler och att jag gått runt med dem så länge att musklerna bredvid var förkortade. De hade blivit så korta att de vertikala musklerna var svåra att få ihop. Han kunde inte lova att det skulle hålla tyvärr. Om det går upp skulle han skriva en lång remiss till något sjukhus som får göra om operationen och lägga in ett nät för bättre stabilitet. Kändes inte så kul att höra såklart. Jag måste vara försiktig och hoppas på det bästa. Det gör knappt ont på hela vistelsen på kliniken. Jag blir glatt överaskad eftersom jag var så rädd för smärtan innan operationen.

Hemma efter operationen   Det är skönt att komma hem men känner mig besvärad och äcklad av slangen och påsen som jag måste bära med mig och tömma en gång om dagen i ett par dagar. Samtidigt skulle det vara hemskt att samla på sig massa sårvätska som sedan vara tvungen att suga ut dem med en nål. Jag är noga med att ta alla smärtstillande tabletterna de rätta klockslagen för att slippa ha ont. Tyvärr så blir man otroligt trött av dem så jag somnar alltid avdomnad i soffan en timme efter att jag tagit dem. Till natten så passar det ju ypperligt. Har så ont i ryggen. Försöker att inte belasta den så mycket men det är svårt då man måste gå böjd för att inte påfresta det som är sytt. I tio dagar måste min man ta blodförtunnande sprutor i mina ben. Jag ligger i sängen och håller krampaktigt i en kudde. Önskar att jag inte var så rädd för sprutor.   På dagarna äter jag mest flytande föda såsom soppa och Proviva men har börjat lägga till kokt ägg och keso. Har tagit laxerande droppar men tarmen har fortfarande inte kommit igång. Min man köper andra laxermedel på beställning av mig. På kvällen blir det fart. Känns avslappnande. Blir så stressad och mår dåligt av att vara förstoppad.   Efter fyra dagar får jag ta bort dränet. Då har jag 25 ml sårvätska per dag och det är max för att få ta bort dränet. Sköterskan klipper upp några stygn som verkar vara fastsydda runt slangen. Det känns knappt när slangen avlägsnas och går på någon sekund. Jag fick veta att jag från och med nu bara behöver ha korsettbodyn på mig så det känns otroligt befriande även om den trycker mycket den också. Sköterskan lägger om snitten och naveln. Jag ser att naveln har en del grå vävnad som ser död ut och frågar om det ska se ut så. Han tittar länge och kallar in en kirurg som försäkrar om att det kommer att bli bra.
Det kliar under korsetten men kan numera tvätta den då den andra korsetten kan verka som vikarie. Tvättar av mig med blöta handukar och tvättar håret i badkaret men längtar efter en riktig dusch. Det är fruktansvärt jobbigt att sova på rygg. Det är svårt att somna trots att jag är jättetrött på kvällen. Och på natten vaknar jag flera gånger. Sprutorna gjorde ont men nu är alla färdigtagna så det känns skönt. Om tre dagar är det återkontroll och borttagande av stygn om det finns några kvar. Jag längtar till dess. Jag är fortfarande orolig för naveln men får se vad de säger. Blir det fult eller infekterat så förväntar jag mig att de fixar till den.    Nu har det gått drygt 3 veckor och jag har börjat arbeta. Första dagen gick bra men jag känner mig trött i kroppen. Naveln är fortfarande inte helt läkt men den ser fin ut. Ingen död vävnad eller så.   Slutligen så vill jag säga att jag känner mig så glad och lycklig att ha gjort den här operationen. Att ständigt tänka på om magen putar ut i tröjan eller om folk tittar på min mage och undrar om jag är gravid är tidsslösande och psykiskt påfrestande för att inte tala om hur jag mår när jag ser mig i spegeln. Nu kan jag fokusera på livet och allt som händer runt omkring istället för den ständigt putande magen. Jag är så lycklig att min man förstod hur viktigt det här var för mig.   

Jag gick upp kl 05.30. Drack kaffe och vatten fram till kl 06.00. Duschade med tvålen och satte på min rena kläder. Tog T-banan kl 07.00 och var framme 07.21. Blev bemött av en jätte trevlig kille i receptionen som visade mig omklädningsrummet, han berättade att jag skulle behålla trosorna och sätta på mig morgonrocken och tofflorna som fanns i skåpet.  Jag fick sitta ner i fotöljen och vänta i ca 5 min innan narkosläkaren kom in och gav mig lugnande och gick igenom hur allt skulle gå till. Efter yttligare 5 min väntan så kom Patrik, vi gick in på hans rum där vi gick igenom vilken storlek jag ville ha, Extra hög profil 615cc med 2coh valde jag. Han fotade och ritade sen gick vi in till operationsrummet, jag fick en "hårmössa" sen la jag mig på britsen som var uppvärmd (!) så himla skönt. Jag fick en infart i armväcket, fick andas in lite lustgas medans han sprutade in sövningsmedlet. När jag vaknade upp i uppvakningsrummet som man delar med 3 andra så var jag mycket snurrig men mådde jätte bra, hade inte alls ont. Efter mycket vila så piggnade jag till och fick dricka massa MER och fick mackor som var jätte goda.  Hela operationen tog 35min. Jag fick hjälp av sköterskan att ta mig till toaletten, det var ganska vingligt. Sen vilade jag lite mer och andra gången jag var på toa så gick det lite bättre och tredje gången jag var på toa gick det jätte lätt att gå. En jätte snäll skötare gick med mig fram och tillbaka i koridoren för att se om jag var redo att ta mig hem. Patrik kom för att göra en sista kontroll sen fick jag gå och byta om och åka hem.   Jag rekomenderar jätte stark att operera sig hos dom, dom var underbara!!

gick upp vid halv sju och duschade mig igen med descutan både hår och kropp. klädde på mig och väckte barnen med alla hjärtans dags presenter, maken fick oxå. örhängen till dottern, efterlängtad radiostyrd bil till sonen och en tröja till manne... hade en mysig morgon men jag var lättstressad och lite jobbig i humöret. på väg in till stan kändes det väldigt overkligt allting. kom in och fick byta om med en gång och vänta en stund i omklädningsrummet. var lite skakig i kroppen men ändå förväntansfull och ville få det överstökat. patrik knackade på och jag fick komma in på hans rum där han fotade mig och ritade och mätte. två minuter senare kom narkosläkaren som gav mig morfin och gick igenom narkosen och frågade hur jag mådde, om jag var rädd eller nervös. vilket jag var! min största skräck är att bli sövd, kontrollbehovet är så starkt! obehagligt att bara falla in i sömn så...  när vi pratat färdigt sa han : ska vi gå in då! jag blev lite paff, jaha redan? sen fick jag lägga mig på britsen, fick värme filtar medan han satte nål i armen och blodtryck i andra. sen gav han mig först nåt för att jag inte skulle må illa, sedan sa han: nu kommer jag ge dig sömnmedlet och det kan svida lite. han klappade mig på armen och jag tittade upp i taket och sa: nu är det lite snurrigt. sen sov jag! vips! sen vaknade jag på avdelningen. jag opererades 930-1030 och 1043 skickade jag ett sms till min man! första orden var: JAG LEVER! helt sjukt :) och helt sjukt att man vaknade så fort!   var väldigt trött efter det och slumrade medan jag smsade med alla vänner... var så ljust i rummet och sköterkan kom in och kollade till en hela tiden så jag fick ingen riktig sömn. vid tolv tog jag min fika men mådde lite illa så jag fick medicin i armen mot de, så jag klarde mig bra ändå.  vid halv fyra var jag redo att åka hem efter att patrik hade pratat med mig och jag hade fått se första glimten av mina nya bröst - som redan är mycket bättre än jag vågat tro! jag hade ett ganska dumt utgångsläge med sned bröstkort (insjunken på ena sidan) samt ojämn byst. det är en skillnad kvar men absolut inget som ser onormalt ut.    allt som allt är jag nöjd med min tid på laser och estetik. är nu som det är lite jobbigt med smärtan. jag är anti medicin och bara ätit alvedon så jag får väl skylla mig själv :)   tack och hej! cant belive I DID IT!

Dagen D kom och nerverna var som dom skulle, hade tid kl 12 så jag han jobba av det sista hemifrån innan jag åkte in. Hämtade den sista medicinen innan jag klev in på kliniken. Blev mottagen av en trevlig receptionist och blev visad till ett rum för att byta om och vänta på Patrik som han kliva in innan jag hade bytt om klart. Dags att ritas på samt sista diskussion om storlek på implantat. Narkosläkaren kom och gav mig lite lugnande sen gick vi till OP salen. Ombäddad i värmefiltar och duktigt omhändertagen av 3 OP sköterskor somnade jag snabbt! Vaknade upp groggy, och tydligen så hade jag lite dåliga värden, slocknade igen lika fort. Blev väckt någon timme senare av att de ville jag skulle äta,usch!! Fick medel mot illamående och pinade i mig 1 smörgås för deras skull. Efter någon timme ville de byta korsett på mig, fick en halvdress med hål i grenen för toalettbesök, skrattade gott. Natten flöt på utan smärta. På morgonen fick jag frukost, mådde mycket bättre och hade fått tillbaka färgen i huden. Vågade titta på mina nya fina kompisar, är helt extas fortfarande!!! Min man hämtade mig vid 10 och min käre mor var hemma med mig på dagen. Sov mest och drack proviva, hade inte efter tuben i halsen. Natten till dag 3 kunde jag inte sova, inte det skönaste att sova på rygg med 4 kuddar, var uppe och gick lite själv. Dag 3 bestämde jag mig för att sluta med de starkaste tabletterna, fortsatte med Alvedon, visst kände jag mer nu, men jag hade inte ont. Nu dag 14 mår jag fantastiskt, inser att jag har haft en enorm tur som kunnat gå igenom detta så bra och kunnat göra och leva i princip som vanligt med lite extra pauser. Har en svullnad med lite vätska vid såret men det ger sig säkert. Tack för mig

Kl 07:30 kliver jag in på Laser & Estik, anmäler mig i kassan. En skötare visar mig in i omklädningsrumet där jag får klä av mig, ta på en moronrock och fylla i pappren och sitta vänta...narkosläkaren kommer in hälsar och ger mig lugnande tabletter...kl 08.00 kommer en sköterska in och får reda på att jag är gluten-alergisk när hon undrar vad jag vill ha att stoppa i magen efter operationen och så visar hon in mig till Mattias som ritar på magen och sen fotograferar. Alla jag mött på den här kliniken är så gulliga och profsiga, man känner sig så omhändertagen! Så var det dax att gå in till operations rummet där narkosläkaren satte nån nål i mig och narkosmasken.................. Jag blir väckt vid tolv av en ny manlig sjöterska som presenterar sig och berättar att han var med på operationen och det kommer bli sååå snyggt... Sms:ar mina nära och kära att jag är vaken och mår bra, känner mig faktist förvånadsvärt fräsh...får in glutenfria smörgåsar och juice o te och smärtstillande tabletter.... en tjej tittar till mig lite då och då och jag ligger och slummrar mest hela dagen. På kvällen kommer Mattias in och kollar till mig innan han går hem och under natten var den manliga sköterskan. Vid 22:00 tiden började det värka som förvärkar i ryggen och magen fick morfin tabletter som hjälpte i nån timme sen hade jag olidligt ont igen... smärta...smärta...genom hela natten... vid fyra på morgonen sa skötaren strängt men omtänktsamt till mig att -nu får du inge mer smärtstillande för det är inte bra för dig! Så då var det bara att acceptera smärtan och då lyckades jag faktist somna... På morgonen är tjej sköterskan där igen och ger alvedon som jag kräks upp, antagligen för att jag överdoserat smärtstillande på natten. Men jag får in frukost som jag äter med god aptit...sen kommer Mattias in och kollar läget, jag påminner honom om att jag vill ta bort de tre leverfläckarna vi tittat på tidigare vid återbesöket. -Om du inte har brottom hem så kan vi ta dem idag! säger Mattias då :) Så jag blir kvar nästan hela den dagen med...läser tidningar...får hjälp in på toaletten, inga problem att kissa...kollar min smartphone... På eftermiddagen är Mattias klar och jag får hjälp upp ur sängen och in i omklädningsrummet..sköterskan går ut så jag klär på mig, hon kommer in igen och blir förvånad över att jag fått på mig alla kläderna själv! Sen in till Mattias som lasrar bort leverfläckarna :)  Blir utskriven och får åka hem med gördlar och sår drenage och antibiotika, värktabletter, blodförtunnande sprutorna. 4 dagar efter operationen ringer tjej-sköterskan och kollar hur jag mår och hur mycket sårvätska som runnit ner i drenaget.

Jag gjorde min operation, fettsugning av insida lår samt knän med Smartlipo samt skintightening av aktuella områden, för två dagar sen. Den 5/9 2011. Jag var lite nervös innan men i och med att jag läst på ordentligt innan och även dammsugit internet efter operationsberättelser kände jag mig ändå lugn med att den eventuella smärta som skulle kunna uppstå i samband med ingreppet skulle vara hanterbar. Jag har en medel smärtgräns men känner mig väldigt osäker i sjukhus/operations sammanhang och kan därför bli lite drama queen ;-) Dr Vilyam är otroligt förtroende ingivande och pedagogisk så jag kände hela tiden att jag var med och att jag visste vad som pågick. Efter att ha fått markeringarna utritade fick jag lugnande, antibiotika och en smärtstillande tablett. Sedan började bedövningsprocessen. Det var inte det skönaste jag har varit med om men helt klart uthärdligt. I och med att jag hade väldigt 'segt' fett på insida lår tog det lite längre tid att bedöva hela området och detta gjorde även att jag kände lite fler av sticken än vad andra gör. Men som sagt, absolut ingenting att oroa sig för :-) Sedan satte de upp ett skynke framför mitt ansikte för att skapa sterilitet och satte igång med att smälta fettet med lasern. Av detta kände jag absolut ingenting. Att han var där och 'rotade runt' kändes naturligtvid men absolut ingen smärta över huvud taget. Efter det var det dags att suga ut eländet, det kändes på samma sätt som när han var där och pertade med lasern. Ingen smärta alls. Ibland kände jag ett större tryck och detta berodde på att det var en ansamling av segt fett som swooshade iväg och det gillar man ju bara naturligtvis :-) Efteråt sydde han ihop snitten, tre på varje sida, samt la förband över varje med assistans av trevliga Nadja som assisterade under ingreppet. Och sedan var det dags för den beryktade gördeln.... Den håller in och ihop kan jag lova...men inte heller den känns smärtsam. Jag förstår varför den behövs för när man känner på de behandlade områdena drekt efter behandlingen så känner man att det är bara lös hud kvar. Jag känner ingen smärta över huvud taget, däremot en del ömhet. Men det känns helt naturligt i och med att hela området är som ett enormt blåmärke. Snitten vid knät läckte rejält med vätska de två första dagarna, såpass att det började droppa, men har nu avstannat och verkar bara som ett vanligt litet sår. I termer av vad man kan göra direkt efteråt så åkte jag hem som vanligt. Stannade på ett apotek för att ta ut antibiotikan, smärtstillande samt Panodilen. Dagen efter operationen åkte jag till Köpenhamn över dagen för att arbeta och det var inga som helst problem (förutom läckaget då, fick byta förband en gång under dagen). Möjligtvis så svullnade benen upp mer än vanligt under flygningen men det försvann när jag kom hem genom massage och att jag sov med benen i högt läge. Jag skulle sammanfatta känslan just nu som om jag har en rejäl träningsvärk kombinerat med ett enorm blåmärke. Men absolut inte så det hindrar mig i mitt dagliga liv. Jag känner dock att jag kanske inte kommer att gå till gymet den första veckan men möjligtvis veckan efter beroende på hur det utvecklar sig. Jag kan verkligen rekomendera Laser & Estetik i Uppsala med Dr Vilyam Melki som kirurg. Otroligt proffsigt och pedagogiskt bemötande och han ger dig ärliga åsikter och bra feedback på vad som händer. Jag betalade 50 000 SEK för hela ingreppet och det tog totalt 4,5 timme från att jag kom in på kliniken tills att jag åkte hem.

Fett sög innsidan av låren och knäna hos Dr Wilyam Melki på Laser & Estetik Stockholm. Han använde sig av Smart Lip metoden där man smälter fettet med en laser innan man fettsuger, detta görs under lokalbedövning. Relativt smärtfritt, både under och efter! kostade 50 00 kr. Dyrt men resultatet blev fint, trevlig läkare. Åkte buss hem till Örebro direkt efteråt, satt med benen högt i bussen. Är glad att jag gjorde det och rekommenderar honom!

Det hela började som en konsultation hos Laser & Estetik. Jag tyckte att med en laser borde mina upphöjda vallar på överläppen kunna korrigeras. Påtalade att ett sådant ingrepp skedde för ett antal år sedan till ett klart förbättrande resultat. Herr Montroyal ville först inte göra något ingrepp. Fick intryck av att han ville bli av med mig och hellre lägga tid på "lättare" patienter. Detta är för övrigt ett genomgående drag hos i stort sett alla kirurger och kliniker jag besökt, och tro mig det är många. Jag stod på mig och efter en stund köpte han mina argument och jag antog han hade förstått mina önskemål som jag tydligt förklarat framför en spegel. Han lade mig bakåtlutad i en op-stol och bedövade läppen. Tydligt irriterad började han bränna två streck punkter på överläppen, ända från näsan ner till munnen. Efter några minuter var han klar och jag fick se i spegeln. Läppen var svullen så något vettigt gick inte att urskilja, annat än att jag tyckte det såg ut som han skjutit prickarna vid sidan av de upphöjda vallarna istället för mitt på dem, men detta nekade Montroyal till. När jag gick fick jag höra att det kunde dröja 3-6 månader, jag upp till ett år (!) innan jag kunde räkna med att se det riktiga resultatet. En klassisk kommentar, eller vad säger ni? -------------- En vecka senare: Nu hade svullnad lagt sig och jag kunde klart inse vad resultatet skulle bli och så blev det, vet jag nu flera år efteråt. Montroyal hade lagt sina laserprickar utanför de upphöjda vallarna och skapat diken på sidan om dem. Bränt djupa spår djupt ner i huden och förstärkt det iögonfallande istället för att mildra det. Jag besökte Laser & Estetik igen och fick till ett möte med en märkbart irriterad och stressad Montroyal. Han tog först upp att han inte velat behandla mig men eftersom jag tjatat så hade han varit snäll och gjort det. Han tyckte också att han inte alls hade gjort något fel, hur mkt jag än försökte påvisa. Han började dra långa historier om hur min läpp var en på miljonen osv och att effekten av det han gjort kunde dröja många månader, kanske år. Jag skulle kort sagt ge fan i att störa honom så här kort efter ingreppet. Avslutning: I april 2009 hade det inte blivit bättre och jag skrev till Gamla Stans Laser & Kirurgmottagning och frågade om de kunde hjälpa mig. Jag skickade med en bild av min läpp, som den såg ut ett par dagar efter operationen. Detta är det exakta svaret jag fick, direkt kopierat från min Hotmail: HejFörsökt ringa Dig för att diskutera med dig. Det bästa är dock om du bokartid till oss. Det verkar helt kosnatigt det ingrepp man gjort och inte allssom man bör hantera laser. Vem har behandlat Dig??? En läkare???? Med vänlig hälsningDr Birgit EklundGamla Stans Laser & KirurgmottagningTidsbokning: 08-106410 eller [email protected]: www.kirurg.com Som ni ser: Vem har behandlat dig? En läkare, frågar hon. Hon kan inte tro det är sant, och precis så kände jag också och jag förstår fortfarande inte att han kan få verka. Har många ggr funderat på vad jag kan göra men orkar inte processa, lärde mig "leva" så gott det gick med resultatet och försökte förbättra det om och om igen. Ja det var en av mina många historer.

Äntligen är det min tur att skiva en berättelse:) Torsdagen den 16/8 var det dags. Jag duschade en sista gång med descutan och gjorde mig redo för att hoppa på tåget mot Stockholm. Min snälla syster följde med som stöd. Jag var så nervös att jag knappt visste var jag skulle ta vägen och tåg resan var varm och klibbig. Väl framme på kliniken så blev jag visad till omklädningsrummet av en jätte gullig tjej. Jag fick byta om till morgonrock och tofflor. Strax där efter som kom Patrik in och jag fick följa med in på hans rum. Då började hjärtat att dundra på lite extra. Jag fick ta på mig en sportbh och testa lite olika inplantat. Jag ville ha en så liten förstoring som möjligt och hade en bild i huvudet av 350 men absolut max 400. Första inplantaten som jag testade kändes väldigt små. Då berättade Patrik att det var 390:O Nästa jag provade var 490 och det kändes mycket bättre. Sen tog vi kort med 3D kameran och då började jag vela mellan 475 och 500. Rent psykiskt så låter det så mycket med 500 cc även om skillnaden är minimal. Först bestämde vi 475 men då visade det sig att dom inte fanns på laget. Då stog jag i valet och kvalet mellan 450 och 500. 450 kändes för litet så jag bestämde 500. Stackars Patrik fick lyssna på mitt velande ett bra tag men han var väldigt tålmodig och lyssnade, kom med förslag och tog allt väldigt lugnt:) Strax där efter kom en jätte gullig narkosläkare in. Jag är jätte rädd för att bli sövd men han lugnade mig och jag kände mig jätte trygg. Sen var det dags att kissa och kissa och gå in i opsalen. Jag blev så bra omhändertagen och hann aldrig bli nervös. Jag fick lägga mig på en varm och skön säng ich fick värmefilt över benen. Dom satte en infart och jag fick sömnmedel. Jag började känna mig lite yr och sen sov jag:) Jag vaknade ca 20 min efter att op var klar. Då låg jag i ett mysigt rum nedbäddad under ett duntäcke med sportbh och bröstbandet på. Jag kikade ner och så att jag hade BRÖST!:) smsade min sambo, ringde min syster som skulle komma ich hämta mig sen. Efter 20 min var jag uppe på toa. Sen kom en sköterska in med lite fika och det var så gott! Jag mådde kanon och hade inte alls ont. Dock var jag lite yr och såg sjukt suddigt. Sen kom Patrik in och frågade hur jag mådde, gav mig massa info och frågade om jag ville se brösten. Vi gick in i ett rum med stor spegel och jag fick se mina nya fina bröst. Dom var jätte fina trots att dom var helt nya:) Efter ca en timme klädde jag på mig och efter 2 timmar jag jag där i från. Jag och min syster gick och käkade en as god thaibuffe och sen kom mamma och hämtade oss. Allt gick bra och jag hade inte alls ont. Lite öm och trött men jag kände mig som hög på endorfiner och var såå lycklig. Efter 8 års längtan så hade jag äntligen fått mina bröst. All personal var så himla gullig, proffsig och omhändertagande. Dom var även förvånade över hur pigg jag var. Jag fick stanna hur länge jag ville men kände att jag ville komma hem:) 500 cc framför muskeln. Runda, texturerade med hög profil. En fantastisk resa och jag kan rekommendera ALLA att operera sig på Laser & estetik på drottninggatan i Stockholm:)

Kl 03:50 den 12/7 ringde väckarklockan. Dags att kliva upp och duscha sista gångerna med Descutan. Jag kunde sova riktigt bra natten innan, var inte så nervös. Min sambo skjutsade mig till Akalla, han skulle jobba så det blev enklast så. Skulle ta tunnelbanan till T-centralen och sedan gå därifrån till kliniken. Men så lätt var det inte. Såklart var det avstängt mellan Rådhuset och T-centralen. Jippi, jag som hittar såå bra i Stockholm. Pulsen var riktigt hög när jag satt på t-banan och funderade ut hur jag skulle göra. Det gick iofs bussar, men jag visste inte var de stannade.. Väl framme vid rådhuset träffade jag på ett par dom skulle till tågcentralen. Tog sällskap med dem sedan visade de hur jag skulle gå. Jag kom fram till Laser och Estetik i god tid innan kl åtta. Jag blev visad Av Magnus, en jättetrevlig kille, in i ett omklädningsrum där jag tog av mig alla kläder och på med morgonrock. Efter en liten stund kom Narkosläkare Ola in och ställde lite frågor och berättade lite om hur det skulle gå till. Jag fick några värktabletter att ta. Sedan kom Mattias Elmér in och vi pratade en stund för att sedan gå in på hans rum och ta bilder och rita riktlinjer på magen. Det var ingen höjdare att stå där näck framför kameran, men jag tänkte bara att jag äntligen skulle bli av med min fula hängmage :) Sedan var allt klart, fick gå in i operationssalen och lägga mig på britsen. Hälsade på Lotta som skulle vara med under operationen. Fick en nål i armen som Ola sa att de flesta tyckte det var värst av hela operationen. Kände inte ens när han satte in den.. Fick en lugnande spruta som gjorde mig groggy, lite gas sedan var jag väck. Måste gått hur fort som helst.. Har ett svagt minne av när de lyfte över mig till sängen efter op. Jag var riktigt pigg eteråt och Magnus kom och kikade till mig titt som tätt. Tog blodtryck osv. Hade dropp med smärtstillande, men det tog han bort på kvällen då jag inte haft ont alls. Jag förundrades över att jag inte hade ont! Var totalt inställd på att jag skulle ha fruktansvärda smärtor, men inte. Glad över det! Jag låg och läste lite till och från, fick in en macka och nyponsoppa. Det gick bra att äta det. Sedan behövde jag gå på toaletten. Försiktigt hjälptes jag ur sängen och med skakiga ben leddes jag ut till toaletten. Väl därinne kunde jag inte kissa, kunde inte slappna av. Plus att jag blev riktigt yr och spydde! Tre gånger spydde jag totalt. Mådde så illa efter sövningen, något som jag verkligen inte var beredd på. När det var dags att sova ick jag hjälp med att ta en spruta som ska tas i låret, de tar jag själv nu. Natten var sådär, kunde inte sova,önskar nästan att jag tagit sömntablett när jag blev erbjuden... Morgonen efter var jag riktigt pigg, ville bara åka hem, men var tvungen att vänta på att Mattias skulle komma och titta om jag behövde ha kvar dränaget. Det behövde jag, och jag kunde åka hem. Bara att ringa hem och be familjen komma och hämta mig :) 

Vaknade på morgonen vid 6 och packade det jag skulle ha med mig, insåg då också att jag inte hade några rena mjukisbyxor så det fick bli jeans och linne. Anade att det inte skulle bli så bekvämt men inget att göra åt. Tog sista Descutan duschen och sedan började färden mot Stockholm. Åkte vid halv 8 fast jag inte skulle var där förens 11, med tanke på snökaoset. Men vi var såklart där långt innan så jag och min Sambo fick komma in och sätta oss och vänta i väntrummet och skriva på papper och få kvittot så länge. Jag hade inte hunnit bli nervös än, fast sambon tyckte det eftersom jag babblade så jäkligt haha. Sen kom en sköterska och visa oss in till ett omklädningsrum där jag fick byta om till en morgonrock och tofflor. Vi hann sitta där och vänta säkert 20-30 min innan Patrik kom, så jag gick och kissa 3 gånger och babblade så sambon höll på och bli tokig, när jag en fjärde gång ville gå på toa så skrek sambon rakt ut att "Nej, nu räcker det"!   Sen kom Patrik in och vi gick till hans rum och pratade igenom storlek och placering, sen tog han före bilder och ritade på mig. Sen var det meningen att jag skulle få ställa frågor som jag hade och att vi skulle prata igenom dom, men eftersom jag var så nervös och uppspelt så kom jag inte på några haha. Så jag fick gå tllbaka och sätta mig i omklädningsrummet och vänta och min Sambo fick hålla mig sällskap. Efter ett tag kom narkosläkaren in och förklarade hur allt skulle gå till och frågade om jag mådde illa lätt, vilket jag gör. Så jag skulle få medicin mot det och även något narkosmedel som inte gör än lika illamående. Han förklarade att han skulle stå med mig hela tiden och övervaka mig och att jag inte behövde vara orolig alls. Vilket kändes jättbra. Sen fick jag 2 tabletter, kommer ej ihåg vad det var pågrund av att jag lyssnar väldigt dåligt när jag är nervös haha. Han gick ut en stund och då började Sambon nojja och oroa sig och blev nervös han haha så då fick jag lugna han lite :)   Sen var det dags att gå bort till operation och sambon gick iväg, fick ta på mig en supersexig mössa haha och sedan lägga mig på operationsbordet, fick en infart i armen och sedan kom det in massa sköterskor och Patrik kom in och frågade hur det var. Det sista jag minns är att han sa att nu kommer det bli lite varmt och snurrigt, vilket stämde mycket bra. Sa "oh shit" och tog några andetag i masken sen var jag borta.   Vaknade i ett rum av att en sköterska stog bredvid mig och det första jag sa "vatten...en katt har dött i min mun" haha. Sen försökte jag ha en konversation med henne men jag gled nog ur och in i sömn hela tiden för där blir allt lite svagt och kommer inte ihåg exakt. Sen börja jag bara störtböla, kunde inte sluta gråta, bad om ursäkt för att jag grät försökte förklara att jag inte fatta varför jag grät för jag var ju så glad.   Vaknade lite senare igen och mådde strålande, inge ont eller nåt. Fick 2 mackor, blåbärssaft, apelsin festis och 2 små chokladbitar. Värsta lyxen jag som älskar choklad haha. Smakade helt ljuvligt fast jag tugga som en sengångare haha. När jag sen skulle resa mig för att gå på toa snurra allt , så en sköterska fick hjälpa mig till toan och tillbaks. Sov en stund till och sedan kom en sköterska och informade om allt jag behövde veta. Sen kom Patrik in och pratade och knäppte upp sportbehån så jag fick se brösten, superfina!! Undrade om jag hade några frågor men som vanligt nej haha. Frågade om jag hade fått informationen om hur jag skulle ta medicin men jag svara att ja men jag kommer inte ihåg haha. Så efter ett tag kommer sköterskan in igen och informerar mig och säger att jag får papper där allt står, tur är väl det för jag glömde igen haha.   Sen var det dags att åka hem klockan var kanske 16:00 - 16:30 ja nåt sånt, jag mådde så bra så jag ville hem. Satt mig upp i sängen och allt snurra, så nej la mig ner igen och sköterskan så att jag fick ligga kvar så länge jag ville. Om jag inte mådde bra så skulle jag stanna längre. Så jag somna om.   Nästa gång jag vakna så ville jag verkligen hem så jag satt mig upp och ropade att jag ville hem. Hon kom och hjälpte mig och frågade om jag verkligen orka, Nej sa jag men nu är det allt eller inget. Jag vill ta mig hem för jag kommer fortsätta att må illa och yra hela kvällen ändå. Så hon frågade om jag ville se brösten i spegel och Nej sa jag jag vill bara hem. Hon ordnade en spypåse åt mig och stapplade iväg med mig till omklädningsrummet och klädde på mig. Sen ut i väntrummet när vi kom ut dit så var jag tvungen att sätta mig igen, började spy. Stackars dom som satt där och vänta hahah. Sköterskan frågade en än gång om jag inte skullle lägga mig och sova igen, men nej lite frisk luft ville jag ha. Så därifrån tog Sambon över och stappla med mig till bilen. Jag mådde direkt bättre av den friska luften och spydde inge mer alls trots att det kom lite kväljningar. Så ungefär 18:00 tror jag klockan var när vi gick därifrån.   Jag är så nöjd och all personal där är så trevliga! Jag ropa flera gånger efter både toalett, vatten, min mobil, ville resa mig mm och dom hjälpte på en gång! Och vilka fina tuttar Patrik har gett mig, dom är så fina trots att det bara gått 1 dag. Har bara 1 litet blåmärke. Nu idag 1 dag efter så ringde dom från kliniken och frågade hur det var med mig och ja jag mår strålande idag! Har hitills inte haft ont alls förutom när katten råkade hoppa upp på brösten.

Innan jag ens hade bestämt mig för att göra bröstoperation så visste jag att jag ville göra det på Laser & estetik i Stockholm ifall jag skulle göra det (jag bor i annan stad). Hade fått en bra känsla av dom, vet att andra varit nöjda där osv.

Så var jag där på konsultation. Gick igenom olika implantat, vart jag ville ha snittet, storlek o allt såntdär. Så fick man se slutresultatet på 3Dbild på sin egen kropp! Patrik förklarade allt jätte lugnt och tydligt. Han har även varit jättesnabb på att svara på mail efteråt, alla tider på dygnet.

Så på operationsdagen då..
Kom dit o fick byta om till morgonrock oså. Patrik (min kirurg) målade på mig och sen fick jag träffa narkosläkaren som berättade hur sövningen o allt skulle gå till.
Jag är mer än livrädd för nålar och allt som har med sjukhus att göra. Så när han kom till biten att berätta att det inte var genom gas jag skulle sövas, utan genom en infart i armen... Då blev jag svimfärdig, som jag alltid blir när man pratar om sånt haha.
Jaha, sen skulle vi gå iväg till operationssalen. Och det jag minns sen är att narkosläkaren försöker lyfta upp mig från golvet och säger åt mig att vi måste försöka gå vidare.
Då har jag ramlat ihop o svimmat på riktigt, haha! Jag reser mig halvt medvetandes och tar några steg till.
Och det jag minns sen är att han försöker lyfta upp mig från golvet igen, hehehe.
När vi väl kom fram och jag fick lägga mig ner på operationsbordet/sängen blev allt bra igen iallafall.
Fck infarten i armen :( och så säger han att han ska börja sputa in sömnmedlet och att det kommer svida lite. Det sved ganska mycket.
Men sen vaknade jag o allt var klart iallafall. Märkte inte ens när jag somnade. Så det var ju skönt.

Blev inskjutsad i ett uppvakningsrum där man får ligga och vila i en skön säng med duntäcke. Jag hade förbokat tåg hem, och min sambo och son var på stan och väntade. När jag vaknade till lite så kändes det som att jag hade sovit i säkert ett dygn och jag var helt säker på att tåget redan hade gått och blev orolig över hur länge dom egentligen hade väntat, men då hade det bara gått två timmar. Fick in fika men hade ingen aptit alls. Dom frågade om jag ville ha mat ockå men nen tackade nej. Ville bara sova sova sova, allt snurrade bara när jag tittade, hade svårt att svälja och orkade inte vara med helt enkelt. Men det gjorde inte alls ont eftersom lokalbedövningen satt i.
Sköterskorna var jättegulliga och kom in o tittade till en, frågade hur man mådde, om man behövde något osv.
Operationen var kl 10, och kl 15 fick jag åka hem.
Men jag var fortfarande helt snurrig. En sköterska hjälpte mig att klä på mig. Patrik kom in och pratade om sista infon och jag fick se tuttarna men det minns jag knappt. Fick hålla mig i väggen när jag gick därifrån och gå sakta.
Man är ju tvungen att vara fastande innan operation också så hade inte ätit sedan dagen innan så de gjorde väl inte att jag mådde bättre. Fick sätta mig i trappen utanför så fick min sambo gå iväg och köpa mat, men fick bara i mig sallanden. Sen skulle vi ta oss därifrån till tågstation men det kändes väl som vi gick från stockholm till göteborg ungefär. Sov nästan hela tågresan hem. Och första dagarna efter op:n sov jag ca 2 gånger under dagen också.
  Stödbhn satt åt jäkligt hårt första dagarna så att det var jätte jobbigt att andas, men dag 4 började den värsta svullnaden lägga sig så då började jag sakta men säkert känna mig bättre. Dag 6 började det mesta släppa och kännas skönt, och dag 8 reste jag mig upp ur sängen själv och kunde köra bil (dock lite jobbigt med snäva svängar).
Tog all smärtlindring enligt rekommendationerna första och andra dagen, sedan endast en arcoxia på morgonen och alvedon under dagen i en vecka.   Har fått väldigt ont i ryggen. Har ganska klen rygg och det är inte jätte bekvämt att endast ligga på rygg och sova.

Jaja, hur som helst så har det ju lätt varit värt det :) Jag är så himla nöjd med resultatet, över förväntan! Och val av klinik är jag också helnöjd med, kan absolut rekommendera dom.

För mig har dom värsta grejerna varit infarten, att vakna upp när allt snurrade, och att det varit svårt att andas dom första dagarna.
Så, vet inte om jag missat nåt men vi säger så :D   Ska jag säga NÅT negativt så är det isåfall att på konsultationen så frågade jag ifall familjen kunde följa med och vara någonstans hos dom under tiden och fick till svar att det var inga problem.
Men sen visade det sig att dom isåfall skulle få sitta i väntrummet, som är knäpptyst och lite stelt lixom. Kritvitt tomt och stort med en receptionist på hörnet och sen inget mer typ. Där sitter man ju gärna inte i 5 timmar med en bebis som ska tjoa och äta och bajsa lixom haha!
Det var lite dåligt för jag fick uppfattningen att det fanns något "anhörig-rum" typ, ni fattar.
Men det var ju en ganska liten grej ändå för att vara det ända negativa av allt som skulle kunnat vart det :)  

Hej!! Ska försöka skriva min berättelse om bröstförstoringen. Jag har i ca 10års tid velat göra det!!! Och nu så hade jag verkligen bestämmt mig! Jag googlade på olika kliniker..vet inte varför,men jag fastnade för Laser&Estetik. Jag mejlade dom,och fick en tid för konsultation 22/9 hos Mattias.Så fort jag kom dit,så kännde jag mig välkommen,och kirurgen var så snäll och trevlig.På nått konstigt sätt så kändes det inte alls obekvämt och konstigt att ta av sig på överkroppen,han är verkligen proffesionell. Fick massor av info,och klämde o kände på olika "tuttar". Provade olika storlekar i en bh..jisses så konstigt det kändes!! Men en bra konstig känsla!! Jag har alltid sagt att jag vill ha NORMALA tuttar,som passar min kropp..inga jättebomber. Jag kom fram till en storlek,och han tyckte att jag gjorde ett bra val!! Gjorde även en 3D fotografering,coolt!! När vi va klara,så bokade jag en tid på en gång..4/10 skulle jag få tuttar!!  Oj,vad jag kollade på 3D-bilden många ggr,innan Op. 3/10 på kvällen så duschade jag och tvättade mig med Descutan,även på morgonen. Tog tåget till Stockholm 06.45....hade tid kl.08.00. Kom in på kliniken 07.55..togs emot av en sköterska.Fick gå in i ett omklädningsrum och byta om till morgonrock och tofflor. Träffar sen Mattias,som kollar om jag håller med om storlek osv..han ritar på mig och förbereder.Sen kommer narkossköterskan in,och pratar om sövning..fick 2 tabletter oxå.Nu va det dax att gå in till Op salen!! Där står 2 sköterskor,och är redo att hugga in =) lägger mig på britsen,och dom spänner fast armarna. Narkossköterskan berättar precis vad han gör....får lugnande..smärtstillande...sövningsmedel..sen va det godnatt!!! Vaknar av att "grannen" babblar förfullt..hon Op efter mig..och var redan vaken..jag ville bara sova!! Vaknar och slumrar till ett tag. Får in smörgås,dryck,kakor och en chockladbit,ooh va gott,hungrig som en varg!!! Allt slinker ner =) Dricker massor av vatten. Sen va det dax att gå på toa..sätter mig på sängkanten..ujujuj va det snurrar,får hjälp av en snäll sköterska. Lägger mig igen ett par timmar.Smärtan var mer som träningsvärk ggr 100!!!!! Kl.14.30-15.00 kommer min man och hämtar mig.Bilresan hem va ingen höjdare...kräktes ett par ggr :/  usch vad illa jag mådde....även ett tag efter vi kom hem. Sen kan jag säga att jag sov i 6 dagar!!! Gick bara upp på toa,åt lite och tog tabletter. Fyy vad ont jag hade!!! Sen började jag röra lite på mig..sakta men säkert..morgnarna har inte varit roliga..såå ont i ryggen :/  men efter ca30 min när jag har gått omkring lite så har det släppt. Fick duscha överkroppen (tuttarna) efter 1 vecka. Minen jag hade när jag tog av mig sport bh´n framför spegeln,hade jag velat spela in!!! Jisses vilken lycka!!! Jag har bröst!!! Har alltid haft små....knappt 75A. Men nu va det ändring på det!!! Yippiiii. Det har snart gått 5 veckor,och jag  mår bra!! Va tillbaka på jobbet efter 18 dagar..jobbar inom vården,med många tunga lyft...så måste vara försiktig...men det va skönt att vara tillbax!! Boobsen är ju inte riktig "färdiga" ännu...tar några månader till,men är säker på att dom blir jättefina!! Jag la in Allergan (gelehallon) 300cc bakom muskeln,jag kommer att ha en fyllig 75B/litenC  =)  Får se om jag lägger upp bilder..... Oj,vilken resa det har varit!!

22/11-12 Kl: 13:00 anlände jag till kliniken, jag kom nog 15 minuter tidigare. Fick sätta mig i väntrummet, där satte jag på mig mina hörlurar och lyssnade på en bra låt. Strax därefter kom det en trevlig sköterska som visade in mig till omklädningsrummet där jag fick byta om och hänga in mina kläder och värdesaker. Jag byte om till en morgonrock och ett par tofflor och slog mig ner på stolen. Och nästan direkt kom en manlig sköterska in med lite lugnande tabletter och berättade att snart narkosläkaren kommer och presenterar sig snart. Men först kom Patrik in och hämtade mig för fotografering och ritning på brösten. Och så fick jag ställa mina frågor till honom som jag hade, vilket bara handlade om när jag får börja träna. Jag hade med mig mina träningsprogram och de är rätt tunga övningar för överkropp. Så nu till början får det bli promenader. Sen fick jag gå in till operationsrummet där jag fick lägga mig på britsen. Där får jag infarten i armen och sen går allt fort fort fort. Smärtstillande, antibiotika, lokalbedövning och något mot illamående sa han. Och så sa han att det kommer snurra och det gjorde det strax därefter får jag masken med syrgas samtidigt som han ger mig sömnmedlet. Så var jag borta. Vaknar upp rätt fort efter operationen är färdig klagar på smärta får något i armen mot det och somnar om. Vaknar 2,5 timmar senare och är jätte törstig dricker massor av vatten. En stund efter det behövde jag gå på toaletten så en sköterska hjälpte mig eftersom jag var väldigt groggy. Fick vara kvar en stund extra för jag fick luft i brösten så de ville kolla så det inte var en blödning. Men ingen fara det var inte det. Behövde inte ta tabletten mot smärta innan jag åkte hem. När jag tog på mig mina kläder kom illamåendet så sköterskan gav mig en festis och sa att jag skulle sätta mig och ta det lugnt. Han sa även till min man och bror att de var tvungna att hålla i mig för jag fick inte ramla och jag kunde svimma i värsta fall. Men allt blev bättre när vi kom ut i friska luften. Bilresan hem gick bra var hemma vid 21:00 på kvällen. Klockan 23:00 kräktes jag upp allt som jag fått i mig men all illamående försvann då. Satt och sov i soffan inatt låg en stund också. Var uppe och gick på toa några gånger. Ganska skönt att röra på sig med jämna mellanrum jag tycker att man blir så stel annars.På eftermiddagen ringde det en sköterska från kliniken och frågade hur det var med mig. Allt är bra sa jag och berättade att jag inte behövde ta någon morfintablett för att jag har inte så ont. Men det skulla jag tydligen göra 1-2 tabletter två gånger dagligen för att om jag får ont så har jag ingen smärtlindring i kroppen då. Och då kan det bli att man tar snabbverkande och långtidsverkande och så blir det för mycket att man mår illa istället. Så jag tog en tablett nu ikväll så att jag har om jag skulle må dåligt. Jag åt Mc Donalds nu ikväll första varma maten sen i onsdags och va det kändes bra i kroppen att äta. Har nog aldrig känt så trycket över brösten släppte massor. Så det är viktigt med mat och dryck. Nu väntar och längtar jag tills jag ska på återbesöket den 5 december. Jag är väldigt nöjd med valet av klinik helt underbar personal. Och jag är så nöjd över mina nya bröst. 

Jag är ingen någon skribent direkt men ska försöka få till en liten berättelse.

 

Torsdag morgon 0630 ringer alarmet i det lilla hotellrummet. Vaknar och känner mig rätt ok, in i duschen för den sista duschen med Descutansvamparna, som förövrigt kliar massor på min kropp. 

Funderade på när jag ska bli nervös men inget än, en liten oro men varit orolig hela veckan så det var ju inget.

Packar ihop min väska och börjar promenera mot kliniken med min sambo som följt med för moraliskt stöd. Den stackarn var nervös istället. :)

Väl inne på kliniken så small det till och jag började skaka som ett asplöv, ingen nervositet men spänd och började babbla på som bara den. 
Blir visad in i ett omklädningsrum där jag får plocka av mig alla kläder och hoppa in i en skön morgonrock samt tofflor.
Av med alla smycken och ur med linserna.

 

Sambon fick följa med in på kontoret där min kirurg och jag skulle bestämma den slutgiltiga storleken på implantaten. Dom var helgulliga och hade beställt hem 3 olika storlekar eftersom jag var så osäker. så 445, 485 och 520. Jag hade provat med ris hemma och tyckte 600 som vi pratat om från början var på tok förstort och jag ville bara fylla ut det jag haft och inte ha för stora. 

Eftersom de skulle göra ett vårtgårdslyft så kunde jag inte ta för litet heller för isf behövde dom göra ett ankarlyft och det ville jag inte. Provade lite och kom fram till 445 och 485 eftersom jag har en viss storleksskillnad på brösten. 

Vi tog lite bilder i olika vinklar och sen kom pennan fram. 

Han ritade och förklarade vad de oika strecken var för, väldigt noga med att jag skulle förstå vad han gjorde och det kändes så himla bra.

Bad honom om att inte få några bröstvårtor som pekade ut åt sidorna och då ritar han in lite så att han kan dra in vårtgården något för att undvika detta.

Frågade lite om detta med delvis under muskeln som jag skulle ha, om det betyder att de skär loss muskelfästet vid bröstbenet som jag sett många bilder på men nej så gör inte han utan han lossar nedre delen av muskeln från bröstkorgen längs med fibrerna så att säga. Såg någon tråd om sånt här på POF och tänkte då redan att det där vore ju jättebra. Så det var ju absolut inget minus att han gjorde något liknande.

 

Sen var det magens tur... usch vad hemskt det känns när man drar upp magen och man får händerna fulla i "späck", samtidigt så tänkte jag när jag tittade i spegeln: HA, du försvinner... jag somnar och när jag vaknar är du borta!. :) knäpp man är men men, han ritade och förklarade igen väldigt noga vad han gjorde och varför. 

Vi pratade lite om naveln och jag visste sen innan men ville försäkra mig om att han syr "in" naveln och att jag inte får en ring uppe på magen utan att ärret hamnar inuti naveln och det skulle han se till att göra.

 

Jag har sprutfobi men har tidigare varit på kliniken och fixat mina åderbråck och fick så mycket sprutor så jag för en gångs skull inte var ett dugg nervös för kanylen inför sövningen. :))
Inte illa att få lite fobibehandling samtidigt som man blir av med bråck!!! :D

 

Väl inne i operationssalen så möttes jag av narkosläkaren som varit inne när jag ritades på och givit mig en liten pillercocktail samt en operations assistent. 

Lägger mig på sängen med morgonrocken över mig och börjar bli lite smått nervös nu, babblar på som fasiken och skojar o stojar. 
Min läkare kommer in och klämmer min hand och frågar hur det är, så himla gulligt tycker jag. 
Narkosläkaren sprutar in smärtstillande och lite narkosmedel i armen och kommer med en syrgasmask.
Han säger att nu kommer du känna att det snurrar lite.

Minns att jag kände det började bli suddigt i taket och säger att när jag vaknar... då är jag vacker...eller ja vackrare iaf och småskrattar lite....

 

Klapp på armen och en diffus röst långt bort undrar om jag är vaken.
Jag blinkar och blinkar..
Det har gått jättebra, hör jag rösten säga. Vi är färdiga nu.

Vah?? färdig... kikar ner under täcket och minsann,... en helkroppsstrumpa, och både bröst och mage är betydligt annorlunda i storlek.

Sköterskan säger att jag nog kommer bli riktigt nöjd med magen; du har fått en timglasfigur, ursnyggt!

Vågar inte öppna dräkten.

 

De hade samtidigt tagit bort lite fler åderbråck som inte riktigt velat minska så mycket som dom skulle så samtidigt som jag sövdes så lånade en annan läkare vid namn Erik mina ben och snyggade till dom.

Detta resulterade i en st mumifierad jag... :)

 

När jag väl vågade öppna kroppsstruman över brösten så grät jag... jag bröt ihop totalt inför min sambo. Och detta av glädje. De var så bra i storlek, sen när doktorn kom och visade mig magen ja då var det dags igen. Uj vad jag grät, magen var platt!! jag såg naveln och den såg inte ut som en ledsen mun längre..., och MIDJA ftw!!! Jädrar alltså. Trots svullnad och ritad på.

 

http://plastikoperationsforum.se/sites/default/files/imagecache/Galleribilder90bred/user/crazy-cupcake/48770_5663_1330726417.jpg

 

Så långt så är jag så sjukt nöjd, hoppas det håller i sig. Nu ska jag bara stå ut med tortyren och kroppstrumpan i två veckor. Efter återbesöket ska jag ev kunna få slippa dom och kunna använda en tight sportbh om allt är som det ska.

 

Detta är min berättelse. Hoppas det kan ge någon där ute någon hjälp.

 

kram och lycka till med era operationer! <3

Ska berätta lite om min operationsdag:

13 april 2012. Kl. 10.30. Laser & Estetik Stockholm.

Natten hade varit lugn, vaknat till lite men hade sovit skönt ändå. Var utvilad riktigt tyckte jag.

Vaknade vid 06.00 men låg tills min make hade ätit frukost. Han åkte vid 07.30 till sitt arbete. Då gick jag upp läste morgontidningen. Detta kommer att bli min lyckodag!!

Duschade för andra gången riktigt. Men usch vad det kliar på kroppen av Hibiscrub!!!

Satt och funderade lite och längtade... Packade lite, jag behövde ju inte så mycket eftersom jag skulle få åka hem samma dag. Han kom och hämtade mig omkring 09.40 och vi åkte mot Stockholm. Inga köer som tur var så kom i tid.

Kom till kliniken kl 10.30. Betalade och fick sitta och vänta en liten stund. En sjuksköterska kom och hämtade mig, tog mig till ett rum där jag bytte om till morgonrock och tofflor. Mina trosor fick jag behålla på.
Där väntade jag på Dr. Mattias Elmér som kom efter en stund och hämtade mig. Vi gick in till hans kontor där vi pratade genom min operation. Vi pratade om mina förväntningar, storlek, mm.  Han fotograferade, mätte och ritade på mig.

Sen kom narkosläkaren in till mig, han pratade och förklarade vad han gjorde och vad hans uppgift var. Så skönt att få veta vllka personer som är runt en när man ligger där. Fick även lite piller av honom.  Eftersom jag har problem med mitt hjärta så var det extra skönt att han även överläkare på medicin.

Vi gick in tillsammans till operationsalen där jag även blev presenterad för narkossköterskan. Fick en fin grönblå mössa som jag skulle ha på mig.
De var så lugna och fina personer, så hade jag varit nervös så hade jag då blivit lugn.
Men jag var inget nervös alls! Bara så förväntansfull!

Narkosläkaren satte in PVK armvecket och det gick väldigt bra trots att jag är svårstucken.  De spände även fast mina armar med remmar, Dr. Mattias Elmér vill se hur det ser ut innan han syr ihop såren under bysten. Han sätter mig då upp och tittar så det ser likadana ut. Ser det bra ut så syr han ihop.
Han satte masken lite vid sidan på munnen , jag började försvinna lite och kände att nu är det dax att sova.
 Somnade därefter snabbt och vaknade efter drygt en och halv timme och då var allt klart!

Kände ingen smärta direkt då jag vaknade, ingen frossa, inget illamående...  Jag hade då fått bra smärtlindring under min operation som fortfarande satt i lite. Men de gav mig lite extra i min PVK...
Men så fort jag fick smärta så kom de in och gav mig mer smärtlindring. Väldigt noga med att jag skulle vara smärtfri.
De frågade om jag var hungrig och det var jag lite. Fick en så god smörgås och nyponsoppa. Så gott så!

Fick i mig ganska så mycket vätska så jag blev riktigt kissnödig, så det blev dags för toalettbesöket. Skulle försöka gå dit, med hjälp förstås men det gick inte så bra, så det blev sängen dit och sängen tillbaka.
Men efter ett tag så gick även de besöken bättre. Väldigt förvånad över att jag mådde så bra.
Spände och tryckte gjorde det ju över brösten  men konstigt vore det annars.

Vid 17.00 kom min man och hämtade mig men under hela tiden så var det en sjuksköterska inne med mig och pratade om min upplevelse.
 Min man fick åka in i deras garage så att jag skulle kunna ta hissen direkt ner till bilen. De var rädda att jag skulle svimma igen.
Vilken omtanke!

Fick en återbesöktid om två veckor. Skulle ha BH:n på mig, som jag fick utav dem, till dess! Jag tycker den är väldigt skön och inte alls obekväm som vissa säger här på POF.
Jag kommer inte att ta av mig BH:n något innan jag kommer tillbaka för mitt återbesök, utan vill att de ska läka lugnt. Kommer att även använda BH:n efteråt, speciellt nattetid.
Jag hinner se dem senare. Men jag har kikat lite uppifrån och de ser "underbara ut"!!
 Mina " drömbröst"!!  De ser ut att vara en bra storlek till min kropp.

Fick lite information med mig hem bl.a så har mina bröst blivit registrerad i " Garantiprogrammet NatrellePLUS".

Fick även lite tabletter med mig hem bl.a Cefadroxil (antibiotika) och Oxycontin. Han skrev även ut recept på det eftersom jag ska äta Cefadroxil i tio dagar och även Oxycontin ett tag till smärtan är borta. Smärtan försvinner nog inte helt utan det kommer nog att ta ett tag.

Blir smärtan för svår så hoppas jag att jag har tabletter kvar som jag kan ta.

Fick även hans mailadress och även hans mobilnummer som jag kunde ringa dygnet runt vid akuta frågor!!
Det kändes tryggt att veta det att man kunde få tag på honom om det skulle hända något!

Dagen efter, den 14 april så ringde Dr. Mattias Elmér både på förmiddagen och även på eftermiddagen och frågade hur det var, hur natten hade varit, smärtan mm... DET hade jag inte räknat med alls. Vilken omtanke om sina patienter!

Vägde mig när jag kom hem och två kilo plus stod vågen på . Men då ska man komma ihåg att implantaten väger nästan 8,5 hg och sedan så samlar man på sig ganska så vätska när man opererar sig. Det är normalt. Så vätskan väger nog ca. 1,3 kilo.
Den 15 april när jag vägde mig så hade 3 hg försvunnit, så jag har bara 9 hg kvar till min vikt. De som implantaten vägde försvinner ju inte. Men det övriga försvinner nog ganska så snabbt, är inte så orolig över det.

Mitt beslut att göra min bröstförstoring på Laser & Estetik har jag inte ångrat alls! De är riktigt professionella och väldigt noga med allt de gör. Patienten är alltid i centrum!

Så jag kan varmt rekommendera Er att operera er hos Laser & Estetik, Stockholm.

Hoppas nu att min läkningstid kommer att fortsätta utan några som helst problem och att jag får njuta av min "drömbröst" i många år!

8 dagar sedan min operation hos Laser & Estetik.

 

Idag så duschade jag för första gången helt! Så skönt!!! Lite jobbigt att halvtvätta sig hela tiden. Men ibland så blir det så.

Tog även av mig BH:n för första gången och gick utan en stund så det fick torka riktigt under.

MEN vad fina de är redan!! Inte heller så svullna, läkningen går bra så min kropp har väl accepterat dem.

Är lite svullen i kroppen ännu. Det är normalt att man blir svullen när man gör en operation. Men även det kommer att fösvinna helt efter ett tag. Inte så ont heller.

Bröstbandet som man måste ha, ska jag kämpa med till mitt återbesök nästa fredag. Man vill ju inte att implantaten ska tryckas uppåt. Man känner sig väldigt "instängd" med det. Men det är bara att bita ihop!

Inte klaga, bara vara glad!!!!

MEN jag är så blå, mellan bysten, på sidan. Det blåa börjar vandra neråt så det kommer att troligtvis att försvinna innan mitt återbesök nästa fredag. ( Har väldigt lätt att få blåmärken)

Men jag inte tagit några foton ännu som jag kan lägga ut här, utan jag vill vänta till allt det blåa är borta.

Men summan av detta så är jag väldigt nöjd med allt!

Personlen på Laser & Estetik. Dr. Mattias Elmér kan jag varmt rekomendera och även kliniken. Vet av andra att även  Dr. Patrik Höijer är väldig bra.

Från en mycket glad "Flowers"

 

Nu var det gjort :)

 

Hade op - tid den 31 maj.

På morgonen lämnade mannen barnen på skola och förskola,  sen körde han mig med bil till Stockholm. Jag var sjukt hungrig och trött då jag inte fick äta på morgonen.

När jag kom in på kliniken så började jag med att betala, sen blev jag visad till ett omklädningsrum där jag fick klä om till morgonrock och tofflor.

Jag fick komma in rätt snabbt till Mattias Elmer som skulle operera mig, han ritade och fotade mina bröst (taxöron).

Sen berättade han att dem låg lite efter i schemat så jag skulle få vänta ca 1 timma.

Okej, sa jag och läste alla tidningar som fanns där. Jag hade ännu inte blivit nervös... Konstigt.

 

Nu kom en sjuksköterska in med två tabletter, jag svalde dem med liiiite vatten, sen fick jag vänta ett tag till.

Sen kom narkosläkaren in, han berättade om hur det hela skulle gå till och bad mig följa med på en gång. GAAHH! Nu var det min tur!

 

Jag la mig på britsen, fick på mig varma sköna tunga täcken av något slag. Dem satte kanyl i armvecket, jag fivk två sprutor mot illamående, sen lugnande.

SEn sa han att han började spruta in sömnmedel och att jag skulle andas i masken.

 

VIPS! SÅ var jag vaken i ett rum med fönsterplats :) Det var så ljust att jag inte kunde öppna ögonen, men jag fick vila och sova en stund till. Jag vaknade till, och kollade ner på brösten :) Åhhh, det såg perfekt ut! Och det gör det fortfarande. Jag är sååå glad!

 

Efter macka och nyponsoppa och lite till vila så gick jag och bytte om, fick information om att jag skulle vara extra vaksam och försiktig för att jag hade haft ett stort blodkärls om blödde en del under operationen. Sen, följde en sköterska mig ut till bilen, där man och barn väntade.

Nu har jag varit hemma i 4 dagar och har det rätt bra. Inte så värst ont, mest stel och spänd.

 

Nu ser jag fra emot läkta bröst!

 

Jag la in 445 g moderat projektion

Veckan jag skulle göra min operation var mer än rörig. Min brors flickvän skulle köra mig till sthlm från örebro fram och tillbaka. En kompis som hade gjort en bröstförstoring bara veckan innan tänkte följa med så kunde hon kolla upp så allt var som det skulle. Tänkte då också att min kompis och min brors flickvän (nämner inga namn, vill ha den här sidan ganska privat från vänner & släkt) kunde hålla varandra sällskap medans jag opererades. Men blev en massa missförstånd så min brors flickvän trodde att vi typ utnyttjade henne för skjuts eller liknande. Vilket absolut inte var fallet! Men hon ville inte köra längre, och hittade ingen lösning förutom och åka buss själv fram och tillbaka. Kändes inte alls bra, då jag aldrig åkt själv till Sthlm och nu skulle jag åka själv plus att jag skulle var nyopererad. Men snackade med min bästa vän igen och hon övertalade sin pojkvän att köra oss, han fick såklart en slant, dock av mina föräldrar. Men han hade ju sjukskrivit sig fastän han inte var sjuk, bara för och köra oss så han var värd guld i det läget! Det värsta med det här var att vi löste allting dagen innan min operation, så jag var i stort sett ett nerv vrak. Men så kom den stora dagen! Gick upp hyfsat tidigt och åt en rejäl frulle då man inte får käka 2 h innan operationen. Min vän och hennes pojkvän kom och hämtade mig, då bytte vi bil till mina föräldrars då den är mycket mer bekväm och mer plats i den. Bilresan gick som den skulle och vi kom fram ungefär en timme innan jag skulle opereras. Då gick vi och satte oss på waynes coffe, där dom käkade. Kommer fortfarande ihåg hur hungrig jag var när jag satt och kollade på när de åt. Men men, får man inte äta så får man inte! Efter det gick vi runt lite på stan för och fördriva tiden ett tag. Kände mig ju inte speciellt snygg, hade mjukisar och min brors jätte stora tröja på mig, osminkad och descutan i håret.. Ussh! Men sedan blev klockan 4, så vi tog oss bort till kliniken där vi fick sitta och vänta ett tag. Fick sedan träffa läkaren en snabbis och bytte om till bara morgonrock och trosor. Satt ett tag och läste en tidning i omklädningsrummet och kommer ihåg att jag tänkte "nu är det äntligen dags". Började även bli lite nojig och tänkte att narkosen skulle gå dåligt. Sedan kom narkosläkaren in och berättade lite hur det skulle gå till och så fick jag en kopp med 4-5 tabletter som jag skulle ta innan operationen. Tog tabletterna och gick på toa, sedan tog de mig till operations rummet där jag fick ta av mig morgonrocken och lägga mig på operationsbordet. Narkosläkaren satte fast lite grejer och förklarade ännu mer vad som skulle hända. Sedan minns jag bara att han sa "nu kommer du somna". Känslan när jag vaknade måste vara ngt av det konstigaste jag varit med om. För när jag vaknade så kändes det bara som jag stängt och öppnat ögonen igen. Kändes verkligen inte som att man hade sovit i mer än en timme. Jag sover alltid på sidan när jag sover, aldrig på rygg. Så jag var visst väldigt besvärlig när jag vaknade. För jag la mig först på ena sidan men då flyttade läkaren mig så jag låg på rygg igen. Men då rullade jag över till andra sidan så dom försökte få mig och fatta att jag var tvungen att ligga på rygg, var ganska groggy efter narkosen så var väl inte så kvickt tänkt. Hade bara ont i det ena bröstet när jag vaknade så fick mer smärtstillande. Men hade däremot ett sjukt tryck på bröstkorgen, vilket inte var så behagligt. Men kändes bra och äntligen ha ett par bröst! Försökte somna om en stund men det funkade inte. Ringde min kompis och sa att jag ville åka hem, så de kom efter en halvtimme ungefär. Klockan var ungefär 8 på kvällen när vi skulle bege oss hemåt. Fick lite råd och massa piller med mig. Skulle sedan klä på mig vilket inte var det lättaste, så sjuksköterskan hjälpte mig med kläderna. Efter det besvärliga klädbytet så gick vi till bilen, vilket inte gick så snabbt då jag var väldigt stel. Men tog mig iaf dit. Hade tagit med mig min kudde och en filt i bilen, så la mig bekvämt och däckade efter max 5-10 minuter pga av tabletterna jag hade tagit. Sen sov jag hela vägen hem som en stock, de fick tom väcka mig när de skulle lämna av mig. Mina föräldrar tog min väska och allt annat och bar upp. Berättade lite kortfattat vad som hade hänt, sen gick jag och la mig igen! De följande dagarna kom jag knappt ur sängen så fick hjälp med att komma upp. Förutom att mina bröst var blåa så hade jag inga besvär efteråt, eller jag var ju självklart öm och hade ont! Hoppas det var trevlig läsning för er :)